U 19/2013 rd. Inrikesminister Päivi Räsänen

Transkript

1 U 19/2013 rd Statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommissionens förslag av den 25 mars 2013 till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 25 april 2013 Inrikesminister Päivi Räsänen Överinspektör Mirkka Mykkänen

2 2 U 19/2013 rd INRIKESMINISTERIET PROMEMORIA EU/2013/151 KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM VILLKOR FÖR TREDJELANDSMEDBORGARES INRESA OCH VISTELSE FÖR FORSKNING, STUDIER, ELEVUTBYTE, AVLÖNAD OCH OAV- LÖNAD YRKESUTBILDNING, VOLONTÄRARBETE OCH AU PAIR-ARBETE 1 Allmänt Kommissionen lade den 25 mars 2013 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete (COM(2013) 151 final). Direktivförslaget överensstämmer med EU:s målsättning att utforma en gemensam invandringspolitik i syfte att säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna och en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna. Kommissionen uppger att avsikten med direktivförslaget är att för studerande, forskare och vissa andra grupper som är tredjelandsmedborgare underlätta inresa och vistelse i EU i över tre månader och att göra inresa och vistelse attraktivare. De nuvarande direktiven, varav det ena gäller studerande (2004/114/EG) och det andra forskare (2005/71/EG) och som har satts i kraft nationellt i Finland omarbetas och ersätts med detta nya direktiv som samtidigt gäller också vissa andra gruppers inresa och vistelse. Kommissionen konstater att implementeringen av de nämnda två gällande direktiven varit svag, bl.a. när det gäller hinder för forskares rörlighet inom EU och ineffektiva rättssäkerhetsgarantier. I synnerhet när det gäller studerande har rörlighetsaspekterna och rättssäkerhetsgarantierna inte varit tillräckligt tydliga och bindande. Implementeringsrapporterna visar att det är skäl att förbättra direktiven. Det är nu aktuellt att omarbeta direktiven också av den anledningen att tiderna har förändrats sedan de antogs. Enligt kommissionens motivering går EU:s Europa strategi framför allt ut på att trygga humankapitalet, som i sin tur tryggar den ekonomiska tillväxten. För EU är framförallt invandringen av högutbildade från tredjeländer viktig och det är önskvärt att invandringen av studerande och forskare ökar. Förslaget bygger på tankegången att EU från tredjeländer måste kunna locka till sig begåvade studerande och forskare som med sina kunskaper och färdigheter främjar EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Varje år utnyttjar över studerande och forskare möjligheten att för en tid flytta till Europa. Alltför många av dem måste emellertid konfronteras med onödig byråkrati. Bestämmelserna om studerandevisum och uppehållstillstånd är ofta invecklade och otydliga. Förfarandena kan vara tidskrävande och skilja sig mycket från varandra i olika medlemsstater, vilket gör att det kan vara synnerligen svårt eller rentav omöjligt att flytta från en medlemsstat till en annan. Detta minskar möjligheterna att få kompetent personal till EU-länderna och gör unionen mindre attraktiv som en högklassig kunskapsmiljö i världsskala. Syftet med förslaget är att stödja de sociala, kulturella och ekonomiska relationerna mellan EU och tredjeländer, stödja kompetensens rörlighet och konkurrenskraften, men också samtidigt skapa skyddsfaktorer som säkerställer en rättvis behandling av dessa tredjelandsmedborgare. I direktivförslaget uppställs för de nationella myndigheterna tydligare tidsgränser inom vilka de ska behandla ansökningar. Dessutom förbättras möjligheterna att under studietiden komma ut på arbetsmarknaden och rörligheten inom EU underlättas. Enligt förslaget är det kommissionens målsättning att införa tydligare, konsekventare och överskådligare regler för hela EU. Förslaget gäller två nya grupper som inte tidigare reglerats genom direktiv, dvs. au pairer och avlönade praktikanter. Finland har inte tidigare i sin nationella lagstiftning, dvs. i utlänningslagen (301/2004) implementerat studerandedirektivets (2004/114/EG) be-

3 U 19/2013 rd 3 stämmelser om oavlönad praktik och volontärarbete, eftersom sådan praktik och sådant arbete förekommit i betydligt mindre utsträckning än studier och i allmänhet varit kortvariga och eftersom implementeringen har varit beroende av medlemsstaternas prövning. Däremot har Finland i sin lagstiftning tagit in de bestämmelser som forskardirektivet förutsätter men i praktiken, då det enligt direktivet varit tillåtet, tillämpat sina nationella bestämmelser som varit flexiblare än direktivets. 2 Förslagets huvudsakliga innehåll Förslaget gäller villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i landet samt förfarandet för beviljande av tillstånd för över tre månaders vistelse. I förslaget föreskrivs också om villkoren för att tredjelandsmedborgare ska få vistas i en annan medlemsstat. Det är sålunda fråga om att tilllämpa artikel 79.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Förslaget innebär att det skapas enhetliga villkor för att i medlemsländerna bevilja uppehållstillstånd och visum som berättigar till längre vistelse. Förslaget underlättar och förenklar rörligheten inom EU för studenter och forskare, särskilt de som omfattas av Erasmus Mundus eller Marie Curie -programmen. Vidare stärker förslaget studerandes rättigheter att arbeta deltid och gör det möjligt för studerande och forskare att stanna i landet för att söka efter arbetsmöjligheter under 12 månader efter slutförandet av studierna/forskningen. Mer information och större öppenhet införs, liksom tidsgränser för beslut och förbättrade rättssäkerhetsgarantier, t.ex. skriftliga motiveringar av beslut och en rätt att överklaga. Eventuella avgifter som tas ut måste vara skäliga. Enligt kommissionens bedömning ska subsidiaritetsprincipen tillämpas eftersom invandringspolitiken, som förslaget gäller, inte hör enbart till unionens behörighet. Enligt kommissionens motivering kan förslagets målsättningar inte uppnås tillräckligt väl enbart genom medlemsstaternas åtgärder, av följande skäl: - I stället för att 27 medlemsländer reglerar inresevillkoren för dessa grupper på olika sätt, är det effektivare och lättare att reglera villkoren på ett gemensamt sätt. En förutsättning för främjande av den inre rörligheten är dessutom att ett instrument som omfattar hela EU tas i bruk. - Genom lämpliga bestämmelser om invandring ökas unga personers rörlighet samtidigt som de uppmuntras att delta i evenemang inom kultur, sociala frågor och utbildning också i form av informell yrkesutbildning. - Genom att införa en enhetlig miniminivå för skyddet av och rättigheterna för studerande, forskare och andra grupper kan man ge handfasta garantier mot utnyttjande av vissa sårbara grupper, t.ex. avlönade praktikanter samt au pairer. - Direktivförslaget innehåller förbättringar i de gällande studerande- och forskardirektiven. - Genom den gemensamma rättsliga ramen, inklusive lämpliga skyddsgarantier som säkerställer kunskapsöverföring, skapas internationella ekonomiska, sociala och kulturella relationer mellan medlemsländerna och utreseländerna. Med beaktande av de externa aspekterna på migrationspolitiken bidrar EUinstrumentet och den avlönade praktiken till att ytterligare fördjupa ett övergripande synsätt på invandringen och rörligheten. På så sätt både möjliggörs kunskapsöverföring och förstärks tredjeländers engagemang i att förhindra olaglig invandring längs de allt flera lagliga invandringsvägarna. Den föreslagna EU-regleringen kommer särskilt att förbättra skyddet av au pairer. - Direktivförslaget kan eventuellt gagna studerande som avlagt examen och forskare som slutfört projekt, dvs. den framtida expertreserven, eftersom de talar mållandets språk och är integrerade i landet. - Inklusive avlönad praktik, som inte ingår i direktivförslaget om företagsinterna överföringar, kompletterar detta förslag det nyss nämnda direktivförslaget som för närvarande behandlas i rådet och Europaparlamentet. - De bestämmelser som är avsedda att förtydliga och främja rättigheterna och vistelsevillkoren underlättar uppnåendet av det all-

4 4 U 19/2013 rd männa målet att förbättra skyddet av de grundläggande rättigheterna. Kommissionen anser att direktivförslaget ger medlemsstaterna en hög grad av flexibilitet i genomförandet. Direktivförslaget fastställer bindande miniminormer samtidigt som det ger medlemsstaterna nödvändig flexibilitet. Förslaget är dessutom enligt kommissionen det lämpligaste instrumentet för att i en enda rättsakt föra samman de två befintliga direktiven genom en omarbetning av dessa, och därigenom garantera en sammanhängande rättslig ram för olika grupper av tredjelandsmedborgare som kommer till EU. Enligt förslaget är direktivet inte tillämpligt på a) tredjelandsmedborgare som vistas i en medlemsstat i egenskap av asylsökande eller som omfattas av subsidiära skyddsformer eller ordningar för tillfälligt skydd, b) tredjelandsmedborgare vars avvisning har skjutits upp på saklig eller rättslig grund, c) tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen, d) tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatta i en medlemsstat enligt rådets direktiv 2003/109/EG[30] och som utövar sin rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat för studier eller yrkesutbildning, e) tredjelandsmedborgare som enligt den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten är godkända som arbetstagare eller egenföretagare, f) tredjelandsmedborgare som, i likhet med sina familjemedlemmar och oavsett medborgarskap, har rätt till fri rörlighet motsvarande unionsmedborgares rättigheter enligt avtal mellan antingen unionen och medlemsstaterna eller unionen och tredjeländer, g) praktikanter som kommer till unionen inom ramen för en företagsintern överföring av personal enligt [direktiv 2013/xx/EU om företagsinterna överföringar av personal]. Allmänna förutsättningar. I direktivförslaget ingår allmänna bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd. En tredjelandsmedborgare ska med tillförlitliga dokument visa att han eller hon uppfyller de allmänna inresevillkoren (inklusive en giltig resehandling, för en underårig vårdnadshavares tillstånd eller en likvärdig handling, sjukförsäkring, sökanden får inte betraktas som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa, sökanden ska förete bevis för att han eller hon har erlagt de avgifter som krävs för behandlingen av ansökan, sökanden ska förete bevis på att han eller hon under vistelsen kommer att ha tillräckliga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle) samt uppfyller de särskilda villkor som gäller i fråga om varje ansökningsgrund. När alla allmänna och särskilda inresevillkor är uppfyllda är sökanden berättigad till visum för en längre tid och/eller uppehållstillstånd. Forskare. Med forskare avses i direktivförslaget en tredjelandsmedborgare (med lämplig högskoleexamen som ger tillträde till doktorandutbildning) som väljs ut av ett forskningsorgan för att genomföra ett forskningsprojekt där ovan nämnda examen normalt krävs. Detta förslag är baserat på forskardirektivet (2005/71/EG). Också i detta nya direktivförslag är forskardirektivet huvudsakligen oförändrat till innehållet. I en ny bestämmelse föreskrivs uttryckligen vilka uppgifter som bör ingå i ett mottagningsavtal mellan forskningsorganet och forskaren. För att forskare som är tredjelandsmedborgare ska vara medvetna om de forskningsorgan som kan ingå mottagningsavtal understryks behovet av att förteckningen över godkända organ ska vara allmänt tillgänglig och uppdateras så snart en ändring sker i förteckningen. Enligt förslaget får forskare undervisa i enlighet med nationell lagstiftning och medlemsstaterna får fastställa ett högsta antal timmar eller dagar för undervisningen. Studerande. Direktivförslagets formuleringar gällande studerande motsvarar dem som ingick i studerandedirektivet (2004/114/EG). Enligt förslaget avses med studerande en tredjelandsmedborgare som har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning och som beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att som huvudsaklig verksamhet på heltid följa ett studieprogram som leder till en högskoleexamen som erkänns av den medlemsstaten, däribland utbildningsbevis, examensbevis eller doktorsexamen från en läroanstalt för högre utbildning, vilket kan omfatta en förberedande kurs före sådan utbildning enligt nationell lagstiftning. I fråga om studerande föreskrivs det också att de har rätt att arbeta eller bedriva näringsverksamhet upp till ett

5 U 19/2013 rd 5 visst maximiantal timmar, dock minst 20 timmar per vecka. Elever. I direktivförslaget föreskrivs om de särskilda villkor på vilka en tredjelandsmedborgare får beviljas inresa inom ramen för ett utbytesprogram. Detta motsvarar studerandedirektivet (2004/114/EG) enligt vilket tilllämpningen till denna del är beroende av medlemsstaternas prövning. Enligt direktivförslaget avses med elev en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att, inom ramen för ett utbytesprogram som genomförs av en organisation som har erkänts av medlemsstaten för detta ändamål enligt medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis, följa ett erkänt program inom sekundärutbildningen. Praktikanter. I fråga om praktikanter är förslaget också baserat på studerandedirektivet (2004/114/EG) enligt vilket tillämpningen till denna del är beroende av medlemsstaternas prövning. Förslaget omfattar nu både oavlönade och avlönade praktikanter. Med en oavlönad praktikant avses enligt förslaget en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för en oavlönad utbildningsperiod i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Med en avlönad praktikant avses en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för en utbildningsperiod för vilken han eller hon får lön i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning. Om medlemsstaten så önskar kan den kräva att sökanden ska ha tidigare förvärvad utbildning, kompetens eller yrkeserfarenhet som är till nytta för praktiken. Medlemsstaten kan också ställa krav på språkkunskaper. Dessutom föreskrivs om praktikprogrammets innehåll. Medlemsstaten kan dessutom kräva att värdenheten förklarar att tredjelandsmedborgaren inte innehar ett arbete i egentlig mening. Volontärer. Direktivförslagets formuleringar motsvarar formuleringarna i studerandedirektivet (2004/114/EG). Enligt det är tilllämpningen till denna del är beroende av medlemsstaternas prövning. I Finland har volontärarbete inte uttryckligen implementerats i utlänningslagen. Enligt förslaget avses med volontär en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att delta i ett erkänt volontärprogram. Med volontärprogram avses ett program för konkret solidaritetsverksamhet som bygger på ett av medlemsstaten eller unionen erkänt nationellt program eller ett gemenskapsprogram med allmännyttiga mål. Enligt förslaget ska inresa och vistelse i landet baseras på ett volontärprogram. Volontären ska uppvisa ett avtal med den organisation i den berörda medlemsstaten som ansvarar för det volontärprogram som han eller hon deltar i, med en beskrivning av arbetsuppgifter, den vägledning volontären kommer att få under utförandet av arbetsuppgifterna, arbetstider, de tillgångar som avsatts för att täcka hans eller hennes resa, kost, logi och fickpengar under hela vistelsen och, i förekommande fall, den utbildning han eller hon kommer att följa för att kunna utföra uppgifterna. Organisationen ska ha tecknat en ansvarsförsäkring. Om värdmedlemsstaten uttryckligen kräver det, ska volontären få grundläggande utbildning i den medlemsstatens språk, historia och politiska och sociala struktur. Au pairer. I direktivförslaget föreskrivs om de grunder på vilka en au pair, som ska vara minst 17 år men inte över 30 år, men i individuellt motiverade fall kan vara över 30 år, får beviljas inresa efter att ha uppvisat ett au pair -avtal med värdfamiljen. Med au pair avses enligt kommissionens förslag en tredjelandsmedborgare som tillfälligt tas emot av en familj på en medlemsstats territorium i utbyte mot lätt hushållsarbete och barnomsorg där syftet är att personen i fråga ska förbättra sina språkkunskaper och sin kunskap om värdlandet. De flesta medlemsländerna, inklusive Finland, har inte ratificerat Europarådets avtal om au pair-placering från På au pair -avtal ska nämligen i Finland tillämpas arbetslagstiftningen om de kriterier på ett anställningsförhållande uppfylls som avses i arbetsavtalslagens tvingande bestämmelser, dvs. när det är fråga om ett avtal genom vilket en arbetstagare förbinder sig att utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag.

6 6 U 19/2013 rd Uppehållstillstånd. Enligt direktivförslaget ska uppehållstillstånd förses med rubriken forskare, studerande, volontär, elev, oavlönad praktikant, avlönad praktikant eller au pair. För forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare och som kommer till unionen inom ramen för ett särskilt unionsprogram med rörlighetsåtgärder ska det särskilda programmet anges på tillståndet. Uppehållstillståndets giltighetstid. Uppehållstillstånd för forskare och studerande ska enligt huvudregeln utfärdas för ett år och kan därefter förlängas. Om forskningsarbetet eller studierna planeras pågå under kortare tid än ett år kan uppehållstillståndet utfärdas för en kortare tid är ett år. För elevutbyte och au pair -placering ska tillstånd utfärdas för högst ett år. Tillstånd för praktikanter ska vara giltigt under hela praktikens varaktighet eller högst ett år och kan därefter förlängas. Tillstånd för volontärer ska endast utfärdas för en period på högst ett år, men kan i undantagsfall förlängas om det relevanta programmet pågår längre än ett år. I direktivförslaget föreskrivs på vilka grunder en ansökan kan avslås, på vilka grunder ett tillstånd kan återkallas och på vilka grunder en ansökan om förlängning kan avslås. Likabehandling. I direktivförslagets artikel 21 föreskrivs om likabehandling. I punkt 1 konstateras att med avvikelse från artikel 12.2 b i direktivet om ett kombinerat tillstånd ska forskare som är tredjelandsmedborgare ha rätt till samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare när det gäller grenar av den sociala tryggheten, inbegripet familjeförmåner, i enlighet med definitionen i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. I punkt 2 konstateras att elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer, oavsett om de har rätt att arbeta enligt unionslagstiftningen eller den nationella lagstiftningen, ska ha rätt till likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, med undantag för förfaranden för att erhålla bostad enligt nationell lagstiftning. Enligt stycke 36 i ingressen har forskare, studerande, elever, praktikanter, volontärer och au pairer rätt till samma behandling som värdlandets medborgare enligt direktivet om ett kombinerat tillstånd. Enligt artikel 12.1 i det sist nämnda direktivet ska arbetstagare från tredjeland åtnjuta likabehandling med medborgarna i den medlemsstat där de vistas när det gäller a) arbetsvillkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor samt villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, b) föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet, c) utbildning och yrkesutbildning, d) erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden, e) de grenar av social trygghet som definieras i förordning (EG) nr 883/2004, f) skatteförmåner, om arbetstagaren anses ha sin skattemässiga hemvist i den berörda medlemsstaten, g) tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, inbegripet förfaranden för att erhålla bostad enligt nationell rätt, utan att detta påverkar avtalsfriheten i enlighet med unionsrätten och nationell rätt samt h) rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar. Arbetssökande och företagande för forskare och studerande. Enligt direktivförslaget ska en forskare efter slutförd forskning och en studerande efter slutförda studier ha rätt att stanna på medlemsstatens territorium i 12 månader för att söka arbete eller etablera ett företag, om de allmänna villkor som nämns i förslaget fortfarande är uppfyllda. Under en i förslaget angiven tid kan forskare och studerande ombes att förete bevis på att de fortsätter att söka arbete eller håller på att etablera ett företag eller på att de har en faktisk möjlighet att få anställning eller etablera ett företag. Forskares familjemedlemmar. Enligt direktivförslaget ska forskare beviljas familjeåterförening och med avseende på tillträde till arbetsmarknaden får inte tillämpas någon tidsfrist. Tillstånd för familjemedlemmar ska beviljas inom 90 dagar från den dag när ansökan lämnades in och inom 60 dagar från

7 U 19/2013 rd 7 dagen för den ursprungliga ansökan för familjemedlemmar till forskare som är tredjelandsmedborgare och som omfattas av de relevanta unionsprogrammen med rörlighetsåtgärder. Rörlighet mellan medlemsstater. Enligt direktivförslaget får vissa grupper röra sig från en medlemsstat till en annan och där under en viss tid fortsätta sin verksamhet med det tillstånd som beviljats av den första medlemsstaten. Enligt förslaget får en forskare utföra en del av sin forskning i en annan medlemsstat. Om forskaren vistas högst sex månader i en annan medlemsstat, får forskningen utföras på grundval av det mottagningsavtal som har ingåtts i den första medlemsstaten, förutsatt att han eller hon har tillräckliga medel i den andra medlemsstaten och att han eller hon i övrigt uppfyller de allmänna vistelsevillkoren. Om forskaren vistas längre än sex månader i en annan medlemsstat får medlemsstaterna begära ett nytt mottagningsavtal för forskning i den medlemsstaten. Om medlemsstaten kräver ett tillstånd för att forskaren ska få utnyttja sin rörlighet ska sådana tillstånd beviljas inom 30 dagar. Under vissa förutsättningar kan också studerande och avlönade praktikanter enligt direktivförslaget genomföra en del av sina studier eller sin praktik i en annan medlemsstat, om studierna eller praktiken pågår längre tid än tre månader men kortare än sex månader. Studeranden/praktikanten ska då för den andra medlemsstaten förete vissa bevis före överföringen till den andra medlemsstaten. När en studerande eller forskare på detta sätt utnyttjar rörlighet ska den andra medlemsstatens myndigheter underrätta den första medlemsstaten om sitt beslut. Medlemsstaterna kan kräv en ny ansökan om tillstånd för att utnyttja rörlighet under perioder som överstiger sex månader. Förslaget underlättar rörligheten för studerande och forskare som omfattas av unionsprogram. I direktivförslaget föreskrivs om rörlighet endast för forskares familjemedlemmar. En forskares familjemedlemmar kan endast under vissa förutsättningar följa forskaren till en annan medlemsstat. Förfarandegarantier och öppenhet. Enligt direktivförslaget ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna besluta om den fullständiga ansökan om tillstånd. Ansökan ska avgöras så snart som möjligt och senast inom 60 dagar från den dag när ansökan lämnades in, och inom 30 dagar när det gäller forskare och studerande som omfattas av unionsprogram som inbegriper rörlighetsåtgärder. Om ansökan är ofullständig måste den kompletteras och den tidsfrist som nämns ovan ska upphöra att löpa. Beslutet ska vara skriftligt. Om ansökan avslås måste en besvärsanvisning ges och beslutet måste kunna överklagas genom besvär. Öppenhet och tillgång till information. Medlemsstaterna ska göra information tillgänglig om villkoren för inresa och vistelse, inbegripet det minsta månatliga belopp som krävs, rättigheter, all skriftlig bevisning som behövs för en ansökan och om tillämpliga avgifter. Medlemsstaterna ska göra information tillgänglig också om godkända forskningsorgan. Kontaktpunkter. Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ska ansvara för att motta och översända information, när det är fråga om rörlighet för tredjelandsmedborgare till eller från landet. Över dem ska också föras statistik som årligen ska överlämnas till kommissisonen. Förmånligare bestämmelser. Enligt direktivförslaget påverkar direktivet inte rätten att anta eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de personer som omfattas av direktivet, särskilt i samband med partnerskap för rörlighet när det gäller likabehandling, undervisning som ges av forskare, ekonomisk verksamhet som utövas av studerande, arbetssökande och företagande för forskare och studerande, forskares familjemedlemmar samt förfarandegarantier och öppenhet. 3 Konsekvenser för lagstiftningen i Finland Om direktivförslaget godkänns i den form som föreslagits kommer det att föranleda behov av ändringar i den nationella lagstiftningen, i synnerhet när det gäller utlänningslagens (301/2004) bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd och om ansökningsförfarandet, trots att Finlands utlän-

8 8 U 19/2013 rd ningslagstiftning och dess tillämpningspraxis i stor utstäckning stämmer överens med direktivförslaget. Förslagets formuleringar har betydelse också för lagstiftningen om social trygghet och för lagstiftningen om arbetsrätt och arbetskraftsservice. I fråga om arbetsrätten är det skäl att under det fortsatta arbetet utreda hur de föreslagna bestämmelserna påverkar t.ex. au pairers och praktikanters arbetsrättsliga ställning samt möjligheterna att uppfylla anställningsvillkoren då arbetstagare inom EU flyttar från ett land till ett annat, med tillstånd som beviljats av det ena landet. I och med att behandlingen av förslaget framskrider kommer dess konsekvenser för lagstiftningen att preciseras. 4 Ålands behörighet Enligt punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om utlänningslagstiftning. 5 Subsidiaritetsprincipen Syftet med direktivet är att för studerande, forskare och vissa andra grupper som är tredjelandsmedborgare underlätta inresa och vistelse i EU i över tre månader. Statsrådet anser att förslaget är i enlighet med subsidiaritetsprincipen. 6 Ekonomiska konsekvenser Det föreslagna direktivet får inga betydande direkta ekonomiska konsekvenser. Det är emellertid svårt att i detta skede bedöma de ekonomiska konsekvenser som förslaget får för det sociala trygghetssystemet. 7 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet förhåller sig i princip positivt till förslagets målsättningar och instämmer i förslaget som syftar till att främja EU:s ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. Utvecklingen av EU:s gemensamma migrationspolitik, som ska säkerställa effektiva migrationsförfaranden och ett rättvist bemötande, är en förutsättning för att EU ska bli ett mera attraktivt objekt för de tredjelandsmedborgare som med sina kunskaper och färdigheter kan gynna EU:s tillväxt och konkurrenskraft. I detta avseende är det viktigt att främja framför allt invandringen av forskare och studerande och den inre rörligheten inom EU. Statsrådet anser att EU också med sin migrationspolitik och inom andra områden långsiktigt måste stödja utvecklingsmålen för tredjeländer som hör till kategorin utvecklingsländer. Många bestämmelser i direktivförslaget måste ännu granskas mera i detalj innan statsrådet bildar sig en slutgiltig uppfattning om dem. På grund av att direktivförslaget riktar sig till olika målgrupper är det i detta skede inte ännu helt klart vilka rättigheter direktivet medför från målgruppernas synpunkt. Statsrådet anser sålunda att direktivförslaget måste förtydligas under behandlingens gång. Direktivförslagets förhållande till andra direktiv, i synnerhet direktivet om ett kombinerat tillstånd, och till de rättigheter som de medför kräver ytterligare utredning. Statsrådet anser det vara viktigt att man vid förhandlingarna om direktivförslaget uppmärksammar att direktivet stämmer överens med den unionslagstiftning som gäller eller är under beredning inom övriga sektorer. Förslaget kräver ytterligare utredningar i fråga om den sociala tryggheten och ett jämlikt bemötande. Statsrådets målsättning är att de i direktivet avsedda personer i princip ska ha rätt till ett jämlikt bemötande vilka anses vara arbetstagare och uppfyller de kriterier på arbete som anges i lagstiftningen om social trygghet. Enligt direktivförslagets artikel 21.1 bibehålls för forskare en förmånligare rätt till samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare när det gäller grenar av den sociala tryggheten enligt definitionen i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. På basis av begränsningarna i direktivet om ett kombinerat tillstånd skulle ett jämlikt bemötande i fråga om den sociala tryggheten annars gälla tredjelandsmedborgare som arbetar och uppfyller de kriterier för arbete som följer av lagstiftningen om social trygghet eller som varit i arbete minst sex månader och har registrerats som arbetslösa arbetssökande. I fråga om

9 U 19/2013 rd 9 andra persongrupper än forskare som avses i direktivförslaget förblir det emellertid oklart och måste eventuellt avgöras från fall till fall om de har rätt till jämlikt bemötande på basis av de rättigheter som följer av direktivet om ett kombinerat tillstånd eller om de med stöd av direktivförslagets artikel 21.2 inte har det. Direktivförslagets bestämmelser ska samordnas med bestämmelserna i direktivet om ett kombinerat tillstånd. I stycke 36 i direktivförslagets ingress konstateras det nämligen att bl.a. au pairer har rätt till samma behandling som värdlandets medborgare enligt direktivet om ett kombinerat tillstånd, trots att artikel 3.2 e som gäller tillämpningsområdet för direktivet om ett kombinerat tillstånd inte ska tillämpas på au pairer. Statsrådet anser det vara viktigt att direktivet tillför ett mervärde i förhållande till de redan existerande, flexibla och nationella förfarandena. Det är skäl att observera att de forskare som hittills kommit till Finland inte över huvud taget har utnyttjat de möjligheter som det gällande forskardirektivet ger. Det förslag som kommissionen nu lägger fram förefaller i sig inte skapa nya incitament att utnyttja de möjligheter som direktivförslaget innebär. För att det inte ska bli nödvändigt att skärpa inresebestämmelserna för forskare anser statsrådet att det är viktigt att Finland fortsättningsvis kan bevilja forskare tillstånd också i ett nationellt förfarande, som är enklare än direktivförslagets förfarande. Direktivets definitioner, framför allt gällande forskare och studerande, är snävare än den gällande utlänningslagens vilket i onödan kan begränsa rörligheten mellan medlemsstaterna för andra forskare och studerande än sådana som avses i direktivförslagets definition. Från Finlands synpunkt är det också viktigt att säkerställa att direktivförslaget inte i onödan begränsar forskares och studerandes inresa till Finland. Under förhandlingarna om direktivförslaget borde man också diskutera definitionerna och direktivets tillämpningsområde. Statsrådet instämmer i direktivförslagets formuleringar om främjande av rörligheten för forskare och deras familjemedlemmar, studerande och avlönade praktikanter. På ett mera allmänt plan är det emellertid skäl att förtydliga förslaget för att förfarandet i fråga om den inre rörligheten inom EU inte ska bli alltför tungrott och besvärligt. Vi den fortsatta behandlingen av förslaget är det t.ex. skäl att utreda hur det i praktiken ska säkerställas att medlemsstaterna beaktar den miniminivå som anges i deras arbetslagstiftning. Rörligheten mellan medlemsstaterna innebär också andra utmaningar, exempelvis hur det ska beaktas att utbildningen i vissa medlemsstater är avgiftsfri men inte i andra, vilken betydelse förslaget har för ungdomsgarantin då man får närmare utredning om dess innebörd, och hur informationsutbytet mellan medlemsstaternas kontaktpunkter utvecklas. Statsrådet anser att direktivförslaget kan leda till att inresebestämmelserna kringgås, till att det uppstår svart ekonomi och till att invandrare blir utnyttjade. Direktivförslaget måste därför preciseras i fråga om de särskilda tillståndsvillkoren och allmänna förutsättningarna, för att det ska vara möjligt att på förhand, innan uppehållstillstånd beviljats, med största möjliga säkerhet eliminera dessa risker. Statsrådet förhåller sig reserverat i fråga om vissa av de persongrupper som nämns i direktivförslaget. Det är viktigt att man för de grupper som enligt finsk lag står i anställningsförhållande tryggar ett jämlikt bemötande när det gäller anställningsvillkoren. Direktivförslaget kan innebära att det blir möjligt att kringgå arbetslagstiftningen när det är fråga om avlönade och i synnerhet oavlönade praktikanter, volontärer och au pairer. Statsrådet anser att förslaget är bra till den del som det innebär att studerande efter avlagd examen och forskare efter slutfört projekt får stanna i medlemslandet i 12 månader för att söka arbete eller etablera ett företag. Förslaget är till denna del ett steg i rätt riktning men det är skäl att precisera villkoren för ett sådant tillstånd, inklusive att personen i fråga ska ha tillräckliga tillgångar för sitt uppehälle, och vad som i praktiken avses med att etablera företag. Trots att EU:s reglering av maximitiderna för behandling av uppehållstillstånd ständigt blir mera omfattande när det gäller ansökningsgrunderna, kan de behandlingstider som avses i direktivförslaget i princip godtas. Statsrådet har ingenting att anmärka mot den rättsliga grund som nämns i förslaget.