Barn som bevittnar våld i hemmet en diskursanalys

Transkript

1 LUNDS UNIVERSITET Sociologiska institutionen Vårterminen 2012 Barn som bevittnar våld i hemmet en diskursanalys Författare: Emil Samuelsson Kandidatuppsats SOC01, 15 hp Lunds Universitet Vårterminen 2012 Handledare: Katarina Sjöberg

2 ABSTRAKT Författare: Emil Samuelsson Titel: Barn som bevittnar våld i hemmet en diskursanalys Kandidatuppsats: SOCK01, 15 hp Handledare: Katarina Sjöberg Sociologiska institutionen, Vårterminen 2012 Problem/Bakgrund: Varför har vissa brottsoffer generellt sett svårt att få ut ersättning av staten? Syfte: Uppsatsens syfte är att belysa ett antal orsaker till varför det kan vara svårt för brottsoffer att få upprättelse genom det svenska rättssystemet. Juridik är en traditionstyngd vetenskaplig disciplin som präglas av flera principer som är etablerade sedan lång tid tillbaka. Samhällets uppfattning om vem som är ett brottsoffer och vilka personer som behöver särskilt skydd från staten förändras ständigt vilket återspeglas i många beslut som på senare år fattats av svenska politiker. När dessa beslut ska gå igenom det svenska rättssystemet uppstår rimligtvis en spänning mellan samhällets krav och juridikens spelregler. Ett annat syfte med uppsatsen är därför att analysera samhällets definition av ett brottsoffer och jämföra det med det traditionella juridiska brottsofferbegreppet. Slutsatser: Samhällets har en vid syn på vem som kan vara ett brottsoffer jämfört med den juridiska motsvarigheten; målsägande. Människors kräver att vissa offergrupper som exempelvis barn ska skyddas och få upprättelse för vissa handlingar som tidigare inte funnits i svensk lagstiftning. Den svenska lagstiftningen är dåligt anpassad för de nya kraven från staten sida vilket bland annat har gjort att det är svårt för vissa brottsoffer att få den upprättelse som samhället kräver. Nyckelord: Brottsoffer, barn som bevittnar våld i hemmet, målsägande 1

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Avgränsningar Metod Disposition Definitioner Barn Rättssäkerhet Rättskällor Gärningsman Lagstiftaren Rekvisit Vad är ett brottsoffer? Viktimologi studiet av brottsoffer Barn som brottsoffer Hur många barn bevittnar våld i nära relationer? Barn ett idealt brottsoffer? Brottsskadeersättning Barn som bevittnar brott och andra övergrepp mot närstående Diskursanalys Presentation av metoden Kritisk diskursanalys Textanalys Internationell text Nationell text Avslutande analys Sammanfattning Källförteckning Litteratur Förarbeten Rättsfall Statliga offentliga utredningar Internet

4 1. Inledning Sedan 1970-talet har intresset för brottsoffer ökat kraftigt. I takt med att brottsoffrens situation började uppmärksammas i större utsträckning har politikerna genomfört en mängd olika åtgärder för att stärka offrens status i samhället. Exempelvis finns det idag en brottsoffermyndighet som på olika sätt arbetar för brottsoffers rätt i samhället. De flesta människor anser givetvis att det är positivt att de som har påverkats negativt av brott får stöd från samhället samt ökade möjligheter till upprättelse. Samhällets målsättningar uppfylls dock sällan lika bra som människor hoppats på. Det finns således en skillnad mellan teori och praktik. Ett exempel på ett sådant område är brottsoffers möjligheter till att få brottsskadeersättning. 1 Den svenska rättsapparaten verkar kort sagt ha svårt att hantera de nya juridiska konstruktioner som har införts i syfte att stärka brottsoffers ställning i rättsprocessen. 1.1 Syfte Uppsatsens syfte är att belysa ett antal orsaker till varför det kan vara svårt för brottsoffer att få upprättelse genom det svenska rättssystemet. Juridik är en traditionstyngd vetenskaplig disciplin som präglas av flera principer som är etablerade sedan lång tid tillbaka. Samhällets uppfattning om vem som är ett brottsoffer och vilka personer som behöver särskilt skydd från staten förändras ständigt vilket återspeglas i många beslut som på senare år fattats av svenska politiker. När dessa beslut ska gå igenom det svenska rättssystemet uppstår rimligtvis en spänning mellan samhällets krav och juridikens spelregler. Ett annat syfte med uppsatsen är därför att analysera samhällets definition av ett brottsoffer och ställa det i relation till den juridiska definitionen av brottsoffer. 1 (senast läst ). 3

5 1.2 Avgränsningar Forskningen om brottsoffer är omfattande och spänner över flera vetenskapliga discipliner. För att hitta ett sociologiskt perspektiv på brottsofferfrågan har jag i vid mening valt att utgå från ett samhällsperspektiv. Uppsatsen fokuserar i första hand på människors uppfattning om brottsofferbegreppet samt vilken inverkan det får på utformningen av våra lagar och vilka konsekvenser det får för juridiken i stort. Min vinkel är att ställa brottsofferdiskursen i relation till juridiska utgångspunkter som exempelvis kravet på rättssäkerhet. En av mina ambitioner med uppsatsen är att belysa vissa trögheter inom juridiken med hjälp av sociologisk metodologi. Mitt tillvägagångssätt är att göra en diskursanalys av internationella konventioner samt nationell lagtext och förarbeten. För att hitta en lämplig avgränsning har jag i huvudsak avgränsat mig till bestämmelser som berör brott mot barn. Eftersom det finns många internationella och nationella bestämmelser som handlar om brott mot barn har jag varit tvungen att göra vissa begränsningar även i den delen. En sådan begränsning är att jag främst kommer att utgå från en särskild bestämmelse i brottsskadelagen som ger barn som bevittnat våld i hemmet en särskild rätt till brottsskadeersättning. 1.3 Metod Uppsatsen är en kvalitativ studie med kritisk diskursanalys som metod och socialkonstruktivism som teoretisk grund. Den centrala delen av uppsatsen består av diskursanalysen. Diskursanalys är både en teori och metod med många olika inriktningar. En diskursanalys kan därför göras på olika sätt vilket kräver att författaren tydliggör för läsaren hur hans eller hennes analys kommer att utföras. Av pedagogiska skäl har jag därför valt att utveckla min beskrivning av metoden under avsnittet för diskursanalysen (avsnitt 4). 4

6 1.4 Disposition Uppsatsen inleds med ett generellt avsnitt om vad ett brottsoffer är samt brottsofferforskning (avsnitt 2). Därefter följer ett avsnitt som handlar om barn som brottsoffer (avsnitt 3). Syftet med avsnitten är dels att presentera ämnet för uppsatsen från ett allmänt perspektiv, dels att utgöra ett underlag för det diskursanalytiska avsnittet. Det centrala avsnittet består av diskursanalysen som inleds med en redogörelse för metoden och därefter en analys (avsnitt 4). Uppsatsen avslutas sedan med en analys och sammanfattning av uppsatsens slutsatser (avsnitt 5). 1.5 Definitioner Barn Med barn avses samma definition som i FN:s konvention om barnens rättigheter (Barnkonventionen) artikel 1, dvs. varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet Rättssäkerhet När begreppet rättssäkerhet används åsyftas två krav som uppställs på rättssystemet, dels att lagen ska tillämpas konsekvent (principen om lika fall bedöms lika) och dels kravet på förutsebarhet i rättstillämpningen. När dessa två krav är uppfyllda är också kravet på rättssäkerhet uppfyllt. 2 2 Sandgren 1994:11. 5

7 1.5.3 Rättskällor Jurister hämtar kunskap om vilka rättsregler som ska tillämpas från rättskällor. Rättskällorna är således en form av kunskapskälla om gällande rätt. Följande rättskällor är det som åsyftas, rangordnade efter hierarkisk ordning: lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin. 3 Med lag avses lagstiftning. Förarbeten är ett samlingsnamn för till exempel propositioner, betänkanden och utredningar som tas fram innan riksdagen beslutar om en ny lag. Med rättspraxis avses rättsfall från i första hand de svenska domstolarna. Doktrin är juridisk litteratur som i regel utreder ett rättsområde. Den juridiska litteraturen kommer sist i den hierarkiska uppställningen av rättskällorna men är troligtvis den källa som jurister ofta använder först när de tar sig an ett nytt rättsområde eftersom böckerna ofta behandlar centrala delar av området Gärningsman Med gärningsman avses en person som begått en brottslig gärning eller som på grund av sin medverkan i brott är att anse som delaktig i egenskap av medgärningsman Lagstiftaren Lagstiftaren är ett samlingsbegrepp som oftast syftar på den lagstiftande makten eller den lagstiftande processen i sin helhet. Anledningen till att ordet ofta används är att det sammanfattar hela lagstiftningsprocessen som ofta är långdragen och innefattar många aktörer. När begreppet används åsyftas således ingen specifik person Rekvisit Rekvisit är en juridisk term som används för att beskriva specifika villkor i en lagbestämmelse. Varje lag har normalt sett ett antal villkor där något eller alla av dessa villkor ska vara uppfyllda för att lagen ska bli tillämplig. 3 Ibid: 4. 6

8 2. Vad är ett brottsoffer? I viss mening kan det tyckas självklart vad ett brottsoffer är. Precis som jag tidigare nämnt i inledningen finns det dock ingen tydlig brottsofferdefinition. I juridisk mening kan svaret anses vara enkelt; ett brottsoffer är en person som har blivit utsatt för ett brott. Den strikt juridiska synen på brottsoffer utesluter exempelvis övriga kategorier av personer som på olika sätt påverkas negativt av en brottslig handling. Utanför juridiken finns ofta en bredare syn på vem eller vad ett brottsoffer är för något. I en deklaration från FN om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk definieras exempelvis brottsoffer som en person som, enskilt eller gemensamt, har lidit fysisk eller psykisk skada, känslomässigt lidande, ekonomisk förlust eller väsentlig försämring av sina grundläggande rättigheter, genom handlingar eller väsentlig försämring av sina grundläggande rättigheter, genom handlingar eller underlåtelser som strider mot strafflagar som gäller i medlemsstaterna, inklusive de lagar som förbjuder brottsligt maktmissbruk. 4 Den här definitionen riktar sig inte uteslutande mot personer som i direkt mening har blivit utsatta för ett brott (ex. en misshandel). Enligt definitionen kan istället alla människor som på olika sätt påverkats negativt av en gärning anses vara ett brottsoffer. Ett exempel kan vara en anhörig som lidit psykisk skada av att hans släkting blivit misshandlad. I objektiv mening kan således många personer betraktas som brottsoffer beroende på vilken begreppsbestämning som används. Vilka personer som åtnjuter brottsofferstatus i ett samhälle är också föränderligt över tid. I regel är det också först när en person har fått status som ett brottsoffer som han eller hon kan få vissa särskilda rättigheter från samhällets sida. Ett sådant exempel är ekonomisk ersättning eller rätt till annat stöd i form av olika behandlingar. 5 Vilka brottsoffergrupper som ska särbehandlas av samhället är till stor del en politisk fråga. För staten kan det exempelvis vara fördelaktigt att fokusera på vissa kategorier av offer. 6 Enligt Heinz Leymann kan en person endast få status som brottsoffer om någon har ett intresse för det, eller om offren själva kan formera sig till politiskt verksamma påtryckningsgrupper. Endast den som tillhör en särskild offergrupp kan enligt Leyman få de 4 General assembly A/RES/40/34. 5 Lindgren 2004:25. 6 Ibid:27. 7

9 ekonomiska och övriga särbehandlingar som staten kan erbjuda. 7 Ezzat Fattah har varnat för en politisk exploatering av rörelse som driver brottsoffrens intressen. Som ett exempel har han nämnt att man riskerar att skapa förväntningar bland offer som senare inte kan uppfyllas Viktimologi studiet av brottsoffer Av tradition har kriminologisk forskning varit inriktad på brott, brottslingen och samhällets reaktioner på brott. Undersökningsobjekten har således i första hand varit gärningsmannen och staten. Under 1700-talet stod framförallt brottet i centrum. Perspektivet riktades sedan mot brottslingen under den sena delen av 1800-talet inom olika forskningsdiscipliner. Det var först under 1970-talet som brottsoffer började uppmärksammas på allvar inom forskningen. I Sverige tillkom exempelvis ordsammansättningen brottsoffer och internationellt skapades delvetenskap inom kriminologin som kallas viktimologi. Inom viktimologin studeras bland annat samspelet mellan brottsoffer och rättsväsendet. En tänkbar förklaring till varför man började fokusera på brottsoffer går bland annat att finna i 70-talets olika gräsrörelser, då framför allt i kvinnorörelsen. 9 Kvinnorörelsen uppmärksammade bland annat sexualbrott och andra brott mot kvinnor vilket påverkade den allmänna kriminal- och socialpolitiska debatten. Vid slutet av 70-talet lyftes även barn fram som en särskilt utsatt brottsoffergrupp. Utvecklingen har därefter kännetecknats av att flera offergrupper har satts i fokus. Några exempel är äldre människor, funktionshindrade och HBT-personer. En allmän förklaring som brukar lyftas fram för att förklara det ökade intresset för brottsoffer är fokuseringen på mänskliga rättigheter. 10 Idag är de flesta överens om att alla människor är födda fria och lika mycket värda. Det medför att medborgare ställer krav på att staten ska agera när personer behandlas illa genom att de exempelvis blir utsatta för brott. 7 Leyman 1989:147f. 8 Lindgren 1998:95f. 9 Lindgren 2004: Ibid:305. 8

10 3. Barn som brottsoffer Barn kan komma till skada på många olika sätt. Statistisk sett är det ofta vuxna personer som har en relation till barnet (ex. förälder) som begår brotten. Skolan är en annan plats där barn riskerar att bli utsatta för brott. 11 I dagens forskning används många olika definitioner av barnmisshandel inom exempelvis den juridiska, psykologiska, kriminologiska och sociologiska litteraturen. Med misshandel i straffrättslig mening avses enligt brottsbalken 3 kap. 5 en handling när någon tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. Att definiera barnmisshandel på samma sätt som brottsbalken definierar misshandel har av vissa inte ansetts ge en rättsvisande bild av de brott som barn far illa av, vad barn inte får utsättas för eller vilka åtgärder man inte får underlåta att vidta för att ett barn inte ska fara illa eller riskera att fara illa av. En parlamentarisk kommitté föreslog därför en vidare definition av barnmisshandel och andra sammanhängande frågor i en statlig offentlig utredning (SOU 2001:72). Definitionen som föreslogs av kommittén var att barnmisshandel är när en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov. Syftet med definitionen var att göra det möjligt för myndigheter, organisationer och andra att utifrån sina respektive verksamhetsområden konkretisera vad definitionen innebär för den egna verksamheten. 12 Vad som avses med barnmisshandel kan således skilja sig åt beroende på vilken angreppsvinkel som används. Eftersom syftet med min framställning är att belysa orsakerna till skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt i juridisk mening har jag funnit att de juridiska definitionerna av såväl barn och misshandel ska ligga till grund för min utredning. Av den anledningen är det också naturligt att använda statistik från Brottsförebyggande rådet eftersom deras statistik baserar sig på de juridiska definitionerna. Under 2011 anmäldes misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år och misshandelsbrott mot barn i åldern 7 14 år. 13 Den egenliga omfattningen av barnmisshandel är svår att ange eftersom våldet ofta inte polisanmäls främst när det gäller små barn. Våldet existerar i samtliga samhällsgrupper och varje år är ungefär barn (ca 6 % av samtliga 11 Lindgren, Pettersson och Hägglund 2005:92f. 12 SOU 2001:72 s. 119ff (senast läst kl ). 9

11 barn i Sverige) föremål för en barnavårdsutredning. 14 Den svenska kriminalstatistiken visar generellt sett på en stadig ökning av antalet anmälda fall av misshandel och sexualbrott mot barn sedan 1980-talet. Ökningen gäller över hela landet och kan inte härledas till någon specifik region. I de flesta fallen känner barnet förövaren. 15 Utifrån statistiken är det svårt att säga att barnmisshandeln generellt sett skulle ha ökat på senare år i landet. En tänkbar förklaring till antalet ökade anmälningar är att människors attityd till misshandel av barn har förändrats radikalt på senare år. År 1965 var exempelvis 53 procent av svenska vuxna positivt inställda till kroppslig bestraffning av barn vilket kan jämföras med att endast 11 procent hade samma uppfattning år Samtidigt som vuxna personer allmänt sett har fått en mer negativ inställning till kroppsaga har barns medvetenhet om sina rättigheter ökat. Antalet skolelever som kan acceptera ett slag från föräldrarna har exempelvis minskat från hälften till en femtedel under perioden Hur många barn bevittnar våld i nära relationer? Idag finns ingen tillförlitlig statistik som anger hur många barn som utsätts för att bevittna våld av eller mot en närstående. Precis som när det gäller fallet med misshandel av barn finns dock rimligtvis ett stort mörkertal eftersom den här typen av brott ofta begås inom hemmet och familjen vilket innebär att insynen från utomstående är begränsad. För att få en övergripande bild av problematiken får man istället se till statistiken över kvinnomisshandeln. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet anmäldes fall av misshandel mot kvinnor över 18 år under år När det gäller kvinnomisshandel är den misstänkte i 85 procent av fallen en man och de flesta brotten begås inom nära relationer. Även när det gäller kvinnomisshandeln är det uppskattade mörkertalet mycket stort. 18 I vissa undersökningar har man dock försökt att uppskatta hur många barn som bevittnar våld i hemmet. Ett exempel är Rädda Barnen som vars beräkningar visar att mellan och barn växer upp i familjer där våld ingår som en del av vardagen Sundell och Egelund 2001: SOU 2001:18 s. 33ff. 16 Ivid:13ff. 17 Ibid (senast läst ). 19 SOU 2005:43 s

12 3.2 Barn ett idealt brottsoffer? Vissa typer av brott i samhället för människor särskilt upprörda och person uppfattas som brottsoffer kan variera. Några exempel på brott som ofta upplevs som avskyvärda från allmänhetens sida är våldtäkt, överfallsrån och kvinnomisshandel. Kriminologen Nils Christie menar att det finns en schablonbild av brottsoffer och att vissa personer eller kategorier av individer har lättare än att andra att få status som offer. Som ett exempel har han nämnt en situation där en äldre dam som är på väg hem mitt på dagen. Om hon sedan blir överfallen på vägen hem av en okänd man som rånar henne och sedan använder pengarna till att köpa sprit och narkotika utgör hon enligt Christie ett exempel på ett idealiskt brottsoffer. Det idealiska offret karaktäriseras enligt Christie av att 20 Offret är svagt. Offret är upptaget med ett respektabelt projekt. Offret är på en plats som hon inte kan klandras för att vara på Gärningsmannen är stor och ond. Gärningsmannen är okänd och har ingen personlig relation till offret. De icke-idealiska offren kännetecknas av att deras personliga egenskaper samt att de övriga omständigheter ligger långt från de ovan uppställda kriterierna. Ett exempel som nämns av Christie är en ung man som befinner sig i en bar och blir rånad av en bekant. Oavsett om han skulle bli mer allvarligt skadad än den äldre kvinnan har han en lägre status som brottsoffer ur allmänhetens ögon eftersom han kan klandras för att han exempelvis befann sig i en riskfylld miljö. Konsekvensen av att inte betraktas som offer innebär också att han har sämre möjligheter till att få skydd från samhället eftersom han faller utanför schablonbilden av ett brottsoffer. 20 Nils Christie i Åkerström och Sahlin 2000:47. 11

13 Barn som blir utsatta för våld och andra övergrepp av vuxna är alltid sårbara. Detta gäller i synnerhet när gärningsmannen är en närstående person. Barn är fysiskt sett svagare än vuxna och de psykiska konsekvenserna av våldet kan ofta bli allvarliga. Att bevittna våld mot en närstående i hemmet utan att ha några möjligheter att ingripa kan också vara en oerhört traumatisk upplevelse för ett barn. Hemmet ska fungera som en trygg plats och att exempelvis se sin mamma eller syskon bli utsatta för våld, hot eller liknande kan påverka hela ens framtida liv på ett negativt sätt. Barn som bevittnar den här typen av våld och övergrepp hamnar mycket nära vad som definieras som det ideala offret. Trots att barnet inte är det direkta offret för våldet hamnar barnet ändå inte en utsatt position som ofta inte går att kontrollera. Därmed har barn som bevittnar våld mot närstående i hemmet också mycket lätt att få status som offer vilket har påverkat deras möjligheter att få stöd från samhället jämfört med andra offergrupper. 3.3 Brottsskadeersättning Brottsoffermyndigheten är en myndighet som har i uppdrag att främja brottsoffers rättigheter, intressen och behov. Ett led i deras verksamhet är att betala ut brottsskadeersättning till brottsoffer. Myndigheten administrerar bland annat Brottsofferfonden som huvudsakligen finansieras av lagöverträdare. Bland annat måste alla personer som dömts eller fått ett strafföreläggande för ett brott med fängelse i straffskalan måste betala en avgift på 500 kr till brottsofferfonden. Pengarna används sedan till exempelvis forskningsprojekt inom brottsofferområdet. Brottsoffermyndigheten prövar även ansökningar om utbetalning av brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1978:413). 21 Brottsskadeersättning är i korthet ersättning av statsmedel som utgår för skada som uppstått till följd av brott. Anledningen till att brottsskadeersättning finns är att den som är skadeståndsskyldig på grund av brott ofta saknar egna medel för att betala skadestånd. Många brottslingar är låginkomsttagare och vanliga hemförsäkringar täcker normalt sett inte utgifter som uppstått på grund av en uppsåtlig handling (senast läst ). 22 Hellner och Radetzki 2010:

14 I normala fall ska skadestånd utgå som är en form av ersättning som ska sätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte skulle ha inträffat. För en person som utsatts för ett brott fyller rätten till skadestånd flera funktioner. En viktig funktion är skadeståndets reparativa syfte. Det innebär att en skadelidande ska få sin skada ersatt i ekonomisk mening och därigenom bli kompenserad för den ekonomiska förlust som uppstått på grund av den brottsliga handlingen. 23 Med ekonomisk förlust avses i första hand direkta kostnader till följd av ett brott. Som ett exempel kan nämnas att ett offer från en misshandel ska kunna ersättas för sina läkarkostnader från gärningsmannen. En annan funktion med skadestånd är prevention. En del av preventionen är att gärningsmannen ska bli avskräckt från att begå brott eftersom det kan leda till skadeståndsskyldighet. Ur ett allmänt perspektiv innebär det också att människor generellt sett ska undvika handlingar som kan medföra skadeståndsskyldighet. Skadeståndsrätten utgår således från relationen mellan skadevållare och skadelidande. I straffrättslig mening innebär det att gärningsmannen kan bli ersättningsskyldig för de skador som uppstår för den skadelidande. 3.4 Barn som bevittnar brott och andra övergrepp mot närstående I traditionell juridisk mening är ett barn som bevittnar våld i hemmet vittne till ett brott. I brottsskadelagen 4 a har lagstiftaren gjort ett undantag. Av paragrafen framgår att: Brottsskadeersättning betalas till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. Lag (2006:933). Av förarbetena till lagen framgår att regeringen har en politik för barn och unga som utgår från barnperspektivet. 24 Barnperspektivet lyfts särskilt fram som en av anledningarna till att regeln infördes. I propositionen framhålls att det kan vara en traumatisk upplevelse att bli utsatt för ett brott. Det kan ge fysiska och psykiska skador som tar sig olika uttryck. Som 23 Ibid: Prop. 2005/06:166 s

15 exempel anges rädsla, ångest, skuld och depression. 25 Vidare anges att barn har andra förutsättningar än vuxna att hantera och bearbeta konsekvenserna av att ha blivit utsatta för ett brott. Av den anledningen anses också barn ha ett annat behov av stöd än vuxna. I förarbetena går lagstiftaren därefter över till att diskutera andra händelser som kan påverka barn negativt. En situation som särskilt lyfts fram är barn som bevittnar våld och andra övergrepp mot närstående. Barn har ett stort behov av trygghet från familjen och när den säkerheten äventyras på grund av att exempelvis mamman blir misshandlad av pappan uppstår ett moment av osäkerhet. Tanken är därför att staten ska träda in och erbjuda en möjlighet till kompensation genom ekonomiskt stöd. Lagstiftaren framhåller att möjligheten till att få skadestånd i första hand ska tillfalla offret och att det är gärningsmannen som ska betala ersättningen. Vidare anges att det är en grundläggande skadeståndsrättslig princip och att det krävs goda skäl för att göra undantag från den här principen. 26 Därefter gör lagstiftaren en kompromiss. Barn som bevittnat våld och andra övergrepp mot närstående ges inte processuella befogenheter att likställas med en målsägande. Istället får barnet en möjlighet att ansöka om brottsskadeersättning hos brottsoffermyndigheten med anledning av brottet. 3.5 Skillnaden mellan att ha rätt och få rätt Ett av rättssystemets grundläggande syften är att ge människor skydd mot övergrepp från andra individer och från samhället. Offentliga beslut måste exempelvis utgå från lag och alla människor ska behandlas lika inför lagen. I praktiken ser det ofta annorlunda ut. Hur enskilda individer behandlas när de ställs inför lagen i exempelvis domstolar kan skilja sig på grund av bland annat kön, samhällsklass och etnicitet. Internationell kriminologisk forskning visar exempelvis att etniska minoriteter diskrimineras i alla led inom rättskedjan. I Sverige är problematiken inte speciellt väl utredd men det finns ändå forskningsresultat som visar att etniska minoriteter diskrimineras i det svenska rättsväsendet. 27 Orättvisor kan således uppstå på grund av att personerna som verkar inom rättskedjan exempelvis har fördomar mot andra människor. En annan orsak till att det kan vara svårt att få rätt i en rättsprocess är att beviskraven är mycket höga. 25 Ibid. 26 Ibid: Diesen, Lernesteft, Lindholm och Pettersson 2005:

16 Bestämmelserna i svensk rätt om bevisning finns i rättegångsbalkens (1942:740) kapitel 35. Den grundläggande regeln vid rättegångar i tingsrätter, hovrätter och i högsta domstolen är principen om fri bevisprövning. Av rättegångsbalken 35 kap. 1 framgår att: Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Vad om verkan av visst slag av bevis är stadgat vare gällande. Principen innefattar både fri bevisföring och fri bevisvärdering. 28 Fri bevisföring innebär att det inte finns några begränsningar för vad som får användas av båda parter i en process. Parterna kan i stort sett använda vilket material som helst för att föra sin talan, även olaglig bevisning. Med fri bevisvärdering avses att domaren fritt har att värdera den bevisning som läggs fram under rättegången. Principen om fri bevisprövning medför således att det underlag som läggs till grund för en prövning i en svensk rättegång kan vara av skiftande natur. Fördelen är att parterna blir friare att lägga upp sin talan som de själva vill. En nackdel kan dock vara att förutsebarheten av utgången i målet blir lidande. Det är en av anledningarna till att fri bevisprövning inte finns i alla rättssystem. I exempelvis USA används legal bevisteori, vilket i korthet innebär att det i lag regleras vilken bevisning som får användas samt vilket värde den ska ha i bevisvärderingen. Fördelen med legal bevisteori är således att det är enklare att på förhand veta hur en process ska gå eftersom många av dessa frågor följer av lagstiftningen. En nackdel är dock att parterna är strikt bundna av hur de för sin talan. Om någon part inte skulle följa reglerna om bevisning under rättegången är det exempelvis möjligt att protestera ( objection ) och därefter kan domaren avvisa bevisningen. Det är således genom principen om fri bevisprövning osäkert vilken bevisning som kommer att läggas fram i svensk rättegång samt hur den kommer att värderas av den enskilde domaren. Därtill är beviskraven i en brottmålsrättegång höga. Utgångspunkten är att åklagaren har bevisbördan för att ett brott har begåtts. 28 Schelin 2007:19. 15

17 Den tilltalade ska anses som oskyldig till dess motsatsen är bevisad enligt oskyldighetspresumtionen. 29 För att någon ska kunna fällas till ansvar krävs att bevisningen är robust och pekar i en och samma riktning. Det innebär exempelvis att det inte ska finnas någon motbevisning som pekar i en annan riktning (ex. att den tilltalade har ett alibi som inte går att ifrågasätta). 30 För domstolen ska det framstå som uteslutet att den tilltalade är oskyldig eller så ska domstolen vara övertygad om den tilltalades skuld. Det ska således vara ställt bortom rimligt tvivel att gärningen har gått till på det sätt som åklagaren påstår. 31 Vilka möjligheter finns för barn att få brottsskadeersättning? Generellt sett är det svårt att utreda brott som har begåtts mot barn. Barn har ofta svårt att minnas detaljer och att sätta ord på sina upplevelser. Av den anledningen finns det många instrument i den svenska lagstiftningen som hanterar hur polis och åklagares utredning av brott mot barn ska gå till. Bland annat anges i 19 förundersökningskungörelsen (1947:948) att någon med särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi bör närvara vid förhör med barnet. När barn bevittnar brott mot en närstående i hemmet är barnet dock inte målsägande i juridisk mening vilket innebär barnet ofta inte åtnjuter processuell ställning. Ett barn som inte är målsägande kan inte ta del av de rättigheter som exempelvis skulle ha följt om det var han eller hon som var utsatta för brottet. Ett barn som har bevittnat ett brott mot en närstående i hemmet är istället ofta beroende av att polis, åklagare eller andra vuxna för deras talan på egen hand. Den slutliga prövningen görs av Brottsoffermyndigheten som bland annat inte är bundna av domstolens beslut. Om ett barn exempelvis har bevittnat hur hans pappa slår mamman i familjens lägenhet, och pappan sedan döms för brottet är det ändå inte säkert att 29 Se exempelvis Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 6 2. Konventionen är ratificerad av Sverige och gäller som svensk lag. Se regeringsformen (1974:152) 2 kap Ekelöf 2009:128ff. 31 Se exempelvis rättsfallet NJA 1980 s. 825 där Högsta domstolen för första gången använder formuleringen bortom rimligt tvivel beträffande beviskravet i brottmål. 16

18 någon brottsskadeersättning utgår till barnet. Möjligheten ökar dock om utredarna antecknar vad barnet sett samt om någon vuxen eller barnet själv ansöker om att utfå brottsskadeersättning. Prövningen görs istället separat av Brottsoffermyndigheten som bland annat inte är bundna av domstolarnas beslut. Enligt 12 brottskadelagen får Brottsoffermyndighetens beslut som huvudregel inte överklagas. Brottsoffermyndighetens prövning skiljer sig således i flera avseenden från processen i de allmänna domstolarna. När det gäller ansökningar om utbetalning av brottskadeersättning för barn som bevittnat våld mot närstående i hemmet utgörs underlaget för prövningen till stor del av förundersökningen. Erfarenheter visar att rättsväsendets utredningar ofta är dåliga. Ofta saknas exempelvis utlåtanden från barnet om vad han eller hon upplevt vilket måste finnas med för att Brottsoffermyndigheten ska kunna uppskatta den skada som har uppstått för barnet. Barn som bevittnat våld mot närstående i hemmet får därför ersättning i endast 40 procent av de fall som avgjorts

19 4. Diskursanalys 4.1 Presentation av metoden I uppsatsens inledning nämndes att uppsatsen är en kvalitativ studie med kritisk diskursanalys som metod och socialkonstruktivism som teoretisk grund. I det här avsnittet ska jag redogöra för metoden som sådan samt vilken inriktning jag har valt för min analys. Diskursanalys är både en teori och metod som har sin teoretiska grund i socialkonstruktivismen. Diskursbegreppet har uppmärksammats mycket de senaste tio åren men trots det är dess innebörd fortfarande ganska oklar. Därav kan det vara lämpligt med inledande redogörelse för diskursanalys samt socialkonstruktivism. Socialkonstruktivism utgörs av en syn på samhället som en helhet och del av vad som konstruerats av människor i samspel med varandra. Enligt socialkonstruktivismen finns det inte någon objektiv sanning. Människor formar sin egen verklighet och det går inte att uppställa några svar på vad som är rätt eller fel. All kunskap är istället sociala konstruktioner som är formade av exempelvis vår kultur. 33 Enligt Winther Jørgensen och Phillips utgår det diskursiva fältet från en socialkonstruktivistisk grund. I deras bok görs en hänvisning till Vivien Buss som lyft fram fyra antaganden som sammanbinder det socialkonstruktivistiska teorifältet: 34 Ifrågasättande av kunskap. Utgångspunkten är att människors kunskap om världen inte kan betraktas som en objektiv sanning. Kunskap är inte en bild av verkligheten utan istället ett resultat av den enskilde individens världsåskådning. 33 Winther Jørgensen och Phillips 2003:10ff. 34 Ibid s

20 Befintlig kunskap är präglad av kulturell omgivning och historisk bakgrund. Utgångspunkten är att människor är varelser som är präglade av kultur och historia. Det innebär i korthet att individer påverkas av den tid de lever i. Utifrån ett sådant synsätt finns det inga grundläggande beståndsdelar i människors sätt att tycka och vara. Istället förändras människors kunskap och åsikter i takt med att tiden går och nya idéer dyker upp. Kunskap växer fram och bevaras genom social interaktion. Tanken är att kunskap växer fram genom social interaktion med andra människor där åsikter befästs och ifrågasätts genom exempelvis debatt. Kunskap är därmed en gemensam produkt av människors tankar och idéer. De rådande förhållningssätten till kunskap påverkar individers ageranden. Genom att en klar bild av verkligheten byggs upp sätts också ramar upp för vad som exempelvis är rätt och fel beteende. En ingång till diskursanalys är att det handlar om att studera gränsdragningar och berättelser bortom frågan om vad som är korrekt utifrån befintlig kunskap. Diskursanalys handlar således till viss del om ett sätt att tala och förstå världen. 35 En diskurs sätter ramarna för vilken syn på ett fenomen som är gällande i ett samhälle. Winther Jørgensen och Phillips har beskrivit det som att den diskursanalytiska metoden grundas på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi. 36 För att upptäcka verkligheten måste språket analyseras eftersom det är med hjälp av språket som verkligheten skapas. Sett till exempelvis vilka orsaksförklaringar olika diskurser ger kan bland annat olika fenomen beskrivas eller analyseras utifrån från flera olika perspektiv. Det kan exempelvis handla om att studera sociala problem genom att utreda vad som är typiskt för dessa personer. På detta sätt går det att hitta vissa typiska egenskaper för exempelvis hemlösa, missbrukare och andra personer med problem. 35 Börjesson och Palmblad 2010: Winther Jørgensen och Phillips 2003:16. 19

21 4.1.1 Kritisk diskursanalys En diskursanalys kan se ut på olika sätt beroende på teoretisk nivå och vetenskapsteoretisk utgångspunkt. 37 I min analys har jag valt att utgå från Norman Faircloughs syn på kritisk diskursanalys. Eftersom Faircloughs verk enligt min mening stundtals är svårtolkade har jag även använt mig av tolkningar av Faircloughs syn på kritisk diskursanalys. Inom den kritiska diskursanalysen ställs teorier och metoder upp för att belysa relationen mellan diskursiv praktik och social och kulturell utveckling i konkreta sammanhang. 38 Inom den kritiska diskursanalysen analyseras främst olika maktstrukturer. Metoden betecknas delvis som kritisk eftersom syftet är att bidra till positiva sociala förändringar för samhället i stort. 39 Målsättningen är beskriva relationen mellan den praktiska verkligheten och språket. Föremålet för undersökningen är de orsaksförhållanden som finns mellan exempelvis texter och allmänna strukturer. Genom att synliggöra dessa är det möjligt att lyfta fram fel vilket kan leda till förändring och förbättring. Analysen kommer att utgå från Faircloughs tredimensionella modell. 40 Enligt Fairclough är det enbart det som talas eller skrivs som utgör en diskurs. Enligt Fairclough skapas människors språk genom representationer av verkligheten. Den här verkligheten återspeglar inte bara verkligheten utan bidrar även till att reproducera verkligheten. Språk förmedlar därmed endast inte kunskap mellan människor. Den sociala världen konstrueras även av språket. I modellen görs en åtskillnad mellan dimensionerna text, diskursiv praktik och social praktik. Den första dimensionen innebär en analys av språket. Det som undersöks är hur det skrivs om diskurser och hur dessa utformas. Enligt Fairclough är det inte tillräckligt med textanalys som diskursanalys eftersom det då saknas förbindelse mellan text och sociala processer. I den andra dimensionen undersöks därför hur diskurser används och återskapas. Det kan exempelvis innebära att man försöker att utreda vem texten riktar sig till. I den andra dimensionen kommer jag främst att beskriva hur brottsofferdiskursen ständigt förändras och utvecklas. Den tredje dimensionen utgår från den sociala verklighet där texten används. Den 37 Börjesson och Palmblad 2010: Winther Jørgensen och Phillips 2003: Ibid: Fairclough 1992:93. 20

22 tredje dimensionen är enligt min mening, som den formuleras av Fairclough, abstrakt och svårförståelig. Jag har tolkat dimensionen som att den handlar om att utreda den kontext där diskursen används. Det kommer att göras genom att jag bland annat lyfter fram hur brottsofferdiskursen har påverkat människor, då främst politiker till att stifta nya lagar inom brottsofferområdet. Nästkommande avsnitt utgörs av analysen i den första dimensionen (avsnitt 4.2). Därefter följer en analys där min ambition har varit att väva samman den andra och tredje dimensionen (avsnitt 4.3). 4.2 Textanalys Internationell text Utvecklingen kring de grundläggande mänskliga rättigheterna de senaste 60 åren har resulterat i flera dokument som har varit avsedda att stärka dessa rättigheter. Idag följer exempelvis de mänskliga rättigheterna genom konventioner, resolutioner, deklarationer och rekommendationer genom FN, Europarådet och EU. Många av dessa internationella dokument berör brottsoffers rättigheter och i min analys tänker jag återknyta till en central deklaration som nämnds redan i avsnitt 2. År 1985 gav FN ut en brottsofferdeklaration som har blivit central i medlemsländernas arbete för att stärka brottsoffers ställning. 41 Bestämmelserna är inte juridiskt bindande i den meningen att medlemsstaterna riskerar att straffas om de överträds. Istället är syftet med bestämmelserna att de ska fungera som vägledande för medlemsstaternas arbete med brottsoffer. I deklarationen används ordsammansättningen brottsoffer främst i den allmänna inledningen som är skriven av Britta Bjelle som tidigare var generaldirektör för Brottsoffermyndigheten. Istället används främst termen offer i deklarationen. Genom att det endast står offer insinueras att deklarationen vill ge en bred definition över vilka individer som omfattas av dess innehåll. Om det endast stått brottsoffer i deklarationen skulle det krävas ett orsakssamband mellan den uppstådda effekten (ex. psykiskt lidande) och ett faktiskt brott. Ordet offer öppnar upp deklarationens tillämpningsområde för fler omständigheter 41 General assembly A/RES/40/34. Svensk översättning: Brottsofferdeklaration.pdf (senast läst ). 21

23 som kan medföra att en person ska betraktas som ett offer än för just brott. Det kan exempelvis handla om att en person har blivit illa behandlad av en annan individ på ett sätt som förvisso inte är brottsligt men som ändå orsakar ett allvarligt lidande (ex. mobbning). En tänkbar förklaring till den breda offerdefinitionen är att deklarationen är avsedd att få en vid spridning i medlemsstaterna. Det finns därför ingen anledning att inskränka begreppet enbart till situationer som är straffbara i medlemsländerna. Vad som är straffbart i de enskilda medlemsstaterna kan variera och därför måste objektet eller offret anknyta till någonting annat än endast nationell strafflagstiftning för att deklarationen ska få ett generellt tillämpningsområde. I korthet innebär det att en person som är att betrakta som offer i deklarationens mening även ska kunna vara det i andra medlemsstater. Brottsofferdeklarationens lösning tycks vara att göra en knytning till de allmänna fri- och rättigheterna som följer av FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. 42 Det antyds i offer -definitionen genom den sista formuleringen bland villkoren som ska överträdas för att en person ska vara ett offer / / väsentlig försämring av sina grundläggande rättigheter / / Vid osäkra situationer fungerar den här formuleringen som en säkerhetsventil genom att bedömningen av om en person farit illa kan utgå från om hans eller hennes grundläggande mänskliga har kränkts eller inte. Formuleringen öppnar således upp deklarationens tillämpningsområde och antyder samtidigt att den centrala bedömningsfrågan för om en person är ett offer ska avgöras med utgångspunkt i de grundläggande rättigheterna. Att deklarationen främst är avsedd för att ge breda effekter i medlemsstaterna återspeglas också i de begrepp som används i deklarationen. Begrepp som offer, brott, rättighet, rättvisa och upprättelse återfinns på flera ställen i deklarationen. Begreppen offer, brott innefattas givetvis i brottsofferdiskursen som sådan, det intressanta med brottsofferdeklarationen är de dominerande orden rättighet, rättvisa och upprättelse. 42 Svensk översättning: (senast läst ). 22

24 De sistnämnda begreppen har en klar koppling till FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I deklarationen används inte begreppet gärningsman vilket ytterligare visar att ett offer deklarationens mening inte behöver ha blivit utsatt för en straffbar gärning. Istället används andra formuleringar som exempelvis förövare. Trots att FN:s deklarationer inte är juridiskt bindande för medlemsstaterna får givetvis dokumenten andra effekter runt om i världen. En viktig del är att innehållet i deklarationerna sprids och exempelvis implementeras i nationell lagstiftning. Den kanske viktigaste effekten som uppstår genom ett internationellt dokument från FN är att innehållet uppmärksammas av människor runt om i världen. Därmed påverkas också människors inställning till vad ett brottsoffer är vilket kan skilja sig från vad som tidigare har varit den gällande uppfattningen Nationell text Tidigare i uppsatsen har det framkommit att det inte finns någon tydlig definition av vad ett brottsoffer är. Språkligt sett skulle man kunna påstå att ett brottsoffer är en person som påverkats negativt av ett brott. En sådan definition skulle för det första innefatta individer som i direkt mening har blivit utsatta för ett brott (ex. en misshandel). Dessutom skulle personer som exempelvis mått psykiskt dåligt på grund av att en nära anhörig blivit misshandlat bli betraktad som ett brottsoffer. Föremålet i det här avsnittet ska vara lagtext och förarbeten till den juridiska brottsofferdefinitionen. Problemet är dock att det inte heller finns någon tydlig juridisk definition av brottsoffer. Istället är man hänvisad till den lagtext som ligger närmast en form av brottsofferdefinition, nämligen målsägandebegreppet. Av 20 kap. 8 st. 4 rättegångsbalken framgår att: målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Med formuleringen mot vilken brott är begånget avses helt enkelt den person som blivit utsatt för en brottslig handling som följer av strafflagstiftningen. Vid exempelvis ett olaga hot är målsäganden den person som blivit utsatt för hotet. Beträffande formuleringen den som blivit förnärmad av ett brott är 23

25 det inte helt säkert vad som avses. Ordet förnärmad antyder att det kan vara en person som exempelvis har tagit illa upp av ett brott. Av förarbetena framgår dock att målsäganden vid ett visst brott är den eller de personer som med hänsyn till straffbudets syfte kan anses vara så direkt berörda av brottet att de framför andra personer inom brottets verkningskrets bör betros med utövandet av den offentliga funktion som en strafftalan innebär. 43 Syftet med formuleringen tycks således inte vara göra en generell öppning för att fler personer än de som avses i straffbestämmelserna ska kunna få målsägandestatus. Tanken verkar snarare vara att öppna upp lagbestämmelsen i syfte att ge utrymme för att täcka in personer som man på förhand inte kunde se som målsägande vid en viss typ av brott. När det gäller formuleringen lidit skada avses i korthet personer som har rätt till skadestånd enligt skadeståndslagen. 44 Målsägandebegreppet lämpar sig dåligt för en diskursanalys eftersom innebörden av de enskilda rekvisiten redan har en juridisk innebörd genom rättskällorna. Dessutom beskriver målsägandebegreppet inte i direkt mening vem som faktiskt är offer för ett brott. Att vara målsägande ger vissa processuella rättigheter och det är just det som lagregeln i 20 kap. 8 rättegångsbalken samt dess förarbeten reglerar. För att hitta en juridisk definition av brottsofferbegreppet som är rättvisande och samtidigt inte allt för lagteknisk måste utredningen riktas mot ett annat håll. En tänkbar lösning är att definiera brottsoffer i juridisk mening utifrån brottsskadelagen. Precis som tidigare nämnts ersätts enligt brottsskadelagen de skador som uppstått till följd av brott med allmänna statsmedel. Inte heller brottsskadelagen innehåller någon definition av brottsofferofferbegreppet. Brottsoffermyndighetens uppgift är dock enligt förordning (2007:1171) med instruktion för Brottsoffermyndigheten 1 att främja brottsoffers rättigheter. Därigenom borde de personer som faktiskt främjas av brottsoffermyndigheten genom att de får brottsskadeersättning indirekt också vara brottsoffer. Genom ett sådant resonemang är det således att hitta en brottsofferdefinition i juridisk mening; ett brottsoffer är en individ som kan få brottsskadeersättning. 43 Prop. 2005/06:166 s Ibid. 24

26 Precis som jag tidigare redogjort ger brottsskadelagen möjligheter till att utge ersättning till individer som tidigare inte varit att betrakta som brottsoffer. Ett viktigt sådant exempel är barn som bevittnar våld i hemmet. Enligt en strikt juridisk syn är dessa barn endast vittnen till ett brott. Av brottsskadelagen 4 a framgår dock att: Brottsskadeersättning betalas till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. Lag (2006:933). De enskilda rekvisiten i paragrafen är, till skillnad från exempelvis målsägandebegreppet, inte utredda i de övriga rättskällorna vilket öppnar upp för tolkning. Den inledande formuleringen om att Brottsskadeersättning betalas till ett barn som bevittnat ett brott / / kan endast tolkas som att barn som bevittnat ett brott i hemmet kan ha rätt till brottsskadeersättning. Formuleringen / / i dess förhållande till en närstående person är också förhållandevis tydligt. Det svåra att avgöra är vad som avses med / / varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet / /. Läsaren tror rimligtvis initialt att formuleringen avser att gärningsmannen måste haft uppsåt att skada tryggheten och tilliten hos barnet. Av förarbetena framgår dock att: 45 Vilka typer av brott som är ägnade att skada ett barns trygghet ansågs få bedömas utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det tycks således inte finnas någon närmare vägledning att hämta ur förarbetena. Den här typen av öppen motivering är förhållandevis ovanlig inom juridiken. Vanligtvis brukar lagstiftaren beskriva exempelvis hur lagen ska tolkas och vilka motiv som ligger bakom bestämmelsen. I det här fallet har den allmänna hållningen i bestämmelsen motiverats under ett avsnitt med allmänna utgångspunkter för propositionen. Där framgår bland annat att: Prop. 2005/06:166 s Ibid s. 12ff. 25

27 / / Den primära tryggheten för barn finns i familjen och hos vårdnadshavare och andra närstående. Det är också i denna nära krets som det mest grundläggande stödet finns för barn och unga som utsätts för brott. Men många gånger behövs det även insatser från samhällets sida. / / / / Barn riskerar inte bara att själva drabbas av våld och andra övergrepp, utan kan också lida genom att de blir vittne till våld som begås av eller mot närstående personer, då oftast mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Det är viktigt att synliggöra dessa barn, att synliggöra att våldet är ett övergrepp också mot barnen och att vidta åtgärder för att de skall få stöd. / / Utgångspunkten för lagstiftaren när lagen infördes tycks således ha varit att barn har sin primära trygghet inom familjen och hos andra närstående. Den här tryggheten får inte äventyras och därför infördes bestämmelsen bland annat i syfte att synliggöra att våld mot närstående också är ett övergrepp mot barnen. Centrala begrepp som nämns i propositionen är trygghet, tillit och synliggöra. Det viktiga är inte att beskriva hur den nya bestämmelsen ska tolkas och användas i praktiken av Brottsoffermyndigheten. Istället tycks den nya bestämmelsen fylla ett helt annat syfte, nämligen att utvidga den tidigare rådande brottsofferdefinitionen som tidigare inte omfattade barn som bevittnat våld mot närstående i hemmet. 4.3 Avslutande analys Mot bakgrund av ovan genomförda textanalys är det enligt min mening möjligt att konstatera att brottsofferdiskursen är långt från entydig. Diskursen befinner sig under ständig förändring och frågan är om någonting kan sägas om hur den får sin form. Analysen av den internationella brottsofferdeklarationen visar att det finns en målsättning från ett internationellt perspektiv om en vid definition av brottsofferbegreppet. Förklaringen ligger troligtvis i att deklarationen har en tydlig koppling till andra internationella dokument om människors grundläggande rättigheter. Individens rättigheter enligt exempelvis FN:s 26