VIVA V 52 OPUS ERDI! 52 OPUS

Transkript

1 VIV VERDI 52 OPUS

2 ! A Om tre år är det 200 år sedan han föddes och nästa år 110 år sedan han dog. Men Verdi behöver inga jubileer, Han firas nämligen varje år. Enbart i sommar spelas hans operor mer än 400 gånger världen över. Högst upp på operatronen Mozart och Puccini får ursäkta sitter Giuseppe Verdi. Axel Lindhe har djupdykt i hans dramatiska liv och verk. av axel lindhe sensommarkväll på Zürich centralstation. Plattformar och vänthallar kryllar av tusentals pendlare på väg hem från arbetet. Men den här kvällen är trängseln mer påtaglig än vanligt; centralhallen är sprängfylld med folk. På stationskaféet en bit bort står ett par som ser påtagligt glada ut: Violetta Valéry och Alfredo Germont har just träffats och håller på att bli förälskade Och mitt på golvet sitter en symfoniorkester och spelar. Lite senare på kvällen säger det klick på allvar mellan de båda. Men som vi vet så varar inte lyckan länge i operans värld och i slutscenen, när den sjukliga Violetta tar sina sista flämtande andetag, tas hon om hand av stationens egen ambulans. Kanske var det den ovanliga spelplatsen som gjorde att just den här uppsättningen av La Traviata blev en enorm succé: tusentals entusiastiska människor trängdes för att ta del av föreställningen och hundratusentals satt hemma framför teven och följde Violettas olyckliga öde i direktsändning. Tågen fortsatte att gå enligt tidtabell trots att även perrongerna användes som spelplats. Det var dock ingen tillfällighet att valet av opera för den här uppsättningen föll på Verdis La Traviata, en av Orkesterdiket på Zürichs centralstation världens mest spelade operor av världens mest populäre operakompositör. Men vad är det egentligen med Giuseppe Verdi som lockar? Varför fortsätter generation efter generation att fängslas av hans musik och dramatik? Ibland förklaras dragningskraften med hans oöverträffade förmåga att konstruera melodier. Vare sig man köper en»the very best of opera«på cd, eller besöker en operagala i konserthuset kan man vara säker på att man får höra Verdi-hits som La donna è mobile, Va, pensiero eller Di quella pira. Lättnynnade melodier som är så kända att även icke-operaälskare brukar kunna nynna en takt eller två. Och visst, när det gäller att komponera trallvänliga operamelodier har denna italienare få övermän i musikhistorien, om ens någon. Men Verdis musik och dramatik är så mycket mer. tre succéer för att borra djupare i fenomenet Giuseppe Verdi är det lämpligt att gå tillbaka knappt 160 år i tiden, närmare bestämt till Venedig i mars Verdi börjar närma sig 40-årsåldern och är redan en rutinerad och berömd operakompositör med sexton verk i bagaget. Han har gjort sig ett namn med Nabucco (Nebukadnessar) som blivit en stor framgång redan på premiären Även om han inte är okänd utanför Italien, förändras allt i och med premiären av hans sjuttonde opera på La Fenice i Venedig: Rigoletto blir en makalös succé och gör snabbt Verdi till en av Europas mest berömda operakompositörer. Nu följer en extremt kreativ period: två år senare, med mindre än sju veckors mellanrum, får ytterligare två verk premiär: Il Trovatore (Trubaduren) och La Traviata (ung. den vilsegångna), där den förstnämnda blir en omedelbar succé, medan La Traviata först får ett svalt mottagande. Men efter omarbetning och nypremiär nästföljande år tas operan emot med öppna hjärtan av publiken. OPUS 53

3 viva ver di giuseppe fortunino francesco verdi levde tidiga år Organist i San Michele Arcangelo vid sju års ålder, lärde ut musik till studenter som fjortonåring, studerade komposition och blev 23 år gammal Maestro di musica i Busseto. komponerade 27 operor, nio sakrala verk, ett antal sånger och instrumentalverk. första opera Oberto (vid 26 års ålder) uppsättningar st föreställningar st politik Symbol för italiensk patriotism. Stred för Italiens enande, både som kompositör, parlamentsledamot och senare även som senator. Tre år. Tre Verk. Tre succéer. Verdi kunde nu välja och vraka bland erbjudanden från olika teatrar. Men med en sådan framgång lät naturligtvis kritiken inte vänta på sig. Till en början var den ganska lågmäld och kom framförallt från Syditalien, där man med sin långa tradition av bel canto tyckte att den nya operastjärnan dränkte sångarna med sin»bullriga«musik och slet ut deras röster med sina omänskliga krav på kraft, både i låga och höga register. Lite senare under seklet ser kritiken annorlunda ut och kommer framförallt från England och Tyskland. Nu riktar man in sig på Verdis banalitet. När Bröderna Marx skämtar med operamecenater, skrikiga tenorer och bryska teaterdirektörer i filmen A Night at the Opera är det naturligtvis Trubaduren som förlöjligas.»trubaduren må vara Europas populäraste opera, men det är ju värsta sortens melodram: galna, skruvade karaktärer som sjunger banala och mediokra melodier.«skriver en samtida engelsk kritiker. Denna grovt förenklade bild har levt kvar bland recensenter ända in i våra dagar. DRAMAT I CENTRUM men frågan är om inte de som anser att Verdis operor bara är simpelt publikfrieri har missuppfattat honom? Förmodligen har man lyssnat för mycket på arior tagna ur sitt sammanhang. Visst hade Verdi en förkärlek för slagkraftiga melodier och det stora värde han satte på fullsatta hus är välkänt, men man skall också ha klart för sig att han hade ett genuint intresse för litteratur och dramatik. Hans beundran för stora författare och dramatiker var närmast gränslös, med ett särskilt intresse för romantiska dramer av författare som till exempel Byron, Schiller och Hugo. Den författare han satte allra högst var dock Shakespeare. Det är i ljuset av detta som man skall se Verdis sökande efter dramatisk effekt och hans drivkraft att utveckla orkesterklangen mot det ideal som några kritiker avfärdade som»bullrig«musik. Genom sitt sätt att tonsätta och förstärka färgstarka rollgestalter som Otello, Azucena, Rigoletto eller Lady Macbeth kunde han få fram det han önskade: starka musikaliska och Groucho Marx, Sig Ruman och Margaret Dumont i filmsuccén A Night at the Opera. dramatiska kontraster som kunde göra en djup inverkan på publiken och som levandegjorde den dramatiska texten fullt ut. DEN UTHÅLLIGE»TYRANNEN«verdis stora dramatiska intresse gjorde att han gick mycket långt i sin strävan efter det»perfekta«sceniska och musikaliska uttrycket. En strävan som kunde gå librettister och teaterdirektörer på nerverna, för att inte tala om de medverkande på scenen. Verdi hade synpunkter på det mesta. Scenografer kunde få en åthutning för att de inte följt hans instruktioner till punkt och pricka. Och på repetitionerna gav han sig inte förrän allt var precis som han ville ha det. Sopranen Marianna Barbieri-Nini, som gestaltade Lady Macbeth på premiären i Florens 1847, beskrev honom som»en tyrann som man var tvungen att lyda.«förmodligen brydde sig Verdi mycket lite om kritiken. Trots att hans liv var långtifrån fritt från motgångar, var han en synnerligen uthållig person som kunde kämpa stenhårt för att få sin vilja igenom. Bakom framgången med Rigoletto låg till exempel en envis kamp. Handlingen, som byggde på Victor Hugos Le Roi s amuse, hade inte gillats av censuren på grund av dess politiska innehåll. Men Verdi gav sig inte och fick till slut sin vilja igenom, (dock på bekostnad av några ändringar i librettot). 54 OPUS

4 VERDI-SOUNDET FORMAS just operan Rigoletto är på många sätt ett nyckelverk i Verdis karriär. Det var inte bara hans stora internationella genombrott, det var också i detta verk som han på allvar lyckades förena musik och dramatik. Här hörs tydligt alla de musikaliska kännetecken som kom att forma»verdi-soundet«: den rika, ofta mörka orkesterklangen, det uppdrivna tempot, den markerade rytmen och de musikaliska kontrasterna. Verdi hade en förmåga att överraska med vändningar i tempo, rytm och klangfärg, och många av de effekter som han använder sig av i Rigoletto, som»förbannelsetemat«, måste ha haft en stark påverkan på premiärpubliken. Operan visar också på Verdis skickliga förmåga att skildra de olika personligheternas särdrag. Det är ingen tillfällighet att Rigoletto, med sin sammansatta och tragikomiska karaktär, inte har försetts med en enda aria i traditionell stil. Hertigen, med sin endimensionella och förutsägbara personlighet, har däremot flera arior. Bland annat slagdängan La donna è mobile, som med sitt enkla tonspråk och glättiga melodi förlöjligar honom på det elakaste sätt. Kanske bör man också se Verdis intresse för dramatik utifrån hans eget liv. Hans debutverk Oberto hade omgetts av tragik: några veckor före premiären 1839 hade han och hans hustru Margherita förlorat sin son, Icilio Romano. En händelse som, med tanke på dottern Virginias död året innan, måste ha varit ett oerhört slag. Och som om inte detta var nog: sommaren 1840 förlorade Verdi även sin hustru. Men det var inte slut med eländet för det. När hans andra opera Un giorno di regno hade premiär på La Scala hösten 1840 blev den brutalt utbuad, ett fiasko som fick honom att svära att aldrig mer komponera. Ett löfte han lyckligtvis bröt. Och trots att Verdi ett decennium senare upplevde stora succéer, fortsatte hans liv vara mycket komplicerat. Han hade i sin iver att köpa sig ett hus i Sant Agata dragit på sig stora skulder, han låg i bråk med sin far och hans mor dog. Det blev inte bättre av skvallret om hans förhållande med den före detta primadonnan Giuseppa Strepponi, en kvinna han hade börjat umgås med redan i mitten av 1840-talet, och som han så småningom (1859) kom att gifta sig med. s to r a verdidirigenter Arturo Toscanini Satt som 19-åring i cellostämman i La Scala-orkestern på premiären av Otello. Känd för sina höga krav på musikerna och sitt temperament, men ställde nog allra högst krav på sig själv. Claudio Abbado Tidigare chefdirigent för Berlinfilharmonikerna och La Scala-operan under och 80-talet. Bevittnade som ung repetitioner med Toscanini, men känd för ett helt motsatt temperament. Carlo Maria Giulini Den störste Verditolkaren? Gentlemannadirigent med begränsad repertoar som dirigerat många legendariska Verdiuppsättningar.»VIVA VERDI«blev ett slagord i Italien under mitten av talet. Det betydde utöver det uppenbara även»vittorio Emanuele Rei D Italia«(Leve Viktor Emanuel, Italiens Konung) som senare också blev kung Vittorio Emanuele II, den förste kungen som regerade över ett enat Italien. Riccardo Muti Även han tidigare chefdirigent på La Scala. Känd för sin kompromisslösa trohet mot Verdis partitur, vilket ibland resulterat i konflikter med sångare (»Nej! Inget höga c där, Verdi skulle inte ha tillåtit det!«). OPUS 55

5 viva ver di EN MAN MED MÅNGA ANSIKTEN överhuvudtaget var Verdis liv betydligt mer turbulent än vad som brukar framhållas i den gängse bilden av honom. Om Wagner med sina kärlekshistorier, självupptagenhet och ständiga flykt från kreditorer har setts som 1800-talets musikhistoriska»bad boy«har Verdi fått symbolisera motsatsen: det godmodiga operageniet som skapade sig en förmögenhet på sitt komponerande och mest satt på sin gård i Sant Agata och blickade ut över sina ägor. Även om det är svårt att komma personen Verdi riktigt inpå livet framträder i hans brev en betydligt mer mångfacetterad och motsägelsefull personlighet; en slags dubbelhet som går som en röd tråd genom hans liv. Han kunde vara mycket givmild mot sina vänner och han skänkte stora belopp till välgörenhet. Men han hade också ett häftigt humör och kunde vara oerhört krävande och rentav elak mot de artister som inte nådde upp till hans högt satta krav. Han var en smart affärsman som världsvant rörde sig mellan operahusen i Europas metropoler, samtidigt som han odlade myten om sig själv som den enkle mannen som helst bodde på sin gård och ägnade sig åt lantbruk. Han hade dessutom ett stort intresse för politik och blev både parlamentariker och senator under senare år, och drev frågan om ett enat Italien hårt. Hans operor gjorde att även hans politiska inflytande växte. Giuseppe Verdi var en människa med en enorm drivkraft och Berömda Verdisångare verdis m e s t spelade operor Produktioner La Traviata 78 Rigoletto 57 Nabucco 32 Otello 31 Falstaff 28 Aida 27 Maskeradbalen 24 Macbeth 23 Trubaduren 23 Simon Boccanegra 14 Don Carlos 13 Källa: operabase.com 357 operahus över hela världen ingick i undersökningen envishet, men hyste även melankoliska drag som gjorde att han ibland helst av allt ville lägga ned hela»verksamheten«. NY INSPIRATION FRÅN VÄST mer än en gång i livet hade Verdi tankar på att ge upp komponerandet helt och hållet. Under uppehållet mellan arbetet med Un ballo in maschera (Maskeradbalen) i början av 1858 och La Forza del destino (Ödets makt) 1861 verkar sådana tankar ha varit högst påtagliga. Men Verdi valde istället att skruva ned på takten. Mellan 1853 och 1871 producerade han»bara«sex operor, att jämföras med de sexton som han skrev de tio föregående åren (även om bilden ljuger en aning; operorna var nu längre och krävde därmed mer arbete). Musikaliskt kom Verdi under den här perioden att influeras av vad som brukar kallas»grand opera«, en tradition som hade utvecklats av Giacomo Meyerbeer och som hade sitt centrum i Paris. Verken blev längre, de medverkande fler, orkestrarna större, kraven på sångarna än högre, och de sceniska effekterna häftigare. Operan Don Carlos, efter Schillers drama, komponerades i grand opera-stil och hade premiär Men Verdis mest kända verk från den här perioden är utan tvekan Aida (1871), en opera med en alldeles speciell tonfärg och med harmonier och instrumentering som bär spår av den egyptiska miljö handlingen utspelar sig i. När Verdi en gång blev tillfrågad vilken opera han gil- Plácido Domingo Mario del Monaco Tito Gobbi Luciano Pavarotti Leo Nucci Rolando Villazón Paradrollen i Verdi-sammanhang är den notoriskt svåra Otello en roll som passar Domingo perfekt. Även Don Carlos och Alfredo i La Traviata är helgjutna. Italiensk tenor med en egen teknik och mycket kraft i de högre registren. Likt Domingo främst berömd för sin Otello, men sjöng också i Hertigen i Rigoletto och Manrico i Trubaduren med stor framgång. Baryton som framgångsrikt gestaltat bland annat Rigoletto, Rodrigo i Don Carlos, Falstaff och Simon Boccanegra. Känd för sina minutiösa förberedelser och för sin förmåga att verkligen»bli«den karaktär han gestaltade. Kom i och för sig bäst till sin rätt i bel canto-repertoaren, men har också gjort många minnesvärda Verdiroller. Baryton med bred repertoar som excellerar i bland annat Rigoletto, Ödets makt och Maskeradbalen. Mexikansk superstjärna som kanske är mest känd för sin Alfredo i La Traviata. Förutom sånglig och dramatisk begåvning är han en duktig tecknare. 56 OPUS

6 lade bäst Don Carlos eller Aida blev svaret:»i Don Carlos finns det kanske bitar som är bättre än någonting i Aida; men i Aida finns mer bett och dessutom är verket mer teatraliskt.«knappt ett och ett halvt år efter premiären på Aida dog en av Verdis många litterära idoler, författaren Alessandro Manzoni. Verdi var snabb med att erbjuda sig att komponera ett rekviem till hans minne, avsett att uppföras på årsdagen av Manzonis bortgång Förmodligen hade dödsmässan funnits i tankarna en längre tid, då han redan 1868 hade haft planer på ett verk till minne av Rossini. Verdis rekviem fick sitt uruppförande i San Marcokyrkan i Milano den 22 maj 1874 under kompositörens ledning. Det blev en oerhörd framgång och han kom till och med att turnera med dödsmässan till London, Paris och Wien. Men trots succéerna med Aida och mässan kan man under de följande åren spåra en ovilja hos den nu drygt sextioårige tonsättaren att åta sig nya uppdrag. Han var nu ekonomiskt oberoende och kunde ägna allt mer tid åt sina lantegendomar. i övriga Europa, började landet nu bli allt mer kosmopolitiskt. Wagners Lohengrin hade haft premiär i Italien 1871 och hans musik började komma i ropet. En del bedömare undrade om inte var dags för även den italienska operatraditionen att ta till sig nya intryck? Men Verdi var långt ifrån imponerad. Tillfrågad om vad studenterna vid konservatorierna borde ägna sig åt, svarade han bistert att de borde studera de gamla italienska tonsättarna och undvika att gå på för många moderna operaföreställningar. Sett i ljuset av de här åsikterna är det intressant att Verdi själv kom att svara för en högst omvälvande stiländring i sitt skapande av sin nästa opera. I slutet av Affisch från en Aida-uppsättning i Cleveland Denna opera föreställde sig Verdi skulle bli hans sista. Så blev det inte. REAKTIONÄREN SOM SKAPADE NYTT men verdi fortsatte att vara en man med starka åsikter. Italien var i slutet på seklet inne i en musikalisk omvandlingsperiod. Från att under första halvan av talet ha varit isolerat från den musikaliska utvecklingen Maria Callas Hennes stora omfång och styrka i rösten gjorde att hon, som få andra, kunde göra de mest krävande Verdi-roller rättvisa. Enligt många Prima Donna Assoluta. Punkt. Leontyne Price Aida var paradrollen framför alla andra för denna amerikanska sopran, som också glänste ibland annat i Ödets makt och som Leonora i Trubaduren. Fiorenza Cossotto Denna italienska mezzo förtjänar sin plats framför allt för sin tolkning av en av Verdis absoluta favoritkaraktärer av de totalt 228 han skapade: zigenarkvinnan Azucena i Trubaduren. Angela Gheorghiu En av vår tids stora primadonnor. Bröt sitt samarbete med dirigenten Riccardo Muti med orden»i am not taking any lessons!«. Elaka tungor viskar om en röst som är för tunn för Verdi. Faktum är dock att hon gestaltar Violetta med vokal finess och enorm, dramatisk begåvning. A d e li n a P a t t i Äkta soprandiva som turnerade den amerikanska kontinenten i egen tågvagn, inredd i siden och guld - komplett med Steinwayflygel och papegoja som Patti enligt sägen lärde skrika»cash!«. Enligt Verdi själv den största sångerska han någonsin hört. Katia Ricciarelli Italiensk sopran. Något av en favorit hos såväl dirigenter som regissörer. Speciellt prisad som Desdemona i Otello, en roll hon spelade tillsammans med Domingo i Zefirellis film. Även känd för sina fina tolkningar i Aida, Trubaduren och Maskeradbalen. OPUS 57

7 viva ver di opus rekommenderar verdi på cd & dvd otello 1 Solister: Plácido Domingo, Cheryl Studer, Sergei Leiferkus, m fl. Bastiljoperan, Paris Myung-Whun Chung Plácido Domingo är Otello. Myung-Whun Chung visar fin känsla för den sena Verdi. la traviata 2 Solister: Ileana Cotrubas, Stefania Malagù, Plácido Domingo, Sherill Milnes Bayerska Operan Carlos Kleiber La Traviata kräver en dirigent med fin känsla för dramatik och rytmik samt en sopran med rätt teknik. Här får man båda på silverfat. 3 Solister: Angela Gheorghiu, Ramón Vargas La Scala-operan Lorin Maazel Arthaus Musik (DVD) Gheorghiu i paradroll i en vacker uppsättning från operans högborg, La Scala. trubaduren 4 Solister: Plácido Domingo, Rosalind Plowright, Brigitte Faessbender, Giorgio Zancanaro Sankta Cecilia Akademien Carlo Maria Giulini Deutsche Gramophon Så här bra blir det när erfarenhet, noggrant partiturstudium och rigorösa föreberedelser får råda. Lyssna och njut. 5 Solister: Plácido Domingo, Fiorenza Cossotto, Piero Cappuccilli, Raina Kabavanska Wiener Staatsoper Herbert von Karajan TDK (DVD) Karajans Verdi är mycket olik Giulinis. Icke desto mindre, mycket hörvärd. rigoletto 6 Solister: Renato Bruson, Edita Gruberova, Brigitte Fassbaender, Neil Schicoff Sankta Cecilia Akademien Giuseppe Sinopoli Philips/Decca Bruson (Rigoletto) och Gruberova (Gilda) strålar i denna inspelning med fint samspel i duetterna mellan far och dotter. macbeth 7 Solister: Piero Cappuccilli, Nicolai Ghiaurov, Shirley Verrett, Plácido Domingo La Scala-operan Claudio Abbado Verdis tidiga mästerverk väl förvaltat av Abbado. aida 8 Solister: Leontyne Price, Jon Vickers, Robert Merrill Romoperan Georg Solti Decca Vilka otroliga sångare det fanns förr! Lägg till detta Soltis explosiva dirigering. falstaff 9 Solister: Bryn Terfel, Thomas Hampson, Dorothea Röschmann, m fl. Orkester: Berliner Philharmoniker Claudio Abbado Bryn Terfel helt rätt i huvudrollen i denna komiska opera. requiem 10 Solister: Anne Sofie von Otter, Luba Orgonasova, Luca Canonici, Alastair Miles Orkester: Orchestre Révolutionnaire et Romantique Sir John Eliot Gardiner Philips Gardiner får fram kraft och energi som finns i Verdis partitur på ett utmärkt sätt. Lust att lyssna på OPUS urval? Alla cdinspelningar finns i sin helhet på Spotify talet kom förläggaren Giulio Ricordi och librettisten Arrigo Boito med ett synnerligen frestande förslag. En opera byggd på ett verk av den ultimate dramatikern enligt Verdi själv: Shakespeares Otello. Operan fick sin premiär på La Scala i februari Den blev en enorm succé och intar en speciell position i Verdis karriär med sitt nya, sofistikerade tonspråk långt från den ofta pompösa storslagenheten i Aida. I Otello vävs musik och drama ihop på ett mycket skickligt sätt och scenerna avlöser varandra i ett ständigt flöde utan musikaliska avbrott. Han hade ännu en gång visat upp sin mångsidighet som tonsättare. Sex år senare gjorde han det igen, med sin sista opera Falstaff. Om man tar ett helhetsgrepp på Verdis långa karriär är det bredden och förmågan att ständigt förnya sig som framstår som hans storhet. Varje opera har sin charm, sitt känslomässiga uttryck. Vi fascineras av Rigolettos tragikomiska karaktär, lider med Violettas levnadsöde och Otellos självdestruktiva passion. Allt tack vare Verdis fenomenala förmåga att låta musiken tala till vårt innersta känsloliv. Och det är förstås därför publiken flockas så fort Verdi spelas, det må vara i operasalongen, på festivalen eller på järnvägsstationen för denna operatonsättares verk är som livet självt fulla av dramatik och starka känslor. En oemotståndlig kombination. Grindarna till Sant Agata, Verdis hem och tillflyktsort. 58 OPUS