NUMMER UTGIVET AV

Transkript

1 NUMMER UTGIVET AV

2 GLASBRUKSMUSEETS vara eller icke vara Utdrag ur rapport av museichef Börje Johansson Att utveckla Glasbruksmuseet från kommunalt till ideellt museum Bakgrund Under några år har kravet varit att minska driftskostnaderna för det kommunala Glasbruksmuseet. Först genom ett försök att samlokalisera museet med biblioteket. En lösning som kunde ha medfört ett flertal positiva effekter. Tyvärr blev medborgarprotesterna så stora, att förslaget inte gick att genomföra. Att avveckla verksamheten och lägga museet i malpåse, ansågs inte heller vara ett politiskt gångbart alternativ. I stället kontaktades några föreningar med nära anknytning till Glasbruksmuseet, för att utröna möjligheterna till ett övertagande av verksamheten. Föreningarna ville gärna bidraga till framtida drift, men ville inte ha varken ekonomiskt, personellt eller administrativt ansvar. Förslag Den möjlighet till lösning, som är kvar, är att bilda en ny ideell förening. Detta projekt har fått arbetsnamnet Glasbruksmuseets vänner under bildande. Genomförande Ett flertal sonderingssamtal har genomförts. Med representant för Surtefonden, för framtida ekonomiskt stöd. Med AF om möjligheten att anställa personal, med lönebidragsstöd. Med Arbetsmarknadsenheten för att få tillgång till personal inom fas tre-projektet. Med Repslagarmuseet för att köpa resurser för ekonomi- och personaladministration. Med tilltänkta sponsorer om gemensamma aktiviteter. Med museirådet om gemensamma aktiviteter. Alla har hittills visat sig positiva till de tänkta lösningarna. Fortsatt arbete Planerna för det fortsatta arbetet startade med att informera AU inom förvaltningen i måndags och fortsätter med att informera medborgarna, få ett formellt beslut om genomförandet av Utbildnings och kulturnämnden. Upprätta en detaljerad driftsbudget och verksamhetsplan jämte förslag till stadgar. Ha ett konstitutionerande möte för föreningen. Bilda föreningen. Söka bidrag från Surtefonden. Skriva driftsavtal med kommunen. Upprätta anställnings och övriga avtal. Söka cafétillstånd. Sammanfattning Om ovanstående tidsplan kan hållas, vilket är realistiskt, kan verksamheten vid Glasbruksmuseet fortsätta utan något uppehåll. Det är mycket snäva tidsmarginaler och någon tid för förseningar finns inte. Skulle det uppstå tidsförskjutningar i övertagandet av museet, rekommenderar jag att kommunen driver verksamheten vidare tills den nya organisationen kan ta över. Surte

3 I FEMTIOTALETS SVERIGE IVAR Ludde OCH ARON Sme n Text: Gösta Olsson Foto : P-G Kihl Ivar Ludde och Aron Sme n i femtiotalets Sverige. Det var de som byggde dagens Sverige med sexårig folkskola som grundutbildning. Vardagar klädda i blåställ, på söndagarna alltid i kostym. När jag var skolungdom på femtiotalet var det aldrig några problem att få sommarjobb på glasbruket. Från det man var fjorton år var det bara att anmäla sig till Linder på kontoret. Sex veckor brukade vi arbeta på sommarlovet. Packa flaskor och burkar i kartonger var arbetsuppgiften. Halv sju till halv fem var arbetstiden. 48 timmars arbetsvecka. En och fem i timmen. Det var då jag lärde känna gubbarna på bilden. Det var de som byggde dagens Sverige. De hade sexårig folkskola som utbildning. Ivar Ludde (till vänster) lastade med hjälp av en liten kärra glaskartonger på järnvägsvagnar. Ivar Ludde visste exakt var i magasinet sortimenten fanns. Han hade alltid en rejäl väst i jobbet. Jag såg aldrig en droppe svett i hans ansikte trots hårt och idogt slit dagen i ända. På kvällen gick han ned till station och tittade på järnvägsvagnarna han skulle lasta nästa dag, ett slags arbetsplanering. Aron Smén (till höger) var smed. - Studenten kan vem som helst ta, sade han. Men smed, det är värre. Det hade han naturligtvis rätt i. Det var stil på gubbarna. Alltid kostym och slips på helgerna. Alltid huvudbonad. Alltid ett vänligt leende. På midsommarvakan som missionsförsamlingen brukade anordna i skogen ovanför bruket sjöng Aron Sme n varje år sången som började: Det följer en morgon på svartaste natt 3

4 FOTON FRÅN FÖRR Borgens SK Prisutdelning efter tävling. Bakre ledet och trea från höger har vi Rikard Eliasson, en av Borgens ledande idrottsmän. Gunnar Montören Johansson och John Olsson. Kortet taget på gamla förrådet. John hade varit i Amerika och bodde i Chicago, Han berättade att han varit och ätit på restaurang och att Al Capone hade suttit några bord från dem. 4 Interiör från en lanthandel

5 Glasblåsarsläkt och ett efternamns historia Nästa säsong kommer vi att introducera släktforskning. Kjell Matsson kommer att hålla i detta. Tid och plats meddelas senare. När jag tittar igenom Nytt från Bôxeknuten så hittar jag en av de första artiklarna som jag skrev. Den handlade om farfar Bernhard Nilsson och farmor Paulina f. Teiler. Det jag visste var att Bernhard var född i Finland och då utgick jag ifrån att han var finne. Jag blev nyfiken på hur det låg till och gick på en kurs i Släktforskning bara för att lära mig hur man skulle göra och var man skulle leta efter uppgifter om släkten. På mammas sida har vi en amerikan som samlat namn och årtal. Men inget om personerna ifråga. Det jag ville ha reda på var om det fanns finskt blod i mina ådror. Införskaffade en skiva med Sveriges befolkning år Här skulle jag fina svaren på mina frågor! Men icke. Hur jag än letade och sökte så inte fann jag farfar eller farmor. Däremot en Maria Teiler f. Lüppert, änka med tre barn. Olga, Karl och Johan. Ingen släkt till mig var min första tanke. Jag tog och åkte ner till Surte kyrka och församlingsexpedition. Fick låna kyrkboken där pappa Eugén fanns och hela min släkt. Det visade sig att Maria var Paulinas mor och Karl hade ett andra namn som var Albert. Efter farfars namn stod det att han var född i Pussala, Finland. Jaha så då var det sant att jag var lite finne i alla fall. Nu gav jag mig inte med detta utan gick med i en släktforskar förening och via den köpte en uppkoppling till Sveriges släktforskning så jag kunde via datorn leta i kyrkböcker efter min släkt. Lite svårt att läsa i vissa av dessa böcker. Jag hittade farmor och farfar. Det visade sig att de flyttat till Skottland 1888 och kom inte tillbaka till Surte förrän De gifte sig 1888 och äldsta sonen, Frank, föddes i Skottland föddes Fanny i Surte tillika med pappas övriga syskon. Så började jag leta bakåt. Via Brommö-Torsö, där farmor föddes, kom jag till Venjan i Dalarna. Här hittade jag ingen Teiler men en Tegler som kom från Biri, Norge. Sökte igen på nätet och hittade en som också hade Teiler i släkten. De hade kommit ytterligare längre bak i tiden. Det visade sig att sista namnet var en Hans Jürgen Ziegler. Han arbetade 1751 på Hahnenhhorst glasbruk i Gross Posserin. Meckelburg-Schwerin, vilket ligger 6 mil sydost Lübeck. Så ifrån Tyskland (Ziegler) via Norge (Thiegler) till Venjan (Tegler) ner till Torsö (Teiler) och så till Surte där pappa tog och stavade det Teiler, som var farmors namn som ogift. Jag kan ju nämna att jag lyckats spåra farfars släkt och de kommer från Djursdala, nära Vimmerby. Farfars far började som glasblåsare och flyttade till Lemmhult. Där ifrån till Lemmi-Pussala i Finland, där farfar föddes av småländska föräldrar. Så jag är 75% smålänning. Har ju arbetat på Brandkåren i Göteborg och där hade vi motorsprutor som var tillverkade av Ziegler, Schwerin Tyskland. Göran Teiler 5

6 ETT STORT TACK vill redaktionen för denna tidning rikta till våran fotograf Rolf Gustavsson som har tagit de flesta bilderna i tidningen. Han har dessutom jobbat sig igenom P-G Kihls diabilder, ihop med Agneta Jonsson och medlemmar i Bruksongar. Rolf är gift med Solgerd och får även ställa upp när det gäller att hjälpa festkommittén.... också till Jouko Kangasoja som gör ett jättejobb med vår hemsida. Han ser till att den ständigt är uppgraderad och aktuell. Jouko har även han bidragit med foton lite då och då. Han är gift med vår kassör Margot.... och naturligtvis också till hela festkommittén och våffelgruppen. Dessa ser alltid till att våra fester och sammankomster blir till riktiga fester.... Lisbeth Hirsch för hennes engagemang när det gäller våra reser. Hennes fantasi när det gäller att hitta nya spännande resmål tar aldrig slut. Alltid lika trivsamma resor och mycket uppskattade.... sist men inte minst vår ordförande Bo Sandberg för det jobb han lägger ned och den energi han har i brännande frågor.... och även resten av styrelsen. Alla ni skall ha ett STORT TACK!!!!!! 6

7 Lite av varje 7

8 JULMARKNAD 8

9 JULFESTEN

10 HÖSTENS AKTIVITETER 25 Augusti Allsång i Hyttan blev en stor succé. Mycket folk och vädret var med och gjorde det både soligt och välklingande. Det har alltid spelats och sjungits på Bruket och detta intresse finns kvar. Vi tackar samtliga inblandade och Våffelgruppen, en av våra nybildade grupper i Bruksongar. Vi ser fram emot nya allsångskvällar till våren när solen åter skiner och vinterns kyla har fått ge vika för vårsolens värme! 1 September Uppstarten för Hösten-09 startade med en spontan grillfest. Josef och Bosse grillade. Som alltid på våra kvällsträffar var det mycket folk. Tisdagsträffarna kl drog igång den 8 september och vi gick igenom P-g Kihls diabilder och har nått botten på de två papperskassarna som var till brädden fyllda med diabilder. En del blev utsorterat och en del vet vi inte om det är från Surte eller ej. De som gick igenom vår censur kommer att scannas in och läggas på en CD-skiva och även visas på någon kvällsträff i framtiden. 6 oktober Säsongens Musik-kafe hade vi flyttat till Bohus Centrum. Anders Reis Svänggäng underhöll med skön musik och som vanligt var det knôkat med folk. Kanske detta blir något för framtida Kaféer? Förhoppningsvis blir det en utbyggnad av museets lokal så fler ryms där! 4 November Fotoafton. Mikael Heinze visade foton och pratade om Risveden. Fotona var tagna runt trakten och på dess storslagna natur 10

11 Fler FOTON FRÅN FÖRR Foto på Surte skolas elever år 1907 Möhippa eller maskerad i Missionshuset. Flitens lampa lyser över dessa Studiecirkeldeltagare. 11

12 Forts. från Nr 9 VÅR BARNDOM NEDTECKNAT AV CARIN NOLBERG ( f. Ahrnberg) 1957 En ko som drog en släde fick vi se en vinter. Det var en polis som hade det underliga ekipaget. Vi såg ju annars hästar med slädar. På hösten var det marknad på torget. Då var det liv och rörelse. Det såldes varor av många olika slag vid stånden som var uppsatta på hela torget. Kungälvs pepparkaka och marknadskarameller var något man måste köpa när det var marknad. Skutor kom och lade till nedanför bron. Där såldes fisk av olika slag. Det fanns ju de som fick för mycket av starka varor den dagen. Då passade vi på att få tag på en polis och talade om att det går en person som inte är nykter. Vi tyckte det var spännande att se på när han tog honom. Det var ju inte så snällt av oss. När vi var ensamma hemma passade vi på att ta vår eka och ro ut. Vi tog oss över älven, bort till Hisingssidan. Men om vi hörde en båt komma som körde sand till glasbruket, då blev vi rädda för den gjorde så stora vågor. Då var det bäst för oss att komma fort iland. Annars var det inget som skrämde oss när vi var ute på älven. Inte ens när vi tog oss upp för strömmen under bron. När vi väl hade orkat ro upp, lade vi årorna på ekkanten och så drev vi nedför strömmen igen. Vi brydde oss inte om att ekan slog emot brokanterna. Det var ett äventyr som kunde slutat illa, ekan kunde vält och vi hade fallit i och drunknat. Det talas om att ha änglavakt. Säkert hade vi det många gånger. Ekan var otät, men vi skaffade lera och tänkte att få den tät, men det gick ju inte bra, det var bara att sitta och ösa ur vattnet som rann in. Far var ju i sitt arbete och kunde inte veta vad vi hade för oss om dagarna. 12 Men vintertid, då älven var frusen med metertjock is, vågade jag aldrig gå ut på den. Sedan jag fick se en lekkamrat som höll på att drunkna var jag rädd. Som sagt bodde vi nära älven och jag var på väg att gå dit ner då jag fick se någon som låg vid ett litet isstycke som gick ut från land. Far var hemma så vi båda sprang ner, men två karlar som också sett den nödställde pojken kom springande och hade båtshakar med sig och fick upp honom. Han var alldeles omtöcknad och frågade hela tiden Var är jag? Han hade säkert inte klarat av att ligga i det kalla vattnet en längre tid till. Sedan den händelsen var jag alltid rädd för att gå ut på isar. Vår morfar var färjkarl och skötte färjan som gick från Kungälvssidan till Hisingssidan. Den var inte elektrifierad utan fick dragas över av en lina, då fick det dragas med träkläppar. Det var roligt att få följa med över älven. Vill minnas att det kostade 1-2 öre för dem som skulle över med färjan. Vi fick följa med Kungälvsbåten. På båten fanns Frans som var så snäll. Båten gick till Bohus station för att hämta tågresenärer som skulle till Kungälv. Det var så roligt att få följa med och stå och titta ner i maskinrummet och se hur maskinerna arbetade. Det var en liten båt som jag har ett minne av. Vi flyttade tillbaka till Surte år 1919, där vår far fick arbete igen på glasbruket. Fick en liten enrumslägenhet i ett gammalt hus intill Herrgården. Det gick väl inte för oss att få någon bättre bostad. Vintertid var där så kallt, så när elden hade slocknat i spisen blev det nollgradigt inne. När det regnade rann vattnet genom taket ned på köksbordet.

13 Vi satte glasburkar med strutar av skrivbokspapper i så att inte vattnet skulle stänka över hela bordet. När vi kom hit fanns det en stor låda med sågspån i, det hade förvarats is i den. Det togs bort och vi körde dit jord och fick en liten fin trädgård, där vi odlade potatis, jordgubbar och hallon. Mycket fina prydnadsväxter hade vi också, Vi skaffade höns, så vi hade ägg till husbehov. När vintrarna var så kalla så det blev 30 då tog vi in hönorna i köket och satte en grind för så de inte skulle flyga omkring. En matta lade vi över så det blev mörkt så de inte skulle kackla utan vara tysta på natten. Vi skulle ju upp för att gå till skolan på morgonen och ville inte bli störda. Ibland satt vi ute i hönshuset med en lykta tänd och vi värmde tegelstenar och lade hos dem så de inte skulle frysa. Vi var mån om dem, de försåg oss ju med ägg så vi fick till pannkakor. Här fanns det elektriskt ljus. Här behövde vi inte använda varken fotogen eller karbidlampa som vi fått förut. Vatten kunde vi hämta i kranen i tvättstugan under. Så det var bättre än där vi bodde i Kungälv. En bakstuga fanns här och det lyckades ibland för oss att få en liten nybakad kaka. Vad den smakade gott. Om somrarna plockade vi bär av olika slag så vi hade ett bra förråd att taga av på vintern av sylt och saft. Vår lilla trädgård gav oss en bra skörd av grönsaker och potatis. När mina bröder hade slutat skolan fick de tillfälliga arbeten om somrarna och kunde bidraga med lite pengar till mat. Vår fars förtjänst var dålig och vi var ju fem i familjen som skulle klara oss på den lönen. Det var svårt många gånger att få pengarna att räcka till. Vi hade en eka i älven och när vi inte hade pengar till mat tog vår far och en av mina bröder och rodde ut och fiskade. Det lyckades att få rätt bra fångst ibland så vi själva hade och kunde sälja så vi fick pengar att köpa bröd och smör för. Vi fick gå hungriga många gånger, på den tiden var det ingen som brydde sig om att folk svalt och frös. Det fanns ingen hjälp att få, socialhjälp var helt främmande, idag är det vanligt med sådana bidrag och de är lätta att få. Vår far var skicklig på att förtenna kopparkärl och sula skor och laga galoscher och fick på så sätt lite pengar. Vi fick först ha till mat och mycket annat fick vi vara utan. När det närmade sig jul brukade min äldste bror plocka grönt för juldekorationer i affärerna och taga upp beställningar på jultidningar och fick lite pengar till julklappar. Vi skulle ha en julgran, för utan den var det ingen jul. En tanke på att gå i skogen och stjäla en hade vi inte. En gran som inte var betald den hade vi inte någon glädje av. Min bror och jag gick den långa vägen till Kungälv. Där såldes det granar på torget vid kyrkan. Men vi skulle hem och vägen var ju lika lång tillbaka och nu hade vi ju vår gran att bära på. Då fick min bror se två karlar som hade motorcykel med sidovagn. Han gick fram och frågade om vi fick åka med. Det gick bra för de skulle till Göteborg. Vi två satte oss med vår gran i sidovagnen och vi var snart hemma igen. Vi klädde vår gran och satte stearinljus i, men vi tände dem inte förrän på julaftonskvällen. Då delade vi ut julklapparna som vi sparat ihop pengar till. Det var julstämning då, som vi kanske inte kan tycka idag. SLUT 13

14 ORDLISTA ÖVER SPECIFKA SURTEORD OCH UTTRYCK Finns det specifika ord och uttryck i Surte? Ja det gör det. Efter som folk kom från Wermland (Liljedahl och Eda), från Skaraborg (Torsö och Årnäs), och från Göteborg och Bohuslän. Tar man allt detta och dessutom lägger till att glasblåsare flyttade runt till olika platser och länder, så är det inte så konstigt att det skapades en egen dialekt och egna uttryck. För att skapa en ordlista över dessa, samlades en grupp Bruksongar av samma åldersgrupp och började ta reda på dessa ord. Gösta Olsson var den som tog initiativet. Det denna grupp kom fram till är följande ord/uttryck De va la änna roligt att I kônne komma, (som blev titel till denna ordlista.) A B C D E F G H I J K L M N O P R S T Butäter (Potatis) Bonkedrekk (Svagdricka) Den Dronkna (Drukna) De kan en inte veta Fartsa med platten Gråtallar (Gråsparvar) Ho (Hon) Hästera (Hästarna) Hunnera (Hundarna) Hyttetompar (Duvor) Hunna ä vi (Hurdana är vi) I (Ni) Jåli (Barnslig) Ko, Kora (Ko, Korna) Knevla (Omständigt) Könstit (Konstigt) Kôna (Tjej) La å (Lade av) Te möran ( I morgon bitti) I möra da (I morgon) Pôse (Påse) Pôjk (Pojke) Sûrte (Surte) Sa ten/ sa tena (Sa till honom/henne) Sôvvel (Pålägg) Tve sôvvla (Två sorters pålägg) Samme dan (Samma dag) Sopetunna Slaskespann Tjöta Träböttnar (Träskor) Tjaski (Tråkig) Tjala (Skvallra) EFTERLYSNING HAR NI FLER ORD/UTTRYCK SÅ SKICKA OSS ETT BREV/VYKORT MED DESSA! ADRESSEN ÄR: BRUKSONGAR BOX SURTE 14

15 Redaktionens sida Har ni förslag på aktiviteter för kvällsträffarna eller andra idéer mottages alla sådana hjärtligt. Förslag till denna skrift är vi tacksamma för också! Vi har en förslagslåda i Bruksongars lokal (Surte Glasbruksmuseum) I dessa moderna tider kan ni även mejla mig: Göran Teiler e-post: teiler@swipnet.se Märk mejlet med Bruksongar Hemsida: bruksongar.dinstudio.se E-post: bruksongar@dinstudio.se EFTERLYSNING Vi har fått in en förfrågan om släktingar till Axel Fredrik Noll. Hon som frågar heter Peggy Stanley. Skulle du vara släkt eller ha foton som rör släkten så är Peggy glad för varje bidrag och kontakt. Eventuellt kommer hon till Surte till våren. Adress: Peggy Stanley Johnson Rd NE Poulsbo, WA USA Mail: whispered@embarqmail.com 15

16 Ansvarig utgivare: Redaktörer Bo Sandberg Göran Teiler Jouko Kangasoja STYRELSEN Ordförande Vice ordf. Sekreterare Kassör Övriga medl. Styrelsesuppl. Bo Sandberg Josef Barsi May-Lis Hallqvist (f. Creutzer) Margot Kangasoja (f. Olsson) Monica Pihl (f. Jonsson) Inger Mårtensson (f. Nyberg) Göran Teiler Margareta Bertling Annette Kullander (f. Göbel) Barry Asplund Vår adress är: Bruksongar Box SURTE Hemsida: bruksongar.dinstudio.se E-post: 16