GOODWILL EFTERLEVS UPPLYSNINGSKRAVEN I IAS 36

Transkript

1 GOODWILL EFTERLEVS UPPLYSNINGSKRAVEN I IAS 36 P. 134? Magisteruppsats i företagsekonomi för civilekonomexamen Julia Rikma Patricia Khoury VT 2012:CE13

2 Förord Vi vill härmed tacka vår handledare, Kjell Johansson som har bidragit med värdefull kunskap och funnits till hjälp under hela uppsatsprocessen. Vi vill även tacka de opponenter som kritiskt granskat vår studie. Borås den 30 maj 2012 Julia Rikma Patricia Khoury

3 Svensk titel: Goodwill Efterlevs upplysningskraven i IAS 36 p. 134? Engelsk titel: Goodwill Disclosure requirements compliance according to IAS 36 p. 134? Utgivningsår: 2012 Författare: Julia Rikma och Patricia Khoury Handledare: Kjell Johansson Abstract Harmonization of accounting has become increasingly important as the financial markets have become globalized. IASB's main objective has been to increase the comparability of international accounting. This resulted in that Swedish companies from the first of January year 2005 had to apply IFRS regulations. The aim of introducing IFRS was to reduce the differences in reporting between countries. The accounts of the intangible asset goodwill is part of the harmonization process as goodwill from the year of 2004 would no longer be depreciated but instead tested annually to conclude if a write down is necessary. A write down is done, in accordance with IAS 36, if the estimated fair value is below book value. When a company is about to test whether an impairment of goodwill shall be undertaken, they shall make the disclosures required by IAS 36 p 134, which guides the process from the disclosure requirements The purpose of this study is to investigate how Swedish listed companies comply with the disclosure requirements of IAS 36 p. 134 when they provide information about the estimates used to calculate the recoverable amount of cash generating units (or groups of units) that has goodwill. The disclosure also includes a sub-item of intangible property to which this study is delineated from. The survey included all companies listed on Nasdaq OMX Stockholm on the second of January year 2012 using Annual Reports for the accounting period of year A failure analysis was set up which led to the loss of multiple companies in the survey resulting in a survey sample of 176. The study was mainly conducted using a qualitative method based on IAS 36 p We have chosen to interpret it on our own with the help of additional standards in IAS 36 and economic literature. The information in the surveyed companies' financial statements and standards from IFRS/ IAS related to goodwill provides the basis of the study. The study has also had a quantitative approach as the number of firms studied has been voluminous and leading to the possibility of generalizing the given results. This study led to mixed results as some disclosure requirements were met to a great extent, while others at low levels. The disclosure required in compliance to the greatest extent is IAS 36 p. 134 c, where companies would provide information on how they determine the recoverable amount. The disclosure requirement as being satisfied in the least extent in relation to the total sample is IAS 36 p. 134 div, where companies would indicate the growth rate that the extrapolated cash flow projections beyond the forecast period. Highest compliance rate for all disclosure requirements was achieved by Large Cap, representing the largest listed companies. Small Cap, representing Sweden smallest listed companies, achieved the least compliance rate for all disclosure requirements. All companies listed on Nasdaq OMX Stockholm has met a total of 73,3 % of the disclosure requirements of IAS 36 p. 134 a, c - f. The result of the study regarding to the compliance with the disclosure requirements can be based on theoretical points explained, difficulty in interpreting the i

4 disclosure requirements of IAS 36 p. 134 and the willingness of companies to provide essential information in the financial statements. (This essay is written in Swedish). Keywords: Goodwill, impairment testing, IFRS 3, IAS 36, disclosure requirements, recoverable amount, cash-generating units ii

5 Sammanfattning Harmonisering av redovisningen har blivit allt viktigare då den finansiella marknaden har globaliserats. Därmed har IASBs främsta mål varit att öka jämförbarheten i den internationella redovisningen, vilket resulterade i att från och med räkenskapsår som börjar den 1 januari 2005 var svenska bolag tvungna att tillämpa IFRS i sina koncernredovisningar. Syftet med införandet har varit att minska skillnader inom redovisningen mellan länder. Redovisning av den immateriella tillgången goodwill, är en del av harmoniseringsprocessen då goodwill enligt IFRS 3 från och med år 2004 inte längre skall skrivas av, utan årligen testas om det föreligger ett nedskrivningsbehov. En eventuell nedskrivning sker enligt IAS 36 om det bedömda verkliga värdet understiger det bokförda värdet. När bolag skall testa om det föreligger ett nedskrivningsbehov för redovisad goodwill skall de följa upplysningskraven i IAS 36 p. 134 vilket vägleder processen genom beaktande av upplysningskraven. Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsnoterade bolag följer upplysningskraven i IAS 36 p. 134 när de lämnar information om de uppskattningar som används för att beräkna återvinningsvärde för kassagenererande enheten (eller grupper av enheter) med goodwill. I upplysningskraven ingår även en delpunkt för immateriella tillgångar vilken denna studie avgränsats ifrån. Undersökningen omfattade alla bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm per den 2 januari 2012 med årsredovisning för räkenskapsår En bortfallsanalys upprättades och därefter föll flera bolag bort, vilket resulterade i att undersökningens urval utgjordes av sammanlagt 176 bolag. Studien har huvudsakligen utförts med en kvalitativ metod då vi utgått från standarden IAS 36 p Vi har sedan valt att tolka den på egen hand och med hjälp av ytterligare standarder från IAS 36 och ekonomisk litteratur. Informationen i de undersökta bolagens finansiella rapporter och standarder från IFRS/IAS som berör goodwill har legat som grund för undersökningen. Studien speglas även av en kvantitativ metod då vårt val av urval är stort och att det går att generalisera vårt givna resultat. Undersökningen resulterade i ett blandat resultat eftersom att en del upplysningskrav var uppfyllda i hög utsträckning medan andra i låg utsträckning. Det upplysningskrav som efterlevts i högst utsträckning är IAS 36 p. 134 c, där bolagen skulle lämna information om hur de fastställt återvinningsvärdet. Upplysningskravet som uppfylldes i minst utsträckning i förhållande till det totala urvalet är IAS 36 p. 134 div, där bolagen skulle ange den tillväxttakt som de extrapolerat kassaflödesprognoserna bortom den prognostiserade perioden på. Högst uppfyllandegrad för samtliga upplysningskrav uppnådde Large Cap som representerar Sveriges största noterade bolag. Small Cap som representerar Sveriges minsta noterade bolag erhöll minst uppfyllandegrad för de samtliga upplysningskraven. Samtliga bolag på Nasdaq OMX Stockholm har sammanlagt uppfyllt 73,3 % av upplysningskraven i IAS 36 p. 134 a, c - f. Studiens resultat avseende efterlevnaden av upplysningskraven kan utifrån teoretiska utgångspunkter förklaras med, svårighet att tolka upplysningskraven i IAS 36 p. 134 samt viljan från företagen att lämna väsentlig information i de finansiella rapporterna. Nyckelord: Goodwill, nedskrivningsprövning, IFRS 3, IAS 36, upplysningskrav, återvinningsvärde, kassagenererande enheter iii

6 Förkortningslista CAPM Capital Asset Pricing Model EU Europeiska Unionen GICS Global Industry Classification Standard IAS International Accounting Standard IASB International Accounting Standards Board IASC International Accounting Standards Committee IFRS International Financial Reporting Standards KGE Kassagenererande enhet (grupper av enheter) NGM Nordic Gross Market RR Redovisningsrådets rekommendationer SFAS Statement of Financial Accounting Standards US GAAP United States Generally Accepted Accounting Principles WACC Weighted Average Cost of Capital ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554) iv

7 Definitioner Koncern består av moderföretag och dess dotterföretag. 1 Rörelseförvärv en transaktion eller annan händelse i vilken en förvärvare erhåller det bestämmande inflytande i en eller flera verksamheter/rörelser. 2 Goodwill en tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som uppkommer från andra tillgångar, förvärvade i ett rörelseförvärv som inte är identifierade och redovisade separat. 3 En kassagenererande enhet är den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar. 4 Ett nedskrivningsbehov är det belopp med vilket en tillgångs eller kassagenererande enhets redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. 5 Återvinningsvärdet är det högre av det verkliga värdet minus försäljningskostnader för en tillgång eller kassagenererande enhet och dess nyttjandevärde. 6 Verklig värde minus försäljningskostnader är det pris som beräknas kunna erhållas vid försäljning av en tillgång eller kassagenererande enhet mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs, efter avdrag för kostnader vid försäljning. 7 Nyttjandevärde - är nuvärdet av de framtida kassaflöden en tillgång eller kassagenererande enhet väntas ge upphov till. 8 1 Westermark, C. (2005). EUs redovisningsstandard en introduktion till IAS/IFRS. Stockholm: Norstedts Juridik AB 2 IFRS 3 Bilaga A Definitioner 3 IFRS 3 Bilaga A Definitioner 4 IAS 36 p. 6 5 IAS 36 p. 6 6 IAS 36 p IAS 36 p. 6 8 IAS 36 p. 6 v

8 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Problemdiskussion Frågeställning Syfte Avgränsningar Uppsatsens fortsatta disposition Metod Inledning Metodval Forskningsansats Urval Bortfallsanalys Datainsamling Undersökningens trovärdighet Reliabilitet Validitet Studiens genomförande Källkritik Teoretisk referensram Inledning Nasdaq OMX Stockholm IASB Föreställningsram Primära kvalitativa egenskaper Relevans Korrekt bild Förbättrande kvalitativa egenskaper Jämförbarhet Verifierbarhet Aktualitet Begriplighet Utformning av finansiella rapporter Jämförelse mellan internationell redovisning Anglosaxisk- och kontinental redovisning Regel- och principbaserad redovisning vi

9 3.7 Immateriella tillgångar Definition av goodwill Goodwill redovisning Rörelseförvärv Kassagenererande enheter Nedskrivning Nyttjandevärdeberäkning Kassaflöde och tillväxttakt Diskonteringsfaktor Tolkningsmodell Empiri Inledning Totala företag Bortfall Redovisat värde av goodwill fördelat på KGE Grund för fastställandet av KGE återvinningsvärde Använd metod för beräknandet av återvinningsvärdet Beräkning av återvinningsvärde utifrån nyttjandevärde Beskrivning av varje viktig antagande för prognostiserande av kassaflöden Beskrivning av metod som används vid fastställande av värden på viktiga antaganden Perioden för prognostiserad kassaflöden Tillväxttakt för att extrapolera kassaflödesprognoser Diskonteringssats Beräkning av återvinningsvärde utifrån verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader IAS 36 p. 134 ei - eii IAS 36 p. 134 eiii ev Känslighetsanalys Belopp med vilken enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde Det värde som är tilldelat det viktiga antagandet Belopp med vilket värdet i antaganden måste ändras Känslighetsanalys som inte förelegat nedskrivningsbehov Analys Inledning Upplysningskraven i IAS 36 p. 134 a, c - f IAS 36 p. 134 a vii

10 5.2.2 IAS 36 p. 134 c IAS 36 p. 134 d dv IAS 36 p. 134 e - ev IAS 36 p. 134 f, fi fiii Känslighetsanalys som inte förelegat nedskrivningsbehov Sammanställning av upplysningskraven Inflytandet av upplysningskraven Slutsats Inledning Forskningsfrågan besvaras I vilken utsträckning uppfylls kraven i IAS 36 p. 134? Diskussion Inledning Reflektioner över undersökningen Förslag till fortsatt forskning Referenslista Litteratur Elektroniska källor Bilagor Bilaga 1 Börsnoterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm Large Cap Bilaga 2 Börsnoterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm Middle Cap Bilaga 3 Börsnoterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm Small Cap Bilaga 4 Standarden IAS 36 p viii

11 Figurförteckning Figur 1: Bortfallskriterier... 9 Figur 2: Sammanställning av totala företag Figur 3: Sammanställning av studiens bortfall Figur 4: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 a Figur 5: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 c Figur 6: Redovisning av återvinningsvärdet Figur 7: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 di Figur 8: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 dii Figur 9: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 diii Figur 10: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 div Figur 11: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 dv Figur 12: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 f Figur 13: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fi Figur 14: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fii Figur 15: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fiii Figur 16: Ej förelegat nedskrivningsbehov utifrån känslighetsanalys Figur 17: Godkända företag per segment inom varje delpunkt ix

12 1. Inledning Kapitlet inleds med en bakgrundsbeskrivning av ämnet, vilket skall ge läsaren insikt i ämnet som studien behandlar. Därefter diskuteras de problem som leder fram till den forskningsfråga uppsatsen ämnar besvara. Fortsättningsvis framförs uppsatsens syfte och gjorda avgränsningar, kapitlet avslutas med en presentation av uppsatsens fortsatta disposition. 1.1 Bakgrund Under senare år har normerna och normbildningen på redovisningsområdet förändrats allt snabbare. Internationell harmonisering har dessutom blivit ett allt oftare använt honnörsord (Nilsson 2010, s. 11). Syftet med harmoniseringen av redovisningen har varit att minska skillnader inom redovisningen mellan länder (Barlev & Haddad 2007, s. 494). Den finansiella marknaden har globaliserats, företag utvidgar sina verksamheter från inhemska till internationella marknader. Därför har jämförbarheten inom redovisningen blivit allt viktigare för den internationella marknaden (Brunovs & Kirsch 1991, s. 135). Det har sedan år 2000 skett en snabb progressiv rörelse mot att utveckla en enda uppsättning av redovisningsstandarder som skulle godkännas globalt på de finansiella marknaderna. Rörelsen har präglats av godkännandet av International Accounting Standards Board (IASB) genom en omorganisation av International Accounting Standards Committee (IASC) till en mer representativ standard, numera, International Financial Reporting Standards (IFRS) (Shoaf & Zaldivar 2005, s. 31). IASB intar en ledande roll i att förbättra harmoniseringen av redovisningen. 1 juni 2002 antog Europeiska Unionen (EU) en förordning som ledde till att IFRS betydelse ökade avsevärt. Förordningen innebar att samtliga noterade bolag inom EU måste tillämpa IFRS i sin koncernredovisning från år 2005 (Jermakowicz & Gornik Tomaszewski 2006, s. 171). Från och med 1 januari år 2005 var denna lag även tvingande för alla svenska börsnoterade bolag (Nilsson 2010, s. 15). Ett område där harmoniseringsprocessen har varit framträdande är redovisning och värdering av immateriella tillgångar, där bland annat hantering av goodwillposten har uppmärksammats (Sundgren, Nilsson, H. & Nilsson, S. 2009, ss ). Övergången till IFRS är det senaste inom goodwill redovisningens turbulenta historia. Systemet medför en ökad komplexitet än tidigare praxis och en tillämpning av detta system kräver navigering genom flera lagar (Carlin & Finch 2011, s. 369). Huvudregeln i Sverige är enligt 4 kap. 2 och 4 Årsredovisningslagen (ÅRL) att goodwill skall ses som en immateriell tillgång som normalt skall skrivas av på en femårsperiod. I särskilda fall kan en längre period godtas. Enligt United States Generally Accepted Accounting Principles (US GAAP) godtogs tidigare avskrivningstider på upp till 40 år. Genom införandet år 2002 av de nya och relativt komplicerade Statement of Financial Accounting Standards (SFAS) 141 och 142 har reglerna förändrats fullständigt (Nilsson 2010, s. 129). Införandet har inneburit att redovisningen av både rörelseförvärv och goodwill har ändrats, vilket kan förklaras i två steg. Det första steget är att förvärvsmetoden skall användas för alla rörelseförvärv. Det andra steget innebär att någon generell avskrivningsperiod inte förekommer längre utan istället skall en prövning beträffande eventuell nedskrivning av goodwill ske varje år (Sevin, Schroeder & Bhamornsiri 2007, s. 676). Eventuell nedskrivning sker enligt SFAS 142 om det bedömda verkliga värdet understiger det bokförda värdet (Comiskey & Mulford 2010, s. 747). Goodwill kan inte, till skillnad från andra materiella tillgångar som förvaltningsfastigheter, omvärderas både upp och ner under fluktuationer av 1

13 marknadspriser. Detta leder till att eventuella nedskrivningar av goodwill är permanenta (Lhaopadchan 2010, s. 123). Hur goodwill skall hanteras i redovisningen styrs i dagsläget av standarderna IFRS 3 Rörelseförvärv, IAS 36 Nedskrivningar och IAS 38 Immateriella tillgångar (Smith 2006, ss ). IFRS 3 utfärdades mars år 2004 och innehåller krav som rör behandling av rörelseförvärv och redovisning av goodwill. Enlig IFRS 3 skall goodwill inte skrivas av, istället skall det ske en årlig prövning om nedskrivningsbehov föreligger. Enligt IAS 36 kan det behöva göras tätare omprövning av värdet när det tyder tecken på nedskrivningsbehov (Sundgren, Nilsson, H. & Nilsson, S. 2009, s. 118). Bolag som upprättar sina finansiella rapporter i enlighet med IFRS skall även följa de upplysningskrav som anges i IAS 36 p Dessa upplysningar skall uppfyllas vid bedömning om nedskrivningsbehov föreligger för redovisad goodwill. Standarden IAS 36 vägleder denna process genom tre grundläggande steg. Det första steget är att goodwill måste fördelas på en kassagenererande enhet (KGE) eller grupper av enheter. KGE definieras som den minsta identifierbara grupp av tillgångar som genererar kassaflöden. Därefter måste återvinningsvärdet för det utvalda KGE beräknas och det ska motsvara det högsta av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader och nyttjandevärde. Det tredje och därmed slutliga steget är att en nedskrivning skall redovisas i det fall det redovisade värdet för KGE överstiger återvinningsvärdet. Standarden kräver även att bolagen skall lämna ytterligare upplysningar, som exempelvis, vilka antaganden som har legat till grund för användning av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader eller nyttjandevärde. Dessa upplysningar krävs för att hjälpa användare av finansiella rapporter att bedöma tillförlitligheten för det beräknade värdet på KGE (Carlin & Finch 2010a, ss ). Enligt IAS 36 p. 134 gäller även krav på upplysning för immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod. 1.2 Problemdiskussion Genom införandet av IASBs regelverk har vissa förändringar lanserats i redovisningen. En av förändringarna utgör enligt IAS 36, KGE som innehåller goodwill eller immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod. 9 Carlin och Finch (2009, s. 326) benämner goodwillposten som balansräkningens svarta får, detta på grund av att goodwill länge har varit ett föremål för kontroverser. Frågan om goodwill har diskuterats i många länder över hela världen. Trots många insatser och förekomsten av redovisningsstandarder som utfärdas av olika professionella organisationer internationellt, finns det ännu inte en allmän accepterad redovisningsmetod för goodwill. Yttrandet i denna fråga skiljer sig åt och ändras ofta (Seetharaman, Balachandran & Saravanan 2004, s. 131). Därför har definitionen av goodwill och dess hantering i redovisningen längre varit en icke reglerad post och på grund av detta har posten både missbrukats och använts på ett skadligt sätt (Chorafas 2006, s. 308). Enligt Radebaugh, Gray och Black (2006, ss ) är en ökning av internationella fusioner och förvärv tillsammans med en stor tillväxt i tjänstesektorn orsaken till det ökade intresset för goodwill. Goodwill innehåller värdet av framtida kassaflöden och därmed påverkar den värderingen av verksamheten som helhet. Goodwill ingår också i företagets tillgångar. Företagets tillgångar är indikationer på företagets finansiella styrka, därför är det viktigt att se till att goodwillposten värderas på ett ändamålsenligt sett. Målet med de senaste reglerna i IFRS 3 är öka tillförlitligheten i redovisningen

14 Bolag skall därför i sina finansiella rapporter lämna upplysningar i enlighet med IAS 36 p. 134 om de antaganden som de gjort vid nedskrivningsprövning av goodwill. Uppskattningar som gjorts skall baseras på diskonteringsräntan, tillväxttakten och framtida kassaflöden (Betty & Webber 2005, ss ). Ytterligare upplysningar i form av information om redovisat värde för KGE fördelat på goodwill, metoder som använts vid fastställandet av återvinningsvärdet och varje viktigt antagande som legat till grund för fastställande av kassaflödesprognoser skall lämnas. Standarderna i SFAS 142 och IAS 36 ger enbart en grundläggande vägledning för hur nedskrivningsprocessen skall genomföras (Comiskey & Mulford 2010, s. 746). Teoretiskt, är den förändring som skett relativt enkel att förstå men i praktiken visas en enorm komplexitet (Carlin & Finch 2010a, s. 264). Företagsledningen måste i enlighet med IAS 36 beräkna ett återvinningsvärde för tillgången, KGE med goodwill. Eftersom det inte alltid finns en aktiv marknad för goodwill, på grund av dess unika karaktär, kommer ledningen själva bli tvungna att uppskatta ett försäljningsvärde. Det här leder till att den svenska redovisningen kommer att ta ett steg ifrån sin överordnande försiktighetsprincip. Det kan vara svårt att avgöra om goodwill minskat i värde och i så fall med vilket belopp, företagen skall själva uppskatta ett värde på denna tillgång. Uppskattningen visar möjligtvis inte alltid det mest rättvisande värdet på grund av dels svårigheter med att uppskatta goodwill värdet samt subjektivitetsaspekten (Fagerström & Lundh 2005, ss ). Carlin och Finch (2010a, s. 266) utförde en studie där de undersökte 50 stora börsnoterade bolag i Australien. Bolagen utformade sina finansiella rapporter enligt IFRS och hade redovisad goodwill i sina balansräkningar under räkenskapsåren 2006 och Deras studie visade inte tecken på att det förekommit ofullständiga upplysningar när återvinningsvärdet beräknats genom verklig värde minus försäljningskostnader. Forskarna konstaterade dock att bolag som använt sig av den metoden är få. De flesta bolagen beräknar återvinningsvärdet genom nyttjandevärde. Vidare visade deras studie att den information i deras upplysningar var bristande angående de antaganden och uppskattningar som används vid nyttjandevärdeberäkning. I upplysningarna saknades även viktig information i form av tydlig beskrivning av diskonteringsräntan för uppskattning av KGE återvinningsvärde och antaganden om tillväxttakt. Enligt forskarna minskar dessa brister kvaliteten i företagens upplysningar och sänker externa användares förmåga att självständigt bedöma beräkningen av återvinningsvärdet på KGE med goodwill (Carlin & Finch 2010a, ss ). Comiskey och Mulford (2010, s. 757) har utfört en liknande studie som Carlin och Finch (2010a) och de har även kommit fram till att nyttjandevärdemetoden för beräkning av återvinningsvärdet är den metod som används mest i praktiken. Problemet som uppstår vid beräkning av nyttjandevärdet enligt dem, är att ta fram de olika uppskattningar som krävs enligt standarden IAS 36 p Vidare framkom det att många av bolagen inte redovisat vilken diskonteringsränta de använt. I vissa fall kan små förändringar av diskonteringsräntan medföra att någon nedskrivning inte behövs. Forskarna menar att bolag kan manipulera nedskrivningsbeloppet för goodwill genom användning av diskonteringsränta (Comiskey & Mulford 2010, s. 759). Jarva (2009, s. 1060) menar att företag använder ett opportunistisk beteende vid fastställande av diskonteringsränta. Med opportunistiskt beteende menas att företagen utnyttjar vissa situationer för att gynna sig själva även om det inte anses rätt. Detta eftersom det inte finns någon lag som bestämmer räntesatsen för företagen, utan de får själva beräkna och ange den räntesats de vill. Gallery (2009, ss ) menar att valet av diskonteringsränta för bolag 3

15 kan skiljas åt och att det inte behöver betyda att de agerat opportunistiskt vid valet. Han kopplar därmed ihop sambandet med signalteorin och tillägger att en del chefer kan vilja signalera det underliggande värdet i sina tillgångar, genom att välja en tillgångs specifika diskonteringsränta som mer exakt speglar den ekonomiska verkligheten. Enligt Carlin och Finch (2009, s. 326) har införandet av IASBs nedskrivning av goodwill bidragit till att bolag utvecklar mekanismer för att både minimera risken och hantera tidpunkten för att skriva ner goodwill. Konsulterna Björn Gauffin och Anders Thörnsten vid revisions- och konsultföretaget Grant Thornton Sweden AB corporate finance avdelningen, har studerat hur noterade bolag hanterade nedskrivning av goodwill och immateriella tillgångar i Sverige. Syftet med undersökningen har varit att belysa hur de internationella redovisningsreglerna IFRS efterlevs i praktiken när det gäller nedskrivning av goodwill. Gauffin och Thörnsten har kartlagt samtliga 259 bolag som var noterade på Stockholmsbörsen den 18 mars 2009 med räkenskapsår för Ett av deras redovisade resultat var att nedskrivningstesterna, som de är beskrivna i bolagens årsredovisningar, sällan ger en fullgod beskrivning av vilka värderingsantaganden som företagsledningarna gjort. Detta uppfylldes inte trots att en tredjedel av de svenska börsbolagen sänkte sin diskonteringsränta. En sänkning av diskonteringsräntan som ska avspegla avkastningskraven med avseende på faktiska kapitalkostnader och risk, innebär att det bedömda värdet ökar, vilket samtidigt minskar behovet av nedskrivning. Det gavs inte heller en beskrivning om hur rådande marknadsförutsättningar kan påverka de testade enheterna. 10 Gauffin och Thörnsten (Balans 2010 nr 8-9, ss. 1-4) presenterade även en uppdatering av den tidigare ovan nämnda studien för år I den uppföljande studien ingick 254 börsnoterade bolag med bokslut för år Studien resulterade i att bolagen lämnat bristfällig information vid hantering av nedskrivningsbehov av goodwill. Konsulterna konstaterade att det är svårt och i vissa fall omöjligt att bedöma bolagens nedskrivningstester utifrån den information som de lämnat. Då informationen är bristfällig är det enligt konsulterna svårt ur ett användarperspektiv att jämföra informationen mellan bolag inom samma bransch. Huges och Hayn (2006, ss ) diskuterar att övergången från systematiska goodwillavskrivningar till årlig nedskrivningsprövning kräver ett stort ansvar för att avgöra verkligt värde på företagets goodwill. Övergången innebär en ny börda för revisorer, tillsynsmyndigheter och investerare vid utvärdering av rimlig värdering av goodwill. Eftersom det inte längre förekommer systematisk avskrivning på goodwill värdet, behöver utvärderingen av goodwill vara mer övertygande. Denna extra börda är ett stort bekymmer för revisorer eftersom en rimlig granskning innebär mer än att bara kontrollera beräkningarna av nuvärdet på goodwill och överensstämmelserna med värderingsreglerna. 10 Grand Thornton (2010). Ny studie visar: Låga nedskrivningar av goodwill i svenska noterade bolag i finanskrisens spår. [Elektronisk]. Pressmeddelande. Tillgänglig: [ ] 4

16 1.3 Frågeställning Utifrån ovanstående diskussion finns det ett intresse av att undersöka ifall svenska börsnoterade bolag uppfyller den information som krävs av standarden IAS 36 vid nedskrivningsprövning av goodwill. Diskussionen har resulterat i följande forskningsfråga: I vilken utsträckning uppfylls kraven i IAS 36 p. 134? 1.4 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur svenska börsnoterade bolag följer upplysningskraven i IAS 36 p. 134 när de lämnar information om de uppskattningar som används för att beräkna återvinningsvärdet för KGE med goodwill. 1.5 Avgränsningar Vi har valt att avgränsa vårt syfte och vår undersökning till bolag som är börsnoterade på Nasdaq OMX Stockholm den 2 januari Vi kommer endast att studera årsredovisningar för räkenskapsåret 1 januari 31 december år 2010, bolag med brutna räkenskapsår ingår inte i vår studie. Vidare kommer vår studie att avgränsas till de företag som måste redovisa enligt IFRS och som har en goodwillpost. Bolag med inkråmsgoodwill kommer inte tas med i undersökningen. Vi kommer även avgränsa vår studie från delpunkt b i standarden IAS 36 p. 134, immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod. 1.6 Uppsatsens fortsatta disposition Uppsatsen disponeras fortsättningsvis på följande sätt. I kapitel 2 presenteras den metod som tillämpats i vår uppsats. Även forskningsansats, datainsamling, urvalsprocess, bortfallsanalys, studiens genomförande, undersökningens trovärdighet och källkritik presenteras och motiveras i kapitlet. Kapitel 3 utgörs av uppsatsens teoretiska referensram där relevant teori kopplat till vårt problemområde behandlas i form av standarder och tidigare forskning. I kapitel 4 presenteras uppsatsen empiri som är baserad på bolags finansiella rapporter. En analys av det empiriska materialet presenteras i kapitel 5. I kapitel 6 presenteras studiens slutsatser, vidare besvaras även studiens forskningsfråga i kapitlet. I kapitel 7 reflekterar vi över den gjorda undersökningen och vi ger även förslag till vidare forskning. 5

17 2. Metod 2.1 Inledning Kapitlet inleds med en beskrivning av metodval och forskningsansats som följs av studiens datainsamlingsmetod. Därefter ges en beskrivning av urvalsprocessen som följs av en bortfallsanalys. Vidare diskuteras undersökningens tillförlitlighet i form av reliabilitet och validitet. Hur studien har genomförts presenteras därefter. Kapitlet avslutas med en reflektion kring källorna som använts i studien. 2.2 Metodval Under de senaste årtiondena har det skrivits och diskuterats en hel del kring kvantitativ och kvalitativ inriktad forskning. Beteckningarna kvantitativ och kvalitativ syftar på hur den insamlade informationen genereras, bearbetas och analyseras. Med kvantitativ forskning menas sådan forskning som innebär mätningar vid datainsamling och statistiska bearbetningsoch analysmetoder (Patel & Davidson 2011, ss 13-14). Johannessen och Tufte (2003, s. 69) menar att man arbetar med hårda data i kvantitativa metoder och att data föreligger i form av operationaliserade indikatorer, som mäts på ett sådant sätt att de lämpar sig för räkneoperationer. Med kvalitativ forskning avses forskning där datainsamlingen fokuserar på mjuka data, till exempel i form av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser, oftast verbala analysmetoder av textmaterial (Patel & Davidson 2011, ss 13-14). Skillnaden mellan kvantitativa och kvalitativa metoder är enligt Eliasson (2011, s. 21) att kvantitativa metoder sysslar med sådant som går att beskriva med ett numeriskt värde, medan kvalitativa metoder sysslar med sådant som går att beskriva med ord. Även om kvalitativa och kvantitativa ansatser är olika är de inte oförenliga. I en undersökning kan både kvalitativa och kvantitativa ansatser kombineras (Johannessen & Tufte 2003, s. 21). För att besvara vår studies syfte och forskningsfrågan har huvudsakligen en kvalitativ metod använts i uppsatsen. Finansiella rapporter från svenska börsnoterade bolag och standarder från IFRS/IAS som berör goodwill har legat som grund för undersökningen. Vi har använt oss av standarden, IAS 36 som behandlar nedskrivning av goodwill och vi har utgått ifrån upplysningskraven från paragraf 134. Dessa upplysningskrav skall återges i bolags finansiella rapporter och det finns en struktur på hur de skall uppfyllas. Avsikten med studien har varit att undersöka hur standarden efterlevs i verkligheten och detta har utförts genom att vi har studerat koncerners finansiella rapporter. Detta har vi gjort i mån av att finna information för att bedöma om företagen uppfyller kraven som anges i standarden IAS 36 p En anledning till att vi valt en kvalitativ metod är för att upplysningarna som börsbolagen skall uppfylla präglas av text. Vi har därför fördjupat oss i standarden genom att vi bearbetat och tolkat innehållet i upplysningskraven, som vi sedan framställt i en tolkningsmodell. Tolkningsmodellen utformades för att tydligt presentera hur vi har bedömt om bolagen uppfyller varje respektive upplysningskrav. Vi har även varit i telefonkontakt med Karin Hultén 11 som har skrivit en tidigare liknande studie i tidskriften Balans. Via vår diskussion i telefon kom vi fram till en bedömning av ett upplysningskrav. Förutom detta, har det också varit viktigt för oss att studera hur tydliga antaganden bolagen gör vid beräkning av dess återvinningsvärde. Vi anser att en textanalys av kvalitativ karaktär ger oss svar på detta. 11 Karin Hultén Auktoriserad revisor PWC, telefonsamtal den 19 april

18 Studien har även kompletterats med en kvantitativ insats då metoden omfattar en mängd mer eller mindre statistiska tillvägagångssätt. Metoden får därför anses vara en ändamålsenlig komplettering till vår studie då vi presenterat vårt resultat av empirin i form av tabeller och diagram, men även av text. Med hjälp av enkla statistiska data anser vi att presentationen av vårt resultat blir mer förståeligt för läsaren. En styrka vi ser med kvalitativ forskning är att metoden ger en bredare och mer detaljerad beskrivning av det som studeras. Vi tar dock hänsyn till att kvalitativ forskning inte är en säkerhet för djupa beskrivningar och kan inte alltid ge en helhetsförståelse av undersökningen. Det förekommer olika faktorer som påverkar detta och det kan exempelvis vara forskarens kunskaper och, eller förmågan av att utrycka och analysera insamlad data. För att undvika detta har vi i tidigt skede av undersökningen utvidgat nödvändiga kunskaper inom det valda ämnesområdet. Ytterligare en styrka med en kvalitativ metod är enligt oss att data kan bearbetas från olika dokument, som i vår studie representeras i form av att vi insamlat och bearbetat information ur bolags finansiella rapporter och standarden, IAS 36. Informationen som behövs tas fram för studien finns i samlad data och dess innehåll kommer inte att påverkas av andra faktorer, som exempelvis vid intervju. Vi anser inte att intervjuer alltid ger tillräckligt med information som behövs för att besvara en studies forskningsfrågor. Svårigheten som förekommer vid intervjuer är enligt oss när forskaren vill få ut information som respondenten väljer att dölja. Vi har valt att inte utföra några intervjuer då vi anser att den information vi vill åt i studien inte kan ges vid intervjuer. Kvalitativ metod kännetecknas ofta av ett litet urval som inte är slumpmässigt framtaget (Johannessen & Tufte 2003, s. 74). Vi ser detta som en nackdel för vår studie, då ett litet urval inte hade givit oss ett resultat som går att generalisera. Vårt urval präglas därför av kvantitativa inslag då vi valt att studera ett bredare urval vilket består av samtliga bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Det bidrar till att resultatet kan generaliseras och att vi får en god översikt över hur väl bolag uppfyller upplysningskraven som är framtagna ur standarden, IAS 36 p Kvalitativ forskning kännetecknas även av överförbarhet (Johannessen & Tufte 2003, s. 74). Det betyder att studiens slutsatser om hur upplysningskraven följs enligt standarden IAS 36 p. 134 kan vara till hjälp vid genomförandet av exempelvis undersökningar inom liknande område i IFRS standarderna. 2.3 Forskningsansats Ett vetenskapligt arbete följer i stort sett två linjer, en deduktiv och en induktiv linje. Det förekommer ytterligare en slutledningsform, som kallas för abduktiv ansats. Ansatserna anger tillvägagångssätt för hur forskare kan dra vetenskapliga slutsatser (Andersen 1998, s. 29). Uttrycket, från teori till empiri beskriver en deduktiv ansats. En forskare som arbetar deduktivt följer bevisandets väg. Arbetssättet kännetecknas av att slutsatser om enskilda företeelser dras utifrån allmänna principer och befintliga teorier. I ett deduktivt arbetssätt antas att objektiviteten i forskningen stärks just genom att utgångspunkten tas i redan befintlig teori. En induktiv ansats kännetecknas genom uttrycket, från empiri till teori. En forskare som arbetar induktiv följer upptäckandes väg. Forskaren kan då studera forskningsobjektet utan att först ha förankrat undersökningen i en tidigare vedertagen teori. Utifrån den insamlade informationen, empirin, formuleras en teori (Johannessen & Tufte 2003, s. 35). Ansatsen abduktion är en kombination av både den induktiva och den deduktiva processen. Abduktion innebär att utifrån ett enskilt fall formuleras ett hypotetiskt mönster som kan 7

19 förklara fallet, det vill säga ett förslag till en teoretisk djupstruktur (Patel & Davidson 2011, s. 24). Studien har en induktiv ansats eftersom vi inte utgår från en etablerad teori utan vår undersökning påbörjas ur vår empiri. Detta är kännetecknande för en kvalitativ forskning. Den empiriska insamlade data och den diskussion som förts har lett till slutsatser för den valda forskningsfrågan. Vi har studerat och tolkat standarden som sedan har resulterat i en utformad tolkningsmodell. Modellen har varit huvudpunkten i undersökningens gång. Vi har även använt standarden IAS 36 i sin helhet då standarden behandlar nedskrivning av goodwill. 2.4 Urval Population, är en större avgränsad grupp som är intressant för den aktuella undersökning som ligger till avsikt att genomföra. Undersökningens resultat är grundat på den valda populationen (Johannessen & Tufte 2003, s. 132). Det är viktigt att beskriva populationen utförligt för att tydliggöra vem som tillhör gruppen. En forskare kan välja att avgränsa den population som valts, för att få en genomförbar undersökning. Ett urval är en mindre grupp som väljs utifrån populationen, med avsikt av att göra en konkret empirisk undersökning (Befring 1992, s. 144). I vår undersökning har vi valt att avgränsa populationen för att få ett så representerbart resultat som möjligt. Vårt urval består av bolag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm och tillhör grupperna Large, Middle - och Small Cap. Perioden vi valt att studera i undersökningen är bolag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm den 2 januari år 2012 med årsredovisningar som är publicerade för räkenskapsåret Vi har valt dessa årsredovisningar på grund av att det förekommer bolag som ännu inte lämnat en årsredovisning för år År 2012 infanns det 57 företag på Large Cap, 76 på Middle Cap och 121 på Small Cap. Vi har valt att använda oss av ett stort urval då vi är medvetna om att företag kommer falla bort som inte uppfyller våra bortfallskriterier vilket framgår vidare i texten. I undersökningen studerades dock 122 bolag på Small Cap eftersom att det noterade bolaget Biogia AB som för närvarande infinns på Middle Cap listan, var år 2010 listat på Small Cap listan. Detsamma gäller bolaget, Diös Fastigheter AB. Bolaget Wallenstam AB är under år 2012 noterat på Large Cap men under år 2010 var bolaget listat på Middle Cap och därför ingick bolaget på den listan i vår undersökning. Bolaget Semafo AB utgick från undersökningen eftersom att bolaget inte var noterat på Large Cap förrän under oktober Alla noterade bolag som ingick in i undersökningen presenteras i bilagorna 1-3. Vi har vidare uppställt ett antal kriterier i vår studie som måste uppfyllas av varje företag. Vårt urval består av företag som tillämpat IFRS i sin koncernredovisning samt redovisat goodwill. Vidare har vi valt att inte inkludera de bolag som använt sig av ett brutet räkenskapsår då vi ämnar studera perioden 1 januari 31 december år De företag som inte har uppfyllt dessa krav har klassats som bortfall. All denna information skall återfinnas i respektive företags finansiella rapporter som skall kunna hämtas från deras hemsida, bolagsfakta eller databasen, Retriever. Då vi inte funnit denna information har de drabbade företagen fallit bort i vår undersökning. 8

20 Nedan presenteras de bortfallskriterier vi gjort i vår undersökning: Bortfallskriterier Large Cap Middle Cap Small Cap Totalt Börsnoterade bolag på OMX Stockholm 1. Brutet räkenskapsår (2009/2010) 2. Finansiella rapporter som inte är upprättade enligt med IFRS Redovisar inte goodwill Totalt bortfall: Studiens totala urval: Figur 1: Bortfallskriterier 2.5 Bortfallsanalys Vi har presenterat de företag som är kvar i undersökningen efter bortfallskriterierna ovan. Det var sammanlagt 255 bolag noterade per den på Nasdaq OMX Stockholm börsen. Det var 79 bolag som föll bort från undersökningen efter den gjorda bortfallsanalysen då de uppfyllde de ställda bortfallskriterierna. Då uppsatsens syfte var att undersöka noterade bolag som redovisar goodwill och rapporterar i enlighet med IFRS ansågs inte dessa bolag kunna uppfylla syftet. Bolag som har redovisat en annan tidsperiod än 1 januari 31 december år 2010 i sina årsredovisningar ansåg vi inte var lämliga för studien då det enligt oss medför svårigheter att generalisera resultatet med studien. Vi benämner vidare i studien och i tabellen ovan detta som ett brutet räkenskapsår när bolagen inte uppfyllt den nämnda tidsperioden. Det återstod 176 bolag efter dessa kriterier, vilket resulterat i vår studies urval. Urvalet fördelades av 47 bolag från Large Cap, 49 bolag från Middle Cap och 80 bolag från Small Cap. Borfallet från Large Cap listan omfattar tio bolag då två av bolagen inte upprättat sin koncernredovisning enligt IFRS, sju av bolagen har inte redovisat goodwill och ett bolag hade ett brutet räkenskapsår. Vidare har 27 bolag fallit bort från Middle Cap listan efter bortfallsanalysen då 22 av bolagen redovisade inte någon goodwill och fem av bolagens årsredovisningar innehöll brutet räkenskapsår. Från Small Cap listan föll de bort 33 bolag då de inte redovisat någon goodwill och nio bolag som hade ett brutet räkenskapsår. Sammanlagt föll 42 bolag efter den gjorda bortfallsanalysen. Från ovanstående information kan vi notera att bolag som inte har redovisat någon goodwill i sina finansiella rapporter har utgjort urvalets största bortfall. På Small Cap listan är det hela 33 bolag som fallit bort och sammanlagt för hela börsen är det 62 bolag som fallit bort på grund av detta kriterium. Det var sammanlagt två bolag som föll bort då de inte upprättat sina finansiella rapporter enligt IFRS och de båda bolagen är listade på Large Cap. Från Large Cap listan var det ett företag som upprättade sin finansiella rapport med ett brutet räkenskapsår, från Middle Cap var det fem och från Small Cap var det sammanlagt nio. Studiens urval har 9

21 enligt oss ansetts vara relevant för undersökningen då de bolag som uppfyllt studiens bortfallskriterier och har fallit bort inte påverkat studiens utfall. I studien ansågs vidare att erhållet resultat av undersökningen är representativt för hela Nasdaq OMX Stockholm och generaliserbarheten har inte minskats på grund av de bortfallna bolagen. 2.6 Datainsamling Datainsamlingen är ofta det mest tidskrävande momentet i uppsatsen och därför kan en beskrivningsmodell vara till stor hjälp. Beskrivningsmodellen hjälper till att sortera informationen och den kan ändras allt efter som fördjupning i uppsatsskrivande sker (Björklund & Paulsson 2003, s. 66). Insamling av data som skall ingå i undersökningen kan bestå av primär- och sekundärdata. Enligt Patel och Davidson (2011, s. 67) är studiens syfte avgörande för vilken metod som väljs. Primärdata är data som forskaren själv samlat in. Primärdata kännetecknas av information som insamlats genom enkäter, observationer och intervjuer av olika slag. Sekundärdata karakteriseras av data som insamlats tidigare för andra syften. Vetenskapliga artiklar, tidningsartiklar, dokument, statistisk data och litteratur är olika varianter av sekundärdata (Befring 1992, s. 19). Enligt Olsson och Sörensen (2008, s. 31) skiljer insamlingsmetoder sig åt, beroende på om undersökningen är av kvalitativ eller kvantitativ ansats. För att underlätta insamling av material i vårt uppsatsskrivande har vi använt oss av en beskrivningsmodell och lämpliga variabler. Variablerna vi använt oss av är: antal börsnoterade företag på Nasdaq OMX Stockholm, finansiella rapporter, nedskrivning, goodwill och upplysningskrav. Studien har huvudsakligen utförts med en kvalitativ forskningsmetod och det är sekundärdata som ligger till grund för vår undersökning. Insamling av data i uppsatsen har utgjorts av facklitteratur, vetenskapliga artiklar, tidskrifter, lagar och regelverk. Standarder ur IFRS/IAS och företagens finansiella rapporter är exempel på sekundärdata i vår studie. Vi har även använt oss av elektroniska källor och webbplatser. Webbplatser har vi främst använt oss av då vi har hämtat varje bolags årsredovisning från deras respektive hemsidor i elektronisk form. I de fall vi funnit oklarheter i årsredovisningarna har vi uppsökt de på bolagsfakta.se och på skolans databas, Bolagsinfo. Vi har även använt webbplatsen, nasdaqomxnordic.com när vi studerat antal noterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm. Datasökningar har gjorts via Business Source Premier, Bolagsinfo, FAR komplett, Scopus och Libris. I vår undersökning har vi inte använt oss av primärdata. Skälet till detta är att vi inte hade genomfört intervjuer eller någon form av vedertagen insamlingsmetod som kan skapa ny data som inte funnits tidigare. 2.7 Undersökningens trovärdighet Studiens tillförlitlighet diskuteras genom begreppen reliabilitet och validitet som är två mätinstrument (Befring 1992, s. 60). Inledningsvis presenteras begreppen för en närmare förståelse och därefter förs en diskussion kring hur studien genom dessa begrepp uppnått trovärdighet. Validitet och reliabilitet står i ett visst förhållande till varandra som gör att det inte går att koncentrera sig på det ena kriteriet och låta bli det andra. Det finns tre tumregler: hög reliabilitet är ingen garanti för hög validitet, låg reliabilitet ger låg validitet, fullständig reliabilitet är en förutsättning för fullständig validitet (Patel & Davidson 2011, s. 102) Reliabilitet Enligt Eliasson (2011, s. 14) handlar reliabilitet i grund och botten om hur pålitlig undersökningen är och att den går att upprepa. Hög reliabilitet uppnås då den utförda undersökningen har upprepat ett tidigare resultat. 10

22 Målet med vår studie är att den ska uppnå hög reliabilitet för att undgå kritik för bristande trovärdighet. För att säkerställa reliabiliteten förbereder vi vår undersökning väl genom att vi formulerar klara och tydliga instruktioner om hur undersökningen ska genomföras. Detta medför att andra forskare kommer att kunna upprepa samma undersökning och komma fram till samma resultat. Vår undersökningsprocess har legat till grund för att uppnå hög reliabilitet då vi utförligt har redovisat vilka bolag som ingått i vår undersökning. Vi har uppnått detta genom att vi utfört en bortfallsanalys med kriterier som vi sedan undersökt på alla noterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm. De bolag som uppfyllt de tre uppställda bortfallskriterierna har klassats som bortfall och har därmed inte ingått i vår studie. Vid granskning av bolagens upplysningar om nedskrivningsbehov av goodwill har vi ansett att det är viktigt att dessa texter bedöms utifrån samma kriterier. Vi har därför, innan vi påbörjat undersökningsprocessen, utformat en tolkningsmodell där vi beskrivit varje upplysningskrav och våra bedömningar på vad bolagen måste uppnå. Våra bedömningar är baserade i enlighet med IAS 36, ekonomisk litteratur samt även via ett telefonsamtal som tidigare nämnts. Vi har slutligen gått igenom vårt resultat tre gånger gemensamt för att undvika några misstolkningar. Vår målsättning med denna process har varit att erhålla högsta möjliga reliabilitet. Vidare har vi i vår undersökning insamlat information genom de valda bolagens finansiella rapporter. Vi anser att årsredovisningarna torde ge en rättvisande bild av företagens situation. Vi presumerar att informationen i årsredovisningarna är pålitlig då de är granskade av auktoriserade revisorer och skyldiga att följa IFRS. Vi har som tidigare nämnt valt att studera alla bolag som är aktiva på Nasdaq OMX Stockholm 2 januari 2012 med årsredovisningar som är publicerade för år Väljer forskare att utföra en studie som behandlar en annan börs, andra bolag och, eller andra år, kommer troligtvis siffrorna skilja sig åt vilket är viktigt att ha i åtanke Validitet Eliasson (2011, s. 16) förklarar att validitet handlar om ifall undersökningen verkligen mäter det som det är meningen att den ska mäta och om relevant data använts. Det är synnerligen viktigt att data som insamlats är relevant för undersökningens frågeställning (Larsén 2009, s. 41). Validitet handlar också om hur generaliserbart en undersöknings resultat är, genom att visa i vilken utsträckning resultatet från en viss undersökning är tillämplig även i andra situationer än den undersökta (Merriam 2010, s. 183). För att öka vår validitet har vi tidigt skede i studien formulerat vår frågeställning och vårt syfte tydligt. Vårt syfte med studien är att undersöka hur svenska börsnoterade bolag följer upplysningskraven i IAS 36 p Vi har vidare studerat varje upplysningskrav grundligt för att inte misstolka informationen. Det har vi gjort genom att utförligt studera standarden IAS 36 p. 134 tillsammans med vetenskapliga källor och anpassade standarder ifrån regelverket IFRS. Vi har valt att tillämpa upplysningskraven enligt IAS 36 p. 134 på finansiella rapporter vilket vi anser ger vår studie hög validitet. För att ytterligare öka validiteten i vår studie har vi testat vår tolkningsmodell innan vi utfört den riktiga studien. Vi valde några företag och gick igenom de bedömningar vi utformat i enlighet med tolkningsmodellen för att efterlysa om vi missat några viktiga kriterier eller om våra bedömningar behövde justeras. Studien undersöker hur noterade bolagen på Nasdaq OMX Stockholm lämnar upplysningar i sina årsredovisningar som krävs enligt standarden, 11

23 IAS 36 p Resultatet från undersökningen angår bara studiens valda urval och kan inte generaliseras till studier som omfattas av andra börsen och årtal än vad vi använt. 2.8 Studiens genomförande Genomförandet av studien påbörjades av att vi först studerade varje bolags finansiella rapport utförligt. Vi började med att studera informationen under rubrikerna, fakta och redovisningsprinciper. Detta för att säkerställa att bolaget fortfarande var aktivt på börsen, Nasdaq OMX Stockholm och att de finansiella rapporterna var utfärdade i enlighet med IFRS. Därefter följde vi ytterligare våra bortfallskriterier för att säkerställa att vi endast tog med bolag i vår undersökning som är relevant för studien. Vidare har fokus legat på bolagens resultat- och balansräkningar för att där finna om bolagen redovisat immateriella tillgångar i form av goodwill. När vi funnit detta har vi följt de anvisade noterna där vi funnit all information vi behöver för vår undersökning. Den information som uppgivits i noterna har vi studerat ett flertal gånger för att inte missbedöma informationen på något sett. Vidare, har vi med hjälp av tolkningsmodellen som vi utformat, studerat om den information vi funnit i de finansiella rapporterna följer upplysningskraven i IAS 36 p. 134 a, c - f. Tolkningsmodellen har vidare presenterats i slutet av den teoretiska referensramen i avsnitt 3.11 då vi ansåg att det blir enklare för läsaren att återknyta tolkningsmodellen med det resultat som presenterats i empirin. Vi skapade en tabell i Microsoft Excel för att sammanställa det vi kommit fram till. Vi angav alla bolag som ingått i vårt urval och alla upplysningskrav i form av IAS 36 p. 134 a, c - f. När ett bolag uppfyllt respektive krav markerade vi detta med ett X och när ett bolag inte uppfyllt ett upplysningskrav lät vi rutan stå tom. När vi hade gått igenom alla finansiella rapporterna utifrån vår tolkningsmodell fick vi ut vår studies resultat. Detta resultat har vi gått igenom tre gånger för att säkerställa att vi fått fram ett tillförlitligt resultat. Vi har genomfört hela denna process tillsammans för att inte misstolka någon information. 2.9 Källkritik Källkritik handlar om att bedöma hur trovärdig informationen är som insamlats för studien. Sedan är det viktigt att värdera om källorna är användbara och relevanta i forskningssammanhanget (Befring 1992, s. 175). Enligt Nyberg (2000, s. 195) är huvudregeln att källor ska väljas med kritiskt omdöme. Vi kommer därför att bedöma om fakta som används i vår undersökning är sannolik och därmed måste det också finnas ett kritiskt förhållningssätt till de valda källorna. Vår uppsats är baserad på olika källor, allt ifrån regelverk, vetenskapliga artiklar, litteratur till elektroniska källor. Vår studie bygger på offentliga dokument som IFRS, vilket är ett internationellt regelverk. Regelverket omfattar standarder som är aktuella för vårt syfte med undersökningen. Vi använder oss endast av de senaste uppdaterade och utgivna standarderna vilket gör att vår information är aktuell och pålitlig. Regelverken anses vidare inneha en hög tillförlitlighet på grund av att de är EU-förordningar och föreskriver hur företag skall utforma sina finansiella rapporter. Missuppfattningar kan uppstå vid användandet av förordningar då de är svårtolkade. Vår empiriska undersökning består av de valda företagens finansiella rapporter. De finansiella rapporterna tillför enligt oss trovärdighet då de är utformade i enlighet med europeisk och svensk redovisningsstandard och har blivit granskade och godkända av revisorer. Vi är vidare medvetna om att bolag kan förbättra informationen i de finansiella rapporterna av marknadsmässiga skäl. 12

24 Vidare bygger uppsatsens teoretiska föreställningsram på tidigare forskning i form av vetenskapliga artiklar. De använda vetenskapliga artiklarna har vi noggrant valt ut genom att studera ett antal artiklar och bedöma dess autenticitet. De artiklar vi valt ut har även genomgått en granskning av flera forskare, så kallad peer review. Vi anser att relevansen i informationen ökar när vi använder oss av vetenskapliga artiklar som granskats av ett flertal forskare. Databaserna, Business Source Premier, Scopus och Libris har använts när vi hämtat artiklarna. Vi har även använt oss av tidskriften, Balans i vår studie och tidskriften anses vara tillförlitlig då vi enbart använt information som är skriven av auktoriserade revisorer. Vi är medvetna om att informationen som ges i Balans inte är granskad och därför har vi med stor försiktighet vidare granskat informationen på egen hand via andra tillförlitliga källor. I vår uppsats har vi har även använt oss av granskad och relevant litteratur. Den litteratur vi använt oss av har vi noggrant granskat genom att vi gått igenom den använda informationen i ett flertal böcker. Vi har även varit kritiska till litteratur som är av subjektiv karaktär och därmed har vi i största mån förhållit vår studie till litteratur som är refererad till annan litteratur och/ eller forskning. Vi har under arbetets gång förhållit oss kritiska till internetkällor och försökt att inte använda några i den mån informationen vi söker efter kan innehas på annat sätt. Vi anser inte att tillförlitligheten minskat i vår uppsats på grund av detta, då de finansiella rapporterna innehåller samma information vare sig de är hämtade från internet och i elektroniskt eller i pappersform. Vidare är bolagsfakta.se en hemsida som förmedlar årsredovisningar, pressreleaser, presskontakter, börskurser och får därför anses vara tillförlitlig. Webbplatsen som vi använde för att undersöka antal bolag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm betraktar vi som tillförlitlig eftersom att de innehåller några av världens största börsföretag som levererar handel, börsteknologi och tjänster till listade företag på sex kontinenter. 13

25 3. Teoretisk referensram 3.1 Inledning Kapitlet inleds med att en beskrivning av börsen, Nasdaq OMX Stockholm. Därefter sker en redogörelse för IASBs föreställningsram och de kvalitativa egenskaperna som kan sägas utgöra kvalitativa krav på den information som lämnas i de finansiella rapporterna. Kapitlet behandlar även utformning av finansiella rapporter. Därefter tas definitionen av goodwill upp och de standarder som styr nedskrivningsprövning av goodwill. Standarderna som behandlas är, IAS 38, IFRS 3 och IAS 36. Vidare diskuteras faktorer som påverkar nedskrivningsbehovet av goodwill vilka är diskonteringsfaktor, kassaflöde och tillväxttakt. Slutligen sker en redogörelse för upplysningskraven för IAS 36 p. 134 med hjälp av en utformad tolkningsmodell. 3.2 Nasdaq OMX Stockholm Värdepappersmarknader kännetecknas av den ekonomiska transaktionen mellan parterna som görs när ett värdepapper byter ägare. Aktiemarknaden är ett exempel på värdepappersmarknaden. På aktiemarknaden sker handel med aktier, det vill säga ägarandelar av företag, och olika derivat. På aktiemarknaden är aktier den underliggande tillgången (Wissen & Wallgren 2011, ss ). Det finns två olika marknadsplatser där svenska aktiebolag kan notera sig vilket är reglerade marknader och handelsplattformar. Reglerade marknader kallas för börser och handelsplattformer är marknadsplatser som kan drivas av en börs eller ett värdepappersinstitut. Den stora skillnaden mellan reglerade marknader och handelsplattformar är att börser ställer högre krav på företagen innan dess börsnotering än vad handelsplattformarna gör. För att ett företag och dess aktier ska få handla på börsen måste företaget ha haft en viss omsättning under en viss tidsperiod innan det kan få noteras. Företaget måste även förbinda sig att ge marknaden information om viktigare händelser som kan vara väsentliga för marknadens värdering av bolaget. Alla investerare, både stora och små måste samtidigt få tillgång till den information företaget lämnar (Wissen & Wallgren 2011, ss ). Nasdaq OMX Stockholm är en av de reglerade svenska börserna på marknaden med en dominerande ställning i Sverige (Wissen & Wallgren 2011, s. 241). Nasdaq OMX Stockholm är ett dotterbolag till Nasdaq OMX Group som äger flera börser i Norden och i Baltikum. Idag är Nasdaq OMX Group en leverantör av handelsteknologi till 60 börser runt om i världen (Anand, Tanggaard & Weaver 2009, s. 1430). Börsen på Nasdaq OMX Stockholm delas in i tre segment beroende på hur stora bolagen är. Fördelningen sker enligt den internationella standarden Global Industry Classification Standard (GICS) och som används på börser i hela världen. Syftet med klassificeringen är att underlätta investerarnas förvaltning, analyser och att kunna göra jämförelser mellan segmenten. Segmenten utgörs av Large Cap (stora bolag), Middle Cap (medelstora bolag) och Small Cap (små bolag). Det finns också vissa krav inom segmenten. För att ett företag skall kunna notera sig på Large Cap skall företaget ha mer än en miljard euro i börsvärde. För att kunna noteras på Middle Cap skall företag ha mellan 150 miljoner till en miljard euro i börsvärde. För Small Cap är kraven mindre än en miljard euro i börsvärde Swedbank. Hur bolagen klassificeras. [Elektronisk]. Tillgänglig: aktiehandel/aktieskola/hur-bolagen-klassificeras/index.htm [ ] 14

26 3.3 IASB Föreställningsram IASB är en internationell oberoende organisation som arbetar för att kvalitetsförbättra internationell finansiell redovisning och fungerar som ett normgivande organ av IFRS. 13 Sedan IASB startades år 1973 har dess främsta mål varit att öka den internationella jämförbarheten i redovisningen (Barlev & Haddad 2007, s. 494). IASB hette tidigare IASC. Organisationen bytte namn år 2001 i samband med omorganiseringen (Artsberg 2005, s. 136). IASBs föreställningsram för utformning av finansiella rapporter fastställdes av IASC år 1989 för publikation och IASB fastställde föreställningsramen april år 2001 (IASB Föreställningsram 2011 s. 9). IASBs föreställningsram behandlar syftet med finansiella rapporter, kvalitativa egenskaper av finansiell information, redovisning och värdering av de faktorer som konstruerar finansiella rapporter samt redovisning av bibehållet kapital (IFRS The Conceptual Framework for financial reporting (IFRS Conceptual Framework) 2010, s. 7). IASBs syfte med föreställningsramen är bland annat att vägleda styrelsen när de utvecklar IFRS och vid granskning av befintliga IFRS samt att bistå vid utveckling mot en harmonisering av redovisningsregler och rekommendationer. Ramverket möjliggör en reducering av antalet redovisningsprinciper som tillåts i IFRS. Ramverket skall ledsaga användare vid tolkning av information i finansiella rapporter som upprättas i överensstämmelse med IFRS. Ramverket skall dessutom ge information om dess inställning till utformning av IFRS. De finansiella rapporternas användare är bland annat befintliga och potentiella investerare, borgenärer, långivare och andra kreditgivare för beslutsfattande om att bidra med kapital till företagen (IFRS Conceptual Framework, 2010, s. 6). IASBs föreställningsram är för närvarande under revidering och en uppdaterad publicerad föreställningsram räknas med att införas. Införandet kommer att ske stegvis. När uppdateringen är slutförd kommer den nuvarande föreställningsramen ha namnet, Konceptuell föreställningsram för finansiell rapportering. Vidare, är kapitel 1, syftet med finansiell rapportering i den reviderade föreställningsramen omarbetad och publicerad. Kapitel 2, Den rapporterande enheten, är för närvarande under bearbetning och ännu inte fastställd. Kapitel 3, Kvalitativa egenskaper vid användbar finansiell information är uppdaterad och publicerad. Kapitel 4, De finansiella rapporternas huvudgrupper kommer i den uppdaterade versionen av föreställningsramen att bestå av samma innehåll som tidigare (IFRS Conceptual Framework 2010, ss 4-5) Primära kvalitativa egenskaper Enligt IASBs reviderade föreställningsram år 2010 föreligger det två grundläggande kvalitativa egenskaper som gör informationen i de finansiella rapporterna användbar. De grundläggande kvalitativa egenskaperna är relevans och korrekt bild. Informationen förbättras om den är jämförbar, kontrollerbar, aktuell och förståelig (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 4-QC 5) Relevans Informationen i de finansiella rapporterna skall vara relevant. Med relevans menas att informationen som delges i de finansiella rapporterna ska användas som ett beslutsunderlag för användarna. Information som bedöms vara relevant skall underlätta användarens bedömning av inträffade, aktuella och framtida händelser eller genom att bekräfta eller korrigera tidigare bedömningar. Väsentlighet är en komponent av relevans. Den finansiella rapportens information är av väsentlig art om ett utelämnande eller en felaktighet kan inverka

27 på de beslut som användaren fattar på basis av denna. Rapportens relevans minskas vid sen rapportering av informationen förståelig (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 6-QC 11) Korrekt bild Informationen i de finansiella rapporterna skall förutom att vara relevant också ge en korrekt bild av den publicerade informationen för att räknas som användbar. Information som ger en korrekt bild omfattas av tre egenskaper, den skall vara komplett, neutral och fri från fel. En komplett skildring innebär att all nödvändig information, beskrivningar och förklaringar innehåller det en användare behöver för att förstå det fenomen som avbildas. Med neutral skildring menas att informationen inte skall vara sneddriven och den ska även inte kunna användas för manipulation för att uppfylla ett förutbestämt syfte. Egenskapen, fri från fel, betyder att det inte förekommer några fel eller brister i beskrivningen av fenomenet. Detta gäller även för den process som använts för att fastställa den rapporterade informationen (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 12-QC 16) Förbättrande kvalitativa egenskaper Egenskaperna jämförbarhet, verifierbarhet, aktualitet och begriplighet används för att komplettera de kvalitativa egenskaperna relevans och tillförlitlighet. Detta för att förbättra informationen i de finansiella rapporterna (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 19) Jämförbarhet Användaren skall kunna ges möjlighet att jämföra den finansiella ställningen över tid så att denne skall bilda sig en uppfattning om företagets ekonomiska utveckling. Även en jämförelse med andra företags finansiella ställning och resultat måste kunna göras. En finansiell rapport skall vara lättbegriplig för användarna. Användning av samma metoder för samma objekt bidrar till att kunna uppnå jämförbarheten. Det förutsätts att användarna antas inneha en rimlig kompetens om affärsverksamheter, ekonomi och redovisning (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 20-QC 25) Verifierbarhet Verifierbarhet innebär att sanningshalten i informationen som ges i de finansiella rapporterna på något sätt ska kunna verifieras. Informationen skall troget representera en rättvisande bild av de ekonomiska fenomen som den påstås representera. Verifierbarhet kan antingen vara direkt eller indirekt kontrollbar. Direkt kontroll innebär kontroll av ett belopp eller en representation genom direkt observation. Indirekt kontroll innebär att räkna om ett resultat med samma modell genom kontroll av en modell, formel eller annan teknik. En del förklaringar och framåtblickande finansiell information är inte möjlig att förklara fram till senare perioder. Genom att upplysa de underliggande gjorda antaganden, de använda metoderna och andra faktorer som styrker informationen, hjälper det användarna att ta ställning till om de vill använda den finansiella informationen (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 26-QC 28) Aktualitet Informationen i finansiella rapporter skall även vara aktuell. Aktualitet betyder tillgång till den senaste informationen. Den informationen ska ges ofta och så snabbt som möjligt för att förmedla förändringar i företagets situation. Detta krävs för att kunna påverka förväntningar och beslut hos användarna (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 29) Begriplighet Finansiell information blir begriplig då den klassificeras, beskrivs och presenteras både klart och koncist. Viss information är så pass komplex att den inte går att förenkla. Om denna information hade tagits bort hade det varit enklare att förstå informationen i de finansiella 16

28 rapporterna. Skulle däremot den komplicerade informationen tas bort hade detta bidragit till att de finansiella rapporterna blir ofullständiga och vilseledande (IFRS Conceptual Framework 2010, QC 30-QC 32). 3.4 Utformning av finansiella rapporter Den 1 januari år 2005 blev antagandet av standarden IAS tillgänglig för börsnoterade bolag som är medlemmar i EU. Det fanns redan bolag som tillämpade standarden före den officiella dagen för införandet (Iatridis & Valahi 2010, s. 4). Den 6 mars 2006 utfärdade IASB ett utkast för presentation av redovisning vilket kom att ändra standarden, IAS 1 Utformning av finansiella rapporter. Utkastet är ett resultat av den första delen i segment A i IAS 1 och är en del av det omfattande projektet mellan IASB och FASB som pågått sedan år Syftet med projektet har varit att utveckla standarder för informationen i de finansiella rapporterna och förbättra dess användbarhet. Syftet med segment A är att IAS 1 skall bli mer likgiltig SFAS 130 (Thinggaard, F., Wagenhofer, A., Evans, L., Gebhardt, G., Hoogendoorn, M., Marton J., Di Pietra, R., Mora, A. & Peasnell, K. 2006, ss 35-36). Den reviderade IAS 1 trädde ikraft år 2008 och standarden blev tvingande för medlemsländerna i EU från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari år 2009 (IAS 1 p. 139). IAS 1 är en standard som föreskriver grunder för utformning av generella finansiella rapporter. Syftet med denna standard är att säkerställa jämförbarheten både med företagets egna finansiella rapporter för tidigare perioder och med andra företags finansiella rapporter. Standarden innehåller krav på hur de finansiella rapporterna skall utformas, riktlinjer för strukturen och minimikrav på innehållet i dem (IAS 1 p. 1). Denna standard skall bolag tillämpa vid upprättande av finansiella rapporter enligt IFRS (IAS 1 p. 2) Syftet med de finansiella rapporterna enligt IAS 1 p. 9 är att de ska tillhandahålla information om företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöden. Rapporterna skall innehålla sådan information så att de tillgodoser merparten av användarnas informationsbehov. Detta gör ett bolag genom att lämna information om bolagets tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter, kostnader, kassaflöden och tillskott av och värdeöverföringar till ägare i deras egenskap av ägare. Enligt Iatridis och Valahi (2010, ss. 2-4) tenderar standarden IAS 1 att minska utrymme för subjektivitet och manipulation i finansiella rapporter. Samtidigt kan IAS 1 höja kvaliteten i den finansiella rapporteringen. Med hjälp av tydliga utformade finansiella rapporter och nyckeltal kan marknadsaktörer bedöma företagets resultat och göra sina egna bedömningar om företagets framtidsutsikter. Vidare presenteras de allmänna principer som måste tillämpas vid upprättandet av finansiella rapporter i enlighet med IAS 1. Finansiella rapporter skall ge en rättvisande bild av företagets verksamhet samt bli förenliga med IFRS. Det förutsätts att om IFRS följs, så leder det till en rättvisande bild (IAS 1 p. 15). Ett företag få inte beskriva att dess rapporter överensstämmer med IFRS om de inte uppfyller samtliga krav enligt IFRS (IAS 1 p. 16). I fall ett företag avvek från ett krav i en IFRS skall det beskriva en motivering till detta i sina upplysningar (IAS 1 p. 20). Finansiella rapporterna skall även upprättas enligt fortlevnadsprincipen, de vill säga med förutsättningen att företaget har förmåga att fortsätta sin verksamhet. När ett företag inte upprättar finansiella rapporter enligt fortlevnadsprincipen ska företaget lämna upplysningar om detta (IAS 1 p. 25). Periodiseringsprincipen i finansiella rapporterna innebär att företagets redovisar poster som tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader när de motsvarar definitionerna och 17

29 uppfyller redovisningskriterierna för dessa i föreställningsrammen. Kassaflödesanalys är dock ett undantag, eftersom den inte är baserad på periodiserade betalningar (IAS 1 p p. 28). Väsentlighet och sammanslagningar i finansiella rapporterna innebär att: Ett företag ska separat redovisa varje väsentlig kategori av likartade poster. Ett företag ska separat redovisa poster av olikartad karaktär eller funktion såvida de inte är oväsentliga (IAS 1 p. 29). Ett företag få inte kvitta alla sina poster i finansiella rapporter (IAS 1 p. 32). Kvittning i rapporterna enligt IAS 1 p. 33 minskar användarnas möjligheter att förstå transaktioner och andra händelser som har inträffat under perioden. Företaget skall lämna fullständiga finansiella rapporter med jämförande information minst en gång per år, det vill säga följa rapporteringsfrekvens. När företaget ändrar sin rapporteringsperiod skall företaget upplysa om detta (IAS 1 p. 36). Jämförande information innebär att ett företag skall lämna jämförande information i samtliga finansiella rapporter, det vill säga information lämnas både för innevarande och föregående år. Ett företag skall även lämna jämförande information i de kommenterande och beskrivande avsnitten när detta behövs för att underlätta förståelsen av finansiella rapporter (IAS 1 p. 38). I IAS 1 p. 43 anges att förbättrad jämförbarhet av information mellan perioder hjälper användare vid beslutfattande. De finansiella rapporterna skall även ha en konsekvent utformning som innebär att uppställning och klassificering av posterna skall vara oförändrade från period till period. Det finns dock två skäl för att inte följa detta enligt standarden. Det första skälet är, när en förändring krävs för att få en mer rättvisande bild och det andra skälet är, när en ny standard från IASB kräver en förändring (IAS 1 p. 45). I standarden IAS 1 p. 117 anges också att ett företag skall lämna upplysningar i noter om använda redovisningsprinciper. De upplysningar skall innehålla använda värderingsgrunder och övriga redovisningsprinciper som ligger till grund för förståelse av finansiella rapporterna. De värderingsgrunder som kan användas exempelvis enligt standarden IAS 1 är verklig värde, återvinningsvärde eller nettoförsäljningsvärde. Enligt IAS 1 p. 118 är det viktigt för ett företag att lämna denna information eftersom den påverkar användarens analys av finansiella rapporter. 3.5 Jämförelse mellan internationell redovisning Harmonisering inom internationell redovisning har diskuterats under en lång period av forskare inom området, med målet om att uppnå harmonisering av redovisningen i världen. En ständig fråga som uppkommer vid antagandet av nya gemensamma redovisningsstandarder, för att skapa en jämförbarhet mellan länders redovisning, är hur denna förändring påverkar företagen i varje enskilt land (Callao, S., Ferrer, C., Jarne, J. & Laı nez, J. 2009, ss 33-34). Forskning har visat att redovisningen skiljer sig åt mellan olika länder i världen och det kan vara olika faktorer som påverkar skillnaderna. Gray (1998) fokuserar på länders redovisningssystem och han anser att skillnaderna mellan hur länder redovisar har att göra med kulturella faktorer (Gray 1998, ss. 1-2). En forskare som även studerat kring detta fenomen är Nobes (1998) och han har kommit fram till ett flertal faktorer som han anser påverkar att det uppkommit skillnader inom nationell redovisningen. Han menar bland annat att skillnaderna har att göra med politiska och ekonomiska aspekter, därför delade han in världens redovisningssystem i två olika klasser som han benämnde A och B. Den anglosaxiska redovisningstraditionen förknippar han med klass A och den kontinentala redovisningstraditionen med klass B (Nobes 1998, ss ). Nedan presenteras den anglosaxiska och den kontinentala traditionen närmare. 18

30 3.5.1 Anglosaxisk- och kontinental redovisning Den anglosaxiska, också känd för den Anglo - Amerikanska redovisningstraditionen, omfattas av USA, Storbritannien, Irland, Holland och de brittiska samväldesländerna. De västeuropeiska länderna förutom Storbritannien, Irland och Holland omfattas av den kontinentala traditionen. Det som skiljer den anglosaxiska och den kontinentala traditionen är att den kontinentala förknippas med regler som är baserade på nedskrivna lagar medan den anglosaxiska redovisningen baseras på sedvanerätt som kompletterats med precedensfall i domstolar (Smith 2006, ss 67-68). Dessa traditioner har blivit ett omdebatterat ämne inom harmoniseringen av redovisningen. Ett problem som belyses är att IASC, som är dominerat av den anglosaxiska traditionen, skiljer sig från den europeiska kontinentala redovisningstraditionen (d arcy A 2001, s. 327). Några betydande skillnader som Sheridan (1995, s. 289) nämner är att den anglosaxiska traditionen reflekteras av aktiemarknaden och aktieägare med den kontinentala, främst Tyskland styrs av endast aktieägarna. Han menar också att revisorer i de anglosaxiska länderna kännetecknas av hög status och revisorer som verkar i länder med kontinental redovisning styrs av lagstadgad redovisning och skatt, där kontrollfunktionen betraktas som den viktigaste för revisorerna och inte att uppnå hög status. Den anglosaxiska traditionen stävar efter att betona behovet av att skapa en helhet syn för företagens position och därför har tonvikten legat på att skydda aktieägarna. Den kontinentala traditionen kännetecknas av att skydda borgenären därför har tonvikten legat på enskilda företag och koncernredovisning har därmed blivit mycket viktigt för de länderna (Sheridan 1995, ss ). 3.6 Regel- och principbaserad redovisning Skillnaden mellan de regel- och principbaserade standarderna är inte väl definierade och blir därför föremål för olika tolkningar. En allmän uppfattning är att FASBs standarder är regelbaserade och IASBs standarder är principbaserade (Bennett, Bradbury & Prangnell 2006, s. 189). FASB är den amerikanska normsättaren som utarbetar de redovisningsrekommendationerna som utgjorde grunden i US GAAP (Olsson 2010, s. 30). Den principbaserade redovisningen utgår från ett relativt stort antal allmänt hållna principer som överlåtits åt normgivare, redovisningsprofession och utövare för att tillsammans utveckla en redovisningspraxis (Grönlund, Tagesson & Öhman 2005, ss 16-17). Den regelbaserade redovisningen tillämpas istället med hjälp av detaljerade regler som anger exakt vad man ska redovisa i varje enskilt fall och ges ofta kritik för sin reglering (Agoglia, Doupnik & Tsakumis 2011, s. 749). Enligt Johansson (2010, s. 77) kan en norm vara mer eller mindre principbaserad varav följer att normen är mindre eller mer regelbaserad. Ett regelbaserat system utvecklas då ett principbaserat system inte fungerar (Moore 2009, s. 336). Schipper (2003, s. 71) påpekar att de amerikanska reglerna ofta baseras på principer, det vill säga att principer ligger till grund för att producera regler för upprättandet av finansiella rapporter. Standarden innehåller dock detaljerande vägledning, vilket gör att standarden anses som regelbaserad. Schipper (2003, ss ) betonar att detaljerad vägledning syftar till att uppnå jämförbarhet i finansiell rapportering och att öka verifierbarheten för revisorer och tillsynsmyndigheter. Nelsson (2003, s. 92) konstaterar dock att regelbaserade redovisningsstandarder leder till onödig, komplicerad och detaljerad redovisning. Enligt Artsberg (2005, s. 423) kritiserades amerikansk redovisning ifrån europeiskt håll för att vara alltför detaljerad, och även att revisorerna var alltför inriktade mot en bokstavstolkning istället för att göra en avvägning av vad som är en rättvisande bild. 19

31 Det sker för närvarande ett nära samarbete mellan IASB och FASB för att öka harmoniseringen i den finansiella rapporteringen av US GAAP och IFRS. Denna process involveras genom två initiativ. Det första är att US GAAP konvergerar redovisningsstandarder till IFRS och det andra är att länder med regelbaserad redovisning omarbetar dessa regler till mer principbaserade regler (Spalding & Oddo 2011, s. 49). 3.7 Immateriella tillgångar I IAS 38 behandlas redovisning av immateriella tillgångar i ett företag. Standarden identifierar vad som är en immateriell tillgång utifrån vissa kriterier och vilket värde tillgången skall redovisas till. En immateriell tillgång enligt IAS 38 p. 8 p. 21 är identifierbar, samt innehas för att användas i produktionen eller distributionen för att tillhandahålla varor eller tjänster. En immateriell tillgång är utan substans och har karaktären av att vara icke-monetär. Vidare måste företaget ha kontroll över tillgången. Tillgången skall även kunna förväntas ge ekonomiska fördelar i framtiden. Detta innebär att företaget ges fördelar genom intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra användarfördelar. Tillgången skall dessutom ha ett anskaffningsvärde som kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Om ovanstående kriterier uppfylls kan tillgången klassificeras och redovisas som en immateriell tillgång. Skulle kraven inte vara uppfyllda, skall utgiften redovisas som en kostnad så fort utgiften uppkommer. Det är inte alla tillgångar som motsvarar definitionen på en materiell tillgång. Internt upparbetad goodwill, varumärken, kundlistor, humankapital, finansiella tillgångar, utbildningskostnader, reklam, omorganisationskostnader eller tillgångar som omfattas av andra rekommendationer från IAS får inte räknas till kategorin immateriella tillgångar. (Fagerström & Lundh 2005, s. 102). 3.8 Definition av goodwill I IFRS 3 definieras goodwill som en tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som uppkommer från andra tillgångar, förvärvade i ett rörelseförvärv. Enligt Radebaugh, Gray och Black (2006, s. 203) definieras goodwill som den del av köpeskillingen som överstiger nettotillgångarnas verkliga värde vid förvärvet. Enligt Fagerström och Lundh (2005, s. 102) utgörs en stor del av företagets immateriella tillgångar av posten goodwill. Goodwill kan sägas vara ett övervärde på en tillgång som ett företag betalar vid ett köp, det vill säga när köpeskillingen överstiger marknadsvärdet på tillgången. Företaget betalar således mer för tillgången än vad det bokförda värdet eller marknadsvärdet för den förvärvade tillgången är. Anledning till att ett övervärde betalas kan vara att företaget förväntar sig ekonomiska fördelar i framtiden från tillgången, vilka kommer att gynna företaget. Någon entydig definition av det allmänna begreppet goodwill finns inte i teorin. Det finns flera olika typer av goodwill. Enligt Bloom (2009, s. 388) kan goodwill delas upp i två kategorier, internt genererande goodwill och förvärvad goodwill. Förvärvad goodwill är accepterad i redovisning som immateriell tillgång, till skillnad från internt genererande goodwill som inte är accepterad i redovisning som immateriell tillgång. Förvärvad goodwill behandlas genom kontrollbarhet till följd av en öppen marknad (Hamberg, Paananen & Novak 2011, s. 265). Enligt Sundgren, Nilsson, H. och Nilsson, S. (2009, s. 117) kan internt upparbetad goodwill exemplifieras med ett företags goda rykte eller ett varumärkes successivt upparbetade goda image hos konsumenterna. Bloom (2009, s. 388) förklarar att internt genererande goodwill inte är accepterad för redovisning eftersom man då bryter mot de accepterade reglerna i dubbelbokföring och anskaffningsvärderedovisning. 20

32 Förvärvad goodwill är skillnaden mellan priset ett företag betalar vid ett företagsförvärv och det förvärvade företagets nettotillgångar, värderade till verkligt värde. Förvärvad goodwill har under lång tid redovisats som tillgång i en koncerns balansräkning (Sundgren, Nilsson, H. & Nilsson, S. 2009, s. 117). Det kan också förekomma att köpeskillingen understiger nettovärdet av identifierbara tillgångar och skulder (IFRS 3 p. 34) 3.9 Goodwill redovisning Rörelseförvärv IFRS 3 gäller för redovisning av rörelseförvärv. Standarden fastställer hur tillgångar, skulder och goodwill som uppkommer i och med förvärvet skall värderas. Syftet med standarden är att den skall förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten i företagens rapporterade information om rörelseförvärv (IFRS 3 p. 1). Ett rörelseförvärv innebär ett förenande av separata företag eller verksamheter till en rapporterad enhet där förvärvaren får bestämma inflytande över en eller flera andra verksamheter (IFRS 3 p. 3). I synnerhet anger standarden att alla rörelseförvärv skall redovisas genom tillämpning av förvärvsmetoden (IFRS 3 p. 4). I IFRS 3 p. 18 anges också att de förvärvade tillgångarna och övertagna skulderna skall värderas av förvärvaren till deras verkliga värden per förvärvstidpunkten. Förvärvsmetoden skall genomföras i enlighet med fyra krav (IFRS 3 p. 5 och p. 7). Det första kravet är att identifiera förvärvaren. Vid varje rörelseförvärv ska ett av de företag som ingår i rörelseförvärvet identifieras som förvärvaren. För att identifiera förvärvaren används vägledningen i IAS 27. I standarden identifieras förvärvaren som det företag som erhåller bestämmande inflytande över det förvärvade företaget. Det är viktigt att veta eftersom det är den förvärvade rörelsens tillgångar och skulder som ska värderas om till verklig värde vid förvärvstidpunkten. Det andra kravet är att fastställa förvärvstidpunkten. Förvärvstidpunkten är enligt IFRS 3 p. 8 den tidpunkt då förvärvaren erhåller det bestämmande inflytandet över det förvärvade företaget. Detta sker vanligtvis i samband med den tidpunkt då förvärvaren juridisk överför ersättningen, förvärvar tillgångarna och övertar skulderna i det förvärvade företaget (IFRS 3 p. 9). Tredje kravet är att förvärvaren ska redovisa, skilt från goodwill, de identifierbara förvärvade tillgångarna, de övertagna skulderna och eventuella innehav (IFRS 3 p. 10). Det fjärde och sista kravet är att förvärvaren skall redovisa goodwill eller vinst från ett förvärv till lågt pris (IFRS 3 p. 32). Vinst från ett förvärv till lågt pris får inte redovisas som en avsättning i koncernens balansräkning. Posten elimineras istället direkt vid förvärvstillfället och redovisas som vinst i resultaträkningen (IFRS 3 p. 34). Innan redovisning av förvärv till lågt pris skall det göras en ny bedömning. Detta görs för att säkerställa att de förvärvade tillgångarna och skulderna blivit identifierade korrekt (IFRS 3 p. 36). Om förvärv till lågt pris kvarstår efter det tillämpade kravet i punkten 36, redovisas det som en vinst i resultaträkningen (IFRS 3 p. 34). Skillnaden mellan verkligt värde på den förvärvade rörelsen och bokfört värde på eget kapital i rörelsen hamnar som goodwill (IFRS 3 p. 32). I IFRS 3 är utgångspunkten att övervärden ska hänföras till specifika tillgångar och skulder i så stor utsträckning som möjligt. Priset som betalas för den förvärvade rörelsen ska först fördelas på identifierbara tillgångar och skulder och därefter redovisas. Om det är någon skillnad mellan köpeskilling och nettot av omvärderade tillgångar och skulder, redovisas det som goodwill (IFRS 3 p. B 31). Goodwill blir således det resterande värdet och det förklarar skillnaden mellan köpeskilling och nettovärdet på identifierbara tillgångar och skulder. Om alla identifierbara tillgångar upptäcks 21

33 och värderas till verkligt värde kommer goodwill att bestå av icke identifierbara tillgångar (IFRS 3 p. B 37). Enligt IFRS 3 utförs det inte längre avskrivningar på goodwill, utan istället skall värdet på goodwill prövas regelbundet i enlighet med IAS 36 Nedskrivning (Hamberg, Paananen & Novak 2011, s. 265) Kassagenererande enheter Ett problem som ofta uppstår är att det kan vara svårt att urskilja ett kassaflöde från en enskild tillgång. I sådana situationer anger IAS 36 att kassaflödet istället ska beräknas på en kombination av tillgångar som benämns KGE. KGE definieras som den minsta grupp av tillgångar som generar intäkter i ett företag (Shoaf & Zaldivar 2005, s. 32). Enligt Bloom (2008, s. 383) förekommer KGE vid nedskrivningsprövning av goodwill då goodwill består av tillgångar som inte är separerbara från andra tillgångar. Vid nedskrivningsprövning skall goodwill fördelas separat till varje KGE och det sker vid förvärvstidpunkten. Enligt IAS 36 p. 81 identifieras goodwill som en betalning för förväntade framtida ekonomiska fördelar som varken går att identifieras eller redovisas enskilt. Goodwill genererar inte kassaflöden oberoende av andra tillgångar och bidrar ofta till kassaflöden för flera KGE. Det innebär att en goodwillpost inte kan prövas enskilt för nedskrivningsbehov. Istället behandlas den som en del av den KGE eller enheter som den tillhör. En KGE som goodwill har fördelats på, skall årligen testas för nedskrivning (Bloom 2008, s. 383). Enligt IAS 36 p. 80 blir följden att goodwill prövas på en nivå som den är naturligt kopplad till från början. Fördelningen ska ske på var och en av förvärvarens KGE eller grupper av enheter som väntas bli gynnade av synergierna i förvärvet, oavsett hur andra tillgångar eller skulder i förvärvet fördelas. Varje enhet eller grupp av enheter ska motsvara den lägsta nivå i företaget på vilken goodwill följs upp internt. De enheter eller grupp av enheter ska inte heller vara större än företagets rörelsesegment enligt definitionen i IFRS 8 p. 5 Rörelsesegment. Tidpunkten för prövning samt vilket belopp som räknas som det redovisade värdet är av stor betydelse när en KGE som goodwill fördelats på ska prövas för nedskrivning. Har goodwill fördelats på en enhet ska enheten prövas för nedskrivning minst en gång per år och närhelst det finns indikation för nedskrivning. Detta görs genom att enhetens redovisade värde, inklusive goodwill, jämförs med enhetens återvinningsvärde. Förekommer det en koppling mellan goodwill och en KGE som goodwill inte fördelats på, så måste enheten prövas för nedskrivning i det fall det finns en indikation på värdeminskning. Detta sker genom en jämförelse mellan enhetens redovisade värde, exklusive eventuell goodwill, och dess återvinningsvärde (IAS 36 p. 88 p. 89). Det föreligger inte ett nedskrivningsbehov om enhetens återvinningsvärde överstiger enhetens redovisade värde. Dock skall ett företag i enlighet med IAS 36 p. 104 redovisa en värdenedgång om enhetens återvinningsvärde är lägre än det redovisade värdet. Det redovisade värdet i varje KGE som goodwill har fördelats till skall minskas. Därefter skall det redovisade värdet för goodwill som indelats till andra tillgångar minskas (IAS 36 p. 104). Företag skall efter att en värdeminskning fördelats beakta kriterierna i IAS 36 p Kriterierna som följer är att företag inte ska minska det redovisade värdet för en tillgång till ett värde som understiger det högsta av tillgångens verkliga värde med avdrag för försäljningskostnader, nyttjandevärdet och noll. När det inte går att fastställa återvinningsvärdet för varje enskild KGE skall en schablonmässig fördelning ske på samtliga tillgångar förutom på goodwillposten (IAS 36 p. 106). 22

34 3.9.3 Nedskrivning Syftet med standarden IAS 36 är att beskriva metoder för att säkerställa att dess tillgångar inte värderas till ett högre värde än återvinningsvärdet (IAS 36 p. 1). Immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod och immateriella tillgångar som ännu inte är färdiga för användning ska testas för nedskrivningsbehov minst en gång per år. Nedskrivningsbehovet kan ske när som helst under räkenskapsåret, antaget att det sker vid samma tidpunkt varje år. Nedskrivningsbehov testas genom att jämföra tillgångens redovisade värde med dess återvinningsvärde. De tillgångar som kan klassificeras med obestämbar nyttjandeperiod inkluderar bland annat goodwill (IAS 36 p. 10 a). I det fall ett företag tagit ställning till att det förekommit tecken på en värdenedgång skall företaget beakta vissa händelser som inträffats under perioden. Dessa händelser kallas för nedskrivningsindikationer (Comiskey & Mulford 2010, s. 750). IAS 36 anger följande externa och interna indikationer som bolag skall beakta. Enligt IAS 36 p. 12 är de externa indikationerna följande, den första indikationen är att tillgångens marknadsvärde har minskat kraftigt under perioden. Det andra är att förändringar inom teknologi, marknad, lagstiftning samt ekonomi, vilka innebär negativa effekter på företaget. Den tredje indikationen är att marknadsräntorna och avkastningskravet höjts. Detta påverkar diskonteringsfaktorn vid beräkning av nyttjandevärdet och därmed minskas väsentligt tillgångens återvinningsvärde. Den fjärde indikationen är att företagets redovisade eget kapital överstiger börsvärdet. De interna indikationerna är enligt IAS 36 p. 12 för det första att tillgången är teknisk föråldrad eller skadad. Den andra indikationen är att det inom snar framtid skett eller förväntas ske väsentliga förändringar under perioden. Detta påverkar den negativa möjligheten att utnyttja tillgången för avsett ändamål. Sista indikationen är att den interna rapporteringen indikerar att tillgångens avkastning är sämre än vad som tidigare antagits. När en nedskrivningsprövning ska genomföras enligt IAS 36 måste ett värde beräknas för tillgången. Det centrala värdet i en nedskrivningsprövning är återvinningsvärdet. Vid nedskrivningsprövningen skall företag jämföra tillgångens återvinningsvärde med dess redovisade värde. Om återvinningsvärde överstiger det redovisade värdet, finns det ingen anledning till nedskrivning (Comiskey & Mulford 2010, s. 749). En nedskrivning enligt standarden, IAS 36, skall ske när en tillgång eller en KGE redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde (IAS 36, p. 59). Nedskrivningen kostnadsförs i resultaträkningen (IAS 36, p. 60). Återvinningsvärdet definieras enligt IAS 36 p. 18 som det högsta av verkligt värde minus försäljningskostnader och dess nyttjandevärde. Verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader utgörs av det pris som beräknas kunna erhållas vid försäljning av en tillgång eller en KGE (IAS 36 p. 6). Det finns en värderingshierarki när det gäller hur ett verkligt värde kan bestämmas för en tillgång. När det rör sig om en tillgång som inte omsätts på en marknad är det i praktiken omöjligt att beräkna något verkligt värde minus försäljningskostnader. Tillgången får i detta fall värderas till sitt nyttjandevärde (IAS 36 p. 20). Nyttjandevärdet i IAS 36 p. 6 definieras som nuvärdet av de framtida kassaflöden en tillgång eller kassagenererande enhet förväntas generera Nyttjandevärdeberäkning Bens (2006, s. 290) förklarar i tre punkter hur redovisning av goodwill enligt SFAS 142 har förändrats genom tiden. Den första punkten är att goodwill inte längre följer periodiserade avskrivningar. Den andra punkten förklarar att goodwill måste tilldelas en rapporterad enhet för extern rapportering. I den tredje och sista punkten nämner han att goodwill numera följer 23

35 en test av verkligt värde för att bestämma om nedskrivningsbehov föreligger. Enligt IAS 36 p. 134 d skall hänsyn tas till variablerna, diskonteringsfaktor, tillväxttakt och framtida kassaflöden vid beräkning av nyttjandevärdet för en tillgång Kassaflöde och tillväxttakt Nyttjandevärdet är nuvärdet av förväntade framtida kassaflöden (Husmann & Schmidt 2008, s. 49). Kassaflödesanalyser skall upprättas i enlighet med IAS 36 vid nedskrivningsprövning av goodwill. Jarva (2009, s. 1059) anser att nedskrivning av goodwill enligt SFAS 142 är associerat med framtida förväntade kassaflöden fastän det finns bevis som tyder på det motsatta. Jarva (2009) antar att det beror på byråkratiska motiv. Nyttjandevärdet beräknas genom uppskattningar av framtida in- och utbetalningar som tillgången ger upphov till i den löpande verksamheten och genom en diskontering av dessa framtida betalningar (IAS 36 p. 31). Enligt IAS 36 p. 31 måste de beräknande kassaflödena även diskonteras till nuvärdet vid prövotidpunkten. Detta för att få fram nyttjandevärdet. För detta syfte skall företaget välja en diskonteringsfaktor. Till skillnad från kassaflödet ska diskonteringsfaktorn så länge det är möjligt baseras på marknadens bedömningar. Under längre kassaflödesprognoser vid nedskrivning av goodwill kan det uppskattade nuvärdet vara känsligt även mot små variationer av den tillämpade diskonteringsfaktorn (Carlin & Finch 2010b, s. 786). Enligt IAS 36 p. 33 finns det tre riktlinjer för uppskattning av det framtida kassaflödet. När framtida kassaflöden beräknas ska de baseras på företagsledningens bästa bedömningar av de ekonomiska förhållanden som beräknas råda under tillgångens återstående nyttjandeperiod. Bedömningen av kassaflödet ska baseras på senaste budgetar och prognoser. Tidsperioden skall inte vara längre än fem år om inte en längre period kan motiveras. Bedömningar av framtida kassaflöden som inträffar efter den tidsperiod som budgeten avser skall antas ha en oförändrad eller minskande tillväxttakt, i de fall en ökande tillväxt inte kan motiveras. Tillväxttakten som företagen använder skall anges för att extrapolera kassaflödesprognoserna bortom den senaste fastställda prognosen (IAS 36 p. 134 div). Tillväxttakten får inte överstiga den långsiktiga tillväxttakten som används för ett företags produkter, bransch eller i det land företaget är verksamt i. Skall en högre tillväxt användas måste en motivering ges för detta (IAS 36 p. 33 c) Diskonteringsfaktor Husmann och Schmidt (2008, s. 50) hänvisar till IAS 36 p. 55 och förklarar att diskonteringsräntan skall återspegla aktuella marknadsmässiga bedömningar av pengars tidsvärde och risk förknippad med de förväntade kassaflödena. Enligt standarden representeras tidsvärdet av pengar, av aktuell riskfri ränta. Om det förekommer risker som är förknippade med tillgången, som innebär att framtida kassaflöden kan komma att avvika från de beräknande kassaflödena, krävs det en riskpremie. Det innebär att om framtida kassaflöden inte är helt säkra måste diskonteringsräntan överstiga den riskfria räntan. Ju högre räntesats bolagen redovisar desto lägre återvinningsvärde (framtida inbetalningar lägre). Enligt IAS 36 p. 134 avser företag lämna information i årsredovisningen, om vilken diskonteringsränta som använts vid nedskrivningsprövning av goodwill. Företagens angivna diskonteringsränta är oberoende av hur företaget finansierat tillgången (Husmann & Schmidt 2008, s. 50) Vid användning av diskonteringsräntan skall den anges före skatt (IAS 36 p. 55) eller om diskonteringsräntan används efter skatt skall den enligt IAS 36 p. A 20 justeras till före skatt. Diskonteringsfaktorn kan beräknas utifrån de avkastningskrav som kan härledas ur aktuella marknadsmässiga transaktioner för likartade tillgångar, så kallad traditionell metod enligt IAS 24

36 36 p. A 4 - p. A 5. Enligt standarden IAS 36 p. A 5 - p. A 6 i fall när det går att finna jämförbara tillgångar på en marknad är det relativ enkelt att använda den traditionella metoden. Dock kan den traditionella metoden förbise vissa värderingsproblem. De problem kan uppstå exempelvis vid värdering av icke-finansiella tillgångar för vilka det inte finns någon marknad eller jämförbara tillgångar på marknaden. När företag inte kan räkna fram en passande räntesats från marknadsdata används andra metoder (IAS 36 p. 57). Den andra metoden som anges i IAS 36 p. A 6 - p. A 7 använder förväntade kassaflöden. Vid denna metod bestäms avkastningskravet utifrån företagets genomsnittliga kapitalkostnad, företagets marginella upplåningsränta och andra marknadsmässiga upplåningsräntor. Dessa räntor skall även justeras med hänsyn till specifika risker som är förknippade med tillgången. Räntan skall dock inte justeras för risker som redan beaktas vid beräkningen av framtida kassaflödet (IAS 36 p. A 17 - p. A 18). Företagets genomsnittliga kapitalkostnad kan fastställas med tekniker som exempelvis Capital Asset Pricing Model (CAPM) företagets marginella upplåningsränta eller andra marknadsmässiga upplåningsräntor (IAS 36 p. A 17). Syftet med CAPM är att möjliggöra beräkning av en tillgångs förväntade avkastning med avseende på bedömd risk i en investering. Ett avkastningskrav består av en riskfriränta och en marknadsriskpremie som beräknas med hjälp av ett betavärde (Womack & Zhang 2003, s. 6). Husmann och Schmidt (2008, s. 51) påpekar att dessa tre tekniker endast är förslag och att företagen kan tillämpa den metod som fungerar bäst för dem. Vidare menar de att oavsett vilken teknik som används så skall företagen utifrån vald teknik anförtro en lämplig diskonteringsränta i enlighet med IAS 36. Vidare anser de inte att tekniken, andra marknadsmässiga upplåningsräntor är en lämplig metod för att beräkna en diskonteringsränta. Kvaal (2010, s. 88) kommenterar Husmann och Schmidt (2008) studie och menar att de har missuppfattat användningen och vad som menas med ett företags upplåningsränta. Han menar också att det inte är rättvist att eliminera alternativet, ett företags upplåningsränta, till en diskonteringsränta följd av CAPM modellen då han tvivlar på CAPM modellens giltighet. Forskarna menar att de teknikerna, företagets genomsnittliga kapitalkostnad (WACC) och företagets marginella upplåningsränta är mer lämpliga för att beräkna en diskonteringsränta och de fokuserar därför deras studie på dessa tekniker Tolkningsmodell Enligt nuvarande regler för redovisning av goodwill, som tidigare beskrivits i studien, skall företag lämna omfattande upplysningar avseende nedskrivningstester för nedskrivning av goodwill. Dessa upplysningskrav skall redovisas vid nedskrivningstester oavsett om dessa resulterat i någon nedskrivning eller inte. I standarden IAS 36 p. 134 anges att: Ett företag ska lämna den information som krävs enligt a f för varje kassagenererande enhet (grupper av enheter) för vilken det redovisade värdet för goodwill eller för immateriella tillgångar med obegränsade nyttjandeperioder som är fördelat på den enheten (gruppen av enheter) är betydande i jämförelse med företagets totala redovisade värde för goodwill eller för immateriella tillgångar med obegränsade nyttjandeperioder (IAS 36 p. 134). Nedan redogörs en tolkning av IAS 36 p. 134 a, c - f. Processen kommer att gå till väga på följande vis. Inledningsvis har varje upplysningskrav citerats från dess ursprungliga källa vilket är IAS 36 p. 134 a, c - f. Därefter har vi efter varje citat tydligt motiverat vad vi anser att bolagen skall lämna för information för att uppfylla alla upplysningskrav. Slutligen 25

37 redovisas exempel från bolagens finansiella rapporter för hur informationen skall återges för att bli godkänd på upplysningskraven. Standarden IAS 36 p. 134 a, c f presenteras nedan. Redovisat värde av goodwill fördelat på KGE a. Det redovisade värdet för goodwill som fördelas på enheten (gruppen av enheter) (IAS 36 p. 134 a). Enligt standarden skall värdet vara fördelat på KGE samt att dessa enheter skall uppges. De bolag som anger att goodwill fördelats på KGE men ej angivit ett belopp uppfyller inte detta krav enligt vår mening. Exempel: (Axfood AB årsredovisning 2010, s. 90) Bolag som angivit exempelvis: Vid prövning med avseende på nedskrivningsbehov av goodwill betraktas koncernen som en enda kassagenererande enhet (AstraZenaca AB årsredovisning 2010, s. 154) anses även ha uppfyllt kravet. Även detta är ett exempel på hur bolagen kan lämna information för att uppfylla upplysningskravet: As per 31 December 2010, the total goodwill amounted to SEK 494 m. The goodwill value assigned to Americas segment amounts to SEK 172 m and to Europe and RoW segment amounts to SEK 322 m (Concentric AB årsredovisning 2010, s. 91). Grund för fastställandet av KGE återvinningsvärde c. Den grund på vilken enhetens (grupperna av enheters) återvinningsvärde har fastställts (det vill säga nyttjandevärde eller verkligt värde minus försäljningskostnader) (IAS 36 p. 134 c). Det skall tydligt anges vilken beräkning bolaget använder sig av för att uppfylla detta krav. Exempel: I Byggverksamhet och Bostadsutveckling baseras återvinningsvärdet for goodwill uteslutande på nyttjandevärdet (Skanska AB årsredovisning 2010, s. 127). Återvinningsvärdet av de kassaflödesgenererande enheterna har bestämts med hjälp av nyttjandevärdet (Electrolux AB årsredovisning 2010, s. 48). 26

38 Beräkning av återvinningsvärde utifrån nyttjandevärde d. Om enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde baseras på nyttjandevärde (IAS 36 p. 134 d). De bolag som beräknar återvinningsvärdet genom nyttjandevärde skall vidare följa delpunkterna, di - dv. Beskrivning av varje viktig antagande för prognostiserande av kassaflöden i. en beskrivning av varje viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sina kassaflödesprognoser för den period som täcks av de senast gjorda budgetarna/prognoserna. Viktiga antaganden är sådana antaganden för vilka enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde är mest känsligt (IAS 36 p. 134 di). Exempel på godkända antaganden enligt Hultén och Persson (Balans nr , s. 3) är, diskonteringsränta, tillväxttakt, intäktsvolym, produktionskostnader, rörelsemarginal, produktutveckling, priser, inflation, bruttomarginal, omkostnadsnivå, rörelsekapitalbehov och investeringsbehov. Antaganden kan vara olika betydelsefulla för olika bolag beroende på branscher och marknader. För att bolag ska uppfylla upplysningskravet enligt oss måste de tydligt ange minst tre antaganden. Vi har baserat kravet på tre antaganden efter en diskussion med Karin Hultén 14 som är en av författarna i Balans nr 6 7 år Vi diskuterade att de flesta bolagen anger diskonteringsränta och tillväxttakt i deras årsredovisningar. Vidare var det därför vi ihop med Karin Hultén ansåg att bolagen måste ange ytterligare minst ett antagande för att uppnå upplysningskravet. Exempel: Prognoserna inkluderar antaganden om produktlanseringar, konkurrens från konkurrerande produkter samt prispolicy och möjligheten att generika introduceras på marknaden (AstraZeneca årsredovisning 2010, s. 154). De viktigaste antagandena i femårsplanerna och de metoder som använts för att skatta värdena är följande: tillväxt, bruttovinst, övriga kostnader, investeringar, rörelsekapital och diskonteringsränta (HakonInvest AB årsredovisning 2010, s. 98). Beskrivning av metod som används vid fastställande av värden på viktiga antaganden. ii. en beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa det värde eller de värden som innefattas i varje viktigt antagande, huruvida det värdet eller de värdena återspeglar tidigare erfarenheter eller, i tillämpliga fall, är i överensstämmelse med externa informationskällor, och, om så inte är fallet, hur och varför de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa informationskällor (IAS 36 p. 134 dii). 14 Karin Hultén Auktoriserad revisor PWC, telefonsamtal den 19 april

39 Vi godkänner således de bolag som vidare har angett minst en metod och som har motivering i sina upplysningar om bolagens fastställda värden inte stämmer överens med värden av externa informationskällor. Har bolagen nämnt metoden, tidigare resultat, historiska erfarenheter eller extern information anser vi att kravet är uppfyllt. Exempel: När vi gör dessa antaganden beaktar vi vår tidigare erfarenhet, externa informationskällor (t ex information om förväntad befolkningsutveckling och åldersstruktur på våra etablerade marknader samt den växande patientpopulationen på nyare marknader) (AstraZeneca årsredovisning 2010, s. 154). Perioden för prognostiserad kassaflöden iii. den period över vilken företagsledningen har prognostiserat kassaflöden baserat på finansiella budgetar/prognoser som fastställts av företagsledningen och när en period som är längre än fem år används för en kassagenererande enhet (grupp av enheter), en förklaring till varför den längre perioden är motiverad (IAS 36 p. 134 diii). Enligt vår mening uppfyller ett bolag detta krav om det i årsredovisningen tydligt framgår antal år för kassaflödena samt en motivering i fall en längre period än fem år används. Bolagen skall även, enligt Hultén och Persson (Balans nr , s. 3) nämna att kassaflödena är baserade på budgetar/prognoser som är fastställda av företagsledningen. Förekommer inte denna information i bolagens upplysningar så uppfyller inte bolagen enligt vår modell det angivna upplysningskravet. Exempel: Det framtida kassaflödet har beräknats med utgångspunkt från företagsledningens prognoser för en femårsperiod (HakonInvest AB årsredovisning 2010, s. 98). Värde bygger på kassaflödesprognoser för totalt 5 år, varav det första baseras på budgeten för 2011 som fastställs av företagsledningen. Prognosperiodens totala längd (10år) motsvarar nyttjandeperioden för enhetens viktigaste tillgångar (Bilia AB årsredovisning 2010, s. 33). Tillväxttakt för att extrapolera kassaflödesprognoser iv. den tillväxttakt som används för att extrapolera kassaflödesprognoser bortom den period som täcks av de senast gjorda budgetarna/prognoserna, och motivet till att använda en tillväxttakt som överstiger den långfristiga tillväxttakten för de produkter, branscher eller land eller länder i vilket företaget är verksamt, eller för den marknad för vilken enheten (gruppen av enheter) är avsedd (IAS 36 p. 134 div). Vi bedömer att ett bolag uppfyllt detta krav om de anger tillväxttakten bortom perioden i procentsats samt att en motivering av denna tillväxttakt sker. Vi kommer även att godkänna bolag som angivit noll, eller som inte använder en tillväxttakt. 28

40 Exempel: För perioden därefter har kassaflöden hänförliga till samtliga de poster som innefattar goodwill fastställts med en tillväxttakt motsvarande 0 procent. Denna tillväxttakt baseras på ett försiktigt antagande och bedöms understiga säkerhetsbranschens långsiktiga tillväxttakt (Gunnebo AB årsredovisning 2010, s. 65). Diskonteringssats v. den diskonteringssats eller de diskonteringssatser som tillämpas på kassaflödesprognoserna (IAS 36 p. 134 dv). I enlighet med IAS 36 p. 55 anser vi att bolag som redovisar sina diskonteringsräntor före skatt uppfyller kravet. De bolag som redovisat sina diskonteringsräntor efter skatt måste ha justerat dessa till före skatt i enlighet med IAS 36 p. A 20 för att uppfylla detta krav. Vidare uppfyller bolagen upplysningskravet om de enligt Hultén och Persson (Balans nr , s. 3) har kvantifierat sina diskonteringsräntor. Bolag som redovisar diskonteringsräntor i intervall, exempelvis 10-15%, uppnår enligt vår mening inte detta krav. Exempel: De prognostiserade kassaflödena har nuvärdeberäknats med en diskonteringsränta om 6,7 procent (7,2) efter skatt, vilket motsvarar en diskonteringsränta före skatt om cirka 8 procent (9) (Axfood AB årsredovisning 2010, s. 91). Beräkning av återvinningsvärde utifrån verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader e. Om enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde baseras på verkligt värde minus försäljningskostnader, den metod som används för att fastställa verkligt värde minus försäljningskostnader. Om verkligt värde minus försäljningskostnader inte fastställs med hjälp av ett observerbart marknadspris för enheten (gruppen av enheter) ska följande upplysningar också lämnas: (IAS 36 p. 134 e) Ett bolag uppfyller detta krav i vår undersökning om de enligt IAS 36 p. 26 använder ett marknadspris efter avdrag för kostnader som sin metod. Exempel: Återvinningsvärdet har värderats genom nettoförsäljningsvärdering. Fastigheternas värde har inte gått ned sedan köpet och avdraget för uppskjuten skatt har kunnat beräknas på samma sätt som vid förvärvet (Kungsleden AB årsredovisning 2010, s. 81). De två förvärv som genomförts under året har skett till marknadsmässiga värden på Mölnlycke Health Care och Aleris till vilka de också redovisats. Återvinningsvärdet har därigenom fastställts som verkligt värde minskat med försäljningskostnader (Investor AB årsredovisning 2010, s. 108). Har bolagen använt en annan metod än marknadspris skall bolagen lämna upplysningar i enlighet med upplysningskraven i IAS 36 p. 134 ei - eii. Två andra metoder än marknadspris är enligt IAS p. 25 det pris som finns i ett bindande avtal och enligt IAS 36 p. 27 det pris som beräknas kunna uppstå mellan partner som är oberoende av varandra. För upplysningskraven 29

41 IAS 36 p. 134 ei - eii gäller samma kriterier som finns för upplysningskraven IAS 36 p. 134 di dii. Beskrivning av varje viktig antagande i. en beskrivning av varje viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sitt fastställande av verkligt värde minus försäljningskostnader. Viktiga antaganden är sådana antaganden för vilka enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde är mest känsligt (IAS 36 p. 134 ei). Beskrivning av den metod som används vid fastställande av värden på viktiga antaganden ii. en beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa det värde eller de värden som innefattas i varje viktigt antagande, huruvida dessa värden återspeglar tidigare erfarenheter eller, i tillämpliga fall, är i överensstämmelse med externa informationskällor, och, om så inte är fallet, hur och varför de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa informationskällor (IAS 36 p. 134 eii). Om verkligt värde minus försäljningskostnader fastställs med hjälp av diskonterade kassaflödesprognoser ska följande upplysningar också lämnas: (IAS 36 p. 134 e). Perioden för prognostiserad kassaflöden iii. den period för vilken företagsledningen har prognostiserat kassaflödet (IAS 36 p. 134 eiii). Tillväxttakt för att extrapolera kassaflödesprognoserna iv. den tillväxttakt som har använts för att extrapolera kassaflödesprognoserna (IAS 36 p. 134 eiv). Diskonteringssats v. den eller de diskonteringsfaktorer som har använts för kassaflödesprognoserna (IAS 36 p. 134 ev). För dessa upplysningskrav gäller samma kriterier som finns i IAS 36 p. 134 diii - dv. Känslighetsanalys f. Om en rimlig möjlig förändring i ett viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sitt fastställande av enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde skulle innebära att enhetens (gruppen av enheters) redovisade värde skulle överstiga dess återvinningsvärde (IAS 36 p. 134 f). Belopp med vilken enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde i. det belopp med vilket enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde (IAS 36 p. 134 fi). 30

42 Det värde som är tilldelat det viktiga antagandet ii. det värde som är tilldelat det viktiga antagandet (IAS 36 p. 134 fii). Belopp med vilket värdet i antaganden måste ändras iii. det belopp med vilket värdet som innefattats i det viktiga antagandet måste ändras, efter det att eventuella följdeffekter av ändringen på de andra variabler som använts för att beräkna återvinningsvärdet införlivats, för att enheten (gruppen av enheters) återvinningsvärde ska motsvara dess sammanlagda redovisade värde (IAS 36 p. 134 fiii). Bolag uppfyller detta krav enligt oss om deras känslighetsanalys resulterat i nedskrivnings behov. De måste därefter, även följa upplysningarna i IAS 36 p. 134 fi-fiii. Exempel för punkten fi - fiii: (Skanska AB årsredovisning 2010, s. 127) En känslighetsanalys resulterar inte alltid i ett nedskrivningsbehov. Redovisning av en sådan känslighetsanalys diskuteras och tolkas på olika sätt. Enligt Gauffin och Thörnsten (Balans nr , ss. 3-4) undviker många företag att redovisa någon känslighetsanalys. Företagen skriver oftast, Företagsledningen bedömer att rimliga förändringar i gjorda antaganden inte skulle ha så stor effekt att de var och en för sig skulle reducera återvinningsvärde till ett värde understigande det redovisade värdet. De ifrågasätter värdet av sådan känslighetsanalys för en användare av årsredovisningar. Abrahamsson, Amell och Janzon (Balans nr , s. 1) anser dock att kvantifiering av en känslighetsanalys endast krävs om det förelagt ett nedskrivningsbehov efter den gjorda känslighetsanalysen. Om känslighetsanalysen inte resulterat i ett nedskrivningsbehov, krävs inga särskilda upplysningar. Vi har i studien undersökt de bolag som gjort en känslighetsanalys men som inte resulterat i ett nedskrivningsbehov av de viktiga antagandena som använts. Vi har bedömt om dessa företag angett en tydlig eller mindre tydlig beskrivning till varför de anser att det inte förelegat ett nedskrivningsbehov. Tydlig beskrivning enligt vår uppfattning är när bolagen exempelvis angett en kvantifierad ökning respektive minskning i tillväxttakten och eller i 31

43 diskonteringsräntan. En mindre tydlig beskrivning enligt oss omfattas av ovanstående mening i Balans nr 8-9 år 2010 av Gauffin och Thörnsten, samt när företagen enbart skrivit att det inte förekommer något nedskrivningsbehov utifrån deras känslighetsanalys. I resultatdelen kommer undersökningen representeras under rubriken 4.10, Känslighetsanalys som inte förelegat nedskrivningsbehov. Exempel för en tydlig beskrivning: Nyttjandevärdena översteg även de redovisade värdena för samtliga kassagenererande enheter när en känslighetsanalys genomfördes som ökade diskonteringsräntan med 2 procentenheter. För tändsticksverksamheten var nyttjandevärdena, som beräknats med en diskonteringsränta som ökats med 2 procentenheter, nära de redovisade värdena (Swedish Match AB årsredovisning 2010, s. 80). Exempel för en inte tydlig beskrivning: Företagsledningen anser inte att det bokförda värdet kan påverkas av någon rimligen möjlig förändring i de antaganden på vilka de kassagenererande enheternas återvinningsvärde baseras, så att det överstiger dess återvinningsvärde (Electrolux AB årsredovisning 2010, s. 48). 32

44 4 Empiri 4.1 Inledning Resultatet av vår undersökning framställs i detta kapitel med hjälp av cirkel- och stapel diagram. Inledningsvis presenteras det totala urvalet samt bortfall. Därefter har varje upplysningskrav delats upp per segment för en vidare presentation. Slutligen, redogörs ett kompletterande avsnitt som lagts till i undersökningen. 4.2 Totala företag Vi har utifrån diagrammet presenterat de bolag som ingick i vår studie innan den gjorda bortfallsanalysen. På Large Cap var det totalt 57 och på Middle Cap 76 noterade bolag. Slutligen var det på Small Cap 122 noterade bolag. Sammanlagt var det 255 noterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm börsen med årsredovisningar för år Large Cap utgör 22 % av det totala antalet bolag, Middle Cap 30 % och Small Cap 48 %. Figur 2: Sammanställning av totala företag 4.3 Bortfall Diagrammet visar bortfallet i vår studie. Vi har tidigare presenterat utförligt vad som utgjort bortfallet i avsnitt Large Cap utgör 13 % av det totala bortfallet, vilket representerar att 10 företag fallit bort från denna lista. Från Middle Cap är det 34 % bortfall och det utgörs av att 27 bolag har fallit bort efter de uppsatta urvalskriterierna. Slutligen är det 53 % från Small Cap listan som har räknats som bortfall och dessa 53 % utgör 42 av de totala 255 bolag. Sammanfattningsvis är det totalt 79 bolag från hela börsen som har fallit bort från undersökningen och det är således 176 bolag som har ingått i vår studie. Figur 3: Sammanställning av studiens bortfall 33

45 4.4 Redovisat värde av goodwill fördelat på KGE Enligt IAS 36 p. 134 a skulle bolagen ange det totala värdet på goodwill som fördelats på KGE. Figur 4: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 a Av tabellen utlyses det att det var sammanlagt 159 bolag som uppfyllt detta krav, vilket utgör 90 %. Vidare är det 17 bolag som inte uppfyllt detta krav vilket utgör 10 % av de totala bolagen som ingick i studien. Varje segment presenteras för sig, för att tydliggöra resultatet. Bolagen som är noterade på Middle Cap uppfyllde upplysningskravet i störst utsträckning, med 47 stycken som utgjorde 96 % och två som inte uppfyllde kravet. Av bolagen på Large Cap är det 43 som uppfyller detta krav och fyra som inte uppfyller kravet, vilket kan förklaras att det är 90 % som uppfyllt kravet och 9 % som inte följt kravet. Slutligen kan det konstateras av tabellen, att 69 av de totala bolagen i Small Cap uppfyllt kravet och 11 som inte uppfyllt kravet. Detta presenteras som 86 % respektive och 14 %, vilket resulterar i att dessa bolag uppfyllt kravet i minst utsträckning. 4.5 Grund för fastställandet av KGE återvinningsvärde Enligt IAS 36 p. 134 c skulle bolagen lämna information om hur de angett återvinningsvärdet, genom nyttjandevärde eller genom verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader. 34

46 Figur 5: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 c Tabellen visar att det är sammanlagt 171 bolag som lämnat den efterfrågade informationen och fem bolag som inte visat vilken beräkning de använt. Det har resulterat i 97 % som uppfyllt kravet och 3 % som inte uppfyllt kravet. Fördelning per segment visar att av de 47 bolagen i Large Cap var det 46 som uppfyllde kravet vilket ger ett godkänt resultat på 98 %. I Middle Cap var det 96 % som uppfyllt kravet vilket presenteras av 47 bolag och på Small Cap var det 78 bolag som uppfyllt kravet vilket ger ett resultat på 97 %. Som det kan konstateras av diagrammet var det Large Cap som uppfyllde kravet i högsta grad. 4.6 Använd metod för beräknandet av återvinningsvärdet Den här tabellen är en precisering av upplysningskrav c som ovan nämnts. De bolag som fastställt återvinningsvärdet genom nyttjandevärde följer vidare upplysningskravet IAS 36 p. 134 d och de bolag som istället fastställt återvinningsvärdet genom verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader följer upplysningkravet som anges i IAS 36 p. 134 e. Figur 6: Redovisning av återvinningsvärdet 35

47 Utifrån tabellen kan det konstateras att det var sammanlagt 168 bolag som redovisat enligt IAS 36 p. 13 d och sex bolag enligt IAS 36 p. 134 e vilket utgör 96 % respektive 3 % av det totala urvalet. Av de 176 bolag som ingick i urvalet redovisade två av bolagen återvinningsvärdet enligt både upplysningskraven d och e. 4.7 Beräkning av återvinningsvärde utifrån nyttjandevärde Bolag som beräknar återvinningsvärde på KGE med goodwill enligt nyttjandevärde skall lämna upplysningar i sina finansiella rapporter i enlighet med upplysningskraven i IAS 36 p. 134 di - dv. Vidare presenteras resultaten för punkterna per respektive börssegment Beskrivning av varje viktig antagande för prognostiserande av kassaflöden Enligt IAS 36 p. 134 di skulle bolagen redogöra för minst tre viktiga antaganden som företagsledningen har baserat sina kassaflödesprognoser på. Figur 7: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 di Från den utförda undersökningen har det konstaterats att det var sammanlagt 76 % bolagen för de tre segmenten som har angivit minst tre antaganden och därmed uppfyllt kravet. Det var 36 bolag av totala 44 på Large Cap som uppfyllde kravet vilket utgör 82 %. På Middle Cap var det 35 bolag som uppfyllt kravet av totala 47 vilket utgör 74 % och på Small Cap fanns det 59 bolag som uppfyllt kravet av totala 79 som utgör 75 %. Sammanlagt för de tre segmenten var det 24 % som inte uppfyllde detta krav. Per segment var det på Large Cap 18 %, Middle Cap och Small Cap utgör 26 % respektive 25 % Beskrivning av metod som används vid fastställande av värden på viktiga antaganden För att upplysningskravet IAS 36 p. 134 dii skall anses som uppfyllt skulle bolagen ange vilken metod som använts för fastställandet av värdet på de använda antaganden samt att ange en motivering om det fastställda värdet inte stämde överens med de externa informationskällorna. 36

48 Figur 8: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 dii Undersökningen har resulterat i att 57 % av bolagen i de samtliga segmenten har uppfyllt detta krav då det lämnat den informationen som krävs för ett godkännande. I denna punkt visar diagrammet att det segment som uppfyllt kravet i högsta utsträckning var Large Cap med 29 bolag som utgör 66 % och 15 bolag som inte uppfyllde kravet som utgör 34 %. På Middle Cap var det 26 bolag som uppfyllde kravet och 21 bolag som inte uppfyllde kravet vilket utgör 55 % respektive 45 %. Small Cap har uppfyllt kravet med 53 % vilket är den minsta uppfyllandesgraden jämfört med de andra segmenten Perioden för prognostiserad kassaflöden Enligt IAS 36 p. 134 diii skulle bolagen ange den period som kassaflödena är prognostiserade på samt en motivering till om en längre period än fem år användes. Det ska också tydligt framgå att perioden är baserad på företagsledningens fastställda prognoser/budgetar. Figur 9: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 diii 37

49 Diagrammet redogör för att det var 25 bolag på Large Cap som tillsammans utgör 57 %, 30 bolag på Middle Cap som utgör 64 % och 50 bolag på Small Cap som utgör 63 % som uppfyllde kravet. Sammanlagt utgör det 63 % för de tre segmenten. De bolag som inte lämnade något av ovanstående information i sina upplysningar uppfyllde inte detta krav vilket var 43 % på Large Cap, 36 % på Middle Cap och 37 % på Small Cap. Av resultatet framgår det att bolagen på Middle- och Small Cap har uppfyllt detta krav i minst utsträckning Tillväxttakt för att extrapolera kassaflödesprognoser För att uppfylla upplysningskravet IAS 36 p. 134 div skulle bolagen redovisa vilken tillväxttakt som de använt för att extrapolera kassaflödesprognoser bortom den prognostiserade perioden i procentsats. Bolagen skulle även motivera användandet av en tillväxttakt som är högre än den långfristiga tillväxttakten. Figur 10: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 div Resultaten visade att sammanlagt 52 % av bolagen på Large, Middle och- Small Cap uppfyllde kravet. Det var 23 av totala 44 bolag på Large Cap som uppfyllt kravet vilket utgör 52 %. På Small Cap var det 45 av totala 79 bolag som uppfyllt kravet vilket utgör 57 %. Bolagen på Middle Cap visade sämre resultat och sammanlagt var det 20 av samtliga 47 bolag som uppfyllde kravet vilket utgör 43 %. De bolag som inte uppfyllde detta krav utgörs av 48 % på Large Cap, 57 % på Middle Cap och 43 % av bolagen på Small Cap Diskonteringssats Enligt IAS 36 p. 134 dv skulle bolagen redovisa de diskonteringsräntor som tillämpats på kassaflödesprognoserna. Diskonteringsräntorna skulle vidare anges i procentsats före skatt eller justeras från efter skatt. 38

50 Figur 11: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 dv Utifrån den gjorda undersökningen visades det sig att 27 av totalt 44 bolag på Large Cap uppfyllde detta upplysningskrav vilket utgörs av 61 %. På Middle Cap var det sammanlagt 28 bolag som uppfyllt kravet vilket representerades av 60 %. På Small Cap efterlevde 46 av totalt 79 bolag upplysningskravet vilket utgör 58 %. Sammanlagt var det 59 % av samtliga bolag som uppfyllt detta krav. Bolagen som inte uppfyllde kravet utgör på Large Cap 39 %, på Middle Cap 40 % och på Small Cap 42 %. 4.8 Beräkning av återvinningsvärde utifrån verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader De bolag som beräknat återvinningsvärdet genom verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader har alla följt IAS 36 p. 134 e. Då det är få företag som använt sig av denna metod kommer vi inte redogöra för resultatet i diagram. Som tidigare nämnts i figur sex, Redovisning av återvinningsvärdet var det åtta bolag som framställt återvinningsvärdet med denna metod. Utav dessa bolag är det tre som inte har fastställt verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader med ett observerat marknadspris. Det är två bolag från Large Cap och ett bolag från Middle Cap. De två bolagen från Large Cap följer vidare upplysningskraven IAS 36 p. 134 ei - eii eftersom de använde en annan metod än ett observerad marknadspris. Bolaget från Middle Cap följer upplysningskraven enligt IAS 36 p. 134 eiii - ev eftersom verklig värde minus försäljningskostnader fastställs genom diskonterade kassaflödesprognoser IAS 36 p. 134 ei - eii Enligt IAS 36 p. 134 ei skulle bolagen ange minst tre viktiga antagaden som är känsliga för återvinningsvärdet och baserade budgetar/prognoser som är fastställd av företagsledningen. Båda bolagen på Large Cap har uppfyllt detta krav. Enligt IAS 36 p. 134 eii skulle bolagen ange och motivera fastställandet av värdet på de antaganden som använts. Av de båda bolagen på Large Cap har ett bolag uppfyllt kravet varav ett inte uppfyllt kravet IAS 36 p. 134 eiii ev Enligt IAS 36 p. 134 eiii skulle bolagen ange den period som företagsledningen har prognostiserat kassaflödet på samt en motivering om en längre period än fem år använts. För 39

51 upplysningkravet IAS 36 p. 134 eiv skulle bolagen ange den tillväxttakt i procentsts som använts för att extrapolera kassaflödesprognoserna efter den akutella tidsperioden. I upplysningskravet IAS 36 p. 134 ev skulle bolagen ange den eller de diskonteringsräntor som använts för kassaflödesprognoserna. Det enda bolaget på Middle Cap som följde dessa standarder har uppfyllt dessa krav. 4.9 Känslighetsanalys Om en förändring i ett viktig antagande leder till att enhetens (gruppen av enheters) redovisade värde skulle överstiga dess återvinningsvärde, det vill säga att det föreligger ett nedskrivningsbehov, ska bolagen vidare ange information i enlighet med IAS 36 p. 134 fi - fiii. Figur 12: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 f Diagrammet presenterar de bolag som utfört en känslighetssanalys vilket resulterat i ett nedskrivningsbehov för deras använda antaganden. Diagrammet visar även de bolag som utfört en känslighetsanalys för deras använda antaganden vilket inte resulterat i ett nedskrivningsbehov. Slutligen, redogör även diagrammet för de bolag som inte lämnat någon information, det vill säga de har antingen inte utfört en känslighetsanalys eller inte presenterat den i deras finansiella rapporter. Sammanlagt för de tre segmenten var det 132 bolag vilket är 75 % som utförde en känslighetsanalys för de använda antaganderna och 44 bolag som utgjorde ett värde på 25 % hade inte lämnat någon information. Av de 132 bolagen var det 125 som hade utfört en känslighetsanalys som inte resulterat i ett nedskrivningsbehov. Det var fem bolag från Large Cap och två från Small Cap som redovisat att deras känslighetsanalys föranlett ett nedskrivningsbehov av de viktiga använda antaganderna. Uppfyllnadsgraden för denna delpunkt presenteras av 5 %. Dessa sju bolag följer vidare upplysninsgkraven i IAS 36 p. 134 fi fiii Belopp med vilken enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde Enligt IAS 36 p. 134 fi skulle bolagen ange med vilket belopp enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde. 40

52 Figur 13: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fi Av samtliga fem bolag på Large Cap uppfyllde två bolag detta krav. På Small Cap uppfyllde ingen av bolagen detta krav Det värde som är tilldelat det viktiga antagandet Enligt IAS 36 p. 134 fii skulle bolagen ange det värde som är tilldelat det viktiga antagandet. Figur 14: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fii Fyra av bolagen på Large Cap och ett av bolagen på Small Cap uppfyllde upplysningskravet IAS 36 p. 134 fii. Således var det ett bolag per segment som inte efterlevde detta upplysningskrav Belopp med vilket värdet i antaganden måste ändras Enligt IAS 36 p. 134 fiii skulle bolagen ange det antagandet som förändrats och med vilket värde. 41

53 Figur 15: Uppfyllandet av upplysningskravet enligt IAS 36 p. 134 fiii Resultatet av upplysningskravet visar att tre av de totala fem bolagen på Large Cap och ett av de totala två bolagen på Small Cap lämnade den information som krävdes enligt upplysningskravet Känslighetsanalys som inte förelegat nedskrivningsbehov I detta avsnitt presenteras en kompletterande undersökning till IAS 36 p. 134 f. Tabellen presenterar resultatet av hur bolagen argumenterade fram varför de ansåg att det inte förelegat ett nedskrivningsbehov utifrån deras känslighetsanalys. Figur 16: Ej förelegat nedskrivningsbehov utifrån känslighetsanalys Enligt figur 12 var det sammanlagt 125 bolag för de tre segmenten som hade utfört en känslighetsanalys vilket inte resulterat i ett nedskrivningsbehov. På Large Cap var det 15 (43 %) av totala 35 bolag som hade lämnat en tydlig beskrivning till varför de ansåg att det inte förelegat ett nedskrivningsbehov. På Middle Cap var det 19 (51 %) av totala 37 bolag och på Small Cap var det 33 (62 %) av totala 53 bolag som argumenterade tydligt till resultatet av 42

54 deras gjorda känslighetsanalyser. Sammanlagt för de tre segmenten var det 54 % bolag som lämnat en tydlig beskrivning. Det var 20 bolag (57 %) på Large Cap som inte angett en tydlig beskrivning till varför de ansåg att det inte förelegat ett nedskrivningsbehov efter utförd känslighetanalys. Vidare var det 18 (49 %) bolag på Middle cap och 20 (38 %) bolag på Small Cap som även ansåg att deras antaganden ej förelegat nedskrivninsbehov. 43

55 5 Analys 5.1 Inledning I detta kapitel analyseras resultatet från vår empiriska undersökning. Inledningsvis analyseras resultaten från upplysningskraven i IAS 36 p. 134 med en jämförelse mellan tidigare liknande studier, IASB kvalitativa egenskaper och standarder ur IFRS/IAS. Därefter sker en mer övergripande och integrerad analys kopplat till den teoretiska referensramen. 5.2 Upplysningskraven i IAS 36 p. 134 a, c - f IAS 36 p. 134 a Enligt en studie utförd av Hultén och Persson (2006 nr , s. 2) där de skulle undersöka hur bolag uppfyller upplysningskraven i IAS 36 p. 134 år 2005 kom de fram till att nästan samtliga bolag hade uppfyllt upplysningskravet för redovisat värde av goodwill som fördelats på KGE. I denna undersökning var det 90 % som uppfyllde upplysningskravet. De bolag som inte uppfyllt kravet har både enligt vår studie och Hulténs och Persson (2006 nr , s. 3) studie inte lämnat information om hur värdet fördelar sig på de olika enheterna, vilket enligt IAS 36 p. 134 a är ett krav för att uppfylla punkten. Även i standarden IAS 36 p. 80 står det att goodwill skall fördelas på en eller grupper av KGE när nedskrivningsbehov prövas. Enligt IAS 36 p. 133 bör de bolag som inte har fördelat KGE vid slutet av räkenskapsåret upplysa om beloppet för den ofördelade goodwill samt även belysa varför beloppet är ofördelat. Hur relevant den information som bolagen lämnat i sina finansiella rapporter som vi använt oss av för att bedöma om de uppfyllt upplysningskraven är svårt att bedöma, då det skiljer avsevärt på hur bolagen lämnat informationen. Kriterierna för upplysningskravet IAS 36 p. 134 a i vår tolkningsmodell uppfylldes i hög utsträckning och det gör att informationen är relevant och kan användas som beslutsunderlag för användarna av de finansiella rapporterna. Informationen skall vara komplett, neutral och fri från fel för att visa korrekt bild. Enligt Carlin och Finch (2010a, s. 265) skall det värde som goodwill fördelats på KGE enligt IAS 36 p. 80 inte överstiga segmentets totala värde då KGE har kapaciteten att själv påverka sannolikheten för att goodwill skrivs ner. Efter införandet av IFRS 3, nedskrivning av goodwill, utvecklar bolag mekanismer för att minimera risken för att skriva ned goodwill (Carlin & Finch 2009, s. 326). Detta har bidragit till att det är svårt att bedöma om bolagen visar korrekt bild när de uppfyllt delpunkt a i vår studie. Comiskey och Mulford (2010, s. 765) fastställer att olika bedömningar av goodwill begränsar jämförbarheten mellan företag IAS 36 p. 134 c Gauffin och Thörnsten (Balans nr , ss. 1-4) undersökte 254 noterade bolag på Nasdaq OMX Stockholm med räkenskapsår för De kom fram till att de flesta bolagen för år 2009 använt nyttjandevärdeberäkningen vid fastställandet av återvinningsvärdet. I denna undersökning har liknande resultat uppnåtts då 96 % av de undersökta bolagen med räkenskapsår 2010, använt nyttjandevärde metoden för fastställandet av återvinningsvärdet för KGE. De bolag som använde sig av verkligt värde minus försäljningskostnader utgjordes av ett litet antal. Studiens resultat visade också att två av de undersökta bolagen använde båda metoderna, det vill säga både nyttjandevärde och verkligt värde minus försäljningskostnader. De bolag som inte uppfyllde kravet i denna studie hade inte angivit vilken metod som använts vilket krävs av IAS 36 p. 134 c, utan de hade enbart presenterat metoderna allmänt. Carlin och Finch (2010a, s. 266) utförde också en liknande studie där de 50 bolagen som undersöktes var noterade på börsen i Australien. Utifrån deras studie kom de fram till att de flesta bolagen använt nyttjandevärde metoden vid beräkning av återvinningsvärdet. Upplysningskravet i IAS 44

56 36 p. 134 c uppfylldes i hög utsträckning i vår undersökning vilket gör att informationen kan anses som relevant då det går att jämföra resultatet mellan de tre segmenten IAS 36 p. 134 d dv Eftersom flesta bolagen i vår studie använde nyttjandevärdemetoden, har de vidare följt upplysningskraven i IAS 36 p. 134 di dv. Bolagen skall lämna upplysningar om de viktiga antaganden som de använt för att prognostisera kassaflödena. Studiens resultat visade att 76 % av samtliga bolag uppfyllde upplysningskravet IAS 36 p. 134 di genom att lämna upplysningar om minst tre viktiga använda antaganden. Vi kan vidare inte bedöma om de antaganden som bolagen lämnat är väsentliga för deras bransch eller storlek utan vi baserade vårt godkännande på att de lämnar minst tre antaganden som enligt dem är viktiga. De bolag som inte uppfyllt detta krav har antingen inte lämnat någon information i deras upplysningar, eller så har de endast använt diskonteringsränta och tillväxtakt som sina antaganden vilket inte räcker för att uppfylla kravet. Hultén och Persson (Balans nr , s. 3) ansåg även i deras studie att diskonteringsränta och tillväxtakt inte räcker som förutsättning till att kravet är uppfyllt. Via en diskussion med Hultén, K. 15 kom vi därför fram till att bolagen måste ange minst tre viktiga antaganden för att uppfylla kravet. Bolagen skulle även lämna upplysningar om den metod som använts för fastställandet av värdet på de viktiga antagandena. Resultatet visade att 43 % av de sammanlagda bolagen inte uppfyllde detta krav. Bolagen uppfyllde inte kravet eftersom de inte har lämnat information avseende metod för fastställande av värdet på de viktiga antagandena. De har inte angivit om detta värde baserades på tidigare erfarenheter eller genom extern information som krävs enligt upplysningskravet i standarden IAS 36 p. 134 dii. Nästa viktiga upplysning som krävs av standarden IAS 36 p. 134 diii är perioden för prognostiserad kassaflöden. Resultatet visade att 63 % av samtliga börsbolag uppfyllt detta krav. De flesta av bolagen som inte uppfyllt kravet har inte angivit den period som kassaflödena är prognostiserade på. De flesta av bolagen har inte lämnat information om att vald period var baserad på företagsledningens prognoser och budgeter eller så fanns det inte någon motivering till att en längre period än fem år har valts. Det förekom även bolag som inte hade lämnat någon information alls för upplysningskravet. Hultén och Persson undersökningen (Balans nr , s. 3) konstaterade även i deras studie att de bolag som inte uppfyllt upplysningskravet inte hade angivit att perioden fastställts av företagsledningen eller saknade en motivering till en period som var längre än fem år. Enligt upplysningskravet IAS 36 p. 134 div skall bolag lämna information om den tillväxttakt som använts för att extrapolera kassaflödesprognoserna. Resultatet för denna punkt visade att 48 % av de sammanlagda börsbolagen inte har uppfyllt detta krav. De bolag som inte uppfyllt kravet har inte angivit någon motivering för den redovisade tillväxttakt som de använt och/ eller så har de inte kvantifierat den använda tillväxttakten, vilket är ett krav för att uppnå upplysningskravet. En tillväxttakt som inte är kvantifierad ger enligt vår mening inte tillräcklig information till de externa intressenterna. Även Carlin och Finch (2010a, s. 272) noterade i sin studie att de undersökta bolagen i Australien saknade upplysningar om en tydlig beskrivning av den tillväxttakt som använts vid nedskrivningsprövningen av goodwill. Resultatet från vår studie visade att 59 % av bolagen har lämnat den information om diskonteringsräntan som krävs enligt upplysningskravet i IAS 36 p. 134 dv. Det förekom även 15 Karin Hultén Auktoriserad revisor PWC, telefonsamtal den 19 april

57 bolag som inte lämnat någon information om vilken diskonteringsränta de använt. Denna punkt ger inga förutsättningar för misstolkning då det anges tydligt i standarden att bolag skall i sina upplysningar lämna information om den diskonteringsränta som tillämpats på kassaflödesprognoserna. Enligt IAS 36 p. 55 skall en diskonteringsränta anges före skatt och enligt vår tolkningsmodell anses som förenligt med IFRS. Även en diskonteringsränta som anges efter skatt men som enligt IAS 36 p. A 20 justerats till före skatt är förenlig med IFRS. För att bolagen enligt oss skulle uppnå detta upplysningskrav har vi följt de ovannämnda kriterierna. Vi beaktade även att en diskonteringsränta måste kvantifieras och inte uppges i intervall för att räknas som godkänd. Enligt Comiskey och Mulford (2010, s. 759) kan små förändringar av diskonteringsräntan medföra att någon nedskrivning av goodwill inte behövs. Därför ansåg vi att det är svårt att bedöma en icke kvantifierad diskonteringsränta. Grant Thornton Sweden AB (2010) noterade även i sin studie att en sänkning av diskonteringsräntan innebär att det bedömda värdet ökar, vilket samtidigt minskar behovet av nedskrivning. När bolag anger diskonteringsräntan i intervall anser vi att det blir svårt för de externa intressenterna att bedöma om diskonteringsräntan påverkat nedskrivningen av goodwill. Hultén och Persson (Balans nr , s. 3) undergodkände även i deras studie de bolag som inte justerat sin diskonteringsränta till före skatt. De undergodkände även de bolag som inte uttryckt diskonteringsräntan i kvantitet. Comiskey och Mulford (2010, s. 759) menar att problemet som uppstår vid användandet av nyttjandevärdemetoden är att de upplysningar som måste lämnas för upplysningskravet är bristande. De belyste i sin studie att det var många bolag som inte redovisat den diskonteringsränta de använt. Upplysningskraven som anges i IAS 36 p. 134 dv - div beräknas utifrån subjektiva aspekter, därför anser vi att det blir svårt för användarna av de finansiella rapporterna att jämföra informationen med andra bolag. Då det förekommer bolag som inte uppfyller vissa upplysningskrav blir det svårt att bedöma om informationen är begriplig. Exempelvis för upplysningskraven IAS 36 p. 134 d - f där det förekommer flera krav som tillhör samma upplysningskrav. För att kunna bedöma om informationen är begriplig är det viktigt att ett bolag lämnar kompletta beskrivningar för alla krav som ingår i ett upplysningskrav IAS 36 p. 134 e - ev Vidare var det i vår undersökning få bolag som använt verkligt värde minus försäljningskostnader som metod vid fastställandet av återvinningsvärdet. Ser vi till de två bolag som beräknat återvinningsvärdet med båda metoderna så var det totalt åtta bolag som fastställt återvinningsvärdet enbart utifrån verkligt värde minus försäljningskostnader. Av dessa åtta bolag var det tre som inte har baserat metoden på ett observerat marknadspris. Två av bolagen skulle vidare lämna information enligt IAS 36 p. 134 ei - eii och ett av bolagen skulle lämna information enligt IAS 36 p. 134 eiii - ev då bolaget fastställt det verkliga värdet med diskonterade kassaflödesprognoser. Vårt resultat kan jämföras med Hulténs och Persson (2006 Balans nr , s. 3) tidigare studie som resulterade i att endast två bolag använt denna metod, varav ett av bolagen använt ett observerat marknadspris. Det andra bolaget har inte lämnat någon information om hur det verkliga värdet fastställdes. Carlin och Finch (2010a, s. 271) påpekade att i deras studie var upplysningarna kring de bolag som använt denna metod bristande. Från det resultat vi åstadkommit av vår undersökning håller vi inte med i påståendet då de bolag som använt verkligt värde minus försäljningskostnader vidare har följt de antaganden som krävs enligt upplysningskraven i IAS 36 förutom ett av bolagen. Enligt vår studie uppfylls upplysningskravet i delpunkten e av få bolag. Av dessa bolag lämnar endast ett av bolagen inte fullständiga upplysningar för de fortsatta upplysningskraven ei ev. Vi anser dock att informationen är jämförbar då de resterande bolagen uppfyller 46

58 kraven. Det går vidare att följa innehållet i deras text då de uppfyller alla upplysningar genom tydliga beskrivningar och beräkningar. Enligt oss uppnår därför bolagen den kvalitativa egenskapen begriplighet men även relevans, då informationen kan användas som beslutsunderlag för användarna av de finansiella rapporterna IAS 36 p. 134 f, fi fiii Upplysningskraven i standarden IAS 36 p. 134 kräver även att bolag skall lämna en känslighetsanalys då en förändring i ett viktig antagande kan medföra ett nedskrivningsbehov. Resultatet av studien visade att det var 44 av totalt 176 bolag som inte lämnat någon känslighetsanalys. Det var 132 bolag vilket utgör 75 % som lämnade en känslighetsanalys. Av dessa var det endast sju bolag som har visat att det förelegat ett nedskrivningsbehov på grund av förändringar i de använda antagandena. Således var det 125 börsbolag som lämnat en känslighetsanalys men som inte redovisat att det förelegat något nedskrivningsbehov. De sju bolag som visat att det förelegat nedskrivningsbehov för deras viktiga använda antaganden borde enligt standarden IAS 36 p. 134 f lämna upplysningar för upplysningskraven IAS 36 p. 134 fi - fiii. Upplysningskravet fi var minst uppfylld av de undersökta bolagen då bolagen inte hade lämnat information om vilket belopp KGE återvinningsvärde översteg dess redovisade värde. Följande krav, fiii, visade inte heller ett positivt resultat då bolagen inte redovisat det belopp med vilket värdet i antaganden borde ändras. Upplysningskravet fii var bättre uppfylld av de undersökta bolagen, där fem av totala sju bolag angivit det värde som är tilldelat det viktiga antagandet. Den gjorda undersökningen visade även att bara två av totalt sju bolag uppfyllt upplysningskraven, fi - fiii i sin helhet. Sedan var det två bolag som inte uppfyllt något av upplysningskraven fi fiii. Enligt Gauffin och Thörnsten (Balans nr , s. 4) utgör en bra beskriven känslighetsanalys i koncernredovisningen ett bra underlag för användaren att själv ta ställning till värdet. De bolag, förutom två, som utfört en känslighetsanalys vilket förelegat nedskrivningsbehov har inte lämnat den information som krävs i sin helhet och därför är det svårt för användaren av de finansiella rapporterna att använda informationen som beslutsunderlag. Informationen som vidare lämnats för upplysningskraven IAS 36 p. 134 fi fiii är enligt oss inte bristfällig vilket gör att den inte blir begriplig för externa användarna och analytiker Känslighetsanalys som inte förelegat nedskrivningsbehov Enligt Comiskey och Mulford (2010, s. 764) är det vanligt att bolag lämnar en känslighetsanalys för de använda antagandena även fast det inte förelegat något nedskrivningsbehov. Forskarna antyder även att det är viktigt att bolagen lämnar väsentlig information om antagandena fastän det inte förelegat något nedskrivningsbehov. Vi har som tidigare nämnts i tolkningsmodellen gjort en undersökning även för de bolag som lämnat en känslighetsanalyser men som inte lett till något nedskrivningsbehov. Detta gjordes för att undersöka hur väsentligt deras argumenterande är för det beslut som de fattat. Vi delade in de 125 bolag som lämnat en känslighetsanalys vilket det inte förelagat något nedskrivningsbehov för i två delar. I den ena delen ingick 67 bolag av totalt 125 som visat beskrivningar och beräkningar för deras beslut. Enligt vår mening ansåg vi att dessa bolag har lämnat en utförlig känslighetsanalys, där de angett tydlig vilken kvantifierande förändring som gjorts i deras viktiga antagande. I den andra delen ingick de resterande 58 bolagen som inte utförligt lämnat information om deras beslut, utan exempelvis endast skrivit känslighetsanalysen visar att det inte förelegat något nedskrivningsbehov. Dessa bolag har enligt oss inte lämnat en väsentlig känslighetsanalys vilket vi anser inte är till någon vidare hjälp för intressenterna av de finansiella rapporterna. 47

59 Varför de undersökta bolagen i vår studie redovisat en känslighetsanalys på olika sätt, kan bero på hur de tolkat standarden IAS 36 p. 134 f. Abrahamsson, Amell och Janzon (Balans nr , s. 1) anser att det inte krävs särskilda upplysningar om känslighetsanalysen inte resulterat i ett nedskrivningsbehov. Gauffin och Thörnsten (Balans nr , s. 4) ifrågasätter dock värdet av en sådan känslighetsanalys. De bolag som lämnat utförlig information i studien vill visa mer relevant information som ska underlätta användarens bedömning av bolagets verksamhet och även användas som beslutsunderlag. Marknadsmässiga skäl kan vara en orsak till varför en del bolag inte lämnat utförlig information när de gjort en känslighetsanalys. Enligt standarden IAS 36 p. 134 f följs kraven fi - fiii av de bolag som redovisat att ett nedskrivningsbehov förelegat av den gjorda känslighetsanalysen. I studien ansågs dock att en tydlig beskrivning varför känslighetsanalysen inte resulterat i ett nedskrivningsbehov är en behövlig upplysning för de externa användarna. Hulténs och Persson (Balans nr , s. 4) påpekar även detta i deras studie: informationen i känslighetsanalysen är väldigt viktig då den ger de externa användarna information om hur nära det redovisade värdet för goodwill ligger det värde då nedskrivningsbehov uppkommer. När bolag inte visar med vilken procentsats ett antagande kan leda till ett nedskrivningsbehov blir det svårare för de externa användarna att bedöma informationen och de kan i många fall bli lurade av bolagen på detta sätt. När känslighetsanalys vilken inte resulterade i ett nedskrivningsbehov redovisas på olika sätt leder det även till att jämförbarheten mellan bolagens rapporter minskar. 5.3 Sammanställning av upplysningskraven IAS 1 p. 15 förutsätter att bolag som följer IFRS i sina finansiella rapporter ger en rättvisande bild av bolagets verksamhet. I vår studie har vi endast tagit med bolag som upprättar sina finansiella rapporter enligt IFRS, men vi anser ändå inte att alla bolag visar en rättvisande bild då det förekommit brister vid uppfyllandet av upplysningskraven enligt vårt erhållna resultat. Det förekommer inget upplysningskrav som de samtliga bolagen har uppfyllt till 100 %. Därför anser vi att bolagen inte fullständigt uppfyllt den kvalitativa egenskapen, korrekt bild. Det skall inte förekomma brister vid uppfyllandet av upplysningskraven, vilket det har gjort. Enligt Gauffin och Thörnsten (Balans nr , s. 4) blir jämförbarheten bristfällig då bolagen bedömer och presenterar informationen på olika sätt. Detta kan även konstateras utifrån vår studie då vi lagt märke till att bolag redovisar den finansiella informationen på olika sätt. 5.4 Inflytandet av upplysningskraven Tidigare i studien har det framgått att IFRS standarder var i behov av vissa förändringar vid rapportering av finansiella rapporter. En av de delar som påverkades av införandet av de nya standarderna var, redovisning och värdering av goodwill. Enligt Hamnberg, Paananen och Novak (2011, s. 283) var införandet av IFRS 3 den viktigaste förändringen för Sverige vid antagandet av IFRS 1 januari Carlin och Finch (2010a, s. 275) noterar att det dåliga resultatet som de erhöll i sin studie kan förklaras av att de undersökta bolagen genomförde nedskrivningsprövningar för första gången efter antagandet av IFRS standarderna i sin rapportering. Det kan också förklaras att de rapporteringsskyldiga inte hade hunnit anpassa sig till de nya redovisningsstandarderna och/ eller så besatt de även inte tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att kunna genomföra nedskrivningsprövningar av goodwill. Forskarna noterade dock att efter fleråriga rapporteringar enligt IFRS förekom ändå samma problem avseende efterlevandet av 48

60 upplysningskraven. Därför menar forskarna att det borde finnas andra förklaringar till detta. Hultén och Persson (Balans nr , s. 4) påpekade i sin artikel att övning ger färdighet och att informationen i de upplysningar som krävs av standarden IAS 36 p. 134 kommer att vara mer fullständig för de närmaste räkenskapsår. De påpekade även att de tolkningssvårigheter som förekommer, kommer att minskas. Resultatet av vår studie visar dock att det fortfarande förekommer bolag som inte lämnar den information som krävs enligt upplysningskraven i IAS 36 p Sherridan (1995, s. 289) nämner i sin forskning att revisorer som verkar i länder med kontinental redovisning styrs av lagstadgad redovisning. Sverige är en del av den kontinentala redovisningstraditionen, därför berörs revisorerna i Sverige av lagstadgad redovisning utifrån regelverket IFRS/IAS. Det kan tyckas efter vår undersökning att även då Sverige styrs av lagstadgad redovisning så förekommer det en del brister vid tolkandet av standarderna. Comiskey och Mulford (2010, s. 746) noterade i sin studie att standarden IAS 36 innehåller endast grundläggande vägledning för hur nedskrivningsprövningen skall genomföras. Eftersom de standarderna i IAS/IFRS inte föreskriver tydlig vägledning kan dessa standarder ge även utrymme till subjektivitet och handlingsfrihet vid tolkningar av standaren. Det fenomen kan förklaras av att standarderna IFRS/IAS uppfattas som principbaserade. Det leder till att dessa standarder inte har en föreskriven och detaljerad reglering som exakt anger hur redovisningen och värderingen skall genomföras (Agoglia, Doupnik & Tsakumis 2011, s. 749). Bennett, Bradbury och Prangnell (2006, s. 190) menar att chefer och revisorer i bolagen ges möjligheten att själva göra egna tolkningar. Det kan styrkas genom vår gjorda studie då vi märkt att revisorer tolkar upplysningskraven i standarden IAS 36 p. 134 på olika sätt. En del av de undersökta bolagen lämnar väsentlig information för upplysningarna som krävs enligt standarden och en del bolag har lämnat minimal information som gör att de inte uppfyllt upplysningskraven. Studiens resultat visade även att det förekom bolag som inte lämnat någon information alls för vissa upplysningar. Detta gäller exempelvis upplysningskraven IAS 36 p. 134 dii och div. I Carlin och Finch (2010a, s. 275) studie iakttas också liknande resultat. De konstaterade att dålig efterlevnad av upplysningskraven kan orsakas av bolagens ovilja att lämna alla antaganden som uppskattades vid genomförande av nedskrivningsprövningar. Principbaserad redovisning kan också orsaka ett opportunistisk beteende. Enligt Jarva (2009, s. 1060) kan företagen utnyttja vissa situationer för att gynna sig själva även om det inte anses rätt. Comiskey och Mulford (2010, s. 765) anger att vissa företag även förneka behovet av en indikerad nedskrivning. Forskarna menar att de uppskattningar som genomförs vid nedskrivningstesterna kan hanteras på ett sådant sätt som kan hjälpa till att undvika goodwillnedskrivningar. Ett exempel på detta problem i vår undersökning är när bolagen antingen redovisat en diskonteringsränta i intervall eller inte kvantifierat den redovisade diskonteringsräntan. Det orsakar då svårigheter för de externa användarna av årsredovisningarna att bedöma vilken diskonteringsränta bolagen använt vid nedskrivningsprövningen. En annan motivering till varför bolagen inte uppfyllt upplysningskraven i högre utsträckning kan förklaras av Carlin och Finch (2010a, s. 262). De påpekar att de upplysningskrav som krävs enligt IFRS vid nedskrivningsbehov av goodwill är de mest tekniskt krävande standarderna att genomföra i praktiken. Möjligheten enligt vår uppfattning är att göra upplysningskraven enklare att tolka för revisorer och bolagen. Doupnik och Tsakumis (2011, s. 749) förklarar att regelbaserad redovisning tillämpas med hjälp att detaljerade regler som anger exakt vad som ska redovisa i varje enskilt fall. Att göra upplysningskraven enligt IAS 49

61 36 p. 134 mer lik regelbaserad redovisning är således enligt vår mening en möjlig förändring som kan öka uppfyllandegraden för kraven. 50

62 6 Slutsats 6.1 Inledning I det här kapitlet presenteras de slutsatser vi har kommit fram till utifrån den gjorda undersökningen samt att studiens forskningsfråga besvaras. Forskningsfrågan besvaras utifrån det resultat vi erhållit i vår studie samt den diskussion som redogjorts i kapitel Forskningsfrågan besvaras Syftet med studien var att undersöka hur svenska börsnoterade bolag följer upplysningskraven i IAS 36 p. 134 när de lämnar information om de uppskattningar som används för att beräkna återvinningsvärde för KGE med goodwill. För att kunna uppfylla syftet utformades en forskningsfråga som besvaras nedan I vilken utsträckning uppfylls kraven i IAS 36 p. 134? I det här diagrammet har en sammanställning skett för upplysningskraven i IAS 36 p Resultatet är indelat per börssegment för att tydliggöra i vilken mån bolagen efterlevt uppfyllningskraven. Samtidigt belyser vi genom diagrammet vilket krav som bolagen uppfyllt högst respektive lägst. Vi har tidigare i kapitlet redogjort utförligt resultatet för varje upplysningskrav. I detta diagram har vi valt att sammanställa resultatet av vissa upplysningskrav som vi känner är väsentligast. Figur 17: Godkända företag per segment inom varje delpunkt Resultatet av studien visar att det upplysningskrav som uppfyllts i högst utsträckning av alla bolag på Nasdaq OMX Stockholm är upplysningskrav IAS 36 p. 134 c där bolagen skulle ange den metod som de fastställt återvinningsvärdet på. Det var sammanlagt 97 % av bolagen som uppfyllt detta krav och det var bolagen på Large Cap som uppfyllt det i högst grad. En analys av upplysningskravet visade även att det var nyttjandevärdet som använts i högst utsträckning med 96 %. Small Cap var det bolag som använt nyttjandevärde beräkningen mest. Upplysningskrav IAS 36 p. 134 a är det krav som var näst högst uppfyllt av samtliga bolag i undersökningen. Bolagen skulle enligt detta upplysningskrav ange det totala värdet på goodwill som fördelats på KGE. Sammanlagt för de tre segmenten var det 90 % av bolagen som uppfyllt detta krav. 51