Rapport över arkeologisk undersökning av rösen vid Sund, Vibyggerå sn, Ån

Transkript

1 Rapport 1961 Rapport över arkeologisk undersökning av rösen vid Sund, Vibyggerå sn, Ån Fornlämning, 22 Fastighet, Sund Socken, Vibyggerå Kommun, Kramfors Landskap, Ångermanland Evert Baudou

2 AT.t. '. F FP.~. R' f;.l -' ~[:' 6~SLUr ;:, RI.PPORT öve r arkeolo~l:lk I:IlJer8ök:n1 ~g av rösen ~'ld Sund, VlbyggerA 8:1, ÅnGerlllwlland. 19(, 1.

3 :.. :0,'" An6ermsnlund Vtbyggcrl'o. on ~und Till Riksantlkvarleambetet Ar 1957 unders~kt~ unaertec~nad fem och 1959 två r:.iaen 1 Själevad an, Å.nllermanland (jo' 2949/57 och p 4005/59). Arbetet be~oatsdes av fonden "5eth t. Ke~pe8 minne". Vid 1959 års unoer8ö~nlng visade agronom Per Söderlind, r villin~8ta, på en ovenllgt välbevarad stensättning vid Sund i vibyggerå en, Ångermanland. Efter ansökan av agronom Söderlind beviljade tonden "5eth ~. ~em paa minne" ett anslag av 6500; - kr f:,r undersökning även av denna fornlämning. Undersökningen sv tien ators ll t enaättni:lgen samt av ett mindre darin till liggande röse utfördes under tiden 2-26 maj Vid gruvningen deltog, f örutoiii undertecknad, 8rbetaför~an Tage And~n från Huddinge eamt tre arbetare från Vibyggerd an. Sam~anlagd arbetstid f ~ r grovarbetekraften är 556 tim~ar. Vid undersökningen karteradee fornlämningarna med fototorn i 5 x 5 c etora rutor i sk ~ la 1:50. Profiler genom båda rösena i kiatornas läntdrlktning ritades 1 skala 1:20. Dessutom gjordes en 9~rskild plan över fornlämningarna med angivna höjd värden i summa skela soc fotoplanen. Alla höjdsvläsningar gjordes i förhållande till en O- punkt intill fornlämningarna i oet faata berget, som ligger ca 3S m ö. h. Nådon av lantmätare avvägd punkt finne inte på mycket stort a vs tånd, varför o-punkten bestömdes i förhällande till havsytan i viken nedanför fornlämningarna med h j älp aven Faulin- preciaionabsrometer. Alla fotografier ha tagi ta av undertecknad. tre r edan år En etor del av bilderna togs från 4-5 m höjd från ett träd SÖ om den stora stensättningen. Resultatet av undersökningen kan sammanfattas i ftllj_ e. hit'tadea ett fra~t av ev brons tillhörande bronsåldern.

4 I ~gmentet ~lle kunna tillhöra både den äldre och.., yngre b"'saldern. Vid Jämförelse med liknande tynd utmed den norska ooh den finska Kusten tinne r man det aannollkset, att fyndet vid Sund tillhör den åldre bronsåldern, per. II eller III enligt Montelius, d.v.e. ca !. Kr. Kistan i den stora stensättningen var tom. Eftersom de två fornlämningarna uppenbarligen höra nära 8~an. ~8n man anta, att den stora atenaättnina:en ä.r trån samma tid BOIII det 1111a röset, ca t. Kr. Vid de år 1957 ooh 1959 utförda undersökningarna gjordes likaså ett fynd : en pärla ev blåsvart g188- flubb med vit mönstring och med inlagda ögon" aamt brända ben 1 ett stort röae utan hällkista vid Prämmerhörnäe 1 Själevad en, Röeet tillhör sannolikt vikingatid, d. v.s. ca e. Kr. Fler unders~kningar av Kuströeen äro nödvändiga för att man med ~törre säkerhet skall kunna uttala sig om de talrika norrländska kuströaensa typer, datering och kultursnmmanhnng. En P.M. anglends fortsatta arkeologiska undersökningar i lngerll.anlands kustland upprättades och inlämnades av undertecknad till Ratt den 7 juni Nedan följer en redogörelse fö r undersökningen vid Sund. Den etora stensättningen betecknas 80m anläggning 1 och det lilla r öset 80m anläggning 2. Anläggning 1 och 2 ligga 1 en barrakogabeväxt bergssluttning mot N i det NO hörnet av Fanön. Fanön är numera förbunden med fastlandet genom en låg laml: tunga, men da gravläggningarna akedde var Fanön en verklig ö och strandlinjen giclr. stru nedanför gravarna. På berget på fastlandet ~ittöver sundet anlades, sannolikt vid samma tid, en hel samling med mindre gravrösen. Gravarna byggdes av stenar från stranden intill. Alla gravarna lågo då fritt synliga. "--~'.,:.:_"',.

5

6 4 1 det rensade omr!det. Pä sä sätt Ilyt.tadea stenmassan 1 hela anläggningen. Cverallt lämnades kanten 1 ett ca halvmeterbrett parti orörd, sä att den ursprungligs kallmurningen bevarades. Tl11 alat återstod kistan liggande fritt 1 det rensade mittpartiet.. Efter undersökning sv klstan kärrades den rörat upptagna stenen ln till mittpartiet. Kistan låg 1 mitten 1 riktning SO-NY. Den var invändigt 2,5 III lång och O,5~ - 0,60 III bred. Takhäl larns halegat 0, 4-0,5 III över gruset i kistans botten. Kistan var uppbyggd av 0,5 - ', 0 III stora och 0, 25-0, 4 III tjocka etenar. V&.rders långväggen bestod av två större och ett mindre block. Det NV hör net va r utfyllt med cindre stenar. BAda kortväggarna utgjordes av ett block. Takhällarna voro fem, i kanterna utf)'llda med ett par mindre atenar. Takhälle.r na voro upp till ', ' m långa, högat 0,7 m breda och ca 0, 2 m tjocka. Ingen kallmurning fanne i kistan. Runt om kistan voro stenarna kaetade helt utan or dning. Inte heller där fanns kallmurning. Kistan var något skadad, dels genom att den so takhällen flyttata bort i aen tid, aåsom redan nämnta, och dela genom att det stora väggblocket i den SV delen hade fallit ln i kistan. Denna sk~da kan ha uppstått genom stenpackningens press mot väggen. l kistans NY del voro t8~hällarda nagot förskjutna. I kistans botten lag svagt humusfärgat grovt grue blandat med SIDA stenar. Inga fynd gjordes och någon förgning efter skelettet kunde inte iakttas. Bottnen under stensät tningen utgjordes av mycket grovt grus blandat med många ama och nagra atörre atener. Inom en mindre del av anläggningens so del lag blott ett tunt gruslager, som täckt e berggrunden. Efter undersökningen: Kieten restaurer ades och takhällarna lades på. lör att väg~8rna i nte skulle falla in, fylloea kistan till ungefär 2/3 med sten. De utfallna atenarna 1 eteneättningens NY del lades in i svackan och kanten byggdes upp. på ytterligare ett _ ställen _ adaa ksnten. Stenpackningen lades i et~aodt lag~ver hela anl~ggningen. Kietan täcktes hel t.

7 , e Anläg e,g 1. Före undersökningen: Rund stensättning med diam. 20,5 c och högsta höjden 1,0 III (bortsett från de 1 aen tid uppksatade atenarna). Stensättningen var delvis övervuien ced m08s& och 1 ytterkanterna växte ett par små granar. Ytan var 1 det närmaste plan utom 1 mltten, där atenpacknlngen, 80m täckte klatan, var uppriven och ksstad åt sioan. Kietana takhällar lago synl1ga. Hällen Hi.D8st 1 SO var flyttad och lagd ovanpå 8ten_ packningen. I N. där marken sluttar nedåt, var kanten delvis raserad och fyllntngen hade glidit nedför slutt_ ningen. På några stallen, frälllst 1 so och V, syntes delar sven vhlbevatad, kallmurad kant. Undersökningen: W08QSn toga bort och de små granarna fälldes. Ett mindre o~råde utanför fornlämningar_ na kalhögga, aå att båda kommo att ligga fritt synliga. Efter rensningen ayntes att stora delar av den kallmurade kanten hade bevarats. Kanten var till stor del uppbyggd av den r öda, ltittepaltade graniten, som finns på platsen. Den var upp till 0,7 III bög. På några ställen lågo granithällarna i 7-8 varv på varandra. Py11 - ningen utgjordea av.i allmänhet 0,3 _ 0,5 111 etore stenar. Omedelbart innanför kanten fanna ett 2-3 m brett bälte, dar ytan var tätt belagd med mindre atenar, blott 0, \ - 0, 2 fil atora. ~arken alutt3r liot N och stensättningens yta följer Illarklutningen men etenpackningen är omedelbart N 0111 kistan något tjockare än S om kiatan. Marknivån vid profllpunkt B ligger ',4 m högre än vid profilpunkt A. Lutningen hade gjort, att en ator del av atenpackningen och av gruset 1 botten hade glidit ut och lä~nat en kraftig s vacks 1 stensättningena NO del. Här var ockaå ett tydligt avbrott i det om löpande bultet liiad amåaten. I den S delen funnos några gropar i atenpacknlngen. aom antagligen är apar efter förmultnade träd. Vid underaökningen toga förat ett ca 5 m brett schakt upp 1 S ~ m innanför kanten ln 1II0t kiatan. All sten inom detta område klirradea ut utanför anläggningen. Otirefter flyttadea stenen 1nom partiet 5 III V därom in

8 listane u~ ende gör det troligt, att det försök t plundri~ 8om gjarte 1 aen tid, inte lett till något resultat. Det etora vä88blocket, 80m fallit 1n i kietan, spärrade helt större delen av kistan och lämnade blott ett litet stycke länga t 1 so åtkomligt. Om kietan innehållit några töremål och blivit plundrad, sa är det troligast, att plundringsn skett tidigt, antagligen redan under bronsåldern. Anläggning 2. Pöre undersökningen: Ovalt röse med diam x 4. 5 m och högste höjden 0,5 m. Röset var delvis övervuxet med mosba. Ytan yar mycket ojämn och begräns ningen oregelbunden. Kietan 118 syn11g och var till stor del tylld med eten. Ett par takhällar låga kvar. UndersÖkningen: DA mosssn tagits bort syntes, att ntistan alla stenar i utkanterna måste ha rasat ut fran röset. När de utkaatade stenarna tagita bort, blev en r egelbunden oval ram av upp till halvmeterstora stener synlig, diam. 4, 5 ~, m. på nagrs etäilen lago stenarna ännu kallmurade i flera varv. I NV och V var kanten akadad och otydligare. Innanför kanten utgjordes packningen av ett 0, 4 ro tjockt lager ev i allmänhet 0,1 - O" m stora etenar. Kiatan låg i mitten i riktning 50- NY, något förskjuten mot V i förhållande till kistan i den stora steneättningen. Den var invändigt 2, } m lang och 0, 55-0, 60 m bred. Takbällarna hs legat 0,5-0,6 ro över gruset i kistans botten. Kistan var uppbyggd av 0, 5-0,8 m stora och 0, 2-0,4 ro tjocka etensr. Den SV langväggen och den 50 kortväggen voro uppbyggda av 2-} lager lagda på varandra, medsn den NO långväggen och NV kortväggen bestodo av ensam~a större block. Hågra av de översta stenarna i SV fattades. Kistan var således delvis kallmurad. l den NV delen lag den yttersta tekhällen kvar, medan tva andra fallit ned i kistan. övrige takhällar låga i rösets ytterkanter. Takhällarna vara 0,1-0,2 ro tjocka och upp till 0,75 m stora plattor av den r öda, lättapaltade graniten. Kietan var till största delen fylld med in.asad eten.

9 6 I atenpackningen utanför kistan fanna ingen kall ~urnlng. Under de 1 kietan nedrasade atenarna låg svagt humuafargs t grovt grus blandad med små stenar. Något so om kistans mittpunkt hittades ett 7, 5 cm långt fragment aven bronsdolk liggande 1 gruset. Ingen tärgning efter skelettet kunde iakttss. Bottnen under r öset utgjordes till största delen av berggrunden. I mittpartiet fanna en svacka fylld liled grovt grus. Efter undersökningen: Kietan restaurerades och fylldes helt med sten för att inte raseras. Takhällarna lades på. De bevarade stenplattorna räckte inte till att tacka hela kietan, varför en öppning måste läcnoa i SO. Praktiskt taget all sten, 80m legat utanrör den ovala etenramen, lades i atenpackningen innanför kanten. :,ndaot utanför den NO långsidan lämnades några atenar såsom stöd för att hindra. kanten att raoa nedför den svaga sluttningen. Genom dolkfragaentet dateraa graven till bronsåldern, ssnnolikas t Ull den äldre bronsåldern. Stockholm den " september 1961 Vördsamt f:.vl-la-~ Evert Bsudou BHogas: Fynd: ett 7,S cm långt fragment aven bronsdolk. ~-y!otoplan. )} pro!ilritningsr,, planritning. fsnegstiv för fotopisnen. 80 negativ, övriga. r. '.J. ~V go ~ monterade fotokopior.... tvi k"'~