Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

Transkript

1 Slutrapport Projekt Dnr Nh Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten Erik Noaksson, Håkan Lutz, Per Rosander, Jonas Köping, Tomas Östberg, Lena Stigh och Sven Wadman

2 Slutrapport Projekt Dnr Nh Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten Erik Noaksson 1 *, Håkan Lutz 2, Per Rosander 3, Jonas Köping 1,4, Tomas Östberg 1, Lena Stigh 1 och Sven Wadman 1 1 Jegrelius - Institutet för tillämpad Grön kemi, Regionförbundet Jämtlands län, Studiegången 3, Östersund 2 Broryd & Lutz, Kolargatan 2, Stockholm 3 Enviroaction, Nordostpassagen 48, 2tr, Göteborg 4 Nuvarande adress: Sala Kommun, Stora torget 1, Box 304, Sala *Ansvarig för projektets genomförande och slutrapport är Jegreliusinstitutet för tillämpad Grön kemi genom projektledare Erik Noaksson till vem korrespondens ställs (erik.noaksson@jegrelius.se, )

3 Sammanfattning Tributyltenns (TBTs) hormonstörande effekter är väl kända. Det faktum att ämnet har orsakat bl.a. tvåkönade snäckor i Engelska kanalen anses idag vara den bäst dokumenterade negativa effekten av ett miljögift någonsin, fullt jämförbar med att exponering för asbest orsakar cancer hos människor. Detta ledde 2008 till ett globalt förbud mot användning av TBT i båtbottenfärger för alla fartyg, och markerar allvaret i behovet av att hitta och utveckla alternativa tekniker för att hålla båtars skrov fria från påväxt utan biocidalt aktiva ämnen. Jegreliusinstitutet för tillämpad Grön kemi har under drivit teknikupphandlingsinitiativet Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten, finansierat av Naturvårdsverket. Syftet med initiativet har varit att snabba på introduktion och användning av alternativa tekniker till de traditionella giftiga båtbottenfärgerna. Tanken har varit att skapa ett kundintresse som gör det möjligt att samordna köpkraften i en beställargruppering och ta tekniksprång enligt Energimyndighetens framgångsrika teknikupphandlingskoncept på området energieffektivare lösningar. Vi kan dra slutsatsen att fyra alternativa teknikområden för fritidsbåtar är särskilt intressanta att lyfta fram för en teknikupphandling: skrovskyddsdukar, båtlyftar, köra-upp-på-bryggor samt båttvättar. De affärsmodeller som vi har gjort indikerar att dessa teknikområden har produkter som både ger förutsättningar för ett teknikskifte bort från de traditionella giftiga båtbottenfärgerna, och har potential att ge alternativa ekonomiska vinster. Exempelvis kan attraktiv mark för varv frigöras och tillgången till att använda fritidsbåt kan öka. Man kan också öka andrahandsvärdet på båten, minska bränsleförbrukning samt minimera tiden för underhåll. De viktigaste köpargruppsintressenterna för fritidsbåtar i Sverige är Svenska Båtunionen (SBU), som representant för många små Svenska båtklubbar, samt de större båtklubbarna Kungliga Svenska Segel Sällskapet (KSSS) och Svenska Kryssarklubben (SXK). Vår slutsats är att området har mycket gynnsamma möjligheter att i en teknikupphandling ytterligare stimulera till teknikutveckling som möter kundernas behov. Möjligheten att pressa inköpspriserna för dessa produkter är dessutom stor, eftersom merparten av de produkter som vi i denna förstudie har valt att lyfta fram inte har betydande marknadsandelar idag. Inom yrkessjöfarten har vi kunnat identifiera att innovationshöjden på området ytbeläggning av fartygsskrov är låg och verkar ha gått i stå. Bruket av t.ex. silikonfärger har minskat istället för att öka p.g.a. deras bristande funktion. Flertalet forskningsprojekt på området är i tidiga utvecklingsfaser och långt ifrån en marknadsintroduktion. Till det ska läggas att aktörerna inom yrkessjöfarten är mycket dåligt samordnade på ett nationellt plan. Eftersom förutsättningarna för en teknikupphandling inom yrkessjöfarten idag bedöms som dåliga föreslår vi att ett nationellt dialogforum inrättas för att föra de kommersiella aktörerna och de sjöverkande myndigheterna närmare varandra. Dessutom bör teknikfokus uppmuntras Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

4 på området för olika rengöringssystem, där regelbunden tvättning i kombination med en hård ytbeläggning, typ s.k. isbrytarfärger, är ett teknikområde med stor framtida potential. Slutligen kan vi konstatera att förutsättningarna för att teknikupphandla alternativa lösningar till bottenmålning av fritidsbåtar aldrig har varit bättre. Båtägarna är positiva till detta, men har signalerat att de alternativa teknikerna bör bli bättre verifierade och testade av oberoende part, innan förutsättningarna finns för en skarp teknikupphandling. För att öka penetrationshastighet och -grad av biocidfria alternativ är det önskvärt att stat, kommuner och andra offentliga aktörer satsar resurser och medel. Det är dessutom önskvärt att dessa satsningar är teknikneutrala om inte starka skäl föreligger. Vi kan idag inte se att teknikupphandling som metod skulle medföra några större juridiska problem om katalysatorn för processen (operating agent) utgörs av en kommun eller ett landsting. Myndigheternas roll och doseringen av ekonomiska incitament vid en potentiell kommande teknikupphandling återstår att utreda och är möjliga att beskriva först då en tydligare beställargruppering har formats. Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

5 Abstract Endocrine effects observed as imposex among marine gastropods in UK waters, due to prolonged exposure to the antifouling agent Tributyltin (TBT), is now being recognized as one of the clearest evidence of an anthrophogenic substance causing adverse negative biological effects on wildlife species. The exposure-effect relationship of TBTs endocrine action is in this regard comparable with the strong evidence that asbestos cause cancer in humans. The seriousness of TBTs toxicity therefore lead to a global ban in 2008 of all TBT-based antifouling paints, which marks the importance of enhancing the development and market introduction of new more environmentally adapted non-toxic alternatives. The Jegrelius Institute of Applied Green Chemistry initiated a technology procurement initiative, financed by the Swedish Environmental Protection Agency (Dnr Nh), aiming at speeding up the introduction and use of alternative techniques opposed to the traditional biocide containing antifouling paints. The idea was to use the technology procurement methodology previously developed and used by the Swedish Energy Agency to speed up the introduction and use of more energy efficient technologies in Sweden. The concept is based on the idea that a large group of dedicated buyers, in a procurement process, can make the market (suppliers) leapfrog through their joint spending power. We can in this investigation conclude that four alternative technology sectors are most interesting for an upcoming technology procurement process: hull protective membrane devices, boatlifts, drive-on-docks, and boatwashers. Our conducted business models indicates that products within these four categories give the technological possibilities for a technology shift beyond the use of traditional biocide antifouling paints, with the potential of also delivering alternative cost-benefits for the customers. New attractive land areas can be accessible, the access to leisure boats can increase, increased retail value on the boat, less fuel consumption and maintenance costs etc. The most important actors in Sweden, representing many potential customers on the leisure boat market, are the Swedish Yachting Association (SBU), the Royal Swedish Yacht Club (KSSS), and the Swedish Cruising Association (SXK). The alternative antifouling technologies that we have identified within this project gives large possibilities to conduct a technology procurement process that meets the customers demand and will, at the same time, have large potential to lower the retail prices, since none of the identified products today have a large share of the market. The innovative height regarding alternative non-toxic antifouling surface technologies seems to be low within the professional maritime sector. The use of silicon-based antifouling paints has decreased, instead of increasing, due to their lack of function. Several research projects are in their early developing faces and far from a market introduction. A draw back from a technology procurement stand point is the lack of national coordination among Swedish maritime actors. Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

6 In order to proceed towards a technology procurement process focusing on solutions for the Swedish maritime sector, a national dialog forum is urgently needed where both commercial and governmental actors can meet on a regular basis. Various cleaning systems (e.g. mobile robotic systems) should be paid special attention, since there are several cleaning systems under development that, combined with a hard inert bottom paint, have large environmental and economical potential. In conclusion, the conditions to make a technology procurement aiming at alternative environmental adapted antifouling solutions for the leisure boat market have never been better. Many leisure boat owners are positive, but the have also made clear that more thorough testing and validation of the new technologies highlighted within this project needs to be done before they are ready to be committed for the technology procurement process. In order to further promote the introduction and use of theese alternatives it is recommended that the government, municipalities and other public actors allocate financial means used economically sound and technologically neutral. It does not seem to be any obvious legal obstacle for municipalities or County Councils to take an active part in catalyzing a technology procurement process as operating agents due to Swedish or EU jurisdiction. Public authorities role and the possibilities to use economically incitements in an upcoming technology procurement process needs to be further investigated when a more dedicated group of buyers have been formed. Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

7 Innehållsförteckning Sammanfattning Abstract 1. Bakgrund 1 2. Syfte och mål 2 3. Projektledning 4 4. Resultat 6 Delrapport 1: Fritidsbåtar Delrapport 2: Teknikkartläggning fritidsbåtar Delrapport 3: Antifoulingmetoder för fartyg i yrkestrafik Delrapport 4: Juridiska förutsättningar för en innovationsupphandling av funktionen ren botten utan gift 5. Slutsatser och förslag 7 Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten

8 1. Bakgrund Marin påväxt på båtars skrov har sedan urminnes tider varit ett känt problem. Den vanligaste lösningen har varit att applicera en färg som innehåller någon form av biocid (bekämpningsmedel), som har tagit bort påväxten genom en toxisk verkan. Tributyltenns (TBTs) hormonstörande effekter är väl kända. Det faktum att ämnet har orsakat bl.a. tvåkönade snäckor i Engelska kanalen anses idag vara den bäst dokumenterade negativa effekten av ett miljögift någonsin, fullt jämförbar med att exponering för asbest orsakar cancer hos människor. Detta ledde 2008 till ett globalt förbud mot användning av TBT i båtbottenfärger för alla fartyg, och markerar allvaret i behovet av att hitta och utveckla alternativa tekniker för att hålla båtars skrov fria från påväxt utan biocidalt aktiva ämnen. Jegreliusinstitutet för tillämpad Grön kemi har under drivit ett teknikupphandlingsinitiativ, finansierat av Naturvårdsverket. Syftet med initiativet har varit att snabba på introduktion och användning av alternativa tekniker till de traditionella bottenfärgerna. Tanken har varit att skapa ett kundintresse som gör det möjligt att samordna köpkraften i en beställargruppering som skulle möjliggöra tekniksprång enligt samma koncept som Energimyndigheten framgångsrikt jobbade med energieffektivare lösningar under talet. En viktig aspekt har varit att skapa klarhet i de möjligheter och hinder som finns för en skarp teknikupphandling utifrån att en offentlig inrättning bör agera katalysator eller s.k. operating agent enligt Energimyndighetens tidigare arbetssätt. Speciellt fokus har därför lagts på att beskriva de juridiska förutsättningarna för offentligheten att stimulera innovationer genom teknikupphandling på detta område. Utgångspunkten för projektet har varit Sveriges havsmiljöarbete där Naturvårdsverket utifrån havsmiljöanslaget särskilt har prioriterat åtgärder som stimulerar båtägare att använda andra alternativ än att måla båtbotten inom fokusområdet farliga ämnen (Naturvårdsverket, ISBN ). Projektets utgångspunkt har därför varit att fokusera detta initiativ på tekniklösningar som inte använder sig av biocidprodukter (bekämpningsmedel) som faller in under EU s biociddirektiv (98/8/EG Biociddirektivet). Eftersom det förekommer bottenfärger som innehåller zinkoxid, som inte faller under biociddirektivet då dessa klassas som fysikaliska färger, men som på mycket starka grunder kan ifrågasättas utifrån ett toxikologiskt perspektiv, valde vi att utåt kommunicera projektet som initiativet Ren botten utan gift. Detta för att tydliggöra att även de zinkoxidbaserade färgerna ligger utanför detta projekts fokus. Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 1

9 2. Syfte och mål För att kunna undersöka förutsättningarna för en teknikupphandling på området alternativ till giftiga båtbottenfärger delade vi upp arbetet i två huvudområden: fritidsbåtar samt större fartyg (yrkessjöfart). Syftet med indelningen var att klargöra och beskriva följande: o Att genom teknikfrontsanalyser beskriva de på marknaden idag befintliga produkterna och tekniska lösningar för att hålla fritidsbåtar och större fartyg rena från påväxt. o Genomgång av forsknings- och innovationsfronten på området för alternativa tekniker med fokus på tekniker som inte använder toxiska ämnen för att nå funktionen och därmed ej heller faller in under EU s biociddirektiv. o Att i marknadsanalyser för de två områdena beskriva följande: Kunder och möjliga köpargrupperingar samt ge förslag på möjliga beställargrupperingar som är mest intressanta att arbeta vidare med mot en teknikupphandling. Ge förslag på kravspecifikationer utifrån de identifierade beställargrupperingarnas behov. Ge förslag på möjliga affärslösningar utifrån de identifierade alternativa teknikerna och kundernas behov. Syftet med uppdelningen mellan fritidsbåtar och större fartyg var också att vi för fritidsbåtssektorn ville lägga tyngdpunkten på att inventera alternativ som inte innefattade färglösningar, eftersom mindre båtar upp till ca 12 meter erbjuder betydligt större möjligheter att t.ex. förvara ur vattnet än vad som är möjligt med ett längre fartyg. När det gällde de större fartygen låg fokus istället på att mer i detalj beskriva teknik- och marknadsförutsättningarna för ytbehandlande lösningar av olika slag, inklusive båtbottenfärger, då denna teknik är dominerande för större fartyg och teknikutvecklingen i övrigt mer begränsad på detta område. För att öka intresset för projektet och samtidigt få en djupare analys av innovationsfronten på området anordnades även en öppen internationell utlysning med syfte att bjuda in och visa upp de 10 mest lovande teknikerna inom fyra teknikområden i initiativets monter Ren botten utan gift på båtmässan Allt för Sjön i Älvsjö 5-13 mars Information om detta initiativ och projektet som helhet spreds på hemsidorna resp. Idén med att utlysa en tävling om dessa monterplatser bygger på att litteraturstudier och intervjuer bara ger en begränsad bild av teknikfronten. Det är svårt att få en bra uppskattning av hur långt i tid som vissa innovationer ligger från en marknadsintroduktion. Att i en öppen ansökningsprocess låta marknadens aktörer själva komma in med förslag på funktionslösningar såg vi därför som ett effektivt verktyg för att bedöma teknikfronten på området. Jegreliusinstitutet har sedan tidigare medverkat i Region Hallands Svenska Miljöinnovationstävling, med mer än 10-års samlade erfarenheter av att bedöma Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 2

10 miljöinnovationer på ett liknande sätt. I urvalsprocessen utnyttjade vi därför dessa kunskaper vid utformandet av ansökningsformulär, kommunikationskanaler för att nå ut till innovatörer och företagare, samt hur det slutgiltiga urvalet av deltagande företag skulle gå till. Som beslutsstöd i urvalsprocessen låg våra tidigare utförda teknik- och marknadsanalyser. Trots att utbudet av alternativa tekniker är klart större för fritidsbåtar var ambitionen att vissa upp tekniker som även skulle kunna passa större fartyg. Ur denna synvinkel kan båtmässan i Älvsjö tyckas dåligt vald, men gjordes utifrån att detta forum attraherar stor publicitet i nationell press, samlar flertalet sjöverkande myndigheterna, och även lockar besökare inom yrkessjöfarten. Ett ytterligare syfte och mål med detta projekt har varit att beskriva förutsättningarna för att genomföra teknikupphandling inom området alternativ till giftiga båtbottenfärger för båtar. Projektet har därför ur ett juridiskt perspektiv utrett och beskrivit: o Olika frågeställningar som kan uppstå vid en teknikupphandling ur ett holistiskt perspektiv med avseende på olika sätt att genomföra en innovationsupphandling, skillnader mellan stat och kommun/landsting i kontexten innovationsupphandling, funktionsupphandling som avtalsform, samt resonemang kring hur en möjlig kravspecifikation skulle kunna se ut. o Ett särskilt fokus har legat på att klargöra olika alternativa sätt att genomföra en innovationsupphandling. Utifrån en innovations avstånd till marknadsintroduktion beskrivs mer ingående koncepten: För kommersiell upphandling (Pre Commercial Procurement), Teknikupphandling (Technology procurement), samt utfästa köpargarantier (Forward Commitment Procurement). Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 3

11 3. Projektledning Projektledaren Erik Noaksson har fungerat som koordinator för initiativets aktiviteter och som övergripande sammanhållande resurs. Projektledaren har återrapporterat projektets status och fortlöpande resultat till styrgruppen under projektet. Projektledaren har haft huvudansvaret för planering, urval av företag, och genomförande av initiativets deltagande vid båtmässan Allt för Sjön Projektledaren har ansvarat för att skriva slutrapporten. Under ledning av Naturvårdsverket tillsattes en styrgrupp för att underlätta dialogen mellan nyckelaktörer inom de berörda områdena. Till styrgruppen bjöd initiativet in aktörer att delta som antingen representerade möjliga kunder i en kommande teknikupphandling alt. skulle kunna bli aktuella som katalysatorer/ operating agents vid en kommande teknikupphandling, eller på annat sätt verka stödjande i teknikupphandlingsprocessen, t.ex. finansiellt. Det var alltså ett medvetet val att inte inbjuda leverantörssidan till styrgruppen utan istället förra den dialogen via projektets teknik- och marknadsanalysaktiviteter. De myndigheter som har deltagit i styrgruppen är Naturvårdsverket, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Vinnova. Organisationer som företräder betydande kundgrupperingar inom Svenskt båtliv och yrkessjöfarten har varit Svenska Båtunionen och Sveriges Redareförening. Även Skärgårdsstiftelsen, Kustbevakningen samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har bjudits in att delta. Kemikalieinspektionen var fram till mars 2011 med i projektets styrgrupp, men valde efter långvarig diskussion att gå ur styrgruppen eftersom myndigheten inte kunde stå bakom att kandidatprodukter inom projektet i dess presentationsmaterial beskrevs som giftfria. (Kurt Haglund, Kemikalieinspektionen). Initiativet har nyttjat flertalet experter inom olika områden. Till styrgruppen knöts Hans Nilsson, Fourfact AB, som senior expert m.a.p. teknikupphandling utifrån hans tidigare arbete vid Energimyndigheten/NUTEK. Håkan Lutz vid Broryd & Lutz AB, har haft i uppdrag att genomföra teknik- och marknadsanalyser samt beskriva kundgrupperingar gällande alternativ till giftiga båtbottenfärger m.a.p. fritidsbåtar. Per Rosander, EnviroAction, har haft i uppdrag att genomföra teknik- och marknadsanalyser samt beskriva kundgrupperingar gällande antifoulingmetoder för fartyg i yrkestrafik. Juridisk sakkunskap rörande förutsättningarna att genomföra en teknikupphandling har genomförts av juristen Jonas Köping vid Jegreliusinstitutet. För koordinering, planering och genomförande av initiativets monter Ren botten utan gift vid båtmässan ansvarade Sven Wadman på Jegreliusinstitutet. Sven ledde ansöknings- och urvalsprocessen genom en urvalsgrupp som förutom projektledaren även bestod av konsulten Andreas Englund, Imago Cartena, fristående affärsutvecklare inom miljöteknikområdet och tidigare verksam inom den Svenska Miljöinnovationstävlingen, samt Magnus Hedenmark, Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 4

12 Ecoprofits, fristående expert inom risk- och hållbarhetsbedömningar. I urvalsprocessen deltog även Petra Wallberg, Naturvårdsverket, samt Erik Eklund, Transportstyrelsen. Som sakkunniga till gruppen verkade Håkan Lutz och Per Rosander. Projektet har tagit kommunikativ hjälp av Helena Engberg vid Trampolin PR under projektets gång samt med framställande av initiativets monter vid båtmässan i Älvsjö. Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 5

13 4. Resultat På kommande sidor presenteras rapportens resultatet i form av fyra delrapporter. Efter delrapporterna följer slutsatser och förslag. Delrapport 1: Fritidsbåtar Delrapport 2: Teknikkartläggning fritidsbåtar Delrapport 3: Antifoulingmetoder för fartyg i yrkestrafik Delrapport 4: Juridiska förutsättningar för en innovationsupphandling av funktionen ren botten utan gift Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten 6

14 Delrapport 1: Fritidsbåtar

15 Delrapport 1: Fritidsbåtar Broryd & Lutz AB 2010, för Jegrelius institutet för tillämpad Grön kemi. Delrapport 1: Fritidsbåtar 1

16 Sammanfattning Nuläge Det finns i Sverige knappt en miljon fritidsbåtar, varav ca 70% är okölade båtar kortare än sju meter med en totalvikt av mindre än ett ton. Majoriteten av fritidsbåtarna, över 85%, är idag byggda i plast eller metall, material som lämpar sig betydligt bättre för förvaring i luft än i vatten. De ca 50% av fritidsbåtsägarna som använder någon sorts antifouling idag använder sig främst av bottenfärger, torrläggning eller manuell mekanisk rengöring för att hantera påväxten. Hur stora problemen med påväxt är skiljer sig dock väldigt mycket från situation till situation. Längs kusterna upplever ca 30-45% av båtägarna stora problem med påväxt, medan endast ett par procent av båtägarna med båtar i insjöar känner likadant. Ca 80% av båtägarna sköter sin båt själva, och endast en liten del lämnar helt skötseln till varv eller marinor. Nästan hälften(46,1 %) av fritidsbåtarna förvaras vid egen brygga, och ytterligare en stor del förvaras på land (28,2 %). Knappt en femtedel, (18,4 %), har båten på annan båtplats gemensamt med andra. Många av dessa torde höra till landets ca båtklubbar som organiserar närmare en kvarts miljon medlemmar. Teknikfront Det finns på marknaden idag en uppsjö lösningar för att hantera påväxtproblemen på olika båtar och i olika situationer. Dessa lösningar kan grupperas med avseende på vilket angreppssätt de har till att lösa problemet. Generellt kan sägas att grundindelningen kan göras i två grupper: de lösningar som förhindrar eller förebygger påväxning, och de lösningar som åtgärdar påväxning. De förstnämnda kan delas in i kemiskt verksamma, torrläggning, skrovskydd i vattnet, ytenergi, ytstrukturer, ultraljud, elektriska osv, medan de sistnämnda primärt utgörs av olika metoder för att avlägsna alger, havstulpaner, musslor, sjögräs och andra påväxtorganismer när de redan etablerat sig på skrovet. Marknadsanalys De olika lösningar som kunnat kartläggas under arbetet med denna rapport har presenterats för företrädare för potentiella köpargrupper och andra viktiga intressenter: Båtklubbar Kommersiella Marinor Gästhamnar Privata Kunder Responsen från dessa presentationer och de intervjuer som gjorts har analyserats i ett försök att klargöra vilka preferenser och åsikter som definierar attityden till och behovet av nya lösningar för olika situationer. Delrapport 1: Fritidsbåtar 2

17 Förändringar i hur beväxning bekämpas ger oundvikligen effekter på andra områden: båtlyftar förändrar bilden av båtar som ligger i vattnet och guppar, båttvättar kan ge lokala gödningseller andra miljöstörande effekter, skrovskyddsdukar kan vara mer eller mindre estetiskt tilltalande och så vidare, men det finns även rent ekonomiska effekter att ta hänsyn till. Många små marinor och båthandlare får en inte oväsentlig del av sin utkomst från bottenbehandlingar, och kan, om inte alternativen medför andra inkomstkällor, påverkas negativt ekonomiskt, varför de i så fall är nödgade att motverka förändring. Slutsatser och förslag Med utgångspunkt i insikten att ingen enskild lösning klarar att fylla alla behov som finns hos de olika köpargrupperna och/eller andra intressenter har ett antal möjliga ekonomiska och tekniska lösningar för olika situationer indikerats. Avsikten var ursprungligen att lansera ett fåtal specifika affärslösningar, men under arbetets gång har det kunnat konstateras att den ursprungliga planen bör ersättas av ett upplägg där det klart redovisas vilka möjligheter och krav alternativa tekniker medför. Av de uppgifter och antaganden som ligger till grund för beräkningarna är flera mycket osäkra, och ibland rent hypotetiska. Detta gäller kanske framförallt en av de allra viktigaste faktorerna, nämligen finansieringen. Det idag föreliggande statliga stödsystemet snedvrider tyvärr den ekonomiska verkligheten som köpargrupperna ställs inför på ett olyckligt sätt. Ett mer teknikneutralt system skulle väsentligt förbättra situationen för brukarna, och därmed takten varmed förändring kan förväntas ske. I kalkylerna har därför två olika situationer redovisats för varje lösning, med och utan stöd motsvarande LOVA-stödet, vilket får återspegla en övertygelse om att stöd bör och kommer att kunna sökas även för dessa lösningar. De tydligast framträdande slutsatserna: det finns en mängd möjliga affärer att göra med ny teknik nya tekniklösningar kan vara attraktiva för alltifrån båtklubbar och kommersiella aktörer till privatpersoner med egen båtplats offentlig finansiering kan i flera fall vara av avgörande betydelse för utvecklingen, på gott och ont det finns mycket stor potential för gemensamma upphandlingar, eftersom marknaden för alternativa lösningar idag är så liten att inga skalfördelar går att exploatera För att påverka produkt- och marknadsutveckling ter det sig lämpligt att organisera köpargrupper med bas i etablerade intresseorganisationer för marint liv: Båtunionen som representant för en sammanslutning av små båtklubbar Kungliga Svenska Segel Sällskapet, Kryssarklubben och andra stora båtklubbar var för sig Varvsföreningen, som organiserar marinor Gästhamnsföreningen, med många viktiga medlemmar Marinhandlarföreningen, som är viktiga för distribution och marknadsgenomslag Delrapport 1: Fritidsbåtar 3

18 För att öka penetrationshastighet och bruk av alternativa miljöanpassade tekniker för antifouling är det önskvärt att stat, kommuner och andra offentliga aktörer satsar resurser och medel, att dessa satsningar är genomtänkta, och, om inte starka skäl föreligger, teknikneutrala. Delrapport 1: Fritidsbåtar 4

19 Innehållsförteckning A. Syfte och metod 6 Syfte 6 Metod 6 Värderingsgrunder 7 B. Teknikfronten 9 a. Ytbehandlingar 9 b. Ytbeläggningar låg ytenergi resp. hårda beläggningar 11 c. Båtlyftar 11 d. Båttvättar 13 e. Köra-upp-på-bryggor (KUB) 15 f. Skrovskydd 16 g. Övriga 17 C. Marknadsanalys 19 Nulägesbeskrivning 19 Intressenter 21 Preferenser 24 Köpmotivatorer 25 Finansiering 26 Ekonomi 27 D. Slutsatser och förslag 35 Köpargrupperingar 35 Föreslagna lösningar för typscenaria 36 Framtid 40 Källor 41 Delrapport 1: Fritidsbåtar 5

20 A. Syfte och metod Syfte Jegreliusinstitutet för tillämpad Grön kemi har startat projektet Förstudie av innovationsupphandling av ren båtbotten för att undersöka förutsättningarna för att snabba på marknadsintroduktionen av fler och bättre tekniker som kan hålla båtars botten fria från påväxning utan användning av giftiga kemikalier för att nå önskad funktion. I decennier har problemet varit känt att båtbottenfärger, innehållande ex. tenn och koppar, kan ha mycket negativa sidoeffekter på havsmiljön. Skärpt lagstiftning har gjort att flera färger har blivit förbjudna och fler miljöanpassade alternativ har introducerats på marknaden. Utbudet av miljöanpassade lösningar är dock fortfarande begränsat och fler alternativ behövs för att passa olika typer av fartyg och fritidsbåtar som används i skilda havsmiljöer. Dessutom finns det oklarheter om hur miljöanpassade de nya alternativen verkligen är. Syftet med projektet är att undersöka om det är möjligt att samordna många kunder till en köpstark beställargruppering som på marknadsmässiga villkor kan få leverantörer att tillhandahålla lösningar som svarar upp mot funktionskravet ren botten utan gift. Tillvägagångssättet kallas för teknikupphandling och användes effektivt av Energimyndigheten på 1990-talet för att snabba på marknadsintroduktion av bl.a. värmepumpar och energieffektivare vitvaror. Mer specifikt syftar denna delrapport till att lyfta fram de alternativ som finns på eller nära marknaden för fritidsbåtar, att identifiera kundgrupper som skulle kunna utgöra beställargrupperingar i en eventuell teknikupphandling, att redovisa slutanvändarnas attityder visavi de identifierade alternativen, samt att peka på affärsupplägg som skulle vara attraktiva för samma slutanvändare. Rapporten är strukturerad som följer: 1. Teknikfrontsanalysen går igenom de olika produkter och tekniska lösningar som idag finns på eller nära fritidsbåtsmarknaden. 2. Marknadsanalysen går igenom vilka kundgrupper och intressenter som finns i fritidsbåtssektorn. 3. Slutsatser och förslag 4. Bilaga: teknikkartläggning Initiativet finansieras av Naturvårdsverket med en styrgrupp där Svenska Båtunionen, Sveriges Redareförening, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen samt Vinnova ingår. Metod För kartläggningen av teknikfronten gjordes en genomgång av relevant akademisk litteratur, branschlitteratur och tidskrifter. En omfattande internetsökning gjordes för att komplettera litteratursökningen. Intervjuer och faktainhämtning gjordes med kommersiella aktörer såsom produktleverantörer, samt myndigheter och institutioner som Miljödepartementet, Transportstyrelsen, Naturvårdsverket, Kommuner och Högskolor. Delrapport 1: Fritidsbåtar 6

21 För marknadsanalysen inhämtades information om intressenter, deras preferenser och attityder i intervjuer och skriftlig faktainhämtning från intresseföreningar och organisationer såsom Svenska Båtunionen, Gästhamnsföreningen, Svenska Kryssarklubben, Kungliga Svenska Segel Sällskapet, Sweboat, Varvsföreningen, Gästhamnsföreningen och Kommuner, men också kommersiella aktörer som enskilda varvs- och marinaägare och i något fall enskilda båtägare. Håkan Lutz, Broryd & Lutz AB, har varit utredare och rapportförfattare. Från Broryd & Lutz AB har även David Egertz och Gautam S. Bhattacharyya medverkat i produktionen. Värderingsgrunder I arbetet med att i någon mån värdera existerande lösningar har naturligtvis ekonomiska faktorer vägt tungt, liksom slutanvändarens alternativkostnad, dvs de direkta och indirekta kostnader som olika varianter av bottenbeväxningsbekämpning medför. Försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen innebär i tekniska sammanhang att när osäkerhet föreligger om ett ämnes farlighet skall det betraktas som farligt. Så här definieras försiktighetsprincipen i Miljöbalken (2 Kap 3 ): "Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön" Alternativkostnad Alternativkostnad är i ekonomiska sammanhang en fiktiv kostnad som används vid benämningen av alternativa resursanvändningar. Kostnaden är den förlorade intäkten från det alternativet man inte valt att nyttja. Alternativkostnaden för att använda en resurs för ett visst ändamål är alltså den nytta (det värde) som resursen skulle kunna ge i den bästa alternativa användningen. Ett standardexempel är när en person har en stor mängd pengar och två alternativ: Spara dem till en fast månadsränta eller betala av sina lån. Väljer man att spara till en fast månadsränta blir månadskostnaden på lånet den alternativa kostnaden. Väljer man att å andra sidan betala av sina lån så blir den förlorade ränteintäkten den alternativa kostnaden. I fallet med investeringar för att eliminera behovet av färgbaserade lösningar för båtbottnar är det istället en alternativkostnad i bemärkelsen verklig alternativ kostnad som måste åsyftas. Om man gör en investering i, säg, en båtlyft, medför detta att man under båtlyftens livslängd inte behöver lägga tid, pengar och arbete på att bottenmåla båten. Detta medför en direkt besparing, varav en del (kostnaden för färg) är enkel att sätta ett pris på, medan en annan del Delrapport 1: Fritidsbåtar 7

22 är svårare att kvantifiera eftersom båtägaren sällan själv värderar den tid och det arbete det tar att måla båten i kronor och ören. I många fall kan det vara så att båtägaren värderar sitt arbete med båten som något positivt och inte ett nödvändigt ont (kostnad). En besparing på detta område skulle då möjligen inte ses som odelat positiv. Säljbarhet Till syvende och sist är det, alla miljöhänsyn tagna i beaktande, hur attraktiv en produkt eller lösning är för slutkunden som avgör om den kommer att få genomslag. Det vore därför direkt kontraproduktivt att värdera miljöhänsyn högre än andra, och ofta viktigare, köpmotivatorer. Utgångspunkten för värderingen av alternativa tekniker är därför att lösningen som helhet skall vara mer attraktiv ur köparens synvinkel, med köparens preferenser. Miljöeffekterna, såtillvida de inte är köparens viktigaste motivation, måste följa med som en nog så viktig bieffekt. Delrapport 1: Fritidsbåtar 8

23 B. Teknikfronten Valet av antifoulingteknik på fritidsbåtssidan beror på ett antal olika faktorer. Dels är påväxten svårare ju saltare vatten båten befinner sig i, dvs främst på västkusten och delvis i Östersjön. I insjöar är som nämnts påväxt generellt inte en faktor som besvärar båtägarna. Båtens storlek och beskaffenhet är en annan, där det naturligtvis är lättare att behandla mindre båtar än kölbåtar och segelbåtar. För att kunna utforma möjliga affärskoncept i syfte att hålla båtbottnar rena från påväxning utan giftiga båtbottenfärger har en kartläggning av miljöanpassade alternative antifoulingtekniker som finns på marknaden gjorts. Denna kartläggning har sedan utvidgats något till att ta med några alternativ som inte finns kommersiellt tillgängliga, men som har potential att finnas på marknaden inom ett par år. Inledningsvis beskrivs summariskt - även de huvudsakliga ytbehandlings- och ytbeläggningsalternativen. Antifoulingmetoderna för fritidsbåtar kan indelas enligt följande kategorier: a. Ytbehandlingar b. Ytbeläggningar c. Lyftsystem d. Köra-upp-på-bryggor e. Båttvättar f. Skrovskydd g. Övriga (ultraljud, elektrolys, samt obeprövade och/eller tveksamma lösningar) Tonvikten i denna delrapport ligger på lyftsystem, köra-upp-på-bryggor, båttvättar och skrovskydd. Det finns tre huvudsakliga anledningar till detta; dels att ytbehandlingar/ytbeläggningar har visat sig vara nödvändiga på större fartyg, varför dessa lösningar täcks in av den andra delrapporten inom projektet. Ett andra skäl är strävan att åstadkomma rena båtbottnar fria från toxiskt verksamma ämnen. Försiktighetsprincipen pekar då på tillrådligheten i att välja en lösning som inte bara eliminerar toxiner, utan i möjligaste mån alla kemiskt aktiva ämnen, eftersom även kemikalier som inte är känt toxiska mycket väl kan vara miljöstörande när de släpps ut. Till sist finns det en uppsjö av lösningar som är relativt nya på marknaden, samtidigt som de inte kräver några kemikalier som insatsvaror för att skapa önskad effect och funktion. a. Ytbehandlingar Alternativa färger - inte alltid miljöanpassade På senare tid har det också kommit nya, "giftfria" båtbottenfärger. Vid ekotoxikologiska tester, utförda vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) vid Stockholms universitet, har lakvatten från fyra av de mest använda färgerna testats för giftighet mot två vanliga organismer i Östersjön. De testade färgerna var Lefant H2000 (Lotrec AB), Mille light (Hempel färg AB), Micron Eco (International) och SSC-44 (US Gloss). Samtliga dessa färger Delrapport 1: Fritidsbåtar 9

24 har visat sig vara ungefär lika giftiga, eller giftigare än traditionella färger som innehåller gifter. Vad det är som läcker ut går inte att få reda på eftersom dessa nya färger inte ska vara baserade på att någon kemikalie har en giftverkan och därför inte har behövt något godkännande från kemikalieinspektionen. Men uppenbarligen läcker något som påverkar vanliga Östersjöorganismer negativt. (WWF 2005) I en rapport från Stockholms Universitet undersöktes den ekotoxikologiska potentialen i lakvatten från båtbottenfärger. Urlakning framkallades i såväl 7 artificiellt havsvatten som i naturligt havsvatten och testades på tre olika levande organismer. Generellt sett resulterade urlakning i artificiellt havsvatten i ett mer toxiskt lakvatten, upp till 12 gånger giftigare för organismerna än motsvarande lakvatten i naturligt havsvatten. Denna förhöjda toxicitet kunde förklaras av ökade koncentrationer av koppar och zink i det artificiella havsvattnet. I det naturliga havsvattnet var lakvattnet från fartygsfärgerna generellt giftigare än fritidsbåtsfärgerna. Den giftigaste färgen av alla var dock den s.k. biocidfria fritidsbåtsfärgen Micron Eco. Detta antyder att andra substanser än tillsatta aktiva agenter (biocider) var ansvariga för den ökade toxiciteten, som inte skulle ha upptäckts utan användandet av biologiska tester. (Toxicity of anti-fouling paints for use on ships and leisure boats to nontarget organisms representing three trophic levels, Jenny Karlsson, Erik Ytreberg, and Britta Eklund, Department of Applied Environmental Science (ITM), Stockholm University, November 2009 ) Biologiskt aktiva ingredienser Bland de biologiskt aktiva ingredienserna som testats finns pepparämne. En av KemI godkänd version av pepparämnesbaserad färg är EcoMar Färgen innehåller syntetiskt capsaicin, fenylcapsaicin. Färgen godkändes av KemI år 2002, men belades 2008 med försäljnings- och användningsförbud på initiativ av Miljödomstolen, Nacka Tingsrätt. Försök av enskilda individer att blanda egen pepparämnesfärg med hjälp av cayennepeppar har gjorts med varierande resultat. Effekterna tycks bero på vilken färgtyp man använder som grund, samt på vilket sätt man utvinner ämnet capsaicin som finns naturligt i cayennepeppar. Flytande form av ämnet verkar ge bättre resultat än pulverform. Sjöfartsverket utförde tester på flertalet bottenfärger där Ecomar färg 2000 ingick. Testerna utföll negativt för färgen som hamnade bland de sämsta alternativen, samt var avsevärt sämre än den utsedda referensfärgen. Produkten har dock utvecklat sedan dess. En annan variant är syrereducerande färg, som ska förhindra påväxt av havstulpaner, musslor, snäckor och liknande. Färgen skyddar skrovet genom en biologisk process där mikroorganismer förbrukar syre vid nedbrytning av färgens beståndsdelar, vilket genererar ett syrefattigt tunt skikt närmast skrovet där påväxtsorganismer ej trivs. Processen äger rum vid stillaliggande. Färgen lämpar sig främst till sötare vatten samt i insjöar. En saltvattenvariant är under utveckling. Försök har även gjorts med färger innehållande ämnet katemin, eller medetomidin, som huvudsakligen används av veterinärer som sövningsmedel. Effekten på havstulpaner har dock visat sig vara den motsatta. Larverna blir pigga av ämnet vilken förhindrar att de sätter sig på skrovet, eftersom deras ben befinner sig i rörelse. Huruvida färgen fungerar på andra Delrapport 1: Fritidsbåtar 10

25 påväxtorganismer än havstulpaner är okänt. Ämnet genomgår prövning hos kemikalieinspektionen. b. Ytbeläggningar låg ytenergi resp. hårda beläggningar Inom detta område kan nämnas beläggningar med låg ytenergi, bl.a. silikonbeläggningar. Silikon har låg vidhäftning vilket resulterar i att havstulpanernas larver har svårare att få fäste. Vissa silikonskikt har självpolerande förmåga vid framdrift av fartyget över en viss hastighet. Bland nackdelarna med silikonbeläggningar kan nämnas att silikonolja fälls ut ur färgerna och blir kvar i havsmiljön upp till 50 år, enligt bl.a. schweizisk forskning. Ett annat problem är att beläggningarna är mycket känsliga och lätt skavs av. En variant är teflonfärg, som finns i flera olika utföranden på dagens båtmarknad. De produkter som finns har dock endast medelgoda egenskaper för att förhindra påväxt, och endast i sötare vatten. Teflonduk/film eller PTFE-film är en stark, nötningstålig, lågfriktionsfilm som har god formbarhet till ojämna ytor. Denna produkt används idag ej för antifouling av båtskrov, men det är möjligt att principen fungerar för ändamålet. Det är dock osäkert hur väl det går att applicera duken på skrovet. Man kan även nämna släppa-lätt-beläggning, eller självstratifierad siloxan-polyuretanbeläggning. Eventuellt skulle denna beläggning kunna uppfylla kraven på en ny anti-foulingmetod. Bortom de marknadsnära lösningar som beskrivits ovan kan även nämnas lösningar baserade på fysisk ytstruktur: syntetisk fiskfjällsbeläggning, mikroräfflor, glasfjäll-beläggning och sälskinnsimitation, vilka dock inte fått någon större kommersiell spridning. Det råder stor osäkerhet om både kostnaderna och hur pass användbara metoderna verkligen är i stor skala. Inom området hårda ytbeläggningar finns t.ex. keramisk beläggning, ett preparat som ska skydda mot slitage och korrosion. Slutligen ska nämnas ytbeläggningar utan biologiskt aktiva ingredienser. Ett exempel är vattenbindande färg som gör att ett extremt tunt vattenskikt binds till skrovet, vilket ska minska friktionen och turbulensen. Det är dock inte någon antifouling-färg men kan användas som komplement till dessa. c. Båtlyftar Båtlyftar finns i många olika versioner, med många olika tekniska lösningar. En grundläggande princip för lyftar är mekaniska lyftar. De enklaste utgörs av en ställning med fyra ben som ställs på botten, och båten hissas upp med handkraft. Lite mer avancerade hissar kan monteras i bryggor eller andra fasta installationer, och lyften görs med elmotorer. En annan grundläggande princip är lyftar där man med hjälp av en luftpump ändrar lyftkraften i en flytkropp. Även dessa typer finns i flera varianter, där somliga är helt friflytande, medan andra mest påminner om förstärkta y-bommar. En tredje variant är flytande lyftar, där själva lyftet görs mekaniskt. Dessa lyftar fungerar alltså egentligen som mekaniska dito, men utan montering i brygga eller sjöbotten. Delrapport 1: Fritidsbåtar 11

26 Båtlyft eller båthiss är ett bra alternativ för att förhindra påväxt på skrovet då det är när båten ligger stilla som den mesta påväxten fastnar på skrovet. Om båtlyft finns som alternativ för båtägaren så är fördelarna att skrovet inte suger upp vatten vilket resulterar i lägre vikt och lägre bränsleförbrukning. Man behöver inte heller måla botten, underhålla bojar och kättingar, samt att man har bra vinterförvaring. (Båtmiljö.se) När man diskuterar båtlyftar är det viktigt att inte missa att båtlyftar de facto medför stora förändringar på många områden: Antifouling. Båtlyftar eliminerar helt behovet av antifouling så länge båten inte används längre perioder i sträck till sjöss. Åtkomlighet. På en båtlyft ligger båten helt stilla, och man kan med lätthet kliva i och ur båten, lasta, lossa och så vidare, men också tvätta, vaxa, polera och sköta om sin båt, även under vattenlinjen. Estetik. På en båtlyft ligger hela båten ovanför vattenytan, något som väsentligt förändrar utseendet av en hamn, där man är van att se båtar ligga och guppa sida vid sida i vattnet. Vissa båtlyftar levereras utrustade med tak, vilket kanske pekar på möjligheten att inte bara skydda skroven från vatten underifrån, utan också från UVstrålning osv uppifrån i någon sorts enkla båthus. Vinterförvaring. En av de allra viktigaste bieffekterna av båtlyftar är att de i många fall löser även vinterförvaringen. En båt på en båtlyft som klarar vintrar kan helt enkelt lämnas där den ligger när säsongen är slut! Denna faktor är kanske av störst betydelse i lägen där markpriser är höga, vilket ger höga kostnader för vinterförvaring, men det skulle också kunna möjliggöra eller väsentligt underlätta etablering på platser där ingen möjlighet till vinterförvaring i land alls är möjlig! Vikt. Enligt Sohrab Kazemahvazi, doktor i kompositkonstruktion vid KTH i Stockholm, är ett rimligt antagande att ett skrov i glasfiber/polyesterkomposit absorberar vatten till mellan fem och tio procent av sin vikt när det ligger i vatten. Ett skrov som torrt väger ett ton kommer alltså att väga mellan 1050 och 1100 kilo när det legat i en säsong. Viktförändringen är naturligtvis viktigast för snabba båtar. En utan tvekan partisk kalkyl från båtlyftleverantören Green Marine indikerar att för samma bolags kunder, vilka hör till den grupp där man kan vänta sig att hitta de högsta Delrapport 1: Fritidsbåtar 12

27 driftkostnaderna och därmed också den högsta betalningsviljan för alternativ, ser kostnadskalkylen ut som följer: Årsbesparingskalkyl enl. Greenmarine.se Båten behöver inte längre bottenmålas: Båten förbrukar mindre bränsle (torrt skrov): Inget behov av land- och sjösättning: Ingen hyra av förvaringsplats: Rabatt från försäkringsbolag: Inga utgifter för boj och kätting: Total årsbesparing: kr kr kr kr kr kr kr Trots att det finns en uppsjö av båtlyftar på marknaden verkar inte någon av dem vara anpassad för att också fungera som båttvätt, komplett med uppsamlingskärl för avtvättat material. Detta måste ses som förvånande, eftersom behovet uppenbarligen finns och en båt på en båtlyft enkelt kan tvättas och rengöras. d. Båttvättar Båttvättar finns i två egentliga huvudvarianter: Borsttvättar, som fungerar ungefär som en biltvätt med roterande borstar under vattnet Spolplattor, där man lyfter upp båten och tvättar för hand med högtryckstvätt över ett uppsamlingskar. Båda typerna fungerar för både segelbåtar och motorbåtar, men det finns än så länge inte några lösningar som klarar att tvätta rent överallt. På segelbåtsskrov missar borstarna ofta I övergången mellan skrov och köl, och på motorbåtar visar det sig mycket svårt att rengöra drev och akterspegel, vilket allvarligt minskar användbarheten. Den lokala miljöbelastningen kan öka med bruket av båttvättar, eftersom så gott som alla båtar bottenmålade med många lager färg, färg som varje år täcks över med ny färg, vilken inte bara tillför nya kemikalier utan också binder det som finns under. Regelbundet Delrapport 1: Fritidsbåtar 13

28 användande av båttvätt som antifoulingmetod kommer oundvikligen att nöta ned dessa lager färg (inklusive tex gamla lager av tennbaserade färger), vilket kan ge lokalt hög miljöbelastning. Det är alltså viktigt att samla upp avtvättat material. Ett ytterligare problem med borsttvättar ur ett miljöperspektiv är att de inte med säkerhet minskar den totala spridningen av miljöbelastande kemikalier. Anledningen till detta är att båttvättar fungerar utmärkt på båtar som fortfarande bottenmålas regelbundet. Moderna bottenfärger är generellt mindre effektiva än tidigare varianter, och det kan därför vara attraktivt för båtägare att komplettera vanlig bottenbehandling med tvätt. Att båtägare dessutom kan använda båttvättar för att slippa tvätta för hand vid upptagning eftersom det är bekvämt är uppenbart. Eftersom så gott som alla båtar i Sverige läggs i samtidigt, och kommer att behöva tvättas samtidigt (inom loppet av ett par veckor utom möjligen på vissa platser där settlingtiden för havstulpaner är mer utdragen) har man ett väldigt kort tidsspann att jobba med, i synnerhet som normalbåtsägaren använder sin båt i relativt liten utsträckning, och då framförallt under helger. Borsttvättarna klarar att tvätta max fyra båtar i timmen, som det ser ut idag. Under en åttatimmars arbetsdag hinner man därför tvätta maximalt 32 båtar, och i det aktuella tidsspannets tre helger hinner man därför tvätta knappt 200 båtar. Enligt uppgift från marinaägare är kundunderlaget så mycket mindre under vardagar att det verkar vara ett relevant antagande att estimera att i storleksordningen ytterligare 100 båtar går att tvätta under de mellanliggande veckodagarna. Totalt kan alltså en båttvätt hantera i storleksordningen 300 båtar, om tvättarna inte kombineras med en annan lösning. Under en säsong behöver dessa 300 båtar tvättas två till tre gånger, under två till tre tvåveckorsperioder. Hur många gånger per säsong båtarna behöver tvättas påverkar alltså inte det antal båtar som kan hanteras av en båttvätt! Dessa kalkyler stämmer väl med Håll Sverige Rents erfarenheter från etablerade tvättar, och är såvitt det kunnat utrönas bakgrunden till att kommersiella marinor inte gör bedömningen att tvättar är kommersiellt attraktiva. Spolplattor, där man lyfter båten ur vattnet med någon sorts kran, och spolar av den för hand, har åtminstone samma begränsningar när det kommer till cykeltider och därmed kapacitet, men de har å andra sidan den fördelen att det skulle gå att bygga spolplattor mycket billigt, eller att de kan utgöras av relativt enkla mobila lösningar. Att göra antagandet att en spolplatta klarar att hantera antifouling för mindre än 300 båtar är dock rimligt. Båttvättar i korthet Antifouling: Kan eliminera behovet av bottenfärger helt, men kräver att man håller koll på när tvätten måste göras: man måste anpassa sig till när havstulpanernas larver sätter sig på skrovet och tvätta relativt snart därefter. En båttvätt klarar därför att sköta antifoulingen för mindre än 300 båtar Bekvämlighet. Många båtägare tar upp sin båt för att tvätta av den en eller ett par gånger per år trots att den är behandlad med bottenfärg, eftersom moderna bottenfärger inte helt stoppar påväxning på skrovet. Vidare måste de flesta båtägare Delrapport 1: Fritidsbåtar 14