Tio års kamp och 17 provrörsförsök

Transkript

1 Vinjett Tio års kamp och 17 provrörsförsök Det här reportaget har väntat länge på att få bli skrivet. Att det nu finns att läsa skulle kunna ses som ett mirakel. Eller som summan av vetenskap och en barnlängtan som aldrig gav upp. av Agneta Persson Foto: Sara Ringström Grödinge, mittemellan Södertälje och Nynäshamn. Evylina fyller sex veckor och firar med att hänga i sin favoritposition, på mage som en slapp groda över pappa Jespers arm. Hon är van vid besök, gratulanterna har kommit i en strid ström. Till och med Jespers gamla skolelever som han hade för sju år sedan har varit här och klappat. För det här är mirakelbebisen som många har väntat länge på. Jag la korten på bordet redan från start, när jag och Jeppe träffades, säger Maria. Jag ville inte snuva honom på en familj och sa att bara så du vet så är jag inte säker på att jag kan bli mamma. För Maria hade försökt förr. När hennes före detta senare fick barn med en annan insåg hon att problemet måste ha legat hos henne. Dessutom finns det fler kvinnor i släkten som haft svårt att bli gravida. Men jag tyckte inte det spelade någon roll, säger Jesper. Jag var inte ens säker på att jag ville ha några barn. Och skulle vi ha barn kunde jag lika gärna tänka mig att adoptera. När Maria och Jesper hade varit gifta i nästan ett år och försökt bli med barn lika länge, konstaterade läkarna att Jespers spermier var finfina och att Marias ägg höll prima kvalitet. Men de hittade en polyp på Marias livmoder som kunde förklara varför det inte blivit något. Jag blev rädd att det kunde vara något farligt, säger Maria. Och så blev jag ledsen över att de inte hittat den innan. Men mest blev jag glad och lättad över att de hittade ett fel som gick att göra något åt. Efter operationen försökte de igen. Och igen. Och igen. Men vi tar det från början. Vi backar tillbaka till I bröllopstalet skojas det om de framtida barnen. Maria och Jesper skrattar med. För visst ska de ha barn, det är de överens om. Följ med på den tio år långa resan tillsammans med paret som fått sitt yttersta tålamods gränser prövade. Som satte både sin hälsa och relation på spel för att nå drömmen om ett barn. 100 amelia Vänta barn

2 Vinjett Följ med på Jespers och Marias långa barnresa amelia Vänta barn 101

3 Vinjett Familjen Kujlin: Maria, 44, mediasäljare. Jesper, 37, lärare, Evylina, född 29 maj Bor: I Grödinge, 4 mil utanför Stockholm. Ofta kände sig Maria och Jesper som fabriksmaterial i sjukvården. Båda tycker att vården till barnlösa behöver bli mänskligare. September 2004: Första provrörsförsöket Första provrörsförsöket. Marias menscykel har trimmats och stöpts om med tabletter, sprutor och nässprej för att kroppen ska vara så bebisvänlig som möjligt. Det är ett tufft schema som ska följas exakt. Hon kommer att bli proffs på det här. För detta är bara början på en tio år lång färd med tvära kast mellan hopp och förtvivlan, varmt omhändertagande och kyligt bemötande, landstingskliniker och privata mottagningar, slarvig behandling och proffsig läkarvård, alternativ medicin och olika sorters hormonsprutor på recept. Men det vet de inte nu. Nu är de bara förväntansfulla. Missfall i vecka 10 Augusti 2006: Lyckan när tredje provrörsförsöket tar! Nu. Äntligen är det deras tur. De berättar tidigt. Maria talar om för syskonbarnen att de ska bli de kusiner de längtat efter att få bli, Jesper berättar för ungarna i klassen att han ska bli pappa. I Marias mage växer tvillingar och nu planerar de hur de ska bygga ut huset för att alla fyra ska få plats. I vecka tio gör de graviditetens tredje ultraljud. Det ser inte ut som om de rörde sig, säger Maria till Jesper. En extra barnmorska kallas in. En andra. En tredje. Ingen kan längre hitta några hjärtljud. Våren står i full blom, det är två dagar före Marias födelsedag. När de lämnar sjukhuset får Maria med sig en tablett och instruktioner om att inte vara ensam när hon tar den. Att stöta ut foster ur kroppen är påfrestande och hon kommer att må dåligt. Smärtan. Illamåendet. Yrseln. Gråten när det som skulle bli två barn ramlar ut i toaletten. Den bottenlösa sorgen över att kroppen inte lyder. Plötsligt är varenda människa gravid. Och alla verkar så förbannat lyckliga. Kring Maria och Jesper tassar folk, vågar knappt fråga hur det går med barnalstrandet, än mindre berätta om de själva ska ha barn. Maria är visst glad för deras skull, även om hon gråter. Men det är sordin på glädjen, som om den inte orkar ända fram. Varför kan hon inte bara vara jätteglad och överlycklig för deras skull? Vad är hon för elak människa? Hur tar hon det, hur mår din fru? Jesper spyr över den välmenta om 102 amelia Vänta barn

4 sorgen. Jamen han då? Han är väl också en del i det hela? Han skriver brev till sina ofödda barn. Ni fanns ju där. I min framtid. Stojandes, krypandes, jollrandes, springandes. Glada, fina, älskvärda. Jag älskar er. /Pappa J För några veckor var han faktiskt pappa. Provrörsförsök nummer fyra December 2006: Provrörsförsök nummer fyra. Gravid! Tveksam glädje. På ultraljudet i vecka fem ser allt normalt ut. På ultraljudet i vecka åtta har barnet dött. Juni 2007: Efter två täta missfall måste de ta en paus från allt vad provrör heter. Byta taktik. De reser till Rwanda och Uganda för att titta på bergsgorillorna med förhoppningen om att äventyret ska få Maria så pass mycket på andra tankar att hon blir gravid av bara farten. Sånt har hon ju läst om, kvinnor som blivit på smällen så fort de slappnat av och prioriterat annat. Men det hjälper inte. Inte resan till Island heller. Eller Argentina. Eller Kenya. Mars 2009: Godkänns som adoptivföräldrar Socialnämnden godkänner Jesper och Maria som framtida adoptivföräldrar efter en ingående utredning. Är förhållandet stabilt? Är de religiösa? Hur träffades de? Vad anser deras vänner om dem? Utbildning? Arbete? Årsinkomst? Intressen? Sjukdomar? Har de hiv? Adoptionskön är lång. Snart fyller Maria 40. Missfall vid fjortonde försöket Januari 2011: Fjortonde provrörsförsöket. Gravid. Ett Jag blev rädd att det kunde vara något farligt lågmält hopp fram till vecka åtta när det blir missfall. Att det ständigt havererande barnprojektet inte kör slut på dem? Att de inte tröttnar på varandra? Men det blir tvärtom. Den långa provrörsresan får dem att prata mycket om livet, om vad som är viktigt. De vänder och vrider på det här med barn, problematiserar och anlyserar på en nivå som många andra aldrig behöver göra. De lär känna varandra från sina bästa och sämsta sidor. De svetsas ihop. Den här resan ska de göra tillsammans, hur den än slutar. Försök med sista embryot Augusti 2012: Det här är sista försöket. Sedan har de inte fler embryon i frysen. Med sina 43 år är Maria dessutom för gammal för att få fortsatt hjälp. Jesper tycker det är onödigt med ännu ett bortkastat försök. Maria har egentligen också gett upp men åker iväg till kliniken i alla fall, mest för att inte kasta bort sista chansen. I tanken har hon redan gått vidare i livet utan barn. amelia Vänta barn 103

5 Läkarna kunde inte förklara varför det inte blivit något forts September 2012: Hon låter allvarlig, hon som ringer. Jo det är faktiskt så att du är... gravid. Den här gången har Maria inte kunnat gravtesta sig på egen hand eftersom de nya sprutorna snurrar till hormonbalansen i kroppen. Hon har tagit ett blodprov på kliniken. När telefonen nu ringer vet hon inte hur hon ska ta beskedet. Det blir en vanlig kväll, utan pukor och trumpeter. Varför skulle det bli annorlunda den här gången? Men mensen kommer inte. Och magen växer. Och trots att den fortsätter, vågar de inte tro att det ska komma ut ett levande barn ur den. Besöken hos barnmorskan försöker de se som intressanta erfarenheter. Om de olika fosterstadierna läser de en vecka i taget i efterhand på nätet. När de passerat vecka 30 köper de en babysitter och tänker att den kanske katterna kan leka med. Om utifallatt. Maj 2013: Äntligen! Maria skriver den 29 maj på Facebook: Nu efter 10 år och på 17:e IVF-försöket är hon äntligen här!!! 51 cm lång, gr Ibland kom missfallen så tätt att de fick ta en paus och bara leva. Maria hann fylla 43 år innan det som verkade omöjligt hände Evylina föddes. och framplockad idag 13:13. Kan man vara lyckligare? Juli 2013: Tillbaks till Grödinge där Maria och Jesper försöker vänja sig vid att de nu kan göra upp framtidsplaner med ett barn med i bilden. Som ett barndop i höst. Eller som resor ut i världen för tre personer om några år. Det är svårt. Att de faktiskt är föräldrar nu, på Var sjätte par är ofrivilligt barnlöst Ett av sex par har problem att bli gravida. Antalet personer som behandlas för ofrivillig barnlöshet har stadigt ökat sedan början på 1990-talet. En av orsakerna är att kvinnor blir allt äldre innan de försöker skaffa barn. Hjälp, som till exempel insemination och IVF, även kallad provrörsbefruktning, kan vara en av anledningarna till att fler blir med barn. Var fjärde av de tillfrågade barnlösa kvinnorna mellan 34 och 40 år hade tagit hjälp av ägglossningstester, hormonbehandling, insemination, IVF eller någon annan metod, enligt en undersökning om barn och barnplaner riktigt, har inte sjunkit in än. Men resan är faktiskt över nu, konstaterar Jesper. Det känns nästan tomt. Jaha, var det klart nu? Vi brukar ha henne mellan oss i sängen och ligga och titta på henne men kan ändå inte fatta att det verkligen är vår dotter, säger Maria. Det skulle kunna vara en dröm. som SCB gjorde Väntetider, antalet fria IVFförsök samt övre åldersgräns, varierar mellan Sveriges olika landsting. Kostnaderna för IVF varierar, allt från vanlig patientavgift när försöken sker i landstingets regi, till mellan och kronor för privata försök. Omkring nio procent är ofrivilligt barnlösa medan omkring fem procent frivilligt valt att inte skaffa barn. Ofrivillig barnlöshet är enligt WHO en sjukdom. Enligt svenska regeringen är nedsatt fertilitet en funktionsnedsättning. 104 amelia Vänta barn