Trånga burar. Behövs verkligen djurförsök? Ingen lek för labråttan. Vi fick nya hem! Över skrev på för katten!

Transkript

1 En tidning från Sveriges största djurskyddsorganisation Nr Årgång 118 Behövs verkligen djurförsök? Vi fick nya hem! Trånga burar Ingen lek för labråttan Försöksaporna från Uppsala har fått en andra chans. goda råd från experten Över skrev på för katten! 1

2 Utgåva Nummer Årgång 118 Redaktör & ansvarig utgivare Elsa Frizell Material Redaktionen ansvarar inte för insänt, icke-beställt material. 2 Tryckeri Norra Skåne Offset Annonsansvarig Binh Tan, binh.tan@ardeo.se Omslagsfoto Istockphoto Grafisk form Viktor Hedén Manusstopp för nummer 2 3 mars Adress Djurskyddet Sverige Rökerigatan Johanneshov Tel: Fax: info@djurskyddet.se redaktionen@djurskyddet.se Plusgiro: Bankgiro: Förbundsstyrelsen Ordförande Sven Stenson, Vice ordförande Gunnela Ståhle, Ledamöter Gabrielle Rosendahl, Eva Norberg, Lars Lindqvist, Kerstin Malm, Ingrid Redbo, Johan Beck-Friis Suppleanter Eva Lindén, Annika Schenk-Sundström Kansli Förbundssekreterare Lena Hallberg Kansliansvarig Åsa Hedberg Kanslistöd Bella Öberg Kampanjansvarig Anna Gustin Skolprojektet REDE Elsa Frizell Webbansvarig Patrik Johansson Bli djurskyddare du med! Idag är vi över röster för djuren! Läs mer på sidan 31. Satsa mer på alternativ! Är du för eller emot djurförsök? Personligen kan jag inte svara på den frågan med ett ja eller nej. Den är för svår och inte så svartvit. Däremot tycker jag att man alltid ska ifrågasätta djurförsök. Fråga varför man behöver använda försöksdjur, hur många och på vilket sätt. Och om man verkligen inte kan använda alternativa forskningsmetoder istället. Vetenskapen har kommit långt med teknik som kan ersätta djurförsök. Det finns datormodeller, kemiska analysmetoder och försök på odlade celler. Men ännu finns inte metoder som helt ersätter alla djurförsök. Forskning på nya vacciner är ett exempel där djurförsök fortfarande anses nödvändigt. Men forskningsmetoder kan faktiskt förändras även om man inte vet hur just idag. Jag anser att det måste satsas mer på alternativa metoder. Frågan är om utvecklingen går åt det hållet? Regeringens stora neddragningar på forskningsanslag för alternativa metoder talar tyvärr sitt tydliga språk. År 2005 gav regeringen 15 miljoner till stöd för forskning för att ersätta djurförsök och förbättra för försöksdjuren. I år har regeringen sänkt det anslaget till åtta miljoner. En sådan neddragning gör det Sveriges största djurskyddsorganisation DJURSKYDDET SVERIGE ÄR ett ideellt riksförbund för 57 lokala djurskyddsföreningar i Sverige. Organisationen har drygt medlemmar och har arbetat i över hundra år för att hjälpa djuren. VI ARBETAR FÖR att människor ska visa respekt och ta ansvar för alla djur. Målet är att djur ska få leva ett meningsfullt liv där de har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Vårt mål är förenligt med att människor håller och använder djur för olika syften. inte bara svårare för forskare att få fram alternativa metoder, det ger också en signal om hur viktig frågan är. Det är som om man har nöjt sig, som om man tycker att tillräckliga förbättringar redan är gjorda. Och visst har det skett stora förbättringar det senaste decenniet: Det finns fler alternativa metoder, de djur som används har till viss del fått bättre miljöer att leva i och granskningen är hårdare av de försök som görs. Men allt är relativt. Djurförsök är en fråga som ställer etikfrågor på sin spets. Därför gäller det att ifrågasätta, inte nöja sig, utan hela tiden bli bättre på att hitta alternativ! Elsa Frizell redaktör elsa.frizell@djurskyddet.se Tyck till! Mejla dina ideér och åsikter till oss på redaktionen@djurskyddet.se VI ARBETAR GENOM kampanjarbete, rådgivning, representation i arbetsgrupper och kommittéer, och genom ekonomiskt bidrag till djurhemsverksamhet och djurskyddsfrämjande forskning. Djurskyddet Sverige är också remissinstans åt departement och myndigheter och driver skolprojektet REDE. ARBETET FINANSIERAS AV medlemsavgifter, arv och gåvor. Djurskyddet Sverige får inga statliga bidrag. INTERNATIONELLT ARBETAR VI genom Nordiska Djurskyddsrådet, Eurogroup for Animals samt genom World Society for Protection of Animals (WSPA). Får du eller din familj flera tidningar? Hör av dig till kansliet så rättar vi till det.

3 INNEHÅLL Hur lever försöksdjuren? följ med till Uppsala universitet Sidan 10 Sunda & häftiga hundar Sidan 13 Behöver vi verkligen djurförsök? Sidan 6 Innehåll Skriv till Djurskyddet!... 4 Behövs verkligen djurförsök?... 6 Uppsalas apor fick nya hem!... 8 Trånga burar Ingen lek för labråttan Sunda och häftiga hundar Över skrev på för katten! Ramboromantik får inte drabba djuren EU och USA säger ja till klonade djur Fixa för fågeln 5 goda råd från experten Frivilliga djurpolisen Sluta kastrera smågrisar Notiser Djurskyddet tipsar Fråga etologen/veterinären Sista ordet Uppsalas apor fick nya hem Sidan 8 Sidan 20 Frivilliga djurpolisen Sidan 22 Över skrev på för katten! Sidan 16 3

4 TEMA HUND DEBATT Skriv till Djurskyddet! Debattera, filosofera och säg vad du tycker om tidningens innehåll! Det borde vara en skyldighet att anmäla djurplågeri! Fegt att inte ta ställning i frågan om kamphundar Jag blev mycket besviken på artikeln om kamphundar. Otroligt mesigt och fegt att inte våga ta ställning. Djurskyddets tidning måste vara vassare än så! Allt det ni skrev kan man läsa om i kvällspressen. Medlemmarna vill veta mer. Gräv djupare! Ge oss något intressant som vi inte redan vet! Tack för en annars okej tidning. Snygg layout och småtrevliga recensioner. Cathrine Bernard Bra med jaktfakta Jag tycker att era tidningar är otroligt bra! Jag får ofta massor av dumma kommentarer om jakt och nummer fyra av Djurskyddet var utmärkt. Massor av fakta, hemsk sådan, men fakta! Med hjälp av den kan jag ge svar på tal! Det borde vara en skyldighet att anmäla övergrepp och vanvård på djur. Och när fall av djurplågeri upptäcks, varför ska det då ta så lång tid innan åtgärder vidtas? Oftast blir djurägaren anmodad att rätta till felaktigheter i djurhållningen. Inspektioner sker men ingenting händer. Det går månad efter månad och djuren lider, nya inspektioner, nya datum för åtgärder och anstånd, men ytterst lite förbättringar blir gjorda, ytterst få djurförbud döms ut. Under hösten 2007 blev 26 stycken fullt friska hundar i Sorsele avlivade av veterinär med överinseende av djurskyddsinspektör. Borde det inte varit så i det här fallet att djurskyddsinspektören skulle ha tagit kontakt med Djurskyddet Sverige? Det gick ju bra att skaffa nya hem till 40 stycken draghundar vid ett liknande fall i Umeå. Jag anser att det borde vara fler djurskyddsinspektörer men också att de ska ha skyldighet att anmäla till Djurskyddet Sverige innan avlivning sker. Jag vill ha hårdare bevakning och bestraffning på de som gör djuren illa och krav på att anmäla djurplågeri och misskötsel, även om det är närmaste grannen. Det går att anmäla anonymt. Åke Espegren, Åsele Kunde inte ge mina valpar vettiga hem Har fått er suveräna tidning i min hand och har lite åsikter om den: Kunde ni inte öppna en sida för debatt/ insändare? Vi är många som vill framföra en åsikt och dessa sidor är alltid läsvärda! Ps Jag har varit uppfödare av hund i många år men har slutat att föda upp för nio år sedan. En av anledningarna till det vara det ni skrev om i senaste numret med tema hund. Folk är inte intresserade av hundar som levande varelser längre, de ska tillfredställa de mest underliga böjelser som sexobjekt, accessoar, leksak med mera. Jag kunde inte ge mina valpar vettiga hem till slut, så då la jag av. Gunnel Malm Julita Skicka din text till: E-post redaktionen@djurskyddet.se Postadress Djurskyddet Sverige Redaktionen Rökerigatan Johanneshov Susanne Linde, Arboga 4 Varmt tack till alla nya faddrar och gåvogivare! Ni hjälper djur att få en ny chans i livet. Med hjälp av era gåvor kan våra djurhem ge övergivna djur ett tillfälligt hem, mat, sällskap och veterinärvård. Vill Du ta hand om en övergiven katt? Besök vår hemsida

5 TEMA HUND DEBATT Regeringen ger mindre pengar till forskning för att ersätta djurförsök Det statliga stödet till forskning för att ersätta djurförsök och förbättra för försöksdjuren har minskats kraftigt. Från 15 miljoner 2005 till endast 7,5 miljoner Text: Elsa Frizell Antalet djurförsök ökar i Sverige ändå minskas forskningsstödet för att ta fram alternativ till djurförsök till åtta miljoner kronor under Detta innebär att viktig och lovande forskning kommer att upphöra eller försenas på grund av minskade finansieringsmöjligheter. Många forskare som har idéer om hur djurförsök skulle kunna ersättas, kommer att avstå från att söka forskningsanslag när det finns så lite pengar att söka, säger Karin Gabrielsson Morton på Stiftelsen forskning utan djurförsök, STIFUD. Hon menar att detta inte bara är ett djurskyddsproblem utan även en förlust ur ett samhällsekonomiskt och vetenskapligt perspektiv eftersom de nya metoderna som ersätter djurförsök ofta är vetenskapligt bättre, billigare och snabbare. STIFUD driver fram till 14 mars en kampanj för att anslagen till forskning för att ersätta djurförsök ska öka. Läs mer på Där kan du också protestera mot regeringens neddragningar. Vad tycker du om djurförsök? Mats Lindahl, Djurskyddet Sverige Helst ska vi ersätta alla djurförsök med andra alternativ. Men jag acceptera att man använder djurförsök om behovet är väldigt starkt, speciellt till medicinska försök. Men då ska djuren ha det så bra som det bara går. Göran Gustavsson, Djurskyddet Örebro Jag tror att vissa djurförsök kan vara nödvändiga men att man ska försöka minska och begränsa de så mycket som möjligt. Jag tror inte att man helt kommer att kunna ersätta djurförsök. Annika Carlsson, Djurskyddet Westra Wermland Jag tycker inte alls om djurförsök. Jag tycker att det borde ha gått så långt i utvecklingen att man borde ha kunnat hitta andra sätt att forska på. Det finns så mycket onödiga saker som testas. Jag försöker alltid köpa produkter som inte är testade på djur. Åsa Riden Djurskyddet Göteborg Jag tycker att man så långt som möjligt ska använda alternativa metoder. Och ska man använda djur måste syftet vara väldigt bra. Det får inte bli slit och släng. Det är också viktigt att försöksdjuren har en dräglig tillvaro med gott om utrymme och möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Foto: Jenny Odqvist Under 2006 användes 1589 stycken marsvin i djurförsök. Med fler alternativa forskningsmetoder skulle den siffran kunna sänkas. Försöksfakta Varför djurförsök? Djurförsök används för forska om sjukdomar, för att samla kunskap eller testa om kemikalier är farliga. De flesta djurförsök görs för människans skull, ett fåtal görs för att få mer kunskap om djuren själva. Hur många försöksdjur används? Varje land definierar djurförsök olika. I Sverige räknas all vetenskaplig användning av djur som djurförsök. Även fiskar i provfiske räknas. I EUs definition räknas de djur som i vetenskapligt syfte vållas lidande, ångest eller bestående skada. Däremot räknas inte de djur som avlivas för att man behöver använda deras celler eller organ i försök. EUs statistik visar därför färre djur. I USA räknas inte råttor och möss som djur i djurförsökslagstiftningen. Djur användes i försök i Sverige år 2006 Enligt EU:s definition: djur Enligt svensk definition: djur Vilka djur används? Råttor och möss är, förutom fiskar, de vanligaste försöksdjuren. Det blir också vanligare att man använder genetiskt förändrade möss och råttor för att bättre fungera som modeller för människan i forskning. Kaniner, marsvin, hundar, katter, nötkreatur och grisar är också vanligt förekommande. Över hela världen är det råttor och möss som används mest. Källa: STIFUD 5

6 TEMA FÖRSÖKSDJUR Behöver vi verkligen dju Allt fler djurförsök ersätts idag med alternativa forskningsmetoder. Trots det ökar antalet djur som används i forskningen. Och i vilken utsträckning djurförsöken går att ersätta är en omstridd fråga. Text: Emma Jidemyr, frilansjournalist Det krävs passerkort och koder för att ta sig in genom de helt omärkta dörrarna. Dessutom behöver man lokalsinne för att hitta i korridorerna till de lokaler under markplan som rymmer försöksdjuren på Karolinska Institutets institution för Cell- och Molekylärbiologi. Jag följer med Björn Vennström, professor på institutionen och ordförande för KI:s försöksdjursråd. Vi klär oss i ljusgröna rockar och sätter plastskydd över skorna. Sedan passerar vi en första hall där en stor industrirobot städar musburar. Det luktar sågspån och urin. Slutligen kommer vi fram till ett rum fyllt av genomskinliga plexiglaslådor. Här finns totalt möss som alla används till någon typ av forskning, bland annat kring cancer och Parkinsons sjukdom. Fler möss används De flesta mössen är genetiskt förändrade, så kallade transgena möss. Man har antingen tagit bort eller lagt till gener i mösssens arvsmassa, oftast för att skapa en människoliknande modell av en sjukdom. Möss och människor har gener som till 95 procent har samma funktion. Det är som att ha en stor ordbok utan att kunna använda orden i meningar eller i samverkan. Forskningen idag handlar mycket om att ta reda på hur de fungerar tillsammans, säger Björn Vennström. Bakgrunden till den enorma ökningen av möss som försöksdjur är den teknik som tagits fram av 2007 års nobelprisvinnare i medicin Capecchi, Evans och Smithies. De brittiska och amerikanska forskarna har gjort det möjligt att förändra gener hos djur via embryonala stamceller, och tekniken används nu i nästan all biomedicinsk forskning. Tekniken innebär nya möjligheter att på sikt behöva ta fram mindre antal djur när man väl tagit fram en önskad djurmodell. Men man bör också vara uppmärksam på nackdelarna. Det krävs ofta många djur för att få fram en viss önskad modell. Därför förespråkar vi pilotförsök, att man börjar i mindre skala än vad man gör idag. Dessutom föds ju en del transgena djur med en sjukdom, till exempel diabetes, och det innebär såklart ett lidande för det djuret, säger Lena Hallberg, förbundssekreterare på Djurskyddet Sverige. Olika sorters studier En del försöksdjur används enbart i beteendestudier, en del för att avla fram fler djur, och många utsätts för medicinska ingrepp först efter att de avlivats. Men det förekommer även mer plågsamma försök, framförallt inom smärtforskning och studier av smärtsamma sjukdomar som reumatism och cancer. De senaste åren har det forskats mycket på att kartlägga djurens beteende, för att bättre förstå hur de uppfattar lidande. Det handlar inte nödvändigtvis bara om medicinska försök som orsakar smärta, utan också om deras miljö. Möss till exempel är sociala djur som vill leva i grupp. Att låta dem bo ensamma i en torftig miljö där de inte kan bygga bo är omständigheter som påverkar deras välbefinnande. Många tror att forskare inte sysslar med etik, det är ett grovt fel. Problemet är att det inte syns ute i samhället eftersom det mestadels sker i olika nämnder och på internationell nivå säger Björn Vennström. För att få tillstånd att genomföra ett djurförsök idag krävs ett godkännande från en av de sju djurförsöksetiska nämnder som finns i landet. I nämnden sitter både forskare och lekmän. De flesta ansökningarna godkänns, om än med en hel del krav på ändringar och förbättringar. Alternativa metoder Mycket talar för att användandet av försöksdjur, och framförallt transgena möss, kommer att öka i framtiden. Trots att resultaten från djurförsök inte alltid går att översätta till vad som händer i människokroppen. Därför finns en egenkraft i att ersätta djurförsök med alternativa metoder, för när de är utvärderade är de snabbare, billigare och enklare att tolka. Det handlar om mindre komplexa organismer, säger John Bräutigam, veterinär och enhetschef på Jordbruksverkets djurförsöksenhet. Och alternativa forskningsmetoder, som att studera cellkulturer, göra datorsimulationer och att använda kemiska analysmetoder, blir allt vanligare. Man har kommit ganska långt när det gäller toxitetstester av kosmetika och läkemedel. Men inom den medicinska forskningen verkar det inte finnas någon strategi för att ta fram nya metoder, för de transgena mössen har blivit så etablerade. Mössen går att köpa och de alternativa metoderna måste du själv utveckla vilket 6

7 TEMA FÖRSÖKSDJUR rförsök? kräver jobb, kunskap och pengar, säger Karin Gabrielson Morton på Stiftelsen Forskning utan Djurförsök, STIFUD. STIFUD:s verksamhet finansieras genom gåvor och arv från allmänheten, och ger varje år anslag till olika forskningsprojekt som syftar till att ersätta djurförsök. De statliga anslagen för att utveckla alternativa metoder till djurförsök minskar däremot. Fler alternativ kan tas fram Förra året fick Jordbruksverket 10 miljoner kronor att dela ut till olika forskningsprojekt, men inför 2008 har regeringen dragit ned summan till åtta miljoner. Och att man från forskarhåll skulle satsa för lite på att ersätta djurförsök håller inte Jan Carlstedt- Duke, professor och forskningsansvarig vid KI:s institution för Biovetenskaper och Näringslära, med om. Merparten av vår forskning sker med icke-djurbaserade metoder och de försöken ökar också mest. Men djurförsöken kommer aldrig att kunna ersättas helt. En levande varelse är något mycket komplicerat, och vi är beroende av att studera sådana för att se vilka processer som sker beroende av varandra. Även STIFUD anser att det i dagsläget inte finns bra alternativ till alla djurförsök. Många forskare presenterar sina projekt med etablerade metoder för sina finansiärer. Cancer- och Allergifonden till exempel har som policy att inte ge pengar till djurförsök, men de satsar inte på att ta fram nya forskningsmodeller. Kanske borde diskussionen om alternativa metoder ske redan där. Om man ger forskarna större frihet kan de kanske påskynda nya och bättre metoder. För ingen kan svara på vad som kan göras om tjugo år. Det finns all anledning att forska vidare, säger Karin Gabrielson Morton. Djurförsöken kommer aldrig kunna ersättas helt, säger Jan Carlstedt-Duke, professor vid KI. Ingen kan svara på vad som kan göras om tjugo år, säger Karin Gabrielson Morton på Stiftelsen forskning utan djurförsök. Fakta försöksdjur Enligt Jordbruksverket ökade antalet försöksdjur i Sverige under 2006 med drygt fem procent jämfört med året innan, om man använder den europeiska definitionen av djurförsök som innebär att djuren måste utsättas för ingrepp som motsvarar minst ett nålstick. Högskolor, universitet och landsting står för drygt 70 procent av djurförsöksanvändningen i Sverige, resten görs av andra myndigheter och läkemedelsindustrin. Totalt användes med EUs definition djur i Sverige under 2006 och av dem var möss. Enligt den svenska definitionen av djurförsök, där man räknar med alla djur som används i vetenskapligt syfte användes djur av dessa utgörs fiskar i provfiske. De djur som oftast används i djurförsök är möss och råttor, men även fiskar och fåglar. STIFUD Foto: Jenny Odqvist 7. Foto:

8 TEMA FÖRSÖKSDJUR Uppsalas apor fick ny Sara Bettan Lace Jane Fläskläpp Sommaren 2007 stod 47 apor inför ett ovisst öde. Uppsala Universitet skulle lägga ned avdelningen med försöksapor. Tack vare Ingrid Redbos hårda arbete har de nu alla fått nya hem runt om i Europa. Text: Elsa Frizell Foto: Renée Kjerrbom När Ingrid Redbo fick uppdraget att avveckla avdelningen för försöksapor bestämde hon sig för alla 47 aporna skulle få nya hem. Vi hade sexton krabbmakaker, tolv rhesusapor och nitton marmosettapor att placera ut. Den vanliga lösningen i ett sådant här fall är nog att avliva djuren, jag har faktiskt inte hört talas om att man omplacerat apor på detta sätt förut. Jag vill ge en eloge till Uppsala Universitet för att de gick med på att omplacera aporna, säger Ingrid Redbo som är ansvarig för försöksdjursverksamheten på Uppsala universitet. Det var ett digert arbete att ordna nya hem. Inte bara att hitta någon som ville ta emot aporna utan också att därefter skaffa fram alla nödvändiga tillstånd från olika myndigheter i Sverige och utomlands. Jag letade med ljus och lykta efter nya hem och kontaktade djurparker runt om i hela Europa. Särskilt marmosettaporna var svåra att placera, säger Ingrid. Bettan och Fläskläpp till Ystad Till slut sa Ystad djurpark att de kunde ta emot två marmosett- familjer. Efter ett löfte om bidrag från Uppsala Universitet till att bygga ett nytt aphus, så sa de även ja till att ta emot de tolv rhesusaporna och alla sexton krabbmakerna. En av apornas djurskötare Renée Kjerrbom åkte med aporna till Ystad och bodde med dem under de första sex veckorna. Jag ville att aporna skulle kunna få trygghet genom någon de kände väl. Dessutom kunde Renée visa djurskötarna på Ystads djurpark vilka vanor och behov våra apor har, säger Ingrid. Till exempel var det viktigt att rhesusapan Fläskläpp som är lite gammal och stel fick lågt placerade sittplatser som hon lätt kunde ta sig upp och ner ifrån. Och att rhesusapan Bettan fick tillräckligt med utrymme för sig själv. Bettan har svårt med sociala kontakter och riktar många och täta hot mot sina gruppmedlemmar, och mot människor. Tyvärr får hon då ofta stryk av sina större och socialt mer begåvade medapor. Hon behöver stor individualdistans för att vara något så när lugn, vilket hon kan få även i Ystad. Mitt hjärta klappar starkt för socialt missanpassade Bettan!, säger Ingrid Redbo. Carro och Alladin till Tyskland Tretton marmosettapor behövde fortfarande hem. En djurpark i Jaderberg i Tyskland lovade att ta emot en stor marmosettfamilj, mamma Carro, pappa Al- 8

9 TEMA FÖRSÖKSDJUR Apor i djurförsök Under 2006 användes totalt 40 apor i försök i Sverige. Försök på apor görs huvudsakligen för att få fram vaccin mot hiv/aids. Apor anses nödvändiga för detta arbete genom sitt nära släktskap med människan. a hem! På Uppsala Universitet skulle aporna ingå i så kallade PET studier, vilket innebär att en radioaktiv substans sprutas in i kroppen. Man studerar bland annat hur denna sprider sig i kroppen. Fru Nilsson Tone Emma ladin och deras 6 barn i olika åldrar. Nu väntade ett mödosamt arbete för att få alla nödvändiga tillstånd för transporten. Det var svårt att få med aporna på flyget. Särskilt eftersom jag ville att de skulle flyga inne i kabinen och inte i lastutrymmet. Det slutade med att jag köpte en egen flygstol till familjen och lovade att aporna inte luktade något, vilket var något av en vit lögn, berättar Ingrid. Renée följde med aporna som personlig kurir under resan och för att kunna skola in dem i den nya djurparken under några dagar. Med kurir till Danmark Marmosettfamiljen Ove, Ingmarie och deras unge fick löfte om att komma till Safari Zoo Park i Lintrup i Danmark men transporten försvårades av den vita lögnen till SAS under Tysklandsresan. Marmosettaporna visade sig lukta i alla fall. SAS portade oss från flyget och sa att vi aldrig mer skulle få flyga Vi arbetade så otroligt hårt för att få dem omplacerade så det känns skönt att vi lyckades. Vi kommer såklart att sakna aporna. Till våren ska vi åka och hälsa på dem! i kabinen med aporna, säger Ingrid, men då hade jag i alla fall fått iväg den största familjen till Tyskland. Det fick bli biltransport till Danmark med återhämtnings-stopp på Ystads djurpark. Renée åkte med även denna familj som personlig kurir. Kvar till sist i Uppsala var de två marmosettbröderna, Pirre och Micke. Den ideella föreningen AAP, som bland annat hjälper den Holländska regeringen att omplacera apor som använts i försök, tog till slut hand om dem. Alla de nya hemmen valdes omsorgsfullt ut. Alla aporna fick också med sig saker de kände igen och foder de var vana vid. Ingrid Redbo får nu kontinuerligt rapporter från de olika djurparkerna. Och aporna har det bra. Marmosettbröderna Pirre och Micke i Holland har fått en fästmö, Carmen. Normalt går det inte så bra att ha två fertila hanar till en hona berättar Ingrid, men de verkar komma överrens. På plats i nya hem Marmosettfamiljen i Tyskland trivs i sitt tropicarium med egen damm, levande växter och möjlighet att gå ut till stort träd via ett rep. Där lever de tillsammans med en sköldpadda och en leguan. I Danmark trivs Ove och Ingmari och deras unge i sitt eget nybyggda hus med glasvoljär. Och i Ystad har Fläskläpp, Bettan och alla de andra aporna kommit tillrätta i sitt nya hem. Vi arbetade så otroligt hårt för att få dem omplacerade så det känns skönt att vi lyckades. Vi kommer såklart att sakna aporna, speciellt Renée som brukade vara med dem varje dag. Till våren ska vi åka och hälsa på dem! säger Ingrid.. 9

10 TEMA FÖRSÖKSDJUR Trånga burar ingen lek för labbråttan Hur bor och lever försöksdjuren? Djurskyddet fick kika in hos råttorna och mössen på Uppsala universitet. Text & foto: Elsa Frizell På Uppsala universitets biomedicinska centrum finns råttor och möss som används i olika djurförsök. Jag åker dit för att titta närmare på hur de bor när de inte används i försöken. Ingrid Redbo, docent i etologi ansvarar för försöksdjursavdelningen och hon ska visa mig runt. Vi byter kläder och torkar kameran ordentligt med sprit. Inga främmande bakterier är välkomna in till djuren. Inte heller andra obehöriga, nycklar och koder krävs för att komma in till avdelningen. Mössen och råttorna bor i genomskinliga plastlådor som står i hyllsystem, rad på rad i de många rummen som finns i de fönsterlösa korridorerna. Ljusets regleras så att det ändå blir natt och dag för djuren, och man försöker också efterlikna skymning och gryning. Vi försöker på olika sätt att skapa miljöer som liknar djurens naturliga, säger Ingrid Redbo. Själva försöket är ofta bara en liten del av deras tillvaro. Den största delen av sina liv sitter de i sin bur, bur är helt avgörande för hur de har det. Hur länge lever råttorna och mössen? Det är väldigt olika, vissa sitter i några veckor, andra i flera månader. Det beror på vilka slags försök de används till, säger Ingrid. Mössens burar på djuravdelningen är cirka en och en halv decimeter höga, två och en halv decimeter breda och cirka fyra decimeter långa. Bobyggande möss Det sitter som mest fem möss i varje bur som alla är inredda med bolådor som de kan krypa in i. Där finns också spån och olika typer av material som mössen kan använda att bygga med, till exempel cellstoff. Att bygga bo är ett viktigt beteende för musen, liksom att söka föda. Därför gömmer vi också pellets i spånet, som de kan leta efter, säger Ingrid. Ingrid tror att mössen har det jämförelsevis bra på avdelningen. Jag tror till exempel att våra möss har det bättre än många sällskapsdjur samtidigt är det såklart inte samma sak för en mus att leva i buren på försöksdjursavdelningen som ute i det fria, säger hon. Värre är det för råttorna, enligt Ingrid. Råttorna är större och har andra behov än mössen. Det väldigt svårt att, inom de ekonomiska ramar man har på en djuravdelning, få till en bra djurhållning för råtta, säger hon. Trångt för råttan I de cirka sex decimeter långa, fyra decimeter breda och två decimeter höga råttburarna på djuravdelningen bor vanligtvis två råttor. Försöksråttorna är i vuxen ålder cirka 25 centimeter långa, sträcker de ut sig kan den bli hela 30 centimeter. Ett vanligt råttbeteende är att ställa sig upp på bakbenen för att undersöka omgivningen, men detta blir omöjligt i de låga burarna. Därför har djuravdelningen köpt till ett förhöjt galler till burarna. Varje bur har också en bolåda i trä som de kan gnaga på och cellstoff som råttan kan bygga med. Men jag tycker inte att vi lyckas ge råttan ett tillräckligt bra liv i sina burar. Burarna är för små. Vi måste hitta mycket bättre former för hållande av råtta, säger Ingrid Redbo. Hanna Augustsson, fil dr i försöksdjurskunskap har forskat på råttors och möss beteende och arbetar nu på Jordbruksverkets enhet för försöksdjur. Hon håller med om att råttorna behöver större burar. 10

11 TEMA FÖRSÖKSDJUR Försöksråttornas burar är för trånga för att råttorna ska ha möjlighet att springa runt, ställa sig på bakbenen eller klättra. Mössen har mer plats än råttan. I Uppsala är burarna inredda med bolådor, spån och olika material som mössen kan bygga bo med. Det är svårt att få en generell bild av hur det ser ut på olika djuravdelningarna i Sverige. Men försöksråttornas burar är ofta alldeles för trånga för att råttorna ska ha någon möjlighet att springa runt, ställa sig på bakbenen eller klättra, säger hon. Tradition väger tungt Någon som tittat på lösningar för hållande av försöksråtta är Elin Spangenberg på Sveriges lantbruksuniversitet som la fram sin doktorsavhandling under hösten Hon har i sin forskning utvärderat större burar där man kan hålla större grupper av råttor. Mina resultat visar att råttan får en större livskvalitet i denna bur. De blir mer aktiva och har större möjlighet att påverka sin situation eftersom de kan välja att dra sig undan i sin bolåda, gömma sig, ligga på olika nivåer i buren och klättra. Framförallt får de möjlighet att vara i en grupp vilket är viktigt för råttor som är väldigt sociala djur, säger Elin. Hon tycker att de små råttburarna, som är vanliga idag, är mycket dåliga för djuren. En vild råtta kan röra sig flera kilometer per dag och är väldigt aktiva, nyfikna och undersökande djur. I burarna som används idag blir de understimulerade och ofta överviktiga. Den begränsade ytan ger inte heller utrymme för råttorna att reagera med artspecifikt beteende i olika situationer vilket gör att de inte kan ha kontroll över sin egen tillvaro. Detta kan skapa stress hos djuren, säger hon. Men enligt Elin finns ett stort motstånd för nya berikade burar inom forskarvärlden. Jag tror att det beror på okunskap och tradition. Alla resultat som man kan jämföra med är från djur i de gamla burarna. Och man är rädd att nya förutsättningarna ska påverka resultaten. Men jag hävdar att ökad livskvalitet för råttorna ger en djurmodell av bättre kvalitet och därmed också ökad kvalité på resultaten, säger hon. Nya bestämmelser Förändringar är förhoppningsvis på gång. Jordbruksverkets försöksdjursenhet arbetar just nu med att ta fram ny lagstiftning för försöksdjursanvändning. Den gamla lagstiftningen är sedan 1982 och väldigt föråldrad, det behövs en ny samlad lagstiftning även om många djuravdelningar faktiskt redan har skapat bättre miljöer för djuren än vad lagen kräver, säger Hanna Augustsson. Men om den nya lagstiftningen kommer att innebära större burar för råttorna kan Hanna inte lova. Ännu återstår mycket arbete innan förslaget är klart, säger hon. Under 2008 ska lagstiftningen vara klar och gå ut till remiss till bland annat Djurskyddet Sverige. Det är verkligen angeläget att det blir reglerat hur man får hålla mus och råtta som försöksdjur. Det måste finnas föreskrifter för hur stora burarna ska vara, vilken form av berikning som ska användas och vad den ska syfta till, alltså vilket beteende djuret ska kunna utföra med hjälp av denna, säger Ingrid Redbo. Enligt Ingrid finns det fortfarande djuravdelningar som inte har berikning överhuvudtaget. Och många djuravdelningar har det alltför trångt i burarna. Ny lagstiftning är det mest effektiva sättet att få en förändring för försöksdjuren inom överskådlig framtid menar hon. Hur man håller djuren är en kostnadsfråga och alla försöker naturligtvis att hålla nere kostnaderna så mycket det bara går, konstaterar Ingrid. Men Ingrid ser ändå med tillförsikt på framtiden och menar att de flesta som använder försöksdjur vill att deras djur ska må så bra som möjligt Min uppfattning är också att medvetenheten om de etiska aspekterna av försöksdjurshållning har blivit betydligt större bara under det senaste decenniet.. 11

12 12

13 I förra numret skrev vi om den extrema aveln som leder till stort lidande för många hundar. Djurskyddet har grävt vidare i frågan. Läs artikeln på djurskyddet.se Årets Best in Show på hundmässan Hund 2007 blev faraohunden Northgate s As You Like It. Foto: Johan Frick-Meijer Sunda & häftiga hundar Söta, häftiga och sjuka. Hundars rastypiska utseenden förstärks, i avel och på tävlingar. Men den extrema aveln ger också sjukdomar. Nu har Svenska Kennelklubben och Sveriges Veterinärförbund gått samman för att stoppa trenden. Text: Jenny Hallberg, frilansjournalist På Sveriges största internationella hundutställning Hund 2007 på Stockholmsmässan i december ställs rekordmånga 9000 hundar ut. De bedöms efter utseende men det är ingen skönhetstävling skriver Svenska kennelklubben i programmet. Hundarna bedöms efter hur nära de ligger idealet för rasen, rasstandarden. Den är vår bibel, säger Kenneth Edh, karaktärsdomare sedan 30 år tillbaka och ledamot i svenska kennelklubbens domarkommitté. Rasstandarden kan vi inte gå ifrån, men den kan tolkas olika, menar han. Rasstandarder I rasstandarderna står det till exempel för engelsk bulldog att skallens omkrets ska vara stor och att nostryffeln ska vara stor, bred och svart. Ofta finns det en idealvikt eller höjd för varje ras, men det står inte utskrivet mått för exempelvis hur kort nos en bulldog ska ha, eller hur korta och vinklade en schäfers bakben ska vara. Carina Grandin från svenska mastiffklubben, har fött upp mastiffer i sju år. Hon tycker att rasstandarden är sund. Ibland dömer domare fram mindre hundar för att de springer lättare, men mastiffer ska vara tunga och lufsa fram. Vi beundrar stora och maffiga mastiffer, som den här!, säger hon och pekar på Snobben, som ligger bredvid mig på golvet och flämtar, trött efter dagens pre- 13

14 TEMA HUND Foto: Istockphoto Foto: Jenny Hallberg Snobben blev bästa hane för rasen Mastiff. För att inte överanstränga benen fick han under sitt första år inte springa, berättar ägaren Jill Kouppa. Den extrema aveln har lett till att rasen Chowchow ofta får problem med bland annat inåtvända ögonlock. station. Den tre och ett halvt år gamla mastiffen blev BIM, bästa hane för rasen mastiff och Carina Grandin är nöjd med dagens bedömningar. Snobben håller måttet och hans husse och matte, Nicklas och Jill Kouppa från Stenhammar, visar stolt upp honom. Mysiga mastiffer Nicklas och Jill Kouppa valde mastiffen för att den ser så mysig ut och är en trevlig familjehund. Den passar deras livsstil, för det är, som Carina Grandin säger, en svampplockarhund. Den lufsar med i skogen, men ska helst inte springa. Min man fick lyfta snobben in och ut ur bilen och uppför trappor och han fick inte springa första året, säger Jill Kouppa. Hon hade hört att rasen hade problem med sjukdomar, men de litade på uppfödaren och var försiktiga med Snobben, så att han inte skulle överanstränga benen. Även om Snobben är en sund hund och de flesta mastiffer är friska om de sköts väl, så är mastiffen en av de hundraser som är drabbad av rastypiska problem, som ledbesvär. Svenska Kennelklubben, SKK och Sveriges veterinärförbund, SVF, definierade under 2007 begreppet Sund Hund som mål för Sveriges hundar. En sund hund ska kunna andas och röra sig obehindrat och ha ett sådant utseende att den inte drabbas av infektioner på ögon och hud av för mycket hudveck eller päls. Sunda och osunda hundar Detta är ett led i det samarbete som SKK och SVF inledde förra året för att stoppa utvecklingen mot extrema rastypiska karaktärsdrag hos hundar, eftersom de raser som förändrats mycket genom avel har utvecklat sjukdomar. I november hölls en domarkonferens, den första på tio år, med temat sund hund. Landets karaktärsdomare enades om att inte döma fram hundar med extrema karaktärsdrag på tävlingar. Nu sammanställer SKK och SVF tillsammans ett register över sjukdomar för varje ras. Men det är svårt att veta hur många hundar som drabbas av rastypiska sjukdomar, eftersom veterinärer, av hänsyn till sina kunder, inte lämnar ut information om sjukdomar och ingrepp, säger Ulf Uddman, VD för SKK. Men redan nu kan vi se fyra problemområden, berättar Ulf Uddman. Andningsproblem är vanligt hos raser som exempelvis bulldog och mops, raser som schäfer och chowchow har problem med lederna som antingen är för vinklade eller för raka, raser med mycket hudveck får lätt ögoninfektioner och hudirritationer och eksem uppstår hos raser som exempelvis kinesisk nakenhund. Den danska modellen Sjukdomsregistret ska sedan ligga till grund för en så kallad red alert-lista, eller en varningslista, berättar Ulf Uddman. En lista med extrema egenskaper för varje ras som ökar risken för vissa sjukdomar och som domare inte ska premiera. Om en ras har överdrivet mycket hud eller rynkor, så ska det inte premieras och alla hundar ska kunna gå obehindrat i ringen utan flämta, säger han. Det är den danska modellen som inspirerat. Danskarna har listat sjukdomar och osunda egenskaper hos hundarna, som inte får premieras av exteriördo- 14

15 TEMA HUND Ulf Om en ras har överdrivet mycket hud eller rynkor, så ska det inte premieras och alla hundar ska kunna gå obehindrat i ringen utan flämta. Ulf Uddman vd SKK om aveln. Foto: Måns Engelbrektsson, SKK Uddman. VD på SKK ser flera problemområden inom aveln. mare, något som också utländska domare måste rätta sig efter när de dömer på utställningar i Danmark. Och svenska domare välkomnar en dansk modell i Sverige, säger Kenneth Edh. För domare, liksom uppfödare och köpare påverkas av trender och faller för extrema karaktärsdrag, menar han och jämför med modeindustrin som vill ha sjukligt smala modeller. Under sina 30 år som karaktärsdomare har han sett att utvecklingen går åt en mer extrem typ hos många raser och då kan det vara svårt att gå emot strömmen och avvika från trenden. Det blir en ond cirkel, folk vill ha extrema och coola hundar, efterfrågan ökar och uppfödare avlar fram hundar med rastypiska drag, som domare dömer till Best in show på utställningar. Uppfödare vill avla på hundar som vunnit priser och köpare vill ha vinnarnas valpar, säger Kenneth Edh. Idag har varje rasklubb sina program för att motarbeta avelsrelaterade sjukdomar. Man får inte avla på hundar som har dokumenterade sjukdomar och därför krävs röntgen och ögonlysning av veterinär innan man avlar på vissa raser, men det räcker inte menar Johan Beck- Friis, styrelseledamot i Djurskyddet Sveriges styrelse och informationschef på Sveriges veterinärförbund. Rasklubbarna har fokuserat på sjukdomar, men inte på de egenskaper och karaktärsdrag som skapar sjukdomarna, säger Johan Beck-Friis. Bevara det rastypiska Han skulle vilja ha en red alert-lista också för uppfödare. En lista med karaktärsdrag för varje ras som man inte ska avla på om de är för extrema. Man måste tona ner utseendet, inte bara låta bli att avla på de individer som fått sjukdomar, menar Johan Beck-Friis. Men någon sådan lista är inte aktuell och det finns också ett motstånd bland domare, uppfödare och hundägare mot att sudda ut det rastypiska. Varje ras har sina särart och rastypiska utseende och det får man inte tappa, säger Kenneth Edh. Finns det en sådan risk? Ja, det finns en risk. Om man ger vissa raser som har kort näsa idag längre näsa för att prioritera andningen, så kan det förändra utseendet ganska rejält. Man ska hitta individer som är rastypiska, men som andas utan problem. Annars tappar man saker på vägen. Det finns ju bulldogar som kan hoppa och springa men som ändå ser ut som en bulldog, Men man måste ju jämföra en bulldog med bulldog och inte med greyhound säger Kenneth Edh. Men å andra sidan medger han att rasen har förändrats. En bulldog för 50 år sedan såg inte ut som en bulldog gör idag. Den hade längre ben och inte lika trubbig nos. Det som är rastypiskt idag var inte det för 50 år sedan och frågan är vad som är rastypiskt om ytterligare 50 år? Jag frågar Kenneth Edh vad han egentligen tror kommer att förändras av de planerade åtgärderna och diskussionerna, och han svarar att det är svårt att säga, men att många domare nog blivit mer medvetna. Jag har själv varit mer observant när jag dömt efter konferensen. Jag har fått en tankeställare och blivit mer medveten.. 15

16 XXX Djurskyddet Sveriges styrelse lämnade över namnlistorna till Jordbruksdepartementet den 18 januari. Från vänster: Annika Schenk- Sundström, Eva Norberg, Kerstin Malm, Ingrid Redbo, Johan Beck-Friis, Gunnela Ståhle, Sven Stenson och Lena Hallberg. Över skrev p Kattkampanjåret fick tack vare föreningar och djurhem runt om i Sverige ett fantastiskt resultat. Målet ett namn för varje hemlös katt nåddes med råge. Över människor skrev på för obligatorisk märkning och registrering av katt. Text & foto: Elsa Frizell Visa mig att det finns stöd för en bättre lagstiftning för katt. Så sa jordbruksminister Eskil Erlandsson till Djurskyddet Sverige när organisationen lyfte frågan med honom för drygt ett år sedan. Efter kampanjåret kan nu Djurskyddet Sverige visa vilket enormt stöd det finns bland svenska folket. Över människor har skrivit på. Regeringen måste lyssna till den breda opinion som vill ha en obligatorisk märkning och registrering av katt, säger Sven Stenson, ordförande i Djurskyddet Sverige. Namnlistorna överlämnades till Jordbruksdepartementet under fredagen den 18 januari. Samtidigt hölls en manifestation för de hemlösa katterna där allmänheten hade möjlighet att skänka en gåva och tända ett ljus för en hemlös katt. Djurskyddet Sveriges föreningar från Kristinehamn, Skara, Västerås, Enköping, Köping och Stockholm, samt Djurhemsföreningens medlemmar Stadskatten och Stenums katthus, var på plats för att avsluta ett arbetsamt och framgångsrikt kampanjår. Det känns som en seger att vi fått in så många namn. Vi har väckt folk, människor börjar förstå att det som händer katter är ett jätteproblem!, säger Kata Larsdotter som samlat in namn under året. I Sverige idag lever uppskattningsvis etthundratusen katter utan hem och ägare. Klimatet i Sverige gör att en katt inte klarar ständig utevistelse. Svält och parasitangrepp leder till att de lättare drabbas av bland annat infektionssjukdomar och skador som ofta leder till en långsam och mycket plågsam död. Lagstiftningen för katt är otydlig och bristfällig och lidandet för katter som överges är omfattande, onödigt och oacceptabelt. Det mest effektiva sättet att långsiktigt stoppa detta onödiga djurplågeri är att införa en lag om obligatorisk märkning och registrering av katt. En märkt och re- 16

17 Rigmor Linné och Barbro Palm från Djurskyddet Kristinehamn. Hundratals förbipasserande skänkte en gåva och tände ett ljus för en hemlös katt under manifestationen. Marianne Eriksson och Kim Lindbom-Carlsson från Djurskyddet Hitta katten i Enköping. för katten! gistrerad katt som sprungit bort kan enkelt spåras tillbaka till sin ägare och en djurägare som har övergivit sin katt kan rättsligt ställas till svars, säger Sven Stenson. Att övergivna katter är ett stort djurskyddsproblem det tycker representanter från samtliga politiska partier och även Eskil Erlandsson. Och i en enkät utförd av Djurskyddet Sverige framgår att Sveriges kommuner vill ha en översyn av lagstiftningen för katt och krav på märkning. Men trots detta och trots problemets omfattning tas inget politiskt initiativ till att åstadkomma förändring. Vi förväntar oss nu att regeringen tar frågan på allvar. Det behövs krafttag mot detta enorma och erkända djurskyddsproblem för att Sverige fortsatt ska kunna säga sig företräda ett gott djurskydd, säger Sven Stenson.. Såhär kan landets övergivna katter räddas! 1 Förtydliga lagstiftningen för katt och inför obligatorisk märkning och registrering. 2 Skapa enhetliga handlingsrutiner på myndigheter. 3 Ersätt djurhemmen ekonomiskt. 4 Kastrera för att minska antalet oönskade kattungar. 5 Förändra attityder till katt hos allmänheten genom utbildning och information. Foto: Eivor Rasehorn 17

18 INLÄGG Ramboromantik får inte drabba djuren Svenska Bågjägarförbundet vill med stöd av Jägareförbundet återinföra jakt med pil och båge i Sverige. Det finns dock inga hållbara skäl till att utsätta djur för en jaktform som är svårare att behärska än dagens kuljakt. Foto: Istockphoto Risken för skadeskjutning vid bågjakt är betydligt större än vid kuljakt skriver Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse. Svenska Bågjägarförbundet lämnade i juni förra året in en begäran till Naturvårdsverket om att åter tillåta bågjakt. Förslaget fick stöd av Jägareförbundet i deras remissvar i december. Detta är det senaste steget i en process som startade runt 1990, där krafter inom jägarkåren vill tillåta jakt med pil och båge i Sverige. Landets djurskyddsorganisationer liksom veterinärförbundet har länge kämpat emot en sådan utveckling. I USA är bågjakten tillåten, men risken för skadeskjutning har i många amerikanska studier visat sig vara betydligt större än vid kuljakt. Starka påtryckningar Att Jägareförbundet nu ändå vill tillåta bågjakten har säkert flera skäl. Dels har man en stark påtryckningsgrupp i Bågjägarförbundet, dels anser man att den svenska försöksjakt i hägn som genomfördes i början av 2000-talet visade en låg frekvens skadeskjutningar. Och så var det säkert också. Av försöksrapporten framgår att det var landets yttersta bågexperter som utförde jakten. Deltagarna hade svensk jägarexamen, godkända prov för alla vapenslag, mångårig erfarenhet, två examina för bågjakt, godkända bågskjutprov med mera. Då vore det konstigt om inte antalet skadeskjutningar varit få. Skrämmande inställning Om bågjakten tillåts enligt förslaget, blir kompetenskraven betydlig lägre. Jägareförbundet anser att det ska räcka med svensk jägarexamen och en bågjägarexamen. Men något hållbart skäl till att bedriva jakt med vapen som är svårare att hantera än gevär, det ges inte. Bågjägarförbundets motivering är att jaktupplevelsen blir större och intensivare då det krävs mer tid och kunskap om viltet för att vara framgångsrik. Detta resonemang bekräftar att risken att inte vara framgångsrik i sin jakt är större med pilbåge än med kulvapen. När jakten inte är framgångsrik, betyder det ofta att djur skadas och utsätts för lidande. På Bågjägarförbundets hemsida hittar man skrämmande läsning, där förbundet förklarar sin hållning till smärta hos djur. Där står bland annat att... ett djur inte förstår innebörden av att bli skjuten och kan därför inte lida några kval. På samma sätt förstår djur inte heller innebörden av smärta. Man kan därför förmoda att djur inte uppfattar smärta på samma sätt som människor gör. Inga skäl att tillåta bågjakt En sådan inställning är väldigt bekväm men fullständigt ansvarslös. Bågjägarna väljer att helt bortse från alla vetenskapliga studier som beskriver djurs smärtuppfattning, och att den i de flesta delar är identisk med människans. Bågjakten i Sverige förbjöds 1938, och det finns inga rimliga skäl att tillåta den igen. Om jaktformen blir tillåten kommer vi att få se en mycket bredare grupp jägare än de experter som fick så fina resultat i försöksjakten Vi kommer också att med största säkerhet få skadeskjutningar som närmar sig skräcktalen i de amerikanska undersökningarna. Det skulle vara fullständigt oansvarigt att gå 70 år tillbaka i tiden djurskyddsmässigt, bara för att en grupp Ramboromantiker vill ha levande måltavlor. Låt oss hoppas att Naturvårdsverket har förstånd och mod nog att stå emot Bågjägarförbundets senaste framstöt och Jägareförbundets support. Djurskyddet Sveriges. förbundsstyrelse Genom Johan Beck-Friis, styrelseledamot, leg veterinär. 18

19 REPORTAGE EU och USA säger ja till klonade djur Kött från klonade djur är säkert för konsumenten och ska få börja säljas i våra köttdiskar. Det beslutet kom i mitten på januari från de myndigheter som ansvarar för livsmedelssäkerhet i USA och EU. Beslutet har väckt starka reaktioner från allmänhet och djurskyddsorganisationer. Att manipulera djur är inte detsamma som att manipulera växter. Djur har mer komplicerade genetiska system och genetiska defekter hos klonade djur är vanliga och är ett djurskyddsproblem, säger Gunnela Ståhle, vice ordförande i Djurskyddet Sverige. Enligt Gunnela är de stora multinationella avelsföretagen ute efter kortsiktiga vinster. De satsar på ökad avkastning och tänker inte på djurens välfärd. Hon tar exemplet med den smala genetiska bas för mjölkkor som idag väcker stor oro. Ett fåtal amerikanska Holstein Friesian- tjurar dominerar hela världens mjölkkoavel trots att den svenska SRBrasen är överlägsen i en mängd viktiga egenskaper som har betydelse för djurens hälsa och välfärd. Det finns nu, enligt Gunnela, en stor risk att stora amerikanska avelsföretag med klonade djur fortsätter att utarma den genetiska variationen. Detta kan leda till att viktiga egenskaper hos djuren som motståndskraft mot djursjukdomar, kalvöverlevnad och en sund konstitution försvinner. En stor risk är också att vi idag inte vet vad de långsiktiga effekterna blir av kloning. Man bör absolut använda sig av försiktighetsprincipen, säger Gunnela.. Elsa Frizell Välkommen till förbundsstämman 2008 Förbundstämman äger rum på Ronneby Brunn i Ronneby den maj Alla medlemmar är välkomna. Ta tillfället i akt att ta del i förbundets utveckling och träffa andra djurskyddare från hela landet! Sedvanliga mötesförhandlingar, information och andra aktiviteter kommer att genomföras under helgen. För den som vill går det bra att komma redan fredagen den 23 maj. Inbjudan skickas till de anslutna föreningarna under vecka 8. Anmälan senast den 7 april 2008 till kansliet Vid frågor kontakta kansliet E-post: info@djurskyddet.se Telefon: Smittskydd Djur utsätts ständigt för smittrisker! Skydda djuren - desin cera stall, kattburar, hundboxar, fågelburar, transportfordon, stövlar etc. Använd Virkon S desinfektionsmedel! mycket bred effekt på virus och bakterier ofarligt för djur, människor och miljön Virkon S nns att köpa hos Boleprodukter, Lantmännen Granngården, Lantmännen Nordpost, Hansbo/Willab och i övrig lantbrukshandel. Rengöring och Beställ Desinfektionshandboken på telefon eller på vår hemsida där du även kan ladda ner den som en pdf. desinfektion Pharmaxim Tel , Desinfektionshandbok_ indd

20 NOTISER TEMA HUND Som fågelägare gäller det att vara påläst och påhittig för att din fågel ska må bra. Gunnel Anderson, veterinär med specialinriktning på fåglar, delar här med sig av sina kunskaper. Text Elsa Frizell Din fågel behöver hög luftfuktighet annars kan den få luftrörsinfektioner och en torr och skör hud. Men alla fåglar tycker inte om att duscha, lär därför din fågel att duscha eller bada! Prova att vänja din fågel med en blomspruta. Foto: Jonas Persson En bur kan aldrig bli för stor! Fågeln ska helst kunna ta några vingtag och sträcka ut sig ordentligt. Tänk på att många burar som finns att köpa är höga men det är viktigare att buren är bred. Din fågel flyger inte ner och upp utan fram och tillbaka! Självklart måste fåglarna dessutom få komma ut ur buren varje dag. Tänk på att buren måste städas varje dag! Annars får fågeln lätt infektion. Buren bör ha en UV lampa. UV-ljus är viktigt för din fågels kalkbalans, reproduktion och allmänna välbefinnande. Foto: Jonas Persson Dammsuga Papegojfåglar gillar ljud! Musik, radioprat eller motorljud ger trygghet till de flesta fåglar. Tänk på att det sällan är tyst i djungeln som de flesta av papegojfåglarna kommer från! Foto: Istockphoto 20