Malmö Släktforskarförening Tema: Oäkta barn av Niklas Hertzman. Oäkta barn M S F F

Transkript

1 Oäkta barn M S F F

2 Detta är ett oerhört stort ämne och troligen kommer vi bara att snudda vid de problem som dyker upp när man stöter på ett oäkta barn i släktforskandet. Oäkta betyder inte att barnet inte var äkta, utan att barnet var fött utom äktenskapet. Barnen fick ibland lida för detta ända upp i vuxen ålder. Det kunde hända att hantverkare ej tog oäkta födda pojkar i sin lära. Moderlös Faderlös Fader och Moderlös Källor: Släktforskar steg för steg av Per Clemensson och Kjell Andersson. Åke Norström, MSA Att finns uppgifter om barn födda utom äktenskapet - två uppsatser av Käthe Bååth och Anna Svensson, LLA

3 Synen på oäkta barn i äldre tid Olaus Magnus (1555): "För beständigt bär den, som blivit född utom äktenskapet, skammens märke på sitt anlete och i sitt hjärta, i det att han menar sig aldrig kunna komma till någon ära, trots att han vet, att det brott, som räknats och alltfor räknas honom till last, inte är hans, utan hans moders... Sällan följer dock lyckan den avkomma, som så bliver till, emedan det länder fadern till blygd och ej till heder, såsom Ambrosius säger, med anförande av 3. Kapitlet av vishetens bok:" "Men horbarn ska icke trivas, och säd av en orätt säng skall fördrivas".

4 Moderlös Egentligen ganska vanligt och framför allt i födelseböcker från och 1700-talet. Men detta är ju en sanning med modifikation. Detta beror ju på att prästen inte skriver ut mammans namn. På liknande sätt gör man i t.ex. mantalslängder (bara ett h för hustrun).

5 Benämning Hora, "kvinnsperson", "deja"...

6 Kyrkligt straff Enligt 1686 års kyrkolag skulle den som haft utomäktenskaplig förbindelse - "begått lönskaläge" som det kallades - " stå uppenbar skrift", vilket innebar att kvinnan skulle stå på en särskild pliktpapp i kyrkan och få sin avlösning i hela församlingens närvaro. Teologiskt innebar ceremonin dels att hon erkände sin skuld, dels att hon fick förlåtelse och togs upp i församlingen igen. Men i praktiken var det skulden och skammen som blev bestående. År 1741 ändrades detta offentliga skriftermål till en enskild förrättning i sakristian, men prästerna gjorde ofta allt för att denna skulle bli så offentlig som möjlig, t.ex. genom att ordna ceremonin strax före gudstjänsten och låta kvinnan gå ut inför hela församlingen. År 1855 avskaffades också den enskilda skriften, men den levde i många trakter kvar till sekelskiftet.

7 Världsligt straff Fram till 1855 föll s.k. lönskaläge, dvs utomäktenskaplig förbindelse, under allmänt åtal och de båda blev instämda till tinget. Som alltid vad gäller brott så är det vid det tinget (häradsrätt, rådhusrätt eller kämnärsrätt) där händelsen (brottet) skedde och detta behöver inte alltid vara där barnet föddes. Enligt 1734 års lag var lönskaläge brottsligt också enligt världslig lag. Både man och kvinna kunde dömas till böter. Mannens böter var dubbelt så höga som kvinnans. Kronolänsmannen skulle som allmän åklagare väcka åtal när utomäktenskapligt barn föddes. Målet kunde inledas vid tinget så fort kvinnan var uppenbart havande. Kvinnan hade små möjligheter att undkomma straff, men mannen kunde svära sig skuldfri genom ed; det fanns ju inga vetenskapliga metoder att fastställa faderskap. Ibland hände det att kvinnan uppgav fadern som okänd eller uppgav ett påhittat fint namn för att den rätte fadern skulle slippa böter. Genom strafflagen 1864 avskaffades lönskaläge som brott. Bara om kvinnan stämde mannen för att få faderskapet erkänt, kunde saken dras inför tinget.

8 Enligt 1734 års lag - och även i tidigare såväl svensk som dansk lagstiftning - var utomäktenskapligt umgänge, "lägersmål", straffbart. Enligt rättegångsbalken i 1734 års lag skulle målet tas upp där kvinnan var hävdad, om hon uppgav att hon var lägrad under äktenskapslöfte. Detta torde ha gällt alla lägersmål. Var båda kontrahenterna ogifta, blev påföljden böter. Bötesbeloppet, namnen på de bötföllda samt en hänvisning till målet återfinns därför i de s.k. saköreslängderna efter varje ting i domböckerna. Dessa längder kan därför tjäna som ett register till de mål i domboken, där böter utdömts. Detta är en vanlig väg att söka uppgifter om barnafäder. Den har dock sina begränsningar. Den första är att alla brott naturligtvis inte beivrades. I många fall var påföljden inte böter, och de inblandade återfinns därför inte i saköreslängden, även om målet kom upp inför tinget. Även om den normala påföljden vid "lönskaläge" var böter, kunde detta straff omvandlas till fängelsestraff eller arbete vid kyrkan, slott eller fästning, om de inblandade saknade tillgångar.

9 Var någon av de inblandade gift, blev påföljden strängare än böter och de återfinns därför inte i saköreslängden. Var båda gifta, "tvefalt eller dubbelt hor", var påföljden enligt 1734 års lag och äldre lagstiftning dödsstraff. Detta mildrades dock senare till fängelse. Var en av dem gift, "enfalt hor", blev påföljden fängelse för den som var gift. Gav en kvinna en gift man skulden för att han lägrat henne, så gav lagen utrymme för honom att fri sig med s.k. edgång. Nekade han under ed, dömdes endast kvinnan för lönskaläge. När en kvinna eller man dömdes till böter t.ex. för lägersmål eller hor, gick en del av de utdömda böterna till kyrkan. Lägersmålsböterna var en inkomstkälla för kyrkan. Böterna upptogs därför som en tillgång i kyrkornas räkenskaper. I kyrkoböckernas räkenskapsvolymer finns därför lägersmålet upptagna under inkomster. Här finns ofta angivet namnen på de bötande, och ofta är det också angivet med vem lägersmålet skett.

10 Barnmorskor Barnmorskarna var ålagda att föra barnmorskedagböcker för barn födda i hemmet enligt ett reglemente från De här dagböckerna är dåligt och ojämt bevarande. För landsbygden finns de i provinsialläkarens arkiv (på Landsarkivet) och för städerna i stadsläkare- eller hälsovårdsnämndens arkiv (kommunarkiven). Under åren kunde föräldrarna i födelseboken anteckna sig som "okända". Denna bestämmelse infördes av Gustaf III i det s.k. barnamordsplakatet för att motverka barnamord. Efter 1917 var detta endast möjligt för fadern. Anmälan om föräldrarnas namn kunde dock enligt barnmorskereglementet fr.o.m lämnas i slutet konvolut till pastor att förvaras i kyrkoarkivet som bilaga till födelseboken (serie HIII) och efter 1917 till barnavårdsnämnden i födelsekommunen. Bakgrunden härtill var att barnet skulle kunna få veta moderns namn.

11 Oäkta barns arvsrätt Före 1867 saknade oäkta barn arvsrätt helt och hållet. Däremot hade föräldrarna arvsrätt efter sitt oäkta barn. Fr.o.m fick oäkta barn ärva sin moder i den egendom som inte utgjorde bröstarvinges laglott. För arvsrätt krävdes att modern begärt att pastorn i födelseförsamlingen antecknade barnet som hennes i kyrkoboken. År 1905 fick oäkta barn arvsrätt efter sin mödernesläkt på samma villkor som andra barn oavsett om anteckning i kyrkoboken skett eller inte. Anmälan om arvsrätt skulle ske till dödsboet eller till rätten "inom natt och år", annars gick denna rätt förlorad. Före 1917 hade barn utom äktenskapet inte arvsrätt efter fadern, även om faderskapet var fastställt.

12 Adoption Adoption infördes i svensk lag 1917 och innebär att ett helt nytt familjerättsligt förhållande uppstår. Man upptar en person som sitt eget barn. Tillstånd till adoption erhålls av häradsrätten / rådhusrätten / tingsrätten efter medgivande av kommunens socialnämnd. Före 1971 förekom s.k. "svaga adoptioner", vilka bl.a. innebar att ett adoptivbarn endast hade arvsrätt efter adoptivföräldrarna och inte efter deras släktingar. Dessutom ärvde det sina biologiska släktingar. År 1959 infördes regler för "stark adoption", vilka innebar att alla rättsverkningar mellan adoptivbarnet och dess biologiska släktingar klipptes av. Sedan 1971 är alla adoptioner "starka". En adoption kan ej hävas, den kan dock ersättas av en ny adoption.

13 Barnunderhåll Enligt äldre lagstiftning bestämdes underhållet oftast tillsammans med faderskapskapet och innebar, att modern skulle föda barnet de första tre åren och därefter fadern tills det fyllde sju år. Enligt 1734 års lag skulle barnet njuta nödtorftig föda och uppfostran till dess det kunde föda sig själv. Fr.o.m ändrades lagen på så sätt, att böter för lönskaläge endast utgick i de fall en kvinna stämde in en man för att han rått henne med barn och han blev ålagd att betala underhåll. År 1860 fick 1011 män stå till svars inför domstol. Samma år födde kvinnor barn utom äktenskapet. Ofta kanske man gjorde upp i godo.

14 Fosterbarn Fosterbarn kunde med stöd av 1739 års legostadga behandlas som arbetskraft. Om barnet var under 12 år när det kom till ett fosterhem var det förpliktat att stanna till det fyllde 18 år. Med 1847 års fattigvårdsförordning infördes möjligheten att bortauktionera barn till de fosterföräldrar som bjöd lägst. Detta upphörde med 1918 års fattigvårdslag.

15 Barnets efternamn Barn antecknades i äldre tid vanligen inte med efternamn i kyrkoböckerna förrän i samband med konfirmationen. Det namn barnet då fick, kan vara faderns med ett -son eller -dotter efter. Ibland fick barnet moderns namn med -son eller -dotter efter, t.ex. Rebeckasdotter. Var modern omgift, fick barnet istället ofta styvfaderns namn. Växte barnet upp hos morföräldrarna, fick det ofta morfaderns namn.

16 Hor Dubbelt hor (båda gifta) - straffet var döden fr.o.m benådning förekom. Enkelt hor (ena parten gift) dödsstraff i underrätten - benådning sedvanligt i hovrätten. Böter 80 daler för den gifta parten och 40 daler för den ogifta. Omvandlat till kroppsstraff: 6 gatulopp för gift man och 4 gatulopp för ogift man. För kvinnan risslitning vid tingsstugudörren. Dessutom tillkom kyrkoplikt 3 söndagen vardera på pliktpallen. Lönskaläge (båda parter ogifta) - 10 daler böter för mannen och efter hand 5 daler för kvinnan. Kvinnans straffbeläggande varierar lokalt under 1600-talet men är konsekvent genomfört under 1700-talet. Dessutom skulle båda parter stå på pliktpallen en söndag i kyrkan.