Innehållsförteckning. Information. Ordföranden har ordet

Transkript

1

2 Innehållsförteckning Ordförande har ordet 2 Julläger Tips och råd inför graderingstest 7 En trevlig prick! 8 Stiftarnas tack! 9 Röster om High-Standard-Lägret 10 Judo i Paris, oktober Hej, alla klubbar! 16 Vårens läger Information KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) informationsblad är förbundets nyhetsoch informationsorgan till klubbar i förbundet och dess medlemmar. Knutpunkten distribueras på Internet via SJFs hemsida: Innehåll med text och bilder, sammanställs av redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej användas i andra sammanhang utan upphovsmannens skriftliga tillstånd. Redaktionen består av: Erik Lorinder, ansvarig utgivare, ordforande@jiujitsu.nu Caroline Torstensson, layout. Marja Durewall Nilson, Kurt Durewall, Johan Flakberg. Material skickas till marja@kurtdurewall.com Foto: Där inget annat anges: DW-Foto, Gbg. Utgivningsdatum: 2011/12/31 Ordföranden har ordet Nu sätter vi punkt för ett fantastiskt roligt, innehållsrikt och lärorikt jubileumsår. 2011, året då SJF fyllde 40 år. I skrivande stund känns det som om året har gått otroligt fort men när jag funderar kring de upplevelser Erik Lorinder som jubileumsåret har bjudit på, känns det som om det var länge sedan saker och ting hände. Det skvallrar lite om hur mycket som jubileumsåret har innehållit. Det har firats inte bara vid förbundssammankomster utan även ute i klubbarna. Reflektionen kring tid och dess upplevelser för mina tankar till att tid är något subjektivt och objektivt på samma gång. En människa kan uppleva att hon inte har tid till någonting medan en annan hinner med hur mycket som helst. Vid ett betraktande av tid som en objektiv aspekt, kan jag konstatera att tid är den enda faktorn som är helt rättvist fördelad. Vi har alla fått exakt 24 timmar per dygn att förvalta. Snart slår vi upp dörrarna för ett nytt träningsår. Ett år som vi inte har en aning om vad det kommer att innehålla. Vi har försökt att förbereda året på att vi kommer att samlas ett flertal gånger vid olika läger. Massor av medlemmar kommer säkert att bli ännu duktigare och få nya bälten. Det kommer helt säkert skrattas och svettas en hel del och vi kommer säkerligen komma på ett flertal olika människor och händelser att fira och hylla. Väl mött på mattan 2012! Omslagsbilden Metodikträning med handledsfällningen kote-gaeshi under 40-årsjubileets sista välbesökta träningsläger. Med de vänligaste hälsningar, Erik Lorinder Ordförande Svenska Jiujitsuförbundet 2

3 Julläger 2011 Julläger smaka långsamt på ordet! Det är förväntan, glädje, spänning, välkända dofter av kaffe och pepparkaka samt härliga möten mellan en mängd goda vänner, som nu alla ville vara med och avsluta ett otroligt innehållsrikt och roligt jubileumsår inom SJF. JK Kano i Göteborg har som tradition under många år varit platsen för denna typ av läger. Den nystartade jiujitsuklubben ett år nu i december med 25 års erfarenhet i lokalerna hade gjort precis allt för att de över 70 aktiva deltagarna skulle trivas och sedan med glada sinnen vända hemåt igen för att fira julhelgerna. Kyu-sidan i den stora Dojon på Teatergatan. Biträdande Riksinstruktör Olof Danielsson leder uppvärmningen. Flera tema De tränande delades in i tre grupper, vita-gula, orange-gröna-blå samt bruna-svarta. Tema var avancerat vapenförsvar, au-waza (detaljeringskunskap) samt jo-jitsu stavteknik). Det sistnämnda även använt som grundförsvar vid kamp om långskaftat vapen ex gevär eller k- pist. Dessutom naturligtvis teknikträning, både gamla och nya tekniker. Fint besök under lördagseftermiddagen i Dojon och på måltiden hade vi av vår hedersordförande Fritz Schubert. Han språkade ivrigt med sina gamla elever Åke Johansson och Dick Eriksson från Norrland. Dan-sidan vid jullägerstarten år Hela RGK Riksgraderingskommittén 5 personer var närvarande också detta en fin tradition inom förbundet. Dessutom ställde flera av hemmaklubbens duktiga instruktörer upp för olika träningspass under dagarna två. Som vanligt var det ett omväxlande och stimulerande schema som betades av timme för timme med sköna avbrott för lite dryck och föda i den mysiga cafeterian. En eloge till dem som deltagit i det nyligen genomförda High-Standard-lägret. Inte mindre än 11 av de 17 var med även denna helg, sådant ger resultat. Ganso förklarar au-waza inför Daninstruktör Dick Erikssons försvarsteknik. Dick frigör sig och fäller med tai-taoshi. 3

4 Riksinstruktör Benny Ericsson leder den högre gruppen. I bakgrunden hedersordförande Fritz Schubert i samtal med veteranerna Rasmus Rasmussen och Ulf Gyllenhav. Två av Riksgraderingskommittéens medlemmar hann även med att själva träna. Dick Eriksson angriper Johan Flakberg. T.h. veteranen Rasmus Rasmusen. Benny Ericsson i en detaljstudie på Rune Sandnes, Norge. Veteranen Åke Johansson från Norrland granskar tekniken. Olof Danielsson i en ne-waza-övning. Dick Eriksson låter Kurt Wicke, Uddevalla Jiujitsuklubb känna på ett schwungfullt försvar. 4

5 Ganso Kurt Durewall undervisar i kamp om långskaftat vapen. Det var inte så lätt som det såg ut! Magnus Wålinder, Ki Gen Sen, Roslagen fäller Marie Skagerlind från Korpens JK Uppsala. Felikss Straumits i knivförsvar mot Ola Eriksson, Uddevalla Jiujitsuklubb. Åke Johansson tillsammans med Fritz Schubert och Felikss Straumits på kvällens supé. En glad grupp norrmän som gästade lägret lovade att snart komma igen! Felikss förklarar riktningarnas stora betydelse under ett angrepp från klubbkamraten Pernilla Akterhall. Dick Eriksson blockerar sparken från Anders Velén. 5

6 Dangradering till 1 Dan jiujitsu. Riksinstruktör Benny Ericsson överlämnar det åtråvärda svarta bältet till Johan Classon, Korpens JK Uppsala. Mats Lindh från JK Seisin Halmstad njuter redan av sin utnämning. Förbundsordförande Erik Lorinder överlämnar 1000-kronorsbältet till Ganso ihop med ett diplom med tack för allt Kurre gjort för förbundets utveckling. Två nya svartbälten flankerar här 4 nygräddade brunbälten. Fr.v. Johan Classon, Korpens JK, Karl-Erik Jacobsson och Emil Bergvall, JK Kyo, Gbg, Mikael Wärmå och Rosario Leopardi, Stockholms JK samt Mats Lindh, Jk Seisin Halmstad. Rasmus Rasmussen, Veteranklubben SHIAI med utmärkelsen för fina insatser inom SJF. En glad Ulf Jacobsson, Uddevalla Jiujitsuklubb, med sin utmärkelse. Svante Silvén JK Hontai Karlstad fick motta sin utmärkelse då Karlstads-klubben firade sitt jubileum strax före julhelgen. Foto: Roger Retzman 6

7 På lördagskvällen gick över 50 av de 70 närvarande deltagarna med ut och åt gemensam måltid på en närliggande Kina-restaurng. Det blev många, långa och intressanta samtal om dagen som gått och året som så snabbt försvunnit i all jubileumsyra. Söndagsmorgon startade med samtliga ivriga för ännu en dags träning. Förbundets styrelse passade på att ta det lite lugnt dvs. att istället brottas en stund med pappersjobb och beslut inför det kommande året. Väl förberett, då hinner man med mycket på kort tid. Så då årets sista avslutning i Dojon. Välförtjänta nygraderade erhöll sina utmärkelser och nya bälten och alla trodde lägret var slut, men som ordförande Erik Lorinder förklarade att SJF hade som en extra knorr på jubileumsåret ytterligare en utmärkelse att genomföra. Det var ännu ett 1000-kronorsbälte som skulle hitta sin mottagare och denna gång blev det ingen mindre än förbundets Ganso som på detta speciella sätt fick en uppskattning för sitt stora verk Durewall-jiujitsu och dess spridning! Det var också en påminnelse om att Ganso innehaft sin höga grad av 10 Dan jiujitsu nu i 12 år 11 december 1999 genomfördes denna gradering, då den högsta i Norden. Att döma av applåderna nu hade detta extra bälte hamnat hos precis rätt person. Jubileumsårets sista gemensamma verksamhet var nu till ända och det återstod enbart att önska varandra GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT JIUJITSUÅR 2012! Tips och råd inför graderingstest Det är alltid en sporre att få gå upp för test till nytt bälte. Det är på testen du ska ge bevis för att du uppnått den aktuella nivån och du har rätt kunskap för ditt kommande bälte. Som tränande har du ansvar att förbereda dig så att du både mentalt och fysiskt är väl förberedd inför testen. Inför alla tester ska du ha uppnått minimitiden för ditt bälte, tränat igenom teknikerna som gäller för din nya bältesnivå samt att du har utvecklat ditt självförsvarstänkande. Då kommer du att känna trygghet och den säkerhet som ska synas på graderingstestet. Bra förberedelser är bl a att läsa igenom böckerna/teknikmanualen och mentalt gå igenom teknikerna och graderingsfordringar för de olika graderna. Givetvis också att träna flitigt och deltaga på läger, allt för att du ska få in de tekniker du ska testas för. Vid test till Dan-grader så ökar kraven på ditt kunnande där det bl a gäller att du kan visa upp förutom ett stort teknikregister också ett gediget principkunnande. När du testar ska principen bestämdhet vara klart synlig. Har du glömt vilken teknik det är på just den bältesgraden så gör spontant den teknik du kommer på. I en självförsvarssituation kan du inte heller välja en specialteknik ur viss bältesgrad utan du väljer en som du har i ryggmärgen. Om du då i ditt försvar gör en annan teknik så talar instruktören om (ev. visar) på vilken teknik han vill se dig göra. Sedan du gjort den bedöms det om du kan den. Alltså bestämdhet i ditt försvar är bl.a. att du alltid gör ett försvar med tydlig avsikt oavsett vilken teknik du gör. Principerna måste du alltid följa. I övrigt se Etikettskompendiet! Riksgraderingskommittéen December

8 En trevlig prick! Jag besöker Jiujitsuklubben Seisin en tidig kväll för att ta en titt på alla ungar i träning för nybörjare. En av flera instruktörer som leder träningen är Said Lashgrinejad. Said är klubbinstruktör och erövrade genom flitig träning det åtråvärda svarta bältet 1 Dan på sommarlägret i Katrineberg sommaren Han började träna jiujitsu 2005 och har dessförinnan i tidig ungdom som han säger luktat lite på Karate och Kung Fu. Said hade ett stillasittande arbete och började som så många andra gå upp i vikt. Här välkomnas alla till dagens träning. Vid ett tillfälle när han såg på Z-TV i vår lokala TV i Halmstad kom ett inslag om Jiujitsuklubben Seisin som väckte hans intresse. Said arbetar i dag på Getingeverken Sterilization AB där han är projektledare för utveckling av Medicintekniska produkter. Autoklav är en sådan produkt av typ ångkokare för sterilisering av glas, plast och metall som användes inom bl.a. sjukvården. Företaget är världsledande inom detta område. En lång utbildning med inriktning ingenjörskunskap på Högskolan i Halmstad avslutats med en magisterexamen som ligger till grund ihop med andra goda egenskaper för hans framgång. Familjen består av hustrun Maivor som arbetar på Gullbrannagården och barnen Johannes 10 år, Hannah snart 9 och Sara 6. En stor del av Maivors fritid går åt att göra pyssel tillsammans med barnen och att baka både bullar, kakor samt bröd. Said finner en stor avkoppling och uppnår harmoni genom att träna och instruera i Seisin. Seisins chefsinstruktör Benny Ericsson tillika SJF:s Riksinstruktör ställer stora krav och träningen leder till en utvecklad känsla för tekniker där hänsyn och kraft allteftersom leder till att utnyttja ännu mindre kraft och därmed en total harmoni i rörelsen men likväl med balans och full effekt. En lördag tog Said med sina barn på en lördagsträning för att se om dom var intresserade av att träna jiujitsu. Hemma frågade han barnen vad dom tyckte. Svaret blev att det var roligt men de ville annat. Jag passar på att locka Said att berätta lite Said instruerar två av de sexton barnen i yngsta nybörjargruppen. Said instruerar gruppen i en princip mer om sig själv. Han är resultat- och målinriktad i sitt arbete vilket gärna leder till att arbetet följer med hem. Han försöker arbeta på att ge annat mer tid. Said och familjen är troende kristna. Ledstjärnan är Jesus och bibeln är en flitigt läst bok. En annan bok som läses just nu är Jiujitsu boken nr 6 av Kurt Durewall. När det blir tid över kopplar Said av med att titta på sina favoritkanaler på TV. Där återfinns Discovery, Eurosport och gärna 8

9 film i form av komedier och action. Han lyssnar gärna på musik med förkärlek till lovsånger på engelska och hårdrock men är ändå lite av en allätare. Hans teknikintresse omfattar också bilar där Ford Evos konceptbil står högst på listan genom den otroligt utvecklade tekniken. Dags att avsluta med en sista fråga. Kommer Vilken teknik skall jag välja nu? Said vid ingången till dojon. du till sommarlägret 2012? Svaret kommer snabbt. Det kan du lita på och min högsta önskan är att det kommer massor av barn och ungdomar. Jag tackar för en trevlig pratstund med en trevlig prick utrustad med ett stort mått av självförtroende men otroligt ödmjuk. Jarl Öijerholm Veteranföreningen Shiai Stiftarnas tack! Så var då detta långa, härliga 40-åriga jubileumsåret snart till ända. Vi fyra stiftare hade sett fram emot jubileet med stor spänning och entusiasm och alla våra önskningar har faktiskt infriats. Vi minns väl alla det härliga jubileumslägret i Halmstad där förbundet skrev viktig historia genom att utnämna Benny Ericsson till förbundets nya Riksinstruktör och Olof Danielsson till ny Biträdande Riksinstruktör. Självklart glömmer vi inte heller Dick Erikssons höga gradering till 6 Dan jiujitsu. Han fick dela denna dag med sin gamle tränare Åke Johansson, som nu tillhörde en tapper skara av återvändande jiujitsukas från många år tidigare. Ett välbesökt instruktörsläger i Linköping, ett effektivt och trivsamt årsmöte i samma skede, trots att Dojon varit vattenfylld kvällen innan. Så kom norrmännen med sitt 50- årsjubileum för judo- og jiujitsuklubben och ett alldeles otroligt fint läger i Oslo som för några personer varade t o m över 17 maj den stora norska festdagen! Ett härligt sommarläger, som vanligt, kan vi nog numera skriva, med hundratalet deltagare och goda träningstillfällen och spännande reaktionsslinga. Dessutom en superb jubileumsmiddag med tal, gåvor, utmärkelser och två fantastiska tårtor. Hösten tog vid med instruktörsläger av hög klass i Halmstad och så det som många talat om under året nämligen High-Standard-lägret i Göteborg. Säsongen avslutades ju också traditionsenligt med det stora jullägret hos JK Kano. Se mer på sidorna 3-7 i detta nummer! Till styrelsen, klubbledningar, instruktörer, tränande vill vi fyra nu säga ett stort TACK för i år SJF 40 år och låt de kommande åren vara minst lika aktiva och trivsamma! Kurt Durewall Fritz Schubert Marja Durewall-Nilson Göran Celander 9

10 Röster om High-Standard-Lägret Skinnet runt handlederna känns som rispapper. Det bränner som eld när någon griper om dem. Någon försöker kompensera det förlorade skinnet med tejp men det gör inte så stor skillnad. Den riktiga tröttheten börjar synas tydligt i allas ögon. Den fysisk trötthet då kroppen skickar ut sina smärtimpulser i varje led och muskelfiber. Ett nyp i överarmen känns som ett knivhugg. Någon bryter ut i ett omotiverat lätt hysteriskt skratt. Vi andra ler trött och jobbar vidare. Gonggongen ljuder. Snabba kommando om duschning och sänggående. Några uppmuntrande ord på vägen. Åter i dojon efter duschen. Sömnen inträder strax efter att huvudet träffat kudden. Efter ett okänt antal timmar hörs den, vid detta lag så välkända ljudet av Gonggongen. Det knastrar till i lysrörs armaturerna och efter några sekunder badar halva dojon i ljus. Åter snabba kommando om återsamling i kafeterian. Det tidigare björnlufsandet har trollats bort av ett par timmars sömn. Snabb-ätning och sen återsamling i gi på mattan. Någon skämtar om vad klockan kan vara. Uppvärmningen påbörjas och som genom ett under fylls verkande kroppar med ny energi. Rörligheten i leder och muskler ökar i takt med att mjölksyran drivs bort. Och snart är alla tillbaks i fullt tempo och dojon genljuder av tunga kroppar som dundrar ner i mattan i o-goshi kast. Tiden står still under High-Standard helgen i JK Kanos dojo. Ingen vet om det är dag eller natt. Kurre och Benny driver oss framåt med uppmuntrande kommentarer. Vi får hela tiden ta tag i ny utmaningar. Kurre tröttnar aldrig på att vissa alla små men ändå så avgörande momenten i en teknik som får den att fungera så mycket bättre. Dessa två herrar är Primus motor genom hela lägret. Det blir aldrig enformigt eller tråkigt. Inte att förglömma får vi vid flera tillfällen genomgång på judo-tekniker av Olof. Han är Magnus Dahl i aktion under jullägret. dock inte lika sprudlande som de andra två då han har tränat lika hårt på mattan som vi andra mellan sina instruktörspass. Men som alltid mycket lärorikt. Detta är till stor fördel för oss som inte är judo-experter då tempot hålls på en något lägre nivå. Marja smyger runt i bakgrunden och flera tittar nyfiket efter henne i hopp om att kunna läsa av vad och vilken tid på dygnet det kan vara. Men hon ser lika pigg och proper ut under hela lägret. Marja är vår matmor. Vi försöker lura av henne vilken tid på dygnet det kan vara genom att ställa frågor om det är frukost lunch eller middag vi äter, men ingen lyckas lura henne att försäga sig. Hon jobbar hårt med att utfodra arton stycken män och kvinnor en hel helg. En fantastisk upplevelse som jag verkligen kan rekommendera för den som vill djupstudera Durewall-systemet Jiujitsu och ett sätt att testa sina egna gränser. En förutsättning för att man skall klara ett High Standard läger är att man är oskadad och i förhållandevis god kondition. Ett stort tack till JK Kano, Kurre, Marja, Benny, Olof och inte minst till alla andra deltagare. Tack för ordet! Magnus Dahl Bjerreds JK 10

11 Har under många år hört om High-Standard- Läger och träffat instruktörer som pratat om hur bra de blivit av denna speciella form av träning. Har även tyckt mig se på dem, som har genomfört dessa läger, hur duktiga de varit på jiujitsu. Även Kurres historier från sitt första High- Standard-Läger i USA, har skapat mystik och spänning för att själv någon gång få genomföra ett läger. Äntligen, så efter alla år, så kom chansen att deltaga på det 8:de High-Standard-Lägret, hurra! Det var självklart att deltaga. Vi fick lite information om när, var och med vad vi skulle deltaga med på lägret. Mystik Själv så blandade jag ihop start tiden med slut tiden för lägret, som ändå inte stämde... Så jag kom en halvtimme försenad. Så lägret fick förskjutas en halvtimme framåt Förlåt, hoppas det inte skapade för mycket besvär. Snabbt så bytte jag om och snart så gick gong gongen för första gången. Vi fick instruktioner hur vi skulle röra oss mm. Och så satte träningen igång. Snart så kom första pausen, sova? Ok. Fram med luftmadrassen. Sedan så växlade det med träning, mat, sova, träna, sova, träna, mat, sova, osv. Efter andra passet var det kaos i tidsuppfattningen. Nu idag är det en vecka sedan vi blev inlåsta och tränade i hela 52 timmar. Nu har man smält allt och faktiskt så tycker jag att tiden gick fort även om jag personligen hade problem med att koppla bort tid och dag. Lägret var väldigt bra genomtänkt, bra människor jag tyckte att de flesta låg på samma nivå, ingen skulle vara bättre en den andre som det kan förekomma på andra läger. Träningspassen var helt okej, bra innehåll, maten var väl si och så, men man åt ju bara för att man visste inte när man fick nästa mål mat. Kunde varit lite mer frukt och grönsaker. Jag tycker att Benny, Kurt och Marja har gjort ett jätteroligt läger, detta glömmer man inte i första taget. Annika Gerhardsson Bernhardt JK Seisin Halmstad Varje gång som träningen började, så slog Benny Ericsson på gonggongen, jag tittar upp och ser varje gång ett leende på Bennys läppar. Upp och byta om och köra på. Man hade ingen aning om hur långa passen var eller hur länge man försökte sova, för jag hade jättesvårt för att somna, var hur pigg som helst... Vaknade efter en sömn- period med jätteont i ljumskarna, men tränade på försiktigt, undvek det som gjorde ont. Nästa träningspass var det helt borta, konstigt. Johan Flakberg t.v. och Annika Gerhardsson Bernhardt i bakgrunden. Toppen-träning När vi åt, så var det ofta mycket tyst, men jag tänkte desto mer, orkade helt enkelt inte att prata... I slutet på lägret så började man tänka på hur mycket man tränat egentligen, för att det kändes i kroppen. Trodde att jag tränat ca 25 timmar. Blev lite chockad när vi blev informerade om att vi tränat 36 timmar, varav 3 st femtimmars pass, helt otroligt. Hade en liten period av att magen var i kaos, men annars så orkade jag ända fram, Forts nästa sida. 11

12 Forts från föregående sida. men gud vad trött man var i slutet. Benny lurade oss att vi skulle träna igen, vi gick alla ut på mattan och man tänkte, hur kan jag ha tagit så fel på tiden, men så sa Benny att han bara skojade och att lägret var över, en gonggong till och vi alla slappnade av. Shit vad glad man var över att ha klarat det! Sushi som avslutningsmat, ooh vad gott! Träningen var av mycket hög kvalitet och varierande. Tack Kurt Durewall, Benny Ericsson - och Olov Danielsson, som hoppade in och körde judo med oss, fast han tränade med oss andra lika mycket under den andra träningen, imponerande! Att ni orkade hålla så många timmars kanon träning!!! En kort kommentar kan vara: High-Standard var noe utenom det vanlige. Kombinasjon av dyktige instruktörer og utövere, og sammenhengende trening over 3 dager uten forstyrrelser utenfra gir et löft. Det eneste som forstyrret var av og til en knurring innenfra (en sulten mage) og en sliten kropp. Takk för flott arrangement! Arne-Ivar Hansen Norsk Judo og Jiujitsuclub Stort tack till Marja Nilson, som såg till att logistiken kring lägret fungerade galant, vi fick hela tiden mat, dryck. Man kände sig som ett glupskt matvrak... Nu efteråt, så har känslan kommit som alla berättat om, man känner sig så mycket bättre på Jiujitsu, en högre känsla för de fina principer som Kurt Durewall har utvecklat under alla sina spännande kampträningsår. Tack till alla de som deltog på lägret, för alla höll hög träningsmoral, disciplin och glädje under hela lägret, det gjorde det så mycket lättare att orka sig igenom träningstimmarna. Johan Flakberg, JK Seisin Halmstad som har slickat såren efter bästa lägret någonsin under mina Jiujitsuår! Arne Ivar Hansen t.v. och Bo Forsberg t.h. Jag måste få tacka dig Marja och dig Kurt för erat engagemang, vilja och att jag får träna med er och känna den glädje som jag gör varje gång som jag träffar er. Mitt första High-Standard-Läger är inte det sista som jag kommer att åka på, det är precis sådant som jag gillar och utmaningar, där man pressar sig lite extra hela tiden. Jag tyckte att upplägget var bra och man märkte inte att man höll på att träna mellan 3 till 5 timmar. Jag skulle vilja ha mer stressträning och mot flera angripare samt mer mat (det är väl detta som är grejen att inte veta när man får äta eller sova) Man har fått flera kommentarer av kompisar och andra människor där de har läst om oss i Hallandsposten. Ni får ha en riktig God Jul och ett Gott Nytt År Bo Forsberg JK Seisin Halmstad 12

13 Äta på kommando, sova när man blir tillsagd att det är dags att vila, anstränga sig fysiskt till bristningsgränsen, och dessutom vara inlåst utan kontakt med omvärlden i 52 timmar. Varken dagsljus, TV, telefon eller klocka som kan ge dig en ledtråd om vilken tid på dygnet eller vilken dag det är. Låter detta som någonting du skulle vilja pröva på? Det jag talar om är High-Standard-Lägret mellan den november Jag hade förmånen att få vara en av de 15 som var där och tränade tillsammans med några av de bästa jiujitsuinstruktörerna i landet. Full fart med hundratals jiujitsutekniker och mycket lärorikt specialträning t.ex. avancerad judo för Olof Danielsson. Alltihop under ledning av Ganso Kurt Durewall 10 Dan och Riksinstruktör Benny Ericsson 7 Dan. Lägret började fredag kl och slutade söndag kl Under denna tid hann vi träna 36 h, sova 13 h och ha 3 h matraster och teoripass. Efter andra sovpausen hade jag totalt tappat min tidsuppfattning, lagt ifrån mig all stress och vardagsproblem, och kunde helt koncentrera mig på min träning. Bristen på ordentligt med sömn och den hårda fysiska ansträngningen gjorde att tröttheten kom smygande med mjölksyran som sällskap. Sedan kom andra andningen och det var full fart igen. Fint, tänkte jag, nu fixar man detta lätt som en plätt. Ack vad jag bedrog mig, för även andra andningen tog slut. Varje muskelfiber i kroppen värkte och hela jag ville vila. Precis då, exakt i rätt ögonblick, slog Benny på gonggongen, och sade att nu är det fikapaus. Kort rast och så körde vi igång igen. Efter tiden slog tröttheten och smärtan till ånyo. Jag tittade på mina träningskamrater och såg att jag inte var ensam om att vara trött och sliten. Framför oss stod Kurre och Benny, förmodligen lika trötta, men vid gott humör. Vad som hände då är intressant. Jag tänkte att kan de andra så kan jag också! Hjärnan och den positiva mentala inställningen tog över då kroppen inte ville fortsätta och efter vad som verkade vara en halv evighet slog Benny på gonggongen och kommenderade sovpaus igen. Vi tittade på varandra halvt uppgivet, eftersom vi trodde att det hela var slut. Bra jobbat sade Benny Där lurade jag er allt! Det är över nu! Jubel och kramkalas utbröt och sedan samlades vi i fikarummet där Marja hade ordnat med sushi åt oss alla. Tack Benny för din coachning och de många och långa träningspassen du höll för oss! Sist men inte minst, stort tack till en av de främsta någonsin inom självförsvar och budo, Kurt Durewall, för att du osjälviskt har delat med dig av allt ditt tekniska kunnande och dina principer! Mats Lindh JK Seisin, Halmstad Said Lashgrinejad t.v. och Mats Lind t.h. Det var ett tufft läger, speciellt med tanke på sömnen, men det var givande och uppbyggande. Uppbyggande inte bara med tanke på teknikkunnande utan även den mentala biten. Det var bevisat återigen att gott humör hjälper en att klara av mer. Det är givande och nyttigt att fokusera på en och samma sak under en tid, det ger en bättre utveckling. Said Lashgrinejad JK Seisin Halmstad 13

14 Hög standard, vad månne är hög standard? Ja, något liknande undrade i raggaerytm vår sydsvenske blueskung i ens ungdom. Jo, jag undrade också. Lägren på 80-talet missade jag, då jag mest bodde utomlands och fick hålla tillgodo med annan träning. Vid sporadiska besök i hemlandet uppsnappades ändå entusiasmen och mystiken kring dessa läger. Så det var knappast något som man ville missa nu när tillfället kom. Själv hade jag inte haft tillfälle att förbereda mig, varken fysiskt eller mentalt, som flera klokare kamrater, och har som instruktör med några småkrämpor nog latat till mig litet på senare års läger. Så jag var väl litet rädd att bli ett sänke. Men efter något dygns träning med flera uppvärmningar och djupsömnsperioder kändes det allt bättre, och under ledning av alltid entusiastiska Kurre och Benny så infann sig känslan att vilja hinna träna så mycket som möjligt. Att få träna tillsammans med många duktiga kamrater och hinna nöta på detaljer är väldigt nyttigt. Med så mycket träningstid hinner man med att köra igenom en stor del av vår jiujitsu och med det breda upplägget som Kurre och Benny lade upp tycker jag att man kunde uppleva jiujitsun i ett större sammanhang. Vi som tränade känner ju varandra sedan tidigare men jag blev ändå imponerad av allas träningstempo och goda humör. Jämfört med Kurres läger i New York så blev vi ändå ordentligt bortskämda, med att kunna vara i en utmärkt dojo, få god mat och träna tekniker som inte gör ont. Det spartanska kan också ha sina poänger, men förutom att det blir trevligare så här, så blir ju inlärningen mycket bättre. Lustfylld träning är oftast bättre träning! Att klara ett sådant här arrangemang på bara tre personer verkar nästan övermänskligt. Vi har väl länge misstänkt att Kurre och Marja är av ett annat virke än andra, men även efter alla Olof Danielsson försvarar sig. dessa år så kan jag inte låta bli att bli imponerad. Jag har förstått att Marja redan på 60-talet i princip själv fick stå för undfägnaden vid stora internationella judoläger, men slapp förhoppningsvis då vara uppe mitt i natten och servera tidsvilla tränande, och Kurre är ju Kurre. Man hade trott att vår Ganso och Riksinstruktören skulle bytas av vid rodret för att hålla ångan uppe, men icke. Vid varje pass var de bägge med och kom ständigt med nya träningsformer. I bland rasslade det till och Kurre visade tekniker jag inte tränat på mina trettio år, och de satt förstås som gjutna. Bennys kunnande och energi smittar av sig och vi var väl flera som såg glimten i ögat när han försökte lura oss att gå och sova strax innan gonggongen ljöd. Ja, lägret höll verkligen hög standard, och jag tror att vi kan säkra en hög standard/nivå på vår jiujitsu om våra Förbundsinstruktörer kan få den här erfarenheten även i framtiden. Så det var inte, som han sa som slog sig med hammaren i huvudet: Det är skönt när det är över! utan, som vi ofta ropade till Peps efter Hög standard : En gång till! Tack, Kurre, Marja och Benny för ett höjdarläger! Olof Danielsson Linköpings JK Zanshin 14

15 Judo i Paris, oktober 2011 Onsdagen den 19 oktober 2011 bar det iväg med flyg till Paris för ett tre dagar långt judoläger. Kenth Bergström från Stockholms Jiujitsuklubb har planerat detta läger tillsammans med Phillipe Jacomin 6 Dan Judo från Paris i Frankrike. Phillipe har de flesta av oss träffat förut och vi vet vilken fin och mjuk judo han visar. Alla var dock spända på att få träffa Phillipe i hans hemmamiljö. I Frankrike tillhör jiujitsu och judo samma förbund och har man svart bälte i det ena så har man det med självklarhet även i det andra. En farhåga var att vi inte kunde leva upp till våra jiujitsubälten i judosammanhang men farhågan kunde tidigt kasseras. Som i alla andra träningssammanhang låg fokus på att öva och att bli bättre, inte att visa vad man redan kan. De franska eleverna visade sig vara lika frågande och förundrade som vi svenskar och norrmän. Fransoserna borde ju vara mer vana vid Phillips träning men det skvallrar om Phillips enormt stora repertoar. De franska träningskamraterna var minst lika nyfikna på oss som vi på dem och vi möttes i ett härligt utbyte och skratt och svett. Vid tillfällen då två svenskar eller norrman tränande med varandra gick fransoserna emellan och delade upp oss så att vi ständigt tränande med nya ansikten och fick stifta nya bekantskaper. Varje lägerdag avslutades med omkring en halvtimme tachi-waza och en halvtimme ne-waza. Både i mattbrottningen och i stående judo så bjöd de mer vana fransoserna in till skön och prestigelös yakusuke-geiko - varannantursträning. Fantastiskt roligt och lärorikt. Dojon bestod i en vacker lokal som var en gammal simhall där ett golv hade lagts över den stora bassängen. Den marmorerade betongen gav en antik atmosfär. Det lätt flygande dammet i luften, solens gass genom de stora fönstren och den stegrande luftfuktigheten gav ett förtrollande ljus i lokalen vilket förflyttade oss till en tid som bara filmer om budons ursprung kan gestalta. Känslan av rustik interiör förstärktes ytterligare av att dojon och omklädningsrummen var iskalla och att duscharna var stekheta. Phillipe Jacomin visar hur viktigt det är att ha egen god balans för att kunna förflytta sig till bättre positioner där man är mer skyddad och samtidigt får uke ur balans. Den slutgiltiga fällningen blir en blandning mellan en ude-garami och o-soto-gari. Gruppbild med alla deltagare, svenskar, norrmän och fransoser blandat. Phillipe Jacomin syns i mitten av mittenraden. 15

16 Hej, alla klubbar! Nyligen mailades alla redovisningsblanketter till klubbarnas kontaktpersoner. Kom in med era redovisningar av instruktörer, aspiranter, medlemsantal och föreningsuppgifter och dyligt, samt förbundsavgifter, innan den 15 januari Sätt in beloppet på BG Blanketter skickar ni till SJF:s kassör, Annika Bernhardt Gerhardsson Eftra Heberg Phillipe Jacomin visar en ko-soto-gake, liten yttre fotblockering. Notera hur hans raka kropp skapar ett högt tryck med händerna och en låg blockering med foten. Fällningen sker, genom att för ett ögonblick, offra den egna balansen. I de längre lunchrasterna och på kvällarna efter avslutad träning bjöds det på massor av mat bestående av franska delikatesser; ostar, korvar, skinkor, baguetter, frukt och bär, öl och vin. Lunchrasterna var på omkring två timmar vilket var tillräckligt för att magens stinnhet och huvudets yrsel skulle hinna lägga sig. Att träna judo i Frankrike blev naturligtvis ett utbyte av kulturella normer, särskilt när vi svenskar förvirrat undrade när kaffet på maten skulle serveras. En förstående kvinna sprang iväg, var borta i nära tjugo minuter och kom tillbaka med en kaffebryggare. Svenskarnas oro kunde stillas. Den stora summeringen av vårt besök i Paris är att vi har fått vänner för livet och att vi kommer att fortsätta att utbyta både judo, jiujitsu och vänskap i framtiden. Text: Erik Lorinder Foto: Sussi Lorinder Roslagens Jiujitsuklubb Ki Gen Sen Om ni saknar någon blankett eller har frågor om redovisningen, kontakta kassören via annika.g.bernhardt@telia.com Svenska Jiujitsuförbundet Styrelsen Vårens läger, Januari Terminsstart. Klubbläger hos alla SJF-klubbar. 21 januari Region OST-läger hos Stockholms Jiujitsuklubb vid Odenplan i Stockholm Februari Instruktörsläger hos Roslagens Jiujitsuklubb Ki Gen Sen Mars Riksläger och årsmöte i Halmstad April Judoläger med Philippe Jaqomin 6 Dan Judo i Linköping Maj Riksläger Oskarshamn. 26 Juni - 1 Juli Sommarläger i Vessigebro 16

17 17