1. Ärendet och dess beredning

Transkript

1 (88) Promemoria om Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (VVFS 2008:158, ändrade genom VVFS 2008:166) Ikraftträdande I denna promemoria redovisas reglerna i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. som gäller från och med den 1 maj 2008 samt skälen för denna revidering. Promemorian innehåller även en beskrivning av de grundläggande reglerna i körkortslag och körkortsförordning om medicinska krav för innehav av körkort m.m. samt kravet att ett särskilt läkarutlåtande ska ges in för att körkort ska kunna medges efter grovt rattfylleri. I några avsnitt tas även övergripande regler i EG:s körkortsdirektiv upp. I promemorian återges även Vägverkets uppfattning om viktiga aspekter vid utredning och bedömning av olika frågor. Det ska observeras att detta inte är gällande regler eller rekommendationer utan endast en beskrivning av verkets uppfattning som en bakgrund till framtagandet av nya föreskrifter. De resonemang som verket på detta sätt för fram kan ändå vara av värde för intygsskrivande läkare och för beslutande myndighet vid utredningen och bedömningen av lämpligheten att ha körkort m.m. När det gäller bestämmelser som har ändrats den 1 september 2010 (TSFS 2010:125) hänvisas till promemoria den 29 oktober 2010.

2 (88) 1. Ärendet och dess beredning Inledning Bakgrund Regleringen i körkortslagstiftningen och Vägverkets mandat EG:s körkortsdirektiv Utgångspunkter för översynen samt närmare om beredningen Kommentarer till föreskrifterna... 8 Strukturella och redaktionella ändringar...8 Föreskrifternas rubrik kap. Inledande bestämmelser kap. Synfunktioner kap. Hörsel och balanssinne kap. Rörelseorganens funktioner kap. Hjärt- och kärlsjukdomar kap. Diabetes kap. Neurologiska sjukdomar kap. Epilepsi, epileptiskt anfall och annan medvetandestörning kap. Njursjukdomar kap. Demens och andra kognitiva störningar kap. Sömn- och vakenhetsstörningar kap. Bruk av substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon kap. Särskilt läkarutlåtande efter grovt rattfylleri kap. Psykiska sjukdomar och störningar kap. ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning kap. Synprövning kap. Läkarintyg m.m kap. Identitetsprövning Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser... 86

3 (88) 1. Ärendet och dess beredning 1. Ärendet och dess beredning 1.1 Inledning Vägverket har sedan den 1 januari 1993 det centrala ansvaret för de trafikmedicinska frågorna och meddelar med stöd av 8 kap. 1 och 6 körkortsförordningen (1998:980) föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation. Vägverkets Trafikmedicinska råd består av läkare, jurister och handläggare. Inom rådet handläggs dels remisser från länsstyrelser och allmänna förvaltningsdomstolar om medicinsk lämplighet att ha körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, dels ansökningar från enskilda personer om undantag från de medicinska kraven i verkets ovan nämnda föreskrifter. Verket tillhandahåller också blanketter för hälsodeklaration, intyg om synprövning och läkarintyg i körkortsärenden m.m. Från och med den 1 juli 1996 till och med den 30 april 2008 gällde Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200, ändrade genom VVFS 1998:89) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation m.m. Genom Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. upphävdes Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200 ändrade genom VVFS 1998:89). De nya föreskrifterna trädde i kraft den 1 maj Övergångsbestämmelser Det bör observeras att föreskrifterna innehåller övergångsregler beträffande innehav enligt 6 kap. och 8 kap. Se om detta även under ikraftträdande- och övergångsbestämmelser sist i denna promemoria. Behovet av övergångsregler motiveras av att det i dessa kapitel föreslås flera bestämmelser som innebär högre krav än tidigare föreskrifter. Övergångsreglerna innebär att de äldre föreskrifterna fortfarande ska tillämpas vid frågan om fortsatt innehav av sådant körkortstillstånd, körkortsbehörighet eller taxiförarlegitimation som redan innehas vid ikraftträdandet, om de nya bestämmelserna innebär högre krav jämfört med tidigare föreskrifter. Detsamma ska gälla avseende frågan om fortsatt innehav av körkortsbehörighet som visserligen förvärvats efter ikraftträdandet men med stöd av ett körkortstillstånd som meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär att sådant körkortstillstånd eller sådan körkortsbehörighet eller taxiförarlegitimation inte kan återkallas enbart för att nya regler har införts utan någon ny omständighet som utgör hinder enligt både de äldre (och nya föreskrifterna) måste också ha inträffat. Om de nya reglerna innebär lägre krav än nu gällande föreskrifter ska de nya föreskrifterna dock alltid tillämpas. De regler som är mest förmånliga för den enskilde ska således tillämpas i dessa kapitel.

4 (88) 1. Ärendet och dess beredning Om återkallelse av körkortet har skett t.ex. på grund av epileptiskt anfall eller rattfylleri gäller dock de nya medicinska kraven för återfående av behörigheten efter denna återkallelse. När det gäller de skärpta kraven i 12 och 13 kap. anser verket det angeläget att samtliga dessa krav tillämpas så snart som möjligt. Föreskrifterna innehåller därför en övergångsregel (3) om att de äldre föreskrifterna endast ska tillämpas om länsstyrelsen meddelat villkor eller föreläggande enligt dessa kapitel före den 1 maj Vid bedömningen av det läkarintyg som inges på grund av ett beslut om villkor eller föreläggande som fattats före den 1 maj 2008 ska därmed de äldre föreskrifterna tillämpas även om intyget inkommer efter den 1 maj. Om ett nytt beslut om villkor eller föreläggande fattas efter den 1 maj 2008 ska bedömningen av därefter inkommet läkarintyg ske enligt de nya reglerna. Avgörande är således när beslutet om villkor eller föreläggande om läkarintyg enligt 12 eller 13 kap har meddelats. Datum för meddelande av körkortstillstånd har däremot ingen betydelse i detta sammanhang. Även den som före den 1maj 2008 har erhållit körkort eller körkortstillstånd kan därmed omfattas av de nya reglerna. Övergångsregeln avseende 12 och 13 kap. redovisas även nedan i avsnitt 2 under 12, 13 kap. och 18 kap. Särskilda övergångsregler (4-6) finns också avseende bestämmelserna om vem som får utföra synprövning för innehav i grupp I (tidigare benämnt synscreening) och vem som får bedriva utbildning för sådan synundersökning, se närmare under 16 kap. och under övergångsbestämmelserna i denna promemoria. 1.2 Bakgrund Vägverkets föreskrifter från 1996 (VVFS 1996:200) ersatte Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1984:31, ändrade genom TSVFS 1991:29 1 ) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxibehörighet samt Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1990:70) om krav på särskild utredning vid ansökan om körkortstillstånd. Föreskriftsändringen från 1991 avsåg reglerna om diabetes. Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation m.m. trädde i kraft den 1 juli 1996 med undantag för 13 kap. om utlåtande vid särskild utredning efter grovt rattfylleri som trädde i kraft den 1 januari Föreskrifterna innehöll en övergångsregel som innebär att för den som vid ikraftträdandet innehade körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skulle bedömning enligt 2 kap. om syn ske enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1984:31) under förutsättning att synen inte har försämrats sedan den 1 juli Den 1 oktober 1998 togs körkortsbehörigheten taxi bort i körkortsförfattningarna och rätten att köra taxi regleras nu enbart av reglerna om taxiförarlegitimation i yrkestrafikförfattningarna. Den 1 januari 1999 skedde därför en redaktionell ändring i 1 Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna SOSFS 1984:31

5 (88) 1. Ärendet och dess beredning Vägverkets föreskrifter om medicinska krav på så sätt att begreppet taxi togs bort i verkets medicinska föreskrifter och ersattes med begreppet taxiförarlegitimation. Föreskriftsändringen hade VVFS-nummer 1998:89 och ett omtryck gjordes samtidigt så att alla gällande bestämmelser framgick av detta omtryck. VVFS-numret var dock fortfarande detsamma, 1996:200. En övergångsregel (motsvarande den som infördes 1996 för innehav av körkort) infördes då också för taxiförarlegitimation. Denna innebär att taxiförarlegitimation som erhållits senast den 1 januari 1999 skulle, när det gäller 2 kap. om syn, bedömas enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1984:31) under förutsättning att synen inte har försämrats sedan den 1 juli Vid denna revidering gjordes det ett omtryck av föreskrifterna så att alla gällande bestämmelser redovisades. Övergångsbestämmelserna beträffande syn har i de nya föreskrifterna från 2008 flyttats till 2 kap. om synfunktioner för att minska risken för att dessa regler förbises. Bestämmelsernas lydelse har av nödvändighet förändrats eftersom de inte längre är placerade som övergångsbestämmelser men någon förändring av innebörden är inte avsedd. 1.3 Regleringen i körkortslagstiftningen och Vägverkets mandat Körkort, körkortstillstånd och traktorkort I körkortslagen (1998:488) anges de grundläggande kraven för innehav av körkort. I 3 kap. 2 i denna lag anges således att körkortstillstånd får meddelas endast den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av ett körkortspliktigt fordon. Lämplighet med hänsyn till de personliga förhållandena förutsätter att sökanden inte är opålitlig i nykterhetshänseende och i övrigt kan antas komma att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Lämplighet med hänsyn till de medicinska förhållandena förutsätter att sökanden har tillfredsställande syn för att köra fordon av det slag ansökningen avser och att sökanden i övrigt uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till trafiksäkerheten. Enligt 8 kap. 1 körkortsförordningen (1998:980) får Vägverket efter samråd med Socialstyrelsen besluta om ytterligare föreskrifter om medicinska krav för behörighet och föreskrifter för tillämpningen av 3 kap. 3 körkortslagen. Det sistnämnda omfattar krav på läkarundersökning, blodprovstagning m.m. eller annan liknande undersökning som behövs för prövning av både den personliga och medicinska lämpligheten samt föreskrifter om synprövning och läkarintyg. Möjligheten att föreskriva krav på läkarundersökning m.m. för den personliga lämpligheten utgör grunden för verkets

6 (88) 1. Ärendet och dess beredning föreskrifter om innehållet i den så kallade utvidgade lämplighetsprövningen efter grovt rattfylleri, se närmare om 13 kap. under avsnitt 3. Vägverket får också med stöd av 8 kap. 1 körkortsförordningen efter samråd med Socialstyrelsen besluta om föreskrifter för tillämpningen av 10 kap. 2 körkortslagen som reglerar läkares anmälningsskyldighet. I denna bestämmelse anges följande. Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla detta till länsstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon. Dessa bestämmelser gäller även den som har körkortstillstånd och traktorkort. Enligt 8 kap. 6 körkortsförordningen får verket besluta om föreskrifter för verkställighet av körkortslagen och körkortsförordningen utöver vad som anges i 8 kap. 1. Taxiförarlegitimation I 3 kap. 3 andra stycket 3 yrkestrafiklagen (1998:490) anges att taxiförarlegitimation får ges till den som uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till säkerheten för passagerare och andra trafikanter. Vägverket får enligt 11 kap. 1 första stycket 3 yrkestrafikförordningen (1998:779) meddela föreskrifter om medicinska krav för innehav av taxiförarlegitimation. Vid innehav av taxiförarlegitimation gäller motsvarande anmälningsskyldighet för läkare som vid innehav av körkort, körkortstillstånd och traktorkort. Denna bestämmelse finns i 3 kap. 5 yrkestrafiklagen. 1.4 EG:s körkortsdirektiv EG:s direktiv (91/439/EEG) 2 om körkort ska tillämpas av medlemsstaterna senast den 1 juli Enligt detta direktiv får körkort utfärdas endast till sökande som uppfyller de bestämmelser om fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon som anges i bilaga III till direktivet. Direktivet har ändrats vid några tillfällen, dock inte avseende bilaga III. I direktivet delas förarbehörigheterna in i två grupper. Grupp 1 omfattar körkortsbehörigheterna A, A1, B, BE medan grupp 2 omfattar behörigheterna C, CE, D, DE. Vilka fordon som omfattas av dessa beteckningar framgår nedan under avsnitt 3 om 1 kap. 2. Behörighet att köra taxi omfattas av direktivets regler för behörighet B men det anges också i direktivet att medlemsstaterna får föreskriva att bestämmelserna 2 Jfr rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, (EGT L 237, , s.1, Celex 31991L0439), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2008/65/EG (EUT L 168, , 36)

7 (88) 1. Ärendet och dess beredning avseende behörighet i grupp 2 ska gälla även för förare av fordon i kategori B som använder sitt körkort i yrkesmässig verksamhet (t.ex. taxibilar, ambulanser). Ett nytt körkortsdirektiv har beslutats den 20 december 2006 och trädde i kraft den 19 januari Bestämmelserna i direktivet ska med några undantag vara införda i nationella regler inom fyra år från ikraftträdandet och reglerna ska börja tillämpas av medlemsstaterna inom sex år från ikraftträdandet. Enligt direktivet införs en körkortsbehörighet för moped klass I 4 och det blir tillåtet för medlemsstaterna att ställa medicinska krav för innehav av denna behörighet. Det pågår för närvarande också en översyn av körkortsdirektivets bestämmelser om minimikrav på fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon (bilaga III). De områden som hittills har varit föremål för en översyn är syn, diabetes och epilepsi. Rådgivande arbetsgrupper till EU-kommissionens körkortskommitté har presenterat förslag till nya riktlinjer för syn och epilepsi under våren 2005 samt för diabetes i juni Någon ändring av direktivet i denna del är ännu (september 2008) inte beslutad. I den mån dessa förslag innebär högre krav än nu gällande direktiv har motsvarande regler i vissa fall inarbetats i de svenska föreskrifter som nu föreslås av Vägverket infördes en förteckning över de harmoniserade gemenskapskoderna för körkort i direktivet och denna förteckning har (i augusti 2008) ändrats senast 2008 genom ett direktiv av kommissionen (se fotnot 2). Koderna avser bl.a. villkor om synkorrektion, protes eller ortopediskt hjälpmedel och olika typer av fordonsanpassning, begränsningar av fordonets vikt eller till fordon med automatisk växellåda samt begränsningar till körning inom ett visst geografiskt område eller under viss tid. De sistnämnda koderna tillämpas i vissa fall då Vägverket medger undantag (dispens) från de medicinska kraven för innehav av behörighet. Villkorskoderna i kommissionens direktiv från år 2000 har implementerats i svensk författning genom Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:68) om körkortets utformning och innehåll (med omtryck 2007:655). Förändringar av dessa koder enligt direktiv 2008/65 har också inarbetats i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:260) om ändring i VVFS 2003:68) med ikraftträdande den 30 september. 1.5 Utgångspunkter för översynen samt närmare om beredningen Det har gått mer än tio år sedan Vägverkets körkortsmedicinska föreskrifter infördes. Enligt verkets mening fanns det nu av flera skäl behov av att revidera föreskrifterna. Detta har framkommit vid handläggningen av remisser och ansökningar om undantag, kontakter med länsstyrelser och allmänna förvaltningsdomstolar, andra myndigheter, 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EGT L 403, , s.18, Celex 32006L0126) 4 Moped konstruerad för en högsta hastighet av mer än 25 km/tim 5

8 (88) 1. Ärendet och dess beredning samt 2. Kommentarer till föreskrifterna läkare, olika organisationer och enskilda körkortshavare m.fl. Internationella och nationella studier har också visat på behov av förändrade regler. Kunskapen om olika sjukdomar har ökat och därmed förändras även synen på olika medicinska förhållandens betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Kunskap om risken för olycksinblandning vid olika sjukdomar har i vissa fall också ökat. Den praxis som har vuxit fram hos Vägverket visar att det också finns ett behov av mer detaljerade regler för att underlätta länsstyrelsers och allmänna förvaltningsdomstolars bedömning av det medicinska förhållandets betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Förutsättningarna för en enhetlig tillämpning över landet bör förbättras genom de förändringar som nu införs, liksom möjligheten för enskilda att förutse vilket beslut som kommer att fattas. De nya reglerna torde också, i vart fall på sikt, innebära färre remisser till Vägverket från länsstyrelser och förvaltningsdomstolar. De nya föreskrifterna innebär i några avseenden lägre krav än tidigare gällande föreskrifter. Detta gäller främst bestämmelserna om syn (2 kap.), om diabetes typ 2 6 kap.) samt i viss mån bestämmelserna för innehav av lägre behörighet vid epilepsi och epileptiskt anfall och eller annan medvetandestörning (8 kap). 6 Ett flertal av dessa ändringar har införts för att innehav ska kunna medges av länsstyrelsen inom ramen för föreskrifterna, d.v.s. utan någon ansökan om undantag hos Vägverket. Genom detta undviks både tids- och kostnadsmässiga nackdelar för enskilda personer och beslutande myndigheter. De nya föreskrifterna innebär i vissa delar också en skärpning i förhållande till tidigare regler. Detta gäller främst vid diabetes typ 1 och högre behörighet (6 kap) liksom vid diagnosen epilepsi när det gäller högre behörighet (8 kap), vid bruk av substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon (12 kap) samt särskilt läkarutlåtande efter grovt rattfylleri (13 kap). Därutöver har ett nytt kapitel införts om ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning, 15 kap. 2. Kommentarer till föreskrifterna Strukturella och redaktionella ändringar I vissa kapitel anges en särskild underrubrik Allmänt. Här anges vad som allmänt sett ska beaktas vid bedömningen enligt detta kapitel oavsett behörighet. Några specifika krav för innehav anges således inte under denna rubrik utan detta anges under rubriken Innehav. De krav som gäller för alla behörigheter anges under rubriken Innehav eller Innehav i grupp I-III medan särskilda krav för innehav i grupp II och/eller III har en särskild rubrik. I de kapitel som är relativt omfattande har även en indelning i Innehav i grupp I och Innehav i grupp II och III skett för att öka läsbarheten. 6 Se närmare om beteckningarnas innebörd under avsnitt 3, 1 kap. 2.

9 (88) 2. Kommentarer till föreskrifterna 1 kap. med inledande bestämmelser omfattar nu endast övergripande regler som är gemensamma för alla sjukdomstillstånd och alla behörigheter. De medicinska förhållanden som inte omfattas av 2-15 kap. regleras istället i 1 kap I de nya föreskrifterna anges vilka medicinska förhållanden som ska ingå i läkarundersökningen i respektive medicinskt kapitel. I de tidigare föreskrifterna angavs detta dels i ett särskilt kapitel om läkarundersökning (15), dels i kapitlet om krav på intygsskrivande läkares kompetens (18 kap). Vid diabetes anges t.ex. nu direkt i 6 kap. om diabetes vad som ska beaktas vid undersökningen. Förhoppningen är att det nya systemet ska underlätta för läsaren att hitta relevanta bestämmelser avseende ett medicinskt förhållande. 17 kap. om läkarintyg i de nya föreskrifterna reglerar vilken specialistkompetens som krävs av läkaren. Systematiken med en tabelliknande uppställning har bedömts vara svår att inarbeta i respektive medicinskt kapitel och har därför samlats i ett särskilt kapitel liksom tidigare. I de tidigare föreskrifterna hade vissa av de allmänna råden ett paragrafnummer. Allmänna råd bör dock inte delas upp i paragrafer. Allmänna råd anges därför nu endast med en kursiverad, indragen rubrik närmast under den eller de bestämmelser som de har anknytning till. Föreskrifternas rubrik Vägverkets mandat att besluta om föreskrifter om medicinska minimikrav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation samt om krav beträffande läkarundersökning, läkarintyg och synintyg anges i 8 kap. 1 och 6 körkortsförordningen (1998:980) samt 11 kap. 1 yrkestrafikförordningen (1998:779). I EG:s direktiv (91/439/ EEG ) om körkort som Sverige är skyldigt att följa, anges medicinska minimikrav för innehav av körkort. Senaste ändring av direktivet skedde genom kommissionens direktiv 2008/65/EG. Se närmare om detta under avsnitt 1.4. Vid beslutet om de nya föreskrifterna den 7 april 2008 hade direktivet dock ändrats senast genom 2006/103/EG 7. Ingen av dessa ändringar berör bilaga III om medicinska krav mer än indirekt genom nya villkorskoder för innehav av körkort. 1 kap. med inledande bestämmelser omfattar nu endast övergripande regler som är gemensamma för alla sjukdomstillstånd och alla behörigheter. De medicinska förhållanden som inte omfattas av 2-15 kap. regleras i 1 kap Rådets direktiv 2006/103/EG (EUT L 363, , s. 344, Celex 32006L0103)

10 (88) 1 kap. Inledande bestämmelser 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Motsvarar 1 kap. 1 i tidigare gällande föreskrifter. Eftersom begreppet omprövning i tidigare föreskrifter nu har strukits anges dock istället Krav på prövning av frågan om fortsatt sådant innehav på grund av medicinska förhållanden, se närmare om detta under 1 kap I Vägverkets föreskrifter om medicinska krav delas förarbehörigheterna in i tre grupper: grupp I omfattar behörigheterna A, A1, B, BE och traktorkort, grupp II omfattar behörigheterna C, CE och grupp III omfattar behörigheterna D, DE och taxiförarlegitimation. De olika beteckningarna som anges i körkortet omfattar enligt 2 kap. 5 körkortslagen (1998:488) följande fordon: - A: motorcykel, - A1: lätt motorcykel, - B: personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil med totalvikt på högst 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass I, - C: tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt ett lätt släpfordon, - D: buss och ett lätt släpfordon och - E: släpfordon oavsett vikt och antal. För fordonsbegreppens närmare innebörd hänvisas till 2 lagen (2001:559 ) om vägtrafikdefinitioner. Genom en ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner 8 som trädde i kraft den 1 maj 2006 infördes en ny personbilsklass, personbil klass II. Införandet av personbil klass II innebär en sänkt fordonsskatt för husbilar registrerade som personbil, samma nivå som fordonsskatten för lastbilsregistrerade husbilar. Ändringen innebär dock inte någon förändring av reglerna om förarbehörighet i körkortslagen. Enligt en tidigare införd övergångsbestämmelse till körkortslagen ger behörighet B som förvärvats före den 1 juli 1996 alltjämt rätt att köra fordon enligt de definitioner som fanns före den 1 juli Innebörden av denna övergångsregel sedan de nya personbilsklasserna införts prövas av rättstillämpningen. Vägverkets synsätt är att det allmänt sett behövs högre medicinska krav för innehav av högre behörighet. Ett sådant synsätt motiveras av den exponering i trafiken som en yrkesbehörighet innebär. För den genomsnittlige yrkesföraren kan körsträckan per år ofta vara mer än tio gånger så lång som för en genomsnittlig personbilsförare. Arbetsformerna för yrkesförare innebär också långa arbetspass, tidtabeller som ska hållas och svårigheter att avstå från körning vid vissa tillfällen. Det faktum att 8 2 i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, ändrad genom 2006:240

11 (88) 1 kap. Inledande bestämmelser konsekvenser av en inträffad olycka med tung lastbil eller buss kan bli större än med mindre och lättare fordon har också betydelse för detta synsätt. Detta gäller dels för att det kan finnas många passagerare i en buss, dels för att tung lastbil och buss är stora och tunga fordon som kan orsaka mycket stora skador på medtrafikanter i mindre fordon. Den levande kraften vid en krock mellan ett tungt fordon och en personbil gör till exempel att passiva säkerhetssystem i det mindre fordonet inte längre räcker till. Det särskilda ansvaret för personbefordran motiverar enligt Vägverket i sin tur särskilda krav för taxi- och bussförare i vissa fall (grupp III). t.ex. vid diabetes och vid nedsatt hörsel. Som framgår ovan under avsnitt 1.4 ställs även i det nu gällande EG-direktivet lägre medicinska krav på förare av motorcykel och personbil (grupp 1 i direktivet) än för förare av tung lastbil och buss (grupp 2 i direktivet). Direktivet ställer däremot inte högre krav för bussförare än för förare av tung lastbil och innehåller inte heller några särskilda krav för taxiförare jämfört med förare av personbil. 1 kap. 2 motsvarar i huvudsak 1 kap. 2 i tidigare gällande föreskrifter (med undantag för att begreppet omprövning har strukits, se nedan). Indelningen av behörigheterna i tre grupper är således inte någon nyhet. I 1 kap. 2 i tidigare gällande föreskrifter angavs att med begreppet omprövning avses i dessa föreskrifter Omprövning av innehav genom krav på läkarintyg eller annat medicinskt underlag. Till skillnad från innebörden av begreppet omprövning i dessa föreskrifter innebär omprövning enligt 27 förvaltningslagen att en myndighet under vissa förutsättningar ska ändra ett beslut. Begreppet omprövning har således en annan innebörd i verkets medicinska föreskrifter än i övriga juridiska sammanhang. Det finns därför en risk för missförstånd av reglerna om omprövning i respektive medicinskt kapitel i verkets föreskrifter. Missförståndet kan t.ex. bestå i att frågan om fortsatt innehav visserligen ska prövas av länsstyrelsen med vissa intervall men att något uttryckligt krav på läkarintyg eller annat medicinskt underlag inte gäller vid sådan prövning, trots att ingivandet av ett nytt medicinskt underlag är själva syftet med bestämmelserna om omprövning. Eftersom det medicinska underlaget således är helt avgörande för den bedömning som ska göras har detta förtydligats i de nya föreskrifterna. Definitionen av omprövning i 1 kap. 2 i tidigare gällande föreskrifter har strukits och i respektive kapitel anges istället uttryckligen att länsstyrelsen ska föreskriva att läkarintyg eller annat medicinskt underlag ska inges efter viss tid och att frågan om fortsatt innehav då ska bedömas utifrån det medicinska underlaget. 3 Motsvarar bestämmelsen i 1 kap. 4 i tidigare gällande föreskrifter om att varje sjukdom, skada eller annat medicinskt förhållande som kan påverka förmågan att framföra fordon ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Varje medicinskt förhållande som innebär en klar trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för körkortsinnehav. Detta gäller oavsett diagnos och även om hinder inte föreligger enligt 2 15 kap. De mer specificerade krav som ställs i fråga om vissa, särskilt viktiga eller vanligt förekommande sjukdomstillstånd anges i 2-15 kap.

12 (88) 1 kap. Inledande bestämmelser Bestämmelsen ger en möjlighet att göra en trafiksäkerhetsmässig bedömning av en person som i trafiken har dokumenterat en medicinsk olämplighet men där bestämmelserna i något av kapitlen 2-15 inte innebär hinder för körkortsinnehav. Hit kan till exempel den höra som har flera sjukdomstillstånd, där vart och ett inte utgör körkortshinder men där förhållandena sammantaget ändå innebär att personen är olämplig att ha körkort. Hänvisningen i tidigare gällande föreskrifter till 3 kap. 1 yrkestrafiklagen har tagits bort, eftersom yrkestrafiklagen inte reglerar andra fordonsslag än de som anges i 1 kap. 1 körkortslagen. Hänvisningen ansågs därför något övertydlig även om olika krav gäller för förandet av personbil i yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen än i övriga sammanhang. 4 Motsvarar 1 kap. 5 i tidigare gällande föreskrifter om hur trafiksäkerhetsrisken och behovet av villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav ska bedömas. Förhållanden med nära anknytning till 2-15 kap. ska bedömas enligt dessa kapitel medan övriga medicinska förhållanden bedöms enligt 4. Här uppmärksammas att en sammantagen bedömning av de medicinska förhållandena kan vara hinder för innehav enligt detta kapitel även om förhållanden var för sig inte utgör hinder enligt 2 15 kap. 5 Denna bestämmelse handlar om att läkarundersökning eller annan undersökning ska göras på sådant sätt att kraven för innehav i respektive kapitel kan bedömas. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 15 kap. 1 i tidigare gällande föreskrifter med tillägget att även annan undersökning än läkarundersökning (t.ex. synprövning i vissa fall, neuropsykologisk undersökning) ska ske utifrån kraven i respektive medicinskt kapitel. I allmänt råd till denna bestämmelse anges att läkarundersökning som sker vid uppföljning av frågan om fortsatt innehav bör ske på samma sätt som läkarundersökning innan körkortstillstånd eller taxiförarlegitimation meddelas. Detta allmänna råd motsvarar det allmänna rådet i 15 kap. 2 i tidigare gällande föreskrifter, med tillägget att även vid annan typ av undersökning än läkarundersökning ska undersökningen ske utifrån de krav som anges i respektive medicinskt kapitel. 6 I tidigare gällande föreskrifter angavs i 1 kap. 7 att föreskrivna krav på läkarintyg och omprövning inte fick frångås om inte detta angavs i en särskild bestämmelse. Om det fanns särskilda skäl fick myndigheten dock i ett enskilt fall besluta om annan omprövning eller godta annat underlag. I 18 kap. om läkarintyg och läkares specialistkompetens i tidigare gällande föreskrifter angavs i 2 att kravet på underlag gäller även vid omprövning. Enligt verkets mening var det lämpligare att ange bestämmelsen om

13 (88) 1 kap. Inledande bestämmelser krav på intygsskrivande läkares kompetens i 18 kap. tillsammans med övriga bestämmelser om intygsskrivande läkares kompetens samtidigt som det behövdes förtydligas att samma krav på innehav och läkarundersökning gäller vid prövning av frågan om fortsatt innehav som vid prövningen av frågan om meddelande av körkortstillstånd. Första stycket I detta stycke anges att bestämmelserna om när villkor om läkarintyg ska ges in och frågan om fortsatt innehav ska prövas får frångås endast om det finns särskilda skäl. I 17 kap. 2 anges nu att föreskrivna krav på intygsskrivande läkares specialistkompetens får frångås endast vid särskilda skäl. Denna regel har direkt anknytning till reglerna om läkares specialistkompetens och anges därför i 17 kap. istället för som tidigare i 1 kap. Kraven i 2-15 kap. i tidigare gällande föreskrifter gällde innehav av en behörighet. Det innebar att samma krav gällde både vid ansökan om körkortstillstånd eller taxiförarlegitimation och för det fortsatta innehavet därefter, t.ex. vid villkor om läkarintyg eller efter anmälan från läkare. Någon bestämmelse som särskilt angav detta ansågs inte behövas. Det har dock uppkommit frågor om vilka krav som gäller för fortsatt innehav jämfört med vid ansökan om körkortstillstånd. Frågorna har bl.a. gällt hur många laboratorieprover som krävs för fortsatt innehav vid verifiering av nykterhet vid beroende eller missbruk enligt 12 kap. och uppföljning efter grovt rattfylleri enligt 13 kap. För att tydliggöra att bestämmelserna om innehav gäller både vid ansökan om körkortstillstånd eller taxiförarlegitimation och vid det fortsatta innehavet av behörigheten anges därför nu i 1 kap. 6 andra stycket att de allmänna bestämmelserna och bestämmelserna om innehav ska tillämpas även då uppföljning sker med läkarintyg, om inte annat särskilt anges. 7 I 19 kap. 1 i tidigare gällande föreskrifter angavs att frågan om en körkortshavare är uppenbart olämplig att inneha körkort m.m. ska bedömas med utgångspunkt från de medicinska krav som föreskrivs i respektive medicinskt kapitel. Med hänsyn till att läkares anmälningsskyldighet är av central betydelse har denna bestämmelse nu istället lagts in i 1 kap. som innehåller grundläggande bestämmelser. Bestämmelsen anger också tydligare att den som inte uppfyller kraven i respektive medicinskt kapitel ska anses uppenbart olämplig att inneha körkort m.m. när det gäller läkares anmälningsskyldighet. 8 Motsvarar 19 kap. 2 i tidigare gällande föreskrifter.

14 (88) 2 kap. Synfunktioner 2 kap. Synfunktioner Som framgår under avsnitt 1.4 pågår en översyn av de medicinska minimikrav i EG:s direktiv (91/439/EEG) om körkort som bl.a. omfattar bestämmelserna om syn. Det förslag om nya synkrav som har tagits fram av en rådgivande arbetsgrupp till körkortskommittén 9 har ännu inte formellt beslutats och kraven har inte heller konkret formulerats i nya bestämmelser. I avvaktan på detta kan de sänkta synkrav som föreslagits av arbetsgruppen inte införas i svenska föreskrifter eftersom nu gällande EG-direktiv anger minimikrav. Vägverket anser dock att ett flertal av de lägre krav som arbetsgruppen föreslagit bör införas när detta är formellt möjligt. Kapitelrubriken Rubriken Trafiksynen i nu gällande föreskrifter ändras till Synfunktioner för att redan i rubriken visa att det inte är fråga om en utan flera funktioner i ögat (synskärpa, synfält m.m.). Det saknas också anledning att som tidigare ange kopplingen till trafiken eftersom det är underförstått att dessa regler avser just kraven i trafiken. Innehav i grupp I 1 Kravet på en binokulär synskärpa på minst 0,5 med eller utan korrektion motsvarar 2 kap. 1 första meningen i nu gällande föreskrifter. 2 Första stycket Kravet på en synskärpa på minst 0,6 i de fall syn helt saknas i ett öga motsvarar 2 kap. 1 andra meningen i tidigare föreskrifter. Detta krav infördes i de svenska föreskrifterna den 1 juli 1996 som en följd av EG:s körkortsdirektiv (se ovan). Vad som exakt avses med syn helt saknas i ett öga definieras inte. I de flesta fall är betydelsen uppenbar och tydlig men kan annars tolkas som att en eventuell kvarvarande synförmåga i ett sämre öga inte bidrar till seendet i trafiken. Att ange ett gränsvärde för lägsta tillåtna synskärpa till exempel som att man inte klarar fingerräkning på en decimeter eller inte ser handrörelser på en meter eller bara uppfattar ljus/mörker vore möjligt men tillståndet får ändå bedömas från fall till fall med beaktande av vad det är i ögat som orsakar att man anses helt sakna syn i ett öga. Andra stycket I Vägverkets tidigare föreskrifter angavs i en övergångsbestämmelse (efter bestämmelsen om ikraftträdande) att fortsatt innehav kan medges för den som uppfyllde tidigare gällande regler och hade körkort, körkortstillstånd eller traktorkort vid ikraft- 9

15 (88) 2 kap. Synfunktioner trädandet av de nya föreskrifterna den 1 juli 1996, under förutsättning att någon försämring inte hade skett sedan dess. Enligt dessförinnan gällande föreskrifter av Socialstyrelsen (SOSFS 1984:31) var en synskärpa på 0,5 tillräcklig även i de fall då syn saknades helt i ett öga. Bestämmelsen om möjligheten till fortsatt innehav har dock ofta förbisetts eftersom den inte angivits i anslutning till 2 kap. Övergångsregeln skrivs nu om till en bestämmelse där de medicinska kraven och förutsättningarna för fortsatt innehav uttryckligen anges direkt i 2 kap. Någon förändring av den tidigare övergångsbestämmelsen är inte avsedd. Den som uppfyller kraven i första stycket behöver av naturliga skäl inte bedömas enligt andra stycket. Den som hade körkort, körkortsstillstånd eller traktorkort den 1 juli 1996 men uppfyller kraven i första stycket behöver således inte bedömas enligt andra stycket, inte ens om synen har försämrats sedan den 1 juli Kravet på anpassning under sex månader vid en plötslig synnedsättning under 0,3 i ett öga motsvarar 2 kap. 1 tredje meningen i nu gällande föreskrifter. 4 Vid nystagmus (pendlande ögonrörelser) ska synskärpan uppnås i blickriktningar upp till 30 från den rakt fram. Denna bestämmelse motsvarar 2 kap. 2 i tidigare föreskrifter. 5 Första stycket Synfältskravet motsvarar 2 kap. 3 första meningen i tidigare gällande föreskrifter. Andra stycket Förutsättningarna för innehav trots att det binokulära synfältet inte motsvarar minst ett normalt ögas synfält anges i ett särskilt stycke. Regeln motsvarar 2 kap. 3 andra meningen i tidigare föreskrifter. En synfältsdefekt kan vara perifer eller central, stor eller liten till sin utbredning samt djup eller grund. Vid en djup defekt uppfattas inte ens det största och ljusstarkaste objektet vid synfältsundersökning medan en grund defekt innebär oförmåga att uppfatta mindre och ljussvagare objekt. Texten har redigerats om för att förtydliga att samtliga dessa tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att innehav ska kunna medges. Någon ändring av bestämmelsens innebörd är dock inte avsedd. En språklig justering har också skett genom att uttrycket begränsad utbredning har ersatts av begränsad storlek för att bättre beskriva vad som åsyftas. Allmänt råd I de nya föreskrifterna anges i ett allmänt råd till 5 vad som bör avses med perifer placering. Ju mer centralt belägen en defekt är desto större är betydelsen i trafiken. Det går inte att sätta någon exakt gräns för när en defekt ska anses vara perifer. Flera undersökningsmetoder för statisk perimetri av synfälten har dock 30 som gräns för det

16 (88) 2 kap. Synfunktioner centrala området. Som riktlinje används därför detta gradtal, vilket bör underlätta bedömningen av undersökningsresultaten i förhållande till lämpligheten att ha körkort. 6 Bestämmelsen om att dubbelseende i blickriktningar upp till 30 från den rakt fram utgör hinder för innehav motsvaras av 2 kap. 4 i tidigare föreskrifter med en språklig justering. Möjligheten till innehav om dubbelseende elimineras genom förtäckning av ena ögat (ocklusion) har skrivits in i föreskrifterna. Här anges också att förtäckningen måste ha skett under minst sex månader så att personen har vant sig vid att helt sakna syn i ett öga. Detta har betydelse för att hinna anpassa sig till de svårigheter med djupseende och avståndsbedömning man får vid enögdhet. Om personen å andra sidan kan lära sig att undertrycka bilden från det ena ögat upplevs inget dubbelseende. I andra stycket införs därför en bestämmelse som innebär att innehav kan medges även utan ocklusion, efter en anpassningsperiod om sex månader sedan dubbelseendet uppkom under förutsättning att det kan bedömas att något dubbelseende av betydelse i trafiken inte föreligger längre. I ett allmänt råd till 6 förtydligas att vid ocklusion av ena ögat bör detta ske under all vaken tid, både under anpassningsperioden på sex månader och därefter, så att anpassning till enögdheten verkligen sker. 7 Bestämmelsen om nattblindhet eller allvarligt nedsatt begränsning av seendet vid nedsatt belysning utgör hinder motsvarar 2 kap. 5 tidigare föreskrifter. Innehav i grupp II och III 8 Första stycket Kravet på en synskärpa på minst 0,8 i det bästa ögat och minst 0,5 i det sämre ögat för behörigheterna C, CE, D och DE motsvarar 2 kap. 6 i tidigare gällande föreskrifter. Detta krav överensstämmer med minimikravet i EG:s körkortsdirektiv (91/439/EEG). Andra stycket Enligt verkets mening finns det från trafiksäkerhetssynpunkt egentligen inte anledning att kräva en synskärpa på minst 0,5 i det sämre ögat varken för behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation. Direktivets minimikrav för behörigheterna C, CE, D och DE får dock inte frångås. Minimikraven för förare av tung lastbil och buss gäller däremot inte för taxiförare som kör personbil. I bilaga III till detta direktiv anges istället endast att medlemsstaterna får föreskriva att direktivets högre medicinska krav för förare av tung lastbil och buss ska gälla också för den som kör personbil i yrkesmässig trafik (t.ex. taxibilar, ambulanser). Det är alltså möjligt men inte obligatoriskt att föreskriva högre krav för förare av personbil i yrkesmässig trafik än av personbil. Som framgår av nu gällande föreskrifter har Sverige utnyttjat möjligheten att föreskriva

17 (88) 2 kap. Synfunktioner högre medicinska krav för taxiförare än för förare av personbil i övriga fall. I Vägverkets föreskrifter har därmed kraven för innehav av taxiförarlegitimation varit desamma som för behörighet att köra buss. Detta har motiverats främst av det särskilda ansvaret vid yrkesmässig personbefordran men också av arbetstider m.m. Detta synsätt är dock inte hållbart för alla medicinska förhållanden. En konstant synnedsättning är till exempel, på sådant förhållande där långa arbetspass och liten tidsmarginal inte har lika stor betydelse som t.ex. vid en sjukdom med akut inträffande anfall. Eftersom kraven för förare av tung lastbil och buss i EG-direktivet inte omfattar taxiförare finns det möjlighet att medge taxiförarlegitimation även om synskärpan på det sämre ögat inte uppgår till 0,5. Vägverket har därför i ett flertal fall medgivit undantag från kravet i de svenska föreskrifterna på en synskärpa på minst 0,5 i det sämre ögat för innehav av taxiförarlegitimation. För den som har som yrke att köra taxi uppstår körsträckor som är mångdubbelt så stora som för den normale personbilsföraren. Med en så tydligt ökad exponering i trafiken följer också en något ökad trafiksäkerhetsrisk vid nedsatt syn. Enligt verkets mening är det därför trots allt inte tillräckligt med en binokulär synskärpa på 0,5 som för personbil. En förutsättning för dispens har därför ansetts vara en binokulär synskärpan på minst 0,8. Denna praxis skrivs nu in i föreskrifterna så att innehav kan medges av länsstyrelsen och inte behöver prövas av Vägverket som ett undantag från föreskrifterna. På detta sätt blir kostnaderna lägre och den tid som den enskilde får vänta på ett beslut sannolikt också kortare. 9 Kravet på en synskärpa på minst 0,8 i det bästa ögat och minst 0,5 i det sämre ögat infördes i de svenska föreskrifterna den 1 juli 1996 som en följd av EG-direktivet. I Vägverkets föreskrifter angavs dock i en övergångsbestämmelse att fortsatt innehav kunde medges för den som uppfyllde tidigare gällande regler och hade körkort eller körkortstillstånd för högre behörighet vid ikraftträdandet av de nya föreskrifterna den 1 juli 1996, under förutsättning att någon försämring inte skett sedan dess. Enligt tidigare gällande föreskrifter av Socialstyrelsen (SOSFS 1984:31) var en binokulär synskärpa på 0,8 tillräcklig. Innebörden av övergångsbestämmelsen har nu flyttats till 2 kap. 9 (liksom övergångsbestämmelsen för lägre behörigheter, se 2 kap. 2 ) så att möjligheten till fortsatt innehav lättare ska uppmärksammas. 10 Om syn helt saknas i ett öga utgör detta hinder för högre behörigheter. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 12 i tidigare gällande föreskrifter med en språklig justering. Denna bestämmelse är egentligen överflödig eftersom 8 anger krav på en viss synskärpa i båda ögonen för behörigheterna C, CE, D och DE och det synfältskrav som anges i 12 för dessa behörigheter samt för taxiförarlegitimation förutsätter synfunktion i båda ögonen. Bestämmelsens tydlighet bör dock vara en fördel både för behandlande läkare och tillämpande myndighet och den bör därför enligt verkets mening finnas kvar. Beträffande begreppet att syn helt saknas i ett öga hänvisas till texten under 2 ovan.

18 (88) 2 kap. Synfunktioner 11 Kravet på att föreskriven synskärpa ska uppnås i blickriktningar upp till 30 från den rakt fram motsvarar 2 kap. 7 i tidigare gällande föreskrifter. 12 Första stycket Synfältskravet i denna bestämmelse motsvarar 2 kap. 8 första meningen i tidigare gällande föreskrifter. Synfältet ska därmed som huvudregel vara normalt i båda ögonen. Andra stycket Om synfältet inte är normalt i båda ögonen kan innehav ändå medges i vissa fall och detta regleras i andra stycket. Texten här har dock redigerats om jämfört med 2 kap. 8 andra meningen i nu gällande föreskrifter så att det tydligare ska framgå att samtliga förutsättningar i andra stycket då ska vara uppfyllda. Defekterna måste därmed vara av begränsad storlek, av begränsat djup och också kompenseras av det andra ögats synfält. Seendet i den del av synfältet som är längst ut åt sidan har betydelse för stora fordon. Denna del av synfältet skyms för det ena ögat av näsan. Det är också viktigt att man i de yttre backspeglarna uppfattar synfältets yttre grader åt bägge håll vid seende rakt fram. Detta innebär att de yttre 30 som bara ses med det ena ögat också är av betydelse trots att detta utgör en perifer del av synfältet. Innehav av högre behörighet kan därför till skillnad från lägre behörigheter inte medges vid perifera defekter även om dessa endast drabbar ena ögat. För högre behörigheter får defekterna vidare inte vara sammanfallande för de båda ögonen. Därmed är det endast grunda och små defekter som helt kompenseras av det andra ögat som kan accepteras vid högre behörigheter. Se i övrigt kommentaren till Vad som stadgas här motsvarar resonemanget om kraven i EG-direktivet under 8 ovan och möjligheten att ge taxiförarlegitimation utan begränsning av den miniminivå som direktivet utgör. Den som till exempel har haft en oupptäckt skelning i barndomen eller en okorrigerad skillnad i brytkraften mellan ögonen under uppväxten kan få så kallad amblyopi. Detta innebär att det centrala seendet i det ena ögat släcks ut av hjärnan för att undvika dubbelbilder. Det uppstår då i det amblyopa ögat en nedsatt synskärpa, ofta av betydande grad. Vägverket har i ett antal fall (se kommentar till 8 ovan) givit dispens från kravet på synskärpa i det ena ögat för taxiförarlegitimation i sådana fall. Vid amblyopi föreligger dock också ett litet centralt skotom, ett så kallat suppressionsskotom. Den som har en amblyopi uppfyller därmed strikt sett inte synfältskravet i 12 eftersom defekten visserligen kompenseras av det andra ögat men kan vara djup. Synfältet i det amblyopa ögat är dock i övrigt i allmänhet normalt. För att möjliggöra taxiförarlegitimation för den som har amblyopi i ett öga görs därför i denna paragraf undantag från synfältskravet för dessa personer. Bestämmelsen innebär

19 (88) 2 kap. Synfunktioner dock inte något undantag från kravet i 8 andra stycket på en binokulär synskärpa på minst 0,8 med eller utan korrektion. 14 Dubbelseende utgör hinder för innehav av högre behörighet oavsett blickriktning. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 10 i tidigare gällande föreskrifter. I tidigare föreskrifter anges i 2 kap. 9 även att Ögonens rörlighet ska vara normal. Denna bestämmelse har tagits bort då det är konsekvensen av en onormal rörlighet i form av dubbelseende som är av vikt i trafiken. 15 Begränsningen av högsta antal tillåtna dioptrital motsvarar 2 kap. 11 i tidigare gällande föreskrifter. Om personen använder kontaktlinser och detta fungerar väl under ett helt arbetspass i trafik gäller dock inte dioptrigränsen. Bestämmelsen motsvarar minimikravet i EG:s körkortsdirektiv sedan detta ändrats från högsta tillåtna dioptrital plus eller minus 4 till plus eller minus 8 genom beslut av EGkommissionen Denna ändring motiverades av de framsteg som skett när det gäller teknik och material så att en förvridning av synfältet inte sker trots det högre dioptritalet. 16 Bestämmelsen om total nattblindhet eller annan allvarlig begränsning av seendet vid nedsatt belysning motsvarar 2 kap.13 i tidigare gällande föreskrifter. 17 Kravet på villkor om läkarintyg eller annat medicinskt underlag och prövning av frågan om fortsatt innehav vid progressiv ögonsjukdom motsvarar 2 kap. 14 i tidigare gällande föreskrifter. 18 Bestämmelserna om vem som får utföra synprövning och vad som ska ingå i sådan undersökning är relativt omfattande. Dessa regler samlas därför, liksom i tidigare föreskrifter, i ett särskilt kapitel om synprövning. I 18 hänvisas därmed till 16 kap. om synprövning, på motsvarande sätt som sker i 18 kap. om läkarintyg i nu gällande föreskrifter. I 16 kap. 5 anges, liksom i tidigare föreskrifter, att alla bokstäver ska kunna läsas på den rad som anger synskärpan. Ett förtydligande att detta gäller vid bedömningen av synkraven införs nu i 2 kap Kommissionens beslut 96/427/EG av den 10 juli 1996 om undantag från bestämmelserna i bilaga III till rådets direktiv 91/439/EEG (EGT L 175, , s.34, Celex 31996D0427.

20 (88) 3 kap. Hörsel och balanssinne 4 kap. Rörelseorganens funktioner 5 kap. Hjärt- och kärlsjukdomar 3 kap. Hörsel och balanssinne 1-4 Bestämmelserna motsvarar 3 kap.1-4 i tidigare gällande föreskrifter. 5 och 6 Dessa bestämmelser handlar om vad som ska ingå i läkarundersökningen och vad läkaren särskilt bör uppmärksamma. De motsvaras av 15 kap. 7 och 8 samt 18 kap. 3 i tidigare föreskrifter. Någon förändring i sak införs således inte vad gäller hörsel och balanssinne. 4 kap. Rörelseorganens funktioner 1-4 Bestämmelserna motsvarar 4 kap. 1-4 i tidigare gällande föreskrifter med några språkliga förändringar. Benämningen ortopedisk protes i nu gällande 4 kap. 2 samt 15 kap. 9 har i nya 4 kap. 2 och 5 ändrats till ortopediskt hjälpmedel eftersom även andra sådana än proteser kan vara aktuella. Begreppet rörelseförmågan i 3 kunde rätteligen ha uttryckts som en kombination av passiv och aktiv rörlighet samt både styrka och teknik. En sådan skrivning skulle bli lång och krånglig och det samlande begreppet rörelseförmåga får bedömas innefatta även dessa aspekter. 5 Denna bestämmelse motsvarar 15 kap. 9 i tidigare gällande föreskrifter med några språkliga förändringar. Någon förändring i sak föreslås således inte vad gäller rörelseorganens funktioner. En förändring har dock skett under denna bestämmelse genom införandet av ett allmänt råd. I detta anges att läkaren vid behov bör grunda sin bedömning på undersökning som har gjorts av legitimerad arbetsterapeut eller legitimerad sjukgymnast 5 kap. Hjärt- och kärlsjukdomar Allmänt Allmänna bestämmelser om hur bedömningen ska ske och vad som generellt sett ska beaktas har samlats under underrubriken Allmänt. Det som anges under denna rubrik gäller således samtliga behörigheter. Dessa bestämmelser har tidigare angivits i respektive bestämmelse om specifika krav för innehav.