NATURVÅRDSUTLÅTANDE. Figur 1. Rundsileshår är en karaktärsart för det lilla fattigkärret (naturvärdesobjekt 1) i delområde II.

Transkript

1 NATURCENTRUM AB STRANDTORGET STENUNGSUND NATURVÅRDSUTLÅTANDE ANGÅENDE: NATURINVENTERING AV DETALJPLANERAT OMRÅDET VID KVARNFORSEN, BOVALLSTRAND, KLEV 4:4 M.FL. DATUM: DECEMBER 2009 UTFÖRD AV: PETTER BOHMAN OCH JOHAN AHLÉN, NATURCENTRUM AB. PÅ UPPDRAG AV: HÅKAN CHRISTENSSON, KLEVS LANTBRUK HB, BOVALLSTRAND Figur 1. Rundsileshår är en karaktärsart för det lilla fattigkärret (naturvärdesobjekt 1) i delområde II.

2 Uppdrag Naturcentrum AB har på uppdrag av Klevs Lantbruk HB genomfört en naturvärdesinventering av fastigheten Klev 4:4 m.fl. vid Kvarnforsen söder om Bovallstrand. Inventeringen har omfattat att beskriva naturmiljön i allmänhet och avgränsa enskilda naturvärdesobjekt. Metod och genomförande Utredningsområdet utgörs av fyra olika delområden (se kartan i figur 3). Varje delområde besöktes i fält och naturvärden och värdearter eftersöktes noggrant. Metod för naturvärdesbedömning framgår i sin helhet i bilaga 1. Fältbesöket genomfördes av Petter Bohman och Johan Ahlén den 13:e maj Figur 2. Igenväxande hällmark är den dominerande naturtypen i området Klev 4:4 m.fl. vid Kvarnforsen 2

3 Resultat Naturen i det detaljplanerade området är i huvudsak trivial och typisk för kustnära delar av Bohuslän. Igenväxande hällmarker dominerar i delområde I, II och III. I alla dessa finns också tydliga spår efter omfattande stenbrytning. Delområde IV utgörs av en rapsåker och skiljer sig där med tydligt från de övriga tre delområdena. Ett naturvärdesobjekt samt två objekt som på sikt kan utveckla naturvärden, men som i dagsläget saknar värden, hittades. Samtliga objekt är i delområde II (se kartan i figur 3). Karta Figur 3. Kartan föreställer detaljplanerat område Klev 4:4 m.fl. med de fyra delområden markerade med blå linje. Gulmarkerat område är naturvärdesobjekt i klass 3 och grönmarkerade objekt är områden som inom en snar framtid kan utveckla naturvärden men som saknar sådana i dagsläget. 3

4 Delområde I Delområde I är 1,2 hektar och utgörs av en svagt sluttande hällmark. Hällarna håller på att växa igen med yngre tall och slyskog av framför allt björk. Ljung och krypande enbuskar dominerar fältskitet totalt. I området finns det spår efter äldre tiders stenbrytning. Inga nämnvärda naturvärden observerades i delområde I. Figur 4. Delområde I utgörs till största del av igenväxande hällmark. Ungt lövsly dominerar tillsammans med tall och en. I området finns det tydliga spår av stenbrytning. Delområde II Delområde II är ett stort och varierat område. På höjderna dominerar igenväxande hällmarker av samma typ som i delområde I. I västra och central delen finns det sänkor där grundvattnet når upp till markytan och våtmarker har bildats. I den västra av dessa sänkor har ett fattigkärr bildats. Kärret är ett naturvärdesobjekt i klass 3 enligt 4

5 Naturcentrums metodik för naturvärdesbedömning. Objektet är gulmarkerat på kartan och har objektsnummer 1 (se kartan, figur 3). Hela kärrets bottenskikt utgörs av vitmossmatta som bitvis har gungflykaraktär. Fältskiktet domineras av vattenklöver, sjöfräken och pors. Rundsileshår och hirsstarr förekommer spritt i kärret. Inga naturvärdesintressanta arter observerades. Figur 5. I västra delen av delområde II finns detta lilla fattigkärr. Kärret är ett naturvärdesobjekt i klass 3. Vidare finns två objekt (se karta i figur 3, objekt 2 och 3) som inom en snar framtid kan utveckla naturvärden men som i dagsläget saknar sådana. Gemensamt för båda dessa områden är att de utgörs av yngre lövskogsbestånd. I objekt 2 dominerar björk, sälg och olika videarter men med inslag av alm, fågerbär och asp. Delar av objektet har tidigare används som dumpningsplats för latrin och avfall. På grund av ett grävarbete i närheten har delar av objektet tillfällig översvämmats och en temporär våtmark har bildats (figur 6). Inga direkta naturvärden knutna till våtmarksmiljön har hunnit utvecklas eftersom den är nyskapad. Om objekt bevaras vid en eventuell exploatering kommer det att utvecklas till en värdefull lövsumpskog inom några år. 5

6 Figur 5. Objekt 2 utgörs av ett lövskogsbestånd med en temporär våtmark. Objektet saknar naturvärden idag men kan utvecklas till en värdefull lövsumpskog om det sparas vid en eventuell exploatering. Objekt 3 är en liten lövskogsdunge i delområdets östra kant. Beståndet domineras av asp, ek och alm samt med ett tydligt buskskikt av hassel (figur 6). Träden är genomgående unga och äldre, grova lövträd saknas helt. Om dungen undantas vid exploateringsarbetet kan den på sikt utveckla naturvärden. Figur 6. Objekt 3 är en liten lövskogsdunge som på sikt kan utveckla naturvärden men som idag saknar sådana. 6

7 Delområde III Delområde III utgör toppen av en kulle i östra delen av det planlagda området Klev 4:4 m.fl. Naturen här är igenväxande hällmark. Enbuskar, björk- och aspsly samt planterade granar växer spritt i hela delområdet. Delar av toppen används idag som avläggningsplats för bortröjt sly. I delområdet finns gott om sprängsten och lodytor efter sprängning som vittnar om forna tiders stenbrytning. Inga nämnvärda naturvärden observerades i delområdet. Figur 7. På toppen av kullen i delområde III sker en kraftig igenväxning av en och lövsly. Det finns gott om spår efter tidigare stenbrytning. Delområde IV Delområdet är en stor åker som vid besökstillfället var uppodlad med raps. Området saknar helt och hållet naturvärden. Söder om åkern finns en brynmiljö med ett aspbestånd och spridda hasselbuskar. Brynet bedöms ha naturvärden men borde inte påverkas negativt av bebyggelse i delområde IV. I övrigt kantas delområdet av vägar och bebyggelse. 7

8 Inga naturvärden hittades i delområde IV. Figur 8. Delområde IV utgörs av en rapsåker. I bakgrunden syns byggnaden som avgränsar området mot öster. Till höger i bilden skymtar den värdefulla brynmiljön strax utanför delområdet. Sammanfattning Resultatet från naturvärdesinventeringen av detaljplanerat område kring fastigheterna Klev 4:4 m.fl. visar att naturvärdena generellt är låga. Endast ett naturvärdesobjekt registrerades (objekt 1), detta var fattigkärret i västligaste delen av delområde II. Objektet har naturvärdesklass 3 enligt Naturcentrums metod för naturvärdesbedömning (se bilaga 1). Klass 3 är den lägsta naturvärdesklassen. Vidare finns två mindre områden i delområde II som inte bedöms ha naturvärden i dagsläget men som kan komma att utveckla sådana inom en snar framtid. Dessa utgörs av två lövskogsbestånd, ett med en nybildad våtmark (objekt 2) (bildad av misstag genom grävarbete på platsen) samt en liten dunge med unga ädellövträd (objekt 3). Om hänsyn tas till dessa båda objekt kommer de att utvecklas till värdefulla naturmiljöer. 8

9 Bilaga Metod för naturvärdesbedömning Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden naturvärdesbedömning. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk. Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha naturvärden (skall läsas att objektet har minst naturvärden ) kan ha höga naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid värderingen utgår man från områdenas biologiska värden. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt. Betydelse för friluftsliv ingår inte i naturvärdesbedömningen. Om ett område har betydelse för friluftsliv anges det däremot separat som en tilläggsinformation. Objekt med naturvärden Det enskilda området har betydelse för naturvård på lokal nivå, för spridning av arter och för landskapets variation. Objekt med höga naturvärden Det enskilda området har stor betydelse på regional nivå. Området har dokumenterad förekomst av viktiga strukturer och/eller arter eller viktig ekologisk funktion. Förutsättningar för rödlistade arter. Viktiga spridningscentra och värdekärnor. Svåra områden att återskapa. Objekt med unika naturvärden Det enskilda området har mycket stor betydelse på regional och nationell nivå. Det finns få motsvarigheter i regionen och landet. Mycket god förekomst (många olika arter eller stora populationer) av signalarter samt förekomst av rödlistade arter, eller mycket viktig ekologisk funktion. Mycket viktiga spridningscentra och värdekärnor. Sällsynta naturtyper. Dessa områden är oftast mycket svåra att återskapa. 9

10 Naturvärden Områden med naturvärde avser miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom. Ett område som konstaterats ha naturvärden kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden. Höga naturvärden Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden. Gemensamt för områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka om de försvinner. Sådana miljöer har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända. Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyckelbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus. Områden med höga naturvärden bör betraktas som Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består. Unika naturvärden De allra mest värdefulla områdena kallar vi områden med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen. 10

11 BILAGA - värdepyramid (natur) klass III klass II klass I UNIKA NATURVÄRDEN HÖGA NATURVÄRDEN NATURVÄRDEN Höga eller unika naturvärden motsvarar ekologisk särskilt känsliga områden enligt MB och PBL (motsvarar nyckelbiotoper enligt Skogsstyrelsen eller klass 1 2 i äldre inventeringar av länsstyrelsen). Ofta förekommer av en eller flera rödlistade arter. Dessa miljöer är ofta svåra eller omöjliga att återskapa. Områden med naturvärden som inte kunnat konstateras som höga. Har ändå stor betydelse på lokal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. Motsvarar klass 3 4* i äldre inventeringar av länsstyrelsen. LÄGRE NATURVÄRDEN * i enskilda fall klass 2 i våtmarksinventeringen eller lövskogsinventeringen Produktionslandskap (>80% av kommunens yta). Rationellt och modernt inriktad skogs- och jordbruksmark, städer, vägar och tätorter. Naturvärdesbedömningen som visas i värdepyramiden ovan (Naturcentrum AB 2006) bygger på erfarenhet och allmänna, vedertagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de miljöer som återfinns längst upp i pyramiden är sällsyntare än sådana som finns längre ner i pyramiden. 11