Brevet. När jag var vid dörren så lyste den inte längre. Allt som var där var ett sånt där medeltidsbrev som var skrivit i bläck. Brevet löd så här:

Transkript

1

2 Hej Hej, jag heter Mercedes. Jag är tio år och har ljust rakt hår och blå ögon. Jag bor i Skåne. Mina intressen är fyrhjuling och handboll. Det betyder att jag är en våghalsig och uthållig tjej, tror jag. Min bästa vän heter Charlie. Hon har svartbrunt hår och mörkgröna ögon. Vi går på Flödaskolan, det är en bra skola. De flesta i skolan är snälla och glada förutom Bert. Han är vaktmästare. Han har rufsigt brunt hår, är tjock som en gris, har en JÄTTEstor vårta på kinden. Han är alltid jätteelak mot alla. Det sägs att han aldrig fick godis eller glass när han var liten och har sen dess aldrig varit glad. En dag när jag spelade fotboll på rasten så råkade jag skjuta bollen så att den landade på andra sidan skolan. När jag sprang dit för att hämta bollen så såg jag en dörr. Den var inte som alla andra dörrar på skolan. Den lyste och glimrade. Jag bestämde mig för att inte berätta om dörren för någon på ett tag.

3

4 Brevet Dagen efter när jag gick till skolan så var dörren allt jag kunde tänka på. Dörren som var på andra sidan skolan och nerför en trappa i marken. Jag tänkte och tänkte på den. På rasten började Charlie undra varför jag var så konstig, varför jag inte ville leka med henne. Till slut gick hon fram och frågade vad det var. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag berätta för min bästa vän om dörren eller skulle jag hålla den för mig själv ett tag till. Jag bestämde mig för att inte berätta, så jag sa att jag undrade när vi skulle få en fotbollsplan, Charlie höll med. När skoldagen var slut så frågade Charlie om vi skulle leka, men jag sa att jag måste hem för det var min och mammas bakdag i dag. Egentligen så skulle jag till dörren. När jag var vid dörren så lyste den inte längre. Allt som var där var ett sånt där medeltidsbrev som var skrivit i bläck. Brevet löd så här:

5 Hej! Jag behöver hjälp snabbt! En drake har kommit och håller på att förstöra vår stad. Vi behöver hjälp genast! Den som får det här brevet, skynda innan det är för sent! Kom ihåg att bara den utvalda kan vinna över draken. Och den utvalda är du som kan läsa det här brevet. Mvh Irala.

6 Nyckeln Nästa dag i skolan så tänkte jag fortfarande på dörren, men den här gången undrade jag hur jag skulle komma in. Jag tänkte att det måste finnas en nyckel till dörren, men vem kunde ha en nyckel till en sån dörr som antagligen ledde till ett helt annat ställe. Jag kom på det EVREKA! Jag blev jätteglad när jag kom på det, men sen så blev jag rätt så ledsen. Jag kom på att det var Bert som hade nyckeln. Tack vare att han var vaktmästare. Vad skulle jag göra nu? På rasten så kom Charlie fram till mig. Hon sa att hon hade ringt hem till mig och undrat hur det gick med bakandet. Men mamma hade trott att jag var hos Charlie. Charlie undrade vad som höll på att hända. Jag kände att jag var tvungen att visa henne brevet, så jag gjorde det. Charlie förstod inget. Hon förstod inte en bokstav i brevet. Då kom jag på att bara den utvalda kunde läsa brevet, så jag förklarade allt i stället. Hon sa att vi måste försöka ta nyckeln av Bert. Vi båda visste att han aldrig skulle ge oss den.

7 När skolan var slut så såg vi till att stanna kvar för att försöka ta nyckeln. När vi var framme vid vaktmästarrummet så knackade Charlie på. Det var väldig nervpirrande för oss båda. Planen var att Charlie skulle börja prata och att jag skulle ta Berts nyckelknippa under tiden. Försiktigt så att ha inte upptäckte mig. Bert öppnade dörren och Charlie började prata, men Bert ville inte lyssna. Han bara frågade vad hon ville. Charlie visste inte vad hon skulle säga, hon vågade inte säga att hon ville ha nyckeln till den konstiga dörren, så hon sa att hon hade glömt bort vad hon ville. När Charlie gick därifrån undrade hon var jag var. Jag hade smitit in på Berts kontor precis när han skulle gå därifrån. Jag blev inlåst därinne. I mörkret såg jag nyckeln, den lyste och glimrade precis som dörren. Jag tog den. Hur skulle jag ta mig ut undrade jag. Jag kollade och kollade efter en utgång och då såg jag att det fanns en ventilationstrumma uppe vid taket. Jag tog Berts bord och ställde mig på det. Jag lyckades precis nå locket på ventilationstrumman. Jag tog av locket och

8

9 klättrade in i den. Den ledde inte långt, bara strax utanför Berts kontor. Charlie blev överlycklig av att se mig krypa ut ur trumman. Jag sa att vi var tvungna att skynda oss innan larmet gick på skolan. För klockan var mycket. När vi kom fram till dörren så satt vi i nyckeln och vred om. Sakta öppnade vi dörren och det lyste och glimrade mer än vi nånsin hade sett. Det var nåt helt otroligt, jag höll på att svimma. Dörren var äntligen öppnad.

10 En annan värld Nu var dörren öppnad. Jag tänkte att nu börjar äventyret. Vilken känsla, det var helt otroligt, men samtidigt om jag var den utvalda så måste jag slåss mot draken. Jag hade inte tänkt på det förut. Det kändes läskigt men jag visste att Irala behövde min hjälp, jag var ändå den utvalda som sagt. Jag tog ett stort kliv och hoppade, jag landade i en helkonstig värld. Jag stod mitt i en skog och allt jag kunde se var ett högt berg med ett slott på. Jag hann inte tänka på det förrän jag hörde ett bankande. Charlie hade inte lyckats hoppa in genom dörren. Jag antog att det bara var den utvalda som kunde komma in. Jag vände mig om och tittade in i naturen. Nu kände jag en rökdoft, inte som röken från elden på fyrhjulingstävlingarna utan doften av en skogsbrand. Innan jag visste ordet av så befann jag mig i ett eldhav. Jag sprang för allt vad jag hade men elden blev bara större och större. Skogen var snart slut och där borta vid slutet fanns bara en stor klippvägg. Vad skulle jag göra nu?

11

12 Jag försökte klättra men det gick inte så bra, jag bara ramlade ner medan elden kom allt närmare. Jag testade att klättra en sista gång. Nu gällde det! Det här var mitt allra sista försök. Jag behöll lugnet, fast jag kunde känna doften av aska och rök. Jag fortsatte att klättra. När jag nästan var uppe, så KRAK! Stenen gick av. Nu hängde jag med mina två händer längst upp på berget, vad skulle jag göra nu?

13 En annorlunda vän Jag hängde högst upp på bergskanten och jag visste inte vad jag skulle göra. Där nere så fanns bara eld och jag hade inte krafter att dra mig upp heller. Då jag hörde en röst: - Ta min hand, sa nån blygt. Jag såg en hand sticka ner så jag tog tag i den. Bättre det än att hänga kvar här tänkte jag. Den drog upp mig och när jag var uppe så såg jag att det var en tjej med stort rufsigt rött hår och mörkgröna ögon, precis som Charlie. Hon hade en kappa och en pilbåge på ryggen. Jag frågade vem hon var men då sa hon att vi kunde prata inne i slottet istället. Vi gick hela vägen till slottet, det var längre än det såg ut men till sist så var vi framme. Det var ett stort vitt slott med blått tak. Vi gick in och satte oss i en stor soffa inne i mitten av slottet och började prata. - Hej, jag heter Irala, dotter till kung Ikurås. Irala tänkte jag, var det inte hon som skrivit brevet?

14

15 - Hallå, hur mår du? frågade Irala. - Ja, jag mår toppen. Förlåt om jag skrämde dig. Jag heter Mercedes, sa jag. - Mercedes? Det är inte så vanligt häromkring. Vart kommer du ifrån? - Jag kommer från Skåne i Sverige, det var jag som fick ditt brev. - Va, kunde du läsa brevet? - Ja. - Men bara den utvalda kan läsa brevet. - Jag antar att jag är den utvalda då. - Oj, oj, oj, det här är en stor nyhet som jag måste berätta för alla. - Lugn det är ingen brådska. - Det är det visst. Draken har redan förstört vår första stad Camelox och den är på väg till Frologs nu. Och det är bara du som kan rädda oss. De tre tusen soldaterna som vågade gå på draken i Camelox kom inte tillbaka. Så det är viktigt att du får träning och rustning om du ens ska ha en chans mot draken. - Vänta! Sa du tre tusen fullt utrustade män? - Ja! - Irala, det är kört. Jag har inte modet till det. Det är hopplöst, jag kan bara inte, jag är ledsen Irala.

16 Mitt uppdrag På morgonen så vaknade jag i en jättestor säng. Precis som i alla sagor man hörde när man var liten. Jag undrade vart jag var men då kom jag på att jag var i slottet. Jag kom också på att jag var den utvalde. Den som skulle ha större chans mot en jättedrake än de tre tusen soldater som precis förlorat det stora slaget. Jag fattade inte hur det skulle gå till. När jag åt frukost med Irala så tänkte jag på draken mest hela tiden. Hur ska jag slå en drake. Till slut så kom jag på en plan. Jag behövde: hund-visselpipa megafon ryggsäck. Min plan var att jag skulle ha alla sakerna i ryggsäcken. När jag såg draken så skulle jag vissla i hund-visselpipan framför megafonen. Förhoppningsvis skulle draken bli tam när jag har visslat tillräckligt.

17

18 När jag hade berättat min plan för Irala så förstod hon inte vad det var för saker jag pratade om, men hon förstod att jag måste tillbaka till den vanliga världen. När vi hade kommit ut från slottet så frågade jag om det fanns en annan väg ner till dörren. Irala sa att det fanns en stig skogen. Hon pekade ut den. Jag sprang ner för stigen och vinkade hej då till Irala. Jag sprang igenom dörren. Från den här världen så var det typ inte en dörr, mer en regnbågslysande portal som jag sprang igenom.

19 Tillbaka till skolan När jag kom tillbaka till skolan så var allt som vanligt. Klockan var ungefär så skolan började då. Jag gömde mig vid dörren så att ingen skulle se mig. Jag var inte där för att gå i skolan. Jag var där för att hämta sakerna. Klockan var ungefär och jag antog att alla på skolan var inne på lektion. Jag gick upp från dörren, jag tog fram listan. Jag tittade noga på listan och beslöt mig för att ta megafonen först. Jag visste att det fanns en megafon i aulan, bakom scen. Jag sprang till volleybollplanen. Bredvid den fanns en dörr till aulan. Dörren var rätt så liten, man kunde bara gå igenom den en i taget. Mer behövdes ju inte. Den var olåst, precis som jag hade trott. Klass 1b skulle ha musik i aulan. Jag gick in i aulan och upp bakom scenen, där var megafonen. Jag tog den och skulle precis gå ner från dom höga stegen på scenen när jag hörde en hel klass med skrikande och tjutande barn. Det måste vara klass 1b tänkte. Det spelade ingen roll, huvudsaken var att jag kom ut med megafonen. Jag sprang ner för trappstegen och skyndade mig ut.

20

21 Jag hann precis ut. När jag stängde dörren så hörde jag massor av barn springa in i aulan. Nu skulle jag bara ha ryggsäcken, det borde bli lätt. Jag sprang den korta sträckan hem och tog nyckeln under dörrmattan och öppnade dörren. Jag sprang in i mitt rum och tog min ryggsäck. Både Mamma och Pappa var på jobbet så det var inga problem att ta ryggsäcken. Nu skulle jag ha en hund-visselpipa. Hur skulle jag få tag på en hund-viselpipa? Jag kände bara en person som hade hundar och det var fru Blomster. Hon var jätteelak. Det var ingen som brukade våga gå till hennes hus på halloween. Alla brukade berätta massa hemska historier om henne, precis som alla brukade göra om Bert. Jag tänkte på om det fanns något annat jag kunde göra, men jag kom inte på någonting, så jag gick den långa vägen till fru Blomsters hus. Motvilligt, men jag hade inget val. Jag kom fram till ett stort vitt gammalt hus. Hur skulle jag ta mig in, tänkte jag.

22 Lite senare såg jag att fru Blomster gick ut på bakgården. Då sprang jag in, jag kom in i huset. Jag såg en, två... sju. Sju sovande hundar på golvet framför mig. Jag tittade mig omkring och såg en massa hundkoppel hänga från en vägg. Bredvid kopplena hängde det en hund-visselpipa. Jag gick långsamt ditt och tog visselpipan. Jag tyckte det var ganska lätt. Jag gick tillbaka lika långsamt. När jag nästan var framme så hörde jag att en av hundarna skrek till och börja skälla. Jag hade råkat klivit den på svansen. Jag blev jätterädd. Vad skulle jag göra nu? Jag hörde fru Blomster komma med raska steg. Jag såg handtaget gå ner. Jag vände mig om, jag började till och med nästan gråta. Jag kände att någon tog tag om mig, men det var inga stora vuxenhänder. Det var mellanstora barnhänder. Händerna förde mig till en trappa som var bredvid mig. Det var en öppning under trappan som såg ut som en skogarderob. Jag smög in och satte mig ner. Jag såg att fru Blomster kom in igenom dörren, rasande, men hon lugnade ned sig på en gång. Fru Blomster började prata med den som hade visat mig gömstället under trappen.

23 Det var Charlie! Jag hade inte tänkt på det förut, fru Blomster var ju Charlies farmor. Charlie brukade alltid hälsa på där efter skolan. När Charlie och fru Blomster hade pratat ett tag gick fru Blomster ut igen. Jag gick ut från garderoben. - Hej, sa Charlie med en glad röst. - Hej, sa jag med en lite mindre glad röst. Jag hade lite dåligt samvete för att jag hade träffat en ny vän i den magiska världen och inte tänkt så mycket på Charlie. Vi gick den långa vägen tillbaka till skolan och ner till dörren. Nyckeln hade Charlie sparat. Hon öppnade dörren. Jag gick in. Det enda jag hade i huvudet var att det var dags att kämpa mot draken.

24 Sanningens ögonblick Jag var i slottet, jag hörde vakter springa fram och tillbaka, tunga rustningars ljud. Det hördes väl att det var dags! Draken kom närmare för varje minut. Jag hoppades att min plan skulle funka. Plötsligt hörde man draken vråla. Den var nästan framme när jag tog mina saker och sprang ut. Där ute var det vakter överallt. Det fanns ett ställe där jag kunde klättra upp och ha mina saker. Jag packade upp mina saker. När jag försökte hitta draken så fick jag syn på den. En stor lila och svart drake med stora vingar, lång svans och stora tänder. Vakterna började skjuta sina pilar. Draken blev ursinnig den började vråla och spruta eld. Jag hade aldrig sett en sån kraft förut. Jag tog upp megafonen och visselpipan från ryggsäcken. Jag satte visselpipan framför megafonen och så blåste jag. Det hördes ett pip som förhoppningsvis skulle tämja draken, men inget hände. Draken var fortfarande för långt ifrån, jag fick vänta en stund till. Vakterna var tokiga och sprang fram och tillbaka och sköt draken.

25

26 Nu hade draken nästan kommit farligt nära. Jag blåste i visselpipan en gång till. Draken vrålade och skakade huvudet åt höger och vänster. Först såg det ut som att draken blev argare men sen så lugnade den ner sig. Jag sprang till Irala och sa att dom skulle sluta skjuta på draken. Irala sprang till sin pappa och sa det. Han lyssnade och gjorde så att det blev eldupphör. Jag sprang ner till draken och började klappa den på huvudet. Det kändes som att det var en bubbla runt oss, inget ljud utifrån hördes. Draken kändes inte så ond längre. Den flåsade och nej, det var inte sant tänkte jag. Det måste vara en dröm för draken började tala! Jag frågade den: - Varför är du så arg - Jag är arg för att jag flög mot Camelox lugnt och fint, men plötsligt började dom skjuta mot mig. - Men blir det bra nu om jag lovar att dom inte kommer att skjuta mot dig igen? - Ja, om du lovar! - Jag lovar! Helt plötsligt sprack bubblan. Draken hade ändrat färg.

27 Draken nickade och flög iväg. Nu skulle jag förklara allt för Iralas pappa. Först förstod han inte, men sen efter en stund förstod han. Han lovade också att aldrig skjuta mot draken igen. När jag skulle gå till Irala så kom jag på att draken var rätt så lik Bert från skolan. Bert kanske var elak för att ingen visade tilltro till honom. Så kanske det var. Irala och jag gick ner mot portalen/dörren för att ta farväl. Vi sa hej då och jag gick in igenom portalen till skolan.

28 Tills någon annan öppnar dörren Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på vad som hade hänt. På rasten så såg jag Bert snubbla ner från trappan vid matsalen. När ingen sprang dit för att hjälpa Bert så sprang jag dit. Jag hjälpte Bert upp från marken. Bert började leta efter sina nycklar och han hittade dom till slut. Då såg Bert att det fattades en speciell nyckel. Jag märkte att den speciella nyckeln var nyckeln till magiska dörren. Den nyckeln som jag hade. Jag bestämde mig för att ge honom nyckeln eftersom uppdraget ändå var slut. Jag tog upp nyckeln från bakfickan och gav Bert den. Först blev han arg och förvirrad. Det såg ut som han skulle explodera, men sen så blev han lugnare. Han kom närmare mig och sa: - Det äventyr du har varit med om får du inte berätta för någon om! Om du redan har gjort det så berätta inte för några fler i så fall. Det var allt han sa, sen gick han som inget hade hänt. På kvällen så gick jag och Charlie på bio. Det var skönt att göra något som var i min värld, för en gångs skull.

29