Europaparlamentsvalet Valskola. Studiematerial och uppslagsbok inför valrörelsen 2014

Transkript

1 Europaparlamentsvalet Valskola Studiematerial och uppslagsbok inför valrörelsen 2014 Vänsterpartiet 2014

2 Inledning Den här EU-valinformationen ska vara en hjälp för alla vänsterpartister i valarbetet. Den handlar om Vänsterpartiets huvudbudskap, där tre frågor är prioriterade: vinster i välfärden, arbetsrätten och jämställdheten. Den ger också fördjupning för den som vill veta mer och kan dessutom fungera som en uppslagsbok om man vill lära sig mer Vänsterpartiets syn på specifika EU-frågor. 2

3 Innehåll 1. Huvudbudskap vinster i välfärden, arbetsrätt och jämställdhet Detta kapitel är identiskt med del 3 i Valskolan. Här presenteras Vänsterpartiets grundton i EU-valrörelsen: Inte till salu. Här finns förklaringar och argumenterar kring de tre prioriterade frågorna: välfärd, arbetsrätt och jämställdhet. Och svar på några av de vanligaste frågorna. 2. Fördjupning om vinster i välfärden, arbetsrätt och jämställdhet: Det här kapitlet är tänkt till dig som vill ha fler och djupare argument kring de tre prioriterade frågorna. Här finns också en del detaljer och siffror som bekräftar Vänsterpartiets slutsatser, men som inte nödvändigtvis måste användas i debatterna, där det ofta är bättre att hålla sig till grundtonen kapitel Vänsterpartiets ståndpunkt i andra konkreta EUfrågor Det här kapitlet är lite av en uppslagsbok om du vill veta vad Vänsterpartiet tycker i en specifik EU-fråga. Här besvaras några av de vanligaste frågeområdena när det gäller EU. 4. Grundläggande EU-kunskap Det här kapitlet ger lite mer kunskaper om EU:s beslutsprocesser, dess brist på demokrati, och dess överstatliga karaktär. Men det resonerar också kring euron och lobbyisterna. Det är lite av överkurs för den som vill veta mer. 3

4 1. Huvudbudskap vinster i välfärden, arbetsrätt och jämställdhet Detta kapitel är identiskt med del 3 i Valskolan. Här presenteras Vänsterpartiets grundton i EU-valrörelsen: Inte till salu. Här finns förklaringar och argumenterar kring de tre prioriterade frågorna: välfärd, arbetsrätt och jämställdhet. Och svar på några av de vanligaste frågorna. 1.1 Välfärden är inte till salu EU räddar banker. Vi räddar välfärden. EU-parlamentsvalet den 25:e maj handlar om att välja sida. Ska vi säkra människors grundläggande rättigheter eller bankernas vinstintressen. EU har valt sida. Unionen har gjort allt för att rädda de spekulerande europeiska storbankerna. Hundratals miljarder kronor har pumpats in i bankerna samtidigt som det skett enorma nedskärningar i EU-länderna, och då särskilt i eurokrisens hårdast drabbade länder. EU-politiken har en tydlig slagsida, där privata storbolag och vinstintressen konsekvent främjas och prioriteras, medan välfärden skärs ned och privatiseras och arbetsrätt och löner pressas. Åtstramningspolitiken har resulterat i snabbt växande fattigdom i massarbetslöshetens spår. 26 miljoner människor är arbetslösa i EU. Dessutom ökar hemlösheten, ohälsotalen stiger och allt fler EUmedborgare begår självmord. Internationella Röda Korset talar sedan länge om en humanitär kris i södra Europa, den värsta sedan andra världskrigets slut. Enligt EU:s egen statistik för år 2012 hotas var fjärde medborgare i EU av fattigdom och social utslagning. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO menar att den extremt höga ungdomsarbetslösheten leder till en förlorad generation. Var fjärde ung människa i EU är arbetslös. En gång talade EU-anhängarna om EU som garanten för välfärd och arbete. Idag är det tvärtom. Men krisen är också politisk. Två av de idéer som unionen har byggt på har visat sig fungera dåligt i verkligheten. Å ena sidan har vi centralstyret, där makten hamnar allt längre från medborgarna. Å andra sidan valutaunionen med euron, som har låst fast länder i ekonomisk politik som skapar arbetslöshet och stagnation. Bryssels svar på detta har varit att kräva ännu större nedskärningar i välfärden och försämrad 4

5 trygghet för löntagarna. Det har inte fungerat. I stället borde man tänka om. Länder som vill lämna euron borde få det. Vi kräver att det svenska folkets nej till euron i folkomröstningen 2003 respekteras och att Sveriges ekonomiska politik inte ska styras av EU. Vi kräver att bankernas ägare och finansspekulanter får betala för sina egna misstag. Om banker ska få statsstöd ska de nationaliseras. Finansmarknaden måste regleras och vissa former av finansiell handel förbjudas. Den ensidiga nedskärningspolitiken måste ersättas med en politik för arbete, klimatinvesteringar och ekonomisk utveckling Den så kallade trojkan (EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och IMF) skoningslösa politik medför att många EU-medborgare idag saknar försäkringar och till exempel inte har råd att gå till doktorn. Åtstramningarna stänger också skolor, sjukhus och vårdinrättningar. Välfärden rasar samman. Hur kan regeringarna inom EU tro att en sådan åtstramningspolitik ska få unionen på fötter igen? Men intresset har från första stund varit att rädda bankerna. Åtstramningarna sker för att franska och tyska banker ska få sina pengar. Oavsett vilka konsekvenser det får för människorna i eurokrisens länder. Privatiseringarna sveper fram i krisländerna. EU kräver att det gemensamt ägda ska säljas ut. Offentliga företag och verksamheter är till salu. Grekland är till salu. Italien är till salu. Det är EU:s marknadsliberala linje som pressas igenom. Kom ihåg att den svenska högerregeringen hela tiden gett fullt stöd till EU:s hårda politik. Reinfeldt-regeringen är därför medansvarig för den sociala katastrofen i euro-krisens länder. I Sverige har Reinfeldt bedrivit en politik helt i linje med EU-kommissionens strategi: Nedrustning av välfärden, privatiseringar och prioritet för storföretagens intressen. Även i Sverige har EU uppmuntrat och bidragit till avregleringar och privatiseringar. EU vill gärna se konkurrens och inre marknad på flera områden, från välfärd till järnväg och post. Den svenska regeringen har dock ofta själva gått längre och på eget bevåg tagit privatiseringar och avregleringar längre än vad EU krävt. Den svenska regeringens avreglering av järnvägen ser EU som ett föredöme trots det tågkaos den lett till. Men påverkan går åt båda hållen. EU:s krav har används som ett sätt att framställa privatiseringar och avregleringar som oundvikliga av privatiseringsivrare i Sverige. Just nu förhandlar EU och USA också om ett frihandelsavtal som föreslås innefatta även så kallat investerarskydd. Företag i andra länder ska 5

6 kunna stämma stater som inför lagstiftning som försvårar eller skadar deras affärsverksamhet. Det amerikanska riskkapitalbolaget KKR exempelvis som är delägare i Vardaga (före detta Carema) skulle om ett sådant avtal gick igenom kunna stämma svenska staten om den inför lagstiftning som sätter stopp för vinstintressena inom välfärden. Vänsterpartiet kommer att motverka alla avtal som går i den riktningen, medan högern och näringslivsintressena verkar för dem. Även här sätter vi demokrati och välfärd före marknadens girighet. Vänsterpartiet har samma paroll i EU-parlamentsvalet och riksdagsvalet: Inte till salu. Högerpolitiken måste bekämpas. Mot girigheten ställer vi solidariteten. Det som behövs nu är massiva offentliga investeringar i Europa för att vända utvecklingen. Samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur, bostäder och grön energi som skapar massor av nya jobb. Återuppbygg välfärden som bidrar till jämställdhet. Rösta på Vänsterpartiet för att stoppa högerns politik i Sverige och i EU. Vi försvarar välfärden. Välfärden ska vara fri från vinstintressen. Stoppa privatiseringarna. I Sverige och i EU. Arbetsrätten och de fackliga rättigheterna är inte till salu EU pressar löner. Vi fixar schysta villkor. Hundratusentals människor lämnar krisen i sina hemländer för att söka försörjning på annat håll. En del av dem kommer till Sverige och arbetar i restaurangkök, på byggen, i bärskogen eller kör lastbil. Ofta erbjuds de låga löner och usla arbetsvillkor. Löntagare från olika länder ställs mot varandra i en Europeisk union där arbetskraft betraktas som en vara bland andra. Vänsterpartiet bemöter EU:s kalla marknadstänkande med en solidarisk vänsterpolitik. Det innebär att den som kommer hit från ett annat land för att arbeta ska ha kollektivavtal och behandlas anständigt. I dagens EU är arbetsrätt och kollektivavtal underordnade EU-rätten. Marknadens frihet går före de fackliga rättigheterna. Tyvärr har EU:s regelverk lett till att flera ljusskygga bolag inom framförallt byggnads- och transportsektorn kan konkurrera med mycket lågavlönad utländsk arbetskraft. Dessa arbetare törs inte protestera mot 6

7 eländiga villkor, eftersom företagen också bryter mot grundläggande arbetsrättsliga principer och vägrar sina anställda fackliga rättigheter. Detta blir också ett problem för alla seriösa företag som respekterar sin fackliga motpart och kollektivavtalen. De riskerar bli utkonkurrerade av dessa ljusskygga bolag. Men EU bär på hela ansvaret. Ett exempel är EU-domstolens beslut 2007 i den så kallade Lavaldomen. Där slogs fast att det lettiska byggföretaget Laval inte var tvungna att följa de svenska kollektivavtalen för sina anställda som hade låga lettiska löner. Domen innebar också att de svenska facken inte hade rätt att försvara kollektivavtalen genom att sätta företaget i blockad. Vi anser att EU-reglerna ska ändras så att alla ska ha rätt till de löner och arbetsvillkor som regleras i lagar och kollektivavtal i det land där man arbetar, oavsett var man är född eller bosatt. Rättvisa villkor måste gå före girighet. EU tvingar eurokrisens länder att försämra arbetsrättslagstiftningen. Den politiken går hand i hand med de ekonomiska åtstramningarna. Arbetsrätten är till salu. Det leder till att det blir lättare att avskeda arbetare och att fackföreningarna blir svagare. Vi kräver att EU:s lagstiftning ändras så att arbetsrätten och fackliga rättigheter inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. Därför krävs att ett så kallat socialt protokoll antas i EU. I november 2012 tillkännagav en majoritet i riksdagen till regeringen att Sverige bör kräva att EU ska anta ett socialt protokoll som medför att de grundläggande fackliga rättigheterna inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. De fyra regeringspartierna röstade emot. Reinfeldt-regeringen och EU slår vakt om storföretagens vinstintressen. Vi försvarar arbetarna, arbetsrätten och fackföreningarna. I Sverige och i EU. Jämställdhet och kvinnors rättigheter är inte till salu Vi arbetar för kvinnans rätt till sin egen kropp rätten till abort, skydd mot våld och prostitution. Vi kämpar för välfärd och kvinnors ekonomiska ställning mot marknadsliberal nedskärningspolitik 7

8 Vi är Europaparlamentets bästa feministiska parti vi har drivit feministiska frågor i EU sedan 1995, det är ett av få områden i EU där utvecklingen går framåt. I krisens spår växer högerextrema krafter som hetsar mot invandrare och hbtq-personer. Kvinnors rättigheter försämras och årtionden av kamp för jämställdhet i Europa håller på att raseras. Det är vänsterns uppgift att bekämpa dessa krafter. I spåren på eurozonens krav på nedskärningar följer otrygga anställningar och diskriminering på arbetsmarknaden. Många kvinnor är beroende av arbetstillfällen i den offentliga sektorn och drabbas när den monteras ner. Kvinnor ska ta mer ansvar för det oavlönade arbetet. De tvingas sluta jobba eller gå ner till deltid för att ta hand om barn, gamla och sjuka när dagis och äldrevård monteras ner. I hushållens pressade ekonomiska situation ökar våldet mot kvinnor. I krisens spår ökar också attackerna mot aborträtten från högerpolitiker i en rad olika EU-länder. I fattigdomen och arbetslöshetens spår växer prostitutionen. Kvinnor och flickor är till salu på tiotusentals bordeller runt om i Europa. Den överväldigande majoriteten av de personer som lagt fast finanspaktens regelverk är mycket välavlönade och maktfulla män. Ingen av dessa män kommer själv att behöva bära de bördor, eller tvingas till de uppoffringar, som åtstramningspolitiken medför. De största förlorarna däremot är lågavlönade och arbetslösa kvinnor. Åtstramningspakten grundar sig på föreställningen att kvinnor är underordnade män och att privata marknader ska lösa problemen. I EU-parlamentet är skillnaderna glasklara. När Kristdemokraterna bjuder in till möte med SAABs vapenindustri pratar vi med FN:s kvinnoorganisation, UN Women. När Moderaterna vägrar ta ställning för abort lyssnar vi på kvinnorörelsen i EU. När Folkpartiet försvarar åtstramningspaketen åker vi till Grekland och demonstrerar i solidaritet med de kvinnor som utsätts för EU:s ekonomiska politik. Vänsterpartiet är i EU-parlamentet det parti som mer än något annat arbetat för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Välfärden i Sverige och i EU ska inte vara till salu. Vi arbetar för jämställdhet i hela Europa. Vi försvarar kvinnors rättigheter. I Sverige och i EU. 8

9 Frågor och svar Jag är emot EU och dess högerpolitik, så jag tycker det är bättre att bojkotta EU-parlamentsvalet Om man bojkottar så syftar man till att skada motståndaren. Det är något motståndaren är rädd för. Men EU-eliten är inte alls rädd för röstbojkott från progressiva EU-kritiker. Tvärtom de tycker det är bra. Det får till konsekvens att EU-eliten får mindre motstånd att genomföra sin politik. Bojkott av EU-valet motverkar alltså sitt syfte. Genom att bojkotta valet hjälper du EU att genomföra sin högerpolitik. EU-parlamentsvalet sker bara vart femte år. EU-valet den 25:e maj är vår första möjlighet att visa att Reinfeldtregeringen är ute och att högern är årets förlorare. Genom att rösta i EU-valet lägger du grunden för att besegra Reinfeldt också i riksdagsvalet i september. EU-valet ger oss en unik möjlighet att besegra högern två gånger. Vänsterpartiet har under alla år i EU-parlamentet kämpat mot den ökade centralstyrningen. Vi att sätter människor och miljön före marknaden. Vi vill ha en välfärd att lita på. Vänsterpartiet är den bästa garanten för att det faktiskt händer saker i jämställdhetsfrågorna och vi står upp för arbetsrätten. I Sverige och i EU. Tycker man det är bra ska man rösta i bägge valen. Men har Vänsterpartiet gjort någon nytta i EU-parlamentet/varför ska man rösta på er? Tillsammans med den övriga vänstern i EU har Vänsterpartiet kämpat mot åtstramningspolitiken. Vänsterpartiet har lyft fram behovet av samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur, bostäder och grön energi för att vända utvecklingen. Vi har understrukit behovet av att återuppbygga välfärden som bidrar till jämställdhet. Människornas behov måste gå före bankernas vinstintresse. Vänsterpartiet har, i samarbete med flera fackliga organisationer, agerat mot EU:s åtgärder för att försämra arbetsrätten, mot förslagen att privatisera hamnar, järnväg och annan offentlig egendom. Vi arbetar för ordning och reda på arbetsmarknaden i EU, vilket kräver kollektivavtal och fungerande arbetsrätt. Ett samhälle där alla människor behandlas med respekt och värdighet är ett bättre samhälle för alla medborgare. Vänsterpartiet är EU-parlamentets bästa och mest inflytelserika feminister och har i praktiken lett mycket av jämställdhetsarbetet i EU, som ordförande för EU:s jämställdhetsutskott. Vi har, tillsammans med 9

10 kvinnorörelsen i Europa, aktivt verkat för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Vi lyckades få EU-parlamentet att anta förslag på hur våldet mot kvinnor ska bekämpas i EU. Vi har bidragit till att den svenska lagen mot sexköp nu förs fram som konkret förslag också i flera andra EUländer. Vi har, tillsammans med våra systerpartier i Europa och miljöorganisationer, drivit på för en progressiv miljö- och klimatpolitik. Vi har arbetat en för ambitiös klimatpolitik till år 2030 och mot avregleringar av järnvägen. Genom vårt arbete i gruppen "Fish for the Future" har vi lyckats förbättra EU:s fiskepolitik. Vi har, tillsammans med många mänskliga rättighetsorganisationer, agerat mot EU:s omänskliga flyktingpolitik och byggandet av Fästning Europa. Vi har lagt fram förslag för en generös och rättssäker flyktingpolitik som lever upp till internationella konventioner. Vi har också agerat för en rättvis handelspolitik som skulle medföra att miljontals människor inte skulle behöva lämna sina hemländer. När det röstats om åtstramningspolitiken i EU-parlamentet så har den svenska högerregeringens fyra partier röstat ja. Socialdemokraternas ledamöter har varit splittrade och röstat ja, nej samt avstått. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har röstat nej." Vänstern kan väl ändå inte påverka i EU/Vänsterpartiet är väl ändå inte överens med övriga vänstern som är för EU? Vänstern vinner allt starkare stöd i EU just nu. I många länder visar opinionsundersökningarna att stödet har mångdubblats för vänsterpartierna. Den förenade vänstergruppen ser ut att kunna bli tredje största grupp i EU-parlamentet efter valet. Alltfler människor ser att EU och högerns politik bara syftar till att rädda bankerna. Vänsterpartierna vinner stöd därför att de prioriterar människors behov och grundläggande rättigheter. Vänstern i Europa är överens om att motverka åtstramningspolitiken och verka för ett solidariskt och demokratiskt EU. Vänstern i EU har i vissa frågor olika åsikter. Men när det gäller motståndet mot EU:s åtstramningspolitik så är vi helt eniga. Vänstern i Europa kämpar för att människors grundläggande rättigheter alltid måste gå före bankernas vinstintressen. Vänstern i EU har i vissa frågor olika åsikter. Men när det gäller motståndet mot EU:s åtstramningspolitik så är vi inom gruppen helt eniga. Vänstern i Europa kämpar för att människors grundläggande rättigheter alltid måste gå före bankernas vinstintressen. 10

11 Vad ska Vänsterpartiet i EU-parlamentet att göra, ni vill ju ändå gå ur EU? Har ni svikit EU-motståndet? Vänsterpartiets linje är helt logisk. Vi är kritiska till EU:s marknadsliberala och toppstyrda linje. Vi arbetar för att ändra den inne i EU och för ett bättre samarbete i Europa utan EU. Just för att vi är kritiska är vi bättre på att påverka EU åt det håll det svenska folket vill. Det märkliga är inte vår linje utan de partier som anser att Sverige ska vara med i EU för att påverka och som sedan lägger sig platt för Bryssel. Vi går inte till val på att kräva utträde. Det finns ett mycket logiskt skäl till det: detta val handlar inte om utträde. Oavsett hur vi röstar så kan inte resultatet bli utträde. Det kan bara en folkomröstning åstadkomma. Istället för att bojkotta valet eller bara bedriva demonstrationspolitik använder Vänsterpartiet EU-valet för driva på för partiets krav för att omförhandla EU-medlemskapet på följande punkter. 1. Vi vill skriva in Sveriges undantag från euron och EMU i EUfördraget. 2. Vi vill ha ett bindande socialt protokoll. 3. Vi vill sätta hänsyn till miljön före företagens rätt att sälja sina varor och införa en rätt för Sverige att gå före på miljöområdet. 4. Vi vill undantas från EU:s jordbrukspolitik, för att kunna utveckla det svenska jordbruket, och ha lägre medlemsavgift till EU. 5. Garantera att Sverige själv får bestämma över vinsterna i välfärden genom att bland annat se till att frihandelsavtalet EU förhandlar om med USA nu inte ska leda till ett investerarskydd som gör det möjligt för företag att stämma länder som inskränker vinstintressen i välfärden. 11

12 Fördjupning om vinster i välfärden, arbetsrätt och jämställdhet Det här kapitlet är tänkt till dig som vill ha fler och djupare argument kring de tre prioriterade frågorna. Här finns också en del detaljer och siffror som bekräftar Vänsterpartiets slutsatser, men som inte nödvändigtvis måste användas i debatterna, där det ofta är bättre att hålla sig till grundtonen kapitel 1. Välfärden är inte till salu Vad sker med välfärden i eurokrisens länder? De välfärdsstater som arbetarrörelsen i olika europeiska länder lyckats bygga upp efter andra världskriget håller på att raseras genom EU:s extrema åtstramningspolitik. Det som sker i eurokrisens länder är en social och mänsklig katastrof. Tyvärr föga uppmärksammat av svenska medier. Det handlar om växande fattigdom i massarbetslöshetens spår, ökad hemlöshet, stigande ohälsotal och allt fler självmord. Internationella Röda Korset talar sedan länge om en humanitär kris i södra Europa. En kris som är den värsta sedan andra världskrigets slut. Ta Grekland som exempel, där lever 3,5 miljoner människor i fattigdom. Det är 35 procent av befolkningen. Enligt EU:s egen statistik för år 2012 hotas var fjärde medborgare i EU av fattigdom och social utslagning. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO menar att den extremt höga ungdomsarbetslösheten leder till en förlorad generation. Var fjärde ung människa i EU är arbetslös. Särskilt allvarligt är läget för den växande gruppen unga som kallas NEET (neither in employment nor education or training), alltså unga som varken jobbar, studerar eller gör praktik. I Sverige tillhörde 7,8 procent den gruppen. I Italien 21,2 procent. Många EU-medborgare saknar idag, efter långvarig arbetslöshet, försäkringar och har till exempel inte råd att gå till doktorn. Åtstramningarna stänger också skolor, sjukhus och vårdinrättningar. Välfärden rasar samman. Den svenska högerregeringen ger fullt stöd till EU:s hårda åtstramningspolitik, och är därför medansvarig för den sociala katastrofen. EU-kommissionen och högerpolitiker hävdar att Irland är ett bevis för att åtstramningspolitiken fungerar. Där har arbetslösheten börjat minska. Men om människor lämnar ett land med 4,5 miljoner invånare 12

13 under fem korta år så påverkar det naturligtvis arbetslöshetssiffrorna. Enligt Financial Times emigrerade en irländare var sjätte minut förra året. De flesta som emigrerar är unga och välutbildade människor. Det kallas brain drain och skadar ett land oerhört mycket. Varför är det kris? Den marknadsliberala politik som EU genomfört medförde bland annat avregleringar av finansmarknaderna. Det blev fritt fram för spekulation. Olika finansföretag placerade stora tillgångar i riskfyllda nyskapade finansiella instrument. Handeln bara med så kallade kreditderivat omfattade 2005 nära miljarder dollar. Denna enorma spekulation, som inte skapar jobb, har i hög grad bidragit till krisen. Att direktörerna dessutom kunnat kvittera ut enorma bonusar för kortsiktiga resultatmål har uppmuntrat riskabla placeringar och långivning. Fastighetsbubblor uppstod i USA och flera europeiska länder. Fastighetspriserna steg. Avregleringarna medförde också att bankerna kunde låna ut pengar till massor av människor som egentligen inte hade råd. Tesen var att fastighetspriset skulle stiga permanent så att de kunde betala tillbaka senare. Dessa lån såldes sedan (som finansiella produkter ) vidare till andra finansiella aktörer, som i sin tur sålde vidare. Till slut visste inte riktigt vem som var skyldig vem. Bostadsbubblan sprack först i USA. Fastighetspriserna föll. Folk kunde inte betala sina lån. Banker började redovisa förluster. Investeringsbanken Lehman Brothers konkursade i september Krisen spred sig snabbt vidare till Europa, inte minst via de nya finansiella produkterna som bland annat omfattade en del av de kostsamma bostadslånen i USA. Hur har EMU försvårat den krisen? I euro-zonens länder blev krisens effekt än värre på grund av den Ekonomiska Monetära Unionens strikta regelverk. EMU påtvingar länder en ekonomisk politik, ränta och växelkurs som omöjligt kan passa alla länder. Länderna har helt enkelt för olika förutsättningar. Några av länderna hade under flera år behövt en högre ränta för att förhindra överhettning av ekonomin och spekulation. Men den centralt fastställda räntan för euro-zonen gjorde det omöjligt. Det har därför varit billigt att låna pengar vilket bidrog till bostadsbubblor i flera euroländer, framför allt på Irland och i Spanien. 13

14 När krisen slog till sprack bubblorna. Stora banker redovisade gigantiska förluster. Regeringarna ryckte in och räddade bankerna. Bankernas stora vinster var privata. De gigantiska förlusterna blev en offentlig skuld. Krisländerna sitter fast med euron och den av den Europeiska centralbanken fastställda räntan. Jämför det med krisens Island som tack vare en egen valuta kunnat anpassa växelkurs och ränta till det verkliga läget och därigenom påbörja vägen tillbaka. Eurokrisländerna tvingas av EU till extrema åtstramningar som innebär lönesänkningar på upp till 50 procent, sänkta pensioner, massiva privatiseringar, nedskärningar inom skola, vård och omsorg. Det kallas en finanspakt för att få ordning på ekonomin. Men det är en åtstramningspakt som minskar efterfrågan, ökar arbetslösheten och fattigdomen samt fördjupar krisen. EU sätter bankernas vinstintresse före människornas grundläggande rättigheter. Vänsterpartiet arbetade med den segrande nej-sidan i folkomröstningen 2003 om medlemskap i den ekonomisk-monetära unionen (EMU). Idag kan vi se hur rätt nej-sidan hade. Alla de problem och risker med euron som vi då beskrev har blivit verklighet inom euro-zonen. Men krisen i Grekland beror den inte på att grekerna arbetar så lite och pensionerar sig så tidigt? Nej, det är en myt som högern och borgerlig press sprider i Europa. EU:s egen statistik visar att grekerna i genomsnitt arbetar 44,3 timmar per vecka att jämföra med EU-genomsnittet på 41,7. Grekerna har 23 dagars semester per år mot tyskarnas 30 dagar. Och om arbetsproduktivitetens EU-snitt är 100, så ligger grekerna på 102, knappt efter tyskarna på 104. Pensionsåldern (det vill säga den ålder då människor i genomsnitt slutar arbeta) är i Tyskland 61,3, Grekland 61,7 och i Sverige 63,7. Det sägs att grekerna har levt över sina tillgångar. Men statistiken visar att Grekland både vad gäller de offentliga lönekostnader och utgifter ligger på eller under EU-genomsnittet. Att den grekiska ekonomin havererade beror bland annat på korrupta politiker som gynnat sina egna och närstående. Ett system som tillåtit att en stor del av ekonomin är svart. Dessutom betalar de rika knappt alls några skatter. Skatteintaget i Grekland har varit betydligt lägre än EUgenomsnittet. Särskilt låg har bolagsbeskattningen varit. Vinstandelen av BNP i Grekland 2009 var 54,2 procent att jämföra med EU-genomsnittet på 38,9. 14

15 Ett exempel: Grekland har världens största handelsflotta med mer än fartyg. Just nu låter de grekiska redarna bygga 600 nya skepp i Kina och Sydkorea (inte ett enda i Grekland). Dessa redare betalar 12 miljoner euro i skatt. Det blir bara euro (ungefär kronor) per båt! Så budgetdisciplin i den bemärkelsen skulle verkligen behövas. Men trojkan (det vill säga EU-kommissionen, Internationella valutafonden IMF och Europeiska centralbanken ECB) tvingar istället Grekland till lönesänkningar på upp till 50 procent, nedskärningar och vrakprisförsäljning av statlig egendom. Åtstramningspolitiken har fördjupat och förvärrat krisen i Grekland. Internationella Röda Korset klargör att Grekland befinner sig i en humanitär krissituation. Statistiken talar sitt tydliga språk; 3,5 miljoner människor lever i fattigdom (det är 35 procent av befolkningen!), 28 procents arbetslöshet totalt och över 60 procent för ungdomar. Medelinkomsten har sjunkit med nästan 50 procent på de senaste tre åren. 3 miljoner människor är nu utförsäkrade, eftersom de inte haft arbete det senaste året. Det är 3 miljoner människor som till exempel inte längre har rätt till sjukvård. Då kostar ett läkarbesök 200 kronor. Då kostar vaccin till barnen 600 kronor. Då kostar en förlossning kronor. Var ska man få de pengarna ifrån när man inte har jobb och inga bidrag? Men har inte Tyskland visat att om man sköter ekonomin korrekt så kan både euron och välfärden fungera bra? Sanningen är att Tyskland har profiterat på euron. Landets exportindustri är stark därför att eurosystemet varit särskilt gynnsamt för just Tyskland. Exportindustrins offensiv kunde byggas upp i skydd av den billiga euron. Den kraftiga exportexpansionen sker på andra länders bekostnad. Euron är en jackpot för Tyskland. Men en katastrof för Sydeuropa. Om inte euron funnits så hade den tyska D-markens värde skjutit i höjden. En ökning av D-markens värde som, enligt vissa ekonomer, handlat om procent. Då hade den tyska exportboomen stannat av. Å andra sidan hade länder som Grekland, Irland och Spanien, utan euron sett de egna valutorna sjunka i värde. Deras exportindustri hade kunnat skjuta fart igen. Nu är de däremot fastlåsta i nedgång och kris. Detta på grund den gemensamma valutan och den högerpolitik som fokuserar på nedskärningar. Kom också ihåg att nästan en fjärdedel (23 procent) av de tyska löntagarna var lågavlönade under Andelen lågavlönade har ökat med 2,3 miljoner sedan 1995 och den största ökningen har skett i västra 15

16 Tyskland. Närmare åtta miljoner löntagare lever på mindre än 9,15 euro (75 kronor) per timma brutto. Det finns heltidsanställda som tjänar mindre än sex euro (49 kronor) per timma. Det är en månadslön på cirka kronor. Så det är lika vansinnigt fel att skylla eurokrisen på lata greker, som det är att påstå att euron gjort alla tyskar rika. Vad gör Vänsterpartiet för de som drabbats av krisen? Vi motsätter oss finanspakten och EMU. Vi solidariseras oss med alla de progressiva rörelser, fackliga och politiska organisationer som protesterar mot åtstramningspolitiken i Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland och andra länder inom EU. Vi har en särskild insamling till rörelsen Solidaritet för alla i Grekland som driver frivilliga solidaritetskliniker där fattiga utförsäkrade människor får gratis vård. Solidaritet för alla ordnar direkta transporter av billiga livsmedel från jordbrukare på landsbygden till de fattiga i städerna, utan fördyrande mellanhänder. 22 procent av grekerna sägs få sin mat på detta sätt. Rörelsen har också stationer där insamlade kläder delas ut. Man hjälper människor att byta arbetstid med varandra utan att använda pengar. En mycket utsatt grupp som får hjälp är fattiga invandrare och flyktingar. Solidaritet för Alla betyder just för alla. Inte bara för greker. Vänsterpartiets Greklandsinsamling är en politisk kampanj som riktar sig mot EU:s åtstramningspolitik. En kampanj som vill visa att Greklands folk inte står maktlösa inför krisen. (Du kan bidra genom att sända in pengar på Vänsterpartiets internationella stödfond på plusgiro Märk insättningen "Grekland".) Vi kombinerar vårt EU-valarbete med insamlingen till Solidaritet för Alla i Grekland. Hur klarar sig Sverige i euro-krisen? Att Sverige klarat sig relativt bra hittills under denna kris beror framför allt på att svenska folket sa nej till EMU. Men inget av partierna på Jasidan i folkomröstningen vill i dag medge att svenska folket var klokare än dem. EMU prestigen sitter djupt rotad och hotar en ansvarfull ekonomisk politik. I Sverige har Reinfeldt också bedrivit en politik helt i linje med EUkommissionens strategi: Nedrustning av välfärden, privatiseringar och 16

17 prioritet för storföretagens intressen. De går hand i hand. EUkommissionen och Reinfeldt. Därför är kampen mot högern och den marknadsliberala politiken också densamma. I Sverige och i EU. Hur anser Vänsterpartiet att den ekonomiska krisen, i euro-zonen och i Sverige, ska bekämpas? Krisen måste lösas. EU:s princip att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna fungerar inte. Bankerna måste bära skulderna de skapat. Statliga bankgarantier bör endast omfatta spararnas pengar, inte spekulationen. De skuldtyngda länderna måste få skriva ner sina skulder, så att den ekonomiska utvecklingen kan vändas. De länder som så önskar måste få lämna valutaunionen, och därigenom anpassa växelkurs och ränta till det verkliga läget. Det krävs också skarpa regler och beskattning mot de globala finansmarknaderna. Det krävs massiva offentliga och miljövänliga investeringar i Europa för att vända utvecklingen. Samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur, bostäder, välfärd och hållbara energisystem. Bara så kan massarbetslösheten och den djupnande krisen bekämpas. Men är inte åtstramningarna nödvändiga för ekonomin? En intressant jämförelse i krishantering är den vetenskapliga studien av den isländska ekonomen Thora Kristin Thorsdottir. Hon jämförde EMUlandet Irland med Island som inte tillhör EU och har sin egen valuta. Krispolitiken på Island, som då hade en vänsterregering, medförde att den fattigaste tiondelen av befolkningen fick sin disponibla inkomst sänkt med nio procent. På Irland fick den fattigaste tiondelen fått en 26 procentig sänkning. På Island medförde den progressiva beskattningen att den rikaste tiondelens disponibla inkomst sjönk med 38 procent. På Irland däremot innebar EU:s åtstramningspolitik att den rikaste tiondelen av befolkningen fick en ökning av den disponibla inkomsten med åtta procent! Eftersom Island har en egen valuta så medförde krisen att den föll i värde vilket medförde att exporten fick ny fart. Den gemensamma valutan i EMU omöjliggör något liknande. Det exemplet visar både att det spelar en roll om man har en egen valuta och vilken typ av regering som styr landet. Men islänningarna själva jämför sig inte med irländarna. De flesta ansåg att sparpolitiken trots allt 17

18 var för hård. I valet i april (2013) valde islänningarna en högerregering. Det kan dock noteras att högerregeringen också beslutade att säga upp förhandlingar om medlemskap i EU. På Island har de flesta förstått att EU inte är lösningen. Vad kan Sverige, som inte är med i EMU, göra då? Här i Sverige krävs också ett nytänkande. Dagens finanspolitiska ramverk är inte anpassat för dagens problem. Vi behöver ett modernt finanspolitiskt ramverk, där sysselsättningsmålet får en central roll i både finans- och penningpolitiken. Sysselsättningspolitiken skall bygga på samhällsnyttiga och miljövänliga investeringar som ger jobb. Det krävs investeringar i infrastruktur och grön energi som gör att Sverige kan ta täten i klimatomställningen, samtidigt som konkurrenskraften stärks och jobb skapas. Det behöver byggas fler bostäder och mer resurser behövs till välfärden, framför allt till fler anställda inom äldreomsorgen. Det behövs investeringar som stärker oss som en stark framtidsinriktad miljövänlig industrination. Full sysselsättning måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken i Sverige och i EU. Vi måste också garantera att Sverige aldrig ansluts till euron/emu. Därför krävs ett nytt medlemsavtal mellan Sverige och EU där det bland annat fastslås att Sverige inte ska anslutas till EMU. Arbetsrätten och fackliga rättigheter är inte till salu Hur har EU undergrävt arbetsrätten och de fackliga rättigheterna? I dagens EU är arbetsrätt och kollektivavtal underordnade EU-rätten. Problemen för den nationella arbetsrätten började för några år sedan med fyra kontroversiella domslut i EG-domstolen: Viking Line-domen 2007 som innebar förbud mot fackliga aktioner mot det finska rederiet Viking Line som flaggade ut färjor till Estland för att därigenom kunna anställa folk till betydligt lägre löner. Laval-domen 2007 som fastslog att det lettiska byggföretaget Laval inte var tvungna att följa de svenska kollektivavtalen för sina anställda som hade låga lettiska löner. Domen innebar också att de svenska facken inte hade rätt att försvara kollektivavtalen genom att sätta företaget i blockad. 18

19 Rüffert-domen 2008 som gav ett tyskt byggföretag och dess advokat Dirk Rüffert rätt mot delstaten Niedersachsen. Enligt domstolen hade inte företaget gjort något fel när man anlitat en polsk underentreprenör, vars anställda bara fick hälften av den lön som en tysk byggnadsarbetare skulle ha fått. Luxemburg-domen 2008 där EG-domstolen fastslog att Luxemburg måste avskaffa en lag som säkrade utländska arbetare samma rättigheter som arbetare som bor i landet. Enligt EG-domstolen var den lagen i strid med EU:s etableringsfrihet. Vad har domarna fått för konsekvens? EG-domstolen beslutade att nationella lagar kring arbetsrätt och kollektivavtal är underordnade EU-rätten. Storföretagens frihet går före fackliga rättigheter. Det så kallade utstationeringsdirektivet från EU är avgörande i detta sammanhang. I fler EU-länder har till exempel byggnadsarbetare i sina egna länder sett jobben försvinna när utländska företag, med lågavlönad arbetskraft, vinner anbuden för nya byggnadsprojekt. Det kan se ut som om orsaken är att arbetare från ett annat land tar det egna jobbet (vilket främlingsfientliga partier påstår). Men i verkligheten är det EU som med utstationeringsdirektivet och EU-domstolen, beslutat att de här företagen inte behöver bry sig om kollektivavtal och arbetsrätten i det land där arbetet ska utföras. Det är alltså EU som bär på ansvaret. Det leder också till att seriösa företag som följer kollektivavtal och respekterar arbetsrätten missgynnas. I Sverige ser vi idag att flera ljusskygga bolag inom framförallt byggnads- och transportsektorn. De konkurrerar med mycket lågavlönad utländsk arbetskraft som inte törs protestera mot eländiga villkor, eftersom dessa företag också bryter mot grundläggande arbetsrättsliga principer och vägrar sina anställda fackliga rättigheter. EU:s beslut gynnar således oseriösa arbetsgivare. Företagen som getts utrymme att konkurrera med låga löner, dålig arbetsmiljö eller genom att fuska med skatten undergräver dessutom den gemensamma välfärden. Antalet arbetsplatsolyckor har också ökat till följd av detta. Det beror ofta på att de här ljusskygga företagen pressar fram högre arbetstakt, och inte heller har några skyddsombud bland sina fackligt icke-organiserade anställda. 19

20 Finns det motstånd mot EU:s beslut att försämra arbetsrätt och fackliga rättigheter? Ja, den fackliga rörelsen i Europa har kämpat mot Laval-domen i många år nu och kräver att den måste rivas upp. Europarådet (som är en mellanstatlig europeisk samarbetsorganisation med 47 medlemsstater som arbetar med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling) anser detsamma. Dess kommitté för sociala rättigheter menar att den svenska lagstiftningen som tillkom efter Lavaldomen kränker strejkrätten och den fackliga förhandlingsrätten. Kommittén menar också att Sverige bryter mot skyldigheten att ge migrerande arbetstagare lika rättigheter som inhemska arbetstagare. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO har också slagit fast att den lag som Sverige antagit, efter EG-domstolens Laval-dom, strider mot internationella konventioner om facklig förhandlingsrätt. Mer än 500 arbetsrättsjurister från olika EU-länder antog förra året ett gemensamt manifest mot den dramatiska avregleringen av arbetsmarknaden i EU. De menar att den sociala modellen i Europa hotas av ödeläggning. Vi noterar också att en majoritet i riksdagen, i november 2012, tillkännagav till regeringen att Sverige bör kräva att EU ska anta ett socialt protokoll som medför att de grundläggande fackliga rättigheterna inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. De fyra regeringspartierna röstade emot. Motståndet växer och blir allt tydligare. Flera tunga internationella institutioner stöder våra, och den fackliga rörelsens, krav. Vad krävs för en förändring? Lex Laval måste rivas upp. Alla ska ha rätt till de löner och arbetsvillkor som regleras i lagar och kollektivavtal, oavsett var man är född eller bosatt. Den stora mobiliseringen mot har tvingat EU till åtgärder. EUparlamentet beslutade i april om vissa förändringar i tillämpningen av utstationeringsdirektivet. Men dessa förändringar är inte alls tillräckliga. Därför måste kampen mot Laval-domen och utstationeringsdirektivet fortsätta. Vi kräver också ett socialt protokoll, som kopplas till fördraget och gör så att fackliga rättigheter inte underordnas de ekonomiska friheterna. 20

21 Viktigt är också att skattefusk, svartjobb och social dumpning bekämpas systematiskt och konsekvent. Viktiga krav att driva är: Huvudentreprenören ska ha ansvar för hela kedjan av underentreprenörer vad gäller lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö. Skyldighet för utländska företag att ha representant som kan teckna kollektivavtal. Avtal om löner och villkor för arbetsinvandrare ska vara bindande. Kollektivavtal ska krävas vid offentliga upphandlingar. Vänsterpartiet antog i februari ett handlingsprogram mot social dumping med förslag på flera konkreta åtgärder för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Du kan läsa programmet här: Jämställdhet och kvinnors rättigheter är inte till salu Hur har kvinnornas situation försämrats av EU? EU:s politik slår särskilt hårt mot kvinnorna. I spåren på eurozonens krav på nedskärningar följer otrygga anställningar och diskriminering på arbetsmarknaden. Många kvinnor är beroende av arbetstillfällen i den offentliga sektorn och drabbas när den monteras ner. Kvinnor ska ta mer ansvar för det oavlönade arbetet. De tvingas sluta jobba eller gå ner till deltid för att ta hand om barn, gamla och sjuka när dagis och äldrevård monteras ner. I alla krisländer attackeras också de institutioner och organisationer som försvarar kvinnors rättigheter av EU:s åtstramningsprogram. Ta Irland som exempel.trojkan tvingade fram nedläggning av Antifattigdomsinstitutionen Combat Poverty Agency, Anti-rasistiska Committee on Racism and inter-culturalism och Kvinnohälsans Womens Health Council. Förra året drogs också grundbidragen in för både Safe Ireland, som arbetar mot mäns våld mot kvinnor, och Rape Crisis Network, som hjälper våldtagna kvinnor. Enorma nedskärningar drabbade kvinnorörelsens National Womens Council, liksom The Equality Authority som arbetar för jämställdhet och The Human Rights Commission som försvarar de mänskliga rättigheterna. De två senare tvingades till sammanslagning. Tänk: Klass, kön och etnicitet och vi förstår vilka som håller i trojkans nedskärarkniv. 21

22 I alla eurokrisens länder rapporterar kvinnorörelsen och kvinnojourer om ökat våld mot kvinnor. Arbetslösheten och hushållens pressade ekonomiska situation har bidragit till den mycket negativa utvecklingen. I fattigdomen och arbetslöshetens spår växer också prostitutionen. Attackerna mot aborträtten ökar. Nya högerregeringar, t.ex. den i Spanien, vill allvarligt försämra lagstiftningen. Det visar att segrar i kampen för kvinnors rättigheter kan utmanas, igen. Rätten till abort är ett exempel på det. När Europaparlamentet röstade om att förespråka (inte lagstifta, bara förespråka) säkra och tillgängliga aborter, men också sexualundervisning i skolan och tillgång till preventivmedel men högern lyckades stoppa rapporten. Svenska Kristdemokraterna och Moderaterna gjorde gemensam sak med sina partivänner i den konservativa gruppen i allians med extremhögern. Hur ska kampen för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU utvecklas? Den marknadsliberala politik som EU förespråkar och lagstiftar om står i direkt motsättning till de reformer som skulle behövas för att öka jämställdheten i Europa. Vi behöver samhällsnyttiga och miljövänliga investeringar som ger jobb och bostäder. Det krävs investeringar i infrastruktur och grön energi. Det behöver mer resurser behövs till välfärden, den gemensamma sektorn, skola, vård och omsorg. Vi måste utveckla arbetet mot mäns våld mot kvinnor. EU-parlamentet har nyligen i ett betänkande förespråkat den svenska lagstiftningen mot sexköpare. I EU-länderna måste kampen mot prostitutionen, och trafficking, förstärkas. Det sker bland annat genom att man också har fokus på efterfrågan. Den svenska lagstiftningen har visat sig vara ett effektivt sätt att bekämpa prostitutionen. Kampen för rätten till abort ska fortsätta i alla EU-länder där den saknas eller hotas. Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar måste garanteras. Men lagstiftning för jämställdhet i EU är väl positivt? Historiskt sett har EU spelat en viss roll vad gäller anti-diskriminering, särskilt i EU medlemsstater där grundläggande jämställdhetslagstiftning och anti-diskriminering lagstiftning har saknats. 22

23 Det finns idag EU lagstiftning som förbjuder lönediskriminering, och annan diskriminering på grund av kön i arbetslivet, och de sociala försäkringssystem som är kopplade till arbetslivet. Denna typ av antidiskrimineringslagstiftning kan naturligtvis också utformas på nationell nivå. EU:s lagstiftning mot lönediskriminering har visat sig vara ytterst tandlös, och genomsnittet på lönegapet ligger på 17 procent i EU. Vänsterpartiet motsätter sig att EU institutionerna under de senaste 15 åren alltmer valt att begränsa sig till detta snäva antidiskrimineringsperspektiv för jämställdhetspolitiken. Det vill säga att genom lagstiftning mot diskriminering så ska jämställdhet garanteras framför allt på det individuella planet. Vänsterpartiet anser att detta är en viktig del av jämställdhetspolitiken, men den kan aldrig ersätta andra reformer eller stå ensam. Den feministiska politiken får inte reduceras till en fråga för jurister och fall som valsar runt i domstolar på olika nivåer. En feministisk politik kräver också samhällsnyttiga som ger jobb och bostäder. Det behöver mer resurser behövs till välfärden. Det behövsett brett utbildningsarbete för jämställdhet i skola och arbetsliv och aktivt arbete mot våld mot kvinnor. Vänsterpartiet bästa partiet i hela EU i kampen för kvinnors rättigheter. Vänsterpartiet är i EU-parlamentet det parti som mer än något annat parti arbetat för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Det kan vi säga utan att överdriva. Det är fakta. Vänsterpartiets EU-parlamentariker har sedan 1995 ingått i Utskottet för Kvinnors rättigheter och Jämställdhet. I turordning är det Marianne Eriksson , Eva-Britt Svensson och Mikael Gustafsson 2011 idag, som mycket aktivt arbetat i utskottet. Sedan 2009 har vi dessutom haft ordförandeposten i utskottet. Vänsterpartiet är det enda svenska parti som har en utskottsordförande i EU-parlamentet. Som feministiskt parti har vi valt att arbeta med att försöka påverka EU:s politik i rätt riktning så långt som är möjligt. I utskottet handlar det inte om lagstiftningsarbete, utan om att förespråka en politik för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Vänsterpartiet EU-parlamentariker har bland annat drivit följande frågor: 23

24 Kvinnors rätt till abort, preventivmedel, och andra sexuella och reproduktiva rättighets frågor. Feministiska ställningstaganden mot alla former av våld mot kvinnor, inklusive prostitution. Behovet av att förbättra kvinnors arbetsvillkor, som rätt till säkra anställningar och heltid. Behovet av utökad offentligt finansierad barn- och äldreomsorg. Vi har i hög grad påverkat debatten i Europa i dessa frågor. Ta kampen mot prostitutionen som ett exempel. När Marianne Eriksson 1997 för första gången talade för att sexköparna borde kriminaliseras, så blev hon utskrattad av en stor del av EU-parlamentets ledamöter. 17 år senare på sessionen i februari 2014 antog EU-parlamentet med tydlig majoritet ett betänkande som behandlar frågan om prostitution. Det förespråkar tydligt den svenska sex-köpslagstiftningen och andra åtgärder som riktar sig mot efterfrågan av prostitution. Ett långt och tålmodigt opinions- och parlamentariskt arbete från Vänsterpartiet gav detta framgångsrika resultat. Ett annat exempel är Eva-Britt Svensson, som var EU-parlamentariker mellan 2004 och Hon drev stenhårt frågan om våld mot kvinnor. Hennes betänkande antogs Där kräver parlamentet bl.a. att medlemsstaterna satsar på kvinnojourer samt specialutbildad polis och rättsväsende. Mikael Gustafsson, som blev EU-parlamentariker 2011, har fortsatt driva dessa frågor och krävt att EU-kommissionen vidtar åtgärder. Dessutom har Mikael Gustafsson fokuserat på hur EU:s åtstramningspolitik särskilt drabbar kvinnorna i euro-krisens länder. Vänsterpartiet en uttalad feministisk agenda. Vi har tydliga internfeministiska regler och utbildningar, och det genomsyrar all vår politik. I Sverige och i EU. För oss är inte feminism en fråga. Det är en livsstil och ett sätt att tänka. Feminismen finns i alla våra förslag, oavsett om det handlar om EU:s budget, ekonomiska politik, klimatstrategier, bistånd och utveckling och varje annat politiskt område. I kampen för kvinnors rättigheter och jämställdhet, så är det Vänsterpartiet som går i främsta ledet. I Sverige och i EU. 24

25 Vänsterpartiets ståndpunkt i andra konkreta EU-frågor Det här kapitlet är lite av en uppslagsbok om du vill veta vad Vänsterpartiet tycker i en specifik EU-fråga. Här besvaras några av de vanligaste frågeområdena när det gäller EU. A) Vad anser Vänsterpartiet om EU:s miljö- och klimatpolitik? Kort och rappt: Vänsterpartiet tycker att miljö och klimatintresset ska gå före industrins vinstintressen. EU måste ha ambitiösa miljö- och klimatmål för att skapa klimaträttvisa i världen. Fördjupning: Marknadens intressen går före miljö och klimat i EU. Miljökrav ses oftast som bestraffningar mot industrin och ett hot mot den interna marknaden. Ett typexempel på hur EU idag försöker göra klimatomställningen till en handelsvara är EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS). Systemet har stora brister och därför vill vi se en grundläggande reform. Den enskilt viktigaste åtgärden är att priset på koldioxid måste öka. I dag ligger priset på ett ton koldioxid på 5 euro, vilket är alldeles för billigt. För att ge verklig skillnad borde priset vara ca 30 euro. Vänsterpartiet sätter alltid miljö och människor före vinster och marknaden och står för en vision om ett samhälle som klarar att ställa om. Vänsterpartiet kräver högre miniminivåer, att länder ska få gå före och sätta tuffare miljökrav. Vad anser Vänsterpartiet om energi och klimatmålen till 2030? För att kunna nå ett hållbart samhälle krävs det framförhållning och delmål. EU:s och västvärldens ekonomiska tillväxt bygger på årtionden av växthusgasutsläpp, där det framför allt folken i de fattiga länder som fått betala priset för klimatförsämringarna. Nu har länder i väst en skyldighet att gå före i klimatomställningen. Vänsterpartiet är positiva till beslut på EU-nivå eftersom klimatförändringarna är internationell, då krävs även en internationell plattform. Förhandlingarna för nya energi- och klimatmål till 2030 pågår nu och återigen går de svenska Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet 25