Framställt av: Länsstyrelsen Östergötland, Kultur- och samhällsbyggnadsenheten år Foton: Lars Ekelund Författare: Stefan

Transkript

1

2 Framställt av: Länsstyrelsen Östergötland, Kultur- och samhällsbyggnadsenheten år Foton: Lars Ekelund Författare: Stefan Höglin 2

3 3 Småstadsmiljö, som utgör en av tidig- och högmedeltidens mest betydelsefulla svenska städer, vilken i planmönster och bebyggelse speglar levnadsförhållandena i den förindustriella staden samt dess förhållande till den omgivande landsbygden. Det oregelbundna medeltida gatunätet med tillskott av den raka genomfartsgatan Vadstenagatan under 1600-talet. Den stora medeltida Vårfrukyrkan och lämningar efter kloster och hospital i stadsområdets ytterområden. Gaturummens och torgens karaktär med sluten bebyggelse och mot stadens utkanter friliggande hus. Småskalig träbebyggelse från och 1800-talen, rådhuset från 1700-talet och stadshotellet från Den direkta övergången i det öppna odlingslandskapet, stadens siluett och anblicken från det omgivande slättlandskapet. Småstadsmiljö betecknar ett småskaligt för Nordeuropa särpräglat stadsbyggande som ägde bestånd fram till sekelskiftet 1900 och som karakteriserar en stor del av det svenska stadsväsendet. Kännetecknande för småstaden är bl. a. dess relativt svaga ekonomiska differentiering, dess mycket fåtaliga tongivande elit, att stadsborgarna fram till slutet av 1800-talet regelmässigt drev visst lantbruk. Ofta bevaras trädgårdar och viss lummighet nära stadskärnan. Vidare spårar man ofta effekter av lokala byggnadsordningar och brandstadgor i bebyggelsen, som var låg utom vid dess centrala torg, där symboliska markeringar av själva stadsvärdigheten även var vanliga. De svenska småstäderna var ofta trästäder (jfr Köping, Stadsmiljö). Kristendomen införs under 1000-talet i Sverige och med den medeltiden. Traditionellt har forskarna satt tidsgränsen för medeltidens början till år 1050 eller Medeltiden slutar med de religiösa och politiska förändringar som sker under 1520-talet. Gränsen brukar sättas antingen när Gustav Vasa blev kung år 1523 eller vid reformationsriksdagen i Västerås år Svensk medeltid är indelad i tre olika tidsperioder: tidigmedeltid, ca , högmedeltid och senmedeltid

4 4 Skänninge är en av Sveriges äldsta städer. Vid tiden för det första omnämnandet 1178 hade området troligen redan tjänat som handelsplats länge. Fornlämningar och andra förhållanden pekar mot att området varit av central betydelse åtminstone sedan yngre järnålder. Här finns en av de största koncentrationerna av runstenar i hela Östergötland vilket stärker bilden av en miljö med gott om inflytelserika personer under 1000-talet. Det är också bland dessa som man finner några av de tidigast kristna i regionen vilket konfirmeras av ett antal fynd efter kristna begravningar. Mycket talar för att staden etablerades på markerna till tre storgårdar med anknytning till Östergötlands övre samhällsskikt. Norr om ån låg troligen en av dessa storgårdar, möjligen det ursprungliga Skänninge, med anknytning till den s.k. Elofsönernas ätt, som även S:t Ingrid tillhörde. Hon skulle på 1200-talet skänka bort gården och dess marker till S:t Martins nunnekonvent. Öster om stadsbebyggelsen, etablerades S:t Olofs munkkonvent, även det på 1200-talet, vars klosterområde uppfördes på en plats som också tros ha varit en storgård, möjligen under biskopen. Denne lät omkring 1270 anlägga en borg strax norr om klosterområdet i form av ett torn, uppfört i det för tiden exklusiva materialet tegel. Lämningar efter detta har grävts fram på en holme i vad som då var en våtmark intill Skenaån. Den tredje storgården bedöms ha legat i anslutning till Allhelgonakyrkan och möjligen haft kunglig anknytning talet var med andra ord en expansiv epok i Skänninges historia. Det var under detta århundrade det tyska inflytandet ökade i staden vilket sannolikt fick stora konsekvenser för det sociala och ekonomiska livet och därmed också för stadsbilden. Uppförandet av Vårfrukyrkan är ett exempel på tyskarnas inflytande. Om inte tidigare så förefaller även Bjälboättens makt ha stärkts vid denna tid vilket kanske bidrog till att Skänninge fick stå värd för en rad politiskt betydelsefulla möten, både kyrkliga och världsliga. Det viktigaste var Skänninge möte 1248 då en rad avgörande riktlinjer för Sveriges framtid drogs upp. Bland annat den svenska kyrkans stärkta band till den katolska kyrkan, liksom Birger Jarls rätt att tillämpa den romerska rätten. Överhuvudtaget utgjorde högmedeltiden stadens blomstringsperiod och betecknades som Götalands huvudstad av Olaus Magnus. Vid tiden för hans historiska verk Historia om de nordiska folken från 1550-talet hade emellertid Skänninge spelat ut sin roll så till den grad att Gustav Vasa drog in stadsprivilegierna Borgarna beordrades att flytta till Vadstena, vars utveckling gynnades av kungamakten. Med reformationen förlorade man också några av de för staden viktigaste institutionerna, bland annat de två klostren. Trots att Skänninge återfick stadsrättigheterna av Johan den III 1570 kunde staden inte återupprätta sin tidigare status utan upplevde en måttlig utveckling ända till dess järnvägen anslöt till samhället på 1870-talet. Skänninge kom då att bli en viktig ort för lagring och transporter av spannmål. Konkurrensen från andra mer livskraftiga centralorter har emellertid inneburit ett begränsat En av de äldsta tillfartslederna till Skänninge. En hålväg (eller ridväg) tillkommen genom transporter och resor sedan förhistorisk tid.

5 5 exploateringstryck på kulturmiljön. växte fram under medeltiden. Särskilt under 1200-talets senare del och talet utvecklades vägstrukturen till ett system av gatumiljöer, med belagda Alla vägar bar till Skänninge på 1700-talet. Vägkarta från 1740 över landsvägarna i Östergötland. Källa: Lmv, Lantmäteristyrelsens arkiv. Sett från ett större perspektiv utgjorde Skänninge noden i ett regionalt kommunikationsnät. Bilden skvallrar förstås om ortens betydelse i äldre tider men också varför staden ligger där den ligger. Av allt att döma växte Skänninge fram kring en i grunden förhistorisk vägstruktur som vid byn/gården Skänninge passerade över Skenaån, vid ett vadställe. Här finns än idag en s.k. hålväg, som utgör rester efter den ridväg som ledde från centralbygderna söder om Omberg och Tåkern till slättens östra delar. Dessa tidiga färdvägar skulle utgöra ramen för det gatunät som Tomt och gatukarta från 1713 Källa: Lmv, Lantmäteristyrelsens arkiv. gator, avgränsade av tydliga tomter och gårdsmiljöer. Av betydelse för denna struktur var uppförandet av Vårfrukyrkan och det intilliggande torget dit gatorna av naturliga skäl leddes. Gatunätet har sedan medeltid endast i detaljer förändrats fram till idag. Ett exempel är tillkomsten av Allhelgonagatan som förefaller ha lagts ut först efter det att Allhelgonakyrkan rivits på 1500-talet. Det stora undantaget i stadens stadsplan är annars tillkomsten av

6 6 Vadstenagatan/Linköpingsgatan som lades ut som en rak axel genom staden, sannolikt planlagd omkring 1650 och realiserad på 1670-talet. Som i de flesta andra medeltida stadsmiljöer var alltså de andliga makthavarna viktiga aktörer i Skänninge. Här hade biskopen tidigt intressen och sannolikt en befäst gård och här hölls viktiga kyrkliga möten som Skänninge möte Under 1200-talet anlades två kloster utanför staden; St. Martin och St. Olof. Det förra var ett Dominikanerkonvent för nunnor anlagt av Heliga Ingrid. Detta var uppfört nordväst om ån på en storgårds marker som troligen tillhört Olofsönernas ätt, till vilken Ingrid hörde. St. Olofs, också det ett predikarkonvent fast för munkar, etablerades öster om staden, troligen på biskopens mark. Dessa konvent hade varsin kyrka, troligen byggda på platserna för tidigare gårdskyrkor. Det gällde också för en tredje kyrka, Allhelgonakyrkan, som låg öster om ån. Dessa kyrkliga miljöer tros ha etablerats redan under 1100-talet eller ännu tidigare. Klostermiljöerna med dess kyrkor, liksom Allhelgonakyrkan revs i samband med reformationen på 1500-talet, medan Vårfrukyrkan, som troligen byggdes som ett resultat av tyskarnas inträde i borgerskapet under 1200-talets senare del, kom att bli församlingskyrka och bevarades därför. En femte kyrka fanns också utanför staden, intill det s.k. Hospitalet som etablerades intill Skenaån öster om Skänninge. Detta var verksamt under hela medeltiden, och även en tid efter reformationen, som vårdinrättning för folk som insjuknat i spetälska. Väsentliga delar av inrättningen grävdes bort 2010 vid arkeologiska undersökningar i samband med vägverkets ombyggnad av riksväg 32/50. Kvar finns idag finns ruinerna efter det tillhörande kapellet. Lämningarna efter nunneklostret S.t Martins konvent, instiftat på 1270-talet av Heliga Ingrid. I bakgrunden Vårfrukyrkan från slutet av 1200-talet.

7 7 Trots Skänninges medeltida prägel finns, frånsett Vårfrukyrkan, inget hus kvar från stadens storhetstid. Utöver rivningsaktiviteterna som följde av reformationen av de kyrkliga miljöerna, är det framför allt en rad stadsbränder som härjat bebyggelsemiljön. Den första kända branden ägde rum redan Därefter drabbades Skänninge vid ett flertal tillfällen, bland annat genom krigsföretag, som t.ex. vid Dackeupproret. Att staden under 30 år på 1500-talet fick sina privilegier indragna av Gustav Vasa, varvid många borgare på uppmaning flyttade till Vadstena, var sannolikt inte heller fördelaktigt för byggnadsbeståndet. Den senaste större branden ägde rum 1760 då ett större antal gårdar kring Stora torget, bland annat rådhuset, brann. Idag domineras därför bebyggelsen av byggnader från och 1800-talet, uppförda på en stomme av trä, med en variation av fasader ut mot gatorna. Gårdsmiljöerna är ovanligt rika på gårdshus av allehanda slag, typiska för perioden. De äldsta husen återfinns i delar som också utgjort de äldsta kvarteren, dvs norr om Vårfrukyrkan, som sedan länge varit föremål för antikvarisk omsorg. Detta Gamla Skänninge blev redan på 1920-talet omtalat som kulturreservat. Generellt sett har staden behållit en lågmäld profil. Få byggnader är högre än en eller två våningar. Endast kring Stora torget höjer sig stadshotellet och rådhuset över mängden och ger tillsammans med arkitektonisk utformade fasader på de övriga kringliggande byggnaderna en representativ prägel. I Skänninge ligger inte mindre än fem av länets byggnadsminnen, samtliga från 1700-talet. Rådhuset i Skänninge uppfördes år 1770 vid Stora torgets södra sida. Bostadshuset på fastigheten Brödraklostret; byggnaden är ett så kallat trinnehus, med snarlik uppbyggnad som korsvirke. Troligen är huset uppfört på 1700-talet. Nordénska gården är belägen vid Stora torgets norra sida och byggdes under senare delen av 1700-talet. Sandbergska gården på Järntorgsgatan är en tidstypisk stadsgård uppförd vid sekelskiftet Sjölingården är uppförd någon gång efter stadsbranden Det timrade huset har två våningar och är klätt med faluröd locklistpanel. De två senare fungerar tillsammans med Rådhuset idag som museimiljöer.

8 8 De flesta svenska städer omgavs tidigare av s.k. stadsjordar, marker som brukades av borgarna främst för självförsörjning. I likhet med det agrara landskapet i övrigt bestod dessa av åkrar, ängar och betesmarker. I anslutning till gårdarna och deras obebyggda tomter fanns även trädgårdar, kålgårdar och örtagårdar. I Skänninge visar skriftliga belägg att stadsborna redan under medeltiden hade tillgång till marker för livsmedelsproduktion, jordar som ägdes av staden och som kunde arrenderas av borgare, men också jordar som ägdes direkt av dessa. Stadsjordarnas bakgrund varierar mellan olika städer beroende när och hur de anlades. De markområden som omgav Skänninge och som första gången redovisas på en karta från 1630-talet, hade åtminstone delvis tillförts staden från de klosterjordar som drogs in av kronan vid reformationen och som tidigare sannolikt tillhört ett antal storgårdar som donerats till klostren. Stadsjordarna var i bruk som sådana åtminstone fram till slutet av 1800-talet, och långt in på 1900-talet präglades stadens förhållande till sin omgivning av den skarpa kontrasten mellan land och stad. Så särpräglat ansågs detta förhållande ha varit att det också uppfattades som en viktig aspekt av riksintresset Skänninge. I modern tid har emellertid alltmer av dessa förhållanden lösts upp med etableringen av nya bostadsområden i söder och väster, samt industrietableringar österut. Den barriäreffekt som redan järnvägens tillkomst på 1870-talet innebar har stärkts av senare trafikleder öster om samhället. På det gamla Munkgärdet uppfördes fängelset Skänningeanstalten 1966, vilket har byggts ut i omgångar, senast En direkt kontakt mellan land och stad finns idag egentligen kvar endast norr om S:t Ingrids klosterruin där delar av det gamla Klostergärdet ännu är obebyggt. Skänninge från Klostergärdet som staden återgavs i Erik Dahlbergs Svecia antiqua från 1600-talet. Går man utanför hank och stör befinner man sig blott efter några minuters vandring från Rådhustorget ute bland ängar och sädesfält, vilka sommartiden som ett grönt hav sluter sig kring den lilla staden. Särskilt från öster, från platsen för den gamla Spitala-gården är detta intryck starkt. Den vågiga slätten sträcker sig fram till staden, vars små, tätt byggda gårdar utan förmedling stiger upp bland denna. Över klungan av hus höjer sig stadskyrkans tunga byggnadskropp med den vackra rosettprydda gaveln. Ingen sentida anspråksfull storstadsbyggnad gör den rangen stridig. Sven T. Kjellberg och Erik Lundberg, Skänninge stads historia, red Anders Lindahl, 1970 (1921, s 50)

9 9 Sedan den aktuella motivtexten för riksintresset Skänninge författades på 1990-talet har några väsentliga förändringar i miljön ägt rum. Framför allt har dessa förändringar kommit att påverka stadens förhållande till det omgivande jordbrukslandskapet, vilket ansetts som en av de bärande aspekterna av riksintresset. Idag är det i stort sett endast mot norr som en direkt övergång mellan de medeltida delarna av Skänninge och odlingslandskapet kan upplevas. Det finns därför skäl att markera detta förhållande genom en utvidgning av riksintressets avgränsning fram till riksväg 206. Skänninges relation till den omgivande landsbygden har också en motsatt aspekt nämligen hur stadens siluett kan uppfattas från omgivningarna. Detta är ett viktigt karaktärsdrag som kännetecknar många medeltida stadsbildningar, inte bara i Sverige utan kanske särskilt i andra medeltida miljöer i Europa. Den här företeelsen är fortfarande en viktig och framträdande kvalité i Skänninge där Vårfrukyrkan reser sig över den övriga bebyggelsen och signalerar från långt håll att detta är något mer än en vanlig liten kyrkby. Katedralen har visserligen fått konkurrens från ett antal industrianläggningar, bland annat i form av silos, men fortfarande har Skänninges siluett en stadsmässig karaktär med mycket lång tradition. Det är därför avgörande att eventuella utbyggnader av staden, antingen dessa utgörs av industrier, bostadsområden eller trafiklösningar, sker med respekt för stadens medeltida skala och dess monumentala uttryck. Med de nya trafiklösningarna runt Skänninge har sättet att nalkas staden förändrats. Särskilt i norr och i öster måste man först ta sig igenom mer eller mindre krångliga trafiklösningar för att så småningom ledas in på de mycket gamla infartsvägarna till staden. Tidigare var dessa infarter försedda med särskilda tullar. En av dessa infarter, den på 1670-talet upprättade genomfarten mellan Linköping och Vadstena, har i förbindelse med att man försåg järnvägen med ett dubbelspår 2012, brutits av. Upplevelsen av ett viktigt samband har därmed förminskats i Skänninge. Också när det gäller infartsvägarna till Skänninge är det därför viktigt att markera betydelsen av dessa genom att de infogas inom riksintressets avgränsning. Andra förändringar av riksintressegränsen är föranledda av ny kunskap om det medeltida Skänninge, som bland annat har framkommit i samband med arkeologiska undersökningar inför det nya dubbelspåret mellan Mjölby och Motala. Resultaten från dessa bearbetades bland annat inom ramen för det sk Skänningeprojektet mellan 2002 och Därtill har arkeologiska undersökningar i samband med förändringar av riksväg 50 också bidragit till ny kunskap om det till staden hörande Hospitalet, anlagt utanför Skänninge. Länsstyrelsens bedömning är att den rådande motivtexten för riksintresset väl speglar de värden i kulturmiljön som präglar Skänninge och behöver således inte revideras. Med ny arkeologisk kunskap och förändrade förutsättningar i stadsmiljön finns det dock skäl att göra tillägg och förtydliganden av uttryckstexten enligt följande (förändringarna är markerade med rött): Det oregelbundna medeltida gatunätet, med infartsleder, och tillskott av den raka genomfartsgatan Vadstenagatan/Linköpingsgatan under 1600-talet. De under medeltid och nyare tid etablerade gatunamnen. Den stora medeltida Vårfrukyrkan och lämningar efter kloster, kyrkor och hospital i stadsområdets ytterområden. Gaturummens och torgens karaktär med sluten bebyggelse och mot stadens utkanter friliggande hus. De medeltida

10 10 kulturlagren. Småskalig träbebyggelse från och 1800-talen, rådhuset från talet och stadshotellet från Den direkta övergången i det öppna odlingslandskapet, stadens siluett och anblicken från det omgivande slättlandskapet, resterna efter stadsjorden Klostergärdet. Vad avser förslaget till ny riksintresseavgränsning har denna utvidgats som en konsekvens av den nya kunskap som framkommit vid arkeologiska undersökningar, insikten om vägstrukturens betydelse, samt stadens upplevelsemässiga möte med landsbygden. Dessa förändringar (se karta) bedöms vara helt i linje med riksintressets oförändrade motivtext. Skänninge är känsligt för ny bebyggelse inom riksintresset. Här är det viktigt att skalan, byggnadsmaterialet, och arkitekturen anpassas till stadens traditionella karaktär, liksom till den äldre tomt- och gatustrukturen. Förändringar utanför riksintresset kan ha stor påverkan på stadens karaktäristiska siluett och dess traditionella möte med odlingslanskapet. Vid anläggandet av nya byggnader eller andra anläggningar är det viktigt att skalan anpassas så att de inte konkurrerar med uttryck som är viktiga för stadens profil, exempelvis Vårfrukyrkan. Av samma skäl är det angeläget att riksintresset agrara delar, liksom odlingslandskapet i anslutning till riksintresset, har en fortsatt agrar karaktär. Vägstrukturen kring Skänninge leder inte längre in besökaren på ett naturligt sett till staden. I detta avseende är det angeläget med en tydlig och inbjudande hänvisning för biltrafiken. Skänninge har en hög potential för besöksnäringen vilket i längden gynnar de kulturhistoriska värdena. Traditionella infarter till staden är viktiga för förståelsen av Skänninges historiska betydelse som nod i ett regionalt sammanhang. I de fall, som exempelvis infarten via Linköpingsgatan, stängts av, bör man planera och verka för ett återskapande av de kulturhistoriska sambanden. Hospitalet öster om staden var en gång en viktig, om än undanskuffad, institution vars verksamhet vittnar om äldre tiders förhållningssätt till sina sjuka. Idag är det svårt att ta till sig denna miljö till följd av järnvägens och trafikledens barriäreffekter. Det är angeläget aktivera denna del av riksintresset, exempelvis genom tydlig skyltning.

11 11 Ahlberg, Nils Stadsplaneförändringar i Sverige Del II. Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Hedvall, Rikard (red.), Lindeblad, Karin (red.) och Menander, Hanna (red.) Borgare, Bröder Bönder Arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia Jonson, Kristina Det medeltida hospitalet i Skänninge En självhushållande gård i stadens utkant. Särskild arkeologisk undersökning. Stiftelsen Kulturmiljövård. Rapport 2012:48. Kjellberg, Sven T. och Lundberg, Erik Skänninge stads historia. Lindahl, Anders (red.) Utg. av Stadsfullmäktige i Skänninge Delvis omarb. ny utg. Lantmäteriverket Historiska kartor från , Lantmäteriverket

12 12 Förslag till ny avgränsning av riksintresset Skänninge (E 16) 16) Röd skrafferad yta med prickad linje markerar den nu gällande gränsen för riskintresset. Lila linje markerar ny föreslagen gräns.