SVARSMALL TILL SKRIVNINGEN I STRAFFRÄTT DEN 13 JANUARI 2017

Transkript

1 SVARSMALL TILL SKRIVNINGEN I STRAFFRÄTT DEN 13 JANUARI 2017 Betygsättning och resultat Vid rättningen av skrivningen har den fyrgradiga betygsskalan använts med betygen AB (med beröm godkänd), Ba (icke utan beröm godkänd), B (godkänd) eller U (underkänd). Maxpoäng på skrivningen är 30, inklusive poäng för PM. Av totalt 206 tentor har resultatet utifrån betygsgränserna fördelats enligt följande: AB: poäng (23%) BA: 20-24,5 (47%) B: 15-19,5 (24%) U: 0-14,5 (6%) Varje skrivning är betygsatt efter en helhetsbedömning, varvid förutom rena faktakunskaper beaktats i vilken utsträckning rättsligt relevanta respektive irrelevanta argument åberopats och i vilken utsträckning motiveringen är fullständig respektive ofullständig. Poängsättningen har endast utgjort ett hjälpmedel för den bedömning av skrivningen som gjorts i förhållande till följande betygskriterier: AB Problemen är mycket väl identifierade och analyserade. Rättsligt relevant material används. En rättslig lösning på varje identifierat problem anges och analyseras. I förekommande fall anges, analyseras och utvärderas olika alternativa rättsliga lösningar. Svaret är välstrukturerat. Mycket god tillämpning av de specifikt straffrättsliga metoderna för lagtolkning och rättstillämpning. Ba Problemen är väl identifierade och analyserade. I huvudsak rättsligt relevant material används. Minst en rättslig lösning på varje identifierat problem anges och analyseras. Svaret är strukturerat. God till mycket god tillämpning av de specifikt straffrättsliga metoderna för lagtolkning och rättstillämpning. B Problemen är identifierade och analyserade på ett godtagbart sätt. Visst rättsligt relevant material används. Någon rättslig lösning på något identifierat problem anges. Svaret är delvis strukturerat. Godtagbar tillämpning av de specifikt straffrättsliga metoderna för lagtolkning och rättstillämpning. U Uppnår inte kraven för betyget B. Observera att detta är en svarsmall och inget facit. Det innebär att även andra svar har kunnat ge poäng, under förutsättning att den rättsliga argumentationen och problemlösningen varit korrekt. Det innebär också att svar som ligger mycket nära det svarsförslag som anges i svarsmallen inte alltid har resulterat i full poäng. Det kan bero på att betygssättningen i mycket hög grad har påverkats av motiveringen av de aktuella ställningstagandena. Om en motivering helt eller delvis har uteblivit i svaret har det, trots 1

2 likheter med vad som anges i svarsmallen, inte varit möjligt att få högre poäng än vad som delats ut. Begäran om omprövning Tentamensgenomgång äger rum den 14 februari kl i sal B413. Din tentamen finns tillgänglig under tentamensgenomgången. Synpunkter på att betyget är uppenbart oriktigt (högskoleförordningen 24 ) ska lämnas skriftligen utifrån den mall som finns att ladda ned under kursmaterial på hemsidan. (Dokumentet hittar du under fliken Examination och dokumentet heter Omprövning eller rättelse av betyg). En begäran om omprövning lämnas till examinator för respektive del, d.v.s. för Del I till Dennis Martinsson (dennis.martinsson@juridicum.su.se) och för Del II till Malou Andersson (malou.andersson@juridicum.su.se), med kopia till kursadministratör Susanne Larsson (susanne.larsson@juridicum.su.se). 2

3 DEL I (DENNIS MARTINSSON) Jag har bedömt samtliga tentor på så vis att jag har bedömt varje fråga genom alla tentor. Vid bedömningen av frågorna har det spelat roll att tentanden har hittat rätt (i fråga om lagrum o.s.v.) och hur tentanden tog sig dit (hur det har motiverats, att det över huvud taget har motiverats o.s.v.) samt att tentanden har gjort det som efterfrågas (att agera som försvarare i fråga 1, att besvara journalistens fråga på ett begripligt sätt i fråga 2 och att utreda om det är fråga om brott i fråga 3). Generellt kan också sägas att stor vikt har lagts vid att tentanden har uppmärksammat en viss straffrättslig problematik som exempelvis tillägnelseuppsåtet och skaderekvisitet i fråga 3. Vid bedömningen av frågorna har jag även beaktat att tentanden har uppmärksammat och koncentrerat sig på den aktuella straffrättsliga kärnfrågan samt att det som anförs till stöd för argumentationen är relevant i förhållande till den aktuella kärnfrågan. Fråga 1 För att det ska vara möjligt att kunna erhålla en god poäng i denna fråga har det krävts att tentanden har gjort vad som efterfrågas d.v.s. agerat som Alex försvarare. Många tentander har fokuserat på andra aspekter än sådana som en försvarare bör anföra i ett brottmål och många tentander har i första hand utrett om det är ett brott snarare än att peka på vad som bör åberopas till Alex försvar. Kärnfrågan handlade inte om att utreda vad som pekar på att det föreligger ett brott, utan kärnfrågan handlade om ansvarsfrihet. Det bör därför understrykas att poängsättningen i mycket hög grad har styrts av huruvida tentanden har framfört argument som är till Alex försvar. Det bör också framhållas att poängsättningen i mycket hög grad har styrts av att tentanden har framfört relevanta invändningar som motiveras tydligt. Relevanta argument som bör ha framförts för en möjlighet till god poäng är följande: - Nöd enligt BrB 24:4. Det har krävts en ingående motivering dels av att det är fråga om en nödsituation, dels av att gärningen ryms inom vad nödrätten tillåter på ett sådant sätt att den är tillåten. För poäng har det alltså inte räckt att endast ange själva bestämmelsen. - Nödexcess enligt BrB 24:6. Även om domstolen skulle finna att gärningen inte är försvarlig, bör en skicklig försvarare motivera att Alex är ursäktad eftersom han svårligen kunde besinna sig. Utförlig argumentation krävs, det är inte tillräckligt att endast hänvisa till lagrummet. - Social adekvans kan diskuteras ingående även om det vid gärningstillfället var klart att brottsbeskrivningen var uppfylld, finns ett betydande utrymme för att hävda att gärningen ur ett samhällsperspektiv får anses vara tillåten eftersom agerandet resulterade i att värdefull natur skyddades. - En skicklig försvarare bör alltid tillägga att om domstolen trots allt skulle finna att det föreligger ett brott, så bör domstolen döma ut ett betydligt lindrigare straff. Relevant att diskutera är förmildrande omständigheter enligt BrB 29:3 st. 1 p. 5 samt BrB 29:3 st. 2. Det är dock ytterst tveksamt om även en skicklig försvarare skulle kunna 3

4 argumentera för att det föreligger billighetsskäl enligt BrB 29:5 st. 1, möjligen relevant att uppmärksamma p. 9. Om denna bestämmelse uppmärksammas bör även BrB 29:5 st. 2 diskuteras liksom BrB 29:6. Det bör återigen påpekas att det inte räcker med att endast nämna dessa lagrum, utan det har fordrats en argumentation. Härutöver har det, under vissa förutsättningar, även funnits möjlighet att kunna erhålla poäng för följande delvis relevanta argument: - Inbillad nöd (BrB 1:2 och BrB 24:4). Det har objektivt sett inte förelegat någon nödsituation eftersom bolaget vid gärningstillfället hade rätt att avverka skogen, varför skogen inte utgjorde ett av rättsordningen skyddat intresse. (Den bedömningen får domstolen s.a.s. ha tagit ställning till vid beslutet om avverkningen). Däremot bör en försvarare utförligt argumentera för att Alex där och då uppfattade det så att det förelåg en nödsituation. Det betyder att försvarlighetsbedömningen ska göras utifrån Alex uppfattning om situationen. Det föreligger därmed en brist i uppsåtshänseende. Det bör dock betonas att poäng för inbillad nöd inte har kunnat erhållas om tentanden har argumenterat för såväl att nöd förelåg som att inbillad nöd förelåg. Det är antingen det ena eller det andra och som försvarare får man välja strategi i detta vägval. - Det föreligger brister i brottsbeskrivningen som gör att rekvisiten i BrB 16:3 inte är uppfyllda. Det kan tilläggas att beskrivna scenariot är ett typexempel på när brottet av ohörsamhet mot ordningsmakten aktualiseras i rättspraxis. En god argumentation till fördel för Alex har dock kunnat resultera i viss, men begränsad, poängutdelning. Det kan betonas att argument som går ut på att gärningen uppfyller brottsbeskrivningen i BrB 16:3 inte har kunnat resultera i poäng, eftersom frågan gick ut på att försvara Alex. Vid besvarandet har det dock förekommit en del argument som inte har varit relevanta och som därför inte har resulterat i någon poäng. Nedan följer några exempel: - Nödvärn enligt BrB 24:1. Det föreligger inget aktuellt eller överhängande fysiskt angrepp från en människa som Alex försvarar. Det är inte heller ett aktuellt eller överhängande angrepp på egendom, eftersom bolaget vid gärningstillfället hade rätt att avverka skogen. Därför var bolaget vid gärningstillfället ägare till skogen. En annan sak är beslutet om avverkningen ännu inte har vunnit laga kraft, men det betyder inte att bolaget skulle sakna rätt att avverka skogen. - Nödvärnsexcess enligt BrB 24:6. Följer av resonemanget ovan att det inte är aktuellt. - Legalitetsprincipen. Bestämmelsen i BrB 16:3 är inte obestämd och det är inte heller fråga om ett analogislut om Alex skulle dömas eftersom scenariot är ett typexempel av ohörsamhet mot ordningsmakten. - Uppsåtsrelevant villfarelse i förhållande till rekvisiten i BrB 16:3. Det finns ingenting i frågan som tyder på att Alex inte förstår de faktiska omständigheterna (att han inte lyder polisens order och därför inte klättrar ner o.s.v.). - Straffrättsvillfarelse enligt BrB 24:9. Det finns ingenting i frågan som tyder på att Alex har missförstått innehållet i eller existensen av gällande straffbestämmelser. - Vidare bör påpekas att man inte bör diskutera både uppsåtsrelevant villfarelse och straffrättsvillfarelse. En situation är antingen av det ena eller det andra slaget. 4

5 - Av frågan är det tydligt att Alex förstår vad han gör på ett sådant sätt att kravet på uppsåtstäckning är uppfyllt. Det har därför inte varit möjligt att få poäng för att peka på uppsåtsbrist i förhållande till rekvisiten. - Det har inte heller varit relevant att diskutera bolagets eventuella ansvar. En del tentander har utrett om bolaget har begått ett brott. Det bör därför understrykas att ett bolag inte kan begå ett brott, utan det är endast fysiska personer som kan begå brott. Eftersom det ovan har nämnts att bolaget hade rätt att avverka skogen vid gärningstillfället har det därför av den anledningen inte heller varit aktuellt att diskutera bolagets eventuella ansvar. Resonemang om det över huvud taget har förekommit något brott p.g.a. av avverkningen (som exempelvis skadegörelse enligt BrB 12:1 eller diverse brott i MB 29 kap.) har därför inte varit poänggivande. Vid tidpunkten förelåg som sagt ett domstolsbeslut (låt vara att det inte har vunnit laga kraft) och bolaget hade därför rätt att avverka skogen, se t.ex. MB 29:1 st Allmänna resonemang om allemansrätten och allmänna resonemang om att vistas i naturen har inte heller varit aktuella, eftersom frågan inte handlar om det. - Det har inte heller varit relevant att utreda polisernas eventuella agerade och eventuella straffansvar. Eftersom bolaget vid gärningstillfället hade rätt att avverka skog har poliserna tvärtom haft rätt att agera och beordra Alex att klättra ner och lämna platsen. Resonemang om tjänstefel samt resonemang om polislagen är därför över huvud taget inte relevanta. - Samtycke enligt BrB 29:7 eller inbillat samtycke. Det finns ingenting i frågan som tyder på att Alex har fått någons samtycke eller felaktigt tror att han har någons samtycke att agera. - Resonemang om regeringsformen har över huvud taget inte varit poänggivande. Det finns visserligen en demonstrationsfrihet och andra rättigheter som tillkommer var och en, men BrB 16:3 aktualiseras i fall där någon t.ex. inte följer demonstrationsfriheten och liknande. Generellt kan därför sägas att BrB 16:3 utgör ett visst (och ett helt proportionerligt) undantag från demonstrationsfriheten och andra liknande rättigheter. Av samma skäl har det inte varit poänggivande att diskutera andra närliggande grundlagsfrågor om t.ex. normgivningsmakt o.s.v. - Det har inte heller varit relevant att diskutera frågor om Europakonventionen se ovan angående fri- och rättigheter. - Frågan har inte heller aktualiserat frågor om EU-rättens förhållande till den nationella rätten. Därför har detta inte kunnat resultera i några poäng. - Vidare har det inte heller varit relevant att diskutera och uppmärksamma regler i miljöbalken dock med undantag för att det t.ex. har varit relevant att rent allmänt hänvisa till miljöbalken för att styrka sitt påstående om att miljöintresset utgör ett av skyddsordningen viktigt skyddat intresse enligt BrB 24:4 st. 2. I övrigt har det inte varit relevant att diskutera miljölagstiftningen. - Det kan vidare framhållas att det av förutsättningarna i frågan framgick att det rörde sig om ohörsamhet mot ordningsmakten (BrB 16:3). En utredning om att det har förelegat en brottsbeskrivningsenlig gärning har därför inte resulterat i poäng. Det bör återigen betonas att uppgiften gick ut på att agera som Alex försvarare, varför argument som hjälper åklagaren inte kan anses vara relevanta och har därför inte resulterat i poäng. Det bör emellertid framhållas att resonemang om att det brister i brottsbeskrivningsenligheten, med en mycket god argumentation, har kunnat erhålla poäng. I sådana fall har tentanden agerat i enlighet med försvararrollen. 5

6 I övrigt kan hänvisas till relevanta delar i Kriminalrättens grunder (2013), Brotten mot allmänheten och staten (2014) och Straffrättens påföljdslära (2014). Fråga 2 För möjlighet att erhålla en god poäng i denna fråga har det krävts att tentanden har gjort vad som efterfrågas d.v.s. besvarat journalistens fråga genom att hänvisa till relevanta lagrum och relevanta straffrättsliga principer. Kärnfrågan handlade om att på ett begripligt sätt förklara de värderingar som ligger bakom en mycket viktigt del i påföljdssystemet (presumtionen mot fängelse). Poängsättningen har, som redan framgår av formuleringen av frågan, i mycket hög grad styrts av att tentanden har angivit för påföljdsvalet relevanta lagrum och relevanta principer. Vid poängsättningen har det även beaktats att svaret som ges till journalisten framstår som begripligt. Vid poängsättningen har det också spelat in huruvida tentanden har besvarat frågan på ett koncist sätt. För möjlighet till god poäng, bör tentanden ha fört ett resonemang om följande relevanta lagrum: BrB 30:4 st. 1 och BrB 30:1 (eventuellt i kombination med BrB 1:5). BrB 30:4 st. 2. BrB 30:7 st. 2, BrB 30:9 st. 2. och BrB 30:6. För möjlighet till god poäng, bör tentanden ha fört ett resonemang om följande relevanta straffrättsliga principer som har betydelse för påföljdssystemet: Humanitetsprincipen Individualprevention Proportionalitetsprincipen Det bör framhållas att det för möjlighet till en god poäng givetvis inte har varit tillräckligt att endast återge dessa lagrum och principer. Det har för möjlighet till en god poäng fordrats att tentanden har diskuterat dessa lagrum och principer och då gärna förklara hur de respektive lagrummen ger uttryck för dessa principer. Vidare kan påpekas att förutsättningarna i frågan var formulerade så att kärnfrågan handlade om påföljdsvalet (presumtionen mot fängelse hanteras inom ramen för påföljdsvalet). Därför har lagrum och principer som handlar om andra delar av påföljdssystemet såsom straff(mätnings)värdet (BrB 29:1, BrB 29:2 och BrB 29:3 samt BrB 29:5 och BrB 29:7) inte varit poänggivande annat än att det möjligen har varit värt att påpeka att straffvärdet kan utgöra en möjlig grund för att bryta presumtionen mot fängelse. Det bör dock påminnas om att förutsättningarna i frågan utgick från att denna presumtion var bruten, varför det inte var behövligt med en ingående diskussion om bestämmelser avseende straff(mätnings)värdet. Många tentander har ingående uppmärksammat billighetsskäl (BrB 29:5) och regler för unga lagöverträdare (BrB 29:7, BrB 30:5). Det finns därför anledning att framhålla att frågan uttryckligen anger att billighetsskäl (BrB 29:5) och ungdom (BrB 29:7, BrB 30:5) inte skulle beaktas vid besvarandet av journalistens fråga. Eftersom billighetsskäl inte ska beröras i besvarandet av journalistens fråga, har det inte heller varit relevant att beröra påföljdseftergift (BrB 30:6) 6

7 eftersom denna möjlighet endast kan aktualiseras om det föreligger billighetsskäl. Därför har resonemang om dessa faktorer inte kunnat resultera i att tentanden har tilldelats poäng. Allmänna resonemang om den stegvisa bedömningen inom ramen för påföljdssystemet (straffvärde straffmätningsvärde påföljdsval återfall enligt BrB 29:4) har inte heller varit relevanta, varför det inte har varit poänggivande att genomföra en fullständig bedömning i denna del. Det bör också noteras att ett närmare resonemang om misshandel (BrB 3:5) över huvud taget inte var behövligt och därmed inte heller relevant, varför det inte har varit poänggivande att föra en diskussion om misshandelsbrottet. I förutsättningarna angavs att det var fråga om ett konstaterat fall av misshandel. Därför har resonemang om misshandelsbrottet inte varit poänggivande. (Slutligen bör uppmärksammas att en del tentander i sina svar har noterat att media inte bör styra rättstillämpningen och har kommit med liknande kommentarer. Frågan var formulerad så att man skulle svara såsom straffrättslig expert på en allmän och principiell fråga av en journalist som vill veta mer om värderingarna i påföljdssystemet. Förutsättningarna i frågan var formulerade på ett sådant sätt att det handlar om att journalisten vill ha expertkunskap, inte påverka rättstillämpningen.) I övrigt kan hänvisas till relevanta delar i Straffrättens påföljdslära (2014). Fråga 3 För att det ska vara möjligt att kunna erhålla en god poäng i denna fråga har det krävts att tentanden har gjort vad som efterfrågas d.v.s. utrett om Chris har begått något brott. För möjlighet till en god poäng har det krävts att tentanden har uppmärksammat de två olika delarna i det angivna scenariot, d.v.s. att tentanden dels har utrett tillgreppet av blindkäppen, dels har utrett musikalföreställningen. Därför har halva maxpoängen fördelats på respektive scenario. Avseende tillgreppet av blindkäppen har det, för möjlighet till god poäng, fordrats att tentanden har problematiserat och diskuterat kärnfrågan om Chris kan sägas ha tillägnelseuppsåt (BrB 8:1). Det bör påminnas att tillägnelseuppsåtet är ett överskjutande uppsåt som ska prövas inom ramen för brottsbeskrivningen. Med tanke på att det av förutsättningarna i frågan framgår att Chris endast tänker utnyttja käppen för att kunna gå på föreställningen är det inte fråga om tillägnelseuppsåt, utan ett typexempel på egenmäktigt förfarande (BrB 8:8). Angående musikalföreställningen har det, för möjlighet till god poäng, fordrats en ingående diskussion om skaderekvisitet i BrB 9:1 är uppfyllt. Detta var kärnan i denna del av frågan. Av frågan framgår att musikalföreställningen den aktuella kvällen var gratis för blinda personer. Eftersom någon betalning inte har krävts denna kväll, har inte Cirkus lidit någon ekonomisk skada av att Chris gick på föreställningen utan att betala. Av samma anledning blir det inte heller fråga om bedrägligt beteende (BrB 9:2) varken enligt det första eller det andra stycket eller oredligt förfarande (BrB 9:8). Det bör även understrykas att det för poäng har krävts mer än att endast upprepa de rekvisit som anges i respektive lagrum eller rent allmänt endast hänvisa till att rekvisiten i ett visst 7

8 lagrum är uppfyllda. För att kunna erhålla poäng har det krävts en tydlig motivering om varför rekvisiten är (eller inte är) uppfyllda. Det gäller både tillgreppet av blindkäppen och musikalföreställningen. Det kan vidare betonas att gärningsculpabedömningen är oproblematisk, varför ett utförligare resonemang inte har varit behövligt. Därför har utförliga resonemang om gärningsculpa inte varit poänggivande. När det gäller kravet på uppsåtstäckning, behöver detta motiveras i förhållande till egenmäktigt förfarande. Det har dock inte vara tillräckligt att notera att uppsåt föreligger, utan för poäng har en klar motivering krävts även i uppsåtsdelen. Många tentander har angivit att Chris har avsiktsuppsåt till rekvisiten i BrB 8:8. Det finns därför anledning att understryka att avsiktsuppsåt endast kan aktualiseras i förhållande till brottstyper som innehåller ett rekvisit som fordrar att en effekt har inträffat. Egenmäktigt förfarande saknar ett sådant rekvisit. Resonemang om att Chris skulle ha avsiktsuppsåt i förhållande till rekvisiten i BrB 8:8 har därför inte varit poänggivande. Vidare bör understrykas att poängsättningen i mycket hög grad har styrts av huruvida tentanden har framfört argument till stöd för sina slutsatser och huruvida tentanden utförligt har motiverat varför ett visst rekvisit är (eller inte är) uppfyllt, där särskild vikt har lagts vid tillägnelseuppsåtet (avseende tagandet av blindkäppen) och skaderekvisitet (avseende musikalföreställningen). Slutligen bör noteras att en del tentander har uppmärksammat olovligt brukande (BrB 10:7) och olovligt förfogande (BrB 10:4). Utifrån de förutsättningar som angavs i frågan kan inget av dessa brott aktualiseras. Därför har resonemang om dessa två brott inte kunnat resultera i poäng. En del tentander har uppmärksammat olaga tvång (BrB 4:4), vilket inte heller är aktuellt enligt förutsättningarna i fråga. Därför har resonemang om detta brott inte kunnat resultera i poäng. Frågan aktualiserade inte heller en tillämpning av självtäkt (BrB 8:9) och inte heller en tillämpning av ofredande (BrB 4:7). Även i förhållande till dessa brott har det inte varit möjligt att erhålla poäng. I övrigt kan hänvisas till relevanta delar i Brotten mot person och förmögenhetsbrotten (2015) och Kriminalrättens grunder (2013). 8

9 DEL II (MALOU ANDERSSON) Denna del av tentamen handlar dels om begrepp som vi har behandlat under kursen och hur vi behöver gå in i/eller gå ut ur brottsbalken för att hitta svaret på ett straffrättsligt problem (fråga 4 och 5), dels hur vi ska tolka lagstiftarens lösning i en fråga som rör gränsen för vad som ska vara kriminaliserat/inte kriminaliserat (fråga 6). Vid bedömningen har de argument du anfört som motivering till ditt svar spelat stor roll. Straffrätten är komplex och det finns många gånger inte en given lösning. En grundläggande förutsättning är dock att vi har stöd i lagstiftning och praxis när vi ska uttala oss i en straffrättslig fråga eller åtala, försvara, eller döma någon i ett brottmål. Det innebär att du har fått poäng för en god argumentation, där du skulle kunna finna stöd i lagstiftning och praxis, men att du för att få full poäng hade behövt förankra det i och hänvisa till lagstiftning och praxis och vad som kan utläsas därifrån. I fråga 4 och 5 ska du ge ett exempel på ett brott som omfattas av begreppet och kort förklara vad begreppet innebär. Varje delfråga kan ge 1,5 poäng där 0,5 poäng är tänkt att motsvara exemplet och 1 poäng förklaringen av begreppet. För full poäng på fråga 4 (3 poäng) behöver du därför ha såväl ett brott som är ett exempel på den brottstyp begreppet avser som en beskrivning av vad brottet innebär. För full poäng på fråga 5 (3 poäng) behöver du ange utgångspunkt, relevanta lagrum och ditt svar på frågan. I fråga 6 handlar det om att utreda och klargöra om brott har begåtts, gradindelning av brott och eventuell ansvarsfrihet. I detta fall måste i första hand utredas om något brott överhuvudtaget har begåtts av Emma och/eller Jonte och i så fall hur detta brott ska bedömas med hänsyn till de omständigheter som anges i det aktuella fallet och hur dessa på olika sätt kan påverka gradindelning och ansvarsfrihet. Fråga 4 (3 poäng). Följande begrepp har behandlats under kursen. Ge exempel på ett brott där begreppet aktualiseras och förklara kort innebörden. Ange relevanta lagrum. a) Ge exempel på ett abstrakt farebrott och förklara vad begreppet innebär. Ett exempel på ett abstrakt farebrott är olaga hot (BrB 4:5), där hotet ska ha varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan. Med abstrakt farebrott menas att en gärning har vissa egenskaper som typiskt sett (i någon mening) innebär fara för att en viss effekt orsakas. Vid olaga hot krävs inte att den utsatta verkligen blir rädd, utgångspunkten är i stället vad som i allmänna ordalag, skulle medföra allvarlig rädsla för att hotet är allvarligt menat. Abstrakt farebrott brukar i lagtexten anges som att något är ägnat att eller kan orsaka en viss effekt. (Se KG s. 89 ff. och 100 ff.) b) Ge exempel på ett perdurerande brott och förklara vad begreppet innebär. Ett exempel på ett perdurerande brott är t.ex. olaga frihetsberövande (BrB 4:2). Med att brottet är perdurerande ska förstås att brottet fullbordas då ett visst tillstånd har 9

10 åstadkommits, men fortsätter att pågå så länge det detta tillstånd varar. Vid brottet olaga frihetsberövande är brottet fullbordat när personen frihetsberövas, men fortsätter så länge frihetsberövandet fortgår. Att brottet är perdurerande har t.ex. betydelse för brottets preskriptionstid. (Se KG s. 202 och Brotten mot person och förmögenhetsbrotten s. 51) Fråga 5 (3 poäng). Ibland måste vi hitta svaret i andra bestämmelser än själva straffbestämmelsen för att avgöra straffansvar eller påföljd. Ange relevanta lagrum och förklara hur du kommer fram till ditt svar i följande delfrågor. a) Kenneth dömdes för ringa smugglingsbrott för att han uppsåtligen hade underlåtit att anmäla 14,5 tabletter innehållande 50 ml testosteron (som är ett dopningsmedel) till tullbehandling i samband med införsel till landet. Kan Conny, som främjat gärningen, dömas till ansvar för medverkan till Kenneths smugglingsbrott? Svarsförslag: Av frågan framgår att Kenneth är dömd för ringa smugglingsbrott. Vad som utgör ringa smugglingsbrott framgår av Smugglingslagen (3 + 4 ). Av BrB 23:4 st. 1 framgår att någon som främjat ett brott i brottsbalken med råd eller dåd kan ådömas ansvar. Av andra meningen BrB 23:4 st. 1 framgår att detsamma gäller beträffande i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskriven. Smugglingslagen är en sådan annan lag. Påföljden för ringa smugglingsbrott är penningböter, varför Conny inte kan medverka till Kenneths smugglingsbrott. b) 35-åriga Thomas döms till livstids fängelse för ett brutalt mord på sin tidigare flickvän. Hur lång tid måste Thomas minst avtjäna i fängelse? Bortse från eventuell villkorlig frigivning. Svarsförslag: Straffet för mord är fängelse på viss tid, 10 till 18 år, eller livstid (BrB 3:1). Enligt Lag om omvandling av fängelse på livstid kan Thomas ansöka om tidsbestämt straff efter tio år (3 ). Om det omvandlas till tidsbestämt straff får det tidsbestämda fängelsestraffets längd inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan dömas ut (4 ), dvs. 18 år (BrB 3:1 och BrB 26:1 st. 2). Fråga 6 (7 poäng) Emma (16 år) och Jonte (14 år) är störtförälskade och har varit ett par i tre månader. Jonte är väldigt mogen för sin ålder så Emma ser inga problem med att ha en pojkvän som är två år yngre. Under ett lite mer intimt avsnitt av tv-serien SKAM, börjar Emma och Jonte kela i soffan. Det ena leder till det andra och de har samlag. Besvara följande delfrågor med utgångspunkt från att Emma i samtliga fall är medveten om Jontes ålder. a) Har Emma och/eller Jonte begått något brott? b) Skulle det göra någon skillnad om Emma vid tillfället är 19 år? 10

11 c) Anta i stället att Emma och Jonte inte kände varandra sedan tidigare. På en fest hemma hos en gemensam vän, tittar de på avsnittet av SKAM varpå de går in i vännens sovrum där de har samlag. Skulle bedömningen bli annorlunda? Svarsförslag: Utgångspunkten är att barn inte kan samtycka till sexuella handlingar och de särskilda bestämmelserna i brottsbalken om sexualbrott mot barn har införts a) Inledningsvis bör konstateras att Jonte inte har begått något brott. Att ha samlag vid 14 års ålder är inte kriminaliserat. Emma är över 15 år och det finns inget i förutsättningarna som visar på att det förelegat någon form av, våld, hot eller särskilt utsatt situation som skulle aktualisera ansvar för Jonte. Av frågan framgår att det rör sig om ett samlag, varför det inte behöver utredas om det är fråga om en sexuell handling jämförlig med samlag eller annan sexuell handling. Av frågan framgår också att Jonte är 14 år. Emma uppfyller därmed rekvisiten för våldtäkt mot barn (BrB 6:4) då hon har samlag med ett barn under 15 år. Emma har kontroll över gärningen fram till brottets fullbordan, könsorgan i beröring, varför en närmare gärningsculpabedömning inte behöver göras. Det föreligger inte heller några rättfärdigande omständigheter. Bestämmelsen i 6:4 avser ett särskilt skydd för barn. Även om Jonte kan samtycka till själva handlingen, kan han inte samtycka till brottet, varför BrB 24:7 inte akutaliaseras. Det rör sig inte heller om social adekvans. Emma har för avsikt att ha samlag, eller har i vart fall insikt om att de har samlag. Hon har också insikt om Jontes ålder. Emma har därmed uppsåt dels till att hon har samlag, dels till att Jonte är under 15 år. Emma har därmed begått brottet våldtäkt mot barn (BrB 6:4 st. 1). Brottet torde inte vara att bedöma som grovt (BrB 6:4 st. 2). Våldtäkt mot barn kan, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, vara att bedöma som mindre allvarlig, enligt bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5). Enligt förarbetena till bestämmelsen och praxis ska bestämmelsen i BrB 6:5 tillämpas restriktivt och en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet ska göras. Som exempel på en situation där bestämmelsen kan bli tillämplig är när gärningspersonen är ett barn, dvs. under 18 år, och att den utsatta är strax under 15 år samt att gärningen bygger på fullständig frivillighet och ömsesidighet. Omständigheter som talar för att Emmas gärning ska bedömas som sexuellt utnyttjande av barn är t.ex. att det är fråga om en kärleksrelation, att Jonte är strax under och Emma strax över gränsen för sexuellt självbestämmande, att Jonte är mogen för sin ålder och att inget talar för att Jonte på något sätt motsatt sig, eller övertalats till att ha, samlaget. I de fall en gärning bedöms som mindre allvarlig enligt BrB 6:5, kan ansvarsfrihetsgrunden i BrB 6:14 aktualiseras. För detta krävs att det är uppenbart att gärningen inte inneburit ett övergrepp mot barnet och att skillnaden i ålder och utveckling är ringa. Här kan ett liknande resonemang kring omständigheter som vid bedömningen av brottet som mindre allvarligt föras. Noteras bör också att 14 inte kan aktualiseras om gärningen bedöms som våldtäkt mot barn enligt BrB 6:4, utan endast om brottet bedöms som det mindre allvarliga brottet sexuellt utnyttjande av barn, enligt 6:5 (samt vid vissa andra sexualbrott vilka inte 11

12 aktualiseras i frågan). I det här fallet bör diskuteras om åldersskillnaden är ringa och motiveras huruvida Emma i det här fallet kan gå fri från ansvar med hänvisning till BrB 6:14. Det bör därmed inledningsvis konstateras att Jonte inte har begått en brottslig gärning när han har samlag med Emma. Vidare måste utredas om Emma kan anses ha begått brottet våldtäkt mot barn, dvs. om gärningen är brottsbeskrivningsenlig och täcks av Emmas uppsåt, vilket här är fallet. Emma har därmed begått brottet våldtäkt mot barn (BrB 6:4). Lagstiftaren har däremot öppnat upp för att en gärning under vissa omständigheter kan bedömas som mindre allvarlig, sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5). Bedömningen av brottet som sexuellt utnyttjande av barn bör i sådana fall motiveras. Likaså ska en eventuell bedömning av ansvarsfrihet enligt BrB 6:14 motiveras. b) I det här fallet bör konstateras att Emma, liksom i a-frågan, uppfyller rekvisiten för våldtäkt mot barn (BrB 6:4) och att det här inte längre är fråga om en ringa skillnad i ålder. Det bör vidare konstateras att ett sådant krav inte nödvändigtvis behöver föreligga för att brottet ska bedömas som sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5), utan att en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet ska göras. Åldersskillnaden kan däremot ha betydelse i fråga om ansvarsfrihet (BrB 6:14). Av förarbetena till bestämmelsen och praxis ska bestämmelsen i BrB 6:5 tillämpas restriktivt Omständigheter som, trots åldersskillnaden, talar för att brottet ska bedömas som mindre allvarligt är, liksom i a-frågan, att det är i en kärleksrelation och att det inte finns några omständigheter som talar för att Jonte på något sätt motsatt sig, eller övertalats till att ha, samlaget. Däremot torde det inte föreligga en tillräckligt ringa skillnad i ålder och utveckling för att Emma ska gå fri från ansvar, men eventuellt med hänsyn till att Jonte är mogen för sin ålder. Om slutsatsen i stället är att Emma i detta fall ska dömas för våldtäkt mot barn (BrB 6:4), bör detta motiveras. Eventuella frågor om påföljdsbestämning aktualiseras inte. c) Av förutsättningarna framgår att Emma i samtliga fall är medveten om Jontes ålder. Bestämmelsen i BrB 6:13 (oaktsamhetsbedömning avseende ålder) aktualiseras därmed inte. Emma uppfyller därmed, liksom i a- och b-frågan rekvisiten för våldtäkt mot barn. Oavsett om man utgår från att Emma i det här fallet är 16 år (som i förutsättningarna) eller 19 år bör omständigheten att det inte är fråga om ett kärlekshållande diskuteras. Av förarbetena till bestämmelsen och praxis ska bestämmelsen i BrB 6:5 tillämpas restriktivt. Oavsett om det är en ringa skillnad i ålder kan därför omständigheterna i övrigt göra att bestämmelsen inte är tillämplig. Krävs inte att det är ringa skillnad i ålder, en helhetsbedömning ska göras av samtliga omständigheter. Är Emmas gärning att bedöma som våldtäkt mot barn (BrB 6:4) kan, vilket framgått ovan, inte bestämmelsen om ansvarsfrihet i BrB 6.14 aktualiseras. (Se Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, s. 133 f.) 12