Kv Herkules 8, Trelleborg

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2003:9 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Kv Herkules 8, Trelleborg Skåne, Trelleborg, Kv. Herkules 8 Stefan Larsson Kv. Herkules 1

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2003:9 ISSN Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund 2003 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

3 Innehåll Inledning 5 Kunskapsläget inför förundersökningen 5 Förundersökningens förutsättningar och målsättning 9 Referenser 9 Metod och tillvägagångssätt 10 Förundersökningens resultat 11 Schakt A 11 Schakt B 13 Schakt C 15 Utvärdering 17 Åtgärdsförslag 18 Referenser 19 Administrativa uppgifter 19

4 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Kv. Herkules 8

5 Kv Herkules 8 Stefan Larsson Inledning Med anledning av AB Trelleborgshems planer på att uppföra ny bostadsbebyggelse i kv. Herkules 8, Trelleborg, Skåne, har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, genomfört en förundersökning i ovan nämnda fastighet. Undersökningen genomfördes under två veckor, Trelleborgs medeltida stad är registrerad som fast fornlämning, RAÄ 19 och den planerade bebyggelsen kommer att beröra vikingatida, medeltida och sentida kulturlager, figur 2. Eftersom en undersökningsplan för en slutundersökning i fastigheten är beställd har förundersökningsrapporten gjorts tämligen kortfattad. Områdets potential för vidare undersökningar utvecklas i undersökningsplanen. Kunskapsläget inför förundersökningen Den medeltida staden är belägen på Järavallen, strandvallen mot Östersjön. Vallen har på flera ställen genombrutits av åar och bäckar vilka letat sig ut mot havet. Några av dessa vattendrag har legat öppna fram i nyare tid. Västerbäck, som löpte ungefär längs den nuvarande Östersjögatan och Österbäck vid Österbrogatan och Kontinentgatan. Den senare har både på Johannes Meijers karta från 1650-talet och en osignerad karta från mitten av 1700-talet angetts utgöra den medeltida stadens begränsning (Jacobsson 1999:9). Förhållandet var fortfarande giltigt när skånska rekognosceringskartan upprättades i början på 1800-talet, figur 3. Kvarteret Herkules är beläget i den östra utkanten av fornlämningsområdet, omedelbart väster om den tidigare Österbäck, numera Kontinentgatan, vilken också utgör kvarterets östra avgränsning. Det var inför förundersökningen oklart när området hade tagits i anspråk för bebyggelse. Vid en mindre arkeologisk undersökning i kv. Oden strax väster om kv. Herkules år 1980 påträffades rikligt med slagg, vilken föranledde en tolkning att området utgjort stadens medeltida utkant, med hänvisning till att man förlagt eldfarlig verksamhet till sådana lägen (Jacobsson 1982:46). De arkeologiska insatserna inom Trelleborgs medeltida stadsområde t. o. m. november 1981 finns samlade i Projekt Medeltidsstadens rapport 38 (Jacobsson 1982). Sedan rapportens färdigställande Kv. Herkules 5

6 Fig. 2. Utdrag ur GSD ekonomisk karta 1C8g med fornlämningsområdet RAÄ 19, Trelleborgs medeltida stad samt fastigheten kv. Herkules 8 markerade. 6 Kv. Herkules 8

7 Fig. 3. Utdrag ur Skånska rekognosceringskartan med Västerbäck och Österbäck markerade. Skala 1: har ytterligare ca 60 undersökningar genomförts. Majoriteten av dessa har varit förundersökningar. De mer omfattande slutundersökningar som gjorts har varit koncentrerade till stadens centrala och nordvästra delar. Här har bland annat en vikingatida ringborg konstaterats (Jacobsson 1999). Den arkeologiska kunskapen om dessa delar av staden är förhållandevis god, medan kunskapen om de östra varit mera begränsad, figur 4. I kv. Oden, som ligger omedelbart väster om kv. Herkules, har tre undersökningar gjorts sedan 1981, figur 4, nr 1 3. Under dokumenterades inför nybebyggelse i kv. Oden 26 vendel/vikingatida boplatslämningar samt bebyggelse från 1200-talet och yngre (Jacobsson et al. 1995). I kvarterets sydvästra del, kv. Oden 13, påträffades en stenläggning som daterades till tal (Jacobsson 1987), medan det 1992 i kvarterets norra del framkom såväl ett vendeltida/vikingatida kulturlager som bebyggelselämningar från 1200-talet och framåt (Kriig 1992a). Uppgifter om att det vid grundgrävningar 1912 påträffades ett antal skelett i kvarteret Myran, nordost om kv. Herkules, och utanför det medeltida stadsområdet, har föranlett en diskussion huruvida det rört sig om läget för ett hospital (Jacobsson 1982:31). Vid en undersökning 1989 påträffades tunna kulturlager med ett fåtal fynd från tal (Kriig 1989), medan det 1992 endast kunde konstateras sentida fyllnadsmassor (Kriig 1992b), figur 4, nr 6 & 7. I kv. Österbro, också det beläget öster om den äldre bäcken, gjordes en förundersökning Vid denna påträffades endast en äldre markhorisont och yngre ingrepp (Jacobsson 1985), figur 4, nr 5. Den Kv. Herkules 7

8 Fig. 4. Läge för tidigare arkeologiska undersökningar och observationer i Trelleborgs östra delar. Skala 1: enda undersökning som tidigare berört kv. Herkules genomfördes 1990 i tomt nr. 29, i kvarterets sydvästra hörn, figur 4, nr 4. Undersökningen gav vid handen att strandlinjen i området har gått något längre norrut än vad som tidigare hade antagits. En strandrevel och en grund lagun kunde konstateras. I lagunen fanns enstaka djurben och keramikskärvor deponerade. De hade en datering som spände över perioden 1200 till 1500-tal (Kriig 1991). Av störst intresse inför förundersökningen i kv. Herkules 8 var den dokumentation som gjordes i samband med nedläggning av naturgasledningar i Algatan vid olika tillfällen mellan 1984 och 1986 (Jeppsson 1995). Av de 15 sektioner som upprättades var schakt 1 närmast den nu aktuella fastigheten, ca 25 m västerut, figur 4. Lagerbilden utgörs i denna sektion av tre varv av medeltida kulturlager interfolierade med strandgrus. Kulturlagren anges vara feta och de undre innehöll bevarat organiskt material i form av kvistar och gödsel. Detta lager låg direkt på ett magrare vikingatida kulturlager. Sammanfattningsvis stod det före förundersökningen klart att den medeltida staden föregicks av en vendeltida/vikingatida boplats som också legat på, och längs, strandvallen. Boplatsen övergavs, eller flyttades, vid 1000-talets inledning (Jacobsson 1999: 142). Däremot var det oklart huruvida boplatsen sträckte sig så pass långt österut som till kv. Herkules. Kunskapen om boplatsens inre organisation och kronologiska förändring är begränsad eftersom den överlagras av den yngre staden och endast undersökts i begränsad omfattning. 8 Kv. Herkules 8

9 Det var också oklart när området tagits i anspråk för bebyggelse under medeltiden. Deponeringen av hushållsavfall i den strandlagun som dokumenterats i kv. Herkules sydvästra hörn (Kriig 1991) utgjorde en indikation på aktivitet i området under högmedeltid men någon bebyggelse var inte känd. Förundersökningens förutsättningar och målsättning Den planerade nybebyggelsen är tänkt att förses med källare under hela huskroppen, figur 5. Grundläggningen kommer alltså att innebära att kulturlager från vikingatid och framåt förstörs. Kunskapsläget var inför förundersökningen begränsat rörande kulturlagrens omfattning och karaktär. Referenser Fig. 5. Fastigheten kv. Herkules 8 med den planerade nybyggnationen markerad. Skala 1:400. Kv. Herkules 9

10 Målsättningen för förundersökningen var att i detalj klarlägga karaktären hos kulturlagren i området rörande genes och informationspotential för frågeställningar kring ianspråkstagande av ytan, aktivitet, handling och rumslig disposition. Hypotesen om Algatan som merkantil miljö skulle också, om möjligt, testas. Vidare skulle förundersökningen inriktas mot en utvärdering av de yngre järnålderslämningarnas potential att klarlägga boplatsens utbredning och organisation. Metod och tillvägagångssätt Efter samråd med länsstyrelsen och en kompletterande undersökningsplan öppnades tre, något större, förundersökningsschakt där yngre material togs bort med hjälp av grävmaskin, ytan rensades och ritades, varefter det gjordes en bedömning av läget för provgropar. Schakten fördelades på så sätt över tomten att de skulle ge en representativ bild av olika aktivitetszoner som medeltida och sentida stadstomter i regel varit indelade i, figur 6. Fig. 6. Förundersökningsschaktens läge i kv. Herkules 8. Skala 1: Kv. Herkules 8

11 Schakt A förlades vinkelrätt ut mot Algatan i syfte att karaktärisera eventuella byggnadslämningar i gatubebyggelsezonen och för att utröna omfattningen av ingrepp i samband med grundläggningen på 1860-talet av det 1974 rivna husen. Schakt B förlades parallellt med Algatan en bit in på tomten i det område som kunde antas ha utgjort aktivitetszonen, det vill säga det område bakom gatubebyggelsen som brukar rymma eventuellt ytterligare bostadshus, brunnar och spår efter mera vardaglig verksamhet. Schakt C lades längst in på det område som är aktuellt för exploatering med målet att kunna fånga bakgårdslämningar i form av avstjälpningsplatser och eventuell husbehovsodling. Förundersökningsytorna rensades och planritades. Den i plan synliga stratigrafin dokumenterades avseende lagrens morfologi och stratigrafiska relationer. Dokumentationen gjordes på särskilda s k kontextregistreringsblanketter. I schakt A och B handgrävdes mindre provgropar i syfte att klarlägga den stratigrafiska sekvensens mäktighet och karaktär i förhållande till de frågeställningar som uppställts i undersökningsplanen. Två sektionsritningar upprättades i syfte att illustrera förhållandena. Förundersökningens resultat Schakt A Schakt A, om 9 x 3,5 m, lades vinkelrätt mot Algatan i syfte att fånga upp lämningar efter bebyggelsen närmast ut med gatan. När de moderna packlagren i form av sand, fiberduk och makadam avlägsnats med maskin visade det sig att ytan var förvånansvärt oskadd och endast störd av en tämligen grund dränering, 16. Dräneringen var dessutom lagd i en äldre nedgrävning för gasledning, figur 7. Efter upprensning kunde lämningarna efter ett nedbrunnet hus in situ planritas tillsammans med spår efter en plundrad stenläggning och resterna efter bärlager till gårdsplanen. Det brunna huset har troligen varit uppfört i korsvirkesteknik med lerklining eller lertegel i facken. Bränd lera framkom i ett större område över förundersökningsytan (26, 30). Den överlagrade ett träkolslager som tolkades som primära brandspår (31, 33). Avröjningen efter branden tycks mest ha omfattat borttagandet av större, eventuellt kvarvarande, konstruktionsdetaljer. Det förefaller som om man istället lagt ut nya massor för att jämna ut ytan och som fundament till den yngsta bebyggelsen (36, 27, 28, 29). Utjämningslagren utgjordes i förundersökningsytans norra del av 35=24 vilka bland annat innehöll ett kritpipefragment (LUHM 31365:14) och yngre rödgods (LUHM 31365:13). En mindre provgrop om 1 x 0,5 m handgrävdes för att få en uppfattning om den stratigrafiska sekvensen och kulturlagrens bevarande- och depositionsstatus. Kulturlagren var i förvånansvärt gott skick med tanke på att undergrunden utgörs av sand och grus. Sekvensen har tentativt tolkats på följande sätt: (Tolkningen kommer av naturliga skäl att förändras vid eventuell slutundersökning och plandokumentation.) Figur 8. Kv. Herkules 11

12 12 Kv. Herkules 8 Fig. 7. Förundersökningsschakt A. Skala 1:50.

13 i) Syll till det nedbrunna huset (49, 50, 51) samt sättsand (?) för en stenläggning söder om byggnaden (34). ii) Ett delvis omrört brandlager (53) med överlagrande utjämning (52). Troligen har den äldre byggnaden haft en ganska likartad utbredning och orientering som det yngre, varför det kanske rör sig om en återuppbyggnad. Även till den äldre fasen fanns spår efter en stenläggning. iii) Avröjd bebyggelse. Sättsand med fragmentarisk stenläggning och avtryck efter större stenar vilka kan vara spåren efter en plundrad husgrund (55). iv) Stenläggning (58) och avsatta brukningsspår (56). v) Översandning med linser av humöst material, vilket tyder på området varit obebyggt och utnyttjats extensivt. vi) Bebyggelsespår i form av ett eventuellt lergolv och kulturlager från och 1300-talen (59, 60). Lagren innehöll daterande fynd i form av kannfragment av äldre rödgods (LUHM 31665:34) och krusfragment av Niedersachsiskt nästanstengods (LUHM 31365:33). En förändring av rumslig organisering indikerades av störspår (61, 62, 63) och lagerbegränsningen mellan (64) och (65). vii) Missfärgad grus/grov sand (67). viii) Kulturlager (68) med en skärva AIV-keramik (LUHM 31365:42) i sin övre kontaktyta. Fig. 8. Sektionsritning från provgropen i förundersökningsschakt A. Skala 1:20. Sammanfattningsvis kan sägas att förundersökningen visade förekomsten av en vetenskapligt värdefull sekvens där, utöver bebyggelselämningar och kulturlager som kan ge information om rumslig organisation och aktivitet, i synnerhet diskontinuiteten mellan och 1200-talen samt efter 1300-talet, bör problematiseras. Det äldsta skriftlig omnämnandet av Trelleborg är från De vid förundersökningen påträffade bebyggelse- och aktivitetsspåren i området, som tidigare betraktats som tämligen perifert, indikerar en kraftig, initial, ekonomisk expansion under 1200-talet. Exempelvis förläggs tillverkningen av den typ av nästanstengods som påträffades till mitten av 1200-talet (Gaimster 1997:300). Detta är något som på sikt kan förändra synen på det sydvästligaste Skånes urbanitet. Schakt B Schakt B, om ca 4 x 8 m togs upp ca 15 m från Algatan, parallellt med denna och i rät vinkel mot befintlig grannfastighet. Målet var att försöka fånga aktivitetszonen, det vill säga det område bakom gatuhusen som brukar rymma bostadshus, brunnar och spår efter mera vardaglig verksamhet. Kv. Herkules 13

14 Schaktet sträcktes med avsikt ut över en sentida avloppsledning, 4. Tanken var att delvis tömma denna för att genomföra sektionsdokumentation. En sekundär elledning lagd i återfyllningen till avloppet omintetgjorde dock planerna, figur 9. Fig. 9. Förundersökningsschakt B. Skala 1:100. En provgrop om, ursprungligen, 2 x 1 m i öst västlig riktning togs upp i schakt B:s nordöstra del. Det, efter avlägsnade moderna packmassor, i plan exponerade lagret (15) utgjordes av omrörda äldre kulturlager med inblandning av konstruktions/raseringsmaterial från den yngsta gårdsbebyggelsen riven på 1970-talet. Två ledningsdragningar hade gått ned i detta men lämnat äldre kulturlager orörda, figur 10. En stenläggning (72) visade att gårdsplanen under historisk tid varit stenlagd. Stenläggningen hade föregåtts av en knadderyta lagd på ett kraftigt träkolslager, som tolkades som omrörda brandlager (76). Under detta fanns flera, delvis avröjda lergolvshorisonter. I provgropens södra del framkom en större nedgrävning (brunn?) som av fynden i återfyllningen att döma tycks ha återfyllts under talet (LUHM 31365:51). Anläggandet av brunnen/gropen och avröjningen av bebyggelseresterna visar att den rumsliga organisationen omstrukturerats vid något tillfälle. Det tycks som om det funnits ännu äldre bebyggelse på platsen. Under ett kraftigt utjämningslager (grund för lergolvssekvensen) fanns omrörd lerklining och lera som tolkades som lergolv. Intressant att notera är att det inte fanns något vikingatida kulturlager, däremot fanns det linser av organiskt material/humösa färgningar i det underliggande grus- och sandlagret. Detta förhållande kan tolkas som att boplatsens östra utkant (mot Österbäck) varit lokaliserad uppe på Järavallen. 14 Kv. Herkules 8

15 Fig. 10. Sektionsritning från provgropen i förundersökningsschakt B. Skala 1:20. Sammanfattningsvis tyder sekvens på att det på platsen finns spår efter en inre gårdsbebyggelse, som utifrån det begränsade fyndmaterialet kan dateras till och 1300-talen. Områdets organisation har sedan förändrats och det anlades en brunn på platsen. Det är oklart huruvida träkolslagren skall tolkas som brandspår som bristfälligt rensats upp eller som spår efter exempelvis smedjor eller ugnar i området. Den yngre stenläggningen av gårdsplanen (72) tycks ha haft lång varaktighet. Schakt C Schakt C förlades i likhet med schakt B vinkelrätt mot befintlig grannfastighet och omfattade en avbanad yta om 6 x 4 m. Tidigare arkeologiska observationer i kvarteren ned mot strandlinjen har visat att de södra delarna av kvarteren utgjorts av grunda strandlaguner som inte tagits i anspråk för bebyggelse förrän i senare tid. Områdena tycks ha använts som avstjälpningsplatser. De geotekniska undersökningar som nu gjorts i området tycks styrka antagandet, fyllningens tjocklek är större strax sydost om den här aktuella fastigheten (GeoSyd ). I figur 11 visas en principiell bild över de generella depositionsförhållandena inom kv. Herkules 8. I Schakt C exponerades, efter att modern packsand och bärlager tagits bort med maskin, omrörd kulturjord och raseringsmaterial efter det yngsta gårdshuset (13), figur 12. Gårdshuset har varit uppfört i flera våningar och vilat på en rejäl grundmur, vilken exponerades i schaktets östra kant (12). I den provgrop som påbörjades i schaktets sydvästra del påträffades det yngsta gårdshusets golv intakt (inklusive trossbotten och linoleummatta!). Eftersom resterna av gårdshusets västra grundmur låg längs kanten på schaktet (skadat av yngre avlopps- och ledningsgrävning, 4) kunde det konstateras att hela schakt C låg inom begränsningen för det yngsta gårdshuset. Arbetet med provgropen avbröts därför. Den geotekniska un- Kv. Herkules 15

16 Fig. 11. Principfigur över de generella depositionsförhållandena inom kv. Herkules 8. Norr åt vänster i bilden. Observera att förhållandena är överdrivna och förtydligade. dersökningen ger vid handen att endast 1,5 2 dm fyllning skulle finnas kvar under golv och trossbotten. Intressant att notera är att hela den befintliga parkeringsytan efter rivningen på 1970-talet fyllts ut med ett cm tjockt lager packad sand och bärgrus (3,2) och att nivåskillnaderna inom tomten fram tills ganska nyligen varit mycket markanta. Detta förhållande har delvis förstärkts genom depositionsmönstren. I norr, mot Algatan, har nya ytor skapats genom att material lagts ut över äldre bebyggelsespår. På så sätt har man avsiktligt höjt Strandvallen ytterligare. Sannolikt har målet varit att undkomma översvämningar i samband med höststormar och högt vattenstånd (något som tydligen inte varit helt ovanligt ända fram i modern tid). Fig. 12. Förundersökningsschakt C. Skala 1: Kv. Herkules 8

17 Utvärdering Förundersökningen visade att det inom den aktuella fastigheten finns en mycket välbevarad stratigrafisk sekvens med hög informationspotential för en rad frågeställningar. Stratigrafins karaktär varierar inom området, något som har sin grund i de variationer i depositionsmönster som är ett resultat av hur tomten/tomterna disponerats under äldre tider. Ut mot Algatan finns spår och lämningar efter minst fem bebyggelsehorisonter vilka förefaller att ha röjts av i endast begränsad omfattning. Sannolikt har man eftersträvat en höjning av topografin. Här påträffades också kulturlager som kan knytas till den boplats från yngre järnålder som dokumenterats vid tidigare undersökningar i staden. Detta, äldsta, kulturlager överlagrades av ett kraftigt sandlager, vilket indikerar att det inte förekommit någon kontinuerlig verksamhet på strandvallen i området mellan det att den vikingatida boplatsen lades ned och staden Trelleborg grundlades. De medeltida lagren innehöll daterande fynd från mitten av 1200-talet, vilket får betraktas som mycket intressant i relation till äldre kunskap. Fynd och lager tyder på att en avsevärt större del av (den medeltida) stadsytan tagits i anspråk redan från grundläggningsskedet. Denna, ursprungliga, stadsbebyggelse var översandad vilket visar på en kontraktion i områdesutnyttjandet inom staden under högmedeltiden. Ytan har under en period stått mer eller mindre öppen och brukats extensivt för att sedan åter tas i anspråk. Om den stenläggning som exponerades i schakt A (58) är densamma som framkom i schakt B (72) tycks detta ske under 1400-talets andra hälft. Därefter förefaller bebyggelsen ha varit permanent fram till modern tid med flera om- eller tillbyggnadsfaser men med få övergripande förändringar i rumslig disposition. Det senare intrycket förstärks av observationerna från schakt B, där de flesta förändringarna tycks ske före 1400-talet. I schakt B fanns inga tydliga, direkta, spår efter övergivande. Däremot hade det företagits mer markarbeten och avröjningar i denna zon. Från området längst in på gården skapades inget arkeologiskt källmaterial eftersom den yngre gårdsbebyggelsen visade sig utgöra lejonparten av den kulturlagervolym som enligt de geotekniska undersökningarna skulle finnas i området. Till följd av den begränsade volym kulturlager som undersöktes är fyndmaterialet tämligen litet och upptar 53 fyndnummer. Majoriteten utgörs av keramik. Någon funktions- eller verksamhetsbestämning har inte kunnat göras utifrån de tillvaratagna fynden. Frågeställningen rörande området som merkantil miljö har inte kunnat besvaras utifrån förundersökningen. Däremot kvarstår hypotesen inför kommande undersökningar. Förundersökningen visade att fortsatta arkeologiska undersökningar skulle vara av vetenskapligt värde för kunskapsuppbyggnaden i både kvantitativt och kvalitativt avseende. Att området, som tidigare betraktats som den medeltida stadens utkant, tagits i anspråk redan vid mitten av 1200-talet kan sätta Trelleborgs historia i nytt ljus. Det finns här en möjlighet att följa urbanitetens inre dynamik, förtydligad just genom de kontraktioner och diskontinuiteter som finns i den stratigrafiska sekvensen. Denna kunskap bör sättas in i ett större områdessammanhang för en diskussion kring det sydvästligaste Skånes urbanitet i ett längre tidsperspektiv. Kv. Herkules 17

18 Det finns ett antal intressanta platser i det sydvästligaste Skåne som är relevanta för en problematisering av områdets urbanitet. Den boplats som ligger längs strandvallen förefaller att vara ganska stor, den vikingatida ringborgen, ett förhållandevis stort antal köpingeorter, komplexet med handelsplatser i Foteviken och Kämpinge samt Skånemarkanden med stadsbildningarna Skanör, Falsterbo och sedan Malmö. Vilka roller har dessa platser haft vid skilda tidpunkter och på vilket sätt har anläggandet av staden Trelleborg sam- eller motverkat i dessa relationer? Är kontraktionen under sent 1300-tal enbart en kris i befolkningsunderlag, eller har det ekonomiska grundlaget varit svagt? Kan man tänka sig att satsningen på Malmö gått ut över Trelleborg? Sett i dessa sammanhang är arkeologiska undersökningar i Trelleborg av stort vetenskapligt värde. Kvarteret Herkules karaktär av utkantsområde kan härvidlag tydligare illustrera fluktuationer i bebyggelsemönster, ekonomisk och social bärighet. Inom svensk stadsarkeologi har det tidigare funnits en tendens att bortprioritera dylika områden i stället för att problematisera dem och deras informationspotential. Det finns därför få motsvarande undersökningar gjorda. Förfarandet att vid förundersökning i stadsmiljö öppna något större ytor för plandokumentation och bedömning av placering av provgropar får beskrivas som mycket lyckat. I schakt A kunde det skapas en översikt över bebyggelsen (som i och för sig var mycket tydlig) och omvänt; i schakt C framstod omfattningen av yngre påverkan likaså tydligt. I det senare fallet innebar det att tid inte lades ned i onödan på att stå och hacka sig igenom trossbottnen. I schakt B kunde förekomsten av en större nedgrävning konstateras tidigt och fokus lägga på sektionsdokumentationen i stället för detaljerad plandokumentation av fragmentariska lager. I schakt A kunde det likaså tidigt konstateras att området skulle komma att föreslås för slutundersökning, varför provgropens storlek begränsades (för att inte försvåra eventuell slutundersökning). Åtgärdsförslag Hela det område som är aktuellt för nybyggnation, fastighetens östra del, är undersökningsbar. I förhållande till de platsspecifika frågeställningar som diskuterades i undersökningsplanen för förundersökningen respektive den diskussion som skisserades ovan rörande områdesurbanitet bör bebyggelselämningarna prioriteras. En slutundersökning av en större, sammanhängande yta av gatubebyggelsezonen föreslås därför. 18 Kv. Herkules 8

19 Referenser Gaimster, D German Stoneware Archaeology and Cultural History. London: British Museum Press. Jacobsson, B Trelleborg. Rapport Medeltidsstaden 38. Riksantikvarieämbete och Statens Historiska Museum. Stockholm, RAÄ/ SHM. Jacobsson, B Rapport, provundersökning i medeltida stadsområde. Kv. Östrebro 30, Trelleborg, Skåne. Lund, UV Syd Jacobsson, B Rapport, provundersökning i medeltida stadsområde. Kv. Oden 13, Trelleborg (fl 19) Skåne. Lund, UV Syd Jacobsson, B Trelleborgen i Trelleborg. Förhistoriska boplatslämningar och gravar, vikingatida ringborg och medeltida bebyggelselämningar. Skåne, Trelleborg, kv Gröningen, kv Kråkvinkeln, Bryggaregatan och Svenstorpsgatan. UV Syd rapport 1999:93. Lund, Riksantikvarieämbetet. Jacobsson, B., Carlberg-Kriig, A., Kriig, S., Skåne, Trelleborg, kvarteret Oden 26. RAÄ 19. Arkeologisk för- och slutundersökning UV Syd Rapport 1995:50. Lund, UV Syd Jeppsson, A Skåne, Trelleborg, Algatan m fl RAÄ 19, Skåne, Västra Vemmerlöv sn, Vemmerlöv 16:2, RAÄ 40, antikvarisk kontroll 1985 och UV Syd Rapport 1995:16. Lund, UV Syd Kriig, S Rapport, förundersökning, Trelleborg, kv. Myran 7, 8, 13 och 14, Skåne. Lund. UV Syd Kriig, S Rapport, Förundersökning kv. Herkules 29, Trelleborg, Skåne. Lund, UV Syd Kriig, S. 1992a. Rapport, Slutundersökning kv. Oden 34, Trelleborg, Skåne, fornlämning 19. Lund, UV Syd Kriig, S. 1992b. Rapport, arkeologisk förundersökning Kv. Myran 15 17, 27 m fl, Trelleborg, Skåne. Lund, UV Syd Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Projektnummer: Undersökningstid: maj 2003 Exploateringsyta: ca 400 m 2 Undersökt yta: ca 85 m 2 Läge: Ekonomiska kartan, blad 1C 8g, Koordinatsystem: Rikets. 5 GON V Höjdsystem: RH Dokumentationsmaterialet förvaras på UV Syd till dess att slutundersökningen är genomförd och bearbetad. 9 planritningar i skala 1:20, 2 profilritningar i skala 1:10 Fynd: LUHM Fnr 1 53, Kv. Herkules 19