NATURVÄRDESINVENTERING

Transkript

1 NATURCENTRUM AB NATURVÄRDESINVENTERING VID HÄLLE LIDER, LJUNGSKILE UNDERLAG FÖR NY DETALJPLAN PÅ UPPDRAG AV CNA-CHRISTER NORDSTRÖM ARKITEKTKONTOR AB

2 Naturcentrum AB, 2010 Strandtorget 3, Stenungsund Tel Ansvarig handläggare: Jonas Stenström Övriga medverkande: Petter Bohman (inventering landmiljö) och Per Ingvarsson (inventering vatten) Uppdragsgivare CNA Christer Nordström Arkitektkontor AB 2

3 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING...3 UPPDRAG OCH METODIK...4 Karta över det inventerade planområdet SAMMANFATTANDE BEDÖMNING...6 Råd och riktlinjer... 6 INVENTERINGENS RESULTAT...9 Bäckravin med höga naturvärden... 9 Gammal tomtmark med låga naturvärden Skälläckerödsbäcken uppströms och nedström Möjliga åtgärder BILAGA 1. METOD FÖR NATURVÄRDESBEDÖMNING

4 Uppdrag och metodik På uppdrag av CNA Christer Nordström Arkitektkontor AB, har Naturcentrum AB genomfört en naturvärdesinventering av ett planområde vid Hälle Lider i Ljungskile. Inventeringen skall vara ett underlag i arbetet att ta fram en ny detaljplan. Det inventerade planområdet framgår av karta på nästa sida. Inventering av vattendraget utfördes den 21 oktober och inventering av landmiljöerna genomfördes den 11 och 15 november Metod för naturvärdesbedömning redovisas i bilaga 1. Under inventeringen eftersöktes signalarter, rödlistade arter enligt Sveriges officiella rödlista från 2010 och arter skyddade enligt artskyddsförordningen. Signalart är ett begrepp man använder för arter som fungerar som indikatorer när man söker urskilja biotoper med höga naturvärden ( Sveriges rödlistor tas fram av ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Listorna slås slutligen fast av Naturvårdsverket. Rödlistorna innehåller de arter som bedöms löpa risk att försvinna från landet. Rödlistning innebär inte något juridiskt skydd men det är vägledande vid t ex planering. Redovisning av arter omfattar vad som är möjligt och rimligt att notera vid en översiktlig inventering under november. Inventering av vatten och vattendrag har enbart omfattat det som kan uppfattas från ytan och vad som framgår av tillgänglig dokumentation. Provtagningar, provfisken eller andra vattenundersökningar har inte utförts. 4

5 Karta över det inventerade planområdet. 5

6 Sammanfattande bedömning Vattendraget, vattenfallet och den lövskogsklädda ravinen bildar en helhetsmiljö med höga naturvärden. Öster om ravinen finns platåer med låga naturvärden. Det är äldre tomtmark (enligt äldre kartor) där det idag finns igenväxningsvegetation och en parkeringsplats. Det bedöms möjligt att bygga bostäder på den tidigare tomtmarken med upprätthållande av goda eller bättre livsvillkor för djur- och växtliv på land, om utbyggnaden görs enligt nedanstående råd och riktlinjer. En sådan utbyggnad bedöms inte heller motverka nationellt uppsatta miljömål eller påverka arter med skydd enligt artskyddsförordningen. Allemansrättslig tillgång till området kan säkras och förbättras genom angivna åtgärder. Råd och riktlinjer Byggnation av nya bostäder görs i de östra delarna, öster om lila streckad linje på kartan. Begränsningslinjen avgränsar områden med höga naturvärden och en relevant skyddszon mot vattendraget. I område väster om begränsningslinjen utförs inte några schakter, utfyllnader eller dumpning av material. Det gäller före, under och efter byggskedet. Det bör säkerställas i detaljplanens föreskrifter och i avtal med byggentrepenörer. Bostäder och trädgårdar planeras på sådant sätt det är svårt eller ointressant att slänga kompost, trädgårdsavfall ner i ravinen. Parkeringsplatser placeras på ett sådant sätt att det blir liten risk för avrinning, medvetna eller omedvetna utsläpp av t ex biltvättmedel, oljor eller liknande till vattendraget. Viss sådan risk finns idag så det skulle i så fall bli en förbättring. Dagvatten som kan bli förorenat omhändertas på ett sådant sätt att det ej når vattendraget utan att först renats i filter, naturligt fördröjningsmagasin/damm eller på annt lämpligt sätt. Det säkerställs att inga förorenade ämnen eller sediment släpps ut i vattendraget under byggentrepenaden, medvetet eller omedvetet. Lövskogen i ravinen bevaras helt orörd och får fortsätta utvecklas till en naturskog. Det innebär träden inte avverkas och att äldre träd får stå kvar även sedan de dött och fallit. Om man säkerställer detta i en detaljplan innebär det att skyddet för naturvärdena blir bättre än vad fallet är idag. Det är väsentligt att i förväg informera de som skall bo i husen om ambitionen att bevara ravinen som en orörd lövskogsmiljö av betydelse för rekreation och biologisk mångfald. Det finns annars risk att några boende har önskemål om att ta ner stora träd som skymmer solen eller att någon tycker det ser skräpigt ut med gamla träd som fallit. Kunskap om de döda trädens betydelse för djur och växter ökar förståelsen. Även om ett nyligen dött träd kan se skräpigt ut så ändrar det helt karaktär efter några år då det börja bli övervuxet av mossa och får då istället ett fascinerande och orört intryck. 6

7 Området med thujor i öster sparas som en skyddszon mot bäcken, utan bebyggelse eller anläggningar. Thujorna, som är ett för miljön främmande trädslag, avverkas. Istället planteras naturliga lövträd eller buskar i form av t ex hassel, hägg och sälg. Det är positivt om lövvegetationens grenar tillåts att hänga ut över bäcken och på så vis bidra med både skugga och näring till vattnet. Det blir också en skyddszon mot direkt fysisk påverkan på strandzonen. Hasselbuskar har fördelen att de är låga och i liten grad skymmer solen för bostäderna. En sådan plantering bedöms på sikt innebära en förbättring för naturvärdena. Den branta slänten med unga lönnar omedelbart söder om nuvarande P-plats bör sparas som en skyddszon mot bäcken, utan bebyggelse eller större anläggningar (mindre stig eller trappa kan anläggas se nedan). Det kan däremot vara positivt att göra en viss gallring bland träden och på så vis gynna enstaka träd som tillåts utveckla större och lägre kronor. Även här kan plantering av hassel vara ett alternativt för att återskapa en naturligare och samtidigt tilltalande miljö. Klibbalsbeståndet utmed bäcken i den norra delen bör i huvudsak lämnas. Viss gallring kan göras av höga och smala träd, men samtliga trädrötter och stubbar lämnas, varifrån det kan slå upp nya skott. Något träd som fälls kan få falla över bäcken. Något träd, gärna ask kan topphuggas. Åtgärderna bör göras i samråd med naturvårdssakunnig. Befintlig vegetation kan kompletteras med plantering av hassel, hägg och sälg. De finns 2 3 grova bokar och ekar vars grenar hänger ut över den tidigare tomtmarken. Dessa har stort estetiskt och biologiskt värde men grenarna kan upplevas som en säkerhetsrisk i direkt anslutning till nya bostäder. En beskärning av arborist skulle kunna undanröja riskerna och förlänga trädens livslängd. Allemansrättslig tillgång till området kan säkras och förbättras genom anläggning av mindre promenadstig, spångad gångväg eller dylikt. Befintliga broar kan ersättas med nya, och en mindre promenadstig kan på lämpligt sätt anläggas/förbättras genom ravinen. Den befintlig markvägen är idag en naturlig entré för allmänheten till vattenfallet, och den funktionen bör bevaras. Detaljprojektering bör göras i samråd med naturvårdssakkunnig för att på bästa sätt anpassa promenadstig till terräng och naturvärden. Tillgängligheten från nya bostäder kan förbättras genom en spång, plattform, trappa eller dylikt ner till vattenfallet. Sådan anläggningar skall utformas med hänsyn till befintliga naturvärden och bör inte utformas så att de fysikt eller psykologiskt hindrar allmänhetens tillgänglighet. En del av de stenar som rensats ur vattendraget kan läggas tillbaka för att återskapa vattendragets naturliga förutsättningar och skapa bättre miljöer för fisk och bottenfauna. Detta är en rent förbättrande åtgärd ur naturvårdssynpunkt. Angående åtgärdande av vandringshinder i vattendraget som helhet se sidan 9. 7

8 Vattenfall i ravinen. 8

9 Inventeringens resultat Bäckravin med höga naturvärden Bäcken och bäckravinen har höga naturvärden. Bäcken forsar fram i ett vattenfall omgiven av en brant lövskogsklädd ravin med stora estetiska värde. I ravinen växer äldre lövskog med ek, bok, lind och ask. Flera signalarter som indikerar högre naturvärden påträffades (lönnlav, glansfläck och krusig ulota). De äldre träden är särskilt värdefulla, men lövskogen bör betraktas som en helhetsmiljö med både större träd och ett lägre, naturligt buskskikt. Skogen har karaktär av naturskog vilket innebära att den är flerskiktad, med stor blandning av olika trädslag och buskar. Det finns både gamla träd och unga träd och inslag av torrträd och lågor (fallna stammar). Äldre träd, lägre buskar t ex hassel och multnande trädstammar är viktiga för den biologiska mångfalden och bidrar till att ge området ett spännande utseende. Vattenfallet skapar så kallade forsdimmor vilket ger speciella förutsättningar för lavar, mossor och andra organismer. Äldre ädellövskog som påverkas av forsdimmor är en ovanlig och skyddsvärd naturmiljö i Sverige. Bäcken omges av en flerskiktad naturskog med gamla träd, unga träd och buskar, torrträd och fallna trädstammar. Skogen har en orörd prägel. Vattendraget rinner huvudsakligen i en naturlig sträckning men det verkar som att fåran delvis är sprängd, stensatt och bitvis röjd från stenar. På äldre kartor (1936) syns två mindre byggnader alldeles invid fallet. Vattenfallet utgör ett naturligt vandringshinder för uppvandrande laxfisk men kan sannolikt passeras av ål. I den västra delen rinner bäcken genom ett galler ner i en kulvert under en fotbollsplan. Kulvert 9

10 och galler utgör ett skapat definitivt vandringshinder för vandrande laxfisk och nedåtvandrande lekål. Det kraftigt forsande vattnet skapar speciella förutsättningar för specialiserade djur och växter både i vattnet och i dess närmsta omgivningar. En av dessa är den hotade mossan brynia som växer på en liten sandig ö i övre delen av vattenfallet. Brynian är rödlistad (kategori VU = vulnerable) enligt Sveriges officiella rödlista från Galler och kulvert som utgör ett definitivt vandringshinder för fisk och bottenfauna. Växtplats för den rödlistade mossan brynia. Mossan som är mycket sällsynt i Sverige har några av sina största kända förkomster utmed bäckar i Ljungskiletrakten. Den växer gärna på blottad jord och gynnas av det forsande vattnets störning på marken. 10

11 Ovanför vattenfallet är terrängen planare och bäcken rinner inte i någon utpräglad ravin. Bäcken rinner här ca 100 längs en blockrik strömsträcka med goda förutsättningar som uppväxtmiljö för öring som kan nå området uppifrån och för bottenfauna. På delar av denna sträcka omges vattendraget av lövskog med klibbalar, vilka har betydelse för livet i vattnet. De ger skugga och näring till bäcken och särskilt rötterna i bäckkanten skapar viktiga strukturer som skydd för fisk och andra organismer. Här finns också enstaka högstubbar med betydelse för den biologisk mångfalden på land. På en del av sträckan kantas bäcken av högvuxna thujor utan naturvärde och med mindre betydelse för livet i vattnet. I den södra delen rinner bäcken genom en kulvert under vägen. Kulverten har för liten storlek och är för högt placerad varför den utgört ett partiellt vandringshinder för fisk och bottenfauna. Ovanför vattenfallet är terrängen flack. På bilden syns en hasselbukett till höger och några planterade thujor i bakgrunden. Det vore en positiv åtgärd att ta ner thujorna och istället plantera mer hassel som en lövrik skuggande skyddszon vid bäcken. 11

12 Gammal tomtmark med låga naturvärden Öster om bäckravinen finns ett område med gammal tomtmark. Här har bl a tidigare stått ett skolhus och på en karta från 1936 markeras området som trädgård. Gränsen mot den mer opåverkade ravinen går än i dag tydligt att uppfatta i terrängen genom markens och vegetationens utseende. Detta område består idag dels av en parkeringsplats dels av igenväxningsmark med björk, hallon samt yngre asp och sälg. Inga signalarter eller rödlistade arter påträffades i dessa delar. Parkeringsplats öster om ravinen. Här har tidigare legat ett gammalt skolhus. Björkar på gammal tomtmark med låga naturvärden. I bakgrunden syns de höga thujorna. 12

13 Skälläckerödsbäcken uppströms och nedström Skälläckerödsbäcken är klarvattenbäck som trots att den rinner nära anslutande bebyggelse och vägar uppvisar mycket höga värden. Den ekologiska statusen för vattendraget är hög till god (VIX= klass 1,6), enligt provfiske utfört mellan 1993 och Innan bäcken når havet är den rätad och sammanförd med Tjöstelsrödsbäcken samt ytterligare en närliggande bäck. Bäcken går ca 50 m i kulvert under väg E6. Inloppet i kulverten består av galler med en öppning där fisken kan passera. Skälläckerödsbäcken är lax-havsöringsförande ca 400 m upp till det första vandringshindret som är ett mindre vattenfall, ca 150 meter nedströms planområdet. Uppväxt och lekförhållanden för lax och havsöring är optimala på den sträckan. Under inventeringen sågs lekande öring och mycket yngel nedanför detta första definitiva vandringshinder. Fisken har troligen tidigare kunnat passera detta vattenfall. Stenar har placerats ut uppströms fallet för att leda bort vattnet och kanten förstärkts för att hindra att vattnet eroderar på bäckkantens yttersida. Här finns goda förutsättningar att återskapa en fiskpassage för att hjälpa fisken uppströms vilket skulle göra ytterligare 150 meter lek- och uppväxtmiljöer tillgängligt för lax och öring. Nästa definitiva vandringshinder är i form av en av kulvert omedelbart nedströms planområdet (se karta i denna rapport). Ytterligare vandringshinder finns uppströms. Mellan hindren finns fina miljöer för stationärfisk. Stationär öring sågs uppströms det aktuella planområdet. Den stationära öringen kan vandra nedströms och då nytja olika sträckor för lek och uppväxt. Ål kan troligen vandra upp genom bäcken och över vattenfallen, men nedströms vandrande lekål hindras av gallret vid kulverten omedelbart nedströms planområdet (se karta i denna rapport). Möjliga åtgärder Flera trummor i bäcken utgör idag vandringshinder för fisk och bottenfauna. Anläggningarna är inte gjorda fackmannamässigt med de krav man idag ställer för att upprätthålla fria vandringsvägar i vattendrag. Möjligheten att återställa fria vandringsvägar i anslutning till planområdet, kan undersökas i samband med framtagande av detaljplan eller som ett separat projekt för hela vattendraget. Bidrag för biologisk återställning av vattendrag finns att söka hos länsstyrelsen. 13

14 Bilaga 1. Metod för naturvärdesbedömning Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden naturvärdesbedömning. Den baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall bedöms, värderas och vägs all känd information in. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk. Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha naturvärden (skall läsas att objektet har minst naturvärden ) kan ha höga naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid värderingen är områdenas biologiska värden mest betydelsefulla. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt. Betydelse för friluftsliv ingår inte i naturvärdesbedömningen. Om ett område har betydelse för friluftsliv anges det däremot separat som en tilläggsinformation. Objekt med naturvärden Det enskilda området har betydelse på lokal (kommun) nivå och för spridning av arter och för variation i landskapet. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att arealen av områden med naturvärden inte minskar, utan snarare ökar. Objekt med höga naturvärde n Dokumenterad förekomst av vikiga strukturer och/eller arter. God förekomst av signalarter eller viktig ekologisk funktion. Ovanliga naturtyper. Förutsättningar för rödlistade arter. Viktiga spridningscentra och värdekärnor. Oftast svåra att återskapa. Det enskilda området har stor betydelse, åtminstone på regional (län) nivå. Objekt med unika naturvärden Mycket god förekomst (många olika arter eller stora populationer) av signalarter samt förekomst av rödlistade arter, eller mycket viktig ekologisk funktion. Mycket viktiga spridningscentra och värdekärnor. Sällsynta naturtyper. Dessa områden är oftast mycket svåra att återskapa. Det enskilda området har mycket stor betydelse på regional och nationell nivå (Sverige). Det finns få motsvarigheter i regionen och landet. 14

15 Naturvärden En grundläggande fråga vid naturvärdesbedömning är att avgöra om ett område har naturvärden eller ej. Områden med naturvärde avser en miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom. Objekt som åtnjuter ett generellt biotopskydd enligt miljöbalken 7 kap 11 och förordning (1998:1252) om områdesskydd 5 bör betraktas som naturvärden. Av praktiska skäl kan dock inte alla sådana mindre områden redovisas. Ett område som konstaterats ha naturvärden kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden. Höga naturvärden Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden. Gemensamt för många områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka - om de försvinner. Sådana här miljöer har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända. Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyckelbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus. Områden med höga naturvärden bör betraktas som Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består. Unika naturvärden I vissa fall kan det vara önskvärt att skilja ut de allra mest värdefulla områdena. Vi kallar dem områden med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara mil- 15

16 jöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen. Värdepyramid för naturvärden klass III klass II klass I UNIKA NATURVÄRDEN HÖGA NATURVÄRDEN NATURVÄRDEN Höga eller unika naturvärden motsvarar ekologisk särskilt känsliga områden enligt MB och PBL (motsvarar nyckelbiotoper enligt Skogsstyrelsen eller klass 1 2 i äldre inventeringar av länsstyrelsen). Ofta förekommer en eller flera rödlistade arter. Dessa miljöer är ofta svåra eller omöjliga att återskapa. Områden med naturvärden som inte kunnat konstateras som höga. Har ändå stor betydelse på lokal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. Motsvarar klass 3 4* i äldre inventeringar av länsstyrelsen. LÄGRE NATURVÄRDEN * i enskilda fall klass 2 i våtmarksinventeringen eller lövskogsinventeringen Produktionslandskap (>80% av kommunens yta). Rationellt och modernt inriktad skogs- och jordbruksmark, städer, vägar och tätorter. 16

17 17