Redovisning resebidrag till Nordox i Kina, november 2014! av Karin Ekberg, !!

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Redovisning resebidrag till Nordox i Kina, november 2014! av Karin Ekberg, 2015-05-07!!"

Camilla Engström
för 8 år sedan
Visningar:

1 Redovisning resebidrag till Nordox i Kina, november 2014 av Karin Ekberg, Inbjuden av nionde upplagan av Nordox filmfestival reste jag med hjälp av Konstnärsnämndens resebidrag till Kina i november 2014 för att delta i visningar av min film Att skiljas. Ursprungligen skulle festivalens program av nordiska dokumentärfilmer genomföras på tre platser, Guanzhau, Peking och Shanghai och min film visas på samtliga. Men en dag innan planerad avresa blev jag uppringd av projektledaren Li Shanshan som frågade om jag kunde skjuta på min avresa. Pga att en norsk film om Sri Lanka ansetts kontroversiell av lokala myndigheter i Guanzhou hade hela festivalen ställts in i den regionen. Min resa bokades om mot extrakostnad (men festivalen sparade kostnad för hotellnätter) och jag reste några dagar senare direkt till ett kyligt Peking.

Ursprungligen skulle festivalens program av nordiska dokumentärfilmer genomföras på tre platser, Guanzhau, Peking och Shanghai och min film visas på samtliga.

2 Besök på filmklubb

3 Där blev det flera visningar som genomfördes på spännande platser som: -en nyöppnad konsthall i konstdistriktet 798 -en filmklubb i närliggande storstad -en universitetsbiograf med studenter Varje visning efterföljdes av långa samtal med hjälp tolk och en mycket frågvis publik. Det var tydligt att Att skiljas väckte mycket tankar kring livsval, kärlek, tradition kontra frihet. Speciellt rörande var det att många yngre kvinnor ställde frågor, kom fram och pratade efteråt eller kontaktade mig via mejl för att berätta att filmen och mammas liv och frigörelse inspirerat dem att tänka extra på sin egen situation och de val de stod inför gällande karriär, familj, längtan och krav. Mellan visningarna av min film deltog jag i festivalens övriga program bestående av andra visningar, mottagningar och en större middag arrangerad av norska och svenska ambassaderna. Jag gjorde också egna utflykter till den dolda staden och kinesiska muren. Det arrangerades ett studiebesök på en filmstiftelse som arrangerar en årlig festival, men som nyligen blivit helt tömd av myndigheterna. Det var ett tankeväckande besök hos denna drivna festival vars hela arkiv, programarbete och teknik som datorer, projektorer, hårdiskar mm beslagtagits på grund av att verksamheten att samla människor till att beröras av och samtala om utländska filmer, i sig ansågs för riskfylld. Hyllorna gapade tomma och många års arbete var utplånat. Vi träffade också filmare och konstnärer verksamma i denna miljö som på sina egna villkor ändå hittade alternativa vägar - t ex ett privat lånebibliotek för utländsk film på dvd som byggts upp via gäster och e-bay-köp som gått obemärkta genom tull och censur.

Speciellt rörande var det att många yngre kvinnor ställde frågor, kom fram och pratade efteråt eller kontaktade mig via mejl för att berätta att filmen och mammas liv och frigörelse inspirerat dem

4 Tillsammans med regissören Karin Wegsjö och festivalens projektledare Li Shanshan träffade jag en svensk konstnär i ett annat konstdistrikt, besökte vi mindre kända områden och bakgator som vi aldrig hittat själva och provade alla tänkbara sorters lokal mat. Här mongoliska boveterör, som en slags penne. En av höjdpunkterna i Peking var mötet med konstnären Ai WeiWei, vän till Li, som senare också kom till festivalen. Han visade sig vara mycket intresserad av våra filmer, festivalen och av att prata kring nordisk dokumentärfilm och dokumentärfilm som samhällsförändrande kraft. Vi lämnade över våra respektive filmer och han instagrammade och twittrade bilder på oss från vårt möte i hans trädgård.

En av höjdpunkterna i Peking var mötet med konstnären Ai WeiWei, vän till Li, som senare också kom till festivalen.

7 Sista dagarna tillbringades i Shanghai dit Karin Wegsjö och jag reste tillsammans på snabbtåg som gick i 300 km/tim Under den fem timmar långa tågresan fick vi tid att diskutera vi våra intryck och tankar och efter alla mötena med publik. Kvällen innan avresan deltog vi i ett spontant arrangerat möte med en grupp kinesiska frilansfilmare och fotografer, producenter mfl anställda på statliga tv-bolaget CCTV. De bjöd oss på en generös buffé, vissa hade rest flera timmar genom Pekings fruktansvärda trafikstockningar för att träffa oss och vi blev lite tagna på sängen av intresset. De hade sett våra filmer och ville prata form, metod och utbyta erfarenheter. De var fulla av frågor och vi blev allt mer intresserade av deras arbetsvillkor och behov. Jag levde tidigare i tron att det var skilda grupper; friare frilansare och de som jobbade inom propagandamaskinen CCTV. Men det visade sig vara samma personer som försökte leva dubbla liv, båda långt mer krävande än våra här i Sverige, med arbetsdagar på timmar och helt omänskliga produktionsförhållanden. De berättade om producenter som gav order att fejka skeenden, skynda på processer, pressa medverkanden och färdigställande av filmer på i våra ögon helt orimligt kort tid - med följd att flera kände kollegor som dött i klipprummet pga hjärtattacker. Det var skrämmande, rörande, inspirerande och omskakande på många plan. Vår kunskap och vårt förhållningssätt gav hopp och vi såg snabbt saker vi skulle kunna bidra med. Inte minst en samling filmer för inspiration, kanske förvarade hos svenska ambassaden för att undkomma censurmyndigheten, men också långsiktigt jämställdhetsarbete för det var en tydlig uppdelning mellan vilka som pratade och vilka som var tysta, workshops som bygger på filmande över tid mm. Samtidigt såg vi saker vi skulle kunna lära oss av, inte minst hur en verkar i en övervakad miljö och hur en kan komma nära individer som är tränade i att hålla inne med just individualitet, sedan barnsben. I Shanghai skedde en ny festlig invigning på ett nyöppnat statligt filmmuseum, mycket påkostat men också mycket propagandafilm. Min film visades i deras mycket fina Art Cinema som var fullsatt och även här pågick frågestunden länge. Efteråt var det ett mingel och middag på restaurang. Morgonen efter var det tyvärr dags för mig att återvända hem. Karin Wegsjö och jag har fortsatt och fördjupat vår kontakt och arbetar nu på att utveckla en långfilmsdokumentär om tre unga kvinnor i Kina som på olika sätt brottas mellan kraven från såväl den traditionella som den nya västerländska kulturen ställer på dem, i en ålder där allt ska ske: kärlek, familjebildning, karriär och försörjning av barn och föräldrar. Vi har också hållt kontakt med gruppen filmare vi träffade i Kina och fyra av dem besökt Stockholm i december, och två återvände nu i april-maj 2015 och är på väg att flytta till Sverige. Tillsammans med dem och med svenska ambassaden i Peking håller vi nu på att skissa på ett projekt som handlar om erfarenhetsutbyte inom dokumentärfilm. Stort tack för resebidraget som möjliggjorde mötet med denna värld och dessa modiga personer Karin Ekberg karin.ekberg@gmail.com

Kvällen innan avresan deltog vi i ett spontant arrangerat möte med en grupp kinesiska frilansfilmare och fotografer, producenter mfl anställda på statliga tv-bolaget CCTV.

Relevanta dokument

My Lindh Nordiska Panoraman

My Lindh Nordiska Panoraman Redovisning IASPIS Internationellt kulturutbyte Slakthusateljéerna + Air d Islande i samarbete med Skaftfell Center of Visual Art, Seidisfjördur, Island 28 juli - 10 augusti