Vägledning för åtgärder mot livsstilskriminellas brottslighet. Komplettering oktober 2013

Transkript

1 Vägledning för åtgärder mot livsstilskriminellas brottslighet Komplettering oktober 2013

2

3 Innehåll 3 Innehåll Inledning...5 Komplettering av Vägledning för åtgärder mot livsstils kriminellas brottslighet...5 Framtagande av grund- och fokuslista...7 Inledning...7 Beskrivning av framtagande av grund- och fokuslista på en övergripande nivå...7 Framtagande av grundlista...7 Framtagande av fokuslista...9 Föredragningsmall för åklagare...11 Sekretess vid samverkan...13 Inledning...13 Utgångspunkter för samverkan...13 Sekretessbrytande bestämmelser...13 Sekretessbestämmelser inom Polisens verksamhetsområde...13 Sekretess inom Kriminalvården...15 Sekretess inom socialtjänsten...15 Sekretess inom hälso- och sjukvården...15 Sekretess inom socialförsäkring, arbetsmarknad m.m Samtycke...15 Samverkan...17 Samverkan på individnivå...17 Pilotprojekt i Halland Samverkan på individnivå...18 Andra modeller för samverkan...18 Bestående samverkan...18 Motiverande samtal...18 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livstilskriminellas brottslighet...21 Inledning...21 Ledning och styrning av arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet...21 Underrättelseinhämtning...22 Åtgärder för att hindra och reducera livsstilskriminellas brottsliga verksamhet Åtgärder för att motivera livstilskriminella till vård och behandling...25 Bilaga 1. Mall grundlista...28 Bilaga 2. Underlag till föredragning för åklagare...30 Bilaga 3: Blankett för undanröjande av sekretess...31 Bilaga 4. Information för att motivera livsstilskriminella till vård och behandling...32

4

5 Inledning 5 Inledning Komplettering av Vägledning för åtgärder mot livsstils kriminellas brottslighet Regeringen uppdrog i juni 2011 åt Rikspolisstyrelsen att vidta åtgärder mot livsstilskriminellas brottslighet. Som ett led i uppdraget redovisade Rikspolisstyrelsen den 3 december 2012 en vägledning 1 för att ge stöd för Polisen i arbetet med att identifiera livsstilskriminella och att utveckla åtgärder mot livsstilskriminellas brottslighet. Det förutskickades också att Vägledningen skulle bli föremål för fortsatt bearbetning och utveckling under I det följande redovisas en komplettering av Vägledningen som innehåller ett avsnitt om en gemensam urvalsmetod för grund- och fokuslista i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet, en mall som stöd för föredragning för åklagare, en redogörelse för sekretessfrågor vid samverkan och en samtyckesblankett för undanröjande av sekretess, ett avsnitt om samverkan mellan Polisen och andra aktörer samt exempel på arbetsmetoder som har utvecklats vid polismyndigheterna under den tid som regeringsuppdraget har pågått. Inom ramen för det fortsatta arbetet med Vägledningen har läsanvisningar med tillhörande informationsmaterial getts ut i form av affischer, bordsryttare med mera. Målgruppen är medarbetare i yttre tjänst, utredningsverksamheten samt kriminalunderrättelsetjänsten (Kut). Arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet visar positiva resultat och Vägledningen har kommit att fylla en viktig och uppskattad roll i polismyndigheternas arbete mot livsstilskriminellas brottslighet. 1 VLK /11.

6 6

7 Framtagande av grund- och fokuslista 7 Framtagande av grundoch fokuslista Inledning I Vägledningen från december 2012 lämnades ett exempel på hur polismyndigheterna kunde gå till väga för att ta fram en grund- och fokuslista för att inrikta arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet. Exemplet lämnades mot bakgrund av det då pågående utvecklingsarbetet av Status 2. Arbetet med Status har dock nedprioriterats och utvecklingsprojektet har avbrutits. I avvaktan på att relevant verksamhetsstöd finns tillgängligt rekommenderar Rikspolisstyrelsen följande modell för urval av livsstilskriminella personer till grund- och fokuslista. Modellen är en vidareutveckling av den modell som finns beskriven i Vägledningen 3. Syftet med en gemensam modell är att skapa transparens i grundmomenten kring hur personer hamnar på Polisens listor samt att underlätta gallring. Samtliga sju samverkansområden har varit representerade i arbetet med att ta fram modellen. Deltagarna i arbetsgruppen har bidragit i arbetet utifrån sina praktiska erfarenheter av urvalsarbete avseende livsstilskriminella. Den framtagna modellen kan tillämpas av samtliga polismyndigheter oavsett storlek. Beskrivning av framtagande av grund- och fokuslista på en övergripande nivå Processen: Den strategiska ledningsgruppen (SLG) fattar inriktningsbeslut om att polismyndigheten ska arbeta mot livsstilskriminellas brottslighet. Den operativa ledningsgruppen (OLG) fattar beslut om att göra en beställning med stöd av 2 Besluts- och statistikstöd för operativ verksamhet. Status är ett it-stöd som visar dagsaktuell information från flera av Polisens system. Status är uppbyggt med dataprogrammet QlikView som central programvara. 3 Sidan Pum-A 4 till Kut gällande framtagande av grund 5 - och fokuslista 6 över livsstilskriminella. Den framtagna grundlistan redovisas till OLG för fastställande. Med utgångspunkt från grundlistan tar Kut fram en fokuslista. Fokuslistan fastställs av OLG. Framtagande av grundlista Inledning Urvalet till grundlistan baseras på individer som omfattas av definitionen av begreppet livsstilskriminell samt de kännetecken som kan användas för att beskriva dem 7. Som ett komplement till dessa bör man i urvalsarbetet även använda följande två kriterier 8 : Individen har gripits för brott, tre eller flera gånger under de senaste tolv månaderna. Individen har fem eller flera registrerade brott i belastningsregistret (BR) vilket visar på en brottslig karriär. Erfarenheterna av det praktiska urvalsarbetet visar också att det är särskilt viktigt att ta hänsyn till att: Individen har en bred brottslig karriär som speglar många brottsområden med varierande svårhetsgrad. Individen har ett flertal avsnitt i misstankeregistret (MR) vilket ger en nulägesbild över pågående brottsaktivitet. 4 Applikation till Pum som möjliggör dokumentation av planering och uppföljning kopplad till Pum. 5 Grundlista: en upprättad lista på högst 200 livsstilskriminella individer. Grundlistans funktion är att försörja fokuslistan, Vägledningen sidan Fokuslista: en upprättad lista på högst 20 av de mest brottsaktiva livsstilskriminella, Vägledningen sidan Vägledning sidan Marie Torstensson Levander, Kronisk kriminalitet som livsstil, Institutionen för kriminologi, Malmö Högskola, april 2012.

8 Framtagande av grund- och fokuslista 8 Metodbeskrivning Modellen är avsedd för att ta fram en aktuell och rangordnad grundlista över livsstilskriminella baserat på det material som är tillgängligt i Polisens register. Kut ansvarar för att ta fram grundlistan. Polismyndigheterna avgör själva på vilken organisatorisk nivå ansvaret ligger, på länsgemensam eller på lokal Kut. Nedan beskrivs de olika stegen i processen och dessa följs sedan av förklaringar och överväganden som gjorts i samband med framtagandet av modellen. Processen: 1. Upprätta en uppgiftssamling som avser grundlistan över livsstilskriminella. 2. Sök på Frihetsberövade Gripen i allmänna spaningsregistret (Asp) och sortera efter födelsetid. De namn som förekommer tre eller fler gånger kopieras in i excelbladet. Markera personens födelsetid, ursprungsnationalitet och namn i Asp (tryck ctrl+c). Sätt sedan markören i kolumnen Födelsetid och klistra in från Asp (tryck ctrl+v), så hamnar all information i rätt kolumner. Antalet gånger personen blivit gripen noteras i kolumnen Gripen. 3. De individer som nu står i excelbladet kontrolleras mot BR och alla som har färre än fem avsnitt tas bort. Hur många avsnitt som finns i BR för varje person noteras i kolumnen BR. Samtliga individer kontrolleras nu också mot MR och antalet avsnitt i MR noteras i kolumnen MR. 4. Kontrollera därefter varje individ mer noggrant mot MR och BR. Vilken typ av brott är de misstänkta för eller har de fått påföljd för? Sätt värden i kolumnerna med brottskategorier därefter. Exempel: Har de avsnitt rörande narkotikarelaterade brott i BR? Oavsett antal avsnitt, sätt 1 i kolumnen Narkotikabrott. Har de inte det, sätt 0 i samma kolumn. Gör samma för MR. Siffrorna summeras automatiskt i kolumnerna som heter Summa. Aktuella brottstyper i detta förfarande är stöld/snatteri, häleri, bedrägeri, skadegörelse, misshandel, narkotikabrott, trafikbrott, rattfylleri/ drograttfylleri, ofredande, hot, rån samt brott mot kniv/vapenlagen. 5. När du gått igenom hela listan så ska du sortera kolumnen TOTAL med högsta värde (rödast) överst. Den lista som nu skapats ska utgöra urvalet till en mer kvalitativ bedömning och ligga till grund för den fokuslista som ska fastställas. 6. Avsluta med att radera kolumnen som anger ursprungsnationalitet. Se bilaga 1 Mall grundlista. Mallen med tillhörande instruktion finns att ladda ner från Intrapolis på sidan Livsstilskriminellas brott ( Kort om registerslagningar Sökningar i Asp genomförs först i syfte att få tag på personuppgifter till de individer som ska föras upp på listan. Dessa kontrolleras sedan först mot BR för att sålla bort dem som saknar kriminell historik och sedan mot MR för att sålla bort dem som inte är brottsaktiva. Register Fördel Nackdel Allmänna spaningsregistret Belastningsregistret Misstankeregistret Ger en snabb bild över brottshistorik och vilka brott en person har begått. Ger en god bild av personens brottsaktivitet och brottens karaktär. Visar huruvida personen är aktiv i sin brottslighet vid tidpunkten för grundlistans skapande. Det går inte att vara säker på att registret är helt uppdaterat. Det finns risk för att brottshistorik har gallrats samtidigt som den färskaste brottsinformationen inte har hunnit att läggas in i registret. Går långt tillbaka i tiden och är dålig som informationskälla rörande aktuell brottsaktivitet. Gallras ofta och beskriver endast misstanke om brott.

9 Framtagande av grund- och fokuslista 9 Revidering av grundlistan Grundlistan ska revideras minst en gång var tolfte månad. OLG fastställer den reviderade grundlistan. Framtagande av fokuslista Syftet med att ta fram en fokuslista är att identifiera och prioritera individer med mycket kriminella karriärer som Polisen ska göra insatser mot och därigenom avbryta deras brottsliga aktiviteter. Metodbeskrivning Arbetet med att ta fram en fokuslista bygger på att det redan finns en framtagen grundlista som består av ett antal individer som valts ut med utgångspunkt från olika statistiska underlag. De utvalda individerna har också rangordnats i särskild ordning utifrån vissa uppställda parametrar (se ovan). Nästa steg består nu av att ta fram en fokuslista. Urvalet av individer till fokuslistan bygger i högre grad på kvalitativa urval än motsvarande urval till grundlistan som i större utsträckning bygger på statistiska urval. Kut ansvarar för att ta fram fokuslistan. Polismyndigheterna avgör själva på vilken organisatorisk nivå ansvaret ligger, på länsgemensam eller på lokal Kut. Processen: 1. Från grundlistan görs ett kvalitativt urval av individer som mer ingående kontrolleras mot annan underrättelseinformation än den som finns i Asp, BR och MR. Till exempel Rar 9, Pust 10, Dur-Två 11, Storm 12, underrättelseuppslag, Kur 13, Sus 14 och G-Sus 15. För att säkerställa att informationen om individernas pågående brottslighet speglar nuläget vid tiden för framtagande av fokuslistan bör man också göra en förnyad slagning i MR. 2. Det framtagna urvalet av individer stäms av med till exempel den yttre personalen, utredare, brottssamordningen, förundersökningsledare och den lokala (eller lokal-lokala) Kut (beroende på vilken organisatorisk nivå polismyndigheten lagt ansvaret med att ta fram fokuslistan), socialtjänsten, frivården och Åklagarmyndigheten. Avstämning med externa aktörer ska ske med iakttagande av gällande sekretessbestämmelser. 3. Kut lämnar förslag på en geografisk fördelning av utvalda fokuspersoner med utgångspunkt från var de utför brottsliga aktiviteter och/eller deras hemvist. 4. Förslaget stäms av med distrikts- eller områdeschefer i de distrikt eller områden som ska arbeta mot den livsstilskriminelle. 5. Kut sammanställer fokuslistan. Antalet individer som finns upptagna på fokuslistan har den numerär som polismyndighetens OLG har bestämt för myndigheten på totalen, fördelat på distrikt eller områden. Erfarenheterna säger att arbetet blir mer fokuserat och aktivt om det är ett mindre antal individer som förekommer på fokuslistan. Antalet individer på fokuslistan får därför inte vara fler än att utförarna (yttre personal, utredare med flera) har möjlighet att kontinuerligt vidta åtgärder mot dem och har god kännedom om deras förehavanden, umgänge, pågående missbruk med mera. 9 Rationell anmälningsrutin är Polisens ärendehanteringsrutin för brottsanmälningar. 10 Med Polisens utredningsstöd kan en utredning inledas direkt på brottsplatsen. Det går att söka, registrera och skicka information utan att behöva åka in till stationen. 11 Datoriserad utredningsrutin med tvångsmedel är ett it-baserat verktyg till stöd i utredningsarbetet. 12 Polisens it-system för att hantera inkommande händelser. 13 Kriminalunderrättelseregistret är ett nationellt system och används av polismyndigheternas kriminalunderrättelseenheter för att hantera underrättelseinformation. 14 Särskild uppgiftssamling. 15 Gemensamt tillgänglig särskild uppgiftssamling, ett dataregister inom bland annat kriminalunderrättelsetjänsten med uppgifter om allvarlig brottslig verksamhet, person med kopplingar till allvarlig brottslighet samt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.

10 Framtagande av grund- och fokuslista OLG fastställer fokuslistan. 7. Kut markerar individerna på den fastställda fokuslistan som livsstilskriminella i Asp. Under Gruppering i Asp ska det stå Livsstilskriminell samt polismyndighet. Spärrkod fyra ska användas. 8. Kut kommunicerar den fastställda fokuslistan med organisationen. 9. Kut ansvarar för kontinuerlig återkoppling till organisationen om arbetet mot fokuspersonerna, till exempel aktuella pågående brottsliga aktiviteter, olika iakttagelser och uppslag, förändringar på fokuslistan till följd av frihetsberövande, vård - in satser eller byte av hemvist med mera. Revidering av fokuslistan Fokuslistan revideras kontinuerligt med hänsyn till de förändringar som kan uppstå till följd av längre frihetsberövanden eller vårdinsatser. Revideringsarbetet är en viktig del i arbetet med att uppnå syftet med fokuslistan (se ovan). OLG fastställer den reviderade fokuslistan.

11 Föredragningsmall för åklagare 11 Föredragningsmall för åklagare I samband med att Vägledning för åtgärder mot livsstilskriminellas brottslighet presenterades i december 2012 tog Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i samverkan fram en mall som stöd för föredragning för åklagare. Mallen har reviderats och finns från och med oktober 2013 tillgänglig i Polisens formulär portal samt i Åklagarmyndighetens motsvarande system. Se bilaga 2 Underlag till föredragning för åklagare.

12 12

13 Sekretess vid samverkan 13 Sekretess vid samverkan Inledning En väl fungerande samverkan mellan myndigheter och andra aktörer är en avgörande faktor för framgång i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet. Det är viktigt att ta tillvara möjligheten att utbyta information mellan olika aktörer i samverkansarbetet. En självklar utgångspunkt är att informationsutbyte ska ske på ett rättssäkert sätt och i enlighet med gällande lagstiftning. Nedan följer en översiktlig redovisning av de bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) som främst är av betydelse för informationsutbyte i samverkansarbetet. För en mer utförlig redovisning på området hänvisas till Rikspolisstyrelsens vägledning Sekretess och samtycke i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet. Utgångspunkter för samverkan En viktig utgångspunkt i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet är att myndigheter har en skyldighet att samverka och hjälpa varandra. Var och en av de samverkande myndigheterna ska verka utifrån de sekretessbestämmelser som styr myndighetens verksamhet. Representanterna för respektive myndighet inom en samverkan måste vara införstådda med det egna regelverket. Varje gång en myndighet lämnar information som kan omfattas av sekretess till andra myndigheter eller enskilda (frivilligorganisationer och liknande) som ingår i samverkan måste en sekretessprövning göras. Om flera myndigheter och enskilda ingår i samverkan måste en sådan prövning göras i förhållande till varje myndighet och enskild. En sådan prövning kan leda till att en myndighet bara kan lämna uppgifter till någon eller några myndigheter eller enskilda som ingår i samverkan, men inte till en annan myndighet eller enskild. Om en myndighet vid en sekretessprövning finner att det inte föreligger någon sekretess, eftersom någon skada för den enskilde eller annat sekretessintresse inte kan förutses, kan uppgifterna lämnas ut. Om en myndighet vid en sekretessprövning finner att det föreligger sekretess, eftersom skada för den enskilde eller annat sekretessintresse kan förutses, kan uppgifterna inte lämnas ut. Om det finns något undantag från sekretessen (till exempel för beslut i vissa fall) eller finns någon tillämplig sekretessbrytande bestämmelse kan uppgiften dock lämnas ut. Sekretessbrytande bestämmelser Den sekretessbrytande bestämmelse som oftast tilllämpas när myndigheter samverkar med varandra kring olika frågor och behöver utbyta information är 10 kap. 27 OSL, den så kallade generalklausulen. Bestämmelsen är dock inte tillämplig för bland annat hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Bestämmelsen kan inte heller användas för att lämna uppgifter till enskilda. Endast den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 2 OSL kan tillämpas vid utlämnande av uppgifter till enskilda. Det bör understrykas att en prövning måste göras beträffande varje uppgift som lämnas ut och i förhållande till varje myndighet eller enskild (frivilligorganisation eller liknande) som uppgiften ska lämnas ut till. Sekretessbestämmelser inom Polisens verksamhetsområde Sekretess till skydd för den brottsbekämpande verksamheten vid förundersökning med mera Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det som skyddas genom bestämmelsen är den brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamheten. Sekretessen tar främst sikte på enskilda

14 Sekretess vid samverkan 14 ärenden. Sekretessen omfattar uppgifter som ingår i förundersökning eller rör användning av tvångsmedel i ett brottmål eller annan brottsförebyggande verksamhet. Även uppgifter i nedlagda förundersökningar kan omfattas av bestämmelsen. Utlämnande till annan myndighet: Sekretessen enligt den aktuella bestämmelsen följer med den uppgift som lämnas. Detta innebär att sekretessen också kommer att gälla hos den mottagande myndigheten. Normalt sett bör därför risk för skada knappast föreligga vid ett utlämnande till annan myndighet i de fall som nu avses. Om ingen risk för skada föreligger kan uppgiften lämnas ut. Någon sekretess gäller därmed inte. Utlämnande till enskild (frivilligorganisation och liknande): Sekretessen följer i dessa fall inte med uppgiften eftersom enskilda inte omfattas av bestämmelserna i OSL. Detta påverkar skadeprövningen på så sätt att risken för skada därmed får anses vara större. Dock föreligger det en presumtion för offentlighet. Endast om skada kan förutses ska uppgifter inte lämnas ut. Sekretess till skydd för polisverksamhet mer generellt Sekretess gäller även för annan verksamhet än förundersökning, användning av tvångsmedel med mera, som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas, eller den framtida verksamheten skadas om upp giften röjs. Det som skyddas genom bestämmelsen är uppgifter som rör Polisens verksamhet i övrigt utan anknytning till ett konkret ärende, till exempel resurs- och organisationsfrågor, arbetsrutiner, spaningsmetoder, patrulleringsvägar, utnyttjande av lokaler, fordon och viss utrustning, uppgifter om personal och tjänstgöringslistor samt uppgifter i polisiära register. Vad gäller utlämnande av uppgifter till annan myndighet och till enskild (frivillig organisation och liknande) gäller samma regler som vid sekretess för den brottsbekämpande verksamheten vid förundersökning. Sekretess som hänför sig till underrättelseverksamhet Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i polisdatalagen (2010:361), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Det som skyddas genom bestämmelsen är uppgifter som hänför sig till Polisens och Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (underrättelseverksamhet). Vad gäller utlämnande av uppgifter till annan myndighet och till enskild (frivillig organisation och liknande) gäller samma regler som vid sekretess för den brottsbekämpande verksamheten vid förundersökning, med den skillnaden att det här föreligger presumtion för sekretess vilket innebär att det måste stå klart att uppgifterna kan lämnas ut utan skada för verksamheten. Sekretess till skydd för enskild vid förundersökning med mera Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden under vissa preciserade förutsättningar, till exempel i de fall uppgifterna förekommer i förundersökning eller annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller utreda brott. Det som skyddas genom bestämmelsen är uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Med enskilda avses såväl fysiska som juridiska personer. Begreppet personliga förhållanden omfattar i princip alla uppgifter om en fysisk person, bland annat namn, adress och den omständigheten att personen är misstänkt för brott.

15 Sekretess vid samverkan 15 Utlämnande till annan myndighet: Sekretessen följer inte med uppgiften vid utlämnande till annan myndighet. Detta innebär att sekretessen bara kommer att gälla hos den mottagande myndigheten om den har egna sekretessbestämmelser som skyddar uppgiften. Utlämnande av en uppgift till en myndighet som har lika starkt sekretesskydd för uppgiften innebär normalt sett inte samma risk för skada eller men som utlämnande till en myndighet med lägre sekretesskydd. Sekretessen som rör angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål gäller dock hos alla myndigheter som tar befattning med tvångsmedel. Det föreligger presumtion för sekretess. Det måste sålunda stå klart att uppgifterna kan lämnas ut utan skada för den enskilde eller någon närstående till denne. Utlämnande till enskild (frivilligorganisation och liknande): Skaderekvisitet är omvänt vilket innebär presumtion för sekretess. Det måste stå klart att uppgifterna kan lämnas utan risk för skada eller men för den enskilde eller någon närstående till denne. Sekretess inom Kriminalvården Kriminalvården har goda möjligheter att kunna lämna uppgifter om enskilda till en polismyndighet, bland annat mot bakgrund av att uppgifterna får ett starkare skydd inom Polisen. Sekretessen är svag då det föreligger presumtion för offentlighet. Sekretess gäller inte för beslut av Kriminalvården eller en övervakningsnämnd. Sekretess inom socialtjänsten Möjligheten för socialtjänsten att lämna uppgifter till en polismyndighet är begränsad. För beslut om omhändertagande av en enskild eller beslut om vård utan samtycke med mera gäller ingen sekretess. Sådana uppgifter kan socialnämnden därmed lämna ut till andra myndigheter. Vidare är sekretessen inte absolut. Detta innebär att det finns ett utrymme för socialtjänsten att genom en skadeprövning lämna ut uppgifter till en polismyndighet. Sekretess inom hälso- och sjukvården Möjligheten för en hälso- och sjukvårdsmyndighet att lämna uppgifter till en polismyndighet är begränsad. För bland annat beslut om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård som innebär frihetsberövande åtgärd gäller dock ingen sekretess. Sådana uppgifter kan därmed lämnas ut till andra myndigheter. Vidare är sekretessen inte absolut. Detta innebär att det finns ett utrymme för hälso- och sjukvårdsmyndigheten att efter en skadeprövning lämna ut uppgifter till en polismyndighet Sekretess inom socialförsäkring, arbetsmarknad m.m. Sekretessbestämmelserna på dessa områden ser olika ut. Vissa har raka skaderekvisit (svagare sekretess) och vissa har omvända skaderekvisit (starkare sekretess). Uppgifterna hos bland annat Försäkringskassan om allmän försäkring skyddas av ett rakt skaderekvisit vilket innebär presumtion för offentlighet. Detta innebär att Försäkringskassan bör ha goda möjligheter att lämna sådana uppgifter till en polismyndighet. När det gäller uppgifter som rör arbetsförmedling och yrkesvägledning har dessa dock en starkare sekretess och möjligheterna att lämna uppgifter till en polismyndighet är mer begränsade. Sekretess gäller dock i dessa fall inte för beslut i ett ärende. Den sekretessbrytande bestämmelsen i generalklausulen kan tillämpas av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vilket innebär möjligheter att efter en intresseavvägning lämna ut uppgifter till bland annat en polismyndighet. Samtycke En enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne om inte annat anges i 10 kap. 1 OSL. Vad man bör uppmärksamma i sammanhanget är att en person endast förfogar över sekretessen för uppgifter som rör honom eller henne.

16 Sekretess vid samverkan 16 Ett samtycke behöver inte vara uttryckligt. Även ett tyst, så kallat presumerat samtycke, får godtas. Ibland framgår det av den enskildes beteende och förväntningar att han eller hon i viss utsträckning accepterar att en hemlig uppgift vidarebefordras. Man bör emellertid observera att likhetstecken inte kan sättas mellan ett presumerat samtycke och en bedömning att röjande av en uppgift inte kan vara annat än till nytta för den berörde. Är det fråga om känsliga uppgifter finns det dock som regel skäl att inhämta samtycket i skriftlig form eller åtminstone föra anteckningar om när och hur samtycket har inhämtats. Således bör ett samtycke vara skriftligt. En särskild blankett för samtycke har därför tagits fram. Se bilaga 3 Blankett för undanröjande av sekretess. Ett samtycke kan vara partiellt, dels så att det avser endast en viss uppgift i en större informationsmängd, dels så att det gäller enbart en viss adressat. Erfarenheterna visar dock att ett samtycke som inte omfattar alla berörda myndigheter och aktörer inte är att rekommendera, eftersom vikten av att alla kan delta i individarbetet inte nog kan betonas. Ett samtycke kan också ges i förväg, med tanke på en kommande situation. Innehållet i ett samtycke får inte vara så generellt att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretessen hos en viss myndighet eller tjänsteman. Ett samtycke kan alltid återkallas.

17 Samverkan 17 Samverkan Samverkan är en av de avgörande framgångsfaktorerna i samhällets arbete mot de livsstilskriminellas brottslighet och samtidigt ett av de områden där utrymmet för utveckling är störst. Genom en planmässig och målinriktad samverkan mellan de olika aktörerna skapas de bästa förutsättningarna för att förmå de livsstilskriminella att byta livsstil, det vill säga sluta att begå brott och i förekommande fall att missbruka alkohol/narkotika. Att samverka mot livsstilskriminellas brottslighet är därför en väsentlig uppgift för Polisen, Kriminalvården, socialtjänsten med flera. Det är viktigt att samverkansarbetet kanaliseras till redan etablerade samverkansformer som till exempel de lokala brottsförebyggande råden eller andra etablerade samverkansgrupper. Av samma skäl är det också viktigt att det förebyggande arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet ges tydligt utrymme i samverkansöverenskommelserna mellan polis och kommun. Sedan arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet startade har olika parter gått samman för att pröva vilka effekter som uppnås när åtgärder genomförs av flera aktörer samtidigt mot samma mål. Nya former och konstellationer för samverkan har prövats av flera polismyndigheter sedan satsningen mot livsstilskriminellas brottslighet startade. De har dock inte pågått tillräckligt länge för att någon bedömning av dem ska kunna göras. Samverkan på individnivå Samverkan lyfts i olika sammanhang fram som en framgångsfaktor i samhällets brottsförebyggande arbete generellt och inte minst i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet. Erfarenheterna pekar dock på att samverkan som regel är förknippat med svårigheter. Samtidigt finns det en stor utvecklingspotential på samverkansområdet. Ur ett myndighetsperspektiv ger samverkan på individnivå i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet berörda myndigheter möjlighet att arbeta utifrån samma utgångspunkt och med ett gemensamt mål. Alla har samma bild och samma information vilket också innebär mindre möjlighet för individen att inte uppfylla ingångna överenskommelser om motivationen skulle minska under en tid. Ur individens perspektiv innebär denna typ av samverkan att han/hon endast behöver ha kontakt med en person, oavsett hur många myndigheter och aktörer som är inblandade. En förutsättning för att kunna samverka på individnivå är att individen samtycker till att myndigheter och andra berörda får dela information (se bilaga 3 Blankett för undanröjande av sekretess), jämför 10 kap. 1 OSL. Se även avsnitt ovan om sekretess. För att underlätta samverkan bör samtycke inhämtas så snart som möjligt från en motiverad individ. Kriminalvården upprättar en verkställighetsplan tillsammans med den som är häktad eller dömd för brott och redan när den upprättats finns det möjlighet att inleda samverkan mellan berörda myndigheter, om individen lämnar samtycke till informationsutbyte. Polisens roll när det gäller vård och behandling för livsstilskriminella är relativt liten. Polisens bidrag består främst i att medarbetare i yttre tjänst som träffar dem som markerats som livsstilskriminella, eller utredare som träffar individer ur målgruppen i samband med pågående brottsutredning eller i samband med häktning/anstaltsvistelse, är uppmärksamma på om förutsättningarna för den individen på något sätt har förändrats, vilket kan föranleda en vilja att byta livsstil 16. Polisen ska också delta i samverkansmöten på individnivå samt ta ansvar för de åtgärder där Polisen är ansvarig. Notera att det inte är Polisen ensam som bestämmer vilka individer som ska ingå i samverkan. Det ska ske i dialog med Kriminalvården (om individen är i verkställighet) och socialtjänsten (om individen inte är i verkställighet). 16 Se också sidan 18 om motiverande samtal.

18 Samverkan 18 Pilotprojekt i Halland Samverkan på individnivå Som ett led i att utveckla samverkan mellan Polisen och kommun, landsting och andra myndigheter, i synnerhet Kriminalvården, genomför Polismyndigheten i Hallands län för närvarande ett pilotprojekt om samverkan på individnivå. Syftet är att, genom samverkan på individnivå, ge stöd till de livsstilskriminella att lämna den kriminella livsstilen och få vård för en underliggande missbruksproblematik. Polismyndigheten har i samband med pilotprojektets inledning varit drivande och sammanhållande i samverkansarbetet på olika nivåer, både strategiska och lokala. Flera samverkansmöten på strategisk och lokal nivå har hållits med olika aktörer (socialtjänsten, Kriminalvårdens frivårdsverksamhet, Arbetsförmedlingen och Kronofogden). Dessa möten har bland annat resulterat i att kunskapen om och förståelsen för varandras uppdrag har ökat. Målsättningen är att hitta motiverade individer som är villiga att bryta sin livsstil och avsluta ett pågående missbruk. Att hitta sådana individer bland dem som finns på Polisens fokuslistor har dock visat sig vara en utmaning i sig. Pilotprojektet ska säkerställa att det finns upparbetade rutiner för var Polisen ska vända sig för att individen ska få den samlade hjälp och det stöd som samverkan på individnivå kan ge. Inom ramen för pilotprojektet är det angeläget att tydliggöra de inblandade samverkansaktörernas olika uppdrag. Härigenom kan man öka kunskapen och förståelsen för hur samverkan kan utvecklas. Något som i sin tur kan leda till att samhällets samlade resurser kan inriktas på och skapa de bästa förutsättningarna för att de livsstilskriminella bryter med sina destruktiva livsmönster. skulle fungera väl som utgångspunkt för samverkan även inom det här området men de kräver ofta en anpassning både vad gäller deltagande aktörer och sätt att arbeta. Ett exempel är Polismyndigheten i Västerbottens län, som utnyttjar det arbete som redan pågår i programmen mot metadonmissbruk. Andra samverkansmodeller för att motivera till vård och behandling som kan tjäna som utgångspunkt är till exempel: Boendetrappan som syftar till att förebygga återfall genom att ordna ett boende till den som efter en tid på anstalt saknar det. Samverkan sker primärt mellan socialtjänsten och fastighetsbolag. Därutöver ingår bland annat Kriminalvården, Försäkringskassan och Polisen. Smadit, som syftar till att den som misstänks för rattfylleri inom 24 timmar ska få möjlighet att komma i kontakt med socialtjänst och/eller beroendevård. Bestående samverkan Samverkansarbetet mot livsstilskriminellas brottslighet handlar i grunden om att samhällets olika aktörer måste ha uthållighet i arbetet. För att säkerställa att samverkan på området får en strukturerad form och fortgår över tid är det därför viktigt att den regleras i en lokal överenskommelse. Detta kan med fördel göras i de polis-kommun överenskommelser som nära nog samtliga kommuner idag har med polismyndigheterna. I en sådan överenskommelse kan till exempel ansvarsfrågan beskrivas, vems resurser som ska användas till vad och vilken den totala resursen är. Detta är ett bra stöd för dem som ska genomföra arbetet och bör lokalt ge en bra möjlighet att följa upp verksamheten. Andra modeller för samverkan Bland de modeller för samverkan som fanns redan innan satsningen startade finns några som sannolikt Motiverande samtal Inom ramen för Polisens arbete mot de livsstilskriminellas brottslighet använder polismyndigheterna det

19 Samverkan 19 motiverande samtalet som en metod för att väcka en vilja till förändring hos den livsstilskriminelle. Metoden motiverande samtal kan dock betyda olika saker beroende på vilken myndighet eller organisation som använder det. Inom till exempel Kriminalvården och sjukvården är det en vedertagen metod till skillnad från polismyndigheterna där det fortfarande pågår ett sökande för att mer exakt avgöra vad som inom Polisen ska avses med metoden. Rikspolisstyrelsen vill därför i detta sammanhang förtydliga att för Polisens vidkommande handlar det motiverande samtalet om att hålla ett inledande samtal för att väcka en vilja hos den livsstilskriminelle till förändring av sin livsstil. Efter ett sådant samtal ska Polisen lotsa individen till rätt instans där denna kan få en kvalificerad hjälp med att avbryta sitt missbruk eller sin destruktiva livsstil. Ledstjärnan i allt samverkansarbete är att rätt aktör gör rätt sak med utgångspunkt från sin utbildning och profession. Det är därför viktigt att det inom ramen för samverkan på lokal nivå (lokala brottsförebyggande råd, överenskommelser mellan polis och kommun) finns upparbetade kanaler för hur Polisen, efter det initiala samtalet med den livsstilskriminelle, kan lotsa denne vidare till vård och behandling.

20 20

21 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet 21 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet Inledning Polisens samlade exempelbank har vuxit sedan arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet startade inom ramen för regeringsuppdraget. Det finns därför anledning att peka på fler exempel på arbetsmetoder som utvecklats vid polismyndigheterna under den tid som regeringsuppdraget har pågått. En övergripande iakttagelse är att det saknas exempel på metoder som innefattar mer kvalificerad situationell prevention riktad mot frekventa brottsplatser. De nedan presenterade exemplen har tagits fram dels efter en genomgång av polismyndigheternas kvartalsredovisningar avseende satsningen mot livsstilskriminellas brottslighet (EA /12 och EA /12), dels i samband med resor och besök hos polismyndigheterna. Exempel har också hämtats ur polismyndigheternas dokumenterade insatser i systemet Pum-A. Notera att redovisade exempel är baserade på texter av polismyndigheterna och att texterna varit föremål för viss redigering. Någon utvärdering av respektive metod eller vilka effekter de har haft i arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet har inte gjorts. Utvärderingsverksamheten vid Rikspolisstyrelsen har dock i uppdrag att utvärdera Polisens satsning mot livsstilskriminella inom ramen för aktuellt regeringsuppdrag. Ledning och styrning av arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet Övergripande kan konstateras att polismyndigheterna leder och styr arbetet mot livsstilskriminellas brottslighet genom att säkerställa att Polisen finns tillgänglig på rätt plats vid rätt tid och med rätt resurs. Stor vikt läggs också på att kontinuerligt kommunicera med framför allt personal i yttre tjänst om vilka individer som är upptagna på fokuslistan, deras nätverk, vilka eventuella insatser de är föremål för med mera. Polismyndigheten i Stockholms län Polismyndigheten resurssäkrar personal i yttre tjänst några timmar varje vecka för att de ska få utrymme att genomföra uppsökande och störande verksamhet mot fokuspersonerna. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Östergötlands län Polismyndigheten har inrättat en arbetsgrupp som bland annat omfattar funktioner som underrättelseanalytiker, brottssamordnare/-analytiker, it-forensiker och en forensisk analytiker. Till sin hjälp har de för närvarande två godsspårare/granskare av övervakningsfilm samt två utredare. Gruppen leds av en ärende samordnare. Deras huvuduppgift är att stödja övrig polisverksamhet inom polisområde Linköping med: underrättelseanalyser lokala brottsanalyser forensisk analys godsspårning/-spaning telefontömning bearbetning av tips/underrättelseuppslag utredning av seriebrottslighet utredning av livsstilskriminella personer utredning rörande spaningsärenden med foto/film spaning/utredning av it-relaterad brottslighet. Gruppens huvudansvar är att inrikta sin verksamhet mot seriebrottslighet, brott begågna av livsstilskriminella samt it-relaterad brottslighet. Polisområde Lin-

22 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet 22 köping har startat upp en vaneförbrytar-/störningsgrupp som i huvudsak riktar sin verksamhet mot livsstilskriminella personer för att få dem lagförda så snabbt som möjligt. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Jämtlands län I polismyndighetens lokala underrättelseplan, som tas fram av Kut och beslutas av myndighetschefen, betonas grov organiserad brottslighet och mängdbrott. I underrättelseplanen anges uttryckligen att inhämtning bland annat ska inriktas mot livsstilskriminella som återkommande begår stölder, inbrottsstölder eller hanterar stöldgods. Arbetet med källdrivning mot livsstilskriminella sker genom ett begränsat antal källor/ uppgiftslämnare. Det är viktigt att det finns en kontinuerlig avsättning för underrättelser i den operativa verksamheten. Det ska till exempel vara möjligt att söka underrättelseinformation i traditionella system som Asp. Information kan också delges operativa enheter genom Kut-utsättningar. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Underrättelseinhämtning Polismyndigheten i Norrbotten Underrättelseinhämtning och bearbetning sker fortlöpande av inkomna underrättelseuppslag och Kut-flaggade händelserapporter i Storm. En särskild uppgiftssamling har upprättats för att reglera hur registrering och bearbetning av informationen sker. Forensisk analys och operativ brottsanalys sker dagligen i ett särskilt forum där även förundersökningsledare från brottssamordningen deltar. Vid ett annat dagligt forum deltar myndighetens alla förundersökningsledare samt åklagare för att samordna aktuella ärenden. Vid detta möte deltar även representanter för Kut. Källdrivningen fortsätter att vara riktad mot särskilt utpekade livsstilskriminella. Samverkan med polismyndigheterna i norra Norge och Finland sker dagligen. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Västernorrlands län För att effektivisera underrättelsearbetet kring de livsstilskriminella har Kut upp rättat en G-Sus. Individerna på fokuslistan har markerats med en särskild spärrkod i Asp. Kut levererar löpande underrättelser till den operativa ledningsgruppen när det gäller de livsstilskriminella i Västernorrland län. Underrättelserna innehåller också rekommendationer från Kut på hur det operativa arbetet ska inriktas på lång och kort sikt. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Södermanlands län I polismyndigheten har man upprättat en G-Sus i form av en gemensam mapp för att därigenom kunna dela uppgifter om livsstilskriminella och hålla den yttre personalen informerad om vilka de livsstilskrimi nella faktiskt är i regionen och vilka åtgärder som vidtas mot dem. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Hallands län Ett ökat samarbete med närliggande polismyndigheter, både när det gäller informationsutbyte, men också rent operativt, har försvårat för de livsstilskriminella att bedriva en anonym brottslig verksamhet i gränslandet mellan två myndigheter. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Åtgärder för att hindra och reducera livsstils kriminellas brottsliga verksamhet Polismyndigheten i Södermanlands län Att ständigt uppmärksamma och kontrollera livsstilskriminella personer har resulterat i att personal i yttre tjänst har kommit närmare målgruppen och därigenom kunnat följa deras missbrukssituation och hur den påverkat dem, deras umgängeskrets med mera. All information skickas till Kut-samordnaren för uppdatering. Personer rapporteras för upptäckta brott och tvångsmedel vidtas vid behov.

23 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet 23 Kontakt tas med socialtjänsten genom en promemoria eller samtal om målgruppens status. Vid frihetsberövande kontaktas utredningssamordnaren för att utröna om det finns ytterligare utredningsbehov i andra ärenden med kopplingar till den misstänkte. En framgångsfaktor i utredningsarbetet mot livsstilskriminella är att frihetsberöva, utreda och redovisa till åklagaren så att denne eventuellt kan väcka åtal skyndsamt. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten Dalarna Lagföringen av personerna på fokuslistan prioriteras. Polisiära förundersökningsledares möjlighet till förundersökningsbegränsning har bland annat resulterat i att ärenden redovisas snabbare till åklagare. Genom att kontinuerligt prioritera att utreda brott utförda av livsstilskriminella ökar förutsättningarna för en snabbare lagföring. Detta leder i sin tur till att de livsstilskriminella hindras från att fortsätta den brottsliga verksamheten. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten har under hösten 2012 utsett en utpekad förundersökningsledare för att leda alla de ärenden där individer som tillhör gruppen livsstilskriminella inom polisområdet förekommer. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Norrbotten Myndigheten har inrättat en särskilt utpekad förundersökningsledare som bland annat ska ansvara för insatser mot livsstilskriminellas brottslighet. Myndigheten har därtill också uppdragit åt lokala enheter för särskilda insatser att i högre utsträckning än tidigare aktivt jobba mot livsstilskriminella. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Stockholms län I polismyndigheten pågår ett arbete med fokus på att minska antalet öppna ärenden och förbättra samordning av brott som begås av livsstilskriminella. Misstänkta som har fler än fem öppna ärenden/misstankar i mer än ett distrikt förs upp på en gemensam lista för polismyndigheten. Med utgångspunkt från listan får varje distrikt ansvar för samordning och redovisning av ett antal misstänktas ärenden. Metoden har dels visat på vikten av samarbete mellan polis och åklagare vad gäller samordning av frihetsberövade personers ärenden, dels att samordna ärenden till en utredare respektive en åklagare när den misstänkte är aktuell i många ärenden i flera distrikt. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Brottsutredningarna samordnas på skäligen misstänkt person till en och samma utredningsenhet i Polismästardistrikt City. Det är främst jourer och närpolisområden som utreder distriktets livsstilskriminella. Koordinatorerna har informerat förundersökningsledare och handläggare när deras fokusperson varit föremål för ett frihetsberövande på annan plats och samordnat åtgärderna. Återkopplingen från koordinatorerna avseende resultat av vidtagna åtgärder mot fokuspersonerna sker kontinuerligt, för att yttre och inre personal ska känna det meningsfullt att fortsätta att arbeta mot livsstilskriminella. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Fokuspersonerna är presenterade för personal i både inre och yttre tjänst och ligger inlagda med spärrmarkering i Asp. Medarbetarna i ingripandeverksamheten och närpolisområdena har delat upp ansvaret att följa listans individer och med bibehållen uthållighet rapporterat dem för de brott de begår (i realiteten är det fråga om en nolltolerans). Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Blekinge län Då det vid ordinarie fördelningsmöte på kriminalavdelningen/samordningsenheten kan misstänkas, till exempel till följd av ett specifikt modus, att en och

24 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet 24 samma livsstilskriminell kan ligga bakom återkommande inbrott, sätts snabbt spaningsresurser in mot den misstänkte. Om spaningsinsatsen inte leder fram till ett gripande övergår insatsen till att polisen genomför ett samtal med den aktuelle personen där denne konfronteras med polisens misstankar och underrättas om att polisen avser att hålla honom under särskild uppsikt. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Norrbotten Myndigheten har inrättat en funktion vid brottssamordningsenheten som ansvarar för tillgångsutredningar. Utbildning om tillgångsutredningar och återtagande av vinning av brott har genomförts vid lokala enheter. Liknande utbildning har även genomförts i samverkan med åklagarkammaren för att på så sätt lägga grunden för samsyn kring hur återvinning ska ske. Tillgångsutredaren arbetar fortlöpande med att utreda livsstilskriminellas ekonomiska status. Informationen används som en delmängd vid beslut om taktisk inriktning avseende insatser mot livsstilskriminella. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Örebro län Vid tillslag mot kända livsstilskriminella följer en godsspanare med ut på platsen. Godsspanaren har med sig en Mops 17 -dator och kan spåra eventuellt stöldgods på platsen för tillslaget. Om det inte är möjligt att få med sig en godsspanare ut på fältet bör funktionen finnas tillgänglig via telefonlänk. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Uppsala län Polisens arbete i trafikmiljö ska ske i anslutning till strategiska och taktiska vägar och områden. Majoriteten av livsstilskriminella använder fordon för att transportera sig mellan olika platser. Trafikarbetet utgör därför en huvudaktivitet i Polisens arbete mot livsstilskriminella. Erfarenheterna visar att det är till och från brottsplatserna som Polisen griper flest livsstilskriminella. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Västra Götaland Åklagarkammaren och polismyndigheten har, mot bakgrund av att i princip samtliga livsstilskriminella kör omkring påverkade i trafiken, diskuterat tilllämpningen av 7 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Genom en mer offensiv tillämpning av 7 TBL ökar möjligheterna att förebygga olyckor och allvarliga risker i trafiken till följd av deras framfart. Livsstilskriminella använder fordon som ett brottsverktyg i sin brottsliga verksamhet. På landsbygden och i de små städerna är tillgången till bil avgörande för att kunna förflytta sig mellan brottsplatser och för att transportera gods. En mer offensiv tillämpning av 7 TBL innebär därför också att rättsväsendet gör det svårare för de livsstilskriminella att fortsätta att begå andra brott än trafikbrott. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten ska inleda ett försök med att koppla personer som förekommer på fokuslistan till Storm-systemet för att därigenom snabbare kunna identifiera dessa. När en fokuslista är fastställd ska kontakt tas med utsedd funktion vid länskommunikationscentralen (LKC) som lägger markeringen *LIVSSTILS- KRIMINELL* i Storm-systemet. LKC-operatörerna ska också, i samband med fråga från den yttre personalen, upplysa dem om att den efterfrågade personen är markerad som livsstilskriminell samt, om det finns utrymme, även kontrollera i register hur många öppna ärenden som ligger på denne för ett eventuellt beslut om medtagande. 17 Mobilt operativt polisstöd.

25 Exempel på åtgärder från Polisens arbete mot livsstilskriminellas brottslighet 25 En framgångsfaktor i sammanhanget är att det finns en kontinuerlig dialog mellan personal vid lokal Kut och den som lägger in uppgifterna i Storm-systemet i LKC i samband med ändringar i fokuslistan. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Polismyndigheten i Uppsala län Myndigheten har tagit fram en modell för att påskynda tiden från dom till verkställighet i fängelse. En framgångsfaktor i detta arbete är att en utpekad funktion (chefen Jouren heten) har samordnings- och uppföljningsansvaret samt den kontinuerliga kontakten med Kriminal vården i förpassningsärenden. Vid eventuella frågor som rör förpassningar/efterlysningar har Kriminalvården ett särskilt journummer som kan svara på dessa frågor under kontorstid. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Åtgärder för att motivera livsstilskriminella till vård och behandling Polismyndigheten i Stockholms län Som ett led i Polisens arbete med att informera om samhällets tillgängliga vårdresurser i de fall en livsstilskriminell vill förändra sin livsstil och bryta med sitt drogberoende, har polismyndigheten tagit fram ett flygblad med information till den livsstilskriminelle om de olika kontaktvägar som finns för att få hjälp mot drogberoendet. Se bilaga 4 Information för att motivera livsstilskriminella till vård och behandling. När en polis kommer i kontakt med en livsstilskriminell person ska polisen lämna ett exemplar av flyg bladet till denne. Inriktningsbeslut i Pum-A: V Myndigheten har provat att hålla så kallade frigivningssamtal/motiverande samtal i anslutning Förpassning steg-för-steg Kriminalvården kontrollerar att det inte föreligger några hinder mot att verkställigheten inleds och skickar därefter en begäran om förpassning till Polisen. Polisen kontrollerar den dömdes kända vistelseplatser/adresser. Den dömde påträffas Påträffas den dömde ska denna som huvudregel införpassas till närmaste häkte eller anstalt för att påbörja verkställigheten. I undantagsfall kan den ingripande polisen meddela ett kortare uppskov (max 14 dagar)*. Den dömde påträffas inte Hindersbevis upprättas och skickas till Kriminalvården. Hindersbevis kan upprättas på blankett eller bara som en handskriven anteckning på Kriminalvårdens förpassningsblankett. När den dömde skrivs in i häkte/anstalt underrättas den så kallade Placeringsgruppen som utfärdar en återkallelse av förpassningen och skickar till Polisen. Kriminalvården utfärdar efterlysning och skickar till polismyndigheten. * Meddelas den dömde ett kortare uppskov ska detta dokumenteras (till vilket datum uppskov med verkställigheten beviljats) och skickas till Kriminalvården för bevakning. Inställer sig den dömde inte inom den givna fristen begärs han efterlyst.