Bibeln om homosexualitet

Transkript

1 Bibeln om homosexualitet A. Inledning Älska din nästa! Det får inte råda någon tvekan om att homosexuella människor hör till vår nästa! Vi kommer i detta bibelföredrag att hävda att homosexuella handlingar är mot Guds uppenbarade vilja. Detta är i enlighet med sådana bibelställen som Rom 1: Det är dock ett observandum, att i direkt följd till denna skarpa vidräkning varnar Paulus oss för att tro, att vi är utan ursäkt (Rom 2:1). Att fördöma andra människor kommer alltid tillbaka på oss själva. Bjälken sitter i vårt eget öga! Vi är alla syndare - också syndare på det sexuella området. Alla är sexuella avvikare. Ingen, utom Jesus, har följt Guds skapelsetanke vad gäller sexualiteten. Bakom biblisk tro och rätt lära - och ett prydligt familjeliv - kan finnas ett kärlekslöst hyckleri. Jesus var hårdast mot de religiösa och respektabla synderna, som hyckleri. Vi har ofta haft hårda ord utan kärlek. Uppkomst För tidens skull avstår jag från att kommentera sådana frågor som homosexualitetens definition och dess omfattning. Men jag vill kort beröra något om dess uppkomst. Det är svårt att med säkerhet fastslå orsakerna till uppkomsten av homosexualitet. Psykologer och läkare hänvisar ibland till biologiska, ibland till miljömässiga faktorer eller, vilket tycks vara vanligast, till en kombination av dessa två orsaker. Vetenskapliga undersökningar ger oss alltså ingen klar hjälp att fastställa orsakerna. Det är dock en myt att den homosexuella människan självklart måste betraktas som förutbestämd till sin natur. Många homosexuella lever i frigjordhet under den falska förutsättningen, att homosexualiteten är nedärvd (underförstått "då är man inte moraliskt ansvarig"). Men även om biologiskt arv skulle föreligga, ändras inte det moraliska ansvaret. En heterosexuell person med medfödd stark drift tillåts inte heller leva ut denna helt fritt. Grundsynen är att vi har ansvar för våra handlingar. Arv och miljö påverkar oss helt säkert, men vi är inte programmerade till att bete oss på ett visst sätt. Jag måste inte leva ut allt jag känner. Vi står inför ett verkligt val. Givetvis är vi påverkade, men vi kan själva välja, om vi vill förverkliga Guds bild av människan. Det är vårt beslut, om dessa val ska utgå från bibliska normer. B. Homosexualitet i Bibeln Skapelseordningen När vi då söker den bibliska normen går vi till skapelseordningen. Jesus ser tillbaka till "begynnelsen" (Matt 19:3), när han diskuterar sexualiteten. Man bör alltså diskutera homosexualiteten utifrån 1 Mos 1-3. Dessa kapitel förutsätts nämligen av de författare i Bibeln, som uttalar sig direkt om homosexualiteten. Enligt klassisk syn skapas människan till "Guds avbild, till man och kvinna" (1:27). Den ursprungliga formen för mänsklig gemenskap är den mellan man och kvinna. I denna gemenskap ses Guds avbild på jorden. En gemenskap av bara ett kön återger alltså inte Guds vilja. Rent känslomässigt kan ett homosexuellt förhållande säkert vara präglat av vilja till trohet, omsorg och värme. Men Bibeln slår ändå vakt om det unika sätt, på vilket de två könen kompletterar varandra i en full gemenskap. 1

2 Men många homosexuella kristna hävdar att deras olycka orsakas av att andra kristna vägrar se deras tillstånd som "naturligt". Men för en klassisk kristen kan frågan om naturligt inte skiljas från skapelsesynen. Det går inte att bara säga, att homosexuell läggning existerar och att "Gud har gjort mig sådan". Frågan är: " Är mänskligheten redan av Guds skaparehand uppdelad i homosexuell och heterosexuell?" Från ett bibliskt perspektiv måste svaret bli ett bestämt nej. Nästan alla skillnader mellan människor beskrivs som följder av syndafallet. Bara en skillnad föregår fallet, nämligen den mellan man och kvinna. Skillnaden mellan könen är en del av Guds goda skapelse och ett positivt värde för mänskligheten. Homosexualitet är däremot en avvikelse från Guds goda skapelseordning. Bibeltexter om homosexualitet När vi nu sett normen, nämligen skapelseordningen mellan man och kvinna, ska vi se på några texter i Bibeln. Antalet texter, som behandlar vårt ämne, är inte stort. Men när de tolkas i sitt givna samband med skapelsesynen ger de en enhetlig bild av Bibelns syn på homosexualitet. Man kan rentav påstå, att även dessa texter förutan borde det stå klart vilket ställningstagande som är det riktiga utifrån enbart skapelsenormen. På flera ställen (3 Mos 18:22, 20:13, Rom 1:26-28, 1 Kor 6:9-10,1 Tim 1:8-10) nämns homosexualitet på ett otvetydigt sätt som direkt stridande mot Guds vilja. Fyra bibelställen (1 Mos 19:1-11, Dom 19, 2 Petr 2:6-7, Jud 8) bekräftar indirekt denna hållning. 3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13 I dessa texter har vi ett förbud mot manliga homosexuellas handlingar. Det har ofta invänts att dessa lagar bara är ett arv från ett tabusystem runt den hedniska kulten. Man förutsätter då att fruktbarhetsriterna bland hednafolken var förenade med homosexualitet och utgjorde en frestelse för israeliterna. Syftet med helighetslagarna var då att bevara folkets särprägel och fortbestånd. Förbudet mot homosexuellt beteende i GT är i så fall förknippat med avgudadyrkan och berör inte frågan om två genuint homosexuellas relation till varandra. Mot detta kan invändas, att i riter med fruktbarhet kan det knappast ha gällt homosexuella samlag. Homosexuellas deltagande i fruktbarhetsriter är en absurd tanke. Dessa lagar gäller därför vanliga homosexuella handlingar mellan män och inte rituella handlingar, som utförs i religionens namn. Och den allmänna attityden hos grannfolken var negativ till homosexualitet. Faran utifrån på det här området var alltså inte så stor som den ofta utmålas. Israel tog ju också i sin kult över vissa moment från grannfolkens religiositet. Men det fanns en kritisk norm för ett sådant förfarande, nämligen själva tron att det som inte är förenligt med tron på Gud är en "styggelse". Homosexualitet är enligt texten vi läste en "styggelse" och det betyder egentligen "något som är motstridigt en persons sanna natur", i vårt fall: "något som Gud avskyr, något som är starkt oförenligt med Herrens väsen". Enligt en klassisk kristen tolkning finns det vissa saker, som går emot vad Gud ämnade med sin skapelse. Homosexualitet gör det. Den för in falskhet i skapelsen, eftersom den förnekar könsskillnaden mellan man och kvinna. Även om den inte förenas med hedendom, blir den ändå motstridig skapelsens sanna natur. 2

3 Jesus Jesus själv har inte uttalat sig om homosexualiteten, men när han undervisar om sexualiteten, förutsätter han heterosexualiteten. Ett exempel är Matt 19:3, där Jesus utgår just från skapelseberättelsen. Jesus bekräftar, att Gud skapade människan till man och kvinna. Han återvänder till Guds ursprungliga tankar. Jesus visar alltså på rätt princip (nämligen skapelsetanken), i hans fall använd på skilsmässofrågan. Det finns ju också ett Jesus-ord, som något relaterar till vår problemställning, nämligen Matt 19:12. Jesus säger, att vissa människor inte går in i ett heterosexuellt äktenskap, ibland p g a ett eget val, ibland p g a fallets följder, antingen hos människor (kastrering) eller hos naturen (av födseln). Alternativet för Jesus till heterosexuellt äktenskap är då att leva som singel. Men förespråkare för de kristna homosexuella använder Jesus på ett annat sätt. De vill gärna peka på Jesus och hävda att kärlek är den enda normen för sexuella relationer. En handling är moraliskt god om den karakteriseras av kärlek, blir slutsatsen. Hjälpen från Bibeln ligger då inte i vad vissa texter säger om homosexualiteten utan utifrån vad som görs i kärlek. Det måste då göras fullständigt klart, att Gud kärlek innebär inte bara, att en person blir accepterad. Kärleken vill istället befria oss från allt, som är skadligt och mindervärdigt. Det räcker alltså inte med att hänvisa till osjälvisk kärlek mellan två homosexuella. I så fall kunde man utifrån argumentet om "kärleksfulla relationer" försvara vilka sexuella avvikelser som helst. Finns det egentligen någon gräns för vad som kan försvaras i kärlekens namn? Det är troligt att mannen som låg med sin faders hustru älskade henne, men Paulus tar inte hänsyn till detta i sitt fördömande (1 Kor 5). Man kan inte hävda: "NT har inte något annat bud än kärleksbudet. Allt som sker i kärlek är rätt". Detta är en förvrängning av NT:s lära. NT upphäver inte skapelsenormen genom vad det lär om kärleken. Jesus säger själv: Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig". Rom 1:18-32 Paulus förkastar i denna text både manlig och kvinnlig homosexualitet. Egentligen ser även försvararna av homosexuellt samliv detta, men de menar då, att Paulus av olika skäl misstog sig. Paulus anses här gå emot pervers homosexualitet, alltså att heterosexuella i lusta, mot sin natur, bedriver homosexualitet. Egentligen är han helt okunnig om, att människor kan vara genuint homosexuella. Men eftersom vi idag vet, att vissa män och kvinnor "i grunden av sitt väsen drivs att älska och åtrå människor av sitt eget kön", drabbas dessa inte av Paulus fördömande. Paulus ord gäller bara dem, som går emot sin natur, enligt den tolkningen. Till detta kan sägas att homosexualitet funnits i alla kulturer. Om nu en mindre del är "genuint homosexuella", är det osannolikt, att Paulus skulle ha varit omedveten om detta. Det finns grekiska uppgifter om män, som haft en mer fixerad disposition för homosexualitet redan på 300-talet f Kr. Man visste alltså att homosexualiteten kunde vara genuin, även om man inte använde sådana begrepp. Allt detta bör ha varit känt för de första kristna. Paulus bör som diasporajude rimligtvis ha känt till den homosexualitet, som är en mer fixerad livsstil. För Paulus är målgruppen alltså inte enbart perversa heterosexuella som lever i homosexuella relationer. Paulus menar inte heller att homosexualitet alltid är 3

4 förknippad med snusk och oanständighet. I mänsklig mening kan allt rentav anses stå på hög nivå, som det gjorde i den grekiska kulturen. Men Skaparen har ersatts av det skapade och ett tecken på detta är denna tendens till homosexualitet. "Onaturligt umgänge" betyder alltså inte, att det är emot deras naturliga inriktning (som fallet skulle vara med heterosexuella som agerar homosexuellt), utan att det går emot Guds vilja med naturen, uppenbarad i skapelseordningen. Homosexuell handling står i motsats till Skaparens vilja och är därför "onaturlig". Hur strängt det än kan verka, kan texten i Rom 1 knappast tolkas annorlunda än, att Paulus ser homosexuellt samliv som en följd av syndafallet, nämligen att människor bytt ut Guds sanning mot lögnen (v 24-25). C. Homosexualitet i församlingen Församlingens hjälp till den homosexuelle Guds gåva till oss är alltså en skapelsegiven ordning vad gäller könsrelationen man - kvinna. Vår könsidentitet är given genom skapelsen. Visserligen växer medvetandet om vår könsidentitet genom ständig inlärning, men den är grundad på en rent biologisk och psykologisk skillnad, som är omöjlig att förneka. Könsrollen bygger sedan på könsidentiteten men skiftar naturligtvis mycket i olika kulturer. Det finns alltså viss frihet i valet av könsroller, men könsidentiteten utgår från absoluta fakta (en könslig dualism) och normer (heterosexuell kärlek). För den homosexuelle gäller det att finna sin könsidentitet bortom en förträngd könsroll. Det är dock inte tänkt att bara ske genom individens egen ansträngning i form av bön och disciplin. Till detta krävs en kristen gemenskap, som har både kunskap och kärlek. Vi bör vara angelägna att erbjuda förlåtelse i Jesus Kristus. Kristen tro har ett gott budskap också till den homosexuelle, när den proklamerar full förlåtelse. Detta kan lära människan självrespekt och egenvärde. Den pekar också på möjligheten att överlämna även sin kropp till lydnad under Jesus som Herre. Men den frustrerande smärtan är oftast fortfarande kvar. Många, som har funnit förlåtelse och frihet från synden, känner ändå av en smärta genom den homosexuella läggningen. Det är nämligen inte så, att en omvändelse befriar alla från den homosexuella läggningen. Den främsta hjälp församlingen kan ge ligger i att skapa djup vänskap. Bibeln har en positiv inställning till möjligheten av varma relationer inom samma kön. Kvalitén i denna tillgivenhet kan liknas vid äktenskapets kärlek (exempelvis om Rut och Naomi, Rut 1:16, och om David och Jonatan, 2 Sam 1:26). Vänskapen är tydligt undervärderad i vår kultur, även om det naturligtvis finns fina relationer inom sport och arbete. Men vänskapsförhållanden s behöver inte ständigt misstänkas innehålla en felaktig sexualitet utan kan ses som en möjlighet till en rikare personlighets-utveckling. Församlingen behöver därför modersgestalter och fadersfigurer som vänner till dessa människor. Hos dessa krävs inte terapeutiska kunskaper, utan allt handlar mer om en vilja att gå jämsides med människors nöd. Mänsklig värme och intimitet är lösningen. En sådan miljö är ett alternativ till all snedvriden sexualitet. Om vi hävdar att homosexuellt partnerskap är felaktigt, är det samtidigt vår skyldighet att skapa sådana alternativa gemenskapsformer i våra församlingar. NT ger oss förmaningar att inte dela det hedniska livet i utsvävningar ( Ef 4:17 ff) utan istället leva i kärlek ( Ef 4: 32). 4

5 Församlingens homofobi Men först och främst behöver församlingen bli föremål för själavård och bli kvitt sin homofobi. Först när vi omvänt oss på denna punkt och lever i kärlek till de homosexuella människorna, kan vi rikta evangeliets ord till dem. Evangeliet är då inte en uppmaning att ändra sig själv utan ett löfte om vad Jesus gör genom tron. När någon lever i denna tro, är han också en lem i församlingen. Detta gäller också en homosexuell människa. Det är inte kristligt att hålla dessa människor skilda från församlingen för att de skulle vara annorlunda. Inom församlingen bör vi också bereda uppgifter för ickepraktiserande homosexuella för att visa dem förtroende och visa omvärlden att vi inte lever i fruktan för homosexuella. Lovelace har säkert rätt i att Kristus hellre ser en församling av kämpande homosexuella än av självrättfärdiga fariséer. Församlingen måste bli en plats där också denna grupp av människor möter förlåtelse och omsorg. De homosexuella i församlingen Många församlingar praktiserar idag en relativistisk pluralism, en form av religiös cafeteria, där medlemmarna får välja vilken lära och livsstil, som passar dem bäst. Paulus ger också några exempel (Rom 14 och 1 Kor 8) på, att synsätt och praxis inte alltid behöver vara likformade bland de kristna. Men NT visar sig också ha åsikter vad gäller sexualmoralen, som inte kan bli föremål för debatt (1 Kor 5 och 2 Kor 7). Med ledning av en biblisk grundsanning om skapelsen är det därför naturligt att kristna inom den klassiska traditionen inte kan tolerera praktiserandet av homosexualitet. I princip finns det då naturligtvis en gräns för församlingstillhörigheten, d v s ett medvetet motstånd mot att följa Bibelns undervisning. Under en tid då just bibeltolkningen diskuteras, kan en sådan gräns vara svår att uppehålla. Särskilt gäller detta så länge församlingen inte bedriver församlingstukt med giriga äldstebröder och partisinnade pastorer. Homosexualitet får på inga villkor bli den enda synd som behandlas på detta sätt. Motivet måste också vara att upprätta genom att vi söker den personens bästa. Hela tiden söker vi förlåtelse och upprättelse, så att ett beslut kan bli ett steg till helande. Men evangeliet betjänas inte i längden, om vi inte lyckas bygga församlingen på lydnad mot Guds Ord. Detta är angeläget att säga från den grupp klassiska kristna som skiljer på att acceptera dem med homosexuell läggning som medlemmar men avvisar homosexuella handlingar som syndiga. Församlingen består av syndare, försonade syndare men likaväl syndare. Men dessa försonade syndare försöker göra Guds vilja. Ingen krävs på fullkomlighet för medlemskap i en församling. Alla människor välkomnas därför till en frikyrkförsamling på samma grund, nämligen personligt mottagen frälsning genom tro på Jesus Kristus och personlig vilja till lärjungaskap utan att kompromissa med Bibelns undervisning. Homosexuella äktenskap förekom både i den grekiska och i den romerska kulturen. Även om detta inte var det accepterade sociala mönstret, förekom alltså denna typ av förbindelser. Paulus var troligen medveten om detta. Han gör i så fall inte undantag för sådana förbindelser i sina fördömanden av homosexuell praxis. Alla bibliska författare talar istället om äktenskap som ett förbund mellan man och kvinna. Vänskapsförhållandena mellan David och Jonatan, Naomi och Rut eller Jesus och Johannes kan inte tas som exempel på homosexuella äktenskap. Både David och Jonatan var ju gifta på var sitt håll liksom Rut gifte sig med Boas på Naomis inrådan. Bibeln uppmuntrar djup vänskap mellan människor av samma kön men tillåter inte 5

6 sexuella uttryck för denna vänskap. Vissa kristna förespråkar då en mer pragmatisk syn utan att kräva stöd i Bibeln för denna uppfattning. De menar nämligen att en kyrklig vigsel skulle medföra starkare och mer trofasta relationer. Instabilitet och lösaktighet skulle på det sättet kunna undvikas genom att trofast kärlek förordas. Men utifrån en klassisk kristen syn kan en homosexuell relation aldrig vara ett äktenskap. Ett äktenskap förutsätter att två motsatta parter formar en enhet, som på ett djupt sätt uttrycks i den sexuella akten. Välsignelseakt eller vigsel för homosexuella är därför inte möjligt. Avslutning Det gäller här en balans mellan sanning och kärlek. John Stott påpekar till 2 Joh v 3 att sanningen ensam ofta blir kylig och stel, t o m grym, om den inte mjukas upp av kärleken. Kärleken ensam blir gärna ostadig och nyckfull och behöver därför stärkas av sanningen. Å ena sidan får vår kärlek till människor inte undergräva vår lojalitet till sanningen, men å andra sidan får vi inte kämpa för sanningen på ett kärlekslöst sätt. Vi måste alltså stå för uppenbarelsens sanning, samtidigt som vi visar vår kärlek till de homosexuella. Faran just nu ligger väl mest i att vi överger en biblisk syn för att anpassa oss till en modernare åsikt. Denna risk berättigar dock inte till något slags korståg mot de homosexuella. Det finns en del behandlingar som är värre än själva sjukdomen! Istället behöver vi aktionsgrupper för upprättande av sann kärlek till denna grupp människor. Per-Axel Sverker 6