Reseberättelse: YG20 Miljö, avfall och avveckling

Transkript

1 Reseberättelse: YG20 Miljö, avfall och avveckling Gruppen har besökt sex stycken kärntekniska anläggningar utomlands; Krümmel, URENCO, Zwilag, Mont Terri, Grimsel och Tjernobyl. I Sverige besöktes Ågestaverket och Westinghouse. Europaresan, som ägde rum under en dryg vecka i september, skedde till största del med en hyrd minibuss där gruppen bilade från Hamburg i norr till Schweiz i söder med ett stop i Holland. Därefter flög vi från Zürich till Kiev i Ukraina där Europaresan avslutades med ett besök till Tjernobyl. Sverigeresan skedde under två dagar i januari. Deltagare på resan Matilda Hjelmberg Ringhals AB Patrik Andersson ÅF Industry Andreas Knutsson Vattenfall AB Joseph Shaya Westinghouse Electric Sweden AB Karolina Olofsson Westinghouse Electric Sweden AB Jakob Landberg Vattenfall AB Anna Pettersson Vattenfall AB Henrik Ittner Svensk Kärnbränslehantering AB

2 Tanke bakom resmål och koppling till vårt tema Gruppens tema under året har varit miljö, avfall och avveckling, vilket även har varit den röda tråden för våra studiebesök. Vi har försökt att se så många olika delar som möjligt i hela kärnkraftens livscykel, från bränsletillverkning till avveckling och slutförvar. Till nästan alla studiebesök har vi även bjudit in särskilda föreläsare för att få extra information kring miljö, avfall eller avveckling. De olika studiebesöken motiveras kort nedan: - Krümmel Kärnkraftverket är taget ur drift och nästa steg är avveckling. Vi fick ta del av deras arbete med avfallshantering och inför den stundande avvecklingen. - URENCO Möjlighet att kunna se bränslets anrikningsdel i livscykeln. Vi fick även en särskild presentation av deras avfallshantering. - Zwilag Mellanlagring av låg-, medel- och högaktivt avfall. Detta gav oss dels möjlighet att lära oss mer om hur Schweiz valt att hantera radioaktivt avfall men också möjlighet att jämföra med den svenska modellen. - Mont Terri Rock Laboratory Testanläggning för slutförvar av radioaktivt avfall. Här fick vi möjlighet att ta del av de experiment som utförs här. - Grimsel URL Testanläggning för slutförvar av radioaktivt avfall. Här fick vi möjlighet att ta del av de experiment som utförs här. - Tjernobyl och Pripjat Här fick vi möjlighet att med egna ögon se konsekvensen av en kärnkraftsolycka, avfallet som uppstår samt påverkan en olycka får på miljön. - Ågestaverket Ågesta är en kärnkraftsreaktor som står inför nedläggning. Här fick vi möjlighet att ta del av dess historia, lärdomar som kärnkraften dragit av dess drift och avveckling. - Westinghouse Möjlighet att se bränsletillverkningens del i livscykeln. Vi fick också en särskild presentation av de avfalls- och avvecklingsprojekt som Westinghouse varit med i.

3 Utlandsresans start - 21:e september Drygt halva gruppen, Anna, Joseph, Henrik, Karolina och Jakob, möttes upp redan på söndagen på Arlanda för avfärd mot Tyskland och tjuvstart av 2014-års internationella studieresa för Avfall, Miljö och Avvecklingsgruppen. Efter att tagit tåget in till Hamburg kom vi fram till vandrarhemmet där vi skulle spendera natten. Vi trodde att Henrik skojade men alla fem skulle bo i samma rum, ett familjerum med en våningssäng, en enkelsäng och en dubbelsäng. Kvällen avslutdes med restaurangbesök i Hamburg. KKK Kernkraftwerk Krümmel i Tyskland 22:e september Första etappmålet var Hamburg och ett studiebesök på det Vattenfallsägda kärnkraftverket Krümmel, beläget ca 30 km sydväst om Hamburg. Gruppen sammanstrålade (Matilda, Patrik och Andreas kom ifrån Göteborg) på Hamburgs flygplats och hämtade ut vår rymliga minibuss som vi skulle komma att tillbringa mycket tid i. Efter ca 1.5 h odramatisk bilfärd anlände gruppen till Krümmel vackert beläget vid floden Elbes strand som förutom att vara bildskön även fungerar som kylkälla till verket då det var under drift. Vår tyska kontaktperson och ledsagare Jürgen Brenner mötte upp oss vid det nedlagda infocentret där vi fick allmän information om Krümmels kärnkraftverk samt se en utställning om dess historia. Krümmels kärnkraftverk är en BWR-reaktor, ca 1350 MWe som togs i kommersiell drift 1984 och var i drift fram till augusti 2011 då Krümmel tillsammans med sju andra av de 17 tyska kärnkraftverken direkt stängdes ner som en följd av det politiska efterspelet efter Fukushimaolyckan. De övriga kärnkraftverken kommer succesivt att fasas ut fram till KKK är för närvarande i så kallad long-term stand-still operation och det pågår förhandlingar mellan Vattenfall och Tyska staten om kompensation för den politiskt beslutade nedläggningen. KKK har sitt eget mellanlager av använt kärnbränsle på site då det i Tyskland är det krav på att alla kärnkraftverk ska ha ett eget mellanlager. Jürgen berättade att 245 personer för närvarande arbetade på KKK. Innan det bestämdes att Krümmel inte skulle startas igen arbetade där 320 personer. Under tidpunkten för nedläggningen var inte KKK i drift. Detta berodde inte på några tekniska begränsningar för att köra vidare utan anledningen var en smärre organisatorisk begränsning. Figur 1. Gruppbild framför en av lågtrycksturbinerna i turbinhallen.

4 Efter introduktionen fick vi en rundvandring inne på kärnkraftverket där vi fick ta en närmare titt på hur avfallshantering och friklassning av stora komponenter sker. Efter att bytt om till fina overaller samt blivit utrustade med skyddsglasögon, som vi inte behövde använda, gick vi in i turbinhallen där de höll på med nedkapning av turbiner. De stora lågtrycksturbinerna som uppskattningsvis väger 70 ton kapades ner i småbitar på ca 20 till 40 kg. Dessa småbitar placerade i kollin om max 400 kg för vidare hantering, exempelvis dekontaminering, avsökning och friklassning. Anledningen till att kollina skulle väga 400 kg var tysk driftstandard där den gammaspektrometriska mätutrustningen var kalibrerad för 400 kg. Detta beskrevs av våra KKK-ledsagare vara the german way och ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra kalibreringen då det inte råder någon tidsnöd. KKK:arna uppskattade att man skulle kunna göra arbetet till 1/10 av kostnaden under avvecklingen om man fick tillåtelse att ändra på the german way. Turbindelar som var för stora för att kapas med bandsåg kapades med vajersåg. Detta inkluderade bland annat turbinernas över- och underhus. Vajersågen hade insmälta diamanter för att öka hårdheten. Vi fick möjlighet att besöka den mellanlagring som de hade för de avkapade turbindelarna inhyst i diverse olika utrymmen inne på verket. Optimeringsmöjlighet finns då korgarna inte fylldes enligt the german way. Figur 2. Kollin som turbindelar placerades i (t.v) och sågning av turbindel med bandsåg (t.h). Efter besöket i turbinhallen fick vi en demonstration av dekontamineringsanläggningen. Vi fick bland annat se högtryckstvätten med olika tryck på vattnet, 160 bar och 800 bar, samt deras blästringsanläggning. Besöket avslutades med att vi diskuterade lite mjukare frågor med KKK-arna. Bland annat diskuterades hur man motiverar personalen att fortsätta arbeta när anläggningen ska läggas ner samt allmänhetens syn på avvecklingen av kärnkraftverket. Slutligen kan vi konstatera att KKK tar strålskydd på mycket stort allvar. Sammanlagt under besöket passerade vi sju stycken aktivitetsmonitorer. Efter KKK-besöket påbörjade vi vår bilfärd mot Almelo i Holland för ett besök vid URENCO:s anrikningsanläggning.

5 URENCO i Holland 23:e september Efter en god natts sömn i spåren av en lång resdag begav vi oss i samlad trupp till URENCO:s anrikningsanläggning som bekvämligt nog endast låg ca 6 min bilfärd bort från vårt hotell. Vår kontaktperson och ledsagare Timco Visser, kriticitetssäkerhetsanalytiker hos URENCO, tog emot oss och visade en presentation och en film av URENCO och deras verksamhet i Almelo. URENCO:s säkerhetschef övervakade presentationen och ställde därefter frågor till oss för att utröna om vi var något hot mot säkerheten. Vi klarade testet och fick en rundvandring i anrikningsanläggningen (SP5) tillsammans med Timco och fabriksansvarige. Rundvandringen startade med en demonstration av kontrollrummet och därefter en förevisning av hur anläggningarna i URENCO i Almelo hade expanderat sedan den grundades i början på 1970-talet. Under tiden som vi vandrade genom byggnaderna passerade vi URENCO s historik i bilder, däribland bilder ifrån byggtiden, och matades med intressanta anekdoter. I fabrikens kontrollrum rådde det full aktivitet dygnet runt och vi fick stå bakom glasskärmar, för att inte störa personalen, medan fabriksansvarig förklarade kontrollrumspersonalens samt driftoperatörernas arbetsuppgifter. Efter besöket i kontrollrummet fick vi gå in i själva fabriken och fick se ett imponerande mängd av centrifugskaskader, tals centrifuger. Fabriksansvarig visade oss att det behövdes en hel del I&C. Det behövdes många centrifugskaskader för att lyckas med anrikningen (ca 30000). Sedan kom vi till loading/påfyllningar. Vi fick se lagerhallen där de hade ankommande/utkommande UF6, tomma cylindrar, samt tail-tunnor (restprodukten). Nu var det dags för lunch. Ingen av oss nappade på traditionell holländskt lunch som bestod av smörgåsar. Istället tog vi gigantiska köttbullar med jordnötssås med inga tillbehör. Efter lunchen fick vi en entusiastisk presentation om URENCO:s logistik av logistikchefen. De hade gigantiska inomhuslager som rymde 6000 tunnor. Största tunnorna vägde 15 ton och de minsta 2 ton. Lagret hanterades helt automatiskt på kvällar och nätter. I dagsläget kommer URENCO:s lager bli fullt De kommer att bygga en ny lagerlokal för restprodukterna. I processen får de normalt ut av feeden 1/3 färdig produkt och 2/3 restprodukter. Vid höga uranpriser kör de feeden längre så de får 50% färdig produkt och 50% restprodukt. Medarbetarna i blandhallens kontrollrum blandade fram olika anrikningar för att tillverka en produkt med en specifik anrikningsprocent för att möta kundernas krav. Därefter kom vi till det intressanta för oss, dvs. URENCO:s avfall. Vi fick en detaljerad presentation för hur URENCO:s avfallsprocess fungerade. Kvällen inleddes med ett möte för att bestämma kvällens aktivitet. Halva gruppen gav sig ut på ett motionspass för att fotografera kyrkor. Därefter möttes vi upp för att äta irländsk mat. Kvällen avslutades med att gruppen samlade sig för att inleda reseberättelsens historia från YG20 avfallsgrupp samt ett möte angående onsdagens färdväg till Zürich. Figur 3. Gruppbild URENCO.

6 Transportdag genom Holland, Tyskland och Schweiz 24:e september Vi gick upp tidigt för att åka de cirka 80 milen mellan Almelo och Zürich. Under dessa tolv timmar hann vi med massor av tyska vägarbeten, 3 stopp för byte av förare, studerande av avancerad tysk teknik för lastbilar att komma runt gatuhörn i tyska byar, intagande av schnitzel, godisätande, billekar samt sovande. Efter att ha checkat in på vårt hippa hotell gick ut för att äta mat samt provdricka den lokala saften. Zwilag i Schweiz 25:e september Vårt första studiebesök i Schweiz var på Zwilag vilket ligger cirka en timme med bil från Zürich. Zwilag är en anläggning för mellanlagring av hög-, medel- och lågaktivt avfall. Det arbetar totalt 70 personer på anläggningen. Vid ankomsten möttes vi av Christine som tog med oss till informationscentret där hon berättade om energisituationen i Schweiz samt visade en film om deras plasmaanläggning. Det finns totalt fem stycken kärnkraftverk i Schweiz, den äldsta är från Allt driftavfall som genereras från dessa kärnkraftverk mellanlagras i Zwilag. Det första kärnkraftverket som ska avvecklas planeras till Figur 4. Informationscentret i Zwilag. Zwilag är ensamma i världen med att ha en plasmaanläggning. Syftet med plasmaanläggningen är att reducera mängden producerat låg- och medelaktivt avfall, exempelvis motsvarar fem stycken orangea fat efter plasmahantering ett gult fat, se figur 4. Avfallsmängden reduceras därmed med en faktor fem. Plasmahantering är dessutom 25 ggr effektivare än kokillhantering. Den optimala blandningen är av metall och organiskt material som hettas upp till o C och blir till en glasmatris. Efter presentationen fick vi gå på en rundvandring i anläggningen. Vi blev utrustade med labbrockar, hjälmar samt likadana gula strumpor. Vårt första stopp var på dekontamineringsanläggningen. Vid dekonten används vatten med ett tryck av 2000 bar. Efter hanteringen kunde en del av det lågaktiva avfallet friklassas. Figur 5. Transport av avfallskollin i anläggningen, helt automatiserat. Nästa stopp var mottagningen av låg- och medelaktivt avfall efter plasmaanläggningen. Detta var en helt automatiserad process. Vårt sista stopp var hallen för mellanlagring av använt kärnbränsle som vi fick skåda genom ett blyglas. Det var ett torrförvar, där kärnbränslet förvarades i stora cylindrar. Hallens kapacitet var 200 cylindrar. Antal bränsleelement som fanns i varje cylinder varierade med reaktortyp men för BWR var det mellan stycken. Det allmänna intrycket av anläggningen var att den var väldigt ren och påkostad.

7 Mont Terri Rock Laboratory i Schweiz 25:e september Efter besöket på Zwilag fortsatte vi nordväst för att besöka en av Schweiz testanläggningar för slutförvar av radioaktivt avfall, Mont Terri. Besöket började med en trevlig lunch i den närliggande staden St Ursanne där vi också fick en rundtur av vår guide Paul Bossart. Paul Bossart berättade att staden grundats ca år 800 av irländska munkar. Besöket började med en presentation vid Mont Terris informationscenter. Presentationen handlade om Schweiz planer för slutförvar av radioaktivt avfall, anläggningen Mont Terri och vilka experiment som genomförs i anläggningen för ett säkrare slutförvar. Vi fick lära oss att Schweiz planerar två underjordiska slutförvar, ett för låg- och medelaktivt avfall samt ett för högaktivt avfall. Båda slutförvaren planeras att utföra i en berggrund bestående av Opalinus-lera, en tät lerformation som reducerar risken för korrosion. Denna formation finns i Schweiz, Tyskland och Frankrike. Vi besökte sedan anläggningens utsprängda tunnelsystem, där första anhalten var en nisch där Paul Bossart gick igenom lerformationen. Genomgående i rundvandringen fick vi se borrhål uttagna med olika metoder och storlekar. Borrhålen användes sedan för att analysera bergets deformationsegenskaper. Vi fick sedan se en prototyp av hur Schweiz planerar att kapsla in det använda kärnbränslet, se Figur 3. Inkapslingen planeras att ske med stålcylinder och med en eventuell rand av koppar. Runt inkapslingen planeras sedan en bentonitbarriär. Ett pågående experiment var undersökning av korrosionshastigheten av olika material i Opalinus leran, vilket undersöktes genom användning av ett befintligt borrhål. Utöver detta experiment fick vi även se tillväxten av sulfatreducerande bakterier i tunnelsystem som inte innefattades av Opalinus lera. Figur 6. Inkapsling av använt kärnbränsle (t.v) och vy av det torra tunnelsystemet (t.h). Det allmänna intrycket av anläggningen var att den var väldigt torr. Besöket avslutades med saft i informationscentret. Därefter åkte vi tillbaka till Zürich för att avsluta kvällen med en fantastisk schweizisk ostfondue, saft samt promenad vid floden Limmat.

8 Grimsel URL i Schweiz 26:e september Från Zürich tog vi bilen till Grimsel, ca. 2h söderut. Vägen och miljön dit var fantastisk, desto mer spännande blev det på vägen hem... Vi anlände till ett mäktigt berg där vi mottogs av våra entusiastiska ledsagare Ingo Blechschmidt och Andrew Martin. Väl där fick vi skjuts in till kontoret som är insprängt långt in i berget. Grimsel Test Site (GTS) ligger i de schweiziska alperna och etablerades 1984 som ett centrum för underjordsforskning och utveckling som stödjer ett brett utbud av forskningsprojekt om geologisk slutförvaring av radioaktivt avfall i bergrund av granit. I Grimsel görs testning av utrustning, metoder och modeller under fullt realistiska förhållanden. Internationella partners från Europa, Asien och Nordamerika arbetar tillsammans på denna unika anläggning. Anläggningen är belägen på en höjd av 1730 meter i granitiskt berg (Aar Massif) i centrala Schweiz. Den ligger på ett djup av cirka 450 meter under ytan och nås genom tunneln tillhörande Kraftwerke Oberhasli AG (KWO), vilket är det lokala vattenkraftsbolaget. GTS tunnelsystem är cirka en kilometer lång och grävdes 1983 med hjälp av en heltäckande ansiktstunnelmaskin (3,5 m diameter). Under besöket guidade Andrew oss genom anläggningen. Han informerade att experimenten som utfördes i anläggningen hade fokus i att utreda den geologiska barriärens effektivitet, demonstration av avyttringskoncept samt platskarakteriseringsundersökningar för slutförvar. Samtliga projekt har också utformats för att bidra till den fortsatta utvecklingen av metodiken för bedömning av modelleringsfunktioner. Det var ursprungligen planerat att anläggningen skulle vara i drift fram till 2003, men det beslutades om att förlänga ett antal pågående projekt för att möjliggöra längre tid för analys och övervakning. Figur 7. Tunnelsystemet i Grimsel URL. Under besöket visade Andrew oss ett försök inom kontrollerat område som handlade om radionuklidtransport i omkringliggande berg och bergets förmåga att sorbera nuklider. Utöver detta försök pågick det även en analys av svälltryck hos bentonit mot en gjuten betongplugg. Betongpluggen avses att användas som mothåll för den bentonitfyllningen som ska omringa inkapslingen av det använda kärnbränslet. Figur 8. Försök kring radionuklidtransport i omkringliggande berg (t.v) och pluggförsök (t.h).

9 Besöket avslutades med en visning av det kristallina berget som hittades under byggnationen av anläggningen. Därefter avnjöt vi en god lunch tillsammans med våra guider på en närliggande restaurang med utsikt över alperna. Avfärden hem gav oss ett oförglömligt minne i form av slingriga vägar och ett fint väder med solklar himmel som följd. Figur 9. Färden hem över Grimselpasset. Transportdag Zürich till Kiev 27:e september Vi lämnade hyrbilen på flygplatsen i Zürich och tog flyget till Ukraina. I Kiev beundrade vi de magnifika sovjetiska byggnaderna och åt ukrainska delikatesser på en restaurang.

10 Tjernobyl i Ukraina 28:e september Vi hade bokat både hotell i Kiev och själva Tjernobylutflykten via bolaget Östresor. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen av en minibuss och vi fick information om vilka säkerhetsregler som gällde på resan. Under den två timmar långa resan ut till Tjernobyl fick vi se en musikvideo om Tjernobyl samt en kritisk film om Tjernobylolyckan och följderna av denna. Vi hade från tidigare YG-grupper hört flera skräckhistorier om trafiksituationen i Ukraina men resan dit gick utan problem. Minibussen var modern, utrustad med säkerhetsbälten och chauffören hade en säkerhetsmedveten körteknik. På resans väg passerade vi ett par bevakade säkerhetskontroller där vi var tvungna att anmäla oss som besökare. Första stoppet innanför gränskontrollen var staden Tjernobyl. Där såg vi ett minnemärke över alla de byar som evakuerats till följd av olyckan. Det var även här som de hade base camp under saneringsarbetet efter olyckan. Efter olyckan så har det delvis varit möjligt att återvända till byarna. Strax därefter besökte vi brandstationen där de första brandmännen som var på plats utgick ifrån. Ett minnesmärke var rest till de som dog i akut strålsjuka. Efter besöket i staden Tjernobyl åkte vi närmare kärnkraftverket. På vägen passerade vi en övergiven förskola vi som även besökte. Tidens tand hade nött hårt på byggnaden och inredningen var plundrad. Efter besöket på förskolan kom vi fram till de olika reaktorerna bestod kraftverket av fyra reaktorer som var i drift samt två stycken som var under konstruktion. Efter olyckan, som skedde på reaktor fyra, avbryts byggnationen av reaktor fem och sex. Driften av de tre första reaktorerna fortsatte dock och reaktorn tre stängdes först år Vi fick möjlighet att gå relativt nära reaktor fyra och där kunde vi också beskåda den sarkofag som byggs. Figur 10: Reaktor fyra. Den ska placeras över reaktorn för att förhindra läckage samt förses med fjärrstyrda traverser för framtida nedmontering och avveckling. Om ekonomin tillåter så beräknas sarkofagen färdigställas under Vid reaktorn kunde en viss höjning av dosraten noteras. Gruppen hade med sig egna dosimetrar och dosratsinstrument och vi kunde notera att guiden, för effektens skull, ställt in sitt dosratsinstrument på högsta volym samt den känsligaste skalan. Sedan bar det av mot Pripjat vilket var det samhälle där de flesta kärnkraftverkssarbetarna bodde. Staden övergavs hastigt efter explosionen. Invånare fick då veta att de skulle återvända inom några dagar och blev tillsagda att bara ta med sina personliga handlingar. Så blev inte fallet och staden står idag som en plundrad spökstad. Besöket i Pripjat var väldigt intressant och vi fick möjlighet att besöka några av de byggnader som övergivets. Detta inkluderade bland annat en skola, en sportanläggning, flera bostäder samt ett nöjesfält. Guiden visade flera bilder i en bok så att vi kunde Figur 11: Det övergivna nöjesfältet i Pripjat. jämföra hur samma plats såg ut innan olyckan. Efter Pripjat lämnade vi Tjernobylområdet och anlände åter till Kiev sent på kvällen. Transportdag Kiev till Sverige 29:e september Då flyget till Sverige först gick sent på eftermiddagen fick vi möjlighet att utfortska Kiev under dagen. Vi åkte med en guidad turistbuss genom centrum och fick även möjlighet att besöka några av stadens sevärdheter. Efter ett kort byte i Riga kom vi tillbaka till Sverige. Vi var trötta men glada efter en fantastisk europaresa med ett gött gäng!

11 Ågestaverket 26:e januari Vi anlände till Ågestaverket en kall måndagmorgon. Ågestaverket, som också kallas R2, var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk. Det producerade främst fjärrvärme (verket kallades därför "Ågesta kärnkraftvärmeverk" eller "Ågesta atomkraftvärmeverk") till Stockholmsstadsdelen Farsta men även el. Ågesta var en tryckvattenreaktor med tungt vatten som moderator, med naturligt uran som bränsle. Anläggningen ägs fortfarande av Vattenfall och är idag (2013) ett övningsfält för Stockholms brandförsvar. Man har idag ansökt om att överlåta servicedriften till SVAFO AB. Verket är delvis insprängt i berget i ett friluftsområde vid Ågesta i Huddinge. Viktiga datum för Ågestaverket är Verket tas i drift 1963 Bränsleskada (30% av härden) 1968 Verket togs ur drift 1974 Figur 12. Arbete i reaktorhallen (t.v) och gruppbild i kontrollrummet (t.h). Westinghouse 27:e januari Efter studiebesöket på Ågestaverket åkte vi till Västerås för att på tisdagen göra ett besök på Westinghouse Electric Sweden. Besöket började på Bränslefabriken där vår eskortör Alf-Göran Wretsäter tog emot oss. Vi fick först en presentation om företaget där vi bl.a. fick veta att Westinghouse har verksamhet på fyra ställen i Sverige, varav tre i Västerås (Bränslefabriken och huvudkontoret på Lunda, båda på Finnslätten, och Tegnérområdet med serviceverksamhet och laboratorium) och dotterbolaget WesDyne i Täby. Westinghouse Electric Sweden grundades som Asea-Atom år 1969 och har idag ca 1100 medarbetare i Sverige medan det globalt finns ca inom Westinghouse. Vår ledsagare för besöket var pensionären Leif Bergström som arbetat många år i Bränslefabriken. Vi bjöds på en rundvandring i fabriken där vi fick följa hela kedjan från konvertering, kutstillverkning, chargering och montage till färdiga bränsleelement. Utöver det fick vi besöka boxtillverkningen och styrstavstillverkningen. På konverteringen omvandlas uranhexafluorid (UF6) till urandioxidpulver (UO2). I kutstillverkningen pressas uranpulvret till kutsar och sintras i en ugn för att höja densiteten. Färdiga kutsar laddas sedan in i stavar vid chargeringen. Vid montaget trycks färdiga bränslestavar in i spridarna som håller stavarna på plats. Efter besöket inne på fabriken fick vi allmän information om hur företaget jobbar med miljö-, avfalls- och avvecklingsfrågor. Figur 13. Bränslefabriken

12 Vi började eftermiddagsbesöket på Lunda med nuvarande avfalls- och avvecklingschefen på Westinghouse, Gunnar Hedin. Han har varit chef på Westinghouse för avfall och avveckling sedan början av 80-talet. Han presenterade hur Westinghouse varit delaktigt inom avfalls- och avvecklingsfrågor förr i tiden, hur man arbetar idag samt hur framtiden ter sig. Han gick även igenom produktportföljen berörande området samt vilka projekt man levererat runt om i världen. Efter avklarad presentation intogs semlor för att sedan bege oss till labbet i källaren på Lundakontoret. Första anhalten var flera ugnar i olika storlekar som används vid artificiell termisk åldring. Vidare fick vi se vilka utrustningar och metoder som används vid bland annat degraderingsbestämning vid tex. brottöjning, OIT (Oxygen Induction Time) där man mäter materialets förmåga att klara av oxiditativ inverkan, DSC (Differential scanning calorimetry) som används för bestämning av ett materials smältningstemperatur, Isolations- och kontaktresistansmätning, dielektrisk spektroskopi, LIRA För lokalisering av lokala defekter på installerade kablar och mätning av kablars degradering med mera.. Vi tog sedan oss vidare till labbet på Tegnér där vi besökte haverikretsen LOKE. I denna rigg utförs LOCA, post-loca, MSLB och HELB tester av bland annat kablar, kabelskarvar, strömförande elkablar, O-ringar och liknande tätningar, trycktransmittrar, tryckvakter, magnetventilställdon, motordrivna ventilställdon, elektriska kontakter, RTDs, termoelement, AC-motorer, Reed-switchar, kabelgenomföringar, kuggväxelmotorer till drivdon samt nivåmätare. LOKE används vid bl.a. extremdriftmiljö vid provning, där cyklisk variation av temperatur, tryck och luftfuktighet är möjlig. Figur 14. I Tegnérlabbet

13 Intressant fakta från besöken YG-gruppen hade med sig egna dosimetrar samt dosratsinstrument och mätte kontinuerligt dos och dosrat under både studiebesöken men också under flygresorna. I nedan tabell finns en sammanställning av den dos per person som gruppen fick under sitt YG-år. Maxdosen noterades under flygresan från Zürich till Kiev, vilken var hela 3 µsv. Tabell 1. Dos under YG-året. Händelse Dos (µsv) Flyg Sverige Hamburg 1 Krümmel 0 URENCO 0 Zwilag 0 Mount Terri 0 Grimsel 0 Flyg Zürich Kiev 3 Tjernobyl 2 Flyg Kiev Sverige 2 Ågesta 0 Westinghouse 0 Om vårt sex timmar långa besök i Tjernobyl kan ses som representativt för att leva i Tjernobylområdet skulle det innebär en årsdos på cirka 3 msv. Som utvärdering av doserna kring studiebesöken vill gruppen ge följande råd till den som är rädd för strålning: Besök gärna kärntekniska anläggningar utomlands men undvik att flyga dit. Tankar om hur besöken uppfyllt YGs riktlinjer Gruppen tycker att YG-året varit fantastiskt på många olika sätt. En av de bästa delarna har varit gruppen i sig. Vi har haft otroligt roligt ihop under våra studieresor och seminarier. Genom att lära känna varandra har vi även fått en direktlänk in på varandras företag vilket vi kan ha nytta av i arbetslivet, Vi har också fått en insikt i varandras arbetsuppgifter samt en förståelse för varandras organisationer. På våra studiebesök har vi haft lärt oss mycket om olika teknikdelar som vi inte arbetar med dagligen. Detta har lett till att vi breddat våra kunskaper om kärnkraftsbranschen men också fått ökade detaljkunskaper. Genom våra guider har vi också kunnat bidra till kompetensväxlingen mellan generationer.

14 Reflektion mot temat Alla våra studiebesök har varit otroligt roliga och givande. Då studiebesöken har tagit oss till många olika delar i kärnkraftens livscykel har fått en bredare förståelse för hur de olika delarna påverkar miljön samt det avfall som uppstår. Vi har också haft en bra möjlighet att lära oss mer om hur avveckling kan gå till. Våra studiebesök har tagit oss till fem olika länder. En intressant reflektion är hur förutsättningarna för kärnkraft och avveckling skiljer sig mellan olika länder. Då de kärntekniska anläggningar som vi besökt har varit i drift under olika tidsperioder har vi även breddat vår tekniska förståelse genom att förstå hur historien påverkat framtiden för avfalls- och miljöfrågor. Tips YG20 Avfall, avveckling och miljö skulle vilja ge fölande tips till kommande YG-grupper: - Starta planeringen direkt vid uppstartseminariet. - Planera in tiden för studiebesöken så tidigt som möjligt. Kalendern bokas snabbt upp. - Använd ert kontaktnät för att se vilka möjligheter till studiebesök som finns. - Telefonmöten är ett bra sätt att kunna kommunicera med alla på en gång. - Dela om möjligt de stora kostnaderna mellan de olika företagen inom gruppen. - Håll nere kostnader genom att dela rum på hotell alternativt välj vandrarhem. - Ta med små presenter till era kontaktpersoner och guider på studiebesöken. Svenskt godis är en uppskattad gåva. - Börja skriva på reseberättelsen direkt under resan. - Det kan vara bra med långkalsonger vid studiebesöket på Ågesta.