Minnen från min tid som läkare vid Allergikliniken på Sahlgrenska sjukhuset

Transkript

1 Minnen från min tid som läkare vid Allergikliniken på Sahlgrenska sjukhuset eller Kissa inte Nils E Eriksson

2 2 Innehåll Förord... 3 Stort distrikt... 4 Smidig rektoskopi...12 Dyrt dropp föder första forsk...17 RAST kommer inte av sig själv...25 Dasstunna och roddbåt...32 Kissa inte!...40 Unga människor med helprotes...48 Massageapparat...54 Slumpning i hatt...60 Tortyrexpert...65 Vadå disputera?...73

3 3 Förord Varför tar man foton och sparar? Kanske till och med klistrar i album? Oftast för att minnas - kanske tillsammans med barnen. De flesta fotoalbum innehåller många bilder och lite text. Dessa minnen från vår Mölndals/Göteborgstid skrivna för mina barn och barnbarn skulle kunna betraktas som ett fotoalbum med väldigt få bilder (det togs mindre än en tusendel så många foton på den tiden som i dag) och extremt mycket text. När man blir gammal och tappar närminnet kan anhöriga ha anteckningar från äldre tider som underlag för samtal med åldringen. Min pappa och jag hade mycket glädje av texter och bilder från gamla Bengtsfors som utgångspunkt för samtal då jag besökte honom på Kapellegården, när han var nästan 100 år. Nedskrivning av minnen innebär dessutom en sorts terapi; man bearbetar eller granskar olika upplevelser som satt spår på olika sätt. För övrigt kanske det är en yrkesskada för en läkare att skriftligen dokumentera allting som händer patienten. Tidigare avsnitt av dessa minnen är Skolgossar eller Andra världskriget i Dingle om , Studerande om , Medicinare om och Underläkare om Om jag får leva och ha mental hälsa och övriga nödvändiga krafter ska det småningom komma avsnitt Överläkare om och Pensionärer om 2000-talet. Sahlgrenskaminnena är skrivna huvudsakligen De bygger dels på sådant jag minns, dels på bevarade brev och andra handlingar. Minnena är bearbetade eller utskrivna senast För att göra berättelsen mer läsbar, än den skulle bli med egen svart-vit utskrift på A4, har jag anlitat en kopieringsfirma för att skriva ut i färg på A5 och binda samman med ring i ryggen.

4 4 Stort distrikt Stort distrikt man har ansvar för, tänker jag, och granskar bekymras världskartan, som hänger på väggen i jourrummet. Noterar Atlanten, Stilla havet, Cap Verde, Cap Horn och så vidare. Går sedan till sängs. Jag är i dag så kallad trejour på medicinkliniken, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vi är tre underläkare som delar på dygnets jourarbete. Ettjouren har ansvar för akutmottagningen större delen av dagen och avlöses av tvåjouren klockan 11 på kvällen. Trejouren tar hand om akuta problem på vårdavdelningarna, till exempel hjärtstillestånd, vid sidan av sitt ordinarie avdelningsarbete. Han är dessutom medicinjour för Sveriges handelsflotta. Trejouren tar också hand om akutmottagningen ett par timmar på morgonen, så att tvåjouren ska kunna äta frukost innan det vanliga avdelningsarbetet börjar. När jag började arbetet på Allergologen och förstod att man då också skulle vara jour på Det Stora Fina Universitetssjukhuset blev jag lite ängslig. Nalkades första jouren mycket underdånigt. Tänkte att det nog är väldigt speciella och sällsynta sjukdomar som kommer till Universitetsakuten. Fann snart att

5 5 det visserligen kommer förfärligt många jourfall vi lär vara Sveriges största akutmottagning men att det annars var ungefär samma som i Halmstad, det vill säga mest stroke, astma, bröstsmärtor, diabetesproblem, alkoholism, förgiftningar, sociala problem och en mängd diffusa symtom. På ett sätt dessutom lättare än i Halmstad. Här finns nämligen en neurologjour som kan ta de knepigaste neurologifallen och en kardiologjour som tar de svåraste hjärtfallen. Ett problem var vi vid denna tid inte är medvetna om: att det saknas sådana hjälpmedel som ska komma några år senare. Sådant som lokala vårdprogram för olika diagnoser, samlad information om farmaka i FASS och lättillgänglig aktuell medicinsk information som i Läkemedelsboken. Dessutom skulle naturligtvis ingen tro sina öron om någon påstod att det i framtiden skulle finnas möjlighet att sitta vid en datorskärm och hitta medicinsk information från hela världen; möjligheten att söka på Internet ska komma först om 25 år. Överbeläggningar och bekymmer med att hitta tomma sängar att lägga jourfallen i, det är ett problem som är samma för en jourhavande på Sahlgrenskas akut som på akuten i Halmstad. Jag insåg småningom att Hans Arnoldsson, min chef på Allergologen, värdesätter överbeläggningar på allergiavdelningen. På vår avdelning har vi ofta patienter liggande i dagrum och på läkarexpedition. Allergologen redovisar en hög beläggning, som kan påvisa behovet av ökade resurser för sluten astmavård. Vi avstår ibland från att skriva ut förbättrade patienter på fredag och låter dem istället få permission i hemmet under

6 helgen och återkomma för att bli utskrivna på måndag. Detta sannolikt delvis för att beläggningssiffrorna förbättras. Avdelningen sägs ha en medelvårdbeläggning på 103%, 6 På en infektionsklinik där jag tidigare arbetat var det tvärtom. Man skrev ut patienter på fredag och skrev in dem på måndag. Om man hade många inskrivningar kunde man nämligen få ytterligare en underläkartjänst. I alla system finns det knep för att bättra på den egna situationen. Problem med överbeläggningar har man nog alltid haft. När jag en gång under studietiden jobbade en kort tid på Epidemisjukhuset hände det att medicinjouren på Sahlgrenska ringde på morgonen och ville att vi på Epidemisjukhuset skulle ta över en patient som hade lite feber. När jag tvekade, hotade han: Om du inte tar henne frivilligt så går jag och hittar några prickar på hennes hud. Och så remitterar jag henne till dig med frågeställning smittkoppor. Då blir du tvungen att ta emot henne. Hans Arnoldsson och Jan André En ovanlig diagnos har jag faktiskt ställt en journatt på akutmottagningen. En kvinna kom in sent en kväll med bröst-

7 7 Anna och Tomas smärtor. Jag kände ingen puls vid handlederna och hon hade kraftiga blåsljud över hela bröstkorgen. Normalt ekg. Det var uppenbarligen ett akut dissekerande aortaaneurysm. Det vill säga ett tillstånd då vävnadslagren i stora kroppspulsåderns vägg separeras och blodet leds fel, parallellt med den normala blodströmmen i pulsådern. Någon behandling för tillståndet finns inte vid denna tid. Kvinnan fick smärtstillande injektioner och lades för allmän vård på en avdelning. Hon avled som väntat efter några timmar. Att jag alls kommit till Sahlgrenska beror på Inger. Hon behövde specialistutbildning till tandreglerare på Tandläkarhögskolan i Göteborg. Så vi skulle flytta till Göteborg. Jag tittade i den vikariatslista, som SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening) regelbundet publicerar. I Göteborg fanns ett tremånaders vikariat på Allergologen.

8 8 Astma och allergi lär man sig väl på ett par veckor, tänkte jag. Tre månader är onödigt mycket, men OK. Senare insåg jag, att funderingen, om hur snabbt man lär sig astma och allergi, var väldigt fel. När jag 1999 gick i pension efter trettio års arbete inom allergispecialiteten begrep jag fortfarande bara en del av allergologin. Håkan Ljunggren, min chef i Halmstad, visste att överläkaren på Allergologen, docent Arnoldsson, var en konservativ man, en som höll på formaliteter och gamla seder. Det är nog inte dumt att åka upp till Göteborg och hälsa på honom, innan du börjar, antydde Håkan. Det är sommaren Med kavaj men utan slips Kambodja har nyligen invaderats av USA. Jag är en skäggig Vietnamaktivist som inte har mycket till övers för konservativa formalistiska överläkare. Jag är emellertid också en mycket artig ung man. Så jag tar fram min blå-vitrutiga kavaj, som inte använts på flera år, och hittar också en slips, en stickad, grönrandig. Och åker upp till Göteborg. I Allergologens reception ber jag att få tala med docent Arnoldsson.

9 9 Han är på semester, svarar flickan i luckan. Jag får senare veta att hon heter Karin. Oj då, Göteborgsresan till ingen nytta. Vad ska jag göra? Då kanske jag kan tala med den som vikarierar som överläkare. Det är Hans Formgren och han sitter i biblioteket och fikar. Jag lotsas till biblioteket via väntrummet, där en stor mängd unga människor sitter. Får senare veta att det är Jan Andrés sprutpatienter. Jan är öppenvårdsläkare på Allergologen och har Sveriges största hyposensibiliseringsmottagning. Han sprutar på löpande band allergenextrakt med olika gräs och lövträd och pälsdjur och annat. I biblioteket sitter Hans Formgren och Olle Löwhagen med sina kaffekoppar och kanelbullar. De bläddrar i utländska vetenskapliga tidskrifter. Jag är imponerad. Det är nog stora vetenskapsmän det, som läser sådana tidskrifter under kaffepausen. Jag går fram och tar i hand och bockar mycket djupt för de två höjdarna. God dag, jag heter Nils Eriksson och ska börja ett vikariat här om tre veckor. Jaså, välkommen då. Vill du ha kaffe? undrar Formgren Och varför har du kommit hit idag? Olle tittar på mig med ett fundersamt leende. Jo jag kom för att hälsa. Det var imponerande, tycker Olle.

10 10 Arbetet på Allergologen har visat sig vara något mindre slitsamt än det var på medicinkliniken i Halmstad, där arbetsveckan ofta blev sextio timmar eller mera. Eftersom vi här är två underläkare och har en enda vårdavdelning så behöver var och en av oss bara ha ansvar för hälften av avdelningens patienter. Varannan eftermiddag skriver jag in patienter och varannan har jag mottagning. För övrigt har läkarna nu sedan i januari reglerad arbetstid tidigare ansågs det att arbetstagare i dessa lönelägen skulle sköta jobbet oberoende av hur lång tid det tog. Vi underläkare försöker vara effektiva på ronderna, inte minst för sköterskornas skull; de har svårt hinna med sina uppgifter om ronden drar ut på tiden. En period när Sten Lindgren och jag är underläkare försöker vi rationalisera vårt arbete genom att vid Arnoldssons överläkarronder bara delta i ronden på den egna avdelningshalvan. Då hinner vi göra annat avdelningsarbete när överläkaren går på den andre underläkarens halva. Det gillas inte av chefen. Sten och jag blir inkallade till chefens expedition och Arnoldsson uppmanar oss med belevad men sträng röst att inte smita från halva ronden. Men nu är jag alltså trejour och går och går till sängs efter att lite ängsligt ha tittat på världskartan. Efter en stund väcks jag av telefonen: Handelsflottan vill konsultera. Får tala med en fartygskapten. Dessbättre talar han svenska, till och med på en för mig välbekant dialekt. Han redo-

11 11 gör för en besättningsmans symtom. Det är lite svårt att säkert avgöra vad mannen har för akut åkomma. Sannolikt en bakteriell infektion, men inte säkert. Vågar jag ge kaptenen rådet att använda något av de antibiotika som finns ombord? Det kan innebära en risk för felbehandling. Eller bör mannen föras till läkare i land? Det har förstås viss betydelse om fartyget befinner sig långt från närmaste kontinent. Är de mitt ute på Stilla havet? Mina ögon söker världskartan på väggen. Jag frågar: Var befinner ni er? Vi e tie minuder fra Skärhamn, svarar kaptenen. Han har tonande i-ljud. Kanske kommer han från Smögen. Jag föreslår att ni går in till Skärhamn och ber provinsialläkaren undersöka mannen, blir min rekommendation. Förmodligen orsakar min försiktighet ett onödigt ekonomiskt avbräck för rederiet. I Kambodja störtas prins Sihanouk 1970 och efterträds av Lon Nol. Kambodja invaderas av USA. Sydvietnam och USA återupptar bombningarna av Nordvietnam. Arbetaroroligheter i Polen. Det vita Rhodesia utropar sig till självständig republik. Krig i Jordanien mellan regeringstrupper och palestinier. Salvador Allende väljs till president i Chile. Katarina Per (Kim)

12 12 Smidig rektoskopi Det här går väl fint? säjer jag uppmuntrande i mörkret. Det är januari I Uganda har Idi Amin just kommit till makten och inlett sitt skräckvälde. I Medelpad är det vinter. Jag vikarierar två månader som underläkare på infektionskliniken i Sundsvall. Det är slutet på min vapenfria värnpliktstjänstgöring. Myndigheterna har nu funnit att vapenfria läkare kan göra bättre nytta som läkare än som brandmän. Med hjälp av starka astigmatiska minusglas ser jag numera ganska bra på vänster öga efter transplantationen förra året. Så jag är inte helt beroende av kontaktlinser. Men jag ser hundratals extrabilder av varje föremål, det är särskilt störande på kvällen. Varje ljuskälla blir nämligen en massa ljuspunkter. Som en stjärnhimmel över synfältet. Det beror väl på oregelbunden brytning i hornhinnans ärrområde, där man har sytt. Jag har prövat om det kan bli bättre om man skärmar av ögat. Droppat pupillsammandragande pilokarpin i ögat. Världen blev då tydligare. Men pilokarpinet påverkar även linsens brytning varför jag måste samtidigt använda extremt starka minusglas, Så starka minusglas att de förminskar världen till frimärksstorlek. Så det fungerar inte bra. Prövar även svarta kontaktlinser med ett litet

13 13 hål i mitten. Det fungerar också men världen blir väldigt mörk. Inte heller detta blir en bra lösning. Så jag får fortsätta att ha knepiga extrabilder. Perfekt ser jag inte allra minst i mörker. Nu ska jag göra en undersökning i mörker. På infektionsavdelningen ligger en tjuguårig flicka med ulcerös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom. Hon har fått en tids kortisonbehandling och ska nu rektoskoperas för att vi ska veta om tillståndet förbättrats eller inte. Rektoskopi innebär att man via ett tittskåp granskar slemhinnan i ändtarmen. Sedan man fört in rektoskopet sätter man dit en lampa som belyser tarmens inre. Flickan är orolig för undersökningen eftersom det hade gjort väldigt ont förra gången hon rektoskoperades. Som ung och osjälvständig vikarierande underläkare följer man naturligtvis de rutiner som finns på kliniken. På denna klinik har man alltid utfört rektoskopierna i mörker, för att läkarens ögon ska adapteras, det vill säga vänjas vid mörker, och därmed kunna se bättre in i tarmen. I det kolsvarta rummet står flickan på knäna med ändan i vädret på britsen. I kompakt mörker för jag mycket försiktigt in rektoskopet. Tycker det går riktigt smidigt med hänsyn till att det tydligen var så besvärligt förra gången. Flickan tycks inte alls ha något ont. Jag är nog en duktig rektoskopist. Det här går väl fint, säjer jag uppmuntrande. Jo. Men ska det vara det hålet? undrar flickan blygt. I rätt hål konstaterar jag en stund senare att tarmen blivit avsevärt friskare av kortisonbehandlingen. Flickan är tacksam över förbättringen.

14 14 Vi flyttade från Per Osbecks väg i Halmstad till ett radhus i Toltorpsdalen i en liten gränd som heter Folkdansen. Egentligen bor vi i Mölndals kommun men ganska nära Sahlgrenska sjukhuset, som ligger i Göteborg. Tornas och Anna började hösten 1970 i skolan i Toltorpsdalen och har fått goda kamrater i sin klass. Första dagarna är Anna lite skolrädd och stannar hemma men sedan blir det tvärtom hon älskar skolan. Även Per och Katarina, som visar sig vara nattmänniskor, får bästisar i vårt radhusområde. Anna är påtagligt storasyster, Tomas är bror duktig som villigt hjälper till med allt, Per är den matglade och Katarina är minstingen. Flickorna har ett rum och pojkarna ett. Dessutom har vart och ett av barnen en egen liten myshörna. Katarina som länge önskat sig ett djur får en hamster. Den dör dock så småningom och begravs under högtidliga former. Radhuset på folkdansen

15 15 Folkdansen ligger nära ett Inger på Tandregleringen skogsområde. En kväll när Katarina besökt sin kompis Anna-Karin och är på hemväg i skymningen på Lekevallsgatan hör hon ett konstigt ljud och tittar upp. På trottoaren står en stor älg och stirrar på henne. Älgen och Katarina blir lika rädda. Inget farligt händer dock. Katarina rusar tillbaka till Anna-Karin och ringer hem och blir hämtad. En lördagskväll ser vi ett program med Povel Ramel i TV. Han är nästan det roligaste jag vet. Katarina, som vet att jag tycker om Povel, är idag förkyld och dessutom efter en kontrovers arg på mig. Katarina kommer på ett raffinerat sätt att straffa sin pappa. Hon går fram till TVn och hostar in i TV-rutan. För att Povel Ramel ska bli förkyld så du inte kan titta på honom, muttrar hon hest. På söndagar åker vi ibland till Slottsskogen och tittar på sälarna och till Naturhistoriska museet för att tittar på den stora valen och andra konstigheter.

16 16 På julafton äter vi lunch hos mina föräldrar, som bor i en lägenhet på Parkvägen i Ljungskile sedan pappa pensionerades. Klockan tre ser vi Kalle Ankas julafton på TV. På julaftonskvällen åker vi alla ut till Restenäs, där Gunnar och Anita, som båda är lärare på Folkhögskolan i Ljungskile, nu bor alldeles nära havet med sönerna Pär, Anders och Mats. Där äter vi risgrynsgröt och sedan spelar Gunnar och jag trumpet och piano medan de andra lägger pussel eller ser på TV. Strax före jul har Inger och jag gjort en upptäckt. Trots våra försök att uppfostra barnen könsneutralt har flickorna bara dockor och pojkarna bara bilar. I julklapp ger vi därför Katarina en traktor och Per en docka. Försöket misslyckas. På julafton har de efter ett par sekunder bytt julklappar med varandra. Senare hör jag Anna berätta om julklapparna för en kamrat: Du förstår mamma och pappa är lite konstiga och tror att flickor kan leka med bilar och pojkar med dockor! Efter en lyckad aktion röstas 1971 många kvinnor in i de norska kommunalvalen. USA:s invasion i Laos och Kambodja slås tillbaka. Nya bombningar över Nordvietnam. Pentagonrapporten, som avslöjar hemligheter om USA:s inblandning i Vietnam ända sedan 1945, publiceras. Kina ersätter Taiwan som representant för Kina i FN. Willy Brand får fredspriset. Bangladesh uppstår efter ett kort krig. Amin blir diktator i Uganda. Löjtnant Calley döms för massakern i Song My men behöver aldrig avtjäna straffet. Almbråk i Kungsträdgården.

17 17 Dyrt dropp föder första forsk Men oj! Katastrof! Jag befinner mig på Medicinska Riksstämman i Älvsjö och ska hålla mitt föredrag. Allting krånglar. Det har blivit ändring av lokaler i sista stund. Jag springer runt och letar och när jag väl hittat salen där Allergisektionens föredrag ska hållas, visar det sig att det blivit ändring i ordningsföljden på föredragen. Plötsligt är det min tur. Jag rusar fram till projektormaskinisten med mina diabilder. Håller den första mot ljuset för att kolla att bilderna kommit i rätt ordning. Detta är ju förfärligt. Det är inte mina föreläsningsbilder, om en jämförelse mellan Solucortef och Betapred vid akut astma, som jag fått med mig. Det är kollegan Lasse Belins semesterbilder. Någon bland åhörarna grymtar: Ska Eriksson inte börja snart? Då hör jag ett klirr av klädgalgar mot tunn vägg och vaknar. Konstaterar att jag ligger överst i en trebädds sovkupé på väg från Göteborg till Läkarstämman i Stockholm. I underslafarna snarkar medresenärer. Skönt

18 18 Det är mitt allra första vetenskapliga föredrag som jag ska hålla. Liksom i drömmen rör det sig om en jämförelse mellan Solucortef och Betapred vid akut astma. Jag har varit nervös. Självklart underlag för en mardröm. Vid frukosten på Centralstationen i Stockholm dyker det upp flera kolleger som jag känner. De har också kommit med nattåg. Pendeltåget ut till Svenska Mässan i Älvsjö är överfullt av läkare. De årliga Läkarstämmorna har nu vuxit så de inte längre får plats i Folkets hus, där de tidigare hållits. Från pendeltågsstationen i Älvsjö pulsar vi till mässan i nyfallen snö. Det röks fortfarande överallt. Till vänster om piprökande Nils Svanborg (allergolog, KS) sitter Torsten Berg (barnläk., Västerås). I mitten Inga Engström (barnläk. KS). Längst till höger Bengt Arner, allergolog, Lund) Undersökningen som ska redovisas vid Läkarstämman kom till stånd för att jag tyckte att klinikens astmadropp var onödigt dyra. De flesta kolleger tänker inte på vad mediciner eller olika undersökningar kostar. Läkemedelskommittéer, som ger rekommendationer till läkarna och då tar hänsyn till preparatens pris, finns inte. Alla läkare, även tillfälliga vikarier, har sina egna medicinpreferenser. Därför blir medicinskåpen på avdelningarna ibland fulla av olika preparat med likartad effekt. Som underhållsbehandling vid astma ordinerar en läkare Asmapax, en

19 19 annan Axetin, en tredje Bronketonyl och en fjärde kanske Brondaxin comp. Inte sällan skrivs det ut recept på blandningar som till stor kostnad ska blandas ihop på apoteket, trots att det finns lika bra färdiga blandningar som är billigare. Sjukvårdskostnaderna stiger ständigt, de har under 60-talet stigit med ungefär 600%. Nog måste man börja fundera på hur man använder medicinerna, tänker jag. Kollegan Hans Formgren håller på med en undersökning av luftrörsvidgande mediciner, så kallade betastimulerare - Gammal räknesnurra och kommer småningom att disputera på en avhandling om sådana läkemedel 1 Han har för forskningsanslag skaffat en elektrisk Facit räknesnurra. Med en sådan är det enkelt att multiplicera och dividera, matematiska uppgifter som annars är arbetskrävande. Jag lånar hem apparaten och räknar ut kostnader och procentuella skillnader för jämförbara doser av olika läkemedel. Finner enorma skillnader, flera hundra procent i en del fall. För att få faktaunderlag för hur mycket man skulle kunna spara i sjukvården försöker jag skaffa förskrivningsstatistik från såväl företagen som Läkemedelsstatistik och Socialstyrelsen men får veta att sådana uppgifter är hemliga. Skriver ändå en insändare i Läkartidningen om Läkaren 1 Formgren H: Broncho- and Cardioselective beta, receptor active Drugs in the Treatment of Asthmatic Patients.Thesis 1977

20 20 och sjukvårdskostnaderna, med några prisexempel 2 Får bemötande från representanter för läkemedelsföretagen. Tiden är ännu inte mogen för prismedvetenhet vid receptblocket. Det har för övrigt nu kommit ännu mer avancerade räknemaskiner än Facit räknesnurra. Miniräknare. Vid ett möte med Göteborgs läkarsällskap demonstrerar en stolt kollega en sådan apparat: Säj ett långt tal! säjer han. Sjuttioniotusensexhundrafyrtiosex, föreslår en åhörare Vad vill ni jag ska dela det med? Fjorton, ropar någon. Femtusensexhundraåttionio, utropar föreläsaren triumferande, efter att ha slagit in siffrorna. Alla är imponerade. Och då har ändå inte den ännu konstigare apparat kommit, som kan räkna ut roten ur ett tal. Det går absolut inte att förstå hur en sådan fungerar. Åter till de dyra astmadroppen. På allergiavdelningen vårdas huvudsakligen patienter med svår akut astma. De behandlas med astmadropp, infusioner innehållande Teofyllamin, som är luftrörsvidgande, och Solucortef, som är ett hydrokortisonpreparat. Droppen innehåller dessutom Resyl, ett slemlösande medel. Jag finner via läkemedelsföretagens kataloger att bland kortisonpreparaten för infus- 2 Eriksson NE. Läkaren och sjukvårdskostnaderna. Läkartidningen 1972; 69, nr 3, sid :

21 21 ion är Solucortef flera hundra procent dyrare än det billigaste, som heter Betapred. Måste det vara Solucortef i droppen? frågar jag Hans Arnoldsson. Kan man inte använda ett billigare kortisonpreparat? Nej det ska nog vara den kroppsegna substansen, alltså hydrokortison, menar han. Hur vet man det? Det säjer Björn. Björn, det är överläkaren på endokrinologavdelningen, Björn Sjögren. Endokrinologen är en sektion inom Medicinklinik II, där professor Leif Hallberg är klinikchef. I kliniken ingår även sektionerna hematologi, med Alexander Weinfeld som överläkare, gastroenterologi med Gerhard Dotevall och reumatologi med Erik Hedström som chef. Allergologen ingår i Medicinklinik 1, där professor Lars Werkö är klinikchef. I denna klinik ingår dessutom sektionen för kardiologi med Ed Varnauskas och nefrologi med Ulla Bengtsson som överläkare. Men vet man verkligen att det är så, att man måste använde hydrokortison? Borde vi inte undersöka om det går lika bra med ett billigare? envisas jag. Arnoldsson. Det får du gärna göra, säjer Och så lägger vi upp en enkelblind studie. På akutmottagningen liksom på allergiavdelningen ska astmapatienterna slumpvis få antingen Betapred eller Solucortef. Hans Formgren och Sven Larsson, som för närva- Sven Larsson

22 22 rande vikarierar hos oss, blir medarbetare i studien. Sven Larsson blir för övrigt småningom lungläkare med inriktning på yrkesmedicin. Hans avhandling kommer att handla om astmamediciner. 3 Jag ringer till Glaxo i Mölndal, företaget som säljer Betapred. Jag undrar om ni skulle kunna tillhandahålla Betapredampuller för en jämförelse med Solucortef vid akut astma. Det gör man gärna. I verkligheten är man på företaget naturligtvis begeistrade över att få en sådan undersökning gjord utan andra kostnader. Företaget hade förstås velat sponsra undersökningen mycket mera. Men sådant förstår inte jag vid Olle Wallentin en Glaxo-kontakt denna tidpunkt. Slumpandet av patienter till de två behandlingsgrupperna består i att patienternas födelsedatum (udda eller jämn dag) får avgöra vilken grupp de ska tillhöra. Jag tycker det känns vetenskapligt men inser senare att det inte är en bra slumpmetod. Vi kontrollerar behandlingseffekten med dagliga mätningar av lungfunktionen med PEF-mätare. Dessutom bedömer vi auskultationsfyndet på lungorna (det man hör när man lyssnar 3 Larsson, S: Long term treatment with beta2-adrenostimulants in asthma. Thesis 1977

23 23 med stetoskopet), mäter dagligen patienternas vikt och kontrollera dessutom rutinblodprov och kalium i blodet. Kortison kan nämligen åstadkomma lågt kaliumvärde. När vi fått ihop tillräckligt antal patienter börjar vi analysera våra data. På medicinkliniken finns nu i en skrubb en liten dator, kanske borde den snarare kallas bordskalkylator, som bland annat kan göra Students t-test, ett statistiskt test som man kan använda för att se om det finns någon verklig skillnad mellan två behandlingsgrupper. Vi bokar in oss ett antal timmar vid denna underbara maskin. Våra data matas in. När vi sedan gör de statistiska testerna visar det sig att Betapred inte bara är lika bra som Solucortef, det har dessutom mindre biverkningar; det ger mindre kaliumsänkning och mindre viktökning. Betapred är till på köpet enklare att använda; det finns i färdiga brytampuller till skillnad från Solucortef, där man

24 24 måste lösa upp ett pulver i en vätska. 4 Betapred blir sedan i hela landet det kortisonpreparat som används för behandling av akut svår astma. Människorna på Glaxo är glada. Vid denna tidpunkt är det ett tidskrävande arbete att framställa diagram. Allt måste göras för hand. Glaxo bekostar diagrammen till föredragets diabilder Optimistjollar på stranden. Tomas i en av mormor Annas stickade tröjor 4 Eriksson NE, Formgren H, Larsson S. Infusionsbehandling av status asthmaticus. Hydrocortison eller betametason? Läkartidningen 1972;69:44-48.

25 25 RAST kommer inte av sig själv Mitt emot oss på Folkdansen bor Lasse Belin. Han har arbetat på Allergologen i flera år: redan på den tiden då kliniken fanns på Vasa sjukhus var han och Nalle Lindholm underläkare på Allergikliniken. Lasse jobbar nu på laboratoriet med immunologi och har speciellt intresserat sig för björkpollen. Han ska snart disputera. 5 På vår gata bor också ett par av mina gamla kurskamrater från anatomiåret, Hans Brynger, Lasse Belin (20 år senare) som nu är kirurg, och Lennart Rinder som blivit medicinalråd. På gatan bredvid bor en annan kurskamrat, patologen Yngve Ols- 5 Belin Lars: Studies of birch pollen antigens with special reference to the allergenic principle. Thesis 1972

26 26 son, som visar sig vara gift med en av Ingers barndomskamrater, Gunhild Schröder från Tanum. Världen är liten. Första kontakten med Lasse Belin hade vi när han en dag ringde på frågade: Går det bra att jag klättrar upp på ert garagetak och hämtar en sko? Det var en morgon då han hade mött många motgångar; sönerna hade förstört hans landhockeyklubba, han hade av misstag blivit utelåst och ytterligare förtretligheter hade inträffat. Han hade blivit arg och i ilskan sparkat till en sten på gatan. Och så åkte av misstag hans sko samtidigt upp på vårt garage. För övrigt är Lasse en fredlig person. Nu finns RAST. För ett par år sedan gjorde Uppsalakollegerna Gunnar Johansson och Hans Bennich samtidigt med Kimishige Ishiszaka i Denver, USA, upptäckter som innebar att vi nu vet att antikropparna som förmedlar allergiska reaktioner, reaginerna. tillhör immunglobulinklass E, förkortat IgE. I Uppsala har de nu utarbetat en laboratoriemetod, kallad RAST, Radio allergo sorbent test. Med denna metod kan man mäta patienters IgEantikroppar mot olika ämnen. Detta är något revolutionerande inom allergologin. Många har hittills betraktat allergin som lite hokuspokus utan vetenskaplig förankring. Nu har allergologerna något fast att hålla sig till. Ett laboratorieprov som kanske kan avslöja vad patienten är allergisk mot. RAST-metoden finns ännu inte tillgänglig på Sahlgrenska. I dag står Lasse Belin i solen utanför familjens radhus och byter däck på sin Peugeot när jag kommer förbi. Jag vill visa min äldre allergologkollega att den vikarierande underläkaren

27 27 hänger med i den vetenskapliga utvecklingen och känner till IgE. Jag frågar: När tror du RAST kommer till Göteborg? Här kommer fan i mig ingen RAST förrän någon sätter upp metoden, grymtar Lasse och sätter på ett nytt bakhjul. Och det har han så klart rätt i. Inom ett år har Lasse satt upp RAST-metoden på allergilaboratoriet Läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala har tagit patent på RAST och behöver verifiera att den är användbar. Vi vet att hudtest, som vi använder för allergidiagnostik, inte hundraprocentigt avspeglar verkligheten. För att få en säker diagnos fordras i många fall att man gör provokationer, det vill säga att man tillför allergenet (ämnet som ger allergi) till det organ som symtomen kommer från, och ser om man då utlöser symtom. Oftast handlar det om att inandas allergen för att utlösa astma eller droppa allergen i näsan för att utlösa snuva, klåda och nysningar. Pharmacia har bett vår klinik ta reda på hur RAST-nivåer Med kusiner

28 28 förhåller sig till resultaten med hudtest och provokationer. Ansvaret för undersökningens kliniska del får jag tillsammans med Sten Lindgren, som nu kommit över till Allergologen från hudkliniken. Vi startar med en relativt liten studie som bara omfattar sextiofem patienter och tre allergen; björk, timotej och hund. Resultat av undersökningen visar en överensstämmelse mellan RAST och hudtest/provokation i ungefär 85% och vi föreslår att man i allergiverksamheten ska använda ett poängsystem där anamnesuppgifter och RAST-värden kombineras för att man ska få en säker diagnos. 6 Det mest konkreta resultatet av en forskningsuppgift blir ofta att den ger upphov till nya undersökningar. Jan och Märta André Mina fortsatta diagnostiska studier växer med tiden till att omfatta mer än 2000 patienter och mer än 20 allergen. Hudtestningarna, fortfarande i form av gamla hederliga intrakutantest och ritstest, ingår i rutinerna på mottagningen. Det är sjuksköterskorna Judit Skantz och Lillemor Tengdelius som håller på med detta. Såväl nasala provokationer som mer tidsödande inhalationsprovokationer 6 Alhlstedt S, Eriksson N, Lindgren S, Roth A. Specific IgE determination by RAST compared with skin and provocation test in allergy diagnosis with birch pollen Clinical Allergy 1974;4: