Samtliga inblandade önskar nu få ersättning. Utred från vem och på vilken grund ersättning kan utkrävas. Klarlägg även om det kan bli aktuellt med

Transkript

1 1. Den välkända sångerskan Carla Kvist är ett hett byte för skvallerpressen. Markus P, som arbetar freelance som journalist, har under en tid haft ögonen på Carla, detta eftersom han fått ett hett tips från en säker källa om att Carla vid ett par tillfällen den senaste månaden uppsökt sjukhus. Markus vädrar ett scoop, han börjar därför försiktigt följa efter Carla. Efter två dagars arbete får han napp. Carla uppsöker åter sjukhuset och Markus kan konstatera att hon går in på kvinnokliniken. Markus har kameran med sig och när Carla lämnar sjukhuset lyckas han i smyg ta en bild på henne i entrén till sjukhuset. Markus tar härefter reda på namnen på dem som arbetar på kvinnoavdelningen vid just detta tillfälle. Han tar en chans och bestämmer sig för att söka upp en av dessa, Bella L, i hennes hem. Markus erbjuder Bella kr om han kan få veta vad Carla söker vård för. Han förklarar också att det är ofarligt för henne att berätta för honom eftersom han inte kommer att uppge vem hans källa är. Markus får nu veta att Carla behandlas för infertilitet. Dagen därpå går Kvällstidningen ut med den braskande nyheten Carla Kvists desperata kamp för att få barn. I anslutning till den artikel Markus författat om nyheten publicerar tidningen även den bild han tagit på Carla. Artikeln innehåller en rad detaljer som ger vid handen att Markus av allt att döma har fått informationen från någon av de anställda på sjukhuset. När Carla får se artikeln och bilden i tidningen bryter hon ihop. När hon hämtat sig något vänder hon sig till tidningen för att få veta hur Markus kommit över de uppgifter som publicerats om henne. På tidningen vägrar ansvarig utgivare, med hänvisning till Tryckfrihetsförordningen, att svara på detta. Carla påpekar ilsket att hon inte givit någon intervju till Markus, hon har heller inte gett honom tillstånd att fotografera henne och än mindre att låta bilden ifråga publiceras. Som om inte detta var nog innehåller artikeln dessutom en rad spekulativa inslag om vem som ska bli far till Carlas eventuella barn. Helt felaktigt utpekas en före detta pojkvän som den blivande fadern. Den ansvarige utgivaren ställer sig avvisande till alla Carlas krav om upprättelse och skadestånd, hans enda kommentar är att sånt här får man tåla i din bransch. Carla vänder sig härefter till sjukhuset för att få till stånd en uppgörelse med dem. Sjukhuschefen tycker det hela är mycket tråkigt, men eftersom man inte vet vem som läckt till massmedia kan man inte ta något ansvar för det inträffade. Carla säger att hon kommer att begära skadestånd från sjukhuset. Gäller det skadestånd så har vi inget ansvar, upplyser sjukhuschefen. Alla skadeståndsärenden handläggs av patientförsäkringen så då får du vända dig dit. Carla är helt rådvill och hon uppsöker därför dig i egenskap av ersättningsrättslig expert. Hon vill ha utrett i vad mån hon kan få skadestånd från Kvällstidningen, från Markus P (att han författat artikeln framgår i tidningen), från patientförsäkringen respektive från sjukhuset (dvs landstinget). a) Hjälp Carla! b) För den händelse att du skulle anse att Carla har rätt till ersättning hur bör då denna ersättning beräknas och var hittar du information om vad som kan vara ett rimligt belopp att yrka på i en eventuell process?

2 2. Dyno industrier AB säljer olika former av sprängmedel. Företaget hyr lagerlokaler av fastighetsbolaget Regol. Lagerlokalerna är placerade i utkanten av ett industriområde. Den 25 maj år 2002 uppstod en brand på lagret. Branden ledde till omfattande explosioner med ett flertal skador som följd. Den efterföljande skadeutredningen kunde visa att en anställd på ett vaktbolag, som anlitats av Dyno, hade gått in på lagret för att kontrollera att ingen obehörig uppehöll sig där eftersom det inkommit ett larm om inbrott. Vakten hade inte påträffat någon i lokalerna. I samband med att han var där hade han emellertid rökt en cigarett. Fimpen hade han kastat i en papperskorg, troligen antände fimpen det skräp som fanns i papperskorgen, branden spred sig sedan snabbt. Vid skadetillfället slungades sten och glassplitter över en mycket stor yta. Några intilliggande byggnader ägda av kommunen fick omfattande skador. Tryckvågen från explosionen välte dessutom omkull en oljelastbil som stod parkerad på gatan. Bilen, som tillhörde ett åkeri i Varberg, fick allvarliga skador. Olja och diesel läckte ut från bilen och rann ned i en dagvattenbrunn. Marken, som ägs av kommunen, förorenades och måste saneras till en kostnad av 1,2 miljoner kronor. Branden spred sig till den intilliggande skogen som utgör ett statligt naturreservat. Här orsakades skador för ca 15 miljoner kronor. I branden omkom dessutom två i princip ovärderliga lodjur. Cirka en km bort från lagret ligger ett bostadshus. I detta hus bor pensionären Gustav Bodén. Gustav väcktes av den kraftiga smällen och chockades svårt. Gustav hävdar nu att han inte kan bo kvar i sitt hus och känna sig trygg. Huset är emellertid i princip osäljbart, detta eftersom Dyno låtit meddela att man ämnar fortsätta att lagra sitt sprängmedel i de för tillfället utbrända lokalerna så snart dessa är renoverade. Ingen vill ha ett hus i så farliga omgivningar klagar Gustav. Regol hade en fastighetsförsäkring för lokalerna. Denna täcker skador på grund av brand. Försäkringsbolaget har emellertid vägrat utge ersättning med hänvisning till att Regol vid tecknandet av försäkringen inte meddelat bolaget att man ämnade hyra ut lokalerna till en sprängmedelsgrossist. Även Dyno var försäkrade och de har via sitt bolag Riskia erhållit ersättning för skadorna på den egendom som förstördes i branden och av explosionerna. Totalt har Riskia utgett 1, 9 miljoner för detta till Dyno. Försäkringen innefattar emellertid en självrisk på kr. Därtill kan läggas att försäkringen inte täcker den uteblivna vinst som drabbar Dyno när de får bryta sina leveransavtal med ett antal kunder. Denna förlust kalkylerar bolaget till cirka kronor. Dyno har dessutom tecknat en asvarsförsäkring med ett maxbelopp på 10 miljoner kronor. Vaktbolaget har i sin tur en ansvarsförsäkring med ett maxbelopp på 5 miljoner (bolaget är litet och omsätter cirka 80 miljoner kronor om året). Kommunens byggnader var oförsäkrade. Samma sak gäller ifråga om det statliga naturreservatet (staten brukar inte försäkra sin egendom). Åkeriägaren hade trafikförsäkrat lastbilen men valt att avstå från ytterligare försäkringsskydd. Gustav Bodén har en hem/villaförsäkring och saknar i övrigt försäkringsskydd.

3 Samtliga inblandade önskar nu få ersättning. Utred från vem och på vilken grund ersättning kan utkrävas. Klarlägg även om det kan bli aktuellt med jämkning i något av fallen och föreslå hur ersättningsansvaret slutgiltigt bör fördelas! Utgå från att uppdragsavtalet mellan Dyno och vaktbolaget inte reglerar frågor om skadestånd parterna emellan.

4 3. Louise P och hennes väninna Greta K är två mycket bilintresserade damer. Louise, som är välbärgad, äger en BMW Z3. Greta, som är arbetslös, kör för tillfället en sju år gammal Opel. En dag när Greta just varit och fått sin Opel godkänd på besiktningen möter hon Louise. Greta, som är på ett strålande humör med tanke på att bilen klarat sig igenom sitt eldprov som hon uttrycker saken, frågar Louise om de inte kan byta bilar med varandra och köra en runda. Det vore kul att få testa om din bil är lika bra som min, menar Greta. Louise tycker att det är ett bra förslag och de båda damerna bestämmer sig för att omedelbart köra en runda. Greta sätter sig i Z3:an och drar iväg tätt åtföljd av Louise i Opeln. Efter en stund får Louise för sig att hon ska försöka köra om Greta. Hon gasar på och uppmärksammar då inte att Greta saktat in eftersom hon har en lastbil framför sig. Louise kör rakt in i baken på Z3:an. Tursamt nog uppkommer inga personskador. Däremot blir båda bilarna ordentligt krockskadade. Skönt att vi är försäkrade, tycker Louise. Jag har trafikförsäkring hos LF. Jag har trafikförsäkring hos Folksam jag, upplyser Greta. Allt ordnar sig nog till det bästa skall du se. Lastbilschauffören har nu stannat till lite längre fram. Han ansluter till gruppen för att förhöra sig om hur det gått för de båda krockande. När han inser att ingen kommit till skada skrattar han högt åt dem. Jaha, där ser man, kärringar ska inte köra sportbil, säger han skadeglatt. Det var det fräckaste, fräser Greta. Det är väglöss som du i din stinkande lastbil som ställer till det i trafiken! Hör nu lilla damen, nu tycker jag att du ska lugna ner dig lite annars ringer jag kanske efter polisen. Är ni förresten nyktra, undrar chauffören. Håll käften, skriker Louise. Stick härifrån innan du åker på smäll! Oj, oj vad rädd jag blir, säger chauffören hånfullt. Det blir droppen för Greta, hon tar ordentlig sats och biter chauffören i handen så att det börjar blöda. Där fick du så du teg, hojtar hon, upplysningsvis är jag HIV positiv bara så du vet det! Chauffören blir hemskt uppskakad. Du kommer att få höra från min advokat, ropar han och kastar sig iväg i sin bil. Herregud, det där var väl lite överdrivet av dig, tycker Louise. Du är väl inte HIV positiv heller? Nej, men han kan gott få något att svettas över, tycker Greta, för övrigt var han väldigt aggressiv, jag kände mig hotad och så är jag ju förstås i chock efter olyckan. a) Utred i vad mån och från vem Greta respektive Louise kan erhålla ersättning för skadorna på respektive bil! b) Antag att kollisionen mellan bilarna, istället för bristande uppmärksamhet hos Louise, hade berott på att bromssystemet i Gretas Opel varit mycket bristfälligt, hade detta på något sätt kunnat påverka ditt svar i a)? c) Kort tid efter olyckan blir Greta mycket riktigt kontaktad av en advokat som säger sig företräda den skadade lastbilschauffören. Med hänvisning till skadan och den dödsångest som chauffören nu har att leva med fram till dess han får ett resultat från det HIV test han tvingats genomgå så kräver advokaten ett skadestånd på kr för sin klients räkning. Det kan han ju drömma om, fnyser Greta, det enda jag äger är min gamla krockade Opel. För övrigt har han sig själv att skylla! Vad anser du om lastbilschaufförens möjligheter till framgång med sina krav? Det kan tilläggas att Greta faktiskt har en hemförsäkring som inkluderar en ansvarsförsäkring.

5 Tentamensmall Observera att det som presenteras inom parentes i mallen inte krävs för poäng! Dessa avsnitt har endast tagits med för att klargöra vissa frågeställningar. I mallen finns även hänvisningar till kurslitteraturen, dessa hänvisningar utgör ej krav för poäng. Observera att mallen utgör ett typsvar. Poäng kan utdelas för korrekta och relevanta resonemang som inte finns upptagna i mallen. Bonuspoäng kan utdelas i vissa fall för kloka påpekanden samt för välformulerade svar. Fråga 1 a) M:s ansvar för personskada Vad gäller personskadan (C bryter ihop) så måste denna vara medicinskt påvisbar för att vara ersättningsgill. Det kan påpekas att det, bl a med hänvisning till bevissvårigheter, hör till undantagen att ersättning utdöms för enbart psykisk skada som saknar samband med fysisk skada. Kan C bevisa att hon lidit en psykisk skada skall M ersätta denna enligt 2:1 SkL förutsatt att hans agerande uppfyller kravet på culpa. Därutöver krävs visad adekvat kausalitet mellan M:s handlande och C:s sammanbrott. Visserligen har M handlat uppsåtligen men hans uppsåt kan knappast ha omfattat att C skulle drabbas av psykisk skada, emellertid måste det framstå som vårdslöst att utan hänsyn till vad offret kan råka ut för sprida denna typ av skvaller. Även om culpa skulle anses föreligga är det tveksamt om C kan bevisa adekvat kausalitet. Skulle en fackman (exvis en psykiatriker) kunna förutsäga att publicering av den här typen av skvaller skulle kunna leda till ett nervsammanbrott? Detta är tveksamt men möjligen kan det gå att visa. I sammanhanget kan dock påpekas att om det skulle vara så att C är särskilt känslig av sig så förtar det inte möjligheten till att adekvat kausalitet kan anses föreligga, skadevållaren får ta sitt offer sådant detta är. M:s ansvar för kränkning För att M skall kunna ställas till svars för den kränkning C menar sig ha blivit utsatt för krävs först och främst att han begått en brottslig handling mot C som kränker hennes person, frihet, frid eller ära, 2:3 SkL. För att skadestånd skall kunna utdömas föreligger inget krav på att M skall fällas till ansvar i ett brottmål för gärning.

6 M har förföljt och olovandes tagit ett foto av C. Detta kan möjligen betecknas som ofredande (BrB 4:7) och därmed ett brott riktat mot C:s frid, men det är tveksamt om detta räcker till för ett skadeståndsansvar.. (M har förmått B att begå ett sekretessbrott genom att muta henne. Då stämpling till brott mot tystnadsplikt ej är kriminaliserat kan M inte ställas till svars för att han åtkommit uppgifterna på det sätt som skett (jfr BrB 20:3).) (Den möjliga ärekränkningen (BrB 5:1) kan M inte heller ställas till svars för med hänvisning till att ansvarig utgivare för tidningen ensam svarar för vad som publiceras (se nedan under tidningens ansvar samt 1:1 TF). För den händelse att brott mot all förmodan skulle anses föreligga krävs att det rör sig om en allvarlig kränkning. Mot detta talar att smygfotografiet är taget i en alldaglig situation. Härtill kan läggas Att C är en offentlig person och, precis som tidningens utgivare påtalar, är det möjligt att sådana personer finna sig i en mera närgångenhet än andra. (Enligt 1:9 p 5 TF gäller utan hinder av TF vad som i lag är stadgat avseende ansvar och ersättningsskyldighet ifråga om det sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaffats) Tidningens ansvar för personskada respektive kränkning Enligt TF svarar ansvarig utgivare för vad som publiceras i tidningen (8:1 TF). Enskilt anspråk mot tidningen kan endast komma ifråga när anspråket grundar sig på ett tryckfrihetsbrott (11:1 TF). I detta fall är det enda tänkbara tryckfrihetsbrottet ärekränkning (7:4 14 p TF). Det brott som möjligen kan komma ifråga i denna del är ärekränkning (BrB 5:1). En del av uppgifterna var sanna annat inte. Oavsett vilket kan knappast någondera av uppgifterna sägas vara ägnade att utpeka C såsom brottslig eller på annat sätt klandervärd i sitt levnadssätt, varför det är synnerligen tveksamt om C kan ha någon framgång med sina krav på ersättning. (C skulle möjligen kunna åberopa att den publicerade bilden tagits på ett brottsligt sätt (se ovan). Enligt 1:9 5 p TF gäller då vad som i lag är stadgat om straff- och ersättningsansvar. Problemet är emellertid att M inte är anställd på tidningen, han arbetar freelance och får därmed anses vara uppdragstagare. Tidningen därför inte ställas till svars för vad M har gjort när han tog fotot).

7 Patientförsäkringens ansvar för personskadan/kränkning Patientförsäkringen omfattar endast skador som orsakats på något av de sätt som beskrivs i 6 Patientskadelagen. Då ingendera av dessa skadeorsaker är aktuell här kan ersättning ej utgå. Patientförsäkringen lämnar dessutom endast ersättning för personskada, kränkning omfattas således överhuvudtaget inte av försäkringsskyddet, 6 Patientskadelagen. Sjukhusets/landstingets ansvar för personskadan/kränkningen Sjukhuset har principalansvar för sina anställda enligt 3:1 SkL. För att ansvar skall föreligga krävs ej att den skadelidande kan peka ut vem av de anställda som orsakat skadan, arbetsgivaren svarar för anonym culpa. För att sjukhuset skall kunna ställas till svars måste C kunna visa att hon lidit en personskada (angående detta se vd som sagts ovan). Hon måste också kunna visa på adekvat kausalitet mellan sekretessbrottet och den skada hon drabbats av (angående detta se resonemanget ovan). Vad gäller kränkningen måste hon kunna visa att det föreligger ett sekretessbrott som inneburit en allvarlig kränkning av hennes frid (personliga integritet). Innefattar tidningsartikeln uppgifter som enbart finns tillgängliga i hennes sjukjournal, eller som enbart kan vara kända för sjukhuspersonalen är det möjligt att hon kan övertyga om att det är någon på sjukhuset som läckt till massmedia. Med hänvisning till den spridning de sekretessbelagda uppgifterna härmed fått är kravet på att kränkningen skall vara allvarlig i sådant fall utan tvekan uppfyllda. För att arbetsgivaren skall kunna göras ansvarig krävs att skadan orsakats genom fel och försummelse i tjänsten. Att uppsåtligen bryta mot sekretesslagstiftningen uppfyller självklart kravet på fel. Frågan är dock i vad mån C kan få fram bevisning för att uppsåt förelegat (C vet ju inte ens vem som talat med M). Emellertid torde det i princip alltid anses vårdslöst att avslöja sekretessbelagda uppgifter för utomstående personer. Frågan är då om detta skett i tjänsten? Det rör sig om ett uppsåtligt brott som begåtts på fritiden och utanför arbetsplatsen. Arbetsgivaren har med andra ord haft svårt att kontrollera den anställdes agerande vid skadetillfället. Detta talar emot ett principalansvar. För ansvar talar att brottet har ett nära samband med de arbetsuppgifter B har. Det mesta talar därför för att arbetsgivaren bör ha ett ansvar för det inträffade.

8 (Enligt 1:9 p 5 TF gäller utan hinder av TF vad som i lag är stadgat avseende ansvar och ersättningsskyldighet ifråga om det sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaffats) b) Ersättning för personskadan Utgångspunkt för beräkningen blir 5:1 SkL. Vidare kan information sökas i rättspraxis samt i Trafikskadenämndens tabeller. Ersättning för kränkningen Utgångspunkt är 5:6 SkL. Även här kan rättspraxis vara till viss hjälp, därtill kan praxis från Brottsoffermyndigheten vara till viss vägledning, även om myndigheten inte ersätter brott mot ära (dock mot frid). Fråga 2 Svaret nedan presenteras utifrån de olika skadelidandes perspektiv. Dynos skada Dyno drabbas av följdskada till sakskadan (självrisk + utebliven vinst till följd av att lagret förstörts). Skadan har orsakats av en anställd hos vaktbolaget som svarar för fel och försummelse hos sina arbetstagare, 3:1 SkL. Att det föreligger vårdslöshet hos vakten torde vara uppenbart. Att röka i lokaler där sprängämnen förvaras och tillika kasta ifrån sig en fimp utan att försäkra sig om att denna är släkt måste rimligen anses vara culpöst (fri bedömning: risken för skada är stor, den sannolika skadan kan bli mycket omfattande (det var kanske ren tur att ingen omkom), kostnaderna för att förebygga skadan var obefintliga (att avstå från att röka i lokalerna kostar ingenting) och skaderisken borde ha varit uppenbar för vakten som kastade ifrån sig fimpen). Skadan har orsakats i tjänsten och kravet på adekvat kausalitet får anses uppfyllt. Dyno bör därför kunna kräva ersättning från vaktbolaget. Ersättningen beräknas enligt 5:7 SkL. Det kan emellertid bli tal om jämkning del med hänvisning till 3:6 SkL, dels med hänvisning till 6:2 SkL.

9 Regols skada Regol bör, i likhet med Dyno kunna rikta sina anspråk mot vaktbolaget (se utredningen ovan). Även här kan det bli tal om jämkning med hänvisning till 3:6 samt 6:2 SkL. Man bör inte kunna kräva Dyno med åberopande av 32 kap MB eftersom skadan på fastigheten inte anses vara en skada som verksamheten orsakat på omgivningen, Hellner & Johansson s 337. Då Dyno inte varit vårdslös kan heller inget ansvar enligt 2:1 SkL komma ifråga. Vad gäller möjligheterna till ersättning från försäkringsbolaget är det tänkbart att viss ersättning trots allt kan komma att utgå beroende på vilket utfall prorata regeln ger, se 8:8 samt 8:9 FAL. Åkeriets skada Åkeriet drabbas av två sakskador, skadan på lastbilen och den förlorade oljan. Åkeriet kan vända sig mot Dyno eller Regol (32:6 MB). Enligt Hellner & Johansson s 346 bör tryckvågsskador bedömas analogt med sprängningsskador i 32:4 MB. (alternativt kan resonemang om strikt ansvar på grund av farlig verksamhet vara poänggivande). Tillfälliga besökare ingår i kretsen av skadeståndsberättigade (skada på omgivningen) enligt 32:1 MB, se Hellner & Johansson s 349. Åkeriet kan även vända sig mot vaktbolaget enligt 3:1 SkL men i detta fall är det möjligt att det kan bli svårt att visa på adekvat kausalitet. Härtill kan åter läggas att det kan bli tal om jämkning enligt 3:6 samt 6:2 SkL. (Trafikförsäkringen omfattar inte denna skada, 10 TSL.) Kommunens skada på fastigheterna Kommunen bör kunna vända sig mot Dyno eller Regol med direkt åberopande av 32:4 MB samt 32:6 MB. Kommunens sakskada har orsakats av verksamhet som bedrivs på Regols fastighet av Dyno. Det rör sig om verksamhet där det föreligger särskild fara för explosion. Den inträffade explosionen överskrider såväl det orts- som allmänvanliga (får man hoppas) och bör heller inte skäligen tålas varför rent strikt ansvar föreligger för de skador som orsakas i omgivningen, 32:1 MB.

10 Vidare svarar vaktbolaget i enlighet med vad som sagts ovan. Kommunens saneringsskada Kan adekvat kausalitet styrkas mellan explosionen och oljeutsläppet, notera då att bevisbördelättnadsregeln i 32:3 MB ej är tillämplig eftersom ansvaret grundar sig på 32:4 MB, kan ersättning utkrävas från Dyno respektive Regol (se resonemanget ovan). Lastbilen var ej i trafik när skadan inträffade varför trafikförsäkringen med sitt strikta ansvar ej är tillämplig. Någon culpa enligt SkL 2:1 alternativt fel eller försummelse enligt 3:1 (grund för principalansvar för chauffören som parkerat fordonet) föreligger inte. Av rättspraxis, NJA 1983 s 209 följer emellertid att ett strikt ansvar i vissa fall kan åläggas den som orsakar ett oljeutsläpp (här kan hänvisas till 29 Va-Lagen).Med hänvisning till detta rättsfall är det alltså möjligt att Åkeriet skulle kunna ställas till svars för oljeutsläppet (Rättsfallet omnämnt i Hellner & Johansson s 180). Möjligen kan kommunen kräva ersättning från vaktbolaget men återigen kan det bli svårt att visa på adekvat kausalitet. Härtill kan åter läggas att det kan bli tal om jämkning enligt 3:6 samt 6:2 SkL. Statens skada på skogen När en explosion leder till brand torde brandskadorna inte täckas av MB:s regler, Hellner & Johansson s 346 med hänvisning till SOU 1983:7 s 251. Möjligen kan skadestånd då utkrävas enligt allmänna principer om rent strikt ansvar vid farlig verksamhet. Skulle inte detta gå återstår endast SkL:s culparegel 2:1 och då kan i vart fall inte Dyno eller Regol komma ifråga som ansvarssubjekt (inget i frågan tyder på culpa hos D respektive R). Staten kan även försöka rikta sig mot vaktbolaget men åter kan svårigheter uppkomma ifråga om adekvat kausalitet. Härtill kan åter läggas att det kan bli tal om jämkning enligt 3:6 samt 6:2 SkL. Statens skada- lodjuren

11 I Järvfallet NJA 1995 s 249 ansågs staten ha lidit en skada när en jägare illegalt sköt ihjäl en järv. Järvens värde fastställdes utifrån ett fiktivt avelsvärde som bestämdes efter en skälighetsuppskattning av de kostnader staten haft för den fridlysta djurartens bevarande. Här kan staten eventuellt kräva ersättning antingen från Dyno eller Regol enligt 32:4 MB samt 32:6, eller från vaktbolaget enligt 3:1 SkL. Frågan är emellertid om adekvat kausalitet kan styrkas i någondera av fallen. Gustafs personskada Rent ideell skada ersätts inte, se Hellner & Johansson s 342. En psykisk immission som t ex oro till följd av att man bor i närheten av en sprängämnesfabrik ersätts därför endast om den orsakar ren förmögenhetsskada (prop1985/86:83 s 45). För chocken kan Gustaf visserligen yrka på ersättning som för personskada, men skadan måste vara medicinskt påvisbar. Härtill kan läggas att Gustaf, som är pensionär, knappast verkar ha lidit någon ekonomisk skada till följd av det inträffade (inget sägs om att han skulle ha behövt uppsöka läkare). Det är med andra ord tveksamt om Gustaf kan visa att han verkligen lidit en personskada. Om skada, mot all förmodan, ändå kan visas kvarstår att visa på adekvat kausalitet mellan explosionen och de psykiska besvären. Det mesta talar för att ingen ersättning kommer att utgå i denna del. Gustafs rena förmögenhetsskada Även om Gustafs hus ligger ett stycke bort från Dynos lagerlokal bör skadan ändå kunna anses ha träffat omgivningen så att skadan kan komma att anses vara ersättningsgill. Med hänvisning till att explosionen måste sägas överstiga såväl det orts- som allmänvanliga föreligger rent strikt ansvar. Eftersom ingen brottslig handling är för handen ersätts skadan endast om den är av någon betydelse, 32:1 MB. Det ankommer på Gustaf att visa att hans fastighet på ett betydande sätt minskat i värde till följd av Dynos verksamhet. (Ersättning kan inte utkrävas från vaktbolaget såvida inte brottslig handling förelegat enligt 2:4 SkL. I och för sig är det väl möjligt att vakten kan anses ha gjort sig skyldig till allmänfarlig vårdslöshet eller framkallande av fara för annan, men det torde knappast låta sig göras att visa på adekvat kausalitet mellan detta brott och en bestående värdesänkning på Gustafs hus.) Den slutgiltiga fördelningen av skadeståndsansvaret

12 I flera fall föreligger här olika tänkbara ansvarssubjekt. I första hand Dyno som bedriver den farliga verksamheten, i andra hand fastighetsägaren Regol, 32:6, samt i tredje hand vaktbolaget i egenskap av arbetsgivare för den slarvige vakten. Dessa ansvarssubjekt bör svara solidariskt med varandra antingen enligt 32:8 MB eller enligt 6:4 SkL. Allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser kan också åberopas till stöd för ett solidariskt ansvar. Den slutgiltiga ansvarsfördelningen får göras efter vad som är skäligt. Traditionellt brukar den som svarar strikt ha regressrätt gentemot den som svarar för vållande. Principalansvar behandlas dock på samma sätt som rent strikt ansvar varför principen knappast ger vägledning för ansvarsfördelningenmellan å ena sidan Dyno och Regol och å andra sidan vaktbolaget, se Hellner & Johansson s 252 f. Det kan påpekas att i den mån försäkringsersättning utgått ur någon företagsförsäkring så inträder bolaget i den skadelidandes ställe ifråga om rätt till regress, 8:19 FAL med hänvisning till 7:9 FAL. (Många har för ganska utförliga resonemang om att Dyno skulle kunna göras ansvarigt för vaktbolagets culpa, såvitt jag kan bedöma saken och utifrån de fakta som presenteras i frågan finns knappast grund för att påstå att Dyno skulle bära någon form av principalansvar för den inhyrda vakten). maximalt 10 p Fråga 3 a) Skadorna på Gretas bil Gretas bil är i trafik när den skadas. Enligt 10 2 st ersätter trafikförsäkringen skadorna förutsatt att skadan uppkommit i följd av trafik med ett annat motordrivet fordon och då i samband med förandet av detta fordon alternativt till följd av någon bristfällighet hos detta. Dessvärre för Greta så är dessa krav inte uppfyllda för hennes bils del. Av förutsättningarna i frågan framgår nämligen att Louise, som kör Gretas bil, är ensam vållande till kollisionen. Greta är därför hänvisad till att kräva skadestånd av Louise enligt 18 TSL om hon vill ha kompensation för skadorna på Opeln. Louise verkar ha kört vårdslöst och därmed

13 orsakat en sakskada på Gretas bil. Det torde föreligga adekvat kausalitet mellan L:s sätt att framföra bilen och de skador som uppkommit varför skadestånd bör kunna utgå enligt 2:1 SkL. Eftersom Gretas bil var i trafik vid skadetillfället omfattas denna av strikt ansvar. Louises skadeståndsansvar grundas på culpa det kan därför bli tal om att jämka Gretas skadestånd med hänvisning till att den som bär ett objektivt ersättningsansvar gentemot utomstående redan på denna grund får finna sig i jämkning av egna skadeståndskrav mot utomstående, Hellner & Johansson s 233 med hänvisning till prop 1975/76:15 s 84. Se vidare Hellner & Johansson s 234 f. (Ansvarsfrihet till följd av samtycke kan knappast anses föreligga, att Greta vill testa om bilarna är lika bra kan inte gärna tolkas som ett samtycke till att Louise får hantera hennes bil hur som helst). Skadorna på Louises bil Louises bil skadas i följd av trafik med ett annat motordrivet fordon (Gretas bil). Då det föreligger vållande i samband med förandet av detta fordon skall trafikförsäkringen för Gretas bil ersätta skadorna på Louises bil, 10 2 st TSL. Av 12 TSL följer att trafikskadeersättningen kan jämkas om föraren i det påkörda fordonet varit medvållande till skadan, alternativt om någon bristfällighet hos det påkörda fordonet bidragit till att bilen kom till skada. Då Greta av allt att döma inte varit vårdslös vid förandet av Louises bil och det heller inte talas om någon bristfällighet på denna bil som skulle ha kunnat bidra till att skadan uppkom, så kommer ojämkad ersättning att utges ur trafikförsäkringen för Gretas bil. b) Skadorna på Gretas bil Inte heller i detta fall hade Greta haft någon möjlighet att få trafikskadeersättning för skadorna på hennes bil, 10 2 st TSL (jfr resonemanget ovan). Greta hade emellertid kunnat vända sig mot Svensk Bilprovning AB och kräva skadestånd enligt SkL 3:2, jfr NJA 1991 s 138 samt Hellner & Johansson s 456. Även om Svensk Bilprovning är ett privat rättssubjekt (AB) svarar man under 3:2 SkL eftersom staten här delegerat myndighetsutövning till bolaget.

14 Greta hade inte haft någon glädje av att åberopa PAL gentemot tillverkaren eftersom PAL inte omfattar skador på den sålda produkten, 1 PAL. Däremot kunde hon eventuellt ha vänt sig mot säljaren av bilen och hävdat att det förelegat ett fel i denna. Förutsatt att det rört sig om ett ursprungligt fel (alltså ett fel som förelåg vid riskens övergång) och felet upptäckts inom ramen för reklamationsfristen (två år enligt 32 KöpL om G köpt bilen privat, tre år enligt 23 KKL om bilen köpts av en näringsidkare) så hade Greta kunnat kräva rättelse av säljaren. Låg felet inom ramen för säljarens kontroll hade Greta haft rätt till skadestånd för den skada hon lidit till följd av felet i bilen (67 KöpL, 30 KKL). Skadorna på Louises bil Även i detta fall hade skadorna på Louises bil ersatts fullt ut ur trafikförsäkringen för Gretas bil, denna gång dock med hänvisning till att en bristfällighet i Gretas bil förorsakade skadan, 10 2 st TSL. Självfallet hade det inte heller i detta fall blivit tal om att jämka ersättningen, 12 TSL. Louise drabbas av en sakskada på egendom som huvudsakligen användes för enskilt ändamål, hon hade därför haft möjlighet att vända sig mot tillverkaren av bilen (alternativt mot importören om bilen tagits hit från något land utanför EU/EFTA, 6 PAL) förutsatt att säkerhetsbristen (för att det är en säkerhetsbrist att bromsarna inte fungerar som de ska på en bil torde vara odiskutabelt) förelåg när tillverkaren satte bilen i omlopp på marknaden, 8 1 p PAL. Tillverkarens ansvar gäller i tio år efter det att produkten sattes i omlopp 12 PAL (bilen var enligt uppgiften sju år gammal). En nackdel med att vända sig mot tillverkaren är att den skadelidande i detta fall själv får bära kr av skada, 9 PAL. Louise hade inte kunnat vända sig mot svensk bilprovning då hennes skada i detta fall måste klassificeras som en så kallad tredjemansskada. c) Greta har uppsåtligen orsakat lastbilschauffören personskada samt kränkning och för detta kan hon göras skadeståndsansvarig enligt 2:1 respektive 2:3 SkL. Chauffören bör

15 kunna erhålla ersättning för de kostnader som skadan fört med sig. Vidare har han rätt till ersättning för inkomstförlust om han måste vara sjukskriven till följd av det inträffade, 5:1 SkL. Vad gäller den dödsångest/oro som chauffören säger sig uppleva så kan han få ersättning motsvarande sveda och värk förutsatt att den oro han känner är så allvarlig att den föranleder behandling till exempel i form av psykoterapi, jfr NJA 1990 s 186 (fallet omnämnt hos Hellner & Johansson s 397). Ersättning för kränkning bestäms med utgångspunkt i 5:6 SkL. (Även om chauffören måhända kan sägas ha uppträtt provocerande kan det inte bli tal om jämkning till följd av medvållande eftersom det vid personskada krävs grovt vårdslöst medvållande för att ersättningen skall jämkas, 6:1 SkL Kränkningsersättning jämkas överhuvudtaget inte- omfattas ej av 6:1 SkL) Det finns en viss risk att ersättningen till chauffören kan jämkas med hänvisning till 6:2 SkL. Detta förutsätter dock att skadeståndet skulle vara oskäligt betungande att betala för den arbetslösa Greta. Här bör beaktas att det handlar om ett uppsåtligt brott som lett till personskada, i sådana fall är domstolarna restriktiva med att tillämpa jämkningsregeln, se vidare Hellner & Johansson s 434 ff. Vad gäller det yrkade beloppet är det svårt att ta ställning till dess skälighet. Som redan påpekats skall G ersätta chauffören bl a för dennes kostnader och inkomstförlust. Vad detta kommer att stanna vid är svårt att säga. Vad gäller sveda och värk ligger normen på ca kr månaden när man inte vårdas på sjukhus. När det gäller kränkningsersättning (2:3 SkL) vid misshandel ligger ersättningsnivåerna på mellan ca till kr. Vid grov misshandel kan beloppet bli högre. Mot bakgrund av det sagda kan nog sägas att det yrkade beloppet på kr trots allt verkar ligga något i överkant. Det kan påpekas att Gretas ansvarsförsäkring inte täcker skadeståndsansvar till följd av uppsåtligt framkallade brott, 4:5 FAL. Skulle Greta inte kunna betala ett eventuellt skadestånd till chauffören har denne möjlighet att vända sig till brottsoffermyndigheten och begära ersättning där. I detta fall avräknas dock en självrisk på ca kr från skadeståndet 9 BSL. maximalt 10p

16