Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall?

Transkript

1 Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall? Utredning av förutsättningar för insamling och återvinning av hushållens avfall i materialströmmar rapport 5752 oktober 2007

2 Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall? Utredning av förutsättningar för insamling och återvinning av hushållens avfall i materialströmmar Redovisning av regeringsuppdrag NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2007 Tryck: Tryck CM Gruppen AB Omslag: Cecilia Petersen

4 Förord Vi har fått i uppdrag att utreda om det skulle vara bättre för samhället att samla in hushållsavfall i materialströmmar. I denna rapport presenterar vi resultaten av denna utredning. Rapporten bygger på underlag från: - En förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH - Referensgruppsmöten och andra kontakter med representanter för producenter, kommuner, återvinnare, insamlingsentreprenörer, fastighetsägare m.fl. En fullständig lista över deltagarna i denna referensgrupp finns i bilaga till denna rapport. - En litteraturstudie som jämför miljöpåverkan från materialåtervinning och förbränning som Avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH har gjort. - Plockanalyser genomförda i Eskilstuna Rapporten har utarbetats av Cecilia Petersen, Sanna Due, Erika Palmheden och Conny Öman vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning och Mitesh Kataria på avdelningen för hållbar samhällsutveckling. Naturvårdsverkets diarienummer för uppdraget är Rp Stockholm 15 oktober

5 4

6 Sammanfattning och slutsatser Insamling av avfall i materialströmmar bör övervägas framförallt för att det ur hushållens perspektiv innebär en mer logisk och begriplig grund för sortering. I första hand är insamling i materialströmmar aktuellt för avfall av metall och plast. Vi rekommenderar att man avvaktar resultatet av det försök med sortering av metall och plast som genomförs i Eskilstuna. Detta för att få erfarenhet av de praktiska förutsättningarna för materialinsamling. Frågorna om ansvarsfördelning och finansiering är troligen svåra att lösa genom lagstiftning utan att det leder till ökad administrativ börda. Vi anser därför att eventuella förändringar i första hand bör genomföras genom ökat samarbete på nationell nivå mellan kommuner och producenter och i andra hand genom ändrad lagstiftning. Nästan hälften av allt hushållsavfall materialåtervinns redan i dag (Avfall Sverige, 2007). Men teoretiskt finns det potential att öka återvinningen. Enligt KTH:s skattningar är det potentiellt tillgängliga mängderna i säck- och kärlavfall så stora att insamling i materialströmmar skulle ha positiva effekter för miljön (förstudie). Men det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas stora skillnader mellan den potentiella tillgängliga mängden och vad som är praktiskt möjligt att sortera ut och materialåtervinna. En del av de förpackningar (och annat återvinningsbart avfall) som hamnar i hushållsavfallet kommer aldrig att sorteras ut. Dels för att en del av befolkningen kan klassas som icke-sorterare, som inte deltar vilka incitament de än ges. Dels är visst avfall förorenadt och så svårt att rengöra att hushåll väljer att lägga det med hushållsavfallet. Dessutom uppfyller inte allt potentiellt återvinningsbart avfall de kvalitetskrav som behandlingstekniken sätter upp i dag. Plast och metall är de materialfraktioner som ger tydligast vinster och där det finns bäst förutsättningar att uppnå önskad kvalitet genom t.ex. eftersortering. För t.ex. glas och tidningspapper är miljövinsterna med materialåtervinning generellt sett mindre per kilo avfall. Det finns dessutom små mängder övrigt avfall (icke-förpackningar) som uppfyller kvalitetskraven/kan återvinnas tillsammans med glasförpackningar eller returpapper. De första plockanalyserna (nulägesanalys) i Eskilstuna tyder på att de mängder som i praktiken är tillgängliga, i säck- kärlavfallet (kommunalt ansvar), är relativt små. En halv till två procent är metall och plast (icke-förpackningar) som eventuellt skulle kunna materialåtervinnas. Plockanalyserna av det avfall som lämnats till återvinningsstationer och i fastighetsnära system tyder på att många hushåll (i strid med den lagstadgade ansvars- 5

7 fördelningen) redan i dag sorterar i materialströmmar: för plast är över 40 procent av det avfall som samlas in via återvinningsstation, i Eskilstuna, icke-förpackningar (Bilaga 3). De flesta hushåll har litet intresse i ansvarfördelningen. De som sorterar sitt avfall gör det för miljön och för att bidra till en hållbar samhällsutveckling (Naturvårdsverket, 2006). Ur det perspektivet är det ologiskt att bara samla in förpackningar för materialåtervinning. Materialströmsinsamling skulle, med samma synsätt, kunna göra avfallshanteringen mer logisk och hanterlig för hushållen. Med andra ord bör en eventuell förändring av insamlingssystemen främst övervägas för de pedagogiska vinsterna. Materialinsamling skulle anpassa insamlingssystemen till hushållens uppfattning om hur de bör vara utformade. Aktörerna har i förstudien tagit upp några viktiga förutsättningar för att insamling i materialströmmar ska fungera och de problem som kan uppstå i ett sådant system ska gå att lösa: Rätt information till konsumenter God kunskap om kvaliteten på de nya fraktionerna Nya lösningar för insamling av större föremål Finansiering 6

8 Summary and conclusions Collection of waste in material streams should be considered mainly because it can make waste management more accessible for the households. Material collection is primarily of interest for waste of metal and plastic We recommend to await the results of the pilot study on material collection of metal and plastic, that is being conducted in Eskilstuna. This in order to gain experience of the practical conditions for material collection. Questions on distribution of responsibilities and financing are most likely difficult to solve in legislation without increasing the administrative burden. We are therefore of the opinion that any future changes should primarily be implemented through increased cooperation, on a national level, between municipalities and producers, and only in second hand through changes in the legal framework. Almost half of the household waste is recovered, through material recycling, today (Avfall Sverige, 2007). But theoretically there is a potential to increase material recycling. According to the estimates made by KTH the potential amounts in bagged waste are so larger that material collection would have a benefical effect for the environment (prefeasibility study). It is, however, important to remember that there may be great differences between the potentially available amount and what is possible to sort out and material recycle in practice. The household will never sort out all the packaging (and other waste that potentially could be material recycled) from the household. Partially because a portion of the population can be classified as non-sorters who will not participate what ever incentives they are given. Partially because some of the waste is dirty and so difficult to clean that the households chooses to put it with the household waste. The first waste component analyses in Eskilstuna indicates that the amounts that are available in reality in the bagged waste (municipal responsibility), are relatively small. Between 0.5 and 2 percent is metal and plastic (non-packaging) that could be material recycled. Waste component analyses of the waste delivered to recycling stations, and in property close collection, indicate that many households (don t care about the legislated distribution of responsibilities and) already sort their waste according to material today: for plastic more than 40 percent of the waste collected via recycling stations, in Eskilstuna, is non-packaging (Bilaga 3). Most households have little interest in the distribution of responsibilities. They source separate their waste for the environment, and to contribute to a sustainable 7

9 society (Naturvårdsverket, 2006). From this perspective it is illogical to only collect packaging for material recycling. Material collection would, from the same perspective, make waste management more logical, and thereby more accessible, for the households. Any change of the collection system should, in other words, mainly be considered due to the pedagogical advantages. Material collection would adapt the collection systems to the households opinion on how they ought to be designed. The actors interviewed in the prefeasibility study have brought up some important conditions and questions that needs to be solved for material collection to work in practice: Adequate information to the households Good knowledge of the quality of the new fractions New solutions for collection of larger objects Financing and distribution of responsibility 8

10 Innehåll INLEDNING 11 Vårt uppdrag 11 Bakgrund 11 Naturvårdsverkets utgångspunkter 12 Avgränsningar 12 RESULTAT AV UTREDNINGEN 13 Förutsättningar för insamling i materialströmmar 13 Förstudie om teoretiska förutsättningar 13 Tillgängliga mängder i Eskilstuna (plockanalyser) 16 Miljöeffekter 19 Förstudie: materialåtervinning ger minskande emissioner av växthusgaser 19 Materialåtervinning jämfört med förbränning 20 Ansvarsfördelning 21 Så här samlas hushållsavfall in i dag 21 0) Vi behåller dagens system 21 1) Utökat producentansvar 21 2) Frivilliga åtaganden från kommunen och producenterna 22 3) Frivilligt åtagande från producenterna 23 4) Kommunerna samlar in, producenterna återvinner 24 5) Återvinningscertifikat 24 6) Marknadskrafter driver materialåtervinningen 25 7) Helt avreglerad avfallsmarknad 26 FORTSATT ARBETE 27 Information och anpassade insamlingssystem 27 Kvalitet och materialåtervinning 28 Hushållens åsikter och beteende 28 Ansvarsfördelningen och finansiering 28 REFERENSER 29 BILAGOR 30 9

11 10

12 Inledning I detta avsnitt presenterar vi det uppdrag vi i år fått från regeringen, en bakgrund till utredningen och Naturvårdsverkets utgångspunkter. Vårt uppdrag Vi har fått följande uppdrag av regeringen: Naturvårdsverket skall utreda förutsättningarna att ändra dagens förpackningsbaserade producentansvar till ett producentansvar som utgår från materialströmmar samt utreda möjligheten att utveckla insamlingssystemet för sådant avfall. Naturvårdsverket skall lämna förslag till hur ett sådant system kan vara utformat och vid behov föreslå andra åtgärder för att utveckla producentansvaret. Förslagen skall åtföljas av redogörelser för miljövinster, konsekvenser för berörda aktörer och eventuella målkonflikter. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2007 Vi har efter avstämning med Miljödepartementet fått förlängd tid för uppdraget. Uppdraget redovisas 15 oktober Bakgrund Ansvaret för att samla in och behandla hushållsavfall är idag delat med kommuner och producenter. Producenterna har bland annat ansvar för förpackningar och tidningar. Det har inneburit att producenter och kommuner har upprättat varsitt insamlingssystem. Det innebär också att en konsument inte ska lämna t.ex. metallskrot på samma plats som metallförpackningar. Många konsumenter upplever detta som ologiskt. Insamlingen bygger i dag på ett aktivt deltagande från hushållen. Det finns också ett utbrett stöd för källsortering bland allmänheten. Nästan alla (93 procent) av hushållen sorterar. De flesta (75 procent) gör det för miljön och för att bidra till ett hållbart samhälle. (Naturvårdsverket, 2006a). Många människor nämner sorterar sopor först när de blir tillfrågade vad de gör för miljön. Producentansvaret infördes för att minska de negativa effekterna på miljön från förpackningar och förpackningsavfall. Syftet med producentansvaret har beskrivits med följande punkter (SOU 2001:102): - Minska mängden genererat avfall - Minska mängden deponerat avfall - Utveckla energi- och materialsnåla varor - Minska nedskräpningen - Minska mängden miljöskadliga ämnen i varor och avfall 11

13 Naturvårdsverkets utgångspunkter Det är vår utgångspunkt att det ska var enkelt för hushållen att sortera sitt avfall. Insamlingssystemet ska ge en god service och vara logiskt och enkelt att förstå. Vi har i tidigare regeringsuppdrag (Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar, Naturvårdsverket 2006) visat att det kan vara svårt att utforma ett system för insamling av förpackningar och tidningar som kombinerar god service till hushållen, en hög grad av materialåtervinning och minskad miljöpåverkan till en samhällsekonomiskt försvarbar kostnad. Insamlingen och återvinningen av hushållsavfall bör därför utvecklas, bland annat menade vi att insamling i materialströmmar bör utredas. Att införa insamling i materialströmmar genom att producentansvaret utökas till att omfatta alla produkter är en mycket stor förändring av nuvarande ansvarsförhållanden. Registrering och kontroll av samtliga producenter skulle troligen krävas för att få en rättssäker och rättvis tillämpning. Det är vår bedömning att ett sådant system skulle innebära en stor administrativ börda för producenterna och vara en omfattande arbetsuppgift för myndigheterna. Vi har därför velat starta med att undersöka förutsättningarna för insamling i materialströmmar genom ett försök i större skala. Ett sådant försök pågår nu i Eskilstuna i samarbete med representanter för såväl kommuner som producenter. Alla resultat och erfarenheter från Eskilstuna kommer att sammanställas i en separat rapport efter att försöket avslutats i september I detta uppdrag redovisar vi resultatet av studier om de teoretiska och praktiska förutsättningarna för insamling i materialströmmar samt en översiktlig beskrivning av miljöeffekter och möjliga ansvarsförhållanden. Omfattningen av redovisningen har stämts av med Miljödepartementet. Avgränsningar - Utredningen behandlar enbart avfall från hushåll av metall, plast, papper, glas och i viss mån textil. 12

14 Resultat av utredningen Här redovisar vi resultatet av undersökningarna om de teoretiska och praktiska förutsättningarna för materialinsamling. Vi presenterar även en sammanställning av de miljömässiga effekterna av materialåtervinning och olika alternativ för hur ansvaret skulle kunna fördelas i ett tänkt nytt system. Förutsättningar för insamling i materialströmmar Förstudie om teoretiska förutsättningar Vi har låtit KTH kartlägga de teoretiska förutsättningarna för materialinsamling. KTH har undersökt olika aktörers inställning till det nya systemet och jämfört miljöpåverkan i dag med ett tänkt system med materialinsamling av plast- och metallavfall. Förstudien genomfördes dels genom studier av den litteratur som publicerats på området, dels genom intervjuer med olika aktörer på avfallsområde. Enligt studien finns det förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast från hushållens säck- och kärlavfall. De potentiellt tillgängliga mängderna är troligen så stora att nettoeffekten av en ökad insamling och materialåtervinning blir positiv för miljön. Det finns också en positiv syn på materialinsamling bland aktörerna. Många aktörer anser att de flesta problem, som eventuellt kan uppstå, går att lösa. Men alla är inte överens om detta. Sammanfattningsvis kan man säga att de viktigaste förutsättningarna för att ett nytt system ska fungera är: Rätt information till konsumenter God kunskap om kvaliteten på de nya fraktionerna Nya lösningar för insamling av större föremål Finansiering Enligt studien är den pedagogiska vinsten för hushållen ett av de starkaste motiven för att lägga om till materialinsamling. Hushållen skulle inte längre behöva hålla reda på vilket avfall som omfattas av producentansvar (och därmed får lämnas på återvinningsstationer). Det största problemet här är information och kunskap. Vissa problem med gränsdragning kommer att finnas kvar, och nya kan uppstå. I vissa fall kan det t.ex. vara svårt för hushållen att avgöra om produkten innehåller exempelvis elektronik eller batterier. Kvaliteten på det insamlade material är avgörande för vilka effekter ett nytt system skulle få. Flera aktörer anser en förutsättning för materialåtervinning är att vi har kvar dagens kvalitetsklasser. Andra tror att nya fraktioner kan öka möjligheterna 13

15 för avsättning, förutsatt att kvaliteten kan säkerställs. Ytterligare sortering och/eller utveckling av ny teknik för eftersorteringen kan vara nödvändigt. Kraven på hög kvalitet gäller förstås även om vi behåller dagens system. De flesta aktörerna var ense om att metall och plast är de mest lämpade materialen att inleda försöken med. Man utgår från att ökad materialåtervinning kan ge miljövinster. Återvinningsbranscherna är i dag intresserade av att ta emot mer av dessa material. Materialinsamling av glas kan ha pedagogiskt fördelar. Men glas är svårare att eftersortera än metall och plast. Svensk Glasåtervinning anser att det finns stor risk att få in glas av fel kvalitet som kan ställa till problem för glasbruken. Om man väljer att införa insamling av vissa material är en väsentlig fråga också vilka konsekvenser det får för andra förpackningsfraktioner och producentansvar som helhet, t.ex. nedskräpning på återvinningsstationer. En annan fråga som lyfts av flera av aktörerna som intervjuades är utformningen av behållare, och då särskilt storleken på inkasthålet. Med insamling som baseras på obemannade återvinningsstationer, som i dag, måste behållarna uppfylla vissa säkerhetskrav 1. Om annat avfall ska hanteras tillsammans med förpackningarna måste insamlingssystemen utvecklas så de även kan ta emot större föremål. Finansiering och ansvarsfördelning var en aspekt som många tog upp under intervjuerna. Flera aktörer har understrukit att dagens producentansvar inte stimulerar producenterna att utveckla mindre resurskrävande förpackningar. Man hoppas att denna svaghet ska rättas till i ett nytt system. Ett nytt systemet bör stimulera till design för återvinning. Med insamling i materialströmmar finns en teoretisk möjlighet att öka materialåtervinningen och därmed minska miljöpåverkan. Dessutom sorteras inte allt avfall som omfattas av producentansvar ut. Cirka 20 procent av de förpackningar som hushållen förbrukar går i dag till förbränning eller deponering tillsammans med annat hushållsavfall. KTH uppskattar att den maximala mängden avfall, som teoretiskt är tillgänglig för materialåtervinning, ligger inom det intervall som presenteras i Tabell 1. I tabellen jämförs de maximalt tillgängliga mängderna med den mängd förpackningsavfall Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) samlat in och hur stora mängder av respektive förpackningsslag som såldes i Sverige under Vi har valt att redovisa de potentiella mängderna i säck- och kärlavfall i torr vikt. Detta eftersom de 1 För att barn inte ska kunna krypa in i behållarna bör rektangulära inkastöppningar inte vara högre än 120 mm och cirkulära öppningar inte ha större diameter än 155 mm, enligt Boverket (2002). 14

16 förpackningar som FTI samlar in, enligt anvisningarna till hushållen, ska vara rena och torra. Den totala mängden hushållsavfall som genererades var ton under 2006 (Avfall Sverige, 2007). Det motsvarar ca 494 kg per invånare. Tabell 1 Potentiella mängder som kan materialåtervinnas i säck- och kärlavfall, jämfört med sålda och insamlade mängder förpackningar. Fraktion Mängd i säck- och kärlavfall a) Förpackningar och annat avfall (1000 ton) Förpackningar, 2005 b) (1000 ton) Torr vikt Insamlade av FTI Sålda Metall c) 58 c) Plast d) 176 d) Glas Papper, tidningar och kartong förp. 484 tidningar a) Avfall Sverige, Beräkningarna är en uppräkning till nationell nivå baserad på resultat från plockanalyser. b) Naturvårdsverket, 2006b. c) Inklusive dryckesförpackningar av metall (Sålda: 58 kton, insamlade: 34 kton) d) Inklusive engångs PET-flaskor (Sålda: 17 kton, insamlade: 16 kton) 645 förp. 584 tidningar För metall och glas är de potentiella mängderna i säck- och kärlavfallet av samma storleksordning som mängden förpackningar som sätts på marknaden (Tabell 1). Den potentiella mängden plast är något lägre. För papper och kartong (inkl. tidningar) är den teoretiska mängden i säck- och kärlavfall bara procent av den mängd som sattes på marknaden. Hur mycket av den potentiella mängden som faktiskt kan återvinnas beror delvis på vilket material det rör sig om och delvis på kvaliteten på det insamlade avfallet. 15

17 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Metall Plast Glas Papper Teoretiskt tillgängligt (säck- och kärl) Insamlat (FTI) Figur 1 Plast och metall i säck- och kärlavfall jmfört med dagens insamling av förpackningar (teoretiska mängder). Tillgängliga mängder i Eskilstuna (plockanalyser) För att kartlägga hur mycket återvinningsbart avfall det finns i hushållsavfall har vi gjort plockanalyser innan försöken påbörjades i Eskilstuna. Analyserna gjordes på avfall från de områden där vi inledde ett praktiskt försök med materialinsamling i september 2007 (se Fortsatt arbete). Eskilstuna Energi och Miljö ansvarade för plockanalyserna av det avfall som faller under kommunalt ansvar: säck- och kärlavfall, samt avfall som lämnas till återvinningscentral. Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI), ansvarade för plockanalyser av förpackningsavfall som lämnats till återvinningsstationer och i fastighetsnära insamling. Mer detaljerade resultaten från plockanalyserna finns i Bilaga 3. Metoder och resultat från plockanalyserna kommer även att publiceras i separata rapporter av respektive organisation. Säck- och kärlavfall I säck- och kärlavfallet fanns mellan 0,4 och 1,8 procent plast (icke-förpackningar) och mellan 0,4 och 1,7 procent metall (icke-förpackningar). I Tabell 2 finns en sammanställning av resultaten. Resultaten redovisas i våtvikt. I Övrig plast och Övrig metall ingår sådant avfall som hushållen troligen skulle sortera i dessa kategorierna. Det innebär att allt detta avfall eventuellt inte går att materialåtervinna i praktiken. En del av plastavfallet innehåller t.ex. metalldetaljer som gör det svårt, eller omöjligt, att materialåtervinna. 16

18 Tabell 2 Sammansättning på säck- och kärlavfall. Resultat från plockanalys i Eskilstuna 2007, jämfört med sju kommuner i Sverige, 2005 Ansvarig för 2005 a) Eskilstuna juni aug 2007 insamling (sju kommuner) Enbostadshus Flerbostadshus (%) (%) Producenter Totalt 26,5 29,2 27,9-32,9 30 Glasförpackningar 2-3,4 2,2-3,2 2,3 Metallförpackningar 1,2-1,8 1,8-2,7 1,7 Hårda plastförpackningar 3,2 3,8 2,8-3,4 3,3 Mjuka plastförpackningar 5,9 8,0 4,4 6,2 7,2 Pappersförpackningar 5,6 7,0 7,0 8,3 8,5 Tidningar 4,9 7,7 5,2 11,7 8 Elavfall 0,01 0,9 0 1,0 - Kommun Övrig plast 0,4-1,6 1,0 1,8 - Övrig metall 0,9-1,7 0,4 0,5 - Övrigt b) ,9-69,5 70 a) Avfall Sverige, rapport 2005:73. b) Här ingår mat- och trädgårdsavfall samt blöjor, textilier, Övrigt brännbart och Övrigt icke brännbart avfall. I Avfall Sveriges analys ingår även icke förpackningsavfall av plast och metall i kategorin Övrigt. Återvinningscentral Vad gäller plast- och metallavfall som lämnats till återvinningscentral var procent av plasten och ca 10 procent av metallen mindre produkter. Det motsvarar ungefär 1 kg/person och år av respektive materialslag (Bilaga 3b). Med mindre menas här avfall som skulle kunna lämnas på återvinningsstation som uppfyller kraven på barnsäkerhet. Återvinningsstationer Av det plastavfall som lämnades till återvinningsstationer var 63 procent plastförpackningar (hårda och mjuka) och 37 procent icke-förpackningar. Metallavfallet som lämnades till återvinningsstationer bestod av 77 procent metallförpackningar, 14 procent andra produkter av (övervägande) metall och 9 procent övrigt (Figur 2). 17

19 Figur 2 Sammansättning på källsorterad metall från återvinningsstation i Eskilstuna, september 2007 Fastighetsnära insamling I försöksområdena finns även drygt 200 hushåll som har fastighetsnära insamling. Av det plastavfall som samlades in från dessa hushåll var 59 procent plastförpackningar (hårda och mjuka) och 41 procent icke-förpackningar (Bilaga 3d). Metallavfallet som samlades in från dessa hushåll bestod till 62 procent av metallförpackningar, 26 procent produkter av (övervägande) metall och 12 procent annat (Figur 3). Figur 3 Sammansättning på källsorterad metall från fastighetsnära insamling i Eskilstuna, september

20 Miljöeffekter I KTH:s förstudie beskrivs miljöeffekterna av en ökad materialåtervinning av plast och metall. Miljöeffekterna är här beräknad utifrån de mängder KTH uppskattat är teoretiskt tillgängliga för materialåtervinning. KTH:s andra rapport är en jämförelse av miljöeffekterna från materialåtervinning och förbränning för de materialslag som i dag omfattas av producentansvar. Förstudie: materialåtervinning ger minskande emissioner av växthusgaser Sett i ett livscykelperspektiv kommer en ökad materialåtervinning, av plast och metall, sannolikt att minska emissioner av växthusgaser från avfallshanteringen. Tabell 3 visar hur mycket emissionerna av växthusgaser skulle minska om man materialåtervann allt metall- och plastavfall, förpackningar och annat avfall, som teoretiskt är tillgängligt i säck- och kärlavfall. Resultaten är beräknade utifrån de maximalt tillgängliga mängderna plast och metall enligt KTH:s förstudie (Tabell 1). Enbart ökad plaståtervinning ger större vinster än enbart ökad metallåtervinning. Tabell 3 Utsläpp av växthusgaser för fyra olika fall: 1) referensfallet, 2) ökad plaståtervinning, 3) ökad metallåtervinning 4) ökad återvinning av metall- och plast. Negativa siffrorna innebär att de emissioner man undvikit från det kompletterande systemet är större än emissionerna från avfallshanteringen. Netto-emissioner av växthusgaser i fyra olika fall [miljoner ton CO 2 -ekv.] 1. Referenssystemet 2. Plaståtervinning 3. Metallåtervinning 4. Plast- och metallåtervinning 0,46-0,35 0,29-0,52 Dessa emissioner kan jämföras med de totala växthusgasemissionerna och/eller de från avfallssektorn i Sverige. Utsläpp av växthusgaser var: - 68 miljoner ton CO 2 -ekvivalenter (brutto) totala, under miljoner ton CO 2 -ekvivalenter (brutto) från avfallshanteringen, under Det finns några antaganden som är särskilt viktiga för resultaten, t.ex. återvinningens verkningsgrad 2 och vilket bränsle avfallet ersätter när det används för energiproduktion 3. En diskussion om hur dessa faktorer påverkar resultaten finns i förstudien (Bilaga 2). 2 Hur mycket återvunnet material som behövs för att ersätta ett kilo ny råvara 3 I den modell KTH har använt antas att värme från avfallsförbränning ersätter värme från biobränsle, och att den sparade biomassan får stå orörd. Biogas från rötning antas ersätta diesel. 19

21 Materialåtervinning jämfört med förbränning För att kunna beskriva eventuella miljövinster med ökad materialåtervinning som eventuellt genereras genom insamling i materialströmmar har KTH gjort en sammanställning av de miljömässiga effekterna av materialåtervinning jämfört med förbränning. Redovisningen är fokuserad på energiåtgång. Men den innehåller även en presentation av andra miljöeffekter som tagits upp i tillgänglig litteratur. Generellt leder återvinning till minskad energianvändning jämfört med förbränning. Resultatet är genomgående i många studier, men det finns några undantag. Trenden verkar vara att energivinsten, per ton, är störst för metaller och plaster. Energivinsten är något mindre för tidningspapper och minst för kartong. Som tumregel kan man säga att materialåtervinning ger mindre miljöpåverkan än energiutvinning. Även i detta fall finns några undantag. Det är dock svårare att generalisera slutsatserna vad gäller miljöpåverkan. Det beror delvis på att osäkerheten i data är större. Det beror också på att olika energislag kan ha olika emissioner per energienhet. Resultaten blir därför mer känsliga för vilka energislag som används. Ett exempel på när materialåtervinning ger högre miljöpåverkan är när tidningspapper och kartong förbränns och antas ersätta fossila bränslen. Då kan miljöpåverkan av återvinning bli högre än för förbränning för vissa parametrar. En viktning kan därför behövas för att fastställa vilket som är att föredra. Mycket tyder dock på att i Sverige konkurrerar avfall i första hand med biobränsle, enligt KTH. Hela rapporten finns i Bilaga 4. 20

22 Ansvarsfördelning Det finns flera tänkbara lösningar för att fördela ansvaret om dagens produktbaserade producentansvar ska ersättas av ett som baseras på material. Varje alternativ har sina för- och nackdelar. Nedan redogör vi översiktligt för dagens ansvarsfördelning. Vi redovisar också olika alternativ till ansvarfördelning vid insamling i materialströmmar, och vilka författningsändringar de skulle kräva. Några alternativ baseras på frivilliga överenskommelser mellan producenter och kommuner. Så här samlas hushållsavfall in i dag Det finns i praktiken två insamlingssystem för hushållsavfall i dag: det producenterna har ansvar för och det kommunerna har ansvar för. Ansvaret innebär också att dessa två aktörer har monopol på sina avfallsfraktioner. Ingen annan får samla in eller transportera kommunalt/producentavfall om det inte sker på uppdrag av kommunen eller producenten. Det hushållsavfall i säck- och kärl som kommunerna har ansvar för samlas i regel in i anslutning till bostaden. Producentavfall samlas vanligtvis in via återvinningsstation (s.k. bringsystem). Vissa hushåll har även fastighetsnära insamling av producentavfall. Den fastighetsnära insamlingen kan drivas av producenterna, kommunen eller fastighetsägare. Mer information om insamlingssystemen för hushållsavfall finns i vår rapport Insamling av hushållsavfall (Naturvårdsverket, 2001). 0) Vi behåller dagens system Ett alternativ, som kommer att finnas med som referensscenario i en eventuell konsekvensanalys, är att behålla den ansvarsfördelning som finns i dag. Producenterna ansvarar för förpackningar och returpapper även fortsättningsvis. Kommunerna ansvarar för övrigt hushållsavfall. Hushållen upplever dagens insamling baserad på produkter som ologisk. Ändringar i regelverket: Alternativet utgår ifrån att regelverket inte ändras. 1) Utökat producentansvar Ett alternativ är att införa producentansvar baserat på material. Detta skulle alltså omfatta alla produkter tillverkade av metall, plast osv. 21

23 Rent juridiska verkar det vara möjligt att genomföra detta alternativ. Men i praktiken kan det finnas problem med tillämpningen. Att på ett tydligt sätt definiera t.ex. en metallprodukt skulle troligen vara svårt. Vår erfarenhet från producentansvaret för förpackningar och elavfall talar mot detta alternativ. Redan för så pass enkla produkter som förpackningar har det varit svårt att få fram en entydig definition. För elavfall har mycket av diskussionerna kring genomförandet handlat om just sådana gråzonsfrågor avseende vilka produkter som omfattas. Den operativa tillsynen över producenterna riskerar också att bli krånglig om alla varor av ett eller flera material omfattas. Frågor som behöver lösas är hur produkterna och producenterna ska identifieras och om det ska finnas ett register över alla producenter. Ändringar i regelverket: Det finns möjlighet att utnyttja bemyndigandet i 15 kap. 6 miljöbalken. Regeringen kan i förordningen föreskriva att det fysiska, och därmed även det ekonomiska, ansvaret för t.ex. insamling, borttransport och återvinning, för fler avfallsslag än de som i dag omfattas av producentansvar, läggs på producenterna. Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till myndighet. Även bemyndigandet i 15 kap. 7 miljöbalken är aktuellt vid ett utökat producentansvar. Där ges regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om krav på märkning och information om bl.a. vilka ämnen och material en vara eller en förpackning innehåller. Regeringen kan också meddela föreskrifter om att varor eller förpackningar ska ha bl.a. viss sammansättning och återvinningsbarhet. För andra varor än förpackningar får det senare bemyndigandet bara användas om kraven finns i EGrätten. Regeringen kan delegera sin föreskriftsrätt enligt 15 kap. 7 till myndighet. Tekniska regler om varor ska anmälas (notifieras) till EU-kommissionen. Detta framgår av direktiv 98/34/EG och förordningen (1994:2029) om tekniska regler. Regeringen har även ett bemyndigande att meddela föreskrifter om att producenter ska betala avgift för insamling m.m. som utförs genom kommunens försorg (27 kap.7 miljöbalken). Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till myndighet. 2) Frivilliga åtaganden från kommunen och producenterna I detta förslag bibehålls dagens ansvarsfördelningen i regelverket. Men båda parter gör frivilliga åtaganden. Detta för att göra det möjligt att effektivisera insamlingen och underlätta för hushållen. Förslaget går ut på att kommunerna tar hand om det större avfallet, även stora förpackningar, via återvinningscentralerna. Producenterna tar hand om mindre avfall 22

24 via återvinningsstationerna eller fastighetsnära insamling. Hushållen står för transporter till uppsamlingsplats. Kommunernas åtaganden vad gäller förpackningar bygger på frivillighet. Det gör även producenternas åtaganden vad gäller icke-producentavfall. Den ekonomiska frågan kan lösas schablonmässigt. Man kan t.ex. anta att 10 procent av det producenterna samlar in är icke-förpackningar och vice versa. Efter att ha beräknat hur stora kostnader det rör sig om kan man antingen utreda om det är möjligt att kvitta kostnaderna eller hur stor ersättning en av parterna ska betala. Detta alternativ skulle kunna resultera i långdragna diskussioner om ersättning (jämför diskussion om privatimport av glas). Det finns redan i dagens system många kommuner som upplever att samarbetet med producenterna fungerar mindre bra 4. Att lägga frågan om ersättningar till dagordningen vid samråden kan försvåra samarbetet. Ändringar i regelverket: Även i detta alternativ behåller vi regelverk med dagens ansvarsfördelning. Förordningen om producentansvar för förpackningar förändras inte. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 3) Frivilligt åtagande från producenterna Detta alternativ bygger på frivillighet, att producenterna öppnar sina insamlingssystem för icke-förpackningsavfall. Det finns ingen skyldighet för dem att tillåta annat avfall i sina system. De skulle antagligen önska någon form av ekonomisk kompensation, troligen från kommunerna. Kommunerna, som i sin tur tar emot en del ej utsorterade förpackningar i sitt avfall, kan dock förväntas ha invändningar mot att producenterna ska få ersättning. Förslaget gör bara delar av insamling mer hanterbar för hushåll. Eftersom kommunerna bestämmer utformningen på resten av insamlingssystemet har hushållen ingen given plats för att göra sig av med större avfall som kan materialåtervinnas. Ändringar i regelverket: Regelverket är det samma som i dag. Förordningen om producentansvar för förpackningar behöver inte förändras. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 4 Ca 25 procent av kommunerna upplever att samarbetet med producenterna fungerar mindre bra, enligt den enkät vi skickad ut 2006 (Naturvårdsverket, 2006a). 23

25 4) Kommunerna samlar in, producenterna återvinner Även i detta förslag delar kommuner och producenter på ansvaret för avfall från hushåll. Kommunerna får ansvaret för insamling av allt avfall från hushåll. Producenterna ansvarar för att återvinna och/eller omhänderta det insamlade avfallet. Kommunerna sköter insamlingen, med eller utan ekonomisk ersättning från producenterna. Producenterna tar över vid en avhämtningsplats. Det bör, även i detta förslag, ställas höga krav på sortering och kvalitet m.m. så att förutsättningarna för materialåtervinning inte försämras. Fördelarna med förslaget är att kommunen kan samordna insamlingen av förpackningsavfall med insamlingen av annat hushållsavfall som ska materialåtervinnas. Det kan effektivisera insamlingen. Kommunen får också större inflytande över vilken servicenivå de vill hålla. Samråden förenklas. Producenterna får sköta återvinningen, vilket innebär att det fortfarande finns en koppling till produktutformning och att producentansvaret består. Nackdelarna skulle kunna vara extra kostnader för kommunerna, effekter på marknaden för återvunnet material och att det inte finns någon direkt koppling mellan källan (hushållen) och den som ska ta hand om avfallet. Det senare kan göra det svårt att föra ut den information som behövs för att upprätthålla en god kvalitet. Ändringar i regelverket: Delar av förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar måste ändras, bl.a. 10. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 15 kap. 8 miljöbalken måste ses över. Förslaget kräver antingen en ny förordning om producentansvar för varor i ett eller flera olika material, eller att förpackningsproducenterna frivilligt utökar sitt ansvar även för andra produkter än förpackningar. 5) Återvinningscertifikat Ett alternativ är att införa handel med återvinningscertifikat för att skapa en bättre marknad för återvunnet material. Det krävs att den enskilde producenten är engagerad i sina egna produkters återvinningsbarhet eftersom det inte nödvändigtvis finns någon koppling mellan de egna produkterna och handeln med återvinningscertifikat. Insamling kan i detta alternativ skötas på flera sätt: i kommunal regi, i producenternas regi eller på en fri marknad. Systemet ger företag som använder återvunnet material en möjlighet att få återvinningscertifikat från staten. Företagen kan sedan sälja dessa certifikat och därmed få 24

26 en extra intäkt. För att få certifikatsystemet att fungera krävs ytterligare funktioner vilka beskrivs i rapporten Återvinningscertifikat för plast (Profu, 2001). Fördelarna är att marknaden för återvinning förbättras. Det är prioriterat i EU:s tematiska strategi för förebyggande och återvinning av avfall. På sikt kan det leda till ökad återvinning på ett kostnadseffektivt sätt. Risken är just att kopplingen mellan produktutformning av den egna produkten och handeln med återvinningscertifikat blir för svag, vilket ev. riskerar hämma utvecklingen av produkter som är lätta att återvinna. Systemet kan snedvrida konkurrensen initialt, eftersom det blir ett nationellt system, åtminstone till att börja med. Återvinningscertifikat kräver också en statlig administration. Ändringar i regelverket Förordningen om producentansvar för förpackningar måste ändras. Informationen till hushållen måste anpassas. Systemet kan eventuellt genomföras genom en ny förordning om producentansvar för produkter i ett eller flera olika material. Regeringen har ett bemyndigandet att meddela föreskrifter om att producenter ska betala avgift för insamling m.m. som utförs genom kommunens försorg (27 kap. 7 miljöbalken). Detta skulle möjligen kunna användas för att bekosta själva insamlingen. Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till kommuner eller annan myndighet. 6) Marknadskrafter driver materialåtervinningen I detta alternativ ansvarar kommunernas enbart för omhändertagande av det avfall från hushåll som inte går att materialåtervinna. Det skulle också innebära att kommunen enbart har rätt till avfall som inte går att materialåtervinna. En risk är att servicenivån för insamling av återvinningsbart avfall kommer att variera kraftigt i landet; god service i storstäder med stor konkurrens och sämre på landsbygden. Utbudet på insamlingsservice och därmed återvinningsnivåerna kan svänga kraftigt med världsmarknadspriserna på återvunnet material. Det kan ge en instabil och varierande hantering, vilket inte nödvändigtvis är bra för miljön totalt sett och inte för hushållen som har rätt till en god service. Kommunerna/staten får begränsad möjlighet att påverka insamling och återvinningsnivåer. Kommunerna förlorar sina möjligheter att finansiera avfallshanteringen genom försäljning av återvunnet avfall. Detta kan leda till att hushållens avfallstaxa höjs. 25

27 Det kan också finnas vissa problem med att definiera/bestämma vilket avfall som är återvinningsbart. Det behövs omfattande utredningar för att bedöma vilka konsekvenser en avreglering skulle få i förhållande till EG-rätten. Varje medlemsstat har t.ex. ansvar att se till att den uppnår de återvinningsmål som satts upp i direktivet (94/62/EG) om producentansvar för förpackningar. Ändringar i regelverket: För att kunna genomföra detta måste vi upphäva förordningen om producentansvar för förpackningar och göra omfattande ändringar i miljöbalken (15 kap. 8 ). 7) Helt avreglerad avfallsmarknad Ett alternativ är att avreglera hela avfallsmarknaden, även den för hushållsavfall som kommunerna i dag har ansvar för. Detta är förstås en ytterlighet. Risken är att servicen skulle variera kraftigt i olika delar i landet och mellan storstad och landsbygd. Eftersom avfallshanteringen är en del av samhällets infrastruktur och vi prioriterar hushållens rätt till en god service, är det inte realistiskt att genomföra förslaget (i dagsläget). Det finns avfall som inte har något ekonomiskt värde. Insamling och hantering av detta skulle alltså behöva betalas av dem som genererar avfallet. Risken är stor att hushåll i glesbygd får betala orimligt mycket för att få sitt avfall hämtat. Ändringar i regelverket Förslaget kräver omfattande ändringar i miljöbalken (15 kap.) och de förordningarna som är kopplade till den. Det behövs omfattande utredningar för att bedöma vilka konsekvenser en avreglering skulle få i förhållande till EG-rätten. 26

28 Fortsatt arbete Även om materialströmsinsamling är attraktivt i teorin kan det finnas hinder i praktiken. Vi kan i dagsläget inte komma med rekommendationer för ett nytt system eller en utvidgning av producentansvaret. Det finns praktiska frågor som måste besvaras. För att kunna belysa dessa och andra frågor ett nytt system kan ge upphov till har vi inlett ett praktiskt försök i Eskilstuna. Kommunförsöket genomförs för att kunna pröva det nya systemet i praktiken. I Eskilstuna kommer vi att undersöka hur insamlingen ska utformas praktiskt, avfallets mängd och sammansättning, hushållens inställning och beteende samt kvaliteten på det insamlade avfallet. Nedan följer en kort beskrivning av de planerade delprojekten. Försöket i Eskilstuna och de studier som KTH gjort ska ge underlag som ska användas i en konsekvensanalys. Information och anpassade insamlingssystem Om basen för insamlingen ändras, kan det även medföra eller kräva andra typer av förändringar. Informationen till hushåll måste t.ex. utformas så att de förstår hur de ska agera och vad som krävs av dem i det nya systemet. I vissa fall kan det vara nödvändigt att anpassa insamlingsbehållare och insamlingsfordon. Det är svårt att förutsäga alla anpassningar som kan komma att behövas innan man provat systemet i praktiken. Dagens insamling av förpackningar bygger på obemannade insamlingspunkter. Det fungerar eftersom förpackningar är relativt likartade i storlek och sammansättning. Uppsamlingsbehållarnas inkasthål kan anpassas till kraven på barnsäkerhet mm. I försöket i Eskilstuna kommer vi att undersöka hur insamlingssystemen, inklusive behållare, och informationen till hushållen kan anpassas till materialströmmar. Vi kommer även att undersöka hushållens attityder till det nya systemet och kvaliteten på de nya fraktionerna. Plockanalyserna efter och under försöket i Eskilstuna kommer också att ge information om mängder och vilken typ av avfall som kan samlas in i materialströmmar. Metoder och resultat från plockanalyserna kommer att publiceras i en separat rapport. Dessutom måste vi finna metoder samla in även större avfall och garantera kvalitén på avfallet som ska återvinnas. 27

29 Kvalitet och materialåtervinning För att avfallshanteringen ska vara hållbar är det viktigt att det avfall som verkligen kan materialåtervinns och kommer till nytta i nya produkter. För att detta ska vara möjligt måste det hålla en viss kvalitet. Avfallet får t.ex. inte innehålla miljögifter eller andra föroreningar som anrikas och försvårar, eller förhindrar, materialåtervinning. Redan i dag finns t.ex. regler som säger att återvunnet material inte får användas i förpackningar som är i direktkontakt med livsmedel. Materialbolagen kommer att undersöka förutsättningarna för att materialåtervinna de fraktioner (metall och plast) som samlas in under försöket i Eskilstuna. Avfallet kommer att eftersorteras och analyseras separat (från avfall insamlat från andra källor/områden). Hushållens åsikter och beteende Hushållens attityder och beteende är avgörande för hur ett avfallshanteringssystem fungerar. För att undersöka dessa faktorer är SHARP 5 Naturvårdsverket forskningsprogram om hållbara hushåll kopplat till försöket i Eskilstuna. SHARP har bl.a. utformat en enkät som innehåller frågor om hur mycket och vilket avfall hushållen sorterar, hur mycket tid de lägger på detta och deras inställning till insamlingssystemen mm. Hela enkäten finns i Bilaga 6. Referensgruppen fick ta del av enkäten innan den skickades ut, och hade då möjlighet att föreslå ändringar. Enkäten har skickats ut till ca 800, slumpvis utvalda, i augusti Motsvarande uppföljning kommer att göras när försöket har varit igång ett tag. För den enkät som skickades ut i augusti 2007 har SHARP registrerat en svarsfrekvens på över 60 procent. Resultaten kommer att presenteras i en separat rapport. Ansvarsfördelningen och finansiering En annan fråga är ansvarsfördelning och finansiering. I denna rapport presenterar vi olika alternativ för hur ansvaret skulle kunna fördelas. Dessa diskuterades på referensgruppsmötet ( ). Vi beslutade då att inte gå vidare med denna del av utredningen förrän Eskilstuna-försöket och miljöeffekterna av en omläggning är utvärderade. Om vi bedömer att det vore positivt, för aktörer på avfallsområdet och miljön, att genomföra en ändring kommer vi att arbeta vidare med de förslag som är mest realistiska och som är förenliga med målen för hantering av hushållsavfall. 5 Sustainable Households Resources Attitudes & Policy. Läs mer på 28

30 Referenser Avfall Sverige, Avfall Sveriges hemsida: Boverket, Barnsäkra containrar, en handbok från Boverket Direktiv 94/62/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall Förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar Förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper Förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Naturvårdsverket, 2006a. Framtida producentansvar för förpackningar och returpapper, rapport 5648 Naturvårdsverket, 2006b. Samla in, återvinn! Uppföljning av producentansvaret för 2005, rapport Naturvårdsverket, Insamling av hushållsavfall, rapport 5145 Profu, Återvinningscertifikat för plast En idéskiss. Roth et al., Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar, Avdelningen för miljöstrategisk analys (fms), Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH. SMED (Svenska MiljöEmissionsData), Avfall i Sverige Naturvårdsverket rapport SOU 2001:102. Resurs i retur. 29

31

32 Bilagor Bilaga 1. Medlemmar i referens, styr- och projektgrupp Referensgrupp Bilaga 2. Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar (förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys, KTH) Bilaga 3 Plockanalyser från Eskilstuna Bilaga 4 Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall en litteratursammanställning (Avdelningen för miljöstrategisk analys, KTH) Bilaga 5. Enkät till hushåll i Eskilstuna, augusti 2007.

33

34 Bilaga 1. Medlemmar i referens, styr- och projektgrupp Referensgrupp Avfall Sverige: Jon Nilsson-Djerf Eskilstuna Energi & Miljö: Reiner Schultz Fastighetsägarna Stockholm: Ronny Bergens Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI): John Strand Göteborgs kommun: Kaj Andersson Högskolan Dalarna: Per EO Berg Jernkontoret: Anna Utsi Kommunförbundet Stockholms Län: Said Ashrafi Konsumentverket: Björn Andersson KTH: Göran Finnveden, Sara Tyskeng Lunds kommun/renhållningsverk: Anna Wilhelmsson Metallkretsen: Thord Görling Nordvästra Skånes Renhållnings (NSR): Dag Lewis Jonson Plastkretsen: Maria Schyllander PressRetur: Göran Nilsson Rexam: Anders Linde SITA Sverige: Jan Göransson Svensk Glasåtervinning (SGÅ): Frank Tholfsson Sveriges Kommuner och Landsting (SKL): Peter Wenster Sveriges Åkeriförbund: Alf Levander Tetra Pak: Agneta Melin Återvinningsindustrierna: Annika Helker Lundström FTI och materialbolagen genomgick under året som gick en större omorganisation. Medlemmarna i både referensgruppen och styrgruppen byttes därför under året. (John Strand ersatte Maria Schyllander och Thord Görling) Styrgrupp Frank Tholfsson, Svensk Glasåtervinning Jan Göransson, SITA Maria Schyllander, Plastkretsen (Reiner Schultz, Eskilstuna kommun) Projektgrupp, Eskilstuna Eskilstuna Energi och Miljö: Ewa Hansson, Katarina Jansson, Göran Holmström, Reiner Schulz, Susann Larsson. FTIAB: Ulla Krohn IL Recycling: Daniel Björk, Jessica Kalmerlind, Kenth Derenbäck, Metallkretsen: Thord Görling Plastkretsen: Maria Schyllander, Dennis Olsson, Agneta Forselius SITA: Lars Smedeby

35

36 Bilaga 2. Förstudie Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar Förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys fms, KTH

37

38 Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säckoch kärlavfall i materialströmmar Liselott Roth, Anna Björklund och Göran Finnveden Avdelningen för miljöstrategisk analys fms Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH Stockholm Miljöstrategisk analys fms Drottning Kristinas väg Stockholm

39 Titel: Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar Författare: Liselott Roth, Anna Björklund och Göran Finnveden ISSN TRITA-INFRA-FMS 2007:2 Tryckt av: US AB, Stockholm,

40 Innehåll Förord...4 Sammanfattning...5 Inledning...7 Bakgrund...7 Metod och fokus...10 Metod för mängduppskattning...10 Metod för undersökning av praktiska förutsättningar...11 Metod för översiktlig miljöbedömning...12 Resultat...15 Signifikanta potentiella mängder i säck- och kärlavfallet...15 Praktiska förutsättningar för ökad insamling och återvinning av hushållsavfall efter materialslag...17 Minskande växthusgasemissioner av ökad återvinning av metall och plast...19 Syntes...21 Rekommendationer inför fördjupade studier...21 Referenser...23 Bilaga 1. Samtalsguide för insamling av hushållsavfall i materialströmmar

41 Förord Denna förstudie kom till genom en förfrågan från Naturvårdsverket att översiktligt studera förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar. Detta skulle innebära en förändring av producentansvaret för förpackningar till att omfatta produkter och varor som idag ryms inom hushållens säck- och kärlavfall. Praktiska och miljömässiga aspekter var huvudfokus i uppdraget. Projektets fokus, utformning och resultat har diskuterats på referensgruppsmöten ( samt ) där aktörer från olika branscher medverkade. Referensgruppen önskade en fokusering på metalloch plastfraktionerna och menade att huvudsyftet med att utreda ett nytt system är att nå en ökad delaktighet från hushållen genom ett mer pedagogiskt utformat källsorteringssystem. Aktörer från kommunala och privata avfallsbolag, materialbolag och branschorganisationer har i varierande omfattning ombetts att leverera kunskap och information till projektet, vilket alla har ställt upp med. Tack för era insatser! Projekt och rapport har i huvudsak utformats av Liselott Roth. Anna Björklund har genomfört beräkningar av ökad materialåtervinning i livscykelanalysverktyget SimaPro. Göran Finnveden har bistått med expertkunskaper. Alla arbetar på avd. för Miljöstrategisk analys - fms, Institutionen för Samhällsplanering och miljö, KTH. Stockholm Liselott Roth 4

42 Sammanfattning Avfall och avfallsfrågor engagerar och väcker debatt. Förändringar i avfallspolitik och styrmedel har utretts i flera statliga utredningar. Dagens producentansvar omfattar ett begränsat antal produktgrupper fördelat på olika material, till exempel plast, metall, glas och papper. En tänkbar förändring av insamlingen skulle kunna vara att låta hushållen källsortera konsumentprodukter efter dessa materialslag. Källsorteringssystemet är idag något ologiskt för hushållen och många människor undrar varför alla kasserade produkter som inte klassas som farligt avfall inte ska sorteras i de materialfraktioner som finns för förpackningar. Det strider mot det så kallade vardagsförnuftet. Detta projekt är en förstudie till den övergripande frågan om hinder och möjligheter för ökad källsortering och materialåtervinning av hushållsavfall. Förstudien skall i första hand vara en identifiering av vilka praktiska förutsättningar som är viktiga för insamling av hushållsavfall efter materialslag. Detta betyder bland annat att undersöka om det är praktiskt möjligt att samla in hushållsavfall efter materialslag samt att undersöka förutsättningar för olika typer av materialåtervinning av det i så fall insamlade materialet. För att kunna angripa detta behövs en uppskattning av vilka mängder som finns tillgängliga i hushållsavfallet. Syftet med denna förstudie var att undersöka de praktiska förutsättningarna för ytterligare källsortering av hushållens säck- och kärlavfall, det vill säga samla in material från konsumentprodukter inom systemet för insamling av producentansvarsmaterial. Förstudien ska också uppskatta vilken potentiell mängd som ryms inom säck- och kärlavfallet samt uppskatta miljöpåverkan av en ökad återvinning. Studien begränsas till att omfatta säck- och kärlavfall och specifikt metall, plast, glas och papper & kartong. En översiktlig miljöbedömning med fokus på växthusgasemissioner genomförs endast för metall och plast. Sammantaget visar denna förstudie på praktiska och miljömässigt förutsättningar för ett system med ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast i hushållens säck- och kärlavfall. De tillgängliga mängderna är troligen av en sådan storleksordning att nettoeffekten av en ökad insamling och materialåtervinning blir miljömässigt effektiv. Materialåtervinning är nästan alltid miljömässigt effektivare än förbränning och deponering. Praktiska problem kommer förstås att uppstå, alla olika för respektive materialgrupp. Dessa anses av vissa vara huvudsakligen lösbara, medan andra aktörer är mer frågande. Avgörande för avsättning av 5

43 de nya materialfraktionerna på markanden är den materialkvalitet som kan uppnås. Denna blir viktig att undersöka, men också hur materialen ska samlas in och sorteras för att uppnå önskad kvalitet. 6

44 Inledning Avfall och avfallsfrågor engagerar och väcker debatt. Förändringar i avfallspolitik och styrmedel har utretts i flera statliga utredningar, till exempel producentansvarsutredningen (Utredningen för översyn av producentansvaret 2001) och utredningarna om beskattning av avfall som deponeras (se BRAS-utredningen 2005a) samt beskattning av avfall som förbränns (se BRAS-utredningen 2005b). Dagens producentansvar omfattar ett begränsat antal produktgrupper och en liten del av samhällets totala materialomsättning (Finnveden et al. 2001). Den så kallande producentansvarsutredningen tittade också på möjligheten att bredda producentansvaret (Utredningen för översyn av producentansvaret 2001). Man konstaterade att då (år 2001) fanns det skäl att avvakta och låta olika frivilliga överenskommelser få verka men att det fanns goda skäl att återkomma till frågan. I samband med diskussioner om beskattning av avfallsbehandling har flera aktörer också påpekat att producentansvaret skulle kunna stärkas och utökas (Särskilt yttrande av experterna Ingvar Carlsson, Ronnie Peterson och Weine Wiqvist, sid 359 i BRAS-utredningen 2005b). En sådan tänkbar utvidgning skulle kunna vara att låta producentansvaret omfatta material istället för produktgrupper. Bakgrund Ofta och länge har frågan om hur man sorterar sitt hushållsavfall diskuterats, av såväl experter som lekmän. Många undrar varför alla kasserade produkter som inte klassas som farligt avfall inte ska sorteras i de materialfraktioner som finns för förpackningar. Detta är ologiskt för många människor och strider mot det så kallade vardagsförnuftet (Petersen och Berg 2005). Hushållen är i stort positiva till dagens system för insamling av förpackningar (Due et al. 2006) och med ett materialbaserat insamlingssystem som tillåter andra varor än förpackningar hoppas man dels kunna samla in de resterande felsorterade förpackningarna (22% enligt Retzner och Vukicevic (2005)) samt ytterligare material. Den pedagogiska vinsten med att kunna sortera säck- och kärlavfall i ett materialbaserat system förutspås vara viktig. Med begreppet återvinning menas i denna rapport hela kedjan av insamling, sortering, vidare bearbetning, materialåtervinning samt ingående transporter av avfall. Materialåtervinning syftar således endast till den sista delen i denna kedja där exempelvis metall eller plast smälts till ny råvara (sekundär råvara). 7

45 En ökad källsortering och materialåtervinnig av hushållens avfall är också ett viktigt steg i att använda avfallet som en resurs, vilket också understryks inom miljömålet God bebyggd miljö i delmålet om avfall, samt att flytta åtgärderna högre upp i avfallshierarkin (Björklund och Finnveden 2002; Sundqvist et al. 2002; Björklund och Finnveden 2005). Generellt sett har flertalet tidigare studier visat att en ökad materialåtervinning leder till minskad energianvändning och utsläpp av växthusgaser, sett över hela avfallssystemet (cf. Björklund et al. 2003; cf. Björklund och Finnveden 2005; Finnveden et al. 2005). Därför är det angeläget att utreda möjligheterna av att utvidga insamling och materialåtervinning av förpackningar till att också omfatta konsumentprodukter som kan källsorteras i materialfraktioner. En övergripande fråga gäller vilka praktiska hinder och möjligheter som finns för insamling av hushållsavfall efter materialslag och efterföljande materialåtervinning. Vidare är det viktigt att utreda skillnader i miljöprestanda mellan dagens system jämfört med det tänkta systemet att samla in hushållsavfall efter materialslag. Avfallshanteringssystemen för hushållens säck- och kärlavfall ser idag olika ut beroende på vilken lösning kommunen valt. Vissa har fastighetsnära insamling, vilket innebär att källsorterade förpackningar, tidningar, ibland komposterbart och resterande säck- och kärlavfall hämtas vid fastigheten. Andra kommuner väljer ett system med enbart återvinningsstationer (ÅVS) där konsumenten själv lämnar källsorterade förpackningar och tidningar, ett så kallat bringsystem och resterande säck- och kärlavfall hämtas vid fastigheten. Alla kommuner har någon typ av ÅVS där konsumenterna kan lämna källsorterat avfall. Omfattningen av detta beror bland annat på om insamlingen av säck- och kärlavfall är fastighetsnära eller ett bringsystem. Vilket system kommunen valt beror av många faktorer, till exempel om kommunen har avfallsförbränningsanläggning. Efter insamling bearbetas de insamlade förpackningarna genom ytterligare sortering, tvättning, fragmentering eller balning/pressning och transporteras vidare till aktörer som ytterligare bearbetar materialet eller materialåtervinner direkt. Bearbetningen kan ske i flera led före materialåtervinning. Under bearbetningen uppstår materialförluster när kvalitetskraven inte kan nås. När det gäller miljöpåverkan av ökad återvinning fokuserar studien i första hand på växthusgaser och ett resurstänkande. Det betyder att miljöbedömningen primärt studerar systemet som helhet, snarare än dess enskilda 8

46 delar och analyserar resulterande växthusgasemissioner på grund av ökad insamling och materialåtervinning av säck- och kärlavfall. Detta projekt är en förstudie till den övergripande frågan om hinder och möjligheter för ökad källsortering och materialåtervinning av hushållsavfall. Förstudien skall i första hand vara en identifiering av vilka praktiska förutsättningar som är viktiga för insamling av hushållsavfall efter materialslag. Detta betyder bland annat att undersöka om det är praktiskt möjligt att samla in hushållsavfall efter materialslag samt att undersöka förutsättningar för olika typer av materialåtervinning av det i så fall insamlade materialet. För att kunna angripa detta behövs en uppskattning av tillgängliga mängder i hushållsavfallet. Syftet med denna förstudie var att undersöka de praktiska förutsättningarna för ytterligare källsortering av hushållens säck- och kärlavfall, det vill säga samla in material från konsumentprodukter inom systemet för insamling av producentansvarsmaterial. Förstudien ska också uppskatta vilken potentiell mängd som ryms inom säck- och kärlavfallet samt uppskatta miljöpåverkan av en ökad återvinning. 9

47 Metod och fokus Studien begränsas till att omfatta säck- och kärlavfall och specifikt metall, plast, glas och papper & kartong. Studien avgränsas från avfall för vilka det finns producentansvar samt grovavfall som av storlek och karaktär är avfall som inte får plats i kärl och säckar. Metod för mängduppskattning Vi har uppskattat mängderna tillgängligt avfall, utifrån ovanstående begränsningar, genom att utgå från ett materialflödesperspektiv. Detta perspektiv ser till helheten och det är tillräckligt att grovt uppskatta mängderna av ett material inom ett avgränsat system (cf. Baccini och Brunner (1991)). Det viktiga är att se vad som är stort och vad som är smått snarare än att bestämma precis rätt mängd, rätt storleksordning är gott nog i detta sammanhang. Tillgängliga mängder av metall, plast, glas samt papper & kartong uppskattas genom publicerade plockanalyser av säck- och kärlavfall. En plockanalys är en för hand genomförd sortering och kategorisering av en större mängd avfall som samlats in, i syfte att se vad säck- och kärlavfallet innehåller. Det finns ingen nationellt övergripande statistiskt säkerställd tidserie på innehållet i säck- och kärlavfall uppdelat på materialslag. De plockanalyser som genomförts är utförda på olika platser runt om i landet och med olika förutsättningar som typ av avfallshanteringssystem för hushållsavfall (fastighetsnära hämtning, bringsystem, avfallsförbränningsanläggning m.m.), typ av bostadsområde (villa eller flerfamiljshus), vilken typ av information konsumenterna fått, storlek på tätort eller landsbygd, årstid, mängd säck- och kärlavfall som analyserats, med mera. Också hur och när plockanalyserna genomförts skiljer sig åt. Just därför redovisar dessa olika resultat och genomsnittet för Sverige kan antas befinna sig någonstans inom detta intervall. Resultatet från källsorteringen och systemet för källsortering har utvecklats mycket under de senaste åren. Därför har vi valt att, i samråd med projektets referensgrupp, endast använda oss av plockanalyser av senare datum (från 2003 och framåt) även om detta medför en begränsning av källmaterialet. Främst är det plockanalyser redovisade i RVF rapporten 2005:05 (Retzner och Vukicevic 2005) som ligger till grund för beräkningarna i tabell 1 och 2. Retzner och Vukicevic (2005) har valt olika kommuner som har olika lösningar för avfallshanteringen och som är geografiskt utspridda över Sverige. Dessutom har de kompenserat sina beräkningar för den mängd fukt som förekom i det analyserade avfallet. 10

48 Fukthalten behöver vi för att kunna räkna om det våta avfallet till torrt i jämförelsen med vilka mängder förpackningar som satts på marknaden. Metod för undersökning av praktiska förutsättningar De praktiska förutsättningarna för insamling och materialåtervinning av ökade mängder av metall, plast, glas samt papper & kartong har undersökts genom samtal med aktörer från de olika branscherna. Samtalen har skett utefter ett antal strukturerade frågor om praktiska möjligheter och svårigheter med insamling och materialåtervinning, vilka material som bör omfattas, kvaliteten på den nya fraktionen med mera (bilaga 1). Respondenterna har i många fall fått prata ganska fritt. Kompletterande frågor har ställts under samtalets gång. Samtalen har inte förutsatt vilken typ av insamling som ska gälla. Respondenterna har svarat utefter egen erfarenhet och det eventuella system de berörs av. Samtal har förts med: - Thord Görling, Metallkretsen (materialbolag, administrerar ett insamlings- och återvinningssystem) - Anders Asp, Returkartong (materialbolag, organiserar insamling och återvinning) - Frank Tholfsson, Svensk Glasåtervinning (materialbolag, samlar in och materialåtervinner) - Jörgen Sabel, Swerec (bearbetar bl.a. förpackningsplast till en sekundär råvara som avsätts på markanden) - Jan Göransson, Sita (renhållningsentreprenör, samlar in, behandlar, sorterar, deponerar, avsätter på marknaden) - Göran Karlsson, Ragn-Sells (samlar in, sorterar, bearbetar, säljer vidare till materialbolagen) - Ronny Fyhr, Allren (miljöserviceföretag med avfallslösningar för kommuner och företag) - Alf Levander, Sveriges Åkeriföretag (branschorganisation för transportörer av avfall) - Anna Wilhelmsen-Göte, Lunds kommun, renhållningsverket (samlar in, sorterar, balar, transporterar vidare till kund) - Åsa Winkler, Nordvästra Skånes Renhållning AB (NSR) (kommunalt avfallsbolag ägt av sex kommuner, samlar in, sorterar, balar, mellanlagrar) - Jon Nilsson-Djerf, Avfall Sverige (f.d. RVF, branschorganisation för kommuner och företag i avfallsbranschen) - Per EO Berg, Högskolan i Dalarna (forskningsinstitution) 11

49 - Helén Axelsson, Jernkontoret (branschorganisation för järn- och stålindustrin, användare av sekundär råvara) Metod för översiktlig miljöbedömning Miljöbedömningen av en ökad återvinning av säck- och kärlavfall utgår från en befintlig modell för livscykelanalys av det svenska avfallshanteringssystemet (se Björklund et al. 2003). I fokus för den översiktliga miljöbedömningen står växthusgasemissioner av ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast i säck- och kärlavfallet. Valet av växthusgasemissioner som enda parameter för miljöpåverkan grundar sig på att dessa emissioner är viktiga sett till hela avfallshanteringssystemet och uppkommer vid flertalet processer i systemet som förbränning, transporter och rötning. En annan anledning är att klimatfrågan idag har stor samhällsrelevans. Kompletterande simuleringar med flera parametrar som till exempel energianvändning skulle nyansera resultatet, men har inte rymts inom ramen för denna förstudie. Den nyttjade modellen över Sveriges avfallshantering är framtagen i ett tidigare forskningsprojekt och konstruerad i livscykelanalysverktyget SimaPro. Modellen omfattar avfallshanteringen (insamling, transporter, sortering, materialåtervinning, kompostering, rötning, förbränning) och det så kallade kompletterande systemet (processer för konventionell produktion av de produkter som ersätts när resurser tas till vara ur avfall), se figur 1. Uppkomsten av avfall och miljöeffekter av detta inkluderas inte, det vill säga avfallet ses här som en gratis resurs och tidigare synder i livscykeln är inte inkluderade. Modellen beräknar emissioner samt råvaru- och energianvändning för avfallshantering och det så kallade kompletterande systemet i ett livscykelperspektiv. Modellavgränsningar och data finns utförligt beskrivna i Björklund et al. (2003) och har även tillsammans med tidigare resultat publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Det finns ett antal antaganden i modellen som är särskilt viktiga för de slutliga beräkningarna av emissioner av växthusgaser vid ökad materialåtervinning. Exempelvis har det stor betydelse vilken verkningsgrad återvinningen antas ha, och i vilken grad återvunna material ersätter jungfrulig råvara av samma slag. I processen materialåtervinning inkluderas den mängden avfall som faktiskt materialåtervinns, det vill säga det material som omsätts till ny sekundär råvara. Det material som samlas in, men av kvalitetsskäl eller andra skäl inte materialåtervinns inkluderas därför inte i modellens materialåtervinningsprocess. Det antas också i modellen att återvunnet material ersätter nyråvara av samma kvalitet som ursprungsråvaran (tabell 7 Björklund et al. 2003). För metaller och plas- 12

50 ter, de materialslag som är relevanta i denna studie, gäller för stål, aluminium, PE, PP, PS och PVC antagandet att förhållandet sekundär råvara : jungfrulig råvara är 1:1 och för PET är förhållandet något mindre. Andra viktiga antaganden i modellen är den konventionella värmebränsleproduktion som ersätts då dessa produkter utvinns ur avfall. Värme från avfallsförbränning antas ersätta värme från biobränsle, och den sparade biomassan förmodas stå orörd. Biogas från rötning antas ersätta diesel. Total systemgräns Hushållsavfall Industriavfall Avfall från bygg & rivning Avfall från parker & trädgårdar Systemgräns för avfallshantering Råvaror och energi Insamling och transport av avfall till behandlingsanläggning Förbränning Kompost Rötning Materialåtervinning Deponi Emissioner till luft, vatten och mark Resurser (tillvaratagna från avfall eller producerade från nyråvara) Råvaror och energi Systemgräns för kompletterande verksamhet Materialproduktion Värme från biomassa Bussdiesel Produktion av handelsgödsel o.dyl. Emissioner till luft, vatten och mark Figur 1. Systemgränser och flödesbild av modellen av avfallshanteringssystemet och det kompletterade systemet (översatt från Björklund et al. 2003). Beräkningen som genomförts för denna studie har endast nyttjat modellen vad gäller hushållsavfall (svart text). Jämfört med referensfallet har de mängder metall och plast i säck- och kärlavfallet som i modellen förbränns och deponeras omfördelas till materialåtervinning. Allt annat hölls konstant. Den nyttjade modellen av avfallshanteringssystemet baseras på en inventering av avfallsmängder Detta har sedan extrapolerats med 2.2% tillväxt till år Jämfört med Svenska miljöemissionsdata gällande för 2004 (Svenska MiljöEmissionsData (SMED) 2006) extrapolerat till 2008 är den totala mängden avfall i modellen för 2008 något större. För att kunna genomföra en simulering av ökad materialåtervinning har vi antagit att modellens mängder för hushållsavfallet för 2008 utgör vårt referensfall. Vidare har vi omfördelat de mängder metall och plast från säck- och kärlavfall (både felsorterade förpackningar och från andra produkter) som i referensfallet i modellen deponeras och förbränns till mate- 13

51 rialåtervinning. Dessa mängder, 43 kton metall respektive 274 kton plast (beräknat från tabell 3 i Björklund et al. 2003)) ligger för plast väl inom intervallet för de beräknade tillgängliga mängderna (tabell 1) och för metall något i underkant av den beräknade potentialen. Simuleringen ger en fingervisning av hur miljöpåverkan ändras med ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast. 14

52 Resultat Här presenteras resultaten från de tre olika delstudierna om potentiell mängd, praktiska förutsättningar samt översiktlig miljöbedömning av ökad insamling och materialåtervinning. Signifikanta potentiella mängder i säck- och kärlavfallet Vi har beräknat den totala tillgängliga mängden metall, plast, gals samt papper och kartong (inklusive tidningar) i säck- och kärlavfallet. Detta är en beräkning av den maximala mängden och i praktiken kan endast en viss del föras till materialåtervinning. För metall är den tillgängliga mängden troligen någonstans mellan 47 och 102 kton per år (tabell 1). För plast är motsvarande siffra någonstans mellan 213 och 306 kton/år; för glas 24 till 116 kton/år; samt papper & kartong någonstans mellan 71 och 356 kton/år. Den totala mängden säck- och kärlavfall är 2370 kton (Svenska MiljöEmissionsData (SMED)2006). Tabell 1. Beräkning av tillgängliga mängder av olika materialslag i säck- och kärlavfall. Total mängd säck- och kärlavfall per år är kton. Att intervallen är stora beror på att det är stor skillnad på resultaten från olika plockanalyser, vilket i sin tur beror på att det är stora individuella skillnader på typ av kommun, områdena där plockanalyserna genomförts, årstid med mera. Den beräknade tillgängliga mängden ska ses som en fingervisning. Potentiell total mängd i säck- och kärlavfallet 2, våt vikt (varav förp. 3 ), kton Metall (35) 47 Plast (72 hårdplast, mjukplast) Glas (43) 155 Papper, tidningar och kartong (153 förp., 154 tidningar) Mängd förpackningar insamlade år 2005 genom förpackningsinsamlingen 4, kton 466 förp. 483 tidningar 1 Svenska MiljöEmissionsData (SMED) (2006). 2 Intervallet beräknas med hjälp av plockanalyser redovisade i Retzner och Vukicevic (2005) och totalmängden säck- och kärlavfall (2370 kton) redovisad i Svenska MiljöEmissionsData (SMED) (2006). 3 Beräknat av Retzner, L. och S. Vukicevic (2005), baserat på en uppräkning av plockanalyserna till nationell nivå. 4 Naturvårdsverket (2006). 15

53 För att kunna bedöma betydelsen av den potentiella mängden i hushållsavfallet gör vi en jämförelse med den mängd förpackningar av respektive materialslag som satts på marknaden år De uppskattade mängderna får då räknas om till torr vikt, vilket görs med hjälp av de omräkningsfaktorer som presenterats i Retzner och Vukicevic (2005). Resultatet blir för metall och glas att de potentiella mängderna i hushållens säck- och kärlavfall kan vara av samma storleksordning som de mängder av förpackningar som sätts på marknaden varje år, för plast något lägre. För papper & kartong samt tidningspapper är den potentiella mängden mycket lägre, typ 15-20% av den mängd som sätts på marknaden. Tabell 2. Beräknade torra mängder i jämförelse med vad som satts på marknaden år Potentiell total mängd i säck- och kärlavfallet, uppskattad torr 5 vikt (varav förp. 3 ), kton Mängd förpackningar satta på marknaden , kton Metall (22) 58 förp. 15 dryckesförp. Plast (124) 175 Glas (41) 73 Papper, kartong och tidningar (83 pappersförp., 15 well, 102 tidningar) 645 pappersförp. 584 tidningar Hur stor andel av de beräknade mängderna som faktiskt kan återvinnas beror också på vilka typer av material och produkter som samlas in. Trots allt innehåller säck- och kärlavfallet förpackningar, 22 % av den totala mängden säck- och kärlavfall är förpackningar (Retzner och Vukicevic 2005) (Tabell 3). Metallfraktionen bestod av 54 % tennplåtförpackningar och 46 % aluminiumförpackningar (ibid.). Glasfraktionen bestod av 73 % ofärgat glas och resterande del är färgat. 5 Korrigeringsfaktor för respektive förpackningsslag: metall 0,65; mjukplast 0,42; glas 0,95 samt papper 0,45 (Retzner och Vukicevic 2005). För övrigt material, det som inte är förpackningar, har vi approximerat med ovanstående angivna korrigeringsfaktorer för respektive materialslag. 6 Naturvårdsverket (2006). 16

54 Tabell 3. Säck- och kärlavfallets sammansättning i vått tillstånd (Retzner och Vukicevic 2005). Förpackningar, fördelat på - metall - mjukplast - hårdplast - glas - papper & well 22 % Mat 43 % Tidningar 8 % Trädgårdsavfall 7 % Blöjor 5 % Övrigt brännbart 4 % Textilier 2 % Övriga avfallsslag 9 % 1,7 % 7,2 % 3,3 % 2,3 % 8,5 % Praktiska förutsättningar för ökad insamling och återvinning av hushållsavfall efter materialslag Den pedagogiska vinsten för hushållen betonas av många som huvudskälet till att utöka förpackningsinsamling att omfatta även andra produkter. Det huvudsakliga problemet här är information och kunskap. Hushållen får det visserligen enklare när andra produkter kan följa förpackningsinsamlingen, men det finns alltid gränsdragningsproblem. Vilka produkter får respektive ska inte följa med den nya insamlingen. I vissa fall kan det vara svårt för hushållen att avgöra om produkten innehåller exempelvis elektronik eller batterier. Den övergripande bilden som samtalen med olika aktörer (se lista i Metod för undersökning av praktiska förutsättningar) branscherna levererar är att det finns en positiv syn på att framförallt samla in hushållsavfall efter materialslag. Praktiska frågor om logistik och insamling anses av många, men inte alla, vara lösbara. Vidare i kedjan mot materialåtervinning sorteras insamlat material i olika kvaliteter. Flera aktörer förutsätter att dagens kvalitetsklasser bibehålls, till exempel när det gäller glasåtervinning och kartongåtervinning. Andra aktörer ser att försök med nya materialfraktioner, till exempel plast, kan leda till ny avsättning eller möjligen till samma som idag om kvaliteten motsvarar dagens. Om nuvarande materialkvaliteter ska bibehållas krävs en ytterligare sortering där de nya produkterna ska skiljas ut. Detta får konsekvenser för sorteringen där ny teknik kanske bör utvecklas. Oavsett om nuvarande materialkvaliteter ska bibehållas eller inte måste den nya fraktionen kvalitetsbestäm- 17

55 mas för att bedöma vilken avsättning den kan få. Frågor om kvalitet och avsättning gäller förstås också om man väljer att inte sortera ut de nya produkterna. När det gäller metaller resonerar man att kvaliteten på den nya fraktionen bör bli bättre än det sämsta man tar hand om idag (muntligen Helén Axelsson, Jernkontoret). Detta sämsta är brännskrot som är den metallrest som faller ur avfallsförbränningsanläggningarna efter förbränningen. Redan idag finns en inblandning av ca 9-10% småprodukter i förpackningsinsamlingen (muntligen Thord Görling, Metallkretsen). Därför tror man att en inblandning av övriga metallprodukter i förpackningsinsamling går bra utan att bidra till en större kvalitetsförändring. Förslag på materialkategorier att börja med är metall, plast, och glas. Metall och plast därför att branscherna själva gärna ser att större volymer samlas in och det antas också att detta kan ge miljövinster. Glas har av avfallsentreprenörer i kommuner också nämnts som ett förslag därför att det är pedagogiskt riktigt för hushållen. Glaset är dock svårare att sortera efter insamling och Svensk glasåtervinning ser risken att få in exempelvis kristallglas, konstglas och keramikglas som alla försämrar kvaliteten och riskerar att ställa till problem för slutkunden, till exempel glasbruken. En väsentlig fråga är också: förutsatt att man väljer att genomföra insamling av endast ett par av materialslagen; vilka blir konsekvenserna för de andra materialströmmarna? Ytterligare en fråga som lyfts av flera respondenter är storleken på inkastet till behållare där produkter ska lämnas. Detta resonemang baseras på ett bringsystem där det utsorterade avfallet lämnas på återvinningsstationer (ÅVS). Om även andra produkter som idag lämnas i säck- och kärlavfallet ska hanteras tillsammans med förpackningsinsamlingen måste en annan lösning där större föremål får plats utvecklas. Självklart måste säkerheten bibehållas och det ska till exempel vara omöjligt för barn att klättra ner i behållaren. Flertalet frågor om finansiering har tagits upp och man undrar hur det nya systemet kommer att se ut. Flera respondenter har understrukit att dagens förpackningsinsamling inte stimulerar producenten att utveckla mindre resurskrävande förpackningar. Med ett nytt producentansvar vill man att denna svaghet ska rättas till. Det nya systemet bör kunna stimulera till exempel design för återvinning. 18

56 I samtal med olika aktörer i branscherna (se tidigare presenterad lista) är de viktigaste förutsättningarna för genomförande av ett nytt system sammanfattningsvis: rätt information till konsumenter mer kunskap om kvaliteten på den nya fraktionen där förpackningar och produkter blandas nya lösningar för insamling av större föremål finansiering Minskande växthusgasemissioner av ökad återvinning av metall och plast Sett i ett livscykelperspektiv kommer sannolikt en ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast att bidra till minskade växthusgasemissioner från hushållsavfallet (tabell 4). Enbart ökad plaståtervinning ger större vinster jämfört med enbart ökad metallåtervinning, i relation till referensfallet. Medan nettoeffekten av att samtidigt öka metalloch plaståtervinnig ger en minskning av växthusgasemissioner med 200%. Tabell 4. Netto-växthusgasemissioner (i koldioxidekvivalenter) för fyra olika fall. Dessa är 1) referensfallet, det vill säga år 2008, 2) enbart ökad plaståtervinning, 3) enbart ökad metallåtervinning samt 4) samtidig ökning av metall- och plaståtervinning. De negativa siffrorna i tabellen innebär att de undsluppna emissionerna från det kompletterande systemet är större än emissionerna från avfallshanteringen (jämför figur 1). 1. Referenssystemet [miljoner ton CO 2 -ekv.] 2. Plaståtervinning [miljoner ton CO 2 - ekv.] 3. Metallåtervinning [miljoner ton CO 2 - ekv.] 4. Samtidig plastoch metallåtervinning [miljoner ton CO 2 -ekv.] 0,46-0,35 0,29-0,52 Eftersom den använda modellen inte i någon högre grad är anpassad till denna studie bör läsaren inte fästa alltför stor tillit till de absoluta värdena som presenteras i tabell 4. Däremot kan relationen mellan alternativen ge en fingervisning om vad ökad källsortering och materialåtervinning får för övergripande resultat. Vill man ändå sätta dessa netto-emissioner av växthusgaser i relation till något kan man jämföra med växthusgasemissioner från avfallssektorn för Dessa var då två miljoner ton CO 2 - ekvivalenter (brutto) (Naturvårdsverket 2005). Det totala utsläppet av växthusgaser för hela Sverige var 2005: 68 miljoner ton CO 2 -ekvivalenter 19

57 (brutto, se Statistik & Prognoser access ). 20

58 Syntes Sammantaget visar denna förstudie på praktiska och miljömässiga förutsättningar för ett system med ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast i hushållens säck- och kärlavfall. De tillgängliga mängderna är troligen av en sådan storleksordning att nettoeffekten av en ökad insamling och materialåtervinning blir miljömässigt effektiv. Materialåtervinning är nästan alltid miljömässigt effektivare än förbränning och deponering (cf. Björklund et al. 2003; cf. Björklund och Finnveden 2005; Finnveden et al. 2005). Praktiska problem kommer förstås att uppstå och dessa anses av vissa huvudsakligen vara lösbara medan andra aktörer ställer sig mer frågande. Avgörande för avsättning av de nya materialfraktionerna på markanden är den materialkvalitet som kan uppnås. Denna blir viktigt att utreda samt hur materialen ska samlas in och sorteras för att uppnå önskad kvalitet. Ett insamlingssystem för förpackningar som också inkluderar vissa konsumentprodukter bör noga tänkas igenom och provas ut. Viktiga komponenter är att det blir pedagogiskt riktigt för hushållen och praktiskt möjligt för insamling, efterbehandling och materialåtervinning med avsättning på marknaden. Liksom idag blir det lika viktigt att informera hushållen om vad som ska och inte ska följa med i källsorteringen. Rekommendationer inför fördjupade studier För att bättre förstå miljökonsekvenserna av en ökad källsortering och materialåtervinning av hushållsavfall bör djupare miljöbedömningar med livscykelbaserade avfallsmodeller genomföras. Andra intressanta parametrar är till exempel energianvändning, dioxiner och kväveoxider. Dessa har också hög relevans för miljömålen om begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och bara naturlig försurning. En fördjupad miljöbedömning kan göras med samma modell som använts i denna förstudie. Dessutom kan det vara intressant att konstruera en massbalans som omfattar materialomsättningen av producentansvarsmaterial och konsumentprodukter. Ytterligare ett område där mer kunskap behövs är sammansättningen av det materialflöde som kommer att samlas in med ett förändrat producentansvar som utgår från att även konsumentprodukter samlas in. För att utjämna effekterna av förändringar över tid och garagerensningar i initialskedet, kan studier över längre tid behöva genomföras. Förutom vilka produkter och mängder det handlar om är den resulterande materialkvaliteten intressant för vidare avsättning av materialet. Det behövs tester och utredningar av dessa nya materialkvaliteter för att finna ny eller beprövad 21

59 avsättning för insamlat material. Därefter kan det lättare bedömas hur produkter och förpackningar ska samlas in och sorteras. Praktiska lösningar och befintlig kunskap om respektive materialslag skiljer sig åt och kan anpassas efter materialslagens individuella karaktärer. Glas är till exempel svårare att sortera efter insamling och känslig för annan kemisk sammansättning sett till dagens avsättning av förpackningsglaset (storkunden är glasbruken). Plast kan vara svårbedömt i sorteringsskedet när det gäller vilken typ av plast produkten består av. En del av det material som borde kunna samlas in via producentansvaret hamnar idag på återvinningscentralerna. Hur stora mängder det är vet vi inte idag och skulle därför vara intressant att titta vidare på. Flera aktörer i projektets referensgrupp har understrukit denna fråga och tror att denna mängd kan vara betydande. Om det tänkta systemet bidrar till förändringar i insamlingsgrad av förpackningar genom ökad insamling på grund av effektivare insamlingssystem kan inte denna studie svara på (men mängderna inkluderades i den översiktliga miljöbedömningen) och det behöver utredas vidare. Svårigheter i ekonomi och juridik framkom som en viktig punkt på första referensgruppsmötet. Under de genomförda samtalen adresserade flertalet respondenter samma fråga om hur ansvaret ska fördelas. Värt att fundera över innan man genomför ett nytt system är hur framtidens avfall kommer att se ut. Går det att se en förändring mot ökad användning av något enskilt material och hur påverkar det systemet? En studie om avfallsmängder i framtiden antar att avfallsmängderna i stort ökar mellan 2 3% per år. Om detta realiseras betyder det att avfallet växer till det dubbla inom 35 respektive 25 år, räknat från år 2001 (Profu 2001). Å andra sidan finns en målsättning inom de nationella miljökvalitetsmålen att minska den totala mängden avfall och att uppnå en giftfri miljö. Om detta arbete blir lyckat kan avfallsflödena komma att minska eller inte växa lika fort. Avfallsflödena kan också förändras till att innehålla mindre föroreningar vilket kan öka möjligheterna för materialåtervinning. Vidare leder detta till frågan om hur producentansvaret och insamlingssystemet kan klara förändringar av detta slag. 22

60 Referenser Baccini, P. och P. H. Brunner (1991). Metabolism of the Anthroposphere. Dübendorf, Springer-Verlag. Björklund, A. och G. Finnveden (2002). Recycling revisited - comparing different waste management strategies. 10th SETAC LCA Case study symposium, SETAC-Europe, Brussels. Björklund, A. och G. Finnveden (2005). "Recycling revisited - life cycle comparisons of global warming impact and total energy use of waste management strategies." Resources, Conservation and Recycling 44: Björklund, A., J. Johansson, M. Nilsson, P. Eldh och G. Finnveden (2003). Environmental assessment of waste incineration tax. Case study and evaluation of a framework for strategic environmental assessment. Stockholm, Swedish Defence Research Agency (FOI) fms Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier: 107. BRAS-utredningen (2005a). En BRASkatt? - beskattning av avfall som deponeras. Stockholm, Statens offentliga utredningar: 379. BRAS-utredningen (2005b). En BRASkatt? - beskattning av avfall som förbränns. Stockholm, Statens offentliga utredningar: 556. Due, S., C. M. Petersen, T Fjordevik, G. Hansson och S. Paukovic (2006 remissversion). Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar. Stockholm, Naturvårdsverket: 99. Finnveden, G., A. Björklund, M. Carlsson Reich, O. Eriksson och A. Sörbom (2005). Robusta och flexibla strategier för utnyttjande av energi ur avfall. TRIT-INFRA-FMS. Stockholm, Insitutionen för samhällsplanering och miljö: 17. Finnveden, G., J. Johansson, Å. Moberg, V. Palm, A. Wadeskog, S. Suh och G. Huppes (2001). Miljöpåverkan från olika varugrupper. Stockholm, FOI: 70. Naturvårdsverket (2005). Strategi för hållbar avfallshantering. Sveriges avfallsplan. Stockholm, Naturvårdsverket:

61 Naturvårdsverket (2006). Samla in, återvinn! Uppföljning av producentansvaret för Stockholm, Naturvårdsverket: 56. Petersen, C. M. och P. E. Berg (2005). Framtida sortering av förpackningar, returpapper och farligt avfall, Opublicerad rapport. Profu (2001). Avfallsmängder i framtiden. Mölndal, Projektinriktad forskning och utveckling (Profu): 22. Retzner, L. och S. Vukicevic (2005). Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning. Plockanalys av hushållens säck- och kärlavfall i sju svenska kommuner, RVF utveckling: 74. Sundqvist, J.-O., G. Finnveden och J. Sundberg (2002). Proceedings from Workshop on System Studies of Integrated Solid Waste Management in Stockholm, 2-3 April, Stockholm, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Svenska MiljöEmissionsData (SMED) (2006). Avfall i Svergie Stockholm, Naturvårdsverket: 241. Utredningen för översyn av producentansvaret (2001). Resurs i retur. Stockholm, Statens offentliga utredningar:

62 Bilaga 1. Samtalsguide för insamling av hushållsavfall i materialströmmar Namn: Telefon: Organisation: E-post: Beskriv din roll: Beskriv din organisations roll (insamling, sortering, behandling, producent, transportör, användare av sekundär råvara): Vilket/vilka material hanterar ni? Allmänt om praktiska aspekter på insamling av hushållsavfall efter materialslag: - Fördelar, möjligheter: - Nackdelar, svårigheter, hinder: - Förutsättning för genomförande Konsekvenser för insamling - Bring- och/eller fastighetsnära system? - vidare sortering av större mängder material, praktiska aspekter - vidare sortering av större mängder material, kvalitetsaspekter Vilka produkter är tillgängliga i resp. materialkategori? - Möjlighet att fånga upp sådant som går till ÅVC och istället samlas in med säck- och kärlavfall? Mängder? Praktiska aspekter? Några varor som inte kan/bör följa insamlingen? Är metall, plast, glas, papper eller kartong lämplig/a resp. olämplig/a? Konsekvenser för producenter som använder eller skulle kunna använda sekundära råvaror? - Kvalitet på den nya fraktionen? - Finns en marknad för den nya fraktionen? - Finns tillgänglig teknik för materialåtervinning av ny/annan fraktion? Status, typ tillgänglig, utveckling pågår, utveckling i ett senare skede? 25

63 - Kvalitet på den nya insamlade fraktionen jmf idag? - Kapacitet för att ta emot större mängd material? Finns det särskilda skäl för att börja med adresserat materialslag alternativt inte genomföra insamling efter materialslag av denna kategori? Något mer som ni vill framföra: 26

64 Bilaga 3 Plockanalyser från Eskilstuna 3 a) Säck- och kärlavfall 3 b) Återvinningscentral plast och metall 3 c)återvinningsstation plast och metall 3 d) Fastighetsnära insamling (FNI) plast och metall

65

66 Bilaga 3 Plockanalyser i Eskilstuna (nulägesanalys) juni - september 2007

67 Juni v32-33 v34-35 INVÄGT 895,02 757,68 866,04 TOTALT SORTERAT 884,96 750,13 848,24 Andel (%) Andel (%) Andel (%) Komposterbart 0,2% 1,42 44,7% 334,98 43,6% 369,53 Matavfall 0,2% 1,42 30,1% 225,66 30,9% 262,46 Producentmaterial 26,5% 234,27 29,2% 218,72 26,9% 227,88 Glasförp 3,4% 30,20 3,4% 25,66 2,0% 17,12 Metallförp 1,8% 15,85 3,1 1,7% 12,38 1,2% 10,51 Håra plastf 3,3% 29,38 5,6 3,2% 23,8 3,8% 32,12 Mjuka plastförp 6,4% 56,22 8,0% 60,3 5,9% 50,08 Annan plast 1,6% 14,42 2,7 1,4% 10,48 0,8% 7,1 Annan metall 0,9% 7,62 1,5 1,3% 10,06 1,7% 14,79 Annat brännb 70,5% 624,25 18,3% 137,48 24,7% 209,88 komposterbart och brännbart 53,4% 472,55 0,0% 0 0,0% 0 Annat icke bb 0,0% 0,24 4,9% 36,82 2,2% 18,3 kattsand 0,0% 0,00 0,0% 0 0,0% 0 annat 0,0% 0,24 0,0% 0 0,0% 0 FA 0,3% 2,74 0,0% 0 0,0% 0 Provandel 3,4% ,3% ,9% a Kärl, villor

68 Juni aug v aug v34-35 INVÄGT 454,42 517,22 525,37 Noggrannhet 98,9% 99,4% 99,7% TOTALT SORTERAT 449,46 514,14 523,72 Andel (%) Andel (%) Andel (%) Komposterbart 0,1% 0,56 36,5% 187,82 36,9% 193,26 Matavfall 0,1% 0,56 31,0% 159,36 31,0% 162,56 Producentmaterial 27,9% 125,26 32,9% 169,21 31,0% 162,18 Glasförp 2,2% 10,04 3,2% 16,7 2,7% 14,02 Metallförp 2,7% 12,3 1,8% 9,36 3,3 1,8% 9,18 Håra plastf 3,4% 15,36 2,8% 14,14 5,1 3,2% 17,02 Mjuka plastförp 6,1% 27,26 6,2% 31,86 4,4% 22,84 Annan plast 1,8% 8,31 1,5% 7,76 2,7 1,0% 5,2 Annan metall 0,5% 2,44 0,4% 2,31 0,7 0,5% 2,42 Annat brännb 69,4% 311,73 23,9% 122,84 28,1% 146,92 Blöjor 65,2% 293,27 0,0% 0 2,8% 14,92 Annat icke bb 0,0% 0 4,4% 22,82 2,6% 13,36 kattsand 0,0% 0 0,0% 0 0,0% 0 FA 0,3% 1,16 0,3% 1,38 0,1% 0,38 Provandel 3,0% ,2% a Kärl, flerbostd

69 Avfall sorterat som plast på återvinningscentral i Eskilstuna Vikt Andel Juni (ton) (%) Förorenad plast kg 11% Små plastförpacknigar kg 3,5% Stora plastförpackningar kg 3,5% 7% Blandad småplast kg 21% ~1 kg/p&år Stora plastartiklar % Farligt avfall << 50kg invägt % Augusti Förorenad plast % Små plastförpackningar 40 5,3% Stora plastförpackningar % 18% Blandad småplast % Stora plastartiklar % Farligt avfall ja << 50kg invägt % 3b ÅVC, plast

70 Avfall sorterat som metall på återvinningscentral i Eskilstuna Vikt Andel Juni (ton) (%) Metallförpackningar 50 <50 kg 1,6% Blandat hushållsskrot kg 9,4% ~1 kg/p&år Stort skrot Farligt avfall ja << 50 kg invägt 3180 Augusti Metallförpackningar 60 3,0% Blandat hushållsskrot ,0% Stort skrot Farligt avfall ja <50 kg inklusive en vattenpump med elmotor invägt b ÅVC, metall

71 INSAMLING MATERIALSTRÖMMAR - ÅVS o-prov HÅRDA PLASTFÖRPACKNINGAR - HUSHÅLL B-KVALITÉ OSORTERAD = inkommande material OBS! fyll enbart i värdena i de med rött markerade rutorna Kg % Hårda Plastförpackningar små 47,00 52,4% Hårda Plastförpackningar stora 5 l och uppåt 0,50 0,6% Bärkassar av plast + film 4,00 4,5% Övriga mjuka plastförpackningar 5,00 5,6% Icke Plast förpackningar 33,25 37,0% Smått (Korkar/ skärvor) 0,00 0,0% Total mängd sorterat 89,8 100% OBS! Icke plast förpackningar delas i nedanstående fraktioner Icke plastförpackningar men av plast - små (åvs) 16,5 50% Icke plastförpackningar men av plast - stora 4,5 14% Icke plastförpackning av annat material 11,0 33% Icke plastförp.flera materialslag - plast dominerar 0,8 2% Icke plastförpackning - elektronik 0,5 2% Icke plastförpackning - sjukhusavfall 0,0 0% Icke plastförpackningar - FA 0,0 0% 33,3 Justering Smått (Korkar/ skärvor/småflaskor mm) 0,00 Mottagningsstation IL Fräsargatan - E-tuna Avlämnar id.nr/ område Projekt materialströmmar Datum för provet Övriga kommentarer och exempel på felaktigheter : Bestickställ, Blomlåda, Tättkorg - stora plastprodukter Plastgalgar, CD-fodral, plasttallrik mm.

72 Källsorterad metall från Eskilstuna Återvinningsstationer (ÅVS) Datum: 14 september 2007 Av ca 30 m³ metall togs ett prov på 3 m³ som sorterades. Vikt (kg) Andel (vikt%) Andel (vikt%) Kategori Under kategori Små metallförpackningar Al dryck, retur 3,16 1,3 Al dryck, ej retur 30,95 12,6 Stål dryck 0,68 0,3 Andra små förpackningar 152,57 61,9 76,0 Stora metallförpackningar Stora metallförpackningar 2,63 1,1 1,1 Metallartiklar Små metallartiklar 12,73 5,2 Stora metallartiklar 17,58 7,1 Annan metall 1,1 0,4 12,7 Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar 2,52 1,0 1,0 Annat Papper, plast, glas 15,36 6,2 WEEE 6,35 2,6 Farligt avfall 0,8 0,3 9,1 Totalt 246,43 100,0 100,0 Antal burkar Burkar per 100 kg Al dryck, retur ,5 Al dryck, ej retur ,7 Stål dryck 24 9,7 3c ÅVS, metall - tabell

73 Sammansättning på källsorterad metall i ÅVS från hushåll i Eskilstuna september 2007 Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar 1% Annat 9% Metallartiklar 13% Stora metallförpackningar 1% Små metallförpackningar 76% 3c ÅVS, metall - diagr

74 INSAMLING MATERIALSTRÖMMAR - FNI 0-prov HÅRDA PLASTFÖRPACKNINGAR - HUSHÅLL B-KVALITÉ OSORTERAD = inkommande material OBS! fyll enbart i värdena i de med rött markerade rutorna Kg % Hårda Plastförpackningar små 33,00 44,3% Hårda Plastförpackningar stora 5 l och uppåt 1,00 1,3% Bärkassar av plast + film 5,00 6,7% Övriga mjuka plastförpackningar 5,00 6,7% Icke Plast förpackningar 30,50 40,9% Smått (Korkar/ skärvor) 0,00 0,0% Total mängd sorterat 74,5 100% OBS! Icke plast förpackningar delas i nedanstående fraktioner Icke plastförpackningar men av plast - små (åvs) 17,5 57% Icke plastförpackningar men av plast - stora 3,0 10% Icke plastförpackning av annat material 9,0 30% Icke plastförp.flera materialslag - plast dominerar 1,0 3% Icke plastförpackning - elektronik 0,0 0% Icke plastförpackning - sjukhusavfall 0,0 0% Icke plastförpackningar - FA 0,0 0% 30,5 Justering Smått (Korkar/ skärvor/småflaskor mm) 0,00 Mottagningsstation IL Fräsargatan E-tuna Avlämnar id.nr/ område Projekt materialströmmar Datum för provet Övriga kommentarer och exempel på felaktigheter : Mycket videoband, CD-fodral därefter en mix av smått plastfprodukter. Nätkorg, hink, ytterkruka - stora plastprodukter Dryckeskartong, tidningar, ölburk samt soppåse med ganska hög vikt - icke förp.av annat material.

75 Källsorterad metall från Eskilstuna Fastighetsnära insamling (FNI) Datum: 12 september 2007 Hela mängden sorterades Vikt (kg) Andel (vikt%) Andel (vikt%) Kategori Under kategori Små metallförpackningar Al dryck, retur 1,8 1,0 Al dryck, ej retur 12,77 7,1 Stål dryck 0 0,0 Andra små förpackningar 94,07 52,2 60,3 Stora metallförpackningar Stora metallförpackningar 3,1 1,7 1,7 Metallartiklar Små metallartiklar 14,08 7,8 Stora metallartiklar 27,84 15,4 Annan metall 0 0,0 23,3 Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar 4,63 2,6 2,6 Annat Papper, plast, glas 19 10,5 WEEE 2,3 1,3 Farligt avfall 0,64 0,4 12,2 Totalt 180,23 100,0 100,0 Antal burkar Al dryck, retur 111 Al dryck, ej retur 854 Stål dryck 0 Sanita Vukicevic NSR Forskning och Miljö 3d FNI, metal - tab

76 Sammansättning på källsorterad metall från hushåll med FNI i Eskilstuna september 2007 Produkter tillverkade av flera material där metall dominerar 3% Annat 12% Metallartiklar 23% Små metallförpackningar 60% Stora metallförpackningar 2% 3d FNI, metall - diagr

77

78 Bilaga 4. Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall en litteratursammanställning Avdelningen för miljöstrategisk analys fms, KTH

79

80 Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall en litteratursammanställning Sara Tyskeng och Göran Finnveden TRITA-INFRA-FMS 2007:11 Miljöstrategisk analys fms Drottning Kristinas väg Stockholm

81 Titel: Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall en litteratursammanställning Författare: Sara Tyskeng och Göran Finnveden TRITA-INFRA-FMS 2007:11 ISSN: Tryckt av: US AB, Stockholm, 2007

82 Sammanfattning Naturvårdsverket har under 2007 fått uppdraget att utreda möjligheterna att samla in avfall i materialströmmar, i stället för dagens insamling som baseras på produktslag. Ett led i uppdraget är att utreda vilka miljöeffekter det skulle få om insamlingssystemen för hushållsavfall ändras. Denna rapport är en del av Naturvårdsverkets utredning och syftar till att göra en litteratursammanställning av de energi- och miljömässiga skillnaderna mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall. De materialslag som diskuteras är plast, metall, glas, papper, papp och kartong samt tidningspapper. Textilier diskuteras också kort. Faktorer som kan påverka utgången av jämförelsen mellan återvinning och energiutvinning av avfall diskuteras också. För sammanställningen har totalt 18 studier av både kvantitativ och kvalitativ karaktär använts. De miljöpåverkanskategorier som redovisas är energianvändningen, klimatpåverkan, försurning, övergödning samt bildning av fotooxidanter. Sammanställningen visar att återvinning generellt leder till minskad energianvändning i jämförelse med energiutvinning. Detta är ett resultat som är genomgående i många studier, även om det finns några undantag. Trenden verkar dock vara att energivinsten per ton för återvinning är störst för metaller och plaster, något mindre för tidningspapper och minst för kartong. Resultaten med avseende på olika miljöpåverkanskategorier är något mer komplexa än för energianvändning. Det beror bland annat på att dataosäkerheten normalt är större för emissioner än för energianvändning. Det beror också på att olika energislag kan ha olika emissioner per energienhet och resultaten blir därför mer känsliga för vilka energislag som används. I allmänhet ger dock återvinning mindre miljöpåverkan än energiutvinning, vilket alltså kan gälla som tumregel. Även i detta fall finns det några undantag. Ett gäller t ex tidningspapper och kartong när förbränning av dessa antas ersätta fossila bränslen. Då kan miljöpåverkan av återvinning bli högre än för förbränning för vissa parametrar och en viktning kan därmed krävas för att fastställa vilket som är att föredra. Mycket tyder dock på att i Sverige så konkurrerar avfall i första hand med biobränsle.. Resultat över var i kedjan den största miljöpåverkan uppkommer presenteras i allmänhet inte i de rapporter och artiklar som ingått i sammanställningen. Flera av studierna pekar emellertid på att insamlingssystemen och effektiva transporter har en begränsad påverkan på resultaten. Det innebär att den största delen av påverkan ligger i själva avfallsbehandlingsledet (produktion av återvunnet material och förbränning) samt de processer som ersätts (produktion av jungfruliga material och värmeproduktion med konkurrerande bränsle). Här bör man dock hålla i minnet att det, i de flesta studier, förutsätts relativt effektiva transport och insamlingsystem. Det kan finnas exempel där detta inte gäller och resultaten kan påverkas. Exempelvis kan transporter i skärgårdar med båt vara ganska ineffektiva och ge upphov till stora emissioner. Ett annat exempel kan vara om människor kör bil några kilometer enbart för att lämna en liten mängd avfall. I sådana fall kan vinsterna med återvinning snabbt ätas upp. Ytterligare faktorer som spelar roll när det gäller hur stora besparingar materialåtervinning kan ge jämfört med förbränning är t ex substitutionsfaktor och materialens renhet..

83 Förord Denna studie har finansierats av Naturvårdsverket. Kontaktpersoner där har varit Sanna Due och Cecilia Petersen som vi har fått värdefulla synpunkter av. En preliminär version av rapporten skickades ut till Naturvårdsverkets referensgrupp för Insamling av hushållsavfall baserat på materialslag och diskuterades på ett möte. Vi är tacksamma för de synpunkter vi fick ta del av där.

84 Innehållsförteckning Inledning... 4 Metod... 6 Resultat Papper, papp och kartong Tidningspapper Plast Metall Glas Textil Sammanfattande slutsatser och diskussion Referenser... 26

85 Inledning Naturvårdsverket har fått uppdraget att utreda möjligheterna att samla in avfall i materialströmmar, i stället för dagens insamling som baseras på produktslag. Ett led i uppdraget är att utreda vilka miljöeffekter det skulle få om insamlingssystemen för hushållsavfall ändrades. Som Profu (2004) påpekar, har det bästa sättet att ta hand om avfall länge diskuterats och för att få en rättvis bedömning vad gäller effekterna av de olika behandlingsmetoderna är det viktigt att bedömningen blir så heltäckande som möjligt. Det finns många verktyg för att analysera miljöpåverkan av avfallssystem (Finnveden et al, 2007). Vilket verktyg man väljer beror bland annat på vilka effekter man är intresserad av och vilket sorts system man vill studera. Systemtänkande inom avfallsområdet har fått ökad uppmärksamhet under senare år. Det illustreras bland annat i EUs tematiska avfallstrategi där livscykeltänkande och livscykelanalyser anges som viktiga verktyg (EC, 2005). Livscykelanalyser (LCA) är en metod att bedöma en produkts eller en tjänsts miljöpåverkan från vaggan till graven dvs från råvaruutvinning, produktion, användning och avfallshantering. Begreppet produkt ska här tolkas vitt så att även olika typer av tjänster kan studeras, exempelvis avfallshantering. Det finns en standard för livscykelanalyser (ISO, 2006) som ger ett ramverk, terminologi och vissa metodrekommendationer. LCA finns också beskrivet i läroböcker (tex Baumann and Tillman, 2004) och i vetenskapliga artiklar (tex Rebitzer et al, 2004, Pennington et al, 2004). Livscykelanalyser för avfallshanteringsystem har gjorts i ett stort antal under många år. I stort sett kan samma metoder användas för avfalls-lca som för vanlig produkt-lca (Finnveden, 1999, Clift et al, 2000) och med tiden har en samsyn vuxit fram bland många aktörer om metodik och systemgränser. Det finns emellertid några aspekter som är viktiga för avfalls-lca. En viktig aspekt är livscykelns början. Enligt ovan skall en LCA starta vid vaggan. I en avfalls-lca börjar man ofta med det genererade avfallet och vad som har hänt innan avfallet har producerats ingår ej. Detta kan man göra om man studerar system där man jämför olika sätt att ta hand om avfallet. Om lika mycket avfall tas om hand i alla studerade system blir miljöpåverkan innan avfallet har blivit avfall lika stor i alla system, och man kan därför stryka den i en jämförande studie. Ytterligare en aspekt är hänsynen till de producerade nyttigheterna. De flesta avfallshanteringssystem producerar olika typer av nyttigheter förutom att ta hand om avfallet. Exempelvis får vi värme och el från förbränning av avfall och nya material från återvinning. Detta tar man vanligen hänsyn till i studierna genom att anta att de producerade nyttigheterna ersätter andra produkter. Producerad värme och el från förbränning av avfall antas alltså ersätta värme och el producerad på att annat sätt. På motsvarande sätt antas återvunna material ersätta andra material. Denna typ av modellering har stöd i ISO-standarden. Att man modellerar systemen på detta sätt har några konsekvenser. En är att resultaten kan vara beroende av vad man antar ersätter vad. Till exempel är miljöpåverkan av fjärrvärmeproduktion från biobränsle annorlunda än från kol. Då blir resultaten också olika beroende på om man antar att värme från avfallsförbränning ersätter värme från biomassa eller kol. En annan effekt är att resultaten kan bli negativa. Om den produkt som avfallssystemet ersätter är starkt miljöstörande kan effekten av att man slipper använda denna produkt vara så stor att resultaten blir negativa, dvs man minskar miljöpåverkan. Denna rapport är en del av Naturvårdsverkets utredning, som nämnts ovan, och syftar till att göra en litteratursammanställning av de energi- och miljömässiga skillnaderna 4

86 mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall. Detta redovisas med hjälp av resultaten från olika livscykelanalyser för avfallssystem. De materialslag som diskuteras är plast, metall, glas, papper, papp och kartong samt tidningspapper. Textilier diskuteras också kort. Vidare lyfts även de faktorer och aspekter på avfallshanteringssystemet som kan ha en inverkan på skillnaderna mellan återvinning och energiutvinning av avfall fram. I rapporten studeras endast den teknik för avfallsbehandling som behandlats i studierna som ingått i litteratursammanställningen. Olika avfallsbehandlingsmetoder har nått olika nivåer av teknisk utveckling. Rent generellt är avfallsförbränning en teknik som funnits länge medan vissa typer av återvinning är nyare tekniker med möjligheter till utveckling. Till exempel kan det finnas utrymme för skalfördelar och ökad automatisering inom plaståtervinning (Ny teknik, 2003). Även för förbränning kan det finnas möjligheter till fortsatt tekniks utveckling som kan ge mer ekoeffektiva lösningar (Hellweg et al, 2005). Men det förväntas dock inga avgörande tekniksprång inom området (Olofsson, 2004). 5

87 Metod För sammanställningen har ett antal studier analyserats. Urvalet av studierna skedde i tre steg. Utgångspunkten har varit ett antal publicerade syntesstudier (Sundqvist et al, 2002b, Profu, 2004, Björklund och Finnveden, 2005; Finnveden et al 2005 och 2007, Ekvall et al, 2006 samt WRAP, 2006) som gjorts över ett antal systemanalyser av avfallshanteringssystem de senaste 5 åren. Då flera av dessa visade resultat alltför aggregerat för att kunna svara på sammanställningens syfte, gjordes i flera fall djupare analyser av resultaten från systemanalyserna för att få fram kvantitativa resultat vad gäller energianvändning och övrig miljöpåverkan. Fokus har legat på lätt tillgängliga studier av typen vetenskapliga artiklar och en del rapporter. Däremot har vi inte tagit med svårtillgängliga konsultrapporter, då studien varit begränsad med avseende på både budget och tid. Men för att utöka underlaget och komplettera det med fler materialslag gjordes även litteratursökningar. Vid en närmare granskning av vilka systemanalyser som har ingått i syntesstudierna och den kompletterande litteraturen, visar det sig att flera systemanalyser återkommer. Det är därför författarnas bedömning att en stor del av de systemanalyser som publicerats rörande energianvändning och miljöpåverkan av olika avfallsbehandlingsmetoder har täckts in av denna studie. Eftersom flera systemanalyser återkommer i syntesstudierna, finns en risk för dubbelräkning i resultaten. Vi har dock försökt att minimera den risken genom att i så stor utsträckning som möjligt använda de enskilda systemanalyserna för de kvantitativa resultaten och syntesstudierna för diskussionen av resultaten. Totalt har 18 syntes- och mer detaljerade studier ingått i sammanställningen. Bland de rent kvalitativa studierna ingår Finnveden och Ekvall (1998) som diskuterar vilken typ av information typiska LCA kan generera och därigenom användbarheten av LCA. Som exempel används Europeiska LCA-studier som gjorts för återvinning och förbränning av pappersförpackningar. Delvis som en fortsättning på denna studie presenterar Björklund och Finnveden (2005) en syntesstudie som syftar till att analysera huruvida olika LCA-studier har liknande resultat eller motsäger varandra när det gäller jämförelser mellan återvinning, förbränning och deponering. Villanueva och Wenzel (2007) syftar i sin artikel till att identifiera och granska befintliga LCAstudier som rör olika behandlingsmetoder för pappers och kartong-avfall. Målet är också att identifiera, systematisera och bedöma de systemparametrar och antaganden kring systemgränser som har varit mest avgörande för slutsatserna i de granskade studierna. Sundqvist et al (2002b) har gjort en genomgång av systemstudier som genomförts inom ramen för Energimyndighetens forskningsprogram Energi från avfall i syfte att se vilka gemensamma slutsatser som kan dras ur projekten. Profu (2004) beskriver i sin rapport miljöprestandan för förbränning med energiutvinning i jämförelse med andra alternativ för både avfallsbehandling och energiproduktion. Bland de kvalitativa referenserna går till sist Finnveden et al (2007) ett steg längre i sin artikel och summerar inte bara kort miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter på avfallshantering utan föreslår och diskuterar också flexibla och robusta strategier för avfallshantering i Sverige utifrån dessa aspekter. Bland de referenser som även innehållit kvantitativa resultat ingår Beigl och Salhofer (2004) som jämför de ekologiska effekterna och kostnaderna av olika avfallshanteringssystem. Analysen utgår från data som rör mängden avfall som produceras, samlas in och tas om hand i ett Österrikiskt område. Edwards och Schelling (1996) använder en LCA-metod för att kvantitativt jämföra miljöbelastningen av materialtillverkning, produkttillverkning och användning och 6

88 avfallshanteringssystem med de system som också inbegriper materialåtervinning. I en senare artikel (Edwards och Schelling, 1999) utvidgas metoden i föregående artikel och tar hänsyn även till insamlingen av material. Frågan som Edwards och Schelling ställer sig är huruvida miljöpåverkan pga insamling av materialet tar bort de miljövinster som man får vid återvinning. Finnveden et al (2005) syftar till att utvärdera olika strategier för behandling av avfall baserat på ett livscykelperspektiv samt att utvärdera avfallshierarkin med fokus på rangordningen mellan återvinning, förbränning och deponi. Fokus ligger på svenska förhållanden. Moberg et al (2005) bygger på Finnveden et al (2005) och testar validiteten på avfallshierarkin med fokus ligger på de fall där deponi kan komma att rangordnas högre än de andra behandlingsmetoderna. Både Finnveden et al (2005) och Moberg et al (2005) baseras på den systemanalys som redovisas i Finnveden et al (2000a och b) och det är från den sista referensen som de kvantitativa data främst har hämtats. Ekvall et al (2006) redovisar resultaten från en litteraturstudie som omfattar tre områden: (i) miljömässiga och samhällsekonomiska konsekvenser av materialåtervinning av pappersförpackningar; (ii) miljömässiga konsekvenser av materialåtervinning av plastförpackningar och (iii) miljömässiga och samhällsekonomiska konsekvenser av fastighetsnära insamling jämfört med återvinningsstationer (sk bringsystem). Mølgaard (1995) beskriver i sin artikeln s k eco profiles för sex olika sätt att ta hand om plastfraktionen i det kommunala avfallet. Sundqvist et al (2002a) redogör för resultaten från systemstudier gjorda med modellen ORWARE, där syftet med arbetet har varit att ta fram förbättrade beslutsunderlag för utformning av avfallshantering i svenska kommuner, sett i ett strategiskt tidsperspektiv på år. WRAP (2006) redovisar resultaten från olika LCA-studier för att visa på de kritiska faktorer som avgör de miljömässiga preferenserna mellan olika avfallsbehandlingsmetoder. Woolridge et al (2006) syftar i sin artikel till att avgöra huruvida återvinning av skor, kläder och tyger faktiskt resulterar i en nettoenergivinst. Detta görs genom en s k förenklad LCA med fokus på energianvändning. Den kvalitativa diskussionen av resultaten i litteraturen som studerats har i sammanställningen använts för att visa på de faktorer och delar av insamlingssystemen som har en avgörande betydelse för energianvändningen och den övriga miljöpåverkan. Litteraturen som använts till sammanställningen sammanfattas i tabell 1. LCA har, som nämns tidigare, vid ett flertal tillfällen identifierats som ett viktigt redskap för att identifiera betydelsefulla miljöaspekter och för beslutsfattande i avfallssammanhang. Likväl är det också angeläget att vara medveten om de begränsningar som finns när det gäller LCA och hur begränsningarna påverkar tolkningen och tillämpningen av resultaten. En begränsning är att de val och antaganden som görs i en LCA-studie kan påverka resultaten, t ex val av datakällor, systemgränser och vilka påverkanskategorier som studeras (som t ex nämns i Winkler och Bilitewski, 2003 och Ekvall et al, 2007). En annan begränsning är att noggrannheten hos LCA-studier kan vara beroende av tillgängligheten, användbarheten och kvalitet på data, t ex dataluckor, datatyper, aggregation, medeltal eller platsberoende information. Bristen på rums- och tidsdimensioner i inventeringsdata som används som underlag för miljöpåverkansbedömningen är en tredje begränsning. Denna begränsning är olika allvarlig för olika typer av miljöpåverkan beroende på om effekterna är globala eller lokala (se t ex Ekvall et al, 2007). Där antaganden och dylikt haft en stor inverkan på analysernas resultat kommer detta att diskuteras nedan. Vi vill också göra läsaren uppmärksam på att resultaten från de enskilda studierna inte kan användas som en absolut sanning utan behöver nyanseras med de antaganden och övrigt som begränsar dem. 7

89 I sammanställningen redovisas energianvändningen vid återvinning respektive förbränning av olika materialslag samt övrig miljöpåverkan i form av klimatpåverkan, försurning, övergödning samt bildning av fotooxidanter. Detta är de miljöpåverkanskategorier som förekommit mest frekvent i de studier som ingått i sammanställningen och som författarna till studierna har ansett innehålla mest tillförlitliga data. I några av de studier som har ingått i sammanställningen har även annan miljöpåverkan redovisats utan att det redovisas i sammanställningen. Anledningen till att det inte redovisas i rapporten är att så få studier har tagit upp denna miljöpåverkan. För att miljöpåverkanskategorin ska ha ingått i sammanställningen ska minst två ingående studier ha redovisat miljöpåverkan. I tabell 2 visas vilka studier som redovisat de olika miljöpåverkanskategorierna. 8

90 Tabell 1. Sammanfattning av litteratur som använts till sammanställningen. Referens Materialslag Behandlingsmetod: (Å)tervinning; Förbränn(I)ng och (D)eponi Data Kvantitativt/Kvalitativt Miljöpåverkanskategorier Björklund & Finnveden (2005) PE, PET, Papper, Glas, Stål, AL, HDPE, PVC, wellpapp, kartong Å, I, D Kvalitativ Total energianvändning, GWP Finnveden et al (2005) Matavfall, tidningar, wellpapp, kartong, PE, PP, PS, PVC, PET Å, I, D Kvantitativ, kvalitativ Energianvändning, klimatförändring, försurning, övergödning, fotoxidanter, human- och ekotoxikologisk påverkan Finnveden och Ekvall (1998) Wellpapp, papper, kartong, dryckesförpackningar, mjölkkartong Å, I Kvalitativ Biomassa, fossiltbränsle, vatten- och kärnkraft, total förnybar energi, total ickeförnybar energi, energianvändning, CO2, SO2, NOx, Stoft, COD och fast avfall. Finnveden et al (2007) Hushållsavfall Å, I, D Kvalitativ Moberg et al (2005) PET, Tidningspapper Å, I, D Kvantitativ Total energianvändning, ickeförnybar energi, abiotiska resurser, icke-behandlat avfall, global uppvärmning, utarmning av stratosfäriskt ozon, SO2, NOx, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, NH3 samt human- och ekotoxikologisk påverkan 9

91 Tabell 1.Fortsättning. Referens Materialslag Behandlingsmetod: (Å)tervinning; Förbränn(I)ng och (D)eponi Data Kvantitativt/Kvalitativt Miljöpåverkanskategorier Villanueva och Wenzel (2007) Papper och kartong Å, I Kvalitativ Energianvändning och produktion samt energirelaterad påverkan (GWP, försurning, vöergödning, bildning av marknära ozon. Sundqvist et al (2002b) Kartong och plast Å, I Kvalitativ, kvantitativt Energi och material/resursförbrukning, toxiska effekter, växthuseffekt (GWP), försurning, Eutrofiering, bildning av fotokemiska oxidanter, ekotoxikologiska effekter. Finnveden et al (2000a och b) Tidningspapper, PET, matavfall, hela avfallssystemet Å, I, D Kvalitativ, kvantitativ Total energianvändning, ickeförnybar energi, abiotiska resurser, icke-behandlat avfall, Global uppvärmning, utarmning av stratosfäriskt ozon, bildning av mrknära ozon, försurning (utan SO2 och NOx), Akvatisk övergödning, SOx, NOx, NH3, human- och ekotoxikologisk påverkan. 10

92 Tabell 1.Fortsättning. Referens Materialslag Behandlingsmetod: (Å)tervinning; Förbränn(I)ng och (D)eponi Data Kvantitativt/Kvalitativt Miljöpåverkanskategorier Edwards och Schelling (1996) Aluminium Å, I, D Kvalitativt, kvantitativt Utsläpp till luft, utsläpp till vatten, GWP, försurningspotential, utarmning av resurser, användning av fossilt bränsle, användning av förnybar energi, total energianvändning, total energianvändning och uppkomst av avfall. Edwards och Schelling (1999) Glas Å, I, D Kvantitativt och kvalitativt Utsläpp till luft, utsläpp till vatten, GWP, försurningspotential, utarmning av resurser, användning av fossilt bränsle, användning av förnybar energi, total energianvändning, total energianvändning och uppkomst av avfall. Beigl och Salhofer (2004) Skrymmande avfall, organiskt avfall, plastförpackningar, kartong, glas och metallförpackningar Å Kvantitativt och kvalitativt GWP, försurningspotential och nettoenergianvändning 11

93 Tabell 1.Fortsättning. Referens Materialslag Behandlingsmetod: (Å)tervinning; Förbränn(I)ng och (D)eponi Data Kvantitativt/Kvalitativt Miljöpåverkanskategorier Mølgaard (1995) Plast (HDPE, LDPE, PP, PS, PET, PVC Å, I, D Kvantitativt och kvalitativt Global uppvärmning, utarmning av stratosfäriskt ozon, försurning, övergödning (N och P), bildning av marknära ozon samt uppkomst av avfall Woolridge (2006) Textil Å Kvantitativ Energiförbrukning Ekvall et al (2006) Plast och papper Å, I, D Kvalitativ, kvantitativt Växthuseffekt; försurning; övergödning; marknära ozon. Profu (2004) Plast, tidningspapper, kartong och matavfall Å, I, D Kvalitativt GWP, försurning, övergödning, fotooxidanter och toxicitet WRAP (2006) Papper, kartong, glas, plast, aluminium, stål Å, I, D Kvantitativ, kvalitativ Energianvändning, resursanvändning, GWP, annan energirelaterad påverkan, toxicitet, uppkomst av avfall, övrig påverkan (markanvändning eller biodiversitet). Sundqvist et al (2002a) Plast, kartong, lättnedbrytbart organiskt avfall. Å, I, D Kvalitativ, Kvantitativ Förbrukning av energiråvaror, växthuseffekt, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, tungmetallflöden, företagsekonomi och miljöekonomi. 12

94 Tabell 2 visar vilka referenser som använts för den kvantitativa sammanställningen samt vilka miljöpåverkanskategorier som referenserna täcker in. (X) innebär att referensen diskuterar detta men endast kvalitativt alternativt att värden inte kunnat utläsas och räknas om till gemensam enhet för påverkan. Miljöpåverkanskategori Sundqvist et al (2002a) Finnveden et al (2000 a och b) Edward och Schelling (1996) Edward och Schelling (1999) Beigl och Salhofer (2004) Mølgaard (1995) Woolrigde (2006) WRAP (2006) Ekvall et al (2006) Energianvändning X Total Total Total Netto X (X) Klimatförändring GWP X GWP GWP GWP X GWP x Försurning X Potential potential Potential (X) (X) x Övergödning X Akvatisk (N och P) (X) x Bildning av fotooxidanter/marknära ozon X X (X) (X) x Utarmning av stratosfäriskt ozon X (X) (X) 13

95 Resultat Nedan presenteras och diskuteras resultaten där återvinning jämförts med förbränning med avseende på total energianvändning, klimatpåverkan, försurning, övergödning samt bildning av fotooxidanter. Resultaten är fördelade efter materialslag och presenteras kvantitativt i form av besparingar vid återvinning med undantag för textil. Inom ramen för detta uppdrag gick det inte att få fram värden vid energiutvinning för textil. Därför redovisas inga kvantitativa energi- och miljömässiga skillnader för detta materialslag. Observera också att tabeller 3-12 endast redovisar resultaten från de studier som visat skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall. I rapportens bilaga finns även mer detaljerade och övriga resultat från de ingående studierna med. Vi rekommenderar därför att läsaren också konsulterar bilagan för en samlad överblick av sammanställningens resultat över energi- och miljöeffekterna vid återvinning respektive förbränning av de olika materialslagen. Papper, papp och kartong Energianvändning Vad gäller vinsten vid återvinning när det gäller fraktionen papper, papp och kartong ligger spannet mellan MJ/ton (Finnveden et al (2000b) (Tabell 3). Detta indikerar att återvinning i detta fall ger en lägre energianvändning än förbränning. Det framhålls även av bl a Björklund och Finnveden (2005), Ekvall et al (2006), Finnveden och Ekvall (1998) samt Villanueva och Wenzel (2006). Då dessa resultat återkommer i flera studier kan de betraktas som robusta. Flera faktorer spelar roll för energivinstens storlek (Ekvall et al, 2006). En är vilket material det handlar om. Finnveden och Ekvall (1998) hävdar t ex att mer energi kan sparas när mekanisk massa, som är typisk för tidningspapper, återvinns än när kemisk massa som används i kartong återvinns. En annan viktig faktor är vilket jungfruligt papper som ersätts. Profu (2004) framhåller t ex att substitutionsfaktorn spelar roll för fördelarna vad gäller materialåtervinning. Om visst återvunnet material inte kan användas pga. kvaliteten kommer detta leda till en lägre substitutionsfaktor. Större mängder återvunnet material måste då användas för att ersätta en viss mängd nyråvara. Energikonsumtion och utsläpp vid materialproduktion från ny och återvunnet material spelar också roll. Ju större minskningen av energianvändningen och utsläppen är vid återvinning, desto bättre står sig återvinningen miljömässigt i jämförelse mot förbränning. En tredje faktor är hur produktion och utvinning av skog påverkas. En minskad produktion från nyråvara leder till att mer biomassa kan sparas. Denna biomassa kan lämnas i skogen, bli nerhuggen och använd för annan materialtillverkning eller så kan den användas för energiproduktion och därigenom ersätta alternativ energi- och värmeproduktion. Beroende på vilket ödet blir påverkas materialåtervinningens miljöpåverkan tydligt i jämförelsen med förbränning. Slutligen spelar även vilket bränsle som används i återvinningsprocessen och vad som händer med det biobränsle som trängs undan av en expanderande avfallsförbränning. 14

96 Tabell 3 Energianvändning: Besparing vid återvinning av papper, papp och kartong i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Energianvändning Mix Kartong 2700 MJ/ton kartong. (Finnveden et al, 2000b). Wellpapp 1500 MJ/ton wellpapp. (Finnveden et al, 2000b). Kartong 25 MJ/pers, år. Förbrukning av energiråvaror. (Sundqvist et al, 2002a) Övrig miljöpåverkan När det gäller övrig miljöpåverkan visar de kvantitativa värdena inte lika entydiga svar. I tabell 4 kan konstateras att spannet för klimatpåverkan ligger mellan -43 E6-6,35 E7 kg CO 2 -ekvivalenter/år. Vinsterna för återvinning vad gäller försurning ligger i spannet till 3,7 E5 kg SO 2 -ekv. För påverkan från övergödning har vinster mellan 1,99 11,9 E6 ton O2/ton angetts och när det gäller uttunning av ozonskiktet mellan -1,49 till 3,23 kg ozonuttunnande substans. Slutligen vad gäller bildning av fotooxidanter ligger vinsterna mellan -157,9-24 ton eten-ekv/år. I samtliga fall anger ett negativt värde en fördel för energiutvinning. Resultaten beror även här på ett flertal faktorer. Resultaten för klimatpåverkan beror i många fall på den energikälla som undviks genom förbränning av avfall (Björklund och Finnveden, 2005). I de fall som klimatpåverkan är lägre vid återvinning ersätter energin från avfallsförbränning biobränsle. Klimatpåverkan är högre för återvinning när energin från avfallsförbränning ersätter fossilt bränsle och den biomassa som på grund av återvinningen inte används för att producera papper inte heller används för bränsle. Om biomassa som inte används som råvara p g a ökad återvinning istället används som bränsle och ersätter fossilt bränsle kan detta minska emissioner av växthusgaser. Betydelsen av vilka energislag som används diskuteras av Finnveden och Ekvall (1998) som i sin studie kommit fram till att elbehovet minskar med ökad återvinning, utom då svensk värme-mix antas vara den alternativa värmekällan (detta eftersom den innehåller ett visst mått av el). Då biobränsle antas vara den alternativa värmekällan används i de flesta fall mindre fossilt bränsle. Då hushållsavfall används som alternativ energikälla är bidraget till växthuseffekten överlag lägre när det gäller återvinning. Detta beror på att emissionerna för metan minskar från deponerat avfall. När hushållsavfall används som alternativ energikälla, varierar resultaten från LCA till LCA vad gäller användningen av fossila bränslen. Detta beror troligen på vilken typ av energi som används vid de sekundära mass- och pappersprocesserna. Liknande åsikter förs även fram av Villanueva och Wenzel (2007) som menar att resultaten för energianvändningen vid återvinning till stor del beror på den teknik som används vid både papperstillverkningen (både från jungfrulig och från återvunnen fiber) samt vid förbränning. Björklund och Finnveden (2005) konstaterar vidare att transportavstånd inte verkar spela någon större roll när det gäller rangordningen mellan återvinning och förbränning. Ett möjligt undantag är biltransporter som är ineffektiva och endast har 15

97 som syfte- att färdas till en återvinningscentral. Finnveden et al (2005) menar vidare att transport med personbilar bör hållas nere så mycket som möjligt eftersom sådan transport kan minska återvinningsalternativets fördelar. När det gäller övrig miljöpåverkan följer resultaten till stor del resultaten för klimatpåverkan. Detta kan till viss del bero på att t ex försurning och bildning av fotooxidanter är energirelaterad påverkan. Villanueva och Wenzel (2007) framför exempelvis att energirelaterad påverkan i de flesta fall är lägre när det gäller återvinning jämfört med förbränning. Påverkan beror i mångt och mycket på mixen som används för el och värme, vid produktionen av både jungfrulig och återvunnen pappersråvara. Profu (2004) menar att en framgångsfaktor för återvinning vad gäller lägre miljöpåverkan beror på hur välseparerade och rena materialfraktionerna är. Human- och ekotoxikologiska effekter redovisas i Sundqvist et al (2002b) i form av utsläpp av tungmetaller och pekar på att materialåtervinning av kartong ger något mindre emissioner av tungmetaller än vid förbränning. De metaller som finns i kartong avfallet följer istället med de återvunna materialen. Dessutom leder återvinningen till att mindre tungmetaller förs in i systemet via de jungfruliga råvarorna. Utsläppen av metaller är vidare små jämfört med totalflödena i ett kort tidsperspektiv. De största mängderna finns kvar i deponerat avfall, aska och slagg och kan därför lakas ut under ett längre tidsperspektiv. Tidningspapper Energianvändning och övrig miljöpåverkan Vinsten vid återvinning av tidningspapper anges i Finnveden et al (2000b) vara MJ/ton (Tabell 5), vilket visar att återvinning av papper är att föredra framför förbränning om man ser till energianvändningen. Detta konstateras också av Finnveden et al (2005) som menar att resultaten kan anses vara robusta. Vinster eller förluster vad gäller övrig miljöpåverkan finns redovisade i tabell 6. Sammanfattningsvis kan sägas att återvinning av tidningspapper i de allra flesta fall visar på en besparing vad gäller klimatpåverkan, försurning, övergödning samt bildning av fotooxidanter (se t ex Profu, 2004). Om biomassa som inte används som råvara p g a ökad återvinning istället används som bränsle och ersätter fossilt bränsle kan detta minska emissioner av växthusgaser. En ökad transport ändrar inte heller för tidningspapper rangordningen mellan de olika behandlingsalternativen men som tidigare angivits visar studien att transport med personbilar bör hållas nere så mycket som möjligt för att inte mista den besparing som återvinning ger jämfört med förbränning (Finnveden et al, 2005). 16

98 Tabell 4 Miljöpåverkan: Besparing vid återvinning av papper, papp och kartong i jämförelse med förbränning. Negativt värde visar att vid jämförelse med återvinning uppkommer besparing vid förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Klimatpåverkan Försurning Övergödning Bildning av fotooxidanter Mix Kartong 457 Kg CO2-ekvivalenter/ ton kartong. (Finnveden et al, 2000b) Wellpapp 148 kg CO2-ekvivalenter/ ton wellpapp. (Finnveden et al, 2000b) Kartong 0 kg CO 2 /pers,år. (Sundqvist et al, 2002a) Pappers- och kartongförpackningar -29 E6-21 E6 kg CO 2 -ekv. (Ekvall et al, 2006) Mix papper -2 Kg CO2-ekv./kg papper. (WRAP, 2006). Kartong 1 Kg CO2-ekv./kg kartong. (WRAP, 2006). Pappers och kartongförpack ningar -1,3 E4/-3 E3 kg SO 2 -ekv. (Ekvall et al, 2006) Kartong 35 Kg SO 2 /pers, år. (Sundqvist et al (2002a) Mix Kartong 85,8 ton O 2 /ton kartong. (Finnveden et al, 2000b) Wellpapp 8,31 ton O 2 /ton wellpapp. (Finnveden et al, 2000b) Kartong 0,51 ton O2/pers, år. Sundqvist et al (2002a) Pappers- och kartongförpack ningar -230 ton NOx-ekv. (Ekvall et al, 2006) Mix kartong 4,21 E-3 Ton Eten-ekv/ ton kartong. (Finnveden et al 2000b). Wellpapp -6,65 E-4 Ton Eten-ekv/ ton kartong. (Finnveden et al, 2000b). Kartong 0,001 Ton eten/pers, år. (Sundqvist et al, 2002a) Pappers- och kartongförpack ningar -14/8 Ton eten-ekv. (Ekvall et al, 2006) 17

99 Tabell 5 Energianvändning: Besparing vid återvinning av tidningspapper i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Energianvändning MJ/ton tidningspapper. (Finnveden et al, 2000b). Tabell 6 Miljöpåverkan: Besparing vad gäller miljöpåverkan vid återvinning av tidningspapper i jämförelse med förbränning. Negativt värde visar att vid jämförelse med återvinning uppkommer besparing vid förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Klimatpåverkan Övergödning Bildning av fotooxidanter Tidningspapper Tidningspapper Tidningspapper Tidningspapper Tidningspapper Kg CO 2-ekvivalenter/ ton tidningspapper. (Finnveden et al, 2000b) -0,5 Kg CO2-ekv./kg papper. (WRAP, 2006). -1,24 ton O 2/ton tidningspapper. (Finnveden et al, 2000b) 4,47 E-4 Ton Eten-ekv/ ton tidningspapper. (Finnveden et al, 2000b). Plast Energianvändning När det gäller den totala energianvändningen vid återvinning av plast visar litteraturen (Tabell 7) att återvinning av plast oftast ger en besparing av energi (Beigl och Salhofer, 2004; Finnveden et al, 2000 och Sundqvist et al, 2002a). Ett undantag kan vara om återvunnen plast inte ersätter annan plast utan används i stället för trämaterial. I sådana situationer är energiåtervinning att föredra med avseende på total energianvändning (Finnveden et al, 2000). Även för denna fraktion spelar faktorer som substitutionsfaktor, ersättningsbränsle samt energikonsumtion och utsläpp vid materialproduktion in när det gäller hur stora besparingar som återvinning kan ge. Materialets renhet är också viktig. Hos ett kraftigt nedsmutsat material kan smutsen bidra till energivärdet vid förbränning. Detta diskuteras i bl a WRAP (2006). 18

100 Tabell 7 Energianvändning: Besparing vid återvinning av plast i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Energianvändning Plastförpackningar 290 MJ/år. (Sundqvist et al, 2002a) PET MJ/ton PET. (Finnveden et al, 2000b). PE MJ/ ton PE. (Finnveden et al, 2000b). PP 3000 MJ/ ton PP. (Finnveden et al, 2000b). PS 9800 MJ/ ton PS. (Finnveden et al, 2000b). PVC 7200 MJ/ ton PVC. (Finnveden et al, 2000b). Övrig miljöpåverkan Litteraturen visar också i de flesta fall på att återvinning av plast ger tydliga fördelar vad gäller övriga miljöpåverkan som klimatpåverkan, försurning, övergödning och bildning av fotooxidanter (Tabell 8). Men det finns några undantag som t ex att förbränning av PVC (Finnveden et al, 2000) är mer fördelaktigt när det gäller klimatpåverkan. Björklund och Finnveden (2005) visar också på att både total energianvändning och GWP är generellt lägre för återvinning än för förbränning för icke-förnybara material som plast. Även här är det viktigt att komma ihåg att återvinning kan tappa fördelar i det fall återvunnen plast används för att byta ut träprodukter istället för att jungfrulig plast används (se t ex Mølgaard, 1995 och Finnveden et al, 2005). Vidare kan förbränning av plast vara att föredra framför återvinning av råvara till monomerer om man ser till GWP. I övrigt gäller, liksom för papper, papp och kartong att transportavstånden inte har någon signifikant inverkan på rangordningen mellan återvinning och energiutvinning av avfall. Metall Energianvändning och övrig miljöpåverkan För metaller ger återvinning en generell vinst både vad gäller energianvändning (Tabell 9) och övrig miljöpåverkan (Tabell 10). Beigl och Salhofer (2004) menar att om metallförpackningar samlas in och återvinns så är detta mest miljömässigt fördelaktigt. Med hänsyn till försurning och energianvändning spelar återvinning av metaller en viktig roll. Trots de små kvantiteterna som samlas in har återvinning av metall visat sig leda till signifikanta minskningar i miljöpåverkan jämfört med andra avfallstyper. Edwards och Schelling (1996) påvisar också att återvinning av metall (aluminium) ger en minskad miljöbelastning. De anser att miljöbelastningen minskar med 80% om aluminium återvinns jämfört med nyproduktion av råvara och deponering av avfallet. Författarna räknar dock inte insamlingsledets bränsleförbrukning och påverkan från lokala transporter men även om siffrorna antas vara ganska pessimistiska är vinsterna vid återvinning ändå höga. Jämfört med den mycket stora mängd elektricitet som krävs för smältningsprocessen, så är miljöpåverkan från elproduktionen ganska låg, då författarna har använt en mix där stor del av elen produceras m h a vattenkraft. Författarna argumenterar dock för att den vattenkraftskapacitet som frigörs när aluminium återvinns kan användas för att 19

101 ersätta med smutsiga energikällor som kol och olja. Detta skulle enligt Edwards och Schelling öka miljövinsterna vid återvinning av aluminium signifikant. Tabell 8 Miljöpåverkan: Besparing vid återvinning av plast i jämförelse med förbränning. Negativt värde visar att vid jämförelse med återvinning uppkommer besparing vid förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Klimatpåverkan Försurning Övergödning PET 137 kg CO 2-ekv/ ton PET. (Finnveden et al, 2000b) PE 2718 kg CO 2-ekv/ ton PE. Finnveden et al, 2000b) PP 911 kg CO 2-ekv/ ton PP. Finnveden et al, 2000b) PS 1624 kg CO 2-ekv/ ton PS. Finnveden et al, 2000b) PVC -27 kg CO 2-ekv/ ton PVC. Finnveden et al, 2000b) 20 kg CO 2 /pers,år. (Sundqvist et al, 2002a) Plast 3 Kg CO2-ekv./kg plast. (WRAP, 2006). 80 Kg SO 2 /pers, år. (Sundqvist et al, 2002a) PET 3,55 ton O 2/ton PET. (Finnveden et al, 2000b) PE -26,7* ton O 2/ton PE. (Finnveden et al, 2000b) PP 0,2 ton O 2/ton PP (Finnveden et al, 2000b) PS 0,62 ton O 2/ton PS. (Finnveden et al, 2000b) Bildning av fotooxidanter PVC 3,22 ton O 2/ton/ ton PVC. (Finnveden et al, 2000b) Plastförpackningar Plastförpackningar Plastförpackningar 0,20 ton O2/pe, år. (Sundqvist et al, 2002a) PET 0,02 Ton Eten-ekv/ ton PET. (Finnveden et al, 2000b). PE 0,05 Ton Eten-ekv/ ton PE. Finnveden et al, 2000b). PP 3,15 E-3 Ton Eten-ekv/ ton PP. Finnveden et al, 2000b). PS 2,75 E-4 Ton Eten-ekv/ ton PS. Finnveden et al, 2000b). PVC 5,4 E-3 Ton Eten-ekv/ ton PVC. Finnveden et al, 2000b). Plastförpackni ngar 0,012 Ton eten/pers, år. (Sundqvist et al, 2002a) *Resultaten i Finnveden et al (2000b), är för akvatisk övergödning exklusive NOx-emissioner. 20

102 Tabell 9 Energianvändning: Besparing vid återvinning av metall i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Energianvändning Aluminium 144,5 E3 MJ/ton återvunnen aluminium. (Edwards och Schelling, 1996) Tabell 10 Miljöpåverkan: Besparing vid återvinning av metall i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Klimatpåverkan Aluminium 13,481 kg CO 2 ekv./kg återvunnen aluminium. (Edwards och Schelling, 1996) Stål 0,5 Kg CO2-ekv./kg stål. (WRAP, 2006). Aluminium 10 Kg CO2-ekv./kg aluminium. (WRAP, 2006). Försurning Aluminium 1350,4 Mmol H + /kg återvunnen aluminium. (Edwards och Schelling, 1996) Glas Energianvändning och övrig miljöpåverkan Litteraturen visar att återvinning av glas ger en positiv miljövinst vad gäller energianvändning (Tabell 11). Även sett till den övriga miljöpåverkan ger återvinning av glas besparingar (Tabell 12). Ett undantag är dock Beigl och Salhofer (2004) som visar upp ökade utsläpp av SO 2. Även i Edwards och Schelling (1999) är miljöbelastningen (i alla kategorier) mindre vid återvinning av glas jämfört med förbränning. Enligt dem kan miljöbelastning minska med 30% eller mer om glas återvinns istället för att tillverkas av nyråvara och sedan läggas på deponi. Bränsleanvändningen för personbilar som åker till återvinningscentralen är stor och kan om återvinningsgraden inte är tillräckligt stor överskrida miljövinsterna för återvinning. Vissa specifika emissioner från bilarna kan också äta upp miljövinsterna. Överlag så verkar dock utsläppen till luften vara lägre och snarare ätas upp då andra utsläpp till luft, från andra delar av systemet minskar. Tabell 11 Energianvändning: Besparing vid återvinning av glas i jämförelse med förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Energianvändning Glas 5,850 MJ/kg återvunnet glas. (Edwards och Schelling, 1999) 21

103 Tabell 12 Miljöpåverkan: Besparing vid återvinning av glas i jämförelse med förbränning. Negativt värde visar att vid jämförelse med återvinning uppkommer besparing vid förbränning. Miljöpåverkan Material Vinst vid återvinning Enhet/referens/kommentar Klimatpåverkan Glas 0,662 kg CO 2 ekv./kg återvunnet glas. (Edwards och Schelling, 1999) Glas 0,5 Kg CO2-ekv./kg glas. (WRAP, 2006). Försurning Glas 49,3 Mmol H + / kg återvunnet glas. (Edwards och Schelling, 1999) Textil Energianvändning Woolridge et al (2006) kommer i sin studie fram till att alla processer inklusive energibelastningen som är kopplad till försäljning, distribution och donationer av kläder är obetydliga i jämförelse med den energi (6109 MJ/ton kläder) som går åt under tillverkningen av varorna från nyråvara. Återanvändning av 1 ton polyesterplagg använder endast 1,8 % av energin som krävs för att tillverka dessa varor från ny råvara. Återanvändningen av 1 ton bomullsplagg använder endast 2,6% av energin som går åt för att tillverka dessa från nyråvara. 22

104 Sammanfattande slutsatser och diskussion Från resultaten ovan kan vi dra slutsatsen att återvinning generellt leder till minskad energianvändning än energiutvinning. Detta är ett resultat som är konsistent i många studier i många scenarier. Det finns några undantag och de diskuteras nedan, men som tumregel har materialåtervinning en lägre energianvändning än energiutvinning. Detta resultat kan till att börja med synas kontraintuitivt. Bakgrunden är dock att det i allmänhet går åt mindre energi att producera material från återvunna material än från jungfruliga material. T.ex. går det i allmänhet åt mindre energi att producera plast från plast än från olja. Att återvinning i allmänhet leder till minskad energianvändning kan betraktas som ett robust resultat. De kvantitativa siffror som presenteras ovan ska dock behandlas med viss försiktighet eftersom olika studier har olika systemgränser och datakällor, och det kan därför vara svårt att jämföra de kvantitativa resultaten mellan olika studier. Det verkar dock finnas en allmän trend att energivinsten per ton för återvinning är störst för metaller och plaster, något mindre för tidningspapper och minst för kartong. Enligt resultaten ovan så är det för plast som det i vissa fall kan vara energimässigt fördelaktigt att förbränna i stället för att återvinna. Detta gäller två olika typer av fall. Det första gäller kraftigt nedsmutsade förpackningar. Ett exempel kan vara majonästuber med majonäs kvar. Om tuben går till förbränning kan man använda även energin i majonäsen som vid återvinning går ut med avloppsvattnet. Denna aspekt diskuteras bland annat i WRAP (2006) baserat på en dansk fallstudie. Det kan finnas skäl att studera detta närmare för svenska förhållanden. Det andra fallet gäller då återvunnen plast inte ersätter jungfrulig plast. I de flesta studier antas att återvunnen plast kan ersätta ny plast producerad från olja. I vissa studier studeras dock vad som händer om återvunnen plast ersätter trä, eller om man använder kemisk återvinning av plasten, dvs att plasten bryts ner till enklare molekyler som kan användas som monomerer i ny plastproduktion. I dessa fall förlorar man energivinsten av återvinning. Av betydelse for resultaten är alltså vad som händer med återvunnen plast och vilka bränslen avfall konkurrerar med. Carlsson (2002) har studerat hur dagens återvunna plast används och finner att den i huvudsak ersätter jungfrulig plast. Detta fall verkar alltså vara av mindre relevans i Sverige. Resultaten med avseende på olika miljöpåverkanskategorier är något mer komplexa än för energianvändning. Det beror bland annat på att dataosäkerheten normalt är större för emissioner än för energianvändning. Det beror också på att olika energislag kan ha olika emissioner per energienhet och resultaten blir därför mer känsliga för vilka energislag som används. I allmänhet ger dock återvinning mindre miljöpåverkan än energiutvinning. Detta gäller som tumregel även om det finns några undantag. Ett undantag handlar om plast vilket diskuterades ovan. Ett annat undantag gäller tidningspapper och kartong när förbränning av dessa antas ersätta fossila bränslen. Då kan miljöpåverkan av återvinning bli högre än för förbränning för vissa parametrar och en viktning kan därmed krävas för att fastställa vilket som är att föredra. Det kan därför vara intressant att fundera över vilket bränsle som är det konkurrerande bränslet i fjärr- och kraftvärmeproduktion i Sverige. Vad som kan vara det konkurrerande bränslet kan studeras i tre olika tidsperspektiv (Ekvall and Finnveden, 2000): (i) dagens situation med nuvarande anläggningar; (ii) ett medellångt tidsperspektiv där det finns möjligheter att investera och bygga nya anläggningar samt (iii) Ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. 23

105 Låt oss börja med en kommentar om det korta tidsperspektivet. I Sverige är deponering av brännbart och organiskt avfall förbjudet men det ges fortfarande en del dispenser. Det innebär att det konkurrerande bränslet i dagens situation kan vara annat avfall som annars skulle deponeras. Det innebär att om vi kan återvinna mer material, kommer det leda till att mindre material deponeras, samtidigt som den totala mängden avfall som förbränns är konstant. Om vi tar hänsyn till möjligheterna av import och export av avfall, är det möjligt att deponerat avfall kan fortsätta att vara det konkurrerande bränslet även i ett längre framtidsperspektiv. Även om trenden i Europa generellt är att minska deponeringen så kan det ta decennier innan deponering av brännbara avfall försvinner. Om Sverige kommer att få en import eller export av avfall (eller ingen handel alls) beror på priser för olika behandlingsalternativ i olika länder, men också på politiska beslut gällande handel med avfall. När det i stället gäller det medellånga tidsperspektivet så diskuterar Sahlin et al (2004) konsekvenser på energisystemet av en utbyggd avfallsförbränning. Genom enkäter och modellsimuleringar har Sahlin med kolleger studerat hur stor expansion av avfallsförbränning som planeras och vilka andra bränslen denna expansion ersätter. Expansionsplanerna ligger på 6-7 TWh. Värmen från avfallsförbränning förväntas ersätta biobränsle (ca 3.5 TWh), fossila bränslen (ca 1 TWh), spillvärme (0.4 TWh), värmepumpar (0.4 TWh), el (ca 0.5 TWh) och bränslen utanför fjärrvärmesystemet på grund av expansion (0.9 TWh). Ökad avfallsförbränning leder dels till minskad användning av andra anläggningar och dels till minskade investeringar i andra anläggningar. För investeringar konkurrerar avfallsförbränning i första hand med förbränning av biobränslen. Ökad avfallsförbränning leder också till en minskad potential för elproduktion i kraftvärmeverk, eftersom elverkningsgraden för avfallsförbränning är lägre än för andra bränslen. För det medellånga tidsperspektivet tyder mycket alltså på att avfallsförbränning i första hand konkurrerar med biobränslen i fjärrvärmesystemet. I en sådan situation är återvinning generellt att föredra framför förbränning enligt ovan. På sikt kan dock även andra bränslen konkurrera med avfall i fjärrvärmesystemet. Beroende på priser, tillgångar och klimat- och energipolitik kan exempelvis naturgas vara ett alternativ i vissa situationer. Även om avfall konkurrerar med naturgas så är återvinning generellt miljömässigt bättre för exempelvis plaster och metaller enligt ovan. För olika pappersmaterial beror resultaten bland annat på vad som händer med den biomassa som inte används för jungfrulig pappersproduktion om pappret i stället återvinns. Om denna biomassa kan användas som biobränsle så är återvinning tumregelsmässigt miljömässigt bättre. Om biomassan inte används beror resultaten bland annat på val av bränsle vid återvinningsbruken och vilken papperskvalitet det handlar om. I ett längre hållbarhetsperspektiv kan vi antagligen inte använda fossila bränslen på samma sätt som idag. Det kan därför finnas skäl att tro att det i första hand är förnybara energislag som konkurrerar med avfall även i detta tidsperspektiv. Mycket tyder alltså på att biobränsle eller andra förnybara bränslen är de energislag som i första hand konkurrerar med avfall. Detta gynnar i så fall materialåtervinning av samtliga materialslag både på medellång och lång sikt. På medellång sikt kan man även tänka sig att naturgas konkurrerar med avfall, vilket i så fall kan gynna förbränning av vissa pappersfraktioner, men för andra materialslag är fortfarande materialåtervinning gynnat. 24

106 I de studier som diskuteras här presenteras framför allt totala resultat. Även om det i beräkningarna går att ta fram resultat över var i kedjan den största miljöpåverkan uppkommer så presenteras i allmänhet inte dessa resultat i rapporter och artiklar. Flera författare framhäver dock att insamlingssystemen och effektiva transporter har en begränsad påverkan på resultaten. Det innebär att den största delen av påverkan ligger i själva avfallsbehandlingsledet (produktion av återvinna material och förbränning) samt de processer som ersätts (produktion av jungfruliga material och värmeproduktion med konkurrerande bränsle Man kan dock göra några kommentarer till denna slutsats. Till att börja med, antas i de flesta studier tämligen effektiva transport och insamlingsystem. Det kan finnas exempel där detta inte gäller och resultaten kan påverkas. Exempelvis kan transporter i skärgårdar med båt vara ganska ineffektiva och ge upphov till stora emissioner. Ett annat exempel kan vara om människor kör bil några kilometer enbart för att lämna en liten mängd avfall. I sådana fall kan vinsterna med återvinning snabbt ätas upp. Vidare menar Weidema et al (2006) att det kan finnas en systematisk underskattning av miljöpåverkan av insamling. Detta syns om man använder så kallad input-output baserad LCA-metodik i stället för traditionell process-lca. Även om man tar hänsyn till detta så är dock insamlingssystemets betydelse begränsad, åtminstone sett till de studier som ingått i sammanställningen. Till sist vill vi också kommentera att kapitalvaror ingår oftast inte i sådana analyser som utgjort grunden för vår sammanställning. Exempelvis ingår alltså inte miljöpåverkan från att bygga förbränningsanläggningen eller lastbilarna till transporterna i studierna. I en nyligen publicerad studie av Frischknecht et al (2007) diskuteras betydelsen av kapitalvaror för olika produkter och tjänster, inklusive avfallsförbränning. Där framgår att kapitalvarornas betydelse kan vara signifikant (storleksordningen 30%) beroende på avfallsslag och miljöpåverkanskategori. Detta kan alltså innebära att miljöpåverkan från avfallshanteringssystemen är systematiskt underskattad. Om det påverkar rangordningen mellan olika avfallsbehandlingsalternativ är dock osäkert. Om de olika alternativen påverkas ungefär lika mycket så blir ju rangordningen ungefär densamma. Detta är ett område som inte behandlats i de studier som ingått i sammanställningen. Vi menar dock att området kan behöva djupare studier. 25

107 Referenser Baumann, H. och Tillman, A-M.. (2004) The Hitch Hiker s Guide to LCA, Studentlitteratur, Lund. Beigl, P. and Salhofer, S. (2004) Comparison of ecological effects and costs of communal waste management systems. Resources, Conservation and Recycling 41: Björklund, A och Finnveden, G (2005) Recycling revisited life cycle comparisons of waste management strategies. Resources, conservation and Recycling, 44: BRAS-utredningen (2005) En BRASkatt?- beskattning av avfall som förbränns. Statens offentliga utredningar: 379, Stockholm. Carlsson, A.-S. (2002): Kartläggning och utvärdering av plaståtervinning i ORWARE. IVL Rapport B1418. IVL, Stockholm. Clift, R., Doig, A. och Finnveden, G. (2000): The Application of Life Cycle Assessment to Integrated Solid Waste management, Part I Methodology. Trans IchemE, 78, part B, EC (2005): Taking sustainable use of resources forward. A thematic strategy on the prevention and recycling of waste. Commission of the European Communities COM (2005), 666, final. Bryssel. Edwards, D.W. and Schelling, J. (1996) Municipal waste life cycle assessment - Part 1 and aluminium case study. Trans IChemE vol 74 part B: Edwards, D.W. och Schelling, J. (1999) Municipal waste life cycle assessment. Part 2: transport analysis and glass case study. Trans IChemE vol 77 Part B: Ekvall, T., Assefa, G., Björklund, A., Eriksson, O. och Finnveden, G. (2007) What life-cycle assessment does and does not do in assessments of waste management. Waste Management, 27; Ekvall, T., Stenmark, A., Ljunggren Söderman, M. och Rydberg, T. (2006) Underlag till utvärdering av producentansvaret för förpackningar. Miljömässiga och samhällsekonomiska för- och nackdelar med materialåtervinning av plast- och pappersförpackningar samt fastighetsnära insamling. Litteraturgenomgång för Naturvårdsverket. U1962. IVL Stockholm och Göteborg. Finnveden G., Johansson, J., Lind, P. och Moberg, Å. (2000a) Life cycle assessments of energy from solid waste. Fms 137. Stockholm. Finnveden, G., Johansson, J., Lind, P. och Moberg, Å. (2000b) Appendix 7 Characterisation results for the base scenario. Fms report 143. Appendix to Life Cycle Assessments of Energy from Solid Waste (fms 137). Stockholm Finnveden, G. (1999): Methodological Aspects of Life Cycle Assessment of Integrated Solid Waste Management Systems. Resources, Conservation and Recycling, 26, Finnveden, G. Björklund, A., Ekvall, T. och Moberg, Å. (2007): Environmental and economic assessment methods for waste management decision-support: possibilities and limitations. Waste Management & Research, 25,

108 Finnveden, G. och Ekvall, T. (1998) Life Cycle Assessment as a Decision-Support Tool The case of Recycling vs Incineration of paper. Resources, conservation and Recycling, 24: Finnveden, G., Björklund, A, Carlsson Reich, M. Eriksson, O och Sörbom, A. (2007) Flexible and robust strategies for waste management in Sweden. Waste management 27: S1-S8. Finnveden, G., Johansson, J., Lind, P. och Moberg, Å. (2005) Life cycle assessment of energy from solid waste-part 1: general methodology and results. Journal of Cleaner production 13: Frischknecht, R., Althaus, H-J., Bauer, C., Doka, G., Heck, T., Jungbluth, N., Kellenberger, D. och Nemecek, T. (2007) The environmental relevance of capital goods in life cycle assessments of products and services. International Journal of LCA, 12 (1):7-17. Hellweg, S., Doka, G., Finnveden, G. Hungerbühler, K. (2005): Assessing the Ecoefficiency of End-of-Pipe Technologies with the Environmental Cost Efficiency Indicator: A Case Study of Solid Waste Management. Journal of Industrial Ecology, 9 (4), ISO. (2006) Environmental management Life cycle assessment Requirements and guidelines. International Organisation for Standardisation, International Standard ISO Moberg, Å, Finnveden, G, Johansson, J och Lind, P (2005) Life cycle assessment of energy from solid waste-part 2: landfilling compared to other treatment methods. Journal of Cleaner Production 13: Mølgaard, C (1995) Environmental impacts by disposal of plastic from municipal solid waste. Resources, conservation and recycling 15: Ny Teknik (2003): Lortig hantering av plastsopor. Ny Teknik, 17 september Olofsson, M. (2004): Improving model-based systems-analysis of waste management. PhD thesis. Chalmers University of Technology, Göteborg. Pennington, D.W., Potting, J., Finnveden, G., Lindeijer, E.W., Jolliet, O. Rydberg, T. och Rebitzer, G. (2004): Life Cycle Assessment (Part 2): Current Impact Assessment Practise. Environment International, 30, Profu (2004) Evaluating waste incineration as treatment and energy recovery method from an environmental point of view. Profu, Mölndal. Rebitzer, G., Ekvall, T., Frischknecht, R., Hunkeler, D., Norris, G., Rydberg, T., Schmidt, W.-P., Suh, S., Weidema, B.P. och Pennington, D. (2004): Life cycle assessment: Part 1: Framework, goal and scope definition, inventory analysis, and applications. Environment International, 30, Sahlin, J., Knutsson, D. och Ekvall, T. (2004) Effects of planned expansion of waste incineration in the Swedish district heating systems. Resources, Conservation and Recycling, 41: Sundqvist J-O, Baky, A., Carlsson Reich, M., Eriksson O. och Granath, J. (2002a) Hur ska hushållsavfallet tas om hand? Utvärdering av olika behandlingsmetoder. IVL Rapport B1462. IVL, Stockholm. 27

109 Sundqvist J-O, Finnveden, G och Sundberg, J (eds.) (2002b) Syntes av systemanalyser av avfallshantering. IVL rapport B1491. IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Stockholm. Villanueva, A och Wenzel, H (2007) Paper waste recycling, incineration or landfilling? A review of existing life cycle assessments. Waste management 27: S29- S46. Weidema, B.P., Wesnaes, M., Christiansen, K. and Koneczny, K. (2006): Life Cycle Based Cost-Benefit Assessment of Waste Management Options. Paper presented at ISWA Annual Congress, Copenhagen. Available on Winkler, J, och Bilitewski, B. (2007). Comparative evaluation of life cycle assessment models for solid waste management. Waste management 27: Woolridge, A.C., Ward, G.D., Philips, P.S., Collins, M. och Gandy, S. (2006) Life cycle assessment for reuse/recycling of donated textiles compared to use of virgin material: An UK energy saving perspective. Resources, Conservation and Recycling 46: WRAP (2006) Environmental benefits of recycling an international review of life cycle comparisons for key materials in the UK recycling sector. Water and Resource Action program, Oxon, UK. 28

110 Bilaga Bilagan innehåller en mer detaljerad redovisning av resultat än vad som redovisas inne i själva rapporten, nämligen energianvändning och miljöpåverkan vid återvinning respektive förbränning av olika materialslag. Ett negativt värde innebär att energianvändningen/miljöpåverkan minskar. Värden inom parantes anger eventuella besparingar vid återvinning i jämförelse med förbränning. Dessa värden är de som presenteras inne i rapporten. N/A indikerar att detta inte gått att utläsa ur den aktuella studien. Papper, papp och kartong Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Kartong 1834 (25) 1859 MJ/pers, år. Förbrukning av energiråvaror. (Sundqvist et al, 2002a) Mix Kartong Wellpapp -18,3 E3 (2700) -16,8 E3 (1500) -15,6 E3 MJ/ton återvunnen kartong. (Finnveden et al, 2000b). -15,7 E3 MJ/ton återvunnen wellpapp. (Finnveden et al, 2000b). Övrig miljöpåverkan Klimatpåverkan Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Mix Kartong 184 (457) Wellpapp -131 (148) 641 Kg CO2-ekvivalenter / ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) 17 kg CO2-ekvivalenter / ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) Pappers- och kartongförpackningar -21 E6/29E6 N/A kg CO 2 -ekv.miljöeffekter av ytterligare åv jmf med dagens system. Neg. Värden betyder att påverkan minskar. (Ekvall et al, 2006)* Mix papper -2 (1-(-3,5)) Kg CO2-ekv./kg papper. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.** (WRAP, 2006). Kartong 1 (1,5 (-3)) Kg CO2-ekv./kg kartong. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.** (WRAP, 2006). Kartong 170 (0) 170 kg CO 2 /pers,år. (Sundqvist et al, 2002a) * X/Y motsvarar kort/lång sikt, där kort sikt innebär att kapaciteten i svensk avfallsförbränning är fix och begränsad och lång sikt att den kan anpassas till behovet. **Värdena anger medelvärdet, dvs de värden som förekommit oftast i de studier som ingått i syntesen. (Värden inom parentes visar max- och min.-värden i studierna) I

111 Försurning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Pappers- och kartongförpackningar Kartong 636 1,3 E4/3 E3 N/A kg SO 2 -ekv. Miljöeffekter av ytterligare åv jmf med dagens system. Neg. Värden betyder att påverkan minskar. (Ekvall et al, 2006)* (35) 671 Kg SO 2 /pers, år. (Sundqvist et al, 2002a) * X/Y motsvarar kort/lång sikt, där kort sikt innebär att kapaciteten i svensk avfallsförbränning är fix och begränsad och lång sikt att den kan anpassas till behovet. Övergödning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Mix Kartong -18,7 (85,8) Wellpapp -8,45 (8,31) Kartong 5,32 Pappers- och kartongförpackningar (0,51) 67,1 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) -0,14 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) 5,83 ton O2/pers, år. (Sundqvist et al, 2002a) -230/-230 ton NOx-ekv. Miljöeffekter av ytterligare åv jmf med dagens system. Neg. värden betyder att påverkan minskar. (Ekvall et al, 2006)* * X/Y motsvarar kort/lång sikt, där kort sikt innebär att kapaciteten i svensk avfallsförbränning är fix och begränsad och lång sikt att den kan anpassas till behovet. Bildning av fotooxidanter Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Mix kartong -4,5 E-3 (4,21 E-3) Wellpapp 3,55 E-4 (-6,65 E-4) Kartong 37 E-3 Pappers- och kartongförpackningar (0,001) -2,9 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -3,1 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). 38 E-3 Ton eten/pers, år (Sundqvist et al, 2002a) -14/8 N/A Ton eten-ekv. Miljöeffekter av ytterligare åv jmf med dagens system. Neg. värden betyder att påverkan minskar. (Ekvall et al, 2006)* * X/Y motsvarar kort/lång sikt, där kort sikt innebär att kapaciteten i svensk avfallsförbränning är fix och begränsad och lång sikt att den kan anpassas till behovet. II

112 Tidningspapper Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Tidningspapper -43,7 E3 (28100) -15,6 E3 MJ/ton återvunnet tidningspapper. (Finnveden et al, 2000b). Övrig miljöpåverkan Miljöpåverkan Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/ Kommentar Klimatpåverkan Tidningspapper (11598) 53,8 Kg CO 2 -ekvivalenter/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) Övergödning Tidningspapper 1,04 (-1,24) -0,20 ton O 2 /ton tidningspappersavfall (Finnveden et al, 2000b) Bildning av fotooxidanter Tidningspapper -1,4 E-4 (-6,65 E-4) 3,1 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) Plast Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Plastförpackningar -347 N/A MJ/pers, år. Räknat som av den totala nettoenergi-användningen* Beigl & Salhofer (2004) Plastförpackningar 1669 (290) 1959 MJ/år. Förbrukning av energibärare. (Sundqvist et al, 2002a) PET PE PP PS PVC -7,58 E3 (51400) -51,4 E3 (12000) -42,9 E3 (3000) -44,5 E3 (9800) -24,6 E3 (7200) -24,4 E3 MJ/ton återvunnen PET. (Finnveden et al, 2000b). -39,4 E3 MJ/ ton återvunnen PE. (Finnveden et al, 2000b). -39,9 E3 MJ/ ton återvunnen PP. (Finnveden et al, 2000b). -34,7 E3 MJ/ ton återvunnen PS. (Finnveden et al, 2000b). -17,4 E3 MJ/ ton återvunnen PVC. (Finnveden et al, 2000b). *Totala nettoenergianvändningen: NEU; 162,5 GJ./pers, år. III

113 Övrig miljöpåverkan Klimatpåverkan Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Plastförpackningar -0,018 N/A kg CO 2 ekv/pers, år. Räknat som av den totala klimatpåverkan* (Beigl & Salhofer, 2004). PET 2147 (137) PE 273 (2718) PP 2068 (911) PS 1494 (1624) PVC 1477 (-27) Plastförpackningar 150 (20) 2284 kg CO 2 -ekv/ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) kg CO 2 -ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) kg CO 2 -ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) kg CO 2 -ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b) kg CO 2 -ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). 170 kg CO 2 /pers,år. (Sundqvist et al, 2002a). Plast -3 (4 -(-4)) Kg CO2-ekv./kg plast. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.** (WRAP, 2006). *Totala klimatpåverkan (GWP) 8,360 kg CO2 ekv/pers, år. **Värdena anger medelvärdet, dvs de värden som förekommit oftast i de studier som ingått i syntesen. (Värden inom parentes visar max- och min.-värden i studierna) Försurning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Plastförpackningar -0,086 N/A Kg SO 2 -ekv/pers, år. Räknat som av den totala försurningspåverkan* (Beigl & Salhofer, 2004). Plastförpackningar 591 (80) *Totala försurningspåverkan (AP) 41,85 kg SO2 ekv/pers, år 671 Kg SO 2 /pers, år. (Sundqvist et al, 2002a). IV

114 Övergödning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar PET -4,5 (3,55) PE 51,7 (-26,7) PP -1,3 (0,2) PS -0,78 (0,62) PVC -3,3 (3,22) Plastförpackningar 5,62 (0,21) -0,95 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). 25 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -1,1 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -0,16 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -0,08 ton O 2 /ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). 5, 83 ton O2/pe, år. (Sundqvist et al, 2002a) Bildning av fotoxidanter Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar PET -0,02 (0,02) PE -0,05 (0,05) PP -4,01 E-3 (3,2 E-3)) PS -1,0 E-3 (2,75 E-4) PVC -5,78 E-3 (5,4 E-3) Plastförpackningar 26 E-3 (0,012) -5,1 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -8,4 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -8,6 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -7,3 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). -3,56 E-4 Ton Eten-ekv/ ton avfall. (Finnveden et al, 2000b). 38 E-3 Ton eten/pers, år (Sundqvist et al, 2002a) V

115 Metall Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Metall -254 N/A MJ/pers, år. Räknat som av den totala nettoenergi-användningen* (Beigl & Salhofer, 2004). Aluminium 144,5 E3 MJ/ton återvunnen aluminium. Minskad total energianvändning vid återvinning av aluminium jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1996) *Totala nettoenergianvändningen: NEU; 162,5 GJ/pers, år. Övrig miljöpåverkan Miljöpåverkan Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Klimatpåverkan Metall -0,001 N/A kg CO 2 -ekv/pers, år. Räknat som av den totala klimatpåverkan* (Beigl & Salhofer, 2004). Aluminium 13,481 kg CO 2 ekv./kg återvunnen aluminium. Minskad miljöpåverkan vid återvinning av aluminium jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1996) Stål -0,5 (2-(-3)) Kg CO2-ekv./kg stål. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.*** (WRAP, 2006). Aluminium -10 (5 (-20)) Kg CO2-ekv./kg aluminium. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.*** (WRAP, 2006). Försurning Metall -0,085 N/A Kg SO 2 -ekv/pers, år. Räknat som av den totala försurningspåverkan** (Beigl & Salhofer, 2004). aluminium 1350,4 Mmol H + /kg återvunnen aluminium. Minskad miljöpåverkan vid återvinning av aluminium jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1996) *Totala klimatpåverkan (GWP) 8,360 kg CO2 ekv **Totala försurningspåverkan (AP) 41,85 kg SO2 ekv ***Värdena anger medelvärdet, dvs de värden som förekommit oftast i de studier som ingått i syntesen. (Värden inom parentes visar max- och min.-värden i studierna) VI

116 Glas Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Glas -84,5 N/A MJ/pers, år. Räknat som av den totala nettoenergianvändningen* (Beigl & Salhofer, 2004) Glas 5,850 MJ/kg återvunnet glas. Minskad total energianvändning vid återvinning av glas jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1999) *Totala nettoenergianvändningen: NEU; 162,5 GJ. Övrig miljöpåverkan Miljöpåverkan Material Återvinning Energiutvinn ing Referens/enhet/kommentar Klimatpåverkan Glas -0,00067 N/A kg CO 2 -ekv/pers, år. Räknat som av den totala klimatpåverkan* (Beigl & Salhofer, 2004). Glas 0,662 kg CO 2 ekv./kg återvunnet glas. Minskad miljöpåverkan vid återvinning av glas jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1999) Glas -0,5 (-0,5 (-2,5)) Kg CO2-ekv./kg glas. Sparade emissioner av växthusgaser vid återvinning vs förbränning.*** (WRAP, 2006). Försurning Glas 0,033 N/A kg SO 2 -ekv/pers, år. Räknat som av den totala försurnings-påverkan** (Beigl & Salhofer, 2004). Glas 49,3 Mmol H + / kg återvunnet glas. Minskad miljöpåverkan vid återvinning av glas jämfört med förbränning. (Edwards och Schelling, 1999) *Totala klimatpåverkan (GWP) 8,360 kg CO2 ekv/pers, år. **Totala försurningspåverkan (AP) 41,85 kg SO2 ekv/pers, år. ***Värdena anger medelvärdet, dvs de värden som förekommit oftast i de studier som ingått i syntesen. (Värden inom parentes visar max- och min.-värden i studierna) VII

117 Textil Energianvändning Material Återvinning Energiutvinning Referens/enhet/kommentar Kläder 6109 N/A MJ/ton (Woolridge et al, 2006) VIII

118 Bilaga 5. Enkät till hushåll i Eskilstuna, augusti 2007.

119

120 Källsorteringen i Eskilstuna och Ditt hushåll Med start den 3:e september i år kommer ett något förändrat insamlingssystem för föremål av metall och hårdplast att införas på prov under ett års tid i ditt bostadsområde. Du kommer inom en snar framtid att få information om detta via Eskilstuna Energi & Miljö, men för att kunna utvärdera det nya systemet är det viktigt att redan nu veta hur hushållen ser på det nuvarande insamlingssystemet. Eskilstuna Energi & Miljö samt Naturvårdsverket har därför gett forskare vid Luleå tekniska universitet ett uppdrag att genomföra en enkätstudie i hushåll i Eskilstuna. Den kunskap som erhålls genom studien är viktig för att kunna utforma ett insamlingssystem som fungerar bra och som har starkt stöd bland hushållen. Du är en av de 800 personer som genom ett slumpmässigt urval har utsetts att besvara denna enkät. Vi hoppas att du vill hjälpa oss genom att fylla i det bifogade frågeformuläret och så snart som möjligt återsända det i det portofria kuvertet. Enkäten är kort och tar ca 7-8 minuter att besvara. I en vetenskaplig undersökning som den här är det viktigt att människor med olika uppfattning får tillfälle att delta. Värdet av undersökningens resultat är beroende av att så många som möjligt besvarar frågeformuläret. Ditt svar kan inte ersättas av någon annans. Dina svar behandlas naturligtvis helt konfidentiellt. Det kodnummer som finns på formulärets framsida gör det möjligt för oss att notera att just Du har svarat så att vi inte behöver besvära med påminnelser. Därefter kommer kopplingen mellan kodnummer och namn att tas bort. Om Du vill fråga oss om något gällande undersökningen, tveka inte att kontakta CHRISTER BERGLUND på telefon 0920/ eller via e-post: [email protected]. Ett stort tack på förhand för Din medverkan! Vänliga hälsningar, Ansvarig på universitetet Ansvarig i Eskilstuna Ansvarig på Naturvårdsverket Patrik Söderholm Reiner Schulz Cecilia Petersen Professor Utvecklingsingenjör Handläggare Luleå tekniska universitet Eskilstuna Energi & Miljö Naturvårdsverket

121 1. Jag är Kvinna Man 2. Jag är år 3. Jag är Ensamstående Gift/sammanboende 4. Min högsta genomförda utbildning är: 5. Min huvudsakliga sysselsättning är: Grundskola/folkskola Förvärvsarbete, heltid Gymnasieskola/folkhögskola Förvärvsarbete, deltid Universitet/högskola Studerande Annat: Arbetssökande Hemarbetande eller föräldraledig Pensionär eller sjukpensionär 6. Jag/vi har (antal) hemmavarande barn 7. Vilka lokaltidningar läses regelbundet i Ditt hushåll? (Kryssa för ett eller flera alternativ) Eskilstuna-Kuriren Folket Annan lokaltidning: 8. Ungefär hur många kvadratmeter är Ditt hem? Inkludera även biytor såsom förråd och garage. Ca kvadratmeter 9. För Dig som bor i lägenhet eller radhus, finns det behållare för källsortering i den fastighet där Du bor eller i direkt anslutning till fastigheten, s.k. fastighetsnära insamling? Ja Nej Jag bor i villa 10. Hur långt är det från Din bostad till närmaste obemannade återvinningsstation eller för Dig i vissa hyreshus till den fastighetsnära insamlingen? Ca meter DITT HUSHÅLLS KÄLLSORTERING IDAG 11. Ungefär hur många minuter totalt spenderar Ert hushåll i genomsnitt under en vecka för: att sortera och rengöra avfall i hemmet? att frakta källsorterat avfall till en återvinningsstation eller för Dig i vissa hyreshus till den fastighetsnära insamlingen? ca minuter ca minuter 1

122 12. Hur stor del av Era använda förpackningar källsorterar Du och Din familj? (Kryssa för det alternativ som bäst svarar mot Din uppfattning för varje typ av avfall) Inget Hälften Allt Pappersförpackningar Hårda plastförpackningar (utan pant) Mjuka plastförpackningar Glasförpackningar (utan pant) Metallförpackningar (utan pant) 13. Hur stor del av förpackningarna tror Du att andra hushåll i Eskilstuna kommun källsorterar? Inget Hälften Allt Pappersförpackningar Hårda plastförpackningar (utan pant) Mjuka plastförpackningar Glasförpackningar (utan pant) Metallförpackningar (utan pant) 14. För Dig som inte har tillgång till fastighetsnära hämtning, hur många gånger per månad fraktar Ditt hushåll använda förpackningar till en obemannad återvinningsstation? Ca gånger per månad 15. Gör Du/Ni i Ert hushåll extra/enkom resor med bil till en obemannad återvinningsstation för att lämna använda förpackningar? (Kryssa för det alternativ som bäst passar in på Ert hushåll) Ja, alltid Varannan gång Nej, aldrig 16. Hur ofta besöker någon i Ditt hushåll den bemannade återvinningscentralen i Lilla Nyby för att lämna avfall/grovavfall? (Kryssa för det alternativ som bäst passar in på Ert hushåll) Minst en gång i veckan Varannan vecka Ca en gång varje månad Varannan månad En gång i kvartalet En gång per halvår En gång per år eller mer sällan 2

123 ERFARENHETER OCH SYNPUNKTER KRING KÄLLSORTERING 17. Nedan följer ett antal påståenden om källsortering. Ange med ett kryss i vilken utsträckning Du instämmer i eller tar avstånd från vart och ett av påståendena. Tar helt avstånd ifrån Instämmer helt Källsortering är en meningsfull aktivitet Jag känner ett personligt ansvar att källsortera Jag källsorterar för jag vill se mig själv som en ansvarsfull person Jag källsorterar eftersom det är en aktivitet som får mig att må bra Viktiga personer i min närhet vill att jag ska källsortera Jag ser många hushåll i Eskilstuna som källsorterar Eskilstuna kommun vill att jag ska källsortera Jag känner mig väl informerad om källsorteringen i Eskilstuna Det finns många faktorer i min omgivning som hindrar mig från att källsortera mer Om jag vill är det enkelt för mig att källsortera mer Jag är villig att källsortera mer för att reducera de negativa effekterna på miljön Jag vet inte var jag ska lägga/frakta hushållsavfallet Hur upplever du miljön på de återvinningsstationer eller de fastighetsnära utrymmen som Ditt hushåll använder med avseende på nedskräpning och renlighet? Mycket dålig (skräpigt och fult) Varken bra eller dålig Mycket bra (rent och snyggt) 3

124 FRÅGOR OM HÅRDPLAST- OCH METALLAVFALL I denna del av enkäten ställer vi några frågor om hur Ert hushåll ser på den nuvarande källsorteringen av metall- och hårdplastavfall (utan pant). Idag ska sådant avfall om det utgörs av förpackningar lämnas vid någon av kommunens 46 återvinningsstationer eller i fastighetsnära behållare. Större föremål av metall och hårdplast (t.ex. pulkor, hinkar etc.) ska fraktas till den bemannade återvinningscentralen i Lilla Nyby medan mindre metallföremål och föremål av hårdplast (t.ex. diskborstar) kan läggas i hushållsavfallet. 19. Hur stor andel av Ditt hushålls totala hårdplast- och metallavfall uppskattar Du att Du/Ni idag lämnar på en återvinningsstation eller i det fastighetsnära kärlen för hårdplast- och metallförpackningar (och således inte i det övriga hushållsavfallet eller på återvinningscentralen i Lilla Nyby)? Inget Hälften Allt Hårdplast (utan pant) Metall (utan pant) 20. Nedan följer ett antal påståenden om positiva effekter av att hushållen i Eskilstuna källsorterar föremål av hårdplast? Ange i vilken utsträckning Du instämmer i eller tar avstånd från vart och ett av påståendena. (Kryssa för den siffra som bäst svarar mot Din uppfattning) Tar helt Instämmer avstånd ifrån Osäker helt Mitt hushålls källsortering av hårdplast bidrar till att öka återvinningen av hårdplast Mitt hushålls källsortering av hårdplast bidrar till att reducera utsläppen av farliga ämnen Mitt hushålls källsortering av hårdplast bidrar till att samhället sparar på viktiga naturresurser 21. Nedan följer ett antal påståenden om positiva effekter av att hushållen i Eskilstuna källsorterar föremål av metall? Ange i vilken utsträckning Du instämmer i eller tar avstånd från vart och ett av påståendena. (Kryssa för den siffra som bäst svarar mot Din uppfattning) Tar helt Instämmer avstånd ifrån Osäker helt Mitt hushålls källsortering av metall hjälper till att öka återvinningen av metall Mitt hushålls källsortering av metall hjälper till att reducera utsläppen av farliga ämnen Mitt hushålls källsortering av metall bidrar till att samhället sparar på viktiga naturresurser 4

125 22. Hur stora uppoffringar för Ditt hushåll i form av t.ex. tid, pengar och känslor av obehag och besvär tycker Du att det totalt sett krävs för att källsortera, lagra och frakta iväg hårdplast- och metallavfall? Beakta alla föremål av hårdplast och metall som Ditt hushåll vill bli av med. Inga uppoffringar alls Mycket stora uppoffringar Hårdplast (utan pant) Metall (utan pant) 23. Vilken aktivitet kopplad till Ditt hushålls källsortering av hårdplast ger normalt sett upphov till mest besvär för Dig/Er? Kryssa för ett av nedanstående alternativ. Sortera ut och rengöra hårdplasten Lagra hårdplast i bostaden Frakta sorterad hårdplast till en återvinningsstation eller till de fastighetsnära utrymmena Frakta sorterad hårdplast till återvinningscentralen i Lilla Nyby Annat: 24. Vilken aktivitet kopplad till Ditt hushålls källsortering av metallföremål ger normalt sett upphov till mest besvär för Dig/Er? Kryssa för ett av nedanstående alternativ. Sortera ut och rengöra metallföremål Lagra de sorterade metallföremålen i bostaden Frakta sorterad metall till en återvinningsstation eller till de fastighetsnära utrymmena Frakta sorterad metall till återvinningscentralen i Lilla Nyby Annat: Om Du har några ytterligare synpunkter på källsorteringen i Eskilstuna eller på denna enkät kan Du skriva dessa här: TACK FÖR DIN MEDVERKAN! 5

126 Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall? RAPPORT 5752 NATURVÅRDSVERKET ISBN ISSN Utredning av förutsättningar för insamling och återvinning av hushållens avfall i materialströmmar I denna rapport presenterar resultaten från en utredning om förutsättningarna för att ersätta dagens produktbaserade insamlingssystem för hushållsavfall med ett som istället grundas på vilket material avfallet består av. Vi redovisar även hur Naturvårdsverket planerar att fortsätta arbetet med att anpassa insamlingssystemen. Ett nytt system skulle kunna förenkla avfallshanteringen för hushållen och öka materialåtervinningen. Generellt är materialåtervinning miljömässigt bättre än förbränning. De plockanalyser vi genomfört visar dock att det finns relativt liten andel icke-förpackningsavfall, som skulle kunna materialåtervinnas, i hushållens säckoch kärlavfall. Det finns även vissa praktiska frågor som måste utredas innan en eventuell ändringen genomförs på nationell nivå. För att kunna svara på dessa har vi påbörjat ett praktiskt försök i Eskilstuna. Försöket avslutas i september En annan fråga som måste utredas är ansvarsfördelningen i ett nytt system. Vi lägger i rapporten fram olika alternativ för hur ansvaret skulle kunna fördelas och vilka lagändringar de olika alternativen kräver. Generella anser vi dock att dessa frågor i första hand bör lösas genom samarbete mellan aktörerna på avfallsområdet, inte genom ändringar i reglerverket. Naturvårdsverket SE Stockholm. Besöksadress: Valhallavägen 195. Tel: , fax: , e-post: [email protected] Internet: Beställningar Ordertel: , orderfax: , e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma. Internet: