INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP. En inventering av asplek i biflöden till Göta älv

Transkript

1 INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP VAR LEKER ASPEN? En inventering av asplek i biflöden till Göta älv Amanda Gudmundson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen med huvudområdet Biologi BIO602 Examenskurs i biologi, 15 hp Grundnivå Termin/år: Vt/2017 Handledare: Johan Höjesjö, institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborg Examinator: Frank Götmark, institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborg

2 Foto försättsblad: Amanda Gudmundson

3 Innehållsförteckning 1. INTRODUKTION Bakgrund Aspens lek Aspens leklokaler Problemformulering, syfte och frågeställning METOD Tidigare kartläggning och inventeringar Urval av inventeringslokaler för insamling av rom Utförande insamling av rom Återbesök Undersökning av miljövariabler Statistik RESULTAT Inventering av asplek Undersökning av bottensubstrat, vattenvegetation och ekologisk status Undersökning av vattenföring DISKUSSION Inventering av asplek Undersökning av miljövariabler Slutsatser KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR - lokaler BILAGOR kartor

4 Sammanfattning Asp, (Aspius aspius), är Sveriges största karpfisk. Kunskapsmängden om den är dock inte lika stor och aspen klassas på rödlistan som nära hotad. Genom att få mer kännedom om artens utbredningsområde och reproduktionslokaler kan kunskapsunderlaget förbättras. Syftet med detta projekt är att inventera asplek och bidra till ett bredare underlag för framtida åtgärdsplaner. Bottensubstrat, vattenvegetation, vattenföring och ekologisk status undersöktes för att ge en deskriptiv bild av de olika inventeringslokalerna. Rom samlades in från sju olika vattendrag vilka samtliga rinner ut i Göta älv, och där ingen inventering av asplek tidigare utförts. Med en rapport från Fiskeriverket som underlag valdes lokaler ut som ansågs kunna utgöra leklokaler för asp. Burar med granris placerades ut på samtliga lokaler och fungerade som ett substrat för romen att fästa på. På varje lokal undersöktes bottensubstratet och täckningsgrad av vattenvegetation uppskattades. Romkornen skickades till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm för artidentifiering genom DNA-analys. Majoriteten av romkornen visade sig vara id- och mörtrom. Avsaknaden av asprom tyder antingen på att det inte leker några aspar i de vattendrag som undersöktes, eller att asplek sker i dessa vattendrag men att inventeringen skett på fel plats eller tidpunkt. Varken vattenvegetation, bottensubstrat eller ekologisk status kunde förklara varför asprom endast hittades i Nossan, däremot visade sig vattenföring ha en direkt eller indirekt påverkan vid aspens val av leklokal. Oavsett bakomliggande orsak anser jag att fler inventeringar bör göras i samma vattendrag för att med mer säkerhet kunna kartlägga vad som är och inte är en leklokal för asp. 3

5 1. INTRODUKTION 1.1 Bakgrund Alla arters existens och överlevnad är beroende av väl fungerande ekologiska system, där biologisk mångfald är en av förutsättningarna för att upprätthålla dessa system. Flertalet arter riskerar att försvinna i takt med människans ökande påfrestningar på naturen (Artdatabanken, 2015). Exempel på hot som finns mot den biologiska mångfalden är industriell miljöförstöring, i kombination med nutidens moderna skogs- och jordbruk, som förutom att bidra till bland annat övergödning även påverkar många arters livsmiljöer genom habitatförstöring (Artdatabanken, 2015). Dessa problem är kritiska i synnerhet för arter som redan är hotade eller som håller på att minska. I Artdatabankens rödlista tas arter upp som berörs av dessa hot och som därmed är av särskilt skyddsvärt intresse. Ett exempel på en sådan art är aspen (Aspius aspius). Aspen (Aspius aspius) tillhör familjen karpfiskar (Cyprinidae) och är en storväxt fisk som kan bli upp till 80 cm lång och väga runt 8-9 kg (Nilsson, 2016). Som adult är aspen en rovfisk som lever solitärt ute i fria vattenmassan i sjöar och älvar (Nilsson, 2016). Aspen är en av de fiskar som är klassad under kategorin Nära hotad i artdatabankens rödlista. Den har tidigare klassats som Sårbar, men tack vare olika åtgärder och bevarandeplaner i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv har aspens tillstånd förbättrats och gjort att den fått en mildare klassning i rödlistan (Artdatabanken, 2015). Kunskapen om aspens utbredning i landet är däremot bristfällig där den data som finns är baserad på inventeringar samt fynd och observationer från sportfiskare. Det som utgör de största hoten mot aspen, och många andra fiskarter, är vandringshinder i form av dammar, utdikningar, rensningar och utbyggnad av vattenkraft. Dessa vandringshinder förhindrar aspen från att vandra upp till betydelsefulla reproduktionslokaler. Detta kommer att påverka aspens föryngringsmöjligheter negativt och leda till en minskad asppopulation (Berglund, 2008). 1.2 Aspens lek Under våren vandrar aspen uppströms eller nedströms i vattendrag för att leka. Den föredrar att leka över någon typ av hårdbotten i vattendragen som är strömmande till starkt strömmande, vanligen med ett varierande djup på 0,5-2 meter. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016) Djupet är omdiskuterat och skiljer sig beroende på vart informationen hämtas ifrån. Lek kan dock förekomma på grundare och djupare vatten och har t.ex. observerats vid 0,3 respektive 6 meters djup. (Nilsson, personlig kommunikation, 28/3, 2017) (Havs- och vattenmyndigheten, 2016) Optimal temperatur för asplek sägs vara kring 8 C. Temperaturpreferensen verkar också variera för lek kan ske även vid 4-6 C. (Nilsson, personlig kommunikation, 28/3, 2017) (Kottelat och Freyhof, 2007). Asphonan kan uppskattningsvis lägga mellan till romkorn, vilka sprids fritt i vattnet och förs med strömmen för att sedan klibba sig fast på olika substrat i vattnet, såsom stenar och vattenvegetation (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Romkornen kläcks efter dagar, varefter ynglen förs med strömmen längs vattendraget till grundare och mer näringsrika områden där de spenderar större delen av sin juvenila tid. (Nilsson, 2016) 4

6 Det råder delade meningar om hur länge aspens lek pågår, men enligt Artdatabanken håller leken på i en vecka, någon gång under april till maj. (Artdatabanken, 2015) 1.3 Aspens leklokaler Berglund skriver i sin rapport från 2008: Lokalerna där aspen faktiskt leker varierar dock stort men de gemensamma faktorerna är hårdbotten samt att vattenhastigheten är minst svagt strömmande (Berglund, 2008) (Berglund, 2006). I Sverige är aspens utbredningsområde, vad man vet, till största del koncentrerad till Mälaren, Hjälmaren, Vänern med tillrinnande vattendrag samt i Motala ströms vattensystem (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Vuxna aspindivider har observerats i Göta älv, och även i flertalet vattendrag där de mynnar ut i Göta älv (Nilsson, personlig kommunikation, 28/3, 2017). Det pågår dock en diskussion om var aspen som förekommer i Göta älv leker någonstans. Tidigare undersökningar har utförts där man inventerat vattendrag för att kunna kartlägga aspens lek och få ett helhetsperspektiv av aspens leklokaler i Sverige (Berglund, 2004) (Nilsson, 2015). Men ingen inventering av asplek har tidigare dokumenterats i biflöden till Göta älv. I 2 kap. 3 fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) står att Fiske efter asp är förbjudet fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 31 maj i alla Vänern, Mälaren och Hjälmaren tillrinnande vattendrag. I Dalälven och Emån finns svaga och mer isolerade aspbestånd som står utan skydd i dagens läge. Dessa löper därför större risk att minska i populationsstorlek om de störs under sin reproduktionsperiod. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016) 1.4 Problemformulering, syfte och frågeställning Aspen är en svag simmare som har svårt att ta sig över för höga vandringshinder av olika slag som exempelvis laxen (Salmo salar) klarar utan problem (Nilsson, personlig kommunikation, 28/3, 2017). Vandringshinder leder till en minskad möjlighet att nå viktiga reproduktionslokaler och utgör därför en risk för populationsminskning av asp (Berglund, 2004). Det är därför önskvärt att få mer kunskap om var asplek förekommer så att planering av åtgärder och bevarandeplaner underlättas och kan effektiviseras. Syftet med detta arbete är att undersöka och kartlägga aspens lekområden genom inventering av romkorn i åtta vattendrag vilka samtliga mynnar ut i Göta älv. Syftet är även att undersöka hur miljöförhållandena gällande bottensubstrat, vattenvegetation, vattenföring samt vattendragens ekologiska status ser ut. Arbetet tar utgångspunkt i följande frågeställningar: 1. Sker det någon asplek i Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Gårdaån, Västerlandaån och Sollumsån? 2. Hur ser miljövariablerna bottensubstrat, vattenvegetation, vattenföring och vattendragens ekologiska status ut vid de undersökta lokalerna? 2. METOD 2.1 Tidigare kartläggning och inventeringar År 2003 karterade Fiskeriverket totalt 30 vattendrag som mynnar ut i Göta älv, Hjälmaren eller Vänern, varav nio av dessa biflöden mynnar ut i Göta älv (Berglund, 2004). 5

7 Vattendragen i Berglunds (2004) rapport kartlades till fots och undersöktes från dess mynning upp till det första vandringshindret. På denna sträcka utsågs och beskrevs platser som bedömdes vara potentiella leklokaler för asp. Lokalerna delades in i tre olika klasser där klass 1 stod för lekmöjligheter kan finnas ; klass 2 för ej optimala lekmöjligheter och klass 3 för mycket goda lekmöjligheter. Klassindelningen grundades på hur väl lokalens miljöförhållanden stämde överens med vad man vet att aspen föredrar för typ av reproduktionslokal. Inga direkta inventeringar av asp genomfördes men för att underlätta framtida inventeringar av asplek i dessa vattendrag fotograferades lokalerna i rapporten (Berglund, 2004). 2.2 Urval av inventeringslokaler för insamling av rom Berglunds (2004) rapport användes som underlag för urvalet av inventeringslokaler till detta examensarbete. Tio lokaler valdes ut ur Berglunds (2004) rapport. Utöver dessa tio lokaler inventerades även Västerlandaån och Sollumsån i Lilla Edets kommun. Totalt undersöktes sju biflöden till Göta älv: Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Gårdaån, Västerlandaån och Sollumsån. Två lokaler inventerades i varje vattendrag, med undantag för Västerlandaån där endast en lokal inventerades. Sammanlagt inventerades 15 lokaler. Inventering av asplek utfördes också i Nossan, strax utanför Vänersborg, som är en känd leklokal för asp. Nossan fungerade som en slags referenslokal för att undersöka om aspen lekte där även i år, som en bekräftelse på årets asplek. Enligt Nilsson (Nilsson, personlig kommunikation, 28/3, 2017) förekommer asp även i Hajs sjö, utanför Alvhem, som även den mynnar ut i Göta älv. Därför undersöktes det om möjliga leklokaler fanns i vattendraget som sammanbinder Hajs sjö med Göta älv. Efter vandring längs med hela åsträckan gjordes en bedömning att vattendraget inte innehöll några lämpliga leklokaler för asp. 2.3.Utförande insamling av rom Inventeringen skedde ute i fält och utfördes under perioden 3/4:e april 10:e maj Inom varje lokal placerades burar ut på platser som närmast möjligt överensstämde med vad lekande asp, enligt litteratur och tidigare studier (Nilsson, 2016) (Berglund, 2004), föredrar. Genom att mäta vattendjupet med tumstock, undersöka bottensubstrat med vattenkikare, samt bedöma strömhastighet valdes de slutgiltiga platserna ut där burarna skulle läggas. Eftersom Västerlandaån och Sollumsån inte fanns beskrivna i Berglunds (2004) rapport med möjliga leklokaler för asp, var det nödvändigt att genomföra en större insats i valet av lokal i dessa åar. Det innebar att vattendraget undersöktes från dess mynning i Göta älv uppströms upp till första eventuella vandringshinder. Därefter skedde urvalet av lokal enligt kriterierna som användes för de övriga vattendragen. För insamling av rom användes kräftburar. Öppningarna till kräftburarna knöts noga igen för att undvika att de agerade fångstdon för fisk eller andra större djur. Innan burarna knöts ihop fylldes de med granris, vid vissa tillfällen även med kvistar från tall, vilket skulle fungera som substrat för romkornen att fästa på. För att få burarna att inte driva iväg lades ett antal stenar i varje bur som fungerade som en ankartyngd. En lina fästes i buren och förankrades på land runt ett träd, eller vad som fanns att tillgå, för att ytterligare säkra att buren låg kvar samt för 6

8 att lättare upptäcka dem vid återbesöken. Placeringen av burarna utfördes med underlag från tidigare inventeringar av asplek, där det står beskrivet att aspen helst leker i strömmande till starkt strömmande vatten och där bottensubstratet består av hårdbotten (Berglund, 2008). Burarna placerades några meter nedströms platsen där asplek bedömdes kunna ske. 2.4 Återbesök Återbesök av lokalerna gjordes totalt fyra gånger under inventeringsperioden. Vid varje lokal togs burarna upp och granskades noga genom att granriset togs ut för att inte missa eventuella romkorn inuti buren. Fanns rom plockades dessa med en mjuk pincett och lades i provrör med 70%-ig etanol, 5-10 romkorn per lokal och provrör. Hittades ingen rom, noterades detta och buren lades tillbaka igen. Provrören förvarades i en kartongbox. För att öka chanserna att hitta rom utfördes också eftersök med hjälp av rensskopa och håv. Även stenar och vattenvegetation plockades upp för hand från bottnen och undersöktes. Vid varje besök uppmättes och noterades vattentemperaturen på samtliga lokaler. Vid projektets slut togs samtliga burar upp från vattendragen. Vid insamlingen av burarna hade dock många av burarna romkorn på sig, varefter burarna fick sköljas noga för att återlämna romkornen till vattendraget. Från dessa burar plockades några romkorn, vilket kom att bli en femte vittjning. Denna rom skickades i efterhand till Naturhistoriska riksmuseet för DNA-analys, varför resultatet från denna sista vittjning inte har kunnat tas med i denna rapport. Provrören med romkorn skickades sedan till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm där DNA-analys av romkornen genomfördes för identifiering. Detta på grund av att det enligt Nilsson (2016) inte går att artbestämma romkornen med blotta ögat, och risken att förväxla romkornen med andra arter av vårlekande cyprinider, såsom id, vimma och mört, är stor. 2.5 Undersökning av miljövariabler Utöver insamling av rom undersöktes även miljöns roll vid aspens val av leklokal, med fokus på fyra olika miljövariabler: bottensubstrat, täckningsgrad av vattenvegetation, vattenföring samt ekologisk status. Bottensubstrat vid varje lokal undersöktes genom att en bedömning gjordes av förekommande stenstorlekar på bottnen. Vid uppskattningen av bottensubstrat användes kriterier som kan ses i tabell 2. Vid varje lokal uppskattades också hur stor del av den potentiella lekytan som var täckt av vattenvegetation, och delades in i tre olika klasser som presenteras i tabell 1. Från VISS hemsida hämtades information om varje vattendrags ekologiska status. Tabell 1. Kriterier för täckningsgrad av vattenvegetation. Klass 1 = Sparsam 0 5% Klass 2 = Medel 5 50 % Klass 3 = Riklig >50 % 7

9 Tabell 2. Kriterier för stenstorlek på bottensubstrat. Sand Grus Mindre sten Större sten Block Häll 0,2 2 mm 0,2 2 cm 2 10 cm cm cm >200 cm För att få värden på vattendragens vattenföring hämtades stationskorrigerad vattenföringsdata* från SMHI:s vattenweb från perioden 7/4 10/ Dessa värden är dygnsuppdaterad modelldata över vattenföringen under denna period. Data på vattenföring hämtades också för lokaler från två tidigare inventeringar av Nilsson (Nilsson, 2014) (Nilsson, 2015). Under Nilssons två inventeringar hittades asprom på flertalet lokaler, vilket gör informationen gällande vattenföring och bottensubstrat från dessa lokaler värdefull att ta del av för att kunna göra en jämförelse alla lokaler emellan. Samtliga ovan nämnda vattenföringsdata visas i diagram 1 för att kunna få en uppskattning om skillnader i flödesdata lokalerna emellan och därmed kunna få en uppfattning om vattenföringens roll för aspen vid val av leklokal. *ett delavrinningsområdes vattenföring i mynningen av vattendraget, med eventuella bidrag från delavrinningsområden längre uppströms. D.v.s. vattenflödet vid utloppet där vattendraget mynnar ut i större vatten. Med stationskorrigerad data menas att samma modellberäkning styrks med riktiga mätningar. 2.6 Statistik Shapiro-Wilks test utfördes för att testa om vattenföringsdatan var normalfördelad. För att se om vattenföring mellan lokalerna var signifikant skilda mot varandra gjordes ett Kruskal- Wallistest. Eftersom vattenföringsdatan inte var normalfördelad användes ett ickeparametriskt test (Kruskal-Wallis test). Testet utfördes mellan samtliga lokaler, för att kunna jämföra lokaler som visar på aspförekomst och lokaler som inte visat på någon aspförekomst. 3. RESULTAT 3.1 Inventering av asplek Romfynd gjordes från sex av de sju undersökta lokalerna samt i referenslokalen Nossan. De lokaler där romfynd gjordes var Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Gårdaån, Sollumsån och Nossan. Däremot gjordes inga romfynd i Västerlandaån, varken på bur eller vid eftersök. DNA-analysen, som genomfördes av Naturhistoriska riksmuseet, visade att från de romfynd som gjordes i vattendragen Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Gårdaån och Sollumsån fanns ingen rom från asp (tab. 3). Däremot innehöll två provrör asprom, vilka båda var insamlade från referenslokalen Nossan vid två olika tillfällen. Resterande romkorn visade sig tillhöra mört (Rutilus rutilus) och id (Leuciscus idus)(tab. 3). 8

10 Tabell 3. Resultat av DNA-analys för arttillhörighet av romfynd från de undersökta lokalerna. U står för lokal uppströms i förhållande till den andra lokalen (nedströms (N)) i samma vattendrag. Lokal Art romfynd Säveån Ugglum U Mört Säveån Ugglum N Mört Säveån Kåhög U - Säveån Kåhög N Mört Lärjeån U - Lärjeån N Mört Sköldsån U Id Sköldsån N Id Forsån U Mört Forsån N Id & Mört Gårdaån U Mört Gårdaån N Id Västerlandaån - Sollumsån U - Sollumsån N Id Nossan Asp 3.2 Undersökning av bottensubstrat, vattenvegetation och ekologisk status Resultatet från undersökning av vattenvegetation, bottensubstrat samt ekologisk status från detta examensarbete framställs i tab. 4. Information om ekologisk status har hämtats från VISS. Bottensubstrat, vattenvegetation samt ekologisk status kunde inte För att testa om någon av miljövariablerna har någon inverkan vid aspens val av leklokal, var tanken att utföra statistiska tester på samtliga variabler för att undersöka om det fanns någon signifikant skillnad av varje miljövariabel lokalerna emellan. Vattenvegetation kunde dock inte testas på grund av avsaknad av sådan data från inventeringarna 2014 och Data på typ av bottensubstrat fanns att tillgå från tidigare inventeringar men klassindelningen av stenstorlek var olik den som användes i detta examensarbete, vilket gjorde det svårt att jämföra dem. Tanken var att utöver dessa variabler också jämföra ekologisk status, men efter att ha överblickat vattendragens status över detta arbetes inventerade vattendrag gjordes en bedömning att en jämförelse eller statistiskt test inte var nödvändigt, då sju av tio av dessa hade måttlig ekologisk status. På grund av en omfattande störning på hemsidan VISS kunde information om tidigare inventerade vattendrag inte hämtas. Ingen av miljövariablerna bottensubstrat, vattenvegetation eller ekologisk status kunde förklara varför asp endast hittats i Nossan (tab. 4). 9

11 Tabell 4. Lokalernas täckningsgrad av vattenvegetation (med vattenvegetation menas här växter som växer under vattenytan, såsom olika typer av vattenmossa) indelad i tre klasser där: klass 1= 0-5% av ytan är täckt av vattenvegetation, klass 2= 5-50% och klass 3= >50%), bottensubstrat i rangordning (med dominerande stenstorlek först), samt den ekologiska status som råder vid varje lokal hämtad från VISS. Lokal Vattenvegetation Bottensubstrat Ekologisk status Ugglum U 3 Större sten, block Måttlig Ugglum N 3 Större sten, block Kåhög U 3 Block, större sten, grus God Kåhög N 2 Större och mindre sten Lärjeån U 2 Mindre sten, grus, större sten Lärjeån N 2 Större och mindre sten Sköldsån U 2 Större och mindre sten, häll Sköldsån N 1 Vägtrumma Måttlig Måttlig- Forsån U 3 Större sten, block, lera Måttlig Forsån N 2 Mindre sten, lera Gårdaån U 3 Mindre sten, grus, större sten Gårdaån N 3 Större sten, lera Västerlandaån 2 Mindre sten, grus Måttlig- Sollumsån U 2 Mindre sten, grus, större sten Sollumsån N 1 Mindre sten, grus, större sten Otillfredsställande Måttlig Nossan 2 Block, större sten Måttlig 3.3 Undersökning av vattenföring Resultatet av vattenföring för detta examensarbete sammanställs i nedanstående stapeldiagram. För att få ytterligare diskussionsunderlag har även data från Nilsson (2014, 2015) inkluderats i samma diagram (fig 1). 10

12 Figur 1. Vattenföring i inventerade vattendrag. Aspförekomst har påvisats i följande vattendrag: Dalbergsån, Edsån, Gullspångsälven(x2), Nossan(x3), Tidan(x2), Flian, Kolstrandskanalen och Friaån. Resultatet visar att vattendrag med aspförekomst har en större vattenföring än vattendrag utan aspförekomst (p<0,001, df=1, X2=216,2) (Fig. 1) (Fig. 2). Figur 2. resultat från Kruskal-Wallis test över vattenföring mot aspförekomst. 11

13 4. DISKUSSION 4.1 Inventering av asplek Urvalet av arbetets inventerade leklokaler är starkt underbyggda av tidigare studier. Trots detta hittades ingen asprom på dessa lokaler, vilket kan bero på ett flertal olika anledningar. Det är möjligt att burarna placerades på platser som inte riktigt stämde överens med aspens preferenser av leklokal, eller att inventeringen skett under fel tidpunkt. Enligt Berglund (2004) och Nilsson (2016) vet man att aspen vanligtvis leker någon vecka under april månad, ibland tidigare och ibland senare. I de vattendrag som undersökts i detta arbete kan vi inte utesluta att möjligheten finns att aspen leker tidigare eller senare än vad de gör i tidigare inventerade biflöden till Vänern, Mälaren och Hjälmaren och att vi i så fall missat lektillfällen. Något som kan ha påverkat resultatet är att burar tagits upp på land av allmänheten vid enstaka tillfällen. Detta har lett till att vi där inte har kunnat samla in rom under den perioden, och då missat en eventuell asplek. Det är svårt att dra några generella slutsatser från det resultat som erhölls från detta examensarbete gällande inventeringen av asplek. Då DNA-analysen visade på att ingen asprom hittats förutom i Nossan, användes data gällande bottensubstrat och vattenföring från Nilssons tidigare inventeringar (2014, 2015) för att kunna jämföra detta examensarbetes lokaler med lokaler där asplek är bekräftad. 4.2 Undersökning av miljövariabler Att inventeringen inte gav träff på någon asprom kan också bero på att det inte leker någon asp i de vattendragen som undersökts i detta arbete. Det är då intressant att reflektera över att det finns en möjlighet att aspen inte vandrar upp i biflöden till Göta älv under lekperioden, utan istället stannar i älven för att leka. Detta skulle kunna vara möjligt eftersom aspindivider observerats i flertalet mynningar till Göta älv, utan att man har vetskap om var aspleken sker. Skulle så vara fallet är det intressant att diskutera vattenföringens betydelse i dessa biflöden. Samtliga vattendrag som inventerats i detta arbete, med undantag för Säveån, hade en förhållandevis låg vattenföring (fig. 1). Detta skulle kunna förklaras av att våren 2017, då inventeringen utfördes, var torr, till följd av mindre nederbörd under föregående höst och vinter än normalt (SMHI, 2017). Detta skulle kunna ha haft en effekt på årets asplek då aspen verkar föredra större och djupare vattendrag där flödet är någorlunda starkt (Nilsson, personlig kommunikation, 18/5, 2017). Med minskad nederbörd följer lägre vattenföring. Resultatet från Kruskal-Wallis testet (fig. 2) visade att det fanns en signifikant skillnad i vattenföring mellan de vattendrag som visade på aspförekomst och de som inte gjorde det. Då värdena på vattenföringen beskriver flödet vid vattendragets mynning till älven, ger det en antydan på att denna parameter kan vara en bidragande faktor som avgör om aspen går upp i ett vattendrag eller inte. Trots resultaten från vår inventering kan det inte uteslutas att aspen normalt sett leker i dessa vattendrag, men att den i år inte gjort det på grund av för låga vattenflöden. 12

14 Resultatet från denna studie har visat att vattenföring är en bidragande faktor, men innebörden av den kan diskuteras, då hög vattenföring inte nödvändigtvis betyder att vattendraget är djupt. Ett vattendrag kan ha en hög vattenföring med hög strömhastighet men samtidigt vara grunt och brett. Därför är det intressant att diskutera huruvida det är en hög vattenföring som faktiskt är en bidragande faktor till aspförekomst eller om det är något annat som påverkar och som ofta sammanfaller med hög vattenföring. Detta skulle rimligtvis kunna vara djupet. Anledningen till att vattenföring skulle kunna utgöra en viktig faktor är på grund av aspens storlek. Som tidigare nämnt är aspen en storväxt fisk och skulle möjligen inte vara kapabel till att gå upp i för små och grunda vattendrag där flödet är för svagt. Vattenföring skulle kunna vara en faktor som väger tyngre för aspen än andra faktorer såsom temperatur, bottensubstrat och vattenvegetation vid leklokalen. Det utesluter dock inte att dessa faktorer spelar en roll vid urvalet av leklokal, men att det är möjligt att aspen väljer leklokal främst efter djup och vattenföring. Utifrån den litteratur jag använt mig av i detta arbete kan jag konstatera att det inte endast är vattenföring som påverkar aspens val av leklokal. Däremot krävs mer undersökning och kartläggning av bottensubstratets stenstorlek, täckningsgrad av vattenvegetation samt andra miljövariabler för att kunna undersöka deras inflytande vid aspens val av leklokal. 4.3 Slutsatser Syftet med detta examensarbete var att besvara följande frågeställningar: 1. Sker det någon asplek i Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Gårdaån, Västerlandaån och Sollumsån? 2. Hur ser miljövariablerna bottensubstrat, vattenvegetation, vattenföring och vattendragens ekologiska status ut vid de undersökta lokalerna? Utifrån resultatet i denna rapport sker det ingen asplek i Säveån, Lärjeån, Sköldsån, Forsån, Västerlanda eller Sollumsån. Även om ingen asplek har påvisats i dessa vattendrag kan jag dock inte utesluta möjligheten att asplek förekommer här ändå. Det har i detta arbete gjorts en deskriptiv sammanställning av samtliga lokalers bottensubstrat, vattenvegetation, vattenföring samt dess ekologiska status. Det har också gjorts en bedömning där dessa miljövariabler bedöms kunna ha en påverkan vid aspens val av leklokal. Aspen väljer förmodligen leklokal utifrån flera olika miljövariabler, möjligen även sådana som inte diskuteras i detta arbete. Det är önskvärt att fortsatta studier görs där man inventerar asplek med fokus på miljövariabler vid lokalen, för att kunna dra slutsatser om aspens preferenser vid val av dess reproduktionslokal. Med ökad kunskap om aspens utbredning och betydelsefulla lekområden ökas chanserna att naturvårdsåtgärder och bevarandeplaner förbättras och effektiviseras, vilket i sin tur tar oss ett steg närmare målet att bevara och öka den biologiska mångfalden i Sverige. 13

15 5. KÄLLFÖRTECKNING Artdatabanken. (2015). Artfakta. Hämtad från Berglund, J. (2004). Leklokaler för asp i Göta älvs, Hjälmarens och Vänerns avrinningsområden. Västra Frölunda: Intellecta Docusys. Berglund, J. (2008). Utveckling av metod för inventering av leklokaler för asp metodbeskrivning och metodhandledning. Uppsala: Fiskeriverket. Havs- och vattenmyndigheten. (2016). Åtgärdsprogrammet för asp. Göteborg: Havs- och vattenmyndigheten. Kottelat, M., Freyhof, J. (2007). Handbook of European freshwater fishes. Kottelat, Cornol, Switzerland and Freyhof, Berlin, Germany. Länsstyrelsen. (2004) Fiskeriverkets författningssamling. Länsstyrelsen. Nilsson, F. (2014). Inventering av asp 2014 tillrinningar till Vänern. Länsstyrelsen, Västra Götalands län. Nilsson, F. (2016). Inventering av asp 2015 tillrinningar till Vänern och Viken. Länsstyrelsen, Västra Götalands län. SMHI (2017) Hämtad från VISS Hämtad (Websida kunde inte läsas in pga störning på hemsidan) 14

16 6.1 BILAGOR - lokaler Bild 1. Säveån Ugglumsbron. Lokal 1 & 2. 15

17 Bild 2. Säveån, Kåhög - uppströms. Lokal 3. 16

18 Bild 3. Säveån, Kåhög - Nedströms. Lokal 4. 17

19 Bild 4. Lärjeån uppströms. Lokal 5. 18

20 Bild 5. Lärjeån nedströms. Lokal 6. 19

21 Bild 6. Sköldsån uppströms. Lokal 7. 20

22 Bild 7. Sköldsån nedströms. Lokal 8. 21

23 Bild 8. Forsån uppströms. Lokal 9. 22

24 Bild 9. Forsån nedströms. Lokal

25 Bild 10. Gårdaån uppströms. Lokal

26 Bild 11. Gårdaån nedströms. Lokal

27 Bild 12. Västerlandaån. Lokal

28 Bild 13. Sollumsån uppströms. Lokal

29 Bild 14. Sollumsån nedströms. Lokal

30 Bild 15. Nossan, referenslokal. 29

31 6.2 BILAGOR kartor Bild 16. Lokaler vid Säveån, Ugglumsbron. Lantmäteriet

32 Bild 17. Lokaler vid Säveån, Kåhög. Lantmäteriet

33 Bild 18. Lokaler i Lärjeån Lantmäteriet

34 Bild 19. Lokaler i Sköldsån. Lantmäteriet

35 Bild 20. Lokaler i Forsån Lantmäteriet 34

36 Bild 21. Lokaler i Gårdaån. Lantmäteriet

37 Bild 22. Lokal i Västerlandaån Lantmäteriet 36

38 Bild 23. Lokaler i Sollumsån. Lantmäteriet

39 Bild 24. Lokal i eferenslokalen Nossan Lantmäteriet 38

40 39