Veckobrev från Isbrytaren Oden

Transkript

1 Veckobrev från Isbrytaren Oden Hej på er alla, Navigation Ytterligare en vecka har gått och vi har lyckats ta oss hela vägen ner till Laptev Havet där forskningen nu satt igång på allvar. Vi fick slita rejält genom isen och den släppte succesivt greppet om oss desto längre ner mot Laptev havet vi kom se bilden nedan. Vårt spår är det gula irreguljära streck ni ser på bilden. Vi fick dock kämpa på bra för att komma fram till iskanten om ni följer spåret på nedanstående bild ser ni att det inte gått så rakt utan isen har helt fått bestämma där den var villig att släppa fram oss. Som jag nämnde i tidigare brev, så har avsaknaden av helikopter varit kännbar för både bränsleförbrukning och tid. Vi hade förhoppningar att vara framme på första forskningsstationen på morgonen den 15/7, men det blev på senare delen av eftermiddagen istället. Isen är den som bestämmer här uppe och det är glädjande att få se denna kvalitet på is fortfarande existerar. Iskoncentrationen går från mörklila % täckning till mörkblått som är 0-10%. Jag bifogar också en radarbild, som är det ända hjälpmedel vi har när det är dimma, vilket det är större delen av Sommaren i Arktis.

2 Vi är nu inne i en så kallad Polynya, som är ett öppet område i isen som bildats av rådande väder och vind samt i detta fall varmt vatten från floden Lena. Området är större än östersjön, så vi hoppas att det goda vädret håller i sig. En isbrytare på öppet hav i storm är inget man längtar efter. All vikt är mer eller mindre placerad längst ner i skrovet vilket gör en isbrytare väldigt stabil. och på grund av denna stabilitet blir rörelserna väldig snabba och stora vid sjögång vilket kan bli en olustig upplevelse även för oss som är vana med Odens nycker. Jämför med en rundbottnad leksak som inte går att välta, typ den där polisdockan i Jultomtens verkstad som vi får se på TV varje julafton. Man blir precis lika irriterad på dessa rörelser som spädbarnet blir på leksaken då det upptäcker att den inte går att lägga ner. Vädret ser i allafall gynnsamt ut, så långt som vi kan se och låt oss då hoppas att det förblir så. På bilden ovan ser ni forskningsområdet utlagt i ett mönster av punkter, där varje punkt är en station. På bilden nedan ser ni samma mönster utlagd på en karta där vi ser en del av samma område. De gula linjerna är vårt spår som visar hur vi hittills kört.

3 På bilden nedan ser ni hur vi först rutat in området stationen som det är tänkt att vi ska forska. På ovanstående bilden ser det ut som vi kört runt på måfå, men om ni tittar på den nedre bilden ser ni att vi kört i ett mönster. Detta mönster är utformat så att vi täckt hela botten i området med vårt MultiBeam ekolod. Detta lod sänder inte bara ut en signal som studsar mot botten som ett vanligt ekolod utan detta sänder iväg en skur av signaler mot botten varje gång det sänder. Mönstret solfjäderformat eller triangulärt. Toppen av triangeln är sändarna i fartygets botten och basen på triangeln är havsbotten. På detta sätt får man djupdata för ett mycket bredare område än fartyget, som tumregel kan man säga att bredden på lodningen blir fyra gånger djupet. På det djup vi nu ligger, ca 50 m täcker lodet en yta på botten som är cirka 200m, På 3000m blir resultatet 12000m brett. Detta är ett mycket effektivt instrument om man ska kartera ett större område. Data från lodet går sedan att behandla i ett program till en tredimensionell bild av havsbotten. Se exempel nedan på ett av de undervattensberg Oden hittat på sina resor i Arktis.

4 Oden inte är utrustad med ett positioneringssystem, utan måste vi stoppa och driva över områdena som det ska forskas på. Detta kräver en del arbete med att räkna ut vart man ska stoppa, men vi har lyckats bra när det gäller att positionera oss utan hjälp av positioneringssystem, se bild nedan. Punkten vi skulle mäta på är den brandgula ring ni ser lite om babord om fören. Instrumentet som mätte denna punkt sitter på babord sida av fören och kunde mäta rätt på punkten. Oden rör sig i pilens riktning och det streckade linjerna. Instrumentet som användes för dessa mätningar heter CTD och är en förkorning av Conductivity, Temperature och Density. Ni ser CTD-rosetten på nedanstående bild. Det är Göran Björk från Göteborgs universitet som sköter CTD verksamheten under SWERUS. Göran har varit ombord på flertalet av Odens expeditioner i Arktis och är en så kallad Odenveteran.

5 Forskningen Forskningen är i full gång och vi forskar 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Vi kommer att vara i detta område till minst den 26:e juli. Vi spanar av området med vårt Multibeam ekolod som jag nämnde innan, men vi har ytterligare ett ekolod som mäter vad som finns i vattenkolumnen mellan Fartyg och botten. Denna typ av ekolod används främst av fiskefartyg för att fånga upp vart fiskstimmen ligger, men i vårt fall söker vi metan. Metan har forskarna hittat med råge till och med så mycket att vi sett det på alla våra lod, även på vårt navigatoriska lod som bara sänder en signal i taget. Vi har även en lättare typ av seismisk utrustning installerad som kallas sub bottom profiler. Denna utrustning ser också metangas fast under bottenytan ner till ca 4 m i sedimenten. Bilden ovan visar metanutsläpp från botten, som ni ser stiger det upp både som skorstensrök från de mindre källorna och som stora moln ur de stora källorna. Metan är ingen höjdare om man ska tänka på miljön. Frigjord metangas i atmosfären är 20 gånger så värre än koldioxid när det gäller bildandet

6 av växthusgaser. Nedanstående bild visar två lyckliga chefsforskare Örjan Gustavsson och Igor Semiletov. Örjan pekar belåtet på metanutsläppen från botten. När vi väl har hittat ett område och karterat det, så har vi ankrat på det ställen som djupet tillåtit det. Väl på station så tar vi tagit prover ur botten med två olika sedimentprovtagare, Multicorer och Pistoncorer. Multicorer tar som namnet medger flera prover samtidigt och denna multicorer tar åtta prover varje gång, men inte så djupt. De är ca 50cm långa. Se bilder nedan på Multicorer

7 Pistoncorer tar däremot långa sedimentprover och vi har endast gjort en provtagning hittills. Det provet blev fem meter långt. Se bilder nedan på Pistoncorer Stämningen ombord Jag möter fortfarande enbart glada miner ombord och alla verkar lyckliga över att äntligen kommit igång med forskningen. Vi hade i förra veckan en tillströmming av tyska forskare till bryggan när

8 Tyskland slog Argentina i Fotbolls VM, men det blev ingen tillströmning alls igår när en av deras Formula 1 förare Nico Rosberg vann Tysklands Grand Prix. Jag antar att intresset för Formula 1 inte går att jämföra med fotbollsintresset, men vi får ytterligare en vecka gratulera Tyskland för dess idrottsliga framgångar. Vi får alla som vanligt mycket god mat och citat från Wilhelm Mobergs Arvid i romanen Utvandrarna när han fått mat av fartygskocken under färden över Atlanten, så säger han till Robert man får så mycket mat, så man bara går och päser efteråt. Detta tror jag många gör efter varje måltid här ombord också. Djurlivet Det har inte varit så mycket djur denna vecka heller, men hur som helst kan jag konstatera att måsfåglar finns över hela jordklotet Det snöade rejält igår, så när ni satt på stranden och njöt av sommarvärmen och semestern blev vi nerkylda av en svalkande snöby.

9 Bilder Här kommer lite fler bilder från verksamheten den sista veckan.

10

11

12