Sallerupsvägens förlängning

Transkript

1 Arkeologisk slutundersökning 1991 Sallerupsvägens förlängning ETAPP I: RISEBERGABÄCKEN, TOFTANÄSVÄGEN OCH KLÅGERUPSVÄGEN Husie och S. Sallerups socknar i Malmö stad Skåne län Malmö Museer Arkeologienheten Rapport 2009:021 Anette Sarnäs

2

3 Arkeologisk slutundersökning 1991 Sallerupsvägens förlängning ETAPP I: RISEBERGABÄCKEN, TOFTANÄSVÄGEN OCH KLÅGERUPSVÄGEN Husie och S. Sallerups socknar i Malmö stad Skåne län

4 Malmö Museer Box Malmö Tel: Besöksadress: Malmöhusvägen Arkeologisk slutundersökning 1991 Sallerupsvägens förlängning Etapp I: Risebergabäcken, Toftanäsvägen och Klågerupsvägen Husie och S. Sallerups socknar i Malmö stad, Skåne län Arkeologienheten Rapport 2009:021 Författare: Anette Sarnäs Grafisk form: Anders Gutehall Omslagsbild: Enkelkam av ben med järnnitar (Fyndnr från A33) Tryck: Elanders Sverige AB Malmö Museer 2009

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Syfte och metod 6 Topografi och fornlämningsmiljö 6 Utrednings- och förundersökningsresultat 8 Undersökningsresultat 8 RISEBERGABÄCKEN 8 TOFTANÄSVÄGEN 18 KLÅGERUPSVÄGEN 25 Tolkning och källkritik 40 Utvärdering 40 Projektorganisation och kvalitetssäkring 41 Referenser 41 Tekniska och administrativa uppgifter 42

6 Figur 1. Undersökningsområdets läge i Skåne och inom Malmö kommun. 4 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

7 Sammanfattning Den planerade utbyggnaden av Sallerupsvägen österut från Dammstorpsvägen föranledde arkeologiska slutundersökningar på tre olika platser; benämnda Risebergabäcken, Toftanäsvägen och Klågerupsvägen. Målet var att dokumentera fornlämningarna för att kunna komplettera den tidigare kända bilden och göra det möjligt att infoga resultaten med tidigare och förväntade senare undersökningar. Den huvudsakliga metoden var avbaning med efterföljande undersökning av utvalda anläggningar. På Risebergabäcken undersöktes m 2 och 81 anläggningar, mest gropar, härdar och stolphål. De intressantaste lämningarna utgjordes dock av fyra grophus samt ett par brunnar. Sju möjliga långhus lokaliserades också. En anläggning innehöll trattbägarkeramik, en annan senneolitisk keramik. Grophusen och brunnarna skall förmodligen alla dateras till vikingatid tal. De möjliga långhuskonstruktionerna är odaterade, men kan eventuellt hänföras till äldre järnålder. Särskilda fynd som kan nämnas är ett skifferbryne, en vävtyngd, en enkelkam av ben, en sländtrissa av sandsten, en fibula av järn samt två keramikkärl, alla från vikingatid. På Toftanäsvägen undersöktes m 2 och 172 anläggningar, i huvudsak gropar och stolphål. Två möjliga långhus lokaliserades. Alla lämningarna förefaller kunna dateras till yngsta bronsålder äldre järnålder. Särskilda fynd som kan nämnas är delar av knivblad av järn, fragment av ornerade lerblock och silkärl, samt ett lårben eller skenben av människa som påträffades i en grop. På Klågerupsvägen undersöktes m 2 och 162 anläggningar, mest stolphål, gropar och härdar. Två anläggningar innehöll trattbägarkeramik av TN A-typ. Särskilt kan nämnas två brandgravar från yngre bronsålder, den ena med en dubbelknapp i brons från period IV samt ett vattenhål med ett svepkärl med lin, daterat till yngre bronsålder förromersk järnålder ( BC). Två långhus kan eventuellt dateras till yngre järnålder. Inledning Orsaken till undersökningen var att Sallerupsvägen skulle förlängas fram till Klågerupsvägen från Dammstorpsvägen, och uppdragsgivare var Malmö Stads gatukontor. Undersökningsområdet delades in i tre delar, A, B och C. Område A, benämndes Risebergabäcken, och undersöktes ; område B kallades Toftanäsvägen och undersöktes och slutligen område C, som kallades Klågerupsvägen undersöktes Grävningsledare på område A var Aprilla Thörn, på område B Håkan Assarsson och på område C Barbro Lindahl. Område A och B var öst-västligt orienterade schakt, medan område C var nord-sydligt orienterat. I rapporten kommer de olika undersökningarna att benämnas Risebergabäcken, Toftanäsvägen samt Klågerupsvägen. Efter avslutade undersökningar har materialet i olika grad efterbehandlats så till vida att fynd tvättats, delvis numrerats och en del översiktsplaner har gjorts. Konservering har i behövande fall genomförts. Två radiometriska dateringar har gjorts men inga andra naturvetenskapliga analyser. Två av grävningsledarna har avslutat sin anställning på avdelningen och rapporterna placerats på andra personer. År 2007 beslöts att alla tre områdena skulle avrapporteras i en gemensam rapport och arbetet utföras av Anette Sarnäs. Två radiometriska dateringar har utförts av Beta Analytic, Florida, USA och djurbenen har artbestämts av osteolog Lena Nilsson, då på Stadsantikvariska avdelningen. Tyvärr har de dokument som hör till artbestämningen inte kunnat lokaliseras. Dessutom saknas tre fynd från Risebergabäcken, liksom en del bränd lera. Vidare bör även noteras att en mängd flinta som tillvaratagits på Risebergabäcken och Toftanäsvägen gallrats ut vid registreringen. Undersökningsresultaten redovisas uppdelat på varje område för sig; i övrigt är rapporten gemensam för alla grävningarna. Avsikten med rapporten är enbart att göra materialet tillgängligt och inte göra några djupare analyser eller tolkningar. Digitalisering och registrering i Intrasis har gjorts för att underlätta användandet av grävning- MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 5

8 arnas resultat i samband med nyare intilliggande undersökningars analyser och tolkningar. Syfte och metod Varken projektprogram eller undersökningsplan föreligger för detta projekt. De aktuella frågeställningarna formulerades enbart i allmänna ordalag i länsstyrelsens beslut. För Risebergabäcken gällde att dokumentera den boplats som annars exploaterats utan föregående undersökningar. Särskilt viktigt ansågs vara områdets läge, med närheten till den forna kustlinjen under stenåldern (ca 500 m bort), för en diskussion kring bebyggelseutveckling, säsongsmässiga förflyttningar, näringsfång m.m. För Toftanäsvägen var målet att dokumentera förväntade hela huslämningar samt komplettera fornlämningsbilden med kulturlager, brunnar och eventuellt gravar. För Klågerupsvägen var avsikten att dokumentera lämningarna inför de förväntade undersökningar som avsågs göras på de intilliggande områdena, samt undersökningarna vid Kvarnbyrondellen och Bolagsbacken, på så sätt att resultaten skulle kunna infogas i en större helhet. Fortsatta undersökningar av intilliggande områden har på nytt aktualiserat utgrävningarna vid Sallerupsvägens förlängning och gjort dem intressanta som komplement till de nyare resultaten. Den metod som användes var avbaning med grävmaskin med efterföljande utgrävning av utvalda anläggningar. Träkolsprover togs när sådant material påträffades, men övriga prover endast i undantagsfall. I allmänhet undersöktes halva anläggningar, utom vad gäller grophusen, vilka undersöktes i sin helhet. Topografi och fornlämningsmiljö Undersökningsområdet är ett svagt kuperat landskap. Den västra delen är belägen på ca 10 m ö.h., varefter terrängen stiger mot öster till ca 18 m ö.h. Det har i huvudsak utnyttjats som åkermark (fig. 2). Figur 2. Undersökningsområdenas läge på Ekonomiska kartan från slutet av 1980-talet. Den västligaste delen, Risebergabäcken (MHM 7634), korsades av Risebergabäcken i nord sydlig riktning. På höjdryggen väster om och sluttningen öster om bäcken 6 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

9 påträffades anläggningar under utredningen. Avståndet till själva bäcken är 67 m för det västra schaktet och 88 m för det östra. Det östra schaktet ansluter direkt till fornlämningen RAÄ Husie nr 54, stenåldersboplats, där rikligt med slagen flinta konstaterats (fig. 3). Omkring 100 m söder därom ligger RAÄ Husie nr 9 (Tornhög), en gravhög. Ytterligare en gravhög med en stendyss skall ha funnits strax söder om Tornhög, men den är sedan länge borta. Undersökningen Toftanäsvägen (MHM 7519) utgjordes av en svag höjdplatå på ca 15 m ö.h. I den västra delen av området fanns en svacka med fuktigare och mer finkornigt underlag. Området ansluter direkt på alla sidor till andra undersökningsytor; i nordväst till MHM 8278 och MHM 12515, båda kallade Riseberga Öst, i nordost till MHM 7070 Toftanäs, i söder till MK 297 och MK 337 (Gyllins trädgård). Det korsas även av en hypotetisk sträckning av den s.k. Bronsåldersvägen (Erikson & Samuelsson 2000). På Riseberga Öst dokumenterades lämningar från olika tidsperioder, från mesolitikum till yngre järnålder. På Toftanäs framkom en omfattande bebyggelse från äldre järnålder samt bebyggelselämningar och gravar från neolitikum. Undersökningarna av Gyllins trädgård påvisade förekomsten av boplatslämningar från förromersk äldre romersk järnålder, liksom lämningar från tidig- och mellanneolitikum, bebyggelse och gravar från senneolitikum äldre bronsålder. Dessutom förekom bebyggelselämningar från yngre romersk järnålder vikingatid (Brink & Johansson 2006; Carlie, Friman & Strömberg 2007). Figur 3. Fornlämningsmiljön i området mot bakgrund av Skånska rekognosceringskartan. RAÄ-ytor gröna, RAÄ-punkter som svarta cirklar, övriga undersökningar i grått. Området Klågerupsvägen (MHM 7633) var beläget i en svag sydsluttning, med en platå längst i norr. Fornlämning RAÄ nr 80, Södra Sallerups socken, har senare gränslagts så att Klågerupsvägen helt löper inom denna. Hela den östra sidan av området ansluter även till undersökningen Nummertolvsvägen (MHM 7716), samt MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 7

10 den sydvästra delen till Hörlanders väg (MHM ). I väster ligger även fornlämningen RAÄ nr 1, Södra Sallerups sn, Frillingehög, samt undersökningen Kvarnbyrondellen (MHM 7144). På undersökningen Nummertolvsvägen dokumenterades gravar, offerplatser och långhus från tidigneolitikum till äldre järnålder. Särskilt kan nämnas en bronsåldersgrop som anslöt direkt till en anläggning (A90) på Klågerupsvägen, med två svepkärl, träföremål, ben och keramik. Även gaveln på ett långhus från Klågerupsvägen kunde dokumenteras (Siech 2002). På Hörlanders väg undersöktes offergropar, gravar och ett långhus. Lämningarna kunde dateras från tidigneolitikum till äldre järnålder (Siech 2001). UTREDNINGS- OCH FÖRUNDERSÖKNINGSRESULTAT Den arkeologiska utredningen utfördes under april och maj månader 1991 av Håkan Assarsson. Den utfördes dels som arkiv- och kartstudier och dels som fältarbete i form av provschaktning. Utredningen berörde en del av den nya sträckningen av Sallerupsvägen, från Dammstorpsvägen till Klågerupsvägen, inklusive tre anslutningsvägar. Kart- och arkivstudierna visade att exploateringsområdet berörde en fornlämningsrik trakt, med flera gravhögar och kända boplatser. Några registrerade fasta fornlämningar skulle direkt komma att beröras av vägarnas sträckning, nämligen Husie nr 51 och 54, samt Södra Sallerup nr 80 (alla registrerade som stenåldersboplatser). Undersökningar av den förstnämnda och den sistnämnda hade påvisat omfattande lämningar från järnåldersboplatser respektive yngre stenålder samt järnålder. Närmaste gravhög var Husie nr 9, kallad Tornhög, belägen ca 100 m söder om vägsträckningen. Totalt grävdes m provschakt med en bredd på 1,6 m. I tre områden kunde förekomst av fornlämningar konstateras. Dessa benämndes område A, B och C. Inom alla tre områdena påträffades gropar, stolphål och härdar, i område A och B även fynd av flinta, djurben och keramik, som kunde dateras till järnålder. I område B föreföll en del stolphål kunna tillhöra huskonstruktioner. I område A och C var anläggningarna uppdelade i flera koncentrationer vilket tolkades som lämningar efter möjligen olika tidsperioder (Assarsson 1991). På grundval av utredningsresultaten beslutades att arkeologiska slutundersökningar skulle genomföras inom område A, B och C, vilka sedermera gavs namnen Risebergabäcken (MHM 7634), Toftanäsvägen (MHM 7519) och Klågerupsvägen (MHM 7633). Undersökningsresultat Detta kapitel delas upp på de olika områdena, som först ges en allmän beskrivning och sedan presenteras resultaten kronologiskt. Det bör påpekas att på Risebergabäcken och Toftanäsvägen kunde inga hus konstateras i fält, en provisorisk tolkning gjordes dock vid senare bearbetning av materialet på Risebergabäcken, av grävningsledaren. De hus som presenteras här har tolkats som möjliga konstruktioner under det slutliga rapportarbetet. På Klågerupsvägen kunde två långhus identifieras redan under fältarbetet. De anläggningar som presenteras nedan är endast ett litet urval av dem som undersökts. Tanken har varit att materialet skall vara relevant för tolkning, datering och resultat från intilliggande undersökningar. Anläggningarnas beskrivningar är till stor del tagna ur fältmaterialet och endast mindre omformuleringar har gjorts. RISEBERGABÄCKEN Området undersöktes i två schakt, ett väster om och ett öster om själva Risebergabäcken (fig. 4-5). Det västra schaktet var ca 20 m brett och 130 m långt och upptog en yta av m 2, medan det östra var ca 20 m brett, 120 m långt på omkring m 2. Den sammanlagda ytan var m 2. Totalt plandokumenterades 498 anläggningar varav 81 undersöktes. Fyndmängden var tämligen blygsam och utgjordes huvudsakligen av keramik, flinta och djurben. En mindre mängd bränd lera, bergart, metall, slagg och fossil tillvaratogs också. Träkolsprover tillvaratogs också, men inget av de 53 proverna har analyserats. Sammanlagt sju möjliga treskeppiga 8 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

11 långhuskonstruktioner identifierades av grävningsledaren; fyra i det västra schaktet och tre i det östra. Figur 4. Risebergabäckens västra schakt med nämnda anläggningar samt möjliga långhus markerade. Skala 1:800. Figur 5. Risebergabäckens östra schakt med nämnda anläggningar samt möjliga långhus markerade. Skala 1:800. Anl.typ Antal Brunn 3 Färgning 1 Grop 32 Grophus 4 Gropsystem 1 Härd 17 Ränna 5 Stolphål 17 Svacka 1 Summa 81 Tabell 1. Anläggningar på Risebergabäcken. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 9

12 Neolitikum A75 Grop Anläggningen framkom i det västra schaktet som en något bananformad mörkfärgning, 5,9 m lång och 1,65 m bred, med ett största djup på ca 0,38 m men utan någon tydlig avgränsning mot det omgivande underlaget. Fyllningen bestod av gråbrun gråsvart humös mo, som bitvis var mycket flammig. I ytan påträffades keramik med snörornering. Anläggningen delades in i åtta kvadratmeterrutor vilka grävdes i stick. I botten på ruta 3 och ruta 7 framkom en färgning med stenar. Anläggningens form gjorde att den preliminärt tolkades som en grav, men inga benrester eller färgningar efter ben kunde iakttagas. Fynden utgjordes av åtta keramikskärvor, varav tre med snörornering eller kamstämpel; en mal- eller slipsten, 11 flintavslag samt en flinta benämnd handspets, vilken nu är förkommen, men som av grävningsledaren hänförts till Erteböllekultur. Keramiken är dock av trattbägartyp, men materialet är för litet för närmare datering än till TN/MN. A26 Grop Anläggningen framkom i det östra schaktet som en oregelbundet formad avlång mörkfärgning, ca 2,75 x 1,10 m stor. Nedgrävningen var oregelbunden med ganska spetsig botten och fyllningen utgjordes av gråbrun humös mo. Det största djupet var 0,52 m. Den södra delen av anläggningen grävdes ut först eftersom keramik påträffades här samlad på ett ställe. Denna keramik var ornerad med fingerdragna fördjupningar. På grundval av keramikfyndet undersöktes hela anläggningen men ingen ytterligare keramik framkom i den norra halvan. Preliminärt antogs att anläggningen kunde vara en grav på grund av dess form, men avsaknaden av benrester eller färgningar, samt storleken gjorde att denna tolkning senare ansågs mindre trolig. Fynden utgjordes av åtta keramikskärvor och två flintavslag. Anläggningen dateras till senneolitikum på grundval av keramiken. Järnålder A30 Brunn Anläggningen framkom i det östra schaktet som en regelbundet rund färgning, 3,18 x 3 m stor. En fjärdedel av anläggningen undersöktes i tre stick, där de två översta var 0,2 m tjocka och det understa 0,65 m tjockt. Anläggningens största djup var 1,26 m med en plan botten. Fyllningen bestod i huvudsak av svartbrun mycket sotblandad mo ovanpå tunnare lager av ljusgrå sandblandad mo, gråsvart humös mo och gråbrun humös mo. I botten av anläggningen i profilväggen påträffades ett hästkranium. Kraniet föreföll vara placerat under ett lager med påfylld sandblandad mo. Figur 6. A30 brunn. Fynden utgjordes av 20 keramikskärvor, en mal- eller krossten, sex avslag, en plattformskärna, en övrig flinta, en järnnål samt ben av häst, svin, får/get och nöt. Keramiken kan endast dateras till järnålder. 10 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

13 A66 Grophus Anläggningen framkom i det västra schaktet som en oregelbundet rektangulär mörkfärgning med stolphål öster och väster om, profilen lades genom stolphålen och den stora färgningen. Anläggningen var ca 2 x 1,7 m stor och 0,23 m djup, utom där härden låg, där var djupet 0,54 m. Anläggningen antogs vara ett grophus och grävdes ut i stick och specialplaner ritades, med början med den södra halvan. Det var svårt att tyda gränserna mot öster p.g.a. sand. Keramiken plottades in. Profilen visar en anläggning med ganska flat nedgrävningsbotten, mittpartiets fyllning är sotig och då speciellt i botten. I profilens ytterkanter ser man två stycken klara stolphål, där det östra är ett betydligt djupare stolphål. När den södra delen var tömd och profilen ritad, påbörjades tömningen av den norra delen. Anläggningens utbredning minskade snabbt och i botten låg en rund härd, flera liknande hade grävts i närheten, ca 1,2 m i diameter. Figur 7. A66 grophus. Lagerbeskrivning: 1 Svagt humös färgad sand. 2 Gråbrun humös sandig lera. 3 Mörkt gråbrun svgt sotig, humös sandig lera med enstaka träkolsbitar. 4 Mycket träkol och en del bränd lera. 5 Bränd lera. 6 Brun humös sandig lera. Fynden utgjordes av 20 keramikskärvor, en fossil av sjöborre, sju flintavslag, tre övriga flintor, 114 g bränd flinta samt ben av nöt, häst, svin och får/get. Keramiken kan endast dateras till järnålder. A31 Gropsystem Anläggningen framkom i det östra schaktet som en stor oregelbunden mörkfärgning, 9,8 x 6,8 m stor. Ett provschakt som var 5 m långt och ca 1,75 m brett grävdes med grävmaskin i den nordvästra delen varvid anläggningens största djup visade sig vara 1,35 m. I profilen kunde två olika anläggningar ses och i botten av schaktet även ett stolphål. Därefter grävdes fyra kvadratmeterrutor i direkt anslutning till provschaktets profil, vilka grävdes ut i stick. Stick 1 visade sig innehålla större mängder slagg, med en del flinta och keramik. Stick 2 dominerades av keramik och sten, och under stenlagret, i stick 3, framkom större flak med keramik. I stick 4 började vatten tränga upp, vilket hade en floterande effekt på så sätt att sädeskorn började flyta omkring i rutorna. Denna del av anläggningen tolkades som en brunn. Därefter grävdes andra färgningar utanför rutorna ut, vilka visade sig vara ett par gropar och en härd. Hela anläggningen tolkas som ett gropsystem med en användning under en längre period. Fynden utgjordes av stora mängder keramik, i allmänhet grovmagrad och dåligt bevarad. Kärlen förefaller mestadels vara tjockväggiga stora förrådskärl. Möjligen kan keramiken dateras till äldre järnålder. Nära 7 kg slagg, gråvit, porös, storblåsig och lätt tillvaratogs. Inga analyser har utförts på slaggen, så det är oklart hur den uppstått. Okulärt har den stora likheter med slagg som påträffats på Lockarp 7E, vilken bestod av träkolsaska sammansmält med sand, bildat vid en högtemperaturprocess som exempelvis bronsgjutning eller glasförarbete. Slagg med liknande utseende bildas även vid bränder i exempelvis stråtak (Nord & Sarnäs 2005). Vidare tillvaratogs tre knackstenar, en malsten, en slip- eller malsten samt en glättsten. Flintmaterialet utgjordes av 21 avslag, två sidofragment av kärna samt en kärnyxa i miniatyr. Ben till en sammanlagd vikt av 2,3 kg tillvaratogs av svin, får, nöt, häst, hund, får/get och fågel. Hundbenen utgörs av kraniefragment från en individ. Eventuellt skall detta fynd ses som ett offer. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 11

14 Vikingatid A32 Brunn Anläggningen framkom i det östra schaktet som en något oregelbunden rund mörkfärgning, ca 3 m i diameter. Den preliminära tolkningen var att anläggningen var ett grophus, varför det grävdes som ett sådant. Endast den sydöstra kvadranten grävdes ut. Anläggningen visade sig dock vara en brunn med en trattformad profil. Den var minst 1,24 m djup men grävdes inte ut helt i bottnen. Fynden utgjordes av 6 keramikskärvor, varav en skärva var ett fragment av en ful kopp. Dessutom tillvaratogs en fossil av en sjöborre, ett bränt fragment av en malsten, 17 flintavslag samt ben av häst och nöt. Ett skifferbryne med ett borrat hål för upphängning påträffades också (se figur 14, fyndnr ). Liknande brynen har påträffats på flera platser; exempelvis i York, där det daterats till mitten av 900-talet AD (Roesdahl 1993:328). A20 Grophus Anläggningen framkom i det östra schaktet som en oregelbundet rund mörkfärgning med en diameter på 2,15 m. Den grävdes ut i stick och undersöktes i sin helhet. Den visade sig ha ett största djup på 0,3 m och en relativt plan botten. I västra respektive östra kanten fanns ett stolphål. Fyllningen var i stort sett homogen och bestod av gråsvart humös sandig mo med inslag av småsten. Figur 8. A20 grophus. Lagerbeskrivning: Gråsvart humös sandig mo med inslag av småsten. Fynden utgjordes av åtta skärvor anonym keramik, fragment av en dåligt bevarad vävtyngd, tre skörbrända fragment av mal- eller slipstenar, en fossil av en sjöborre, fyra flintavslag, sex bitar bränd flinta samt ben av hund, får/get och fisk. Dessutom tillvaratogs 130 g ben som inte kunnat artbestämmas. A33 Grophus Anläggningen framkom i det västra schaktet som en oregelbundet rund mörkfärgning, ca 3,35 x 2,55 m stor. Den var svår att avgränsa både i plan och profil p.g.a. den sandiga marken. Anläggningen grävdes ut i sin helhet i kvadranter. Fyllningen var flammig och diffus och bestod av gråsvart brungrå-brun flammig humös sandig mo. Den hade ett största djup av 0,47 m och en tämligen plan botten. Några stolphål kunde inte säkert lokaliseras. Figur 9. A33 grophus. Lagerbeskrivning: 1 Gråsvart humös sandig mo. 2 Brungul-brungrå humös sandig mo. 3 Ljus brungulgråflammig humös sandig mo. En stor mängd fynd tillvaratogs. Mynningsfragment från minst sex olika kärl påträffades, liksom stora delar av två rekonstruerbara kärl, ett större och ett mindre, samt ytterligare ett 70-tal skärvor. Keramiken har i sin helhet en karaktär av vardaglig brukskeramik (se vidare nedan om keramikfynd). Den kan dateras till vikingatid. 12 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

15 Dessutom påträffades en nästan komplett enkelkam av ben med kvarsittande järnnitar. Den är av Ambrosianis typ B2, med en enkel dekor av vertikala linjer på den ena sidan och kan dateras till 900-talet AD (Ambrosiani 1981:25, 62 f.; se omslagsbild och figur 15, fyndnummer ) Vidare tillvaratogs en bennål, som nu dessvärre är förkommen. I anläggningens norra halva påträffades en sländtrissa av sandsten med dekor av cirkulära linjer (se figur 13, fyndnummer ) samt ett förarbete till en sländtrissa av pimpsten. Andra fynd är en nålvässare av sandsten samt en glättsten. Flintmaterialet består av 14 avslag. Slutligen tillvaratogs också 1,3 kg djurben av nöt, häst, svin, får/get samt fågel och fisk (de sistnämnda enbart ett ben vardera). A77 Grophus Anläggningen framkom i den västligaste delen av det västra schaktet som en rund mörkfärgning med en storlek på 4 m i diameter. Den antogs till en början vara recent eftersom fyllningen kändes recent och den låg i ett område med störningar. Senare kom den att snabbgrävas på ett par timmar med spade och genomgång av massorna på hackbord. Stolphål framkom i bottnen av anläggningen men dessa grävdes inte ut, förutom de som kom att hamna i profilen. De är placerade i västra respektive östra kanten av anläggningen. Fyllningen var homogen och kompakt och bestod av mörkbrun humus. Anläggningens botten var i stort sett plan. Figur 10. A77 grophus. Lagerbeskrivning: 1 Mörk humus. 2 Mörk humus med gul lera. 3 Ljus gråbrun humös lera. Ett fåtal fynd tillvaratogs. De mest intressanta framkom i bottnen, i området runt stolphålen, nämligen en islägg samt en dräktnål eller fibula av järn (se figur 16, fyndnummer ). Dessutom påträffades tre keramikskärvor, 11 brända flintor och ben av får/get, svin och nöt (343 g totalt). Fynd Keramik Keramikmaterialet från Risebergabäcken är ganska anonymt till sin utformning och saknar i stor utsträckning kronologiska kännetecken. Huvuddelen av skärvorna är av grovmagrat ojämnt gods, företrädesvis från större förrådskärl, med jämntjocka mynningskanter, antingen något utåtböjda eller raka. Ett fåtal mynningar har varit inåtböjda. Ett fåtal skärvor, från A75, utgörs av trattbägarkeramik. Tre av dessa är ornerade, varav två något vittrade och svårbestämda. Orneringen utgörs av kamstämpel och snörornering i enkla rader eller linjer (fyndnr ). Två mynningsfragment från A26 skall troligen dateras till senneolitikum och härrör från ett grovmagrat större kärl med två horisontella fingerdragna spår runt om kärlets hals (fyndnr ). Från grophuset A33 finns en stor mängd keramik tillvaratagen, bl.a. två nästan kompletta kärl. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 13

16 Figur 11. Fyndnr från A33. Datering till 900-talet AD. Figur 12. Fyndnr från A33. Omkring 11 cm hög. Datering till 900-talet AD. En skärva har en markering av övergången hals buk i form av en tydligt profilerad list (fyndnr ). En mynningsskärva har en otydlig och ojämn ornering av korta vertikala streck (fyndnr ). Fynden från detta grophus kan dateras till 900-talet AD. Flinta och sten Den slagna flintan förefaller i stor utsträckning vara s.k. brons- eller järnåldersflinta och utgörs mestadels av avslag och övrig flinta. Någon enstaka plattformskärna och sidofragment av kärnor förekommer också. Dessutom tillvaratogs en mängd bränd flinta. Nämnas kan dock en kärnyxa i miniatyr som framkom i anläggning 31 (fyndnr ). Stenmaterialet utgörs dels av fossiler av sjöborrar; dels av olika slipstenar, malstenar, krosstenar, glättstenar och knackstenar. Många av dessa är skörbrända fragment. Några föremål kan dock särskilt nämnas. En sländtrissa av sandsten dekorerad med linjer tillvaratogs i grophuset A33 (fyndnummer , figur 13). 14 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

17 Figur 13. Fyndnr från A33, sländtrissa av sandsten. Datering till 900-talet AD. Vidare påträffades ett bryne av skiffer med ett borrat hål för upphängning i A32. Figur 14. Fyndnr från A32, skifferbryne. Datering till 900-talet AD. Andra stenföremål är en nålvässare av sandsten från anläggning 33 (fyndnr ) samt ett förarbete till en sländtrissa av sandsten eller pimpsten från samma anläggning (fyndnr ). Ben Sammanlagt tillvaratogs g djurben i de olika anläggningarna. Av dessa kunde g inte artbestämmas. Övriga fördelar sig på följande vis, på de olika arterna. Hundben förekom i två olika anläggningar och representerar troligen två olika individer. I båda fallen rör det sig huvudsakligen om kraniefragment. I anläggning 30 (brunn) påträffades i botten ett kranium av en häst, vilket möjligen kan tolkas som ett offerfynd. Fisk och fågelbenen utgörs av två ben av varje art, vilka tillvaratogs i tre olika anläggningar. De har inte bestämts till specifik art. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 15

18 Art Vikt (g) Nöt 2863 Häst 2047 Nöt/ häst 479 Får/get 324 Svin 261 Hund 182 Får 9 Fågel 1,5 Fisk 1,5 Tabell 2. Artbestämda ben från Risebergabäcken. Ingen osteologisk analys har gjorts avseende åldersfördelning, benslag eller annan påverkan. Benen påträffades i 26 olika anläggningar, varav 9 innehöll ben av mer än en djurart. Två grophus, anläggningarna 33 och 77, innehöll föremål av ben. Den förra hade en enkelkam av ben samt en bennål, medan man i den senare påträffade en islägg. Figur 15. Fyndnr från A33. Datering till 900-talet AD. Metall och slagg Ett fåtal fynd av metall tillvaratogs. De utgörs av en nål av järn, 9 cm lång, möjligen nåldelen av en större dräktnål, från anläggning 30 (fyndnr ). Vidare ett triangulärt fragment av något som kan ha varit ett knivblad, från anläggning 60 (fyndnr ) samt slutligen en dräktnål eller fibula, där själva nålen saknas, från anläggning 77 (fyndnr ). Föremålets längd är 8,5 cm. Dessutom tillvaratogs ett fragment av brons från anläggning 76, som förefaller vara en del av ett cirkulärt föremål med en diameter på 5 6 cm (fyndnr ). 16 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

19 Figur 16. Fyndnr , dräktnål eller fibula från A77. Datering till vikingatid. Längd 8,5 cm. En mängd slagg från anläggning 31 tillvaratogs också. Den är gråvit, porös, storblåsig och lätt. Inga analyser har utförts på denna slagg, men troligen härrör den inte från någon metallbearbetning. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 17

20 TOFTANÄSVÄGEN Undersökningsområdet omfattar såväl själva Sallerupsvägen, som området för en rondell och den anslutande vägen i norr. Schaktens bredd var i allmänhet 20 m, utom där rondellen planerades, där schaktet blev något bredare. Sammanlagt undersöktes en yta på m 2. Totalt plandokumenterades 208 anläggningar varav 172 undersöktes. En mindre mängd fynd tillvaratogs, främst keramik, djurben och flinta, men även ett fåtal fynd av benföremål (1), metall (2), bergart (1) samt slagg (2). Nämnas kan även ett ben av människa. Av de 72 träkolsproverna har inget analyserats. Två möjliga treskeppiga långhus har lokaliserats inom området, det ena i den nordligaste delen av schaktet, det andra i den östra delen. Figur 17. Schakten vid Toftanäsvägen med nämnda anläggningar samt möjliga långhus markerade. Skala 1:2000. Anl.typ Antal Färgning 21 Grop 43 Grophus 1 Gropsystem 2 Härd 7 Kokgrop 2 Kulturlager 2 Stenpackning 1 Stolphål 93 Summa 172 Tabell 3. Anläggningarna på Toftanäsvägen. 18 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

21 Äldre järnålder A1 Kulturlager Anläggningen framkom i västra delen av schaktet, som en oregelbunden färgning, ca 15 x 10 m stor. Det är oklart hur djup anläggningen var eftersom man slutade gräva ca 0,9 m ner, när vatten började tränga upp. Tre schakt grävdes med maskin och delvis som 10 kvadratmeterrutor i stick. Kulturlagret visade sig överlagra olika gropar och även en härd. Omedelbart väster om anläggningen fanns en liknande något större färgning som också visade sig överlagra olika gropar. Troligen skall hela komplexet tolkas som ett större gropsystem vilket använts under längre tid för lertäkt och avfallsdeponering. Fynden utgjordes av 187 keramikskärvor från en mängd olika kärl. Huvuddelen var av grövre vardagskaraktär med ett fåtal finmagrade tunnväggiga skärvor av finkeramik. Mynningarna var i allmänhet oförtjockade och något utåtsvängda. En skärva hade övergången mellan hals och buk tydligt markerad (fyndnr ) och en annan en skarpt profilerad bukprofil (fyndnr ). Den sistnämnda var även ornerad med ett mönster av geometriska linjer och prickar. En mynningsskärva hade ornering av enkla korta vertikala linjer på halsen (fyndnr ). Fragment av en hank tillvaratogs också (fyndnr ). Ett fynd förefaller vara ett fragment av en sked eller liknande (fyndnr ). I sin helhet kan materialet dateras till romersk järnålder. Flintmaterialet utgörs av 55 avslag, en borr, en atypisk skrapa, en övrig flinta och en knacksten. Djurbenen härrör från nöt, häst, svin, hund, får, får/get och fågel med en total vikt på 2,3 kg. Hundbenen utgörs av ett kranium och fåret representeras bl.a. av skallben med horn. A2 Grop Anläggningen framkom i den västra delen av området som en oregelbunden oval, ca 2,7 x 2,5 m stor. Hela anläggningen undersöktes i stick. Dess största djup var 0,95 m med en skålformad profil. Fyllningen utgjordes av brungrå humös sandig lera i botten, ovanpå vilket fanns ett lager av svartbrun humös lerig sand med skörbränd sten och träkol. Troligen har avfall från en härd deponerats i denna nivå. Det övre fyllningslagret utgjordes av brun humös lerig sand. De bäst bevarade benen framkom i anläggningens botten. Mest keramik, samt knivbladet påträffades i stick 2, dvs. nedre delen av översta lagret och övre delen av mellanlagret. Figur 18. A2 grop. Lagerbeskrivning: 1 Brun humös lerig sand. 2 Svartbrun humös lerig sand. 3 Brungrå humös sandig lera. 4 Sot. 5 Gul lerig sand. Keramiken utgjordes av 565 skärvor av i allmänhet grövre hushållsgods. Ett fåtal skärvor är av finare tunnväggigt gods. De flesta härrör från medelstora till stora förrådskärl. En bukskärva har rabbning. Mynningarna är för det mesta enkla eller något förtjockade och utåtböjda. En mynning är mer tydligt profilerad med antydan till facetter (fyndnr100012). En bukskärva av svart, finare gods har ornering med geometriska linjemönster och prickar (fyndnr ). Det förekommer även bukskärvor med ornering av en enkel horisontell linje. Keramiken kan dateras till sen förromersk järnålder, eventuellt övergången till äldre romersk järnålder. Flintmaterialet utgjordes av 18 avslag, sex övriga flintor och en knacksten. Benen härrör från nöt, får/get, svin och nöt/häst med en total vikt på 297 g. Dessutom tillvaratogs ett ganska välbevarat knivblad av järn (fyndnr ). MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 19

22 A36 Grop Anläggningen framkom i den västra delen av schaktet som en oregelbundet avlång färgning, ca 5,5 x 2,06 m stor. Den visade sig ha ett största djup på 0,72 m med en skålformad profil. I botten fanns ett par tunnare lager av ljus brungrå eller gråbrun sand, annars var fyllningen homogen av brungrå humös lerig sand med inslag av sot och sten. Figur 19. A36 grop. Lagerbeskrivning: 1 Brungrå humös lerig sand. 2 Ljus gråbrun sand. 3 Ljus brungrå sand. 4 Mörkgrå sand. 5 Gråbrun sand med humösa inslag. 6 Gråbrun sand. 7 Gulbrun, blågröngrå lera. 8 Gråvit, mycket fin sand. Fynden utgjordes av 209 keramikskärvor från minst 10 olika kärl. Många av skärvorna förefaller härröra från samma relativt stora medelgrova kärl av svart grovmagrat gods ornerat på halsen med en enkel linje. Mynningarna är enkla eller något förtjockade. Den förekommande orneringen är endast enkla horisontella linjer. Två skärvor har slitspår från sekundär användning som skrapor (fyndnr , ). Keramikskrapor är kända från andra äldre järnåldersboplatser som Lockarp 7D och Lockarp 7H/Bageritomten (Nord & Sarnäs 2005:153 f; Sarnäs & Engström 2006:301 ff). Keramiken kan dateras till äldre romersk järnålder. Flintmaterialet utgörs av 45 avslag och tre atypiska skrapor. En klump av grå, tung slagg tillvaratogs också, men eftersom inga analyser genomförts går det inte att säga hur den bildats. Ett fragment av järn härrör möjligen från ett knivblad. En kvarsittande nit är urskiljbar. Benmaterialet härrör från nöt, svin, får/get, häst och vägde totalt 962 g. A82 Gropsystem Anläggningen framkom i den norra delen av schaktet som en oregelbunden färgning, ca 7,8 x 6 m stor, men den fortsatte dock utanför schaktet. Den bestod av olika gropar av skiftande storlek och djup, men anläggningens största djup var ca 0,58 m. Fyllningen dominerades av svartbrun humös lerig sand med inslag av sten och träkol. Bottnen var ojämn. Fynden utgjordes av 72 keramikskärvor av i huvudsak grövre gods. Ett par skärvor har rabbning. En mynning har intryckta fördjupningar i själva mynningskanten (fyndnr ). Flera bukskärvor har övergången mellan hals och buk tydligt markerad med en fördjupning och i ett par fall finns även små ovala intryck på denna plats (fyndnr , ). Keramiken kan dateras till förromersk järnålder, troligen den äldre delen. Flintmaterialet består av 47 avslag och åtta övriga flintor varav fyra brända. Djurbenen härrör från nöt, häst, får/get, svin och väger totalt g. Noteras kan att här ingår även horn av får/get. Ett oidentifierbart järnföremål påträffades också, men kunde inte återfinnas vid registreringen. A83 Grop Anläggningen framkom i den västra delen av schaktet som en oregelbunden färgning, ca 6,50 x 4,26 m stor. Den västra delen av anläggningen grävdes med maskin medan den östra grävdes för hand i stick. I botten av den västra delen framkom en ränna som var ca 2,5 m lång och 0,4 m bred och löpte i nord sydlig riktning. Den var ca 0,2 m djup och fylld med brungul flammig lerig sand. Den östra delens fyllning utgjordes av flera olika lager av brunsvart/gråbrun/brungul/ljusgrå humös sandig lera. I denna del påträffades i stick 1 och 2 delar av lerblock samt i stick 3 flera skärvor av silkärl. Anläggningens största djup var troligen i östra delen men eftersom vatten 20 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

23 trängde upp grävdes den inte i botten. Det utgrävda djupet var ca 0,7 m men den fortsatte troligen ca 0,25 m till. Fynden utgjordes av flera fragment av ett eller två lerblock. Fragmenten är dekorerade dels med runda intryck, dels med linjer. De är över huvud taget mycket dåligt bevarade. Dessutom tillvaratogs många fragment av ett eller flera silkärl. Keramiken i övrigt är tjockväggig och grovmagrad och härrör från åtminstone fem olika kärl. Mynningarna är raka och oförtjockade, utom en som är något utåtböjd. Keramiken kan dateras till förromersk järnålder. Figur 20. A83 grop. Lagerbeskrivning: 1 Brunsvart humös sandig lera. 2 Gråbrun humös sandig lera. 3 Brungul-flammig sandig lera. 4 Mörk gråbrun humös sandig lera. 5 Ljusgrå-gulflammig humös sandig lera. 6 Brun humös lerig sand. Djurbenen härrör från nöt, får/get samt häst och väger totalt g. Dessutom tillvaratogs ett benföremål bestående av en liten platta med ett borrat hål (fyndnr ). Åtta klumpar vit porös slagg tillvaratogs också men har inte analyserats varför det är oklart hur den bildats. Okulärt har den likheter med slagg som bildas när träkolsaska smälter samman med sand (jfr ovan beskrivningen för A31 på Risebergabäcken). En skörbränd mal- eller krossten påträffades också liksom 40 flintavslag, två övriga skrapor, en atypisk skrapa, en skrapa (avslag) och tre övriga flintor. A84 Grop Anläggningen framkom i den norra delen av schaktet som en oregelbunden färgning som tydligt fortsatte utanför schaktet. Den synliga delen var ca 7 x 4,3 m stor. I den västra delen grävdes ett schakt med maskin, medan den östra delen grävdes ut för hand i två stick. Det största djupet var 0,76 m. Fyllningen var i stort sett homogen och bestod av gråbrun humös lerig sand. Mindre inslag av rostbrun grågul flammig humös lerig sand konstaterades. Bottnen var tämligen plan med mindre ojämnheter. En mindre mängd keramik tillvaratogs (14 skärvor), bestående av både grövre och finare gods. En mynning av tunnare gods hade en jämntjock mynning med övergången mellan hals och buk tydligt markerad i profilen (fyndnr ). Buken var rundad. Keramiken kan dateras till sen förromersk järnålder äldre romersk järnålder. De ben som kunde artbestämmas utgörs av tänder från nöt och totalt vägde benen 41 g. Övriga fynd består av åtta flintavslag. Troligen har A84 och A85 ingått i samma gropsystem. A85 Grop Anläggningen framkom omedelbart öster om A84 i den norra delen av schaktet, som en oregelbunden färgning, 8 x 5,55 m stor. Norra delen av anläggningen grävdes med maskin medan den södra grävdes ut för hand i stick. Denna södra del var störd av minst två rännor eller diken varför inte hela denna del av anläggningen undersöktes. Anläggningen förefaller ha utgjorts av minst två gropar med ett flertal lager, av svartbrun/brungrå/gråbrun humös lerig sand med växlande inslag av träkol och sten. En koncentration av träkol och sten konstaterades ca 0,4 m ner, i den västra kanten, där de flesta av fynden också påträffades. Anläggningens största djup var 0,66 m. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 21

24 Figur 21. A85 grop. Lagerbeskrivning: 1 Mörk svartbrun humös lerig sand med inslag av sot. 2 Gråbrun flammig humös lerig sand. 3 Mörk svartbrun humös lerig sand med kraftigt inslag av kol och sot. 4 Brungrå flammig humös lerig sand med kol. 5 Grågult flammigt lerlager. 6 Gulgrå flammig humös sandig lera. 7 Ljus brungul flammig humös sand. 8 Rostbrun flammig humös sand. 9 Gråbrun humös sand. Fynden består av 43 keramikskärvor av både grövre och finare gods. En mynning har facetter på mynningskanten och en tydligt markerad övergång mellan hals och den rundade buken (fyndnr ). Keramiken kan dateras till sen förromersk järnålder äldre romersk järnålder. Flintan utgörs av åtta avslag, en atypisk skrapa och en övrig flinta. Benen härrör från nöt och får/get med en vikt på 279 g. Troligen har A84 och A85 ingått i samma gropsystem. A172 Grop Anläggningen framkom i den östra delen av schaktet och fortsatte utanför schaktets begränsning. Den synliga delen var 3,4 x 1,55 m stor. I profil hade anläggningen form av en djup skål med branta nedgrävningskanter. Fyllningen bestod i huvudsak av tre lager; ett tjockt bottenlager av mörk gråbrun humös lerig sand, över vilket fanns ett tunt skikt av ljusare sandig lera. Det översta tjocka lagret bestod av ljus gråbrun humös lerig sand med inslag av mindre stenar och sot. Det största djupet var 0,86 m. Figur 22. A172 grop. Lagerbeskrivning: 1 Ljus gråbrun humös lerig sand, med inslag av mindre sten. 2 Gulbrun svagt humös sand. 3 Ljusgrå humös sandig lera. 4 Mörk gråbrun humös lerig sand. 5 Moränlera. Fynden utgjordes av 21 keramikskärvor av grövre hushållsgods, förutom en skärva av tunt fint gods. Det skall troligen dateras till äldre järnålder. Flintmaterialet utgörs av 15 avslag och en övrig flinta. Det mest anmärkningsvärda är benfynden som utgörs av ben av nöt (22 g), får/get (14 g), oidentifierat (3 g) samt människa (121 g). Benet av människa förefaller vara ett lårben eller skenben (dock ej bestämt till benslag av osteolog) av en vuxen. Liknande fynd av människoben utanför gravkontexter har gjorts vid flera tillfällen i Malmöområdet. Flera har likaledes kunnat dateras till äldre järnålder. Av särskilt intresse är fyndet av lårben av människa i ett gropsystem på Gyllins trädgård strax söder om Toftanäsvägen, vilket kan dateras till äldre romersk järnålder, samt ett fynd av ett vadben från människa i en brunn på samma plats. Nämnas kan även t.ex. fyndet av höger lårben av en vuxen i en brunn på Lockarp 7H med datering äldre romersk järnålder; ett fynd av vänster skenben av en vuxen i en grop på samma plats, daterad till romersk järnålder; delar av både lårben och skenben i en grop på Lockarp 7E, daterat till övergången sen förromersk järnålder äldre romersk järnålder; och ett fynd av ett lårben i en brunn på Vintriehemmet 3A med datering till förromersk järnålder (Sarnäs & Engström 2006:188 f, 206; Nord & Sarnäs 2005:134; Öijeberg 2004:22; Carlie, Friman & Strömberg 2007:40). Hur fyndet skall tolkas är oklart, i synnerhet som inte hela anläggningen grävts ut och det därför är möjligt att fler ben funnits i den okända delen. I jämförelse med de 22 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

25 andra fynden är det dock möjligt att fyndet har utgjort en avsiktlig nedläggning med rituell avsikt. Fynd Keramik Keramikmaterialet från Toftanäsvägen utgörs av hushållsgods av i allmänhet medelgrovt till grovt gods, med enstaka finare tunna skärvor. I endast ett fåtal fall har det varit möjligt att säga något om kärlform och mynningsutformning. Många skärvor förefaller härröra från stora förrådskärl med nästan plana bukskärvor. Ett fåtal skärvor är rabbade. Orneringen utgörs i förekommande fall av enkla linjer och runda intryck. Några kärl har övergången mellan hals och buk tydligt markerad med en kant. På ett fåtal skärvor sammanfaller denna markering med ovala intryck. Några fragment av ett lerblock är ornerade med runda intryck, ett annat med raka och snedställda linjer. Ett antal fragment härrör från silkärl. Ett par skärvor har använts sekundärt som skrapor av slitspåren att döma (A36, fyndnr och ). Den äldsta keramiken förefaller härröra från A82, där de daterande dragen är markerad övergång mellan hals buk kombinerad med ovala intryck. Övergången är markerad med en tydlig fördjupning (fyndnr ). En mynningsskärva har intryckta fördjupningar på själva mynningsranden (fyndnr ). Eventuellt kan dateringen föras bak till yngsta bronsålder. Keramik från förromersk järnålder påträffades i A83, med fragment från ett eller två lerblock, ornerat med runda intryck och/eller linjer. I samma anläggning påträffades en mängd skärvor av ett eller flera silkärl. Sen förromersk järnålder är representerad i A2, med bl.a. en lång förtjockad utåtböjd mynning (fyndnr ), en bukskärva med ornering av en enkel horisontell linje samt en bukskärva med ornering av en horisontell linje, snedställda linjer kombinerat med prickar (fyndnr ). Keramiken från A84 och A85 har något yngre drag med bl.a. en mynning med fint formade facetter, samt ett par skärvor av finare kärl med markerad övergång mellan hals och buk. I jämförelse med keramiken från Lockarp 7H och Bageritomten kan dateringen föras till sen förromersk järnålder äldre romersk järnålder. Anläggning 36, som innehöll flest skärvor, kan utifrån keramiken dateras till romersk järnålder. Åtminstone 10 olika kärl är representerade men en stor del av skärvorna förefaller härröra från samma relativt stora medelgrova kärl med ornering på halsen av en enkel linje. Mynningarna är jämntjocka eller något förtjockade och relativt korta, i enstaka fall med en enkel facett. En halsskärva har ornering med tre linjer, en annan bukskärva är ornerad med en linje. Två skärvor har använts sekundärt som skrapor. Ett större kulturlager, med underliggande gropsystem innehöll keramik som kan dateras till romersk järnålder. Skärvorna har stora likheter med A36 men mynningarna är enklare, medan orneringen har en tendens att vara mer komplicerad. En bukskärva från ett skarpt profilerat kärl har ett mer invecklat mönster av geometriska linjer och prickar (fyndnr ). Ett fynd förefaller vara ett fragment av en keramiksked eller liknande föremål (fyndnr ). Flinta och sten Flintan förefaller endast utgöras av s.k. brons- eller järnåldersflinta och består i huvudsak av avslag och övrig flinta, samt några atypiska skrapor, en skrapa och en borr. Ett fåtal knackstenar har tillvaratagits. Ett fragment av en skörbränd mal- eller krossten tillvaratogs i A83. Ben Sammanlagt tillvaratogs g djurben i de olika anläggningarna. Av dessa kunde 1 585g inte artbestämmas. Övriga fördelar sig på följande vis, på de olika arterna. Hundben förekom i endast anläggning 1 (kulturlager) och utgörs av ett kranium. Möjligen skall detta tolkas som ett offerfynd. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 23

26 Art Vikt (g) Nöt 3006 Nöt/ häst 1006 Häst 543 Får 391 Svin 310 Hund 235 Får/get 180 Människa 121 Fågel 1 Tabell 4. Artbestämda ben från Toftanäsvägen. Ingen osteologisk analys har gjorts avseende åldersfördelning, benslag eller annan påverkan. Fågel representeras endast av ett ben, som inte närmare artbestämts. Benen påträffades i 15 olika anläggningar, varav 8 innehöll ben av mer än en djurart. Benet av människa är ett lårben eller skenben, troligen av en vuxen, och påträffades i en grop tillsammans med ben av nöt och får/get. Eventuellt skall detta fynd tolkas som ett offer. Ett benföremål påträffades i anläggning 83 (grop) och bestod av en liten platta av ben med ett borrat hål. Metall och slagg Enstaka klumpar av slagg påträffades. Några analyser har dock inte genomförts vilket gör det omöjligt att säga vilka processer som bildat den. I ett fall är slaggen vitgrå, lätt och porös medan den i ett annat är grå och tung. Möjligtvis kan den senare ha med metallframställning eller -bearbetning att göra. Ett fragment av ett knivblad av järn tillvaratogs i anläggning 2, medan det i anläggning 36 påträffades ett fragment som kan härröra från ett knivblad med en kvarsittande nit. Kronologi Det är tydligt att platsen utnyttjats under en längre period från tidig förromersk järnålder in i romersk järnålder. Flera av anläggningarna är delar av större gropsystem som troligen använts som resurs av ett större omgivande område vid husbyggen, keramikframställning och liknande. Endast ett fåtal anläggningar har kunnat dateras men visar ändå på en ganska entydig kronologi. 24 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021

27 KLÅGERUPSVÄGEN Schaktet utgörs av den nord sydligt orienterade sträckningen för det som 1991 kallades Klågerupsvägen, men nu (2007) benämns Kvarnbyvägen. Det var ca 20 m brett, 288 m långt och utgjorde en yta på ca m 2. Totalt plandokumenterades 162 anläggningar, varav 108 undersöktes. Figur 23. Schaktet vid Klågerupsvägen med nämnda anläggningar och långhus. Skala 1:2000. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021 25

28 Anl.typ Antal Brunn 4 Färgning 2 Grav 2 Grop 13 Grophus 1 Gropsystem 1 Härd 11 Kokgrop 1 Kulturlager 2 Lerlager 1 Stolphål 69 Våtmark 1 Summa 108 Tabell 5. Anläggningarna på Klågerupsvägen. Neolitikum A13 Grop Anläggningen framkom vid den östra kanten av schaktet, ca 90 m från schaktets södra ände. Den var oregelbundet oval och ca 1,2 x 0,7 m stor. I ytan syntes en mängd brända ben. Nedgrävningen hade sluttande nedgrävningskanter och en relativt plan botten. Det största djupet var ca 0,25 m. I botten på anläggningen påträffades en rund fint tillhuggen skrapa av flinta. Ovanför denna fanns en mängd stenar med en diameter på 5 10 cm, främst i den norra delen av anläggningen. Ovanpå stenarna påträffades en mängd keramik, troligen från samma kärl; en trattbägare med dekor längs mynningen. I den sydliga delen av anläggningen framkom också keramik, bl.a. ett öra, samt en större mängd flinta i den översta delen av anläggningen. Fyllningen utgjordes av gråsvart humös lerig mo. Mest sot fanns i den norra djupare halvan och spritt i anläggningen ett fåtal träkolsbitar. De brända benen förefaller ha legat spridda i anläggningen, i de övre skikten. Ytligt i anläggningen påträffades även en obränd tand av ko eller häst. Figur 24. A13 grop. Lagerbeskrivning: 1 Gråsvart humös lerig mo med inslag av kol och brända ben. 2 Som lager 1, men med större inslag av sot. De brända benen har inte analyserats och det är oklart om detta är en grav eller inte. I utgrävningsskedet antogs att detta var en grav p.g.a. förekomsten av brända ben och den klassificerades därför som brandflak. Anläggningen kan möjligen dateras till TN II, på grundval av trattbägarens form och dekor. Fynden utgörs av 225 g brända ben, 22 g (1 st) obränd djurtand, 450 g keramikskärvor från en trattbägare (38 fragment), 115 g keramikskärvor, som delvis kan härröra från samma kärl, 1 tvärpil av flinta (1 g), 2 skrapor av flinta (85 g), 2 kärnor av flinta (493 g), 2 plattformsuppfriskningsavslag (19 g) och 70 flintavslag (514 g). A16 Härd Anläggningen framkom som en rund mörkfärgning, ca 1,10 x 0,95 m stor. Den hade ett största djup på 0,12 m och en fyllning av humös sotig sand. I norra delen av anläggningen påträffades keramik, som troligen är av trattbägartyp. Ett par bukbitar har en tydligt markerad övergång mellan den runda buken och halsen; ett fragment har dekor av kantiga instick. Anläggningen ritades inte i profil. Fynden utgörs enbart av 380 g keramik (47 fragment). Anläggningen kan möjligen dateras till TN/MN på grundval av keramiken. 26 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:021