NATURVÄRDESINVENTERING TÄNNDALEN JULI 2013

Transkript

1 NATURVÄRDESINVENTERING TÄNNDALEN JULI 2013 Naturriddarna HB 1

2 Innehåll Uppdrag... 3 Metod... 3 Områdesbeskrivning... 3 Berggrund... 4 Jordarter... 4 Topografi... 4 Vegetationsbeskrivning... 4 Värdefulla områden och objekt... 8 Rödlistade arter, signalarter, arter med skydd (fridlysta etc.)... 8 Riksintressen... 9 Slutsatser och rekommendationer... 9 Säkerhet i analys

3 Uppdrag På uppdrag av Magnus Enell utförde Naturriddarna HB en naturvärdesinventering inför etablering och uppförande av fritidshus på fastigheten Funäsdalen 16:29. Inventeringen gjordes den 26 och 27 juli 2013, av Lena och Paul van den Brink. Metod Metoden som används går ut på att göra en översiktlig bedömning av naturvärden. Bedömningen grundas på faktorer som har betydelse för artrikedom i skogsmiljöer. Dessa miljöer är: stående och liggande död ved, källflöden, bäckar, lodytor, hålträd, jätteträd, trädslagssammansättning, trädens ålder, trädart och spår av kulturpåverkan. Vid inventeringstillfället görs ingen total artinventering. Dominerande arter noteras för att ge en bild av vilka naturtyper området består av. Stickprov med noggrannare undersökning görs i delområden eller på platser där man förväntas hitta arter som signalerar höga naturvärden. Inventeringen har i detta fall endast fokuserat på kärlväxtfloran. Rovfågelbon och andra spår av fåglar eller däggdjur noteras vid inventeringen, men inventeringen omfattar egentligen inte fåglar, däggdjur och insekter. Områdesbeskrivning Området är ca 3 hektar stort. Den östra gränsen följer Varggransbäcken. I nordväst ligger Hamrafjällets naturreservat. Genom områdets nordvästra del går en vandringsled med information om växter och djur. Ett par hundra meter söder om området finns etablerad fritidsbebyggelse som sträcker sig ner till väg 84. På kartan finns två avgränsningar. Den som är markerad med grön färg på kartan anger gränsen utifrån de hörnstolpar som finns uppsatta. Den som är markerad med röd färg är gränsen enligt Fastighetskartan. Rött raster markerar våtmarksområden. Det lilla området i sydost utgörs av ett fuktstråk som mynnar i en källa. Varggransbäcken är markerad med blå färg. 3

4 Berggrund Berggrunden i området består av kalkrika glimmerskiffrar. De har bildats ur lerrika sediment som avsattes på havets botten för ca 400 miljoner år sedan. När fjällkedjan bildades utsattes sedimenten för metamorfos (omvandling genom högt tryck och hög temperatur) och omvandlades till glimmerskiffer. Kalkrika glimmerskiffrar är mjuka, lättvittrade bergarter som innehåller mycket näringsämnen och ger upphov till en rik flora. Jordarter Områdets jordarter domineras av morän och torv. Morän är material som transporterats en längre eller kortare sträcka av inlandsisen och sedan avlagrats direkt på berggrunden. Jordarten morän ligger normalt som ett täcke över all berggrund som inte är blottad i form av hällar. Även där annan jordart anges på jordartskartan finns morän i regel som ett underliggande lager. Moränen i området är relativt finkornig med mo som dominerande fraktion. Myr är ett samlingsnamn för olika våtmarker. Där består jordarten av torv. Den bildas i fuktiga, syrefattiga miljöer och består av ofullständigt nedbrutet organiskt material. Man brukar skilja på kärr och mosse. I ett kärr har vegetationen kontakt med grundvatten som tillför näring. På en mosse har torvlagret blivit så tjockt att vegetationen förlorat kontakten med grundvattnet. Vatten och näring tillförs endast via nederbörd. Ett backkärr bildas i en sluttning med rörligt markvatten, där är torvlagret relativt tunt. Vattnet för med sig näring till kärret, i form av mineraler som lakats ur berg och jord. I de öppna ytorna finns små partier med tjockare torvlager och mer artfattig mossevegetation. Topografi Området ligger i en sluttning som vetter mot sydost. Höjdskillnaden är ca 20 m (från NV-SO). Vegetationsbeskrivning Större delen av området utgörs av en gles fjällbjörkskog med omväxlande torra och fuktiga partier. I de torra delarna dominerar en och ris, medan gräs och örter är vanligare i fuktigare partier. Västra delen består av en sluttande myr, ett så kallat backkärr. Myren är en del av ett större komplex som sträcker sig utanför området mot väster. Backkärret präglas av jordarternas näringsrikedom, rörligt markvatten och sydostläget. Där växer flera arter orkidéer. Mitt i fjällbjörkskogen finns ett långsmalt öppet stråk som kan betecknas som videkärr. Områdets östra gräns markeras av en bäck. Där finns en strandzon med större artrikedom. Fjällbjörkskog Fjällbjörkskogen är gles med relativt grova träd med raka stammar. Här finns nästan inget inslag av död ved, varken liggande eller stående. Inga speciella observationer av hänglavar gjordes. Mycket en i buskskiktet tyder på tidigare påverkan av bete. Här och var växer även vide och rönn. 4

5 Fjällbjörkskog I fältskiktet samsas ris, gräs och örter. Här växer till exempel kruståtel, vårfryle, stagg, skogsfräken, ekbräken, blodrot, ängskovall, skogskovall, gullris och stenbär. Här och var växer torta och blåtåtel. På torrare ställen dominerar mer typiska skogsarter som kråkbär, blåbär, skogsstjärna, linnea, ekorrbär, revlummer och den lilla orkidén spindelblomster. Bottenskiktet domineras av mossor som väggmossa och björnmossa. I fuktigare partier försvinner väggmossa till förmån för olika vitmossor. Ingen vet säkert hur länge området kring Hamrafjället påverkats av bete eller när den första fäboden anlades. Där finns järnåldersgravar från vikingatid, så kanske har marken på något vis brukats sedan dess skiftades marken på Hamrafjället och flera fäbodar lades ner i samband med det. Vallodling, som kom igång på 1940-talet, i kombination med minskad lönsamhet gjorde att slåtter och bete på fäbodar minskade lades Hamravallen, den sista fäboden ned. Generellt kan man säga att bete ökar andelen gräs och örter på bekostnad av ris och sly. Överallt påverkas fjällvärlden av varmare medeltemperatur. Avsaknad av bete (speciellt av get) ger mer sly och i kombination med varmare somrar ökar frösättningen. Fjällbjörkskogen tätnar och vandrar uppför fjällsluttningar. 5

6 Backkärr Eftersom bergarterna i området består av näringsrik kalkglimmerskiffer tillförs backkärren stora mängder näringsämnen. Det återspeglas i floran. Här växer flera arter av mossor, örter och halvgräs som återfinns i kärr som är rika på näring i form av mineraler, så kallade rikkärr. Myren är relativt öppen med björk och någon ensam tall. Här och var finns stenar med fattig, torr vegetation som en, ljung och kråkris. De öppna ytorna domineras av tuvsäv, blåtåtel och representanter ur knagglestarrgruppen. Backkärr i områdets västra del. Vandringsleden syns i bildens övre vänstra hörn. De arter som hittades vid inventeringstillfället och som är karaktäristiska för rikkärr i den här delen av Sverige är gyllenmossa, purpurvitmossa, gullspira, fjällruta och svarthö. Bland orkidéerna hittades tvåblad, brudsporre samt flera arter ur släktet Dactylorhiza spp. Andra kalkgynnade arter som återfanns i kärren var dvärglummer, björnbrodd, slåtterblomma, någon art/hybrid ur knagglestarrgruppen, smalfräken, hårstarr, svedstarr, fleraxig sävstarr, kärrfibbla, kärrsälting och gullbräcka. I kärren växer även arter som kan finnas i fattigare kärr som blåtåtel, ängsull, tuvsäv och olika starrarter. Andra arter som noterades var dvärgbjörk, videarter, strätta (möjligen kalkgynnad), tätört, ormrot och blodrot. 6

7 I gränsen mellan myr och skog finns en bård av olika viden. I fältskiktet tillkommer här arter som kransrams, kärrtistel, skavfräken, vitmåra, fjällskära, daggkåpa, slåtterblomma, höskallra, hirsstarr, humleblomster, ögontröst och brudborste. Videkärr Kärret utgörs av ett öppet fuktstråk, omgivet av fjällbjörkskog. Dominerande växtlighet är olika videarter. I fältskiktet växer till exempel grenrör, tuvsäv, Kung Karls spira, vitmåra, majsmörblomma, kabbeleka, kärrtistel och orkidéer som brudsporre och olika arter av Dactylorhiza. Bäckstrand Bäcken är ungefär 2-3 meter bred och omgiven av fjällbjörkskog. I sluttningen ner mot bäcken samsas skogsväxter som gullris, linnea och kruståtel med stormhatt, rödblära, älgört och ängssyra som kräver mer fukt och näring. Vid stranden växer även bergslok, slåtterblomma, fjällviol, förgätmigej och orkidéer som grönkulla, skogsnycklar och Jungfru Marie nycklar. Varggransbäcken Källa I sydöstra delen av området finns ett fuktstråk. I den övre delen närmast bäcken växer höga örter som flädervänderot, nordisk stormhatt, skogsnäva, rödblära, humleblomster och brudborste. Här växer också orkidéerna ängsnycklar och brudsporre. Fuktstråket följer sluttningen och mynnar i en källa bara några meter från sydöstra hörnet. Här växer bland annat lungmossa, praktkällmossa, daggkåpa, bruntåg och hundstarr. 7

8 Värdefulla områden och objekt Backkärret är värdefullt ur botanisk synvinkel. Där finns en stor artrikedom och en hel del orkidéer. Myrområdet genomkorsas av en blomsterled med information om växter och djur. Varggransbäcken som avgränsar i öster och den källa som finns i anslutning till bäcken i sydöst är värdefulla för områdets vatten- och näringsförsörjning. Rödlistade arter, signalarter, arter med skydd (fridlysta etc.) Inga rödlistade kärlväxtarter har hittats i området. Rödlistade arter är arter som finns med i artdatabankens lista över hotade arter i Sverige, (arter som riskerar att försvinna). Alla orkidéarter är fridlysta i hela Sverige. I området växer orkidéerna tvåblad, brudsporre, grönkulla, spindelblomster, och flera arter ur släktet Dactylorhiza spp. Orkidésläktet Dactylorhiza bildar lätt hybrider med varandra och det är därför svårt att artbestämma dem. Bedömningen är att det finns både ängsnycklar, lappnycklar, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar i området och hybrider mellan olika orkidéarter. I Skogsstyrelsens system för signalarter indikerar en signalart höga naturvärden i skogsområden. I inventeringsområdet hittades fem arter som finns med på signalartslistan för kärlväxter. Dessa är grönkulla, Jungfru Marie nycklar, kärrfibbla, nordisk stormhatt och tvåblad. Inga rovfågelsbon noterades inom området. Inte heller bon eller lyor som tillhörde däggdjur. Det var fel säsong för att observera småfågel, eftersom de är mest aktiva på försommaren. 8

9 Brudsporre Gymnadenia conopsea Riksintressen Området ligger inom riksintresseområdena för friluftsliv och rörligt friluftsliv. Slutsatser och rekommendationer Både ur botanisk och hydrologisk synvinkel är det värdefullt att bevara backkärr, videkärr och bäckens strandzon. Vattenflödet i området har central betydelse för en mångfald av arter både i bäck, kärr och i björkskog. När vatten letar sig upp till ytan i sluttningar så för det med sig näringsämnen som påverkar floran. Kan man bevara backkärr och bäckar så lyckas man nog bevara en del av den biologiska mångfalden. Att bevara dessa är dock inte lätt. Djupare grävning uppströms t.ex. för diken eller grundsättning kan leda till att vattenströmmen nedåt bryts. Därför bör bebyggelsen förläggas till områdets torrare delar i fjällbjörkskogen. 9

10 Kartan visar bedömd lämplig exploatering för minsta förlust av antal kärlväxtarter i området. Gult raster: torrare områden, exploatering i första hand. Orange raster: exploatering i andra hand. Rött raster: exploatering i sista hand. För att skydda Varggransbäckens kantzon bör man inte avverka eller schakta intill bäcken. Vi har inte mätt ut kantzonen i fält, men rekommenderar att man håller sig ovanför sluttningen ner mot bäcken. Vi rekommenderar även att man behåller trädens skuggande effekt på bäckmiljön, annars ändras livsmiljön för vattenorganismerna. Rekommenderad vägdragning in i området är utritad med gult raster, (ca 13 meters bredd). För att få minsta möjliga påverkan på bäcken bör vägdragningen göras tvärs över och inte längs med vattnet. Vid alla vattendrag gäller strandskyddsområde. Det generella strandskyddet är 100 meter från strandkanten. En strandskyddszon om 100 m från Varggransbäcken betyder att områdets östra hälft ligger inom strandskyddet. Det innebär att dispens för strandskydd måste sökas innan byggnation. 10

11 Vid en eventuell exploatering av området är det värdefullt både ur botanisk och ur estetisk synvinkel att tomterna bevaras som naturtomter. Det vill säga att de bebyggs med minsta möjliga påverkan på naturen i form av avverkning, dikning, schaktning mm. Inplantering av t ex gräsmatteväxter som vitklöver och speciella gräs kan medföra spridning av dessa i området. Kärrmiljöerna som omger området är känsliga för förändringar i vattenföring. Konsekvenserna av djupare grävning och dikesläggning kan bli stora nedströms. Dränering ovan eller i kanten på backkärren leder troligen till att kärren torrläggs och successivt övergår till fjällbjörkskog med betydligt färre kärlväxtarter än nu. Enkel grundsättning på gjutna pelare eller liknande och där endast växtsvålen avlägsnas under husen borde medföra mindre risk. Vägdragning med grävda diken kan också vara problematisk och kan vägen byggas på höjdryggar (vattendelaren) kan dikesdragningen minimeras. I områden med rött raster på kartan har vi gjort bedömningen att det finns risk för uttorkning respektive påverkan på bäcken. Det är svårt att säga hur stor påverkan blir. Till exempel där ett rött och orange område binds ihop tvärsöver ett fuktstråk finns risk att vattenströmningen minskar och att även områden utanför fastigheten påverkas och blir torrare. Säkerhet i analys Inventeringen har begränsats till totalt 10 timmar i fält. Den har koncentrerats på att hitta sällsynta kärlväxter som indikerar känsliga miljöer. Ingen systematisk kartläggning av mossor, lavar eller djur har skett. På grund av den relativt varma sommaren finns det risk att arter som blommar tidigt på säsongen har varit svåra att upptäcka och därför inte hittats under inventeringen. Inga vattenflödesmätningar har gjorts. Därför är rekommendationer om bedömd exploatering spekulationer utifrån var marken är torrast och var det finns fuktstråk och backkärr med rörligt markvatten. Generellt kan man utifrån flygbilder se att en väg som är 5 meter bred ger en zon med påverkan på 15 meter. Byggnader ger en påverkan av mer än tio gånger husets yta. 11