Perspektiv på hållbar utveckling

Transkript

1 Rapport 2005:47 R Perspektiv på hållbar utveckling Erfarenheter från högskola och näringsliv

2 Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, Stockholm tfn fax e-post Hållbar utveckling Utgiven av Högskoleverket 2004 Högskoleverkets rapportserie 2004:47 R ISSN X Innehåll: Kontakt: Högskoleverket, utredningsavdelningen, Åsa Rurling Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: Tryckeri, Ort, oktober 2005 Tryckt på miljömärkt papper

3 Innehåll Förord 5 Inledning 7 Håkan Forsberg & Åsa Rurling Varför en skrift om hållbar utveckling? 7 Begreppet hållbar utveckling 7 Hållbar utveckling under två decennier 8 Några gemensamma erfarenheter och iakttagelser i artiklarna 9 Presentation av författarna 10 Hållbar utveckling vad är det egentligen? Varför är det viktigt? 13 Lennart Olsson Vad är hållbar utveckling? 14 Hur kan vi se på relationen mellan de tre benen inom hållbar utveckling? 15 Vad är målet för en hållbar utveckling? 16 Hållbar utveckling eller bara utveckling? 16 Vad är det som hindrar den högre utbildningen från att ta utmaningen på allvar? 18 Vilken målsättning bör ett universitet ha i denna fråga? 18 Vad bör göras? Vilken roll spelar rektorn och universitetsledningen? 19 Några erfarenheter från mitt eget arbete 20 Seven Challenges for Social Science 21 Några råd till en universitetsledning 23 Destination hållbar utveckling hållplats Göteborg 25 Helene Bergsten Samarbete mellan Chalmers och Göteborgs universitet 25 Hållbar utveckling en definitionsfråga och en resa 27 Ledarskapets roll 28 GMV som neutral plattform 30 Instrument 31 Intresseförskjutning mot beteende, ekonomi och strukturer 34 Staten och kapitalet 35 Kompetens 35 Lärdomar 35 Fem rekommendationer 36

4 Cemus ett unikt exempel på lärande för hållbar utveckling 37 Matilda Hald & Hanna Wetterstrand Hållbar utveckling och lärande 37 Hur Cemus kom till 38 Cemus arbete för hållbar utveckling 40 Cemus organisation och kompetensbehov 43 Styrkor med Cemus sätt att bedriva utbildning för hållbar utveckling 44 och svagheter 45 Avslutande rekommendationer till universitetsledningar 46 Näringslivets roll i arbetet med hållbar utveckling 49 Magnus Enell Inledning 49 Lite historia 50 Vad innebär hållbar utveckling för näringslivet? 50 Varför ska näringslivet arbeta med hållbar utveckling? 52 Hur arbetar näringslivet med hållbar utveckling? 53 Organisationer inom näringslivet 56 Högskolans roll i utbildning inom hållbar utveckling 57 Rekommendationer 58 De små stegens tyranni 61 Staffan Söderberg Behovet av väckarklockor och definitioner 61 Från Agenda 21 till Aktion Intressenter och dialoger 65 Rekommendationer 67 Slutligen 69

5 Förord Att framtiden måste formas med utgångspunkt i tankarna bakom hållbar utveckling kan nog alla vara överens om. Men vad kan det innebära att arbeta för hållbar utveckling för den som leder en stor organisation? Den frågan har varit vägledande för författarna till denna skrift. Författarna kommer från olika delar av samhället. Det är studenter, lärare vid universitet och personer som har stor erfarenhet av att arbeta med hållbar utveckling i stora svenska företag. Tanken är att stimulera ledningarna för lärosätena att inleda eller vidareutveckla arbetet för hållbar utveckling genom att ta tillvara gjorda erfarenheter. Sigbrit Franke Universitetskansler 5

6

7 Inledning Håkan Forsberg & Åsa Rurling Varför en skrift om hållbar utveckling? Hållbar utveckling är i högsta grad ett aktuellt område. Inte minst i arbetet med denna skrift har det blivit tydligt att studenter och arbetsliv frågar efter både utbildning om och personer som är utbildade inom hållbar utveckling. Behovet av kunskaper och kompetens för att hantera komplexa och mångvetenskapliga frågor växer i takt med arbetet för hållbar utveckling. Forskning och utbildning har här en central roll att fylla. Det är viktigt att lärosätena är med och driver utvecklingen framåt. Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik och ska genomsyra alla politikområden. Ett förslag om att det ska föras in i högskolelagen har nyligen presenterats. Högskoleverket anser att det är fel att hållbar utveckling skrivs in i lagen. Ett skäl är att det är svårt att följa upp ett sådant lagkrav. Däremot är det viktigt att hållbar utveckling främjas och stimuleras och det är i ljuset av det som den här skriften ska ses. Det finns ett behov av att konkretisera begreppet för att det ska kunna leda till resultat. Den här skriften vänder sig till ledningarna för universiteten och högskolorna i Sverige, men även till andra vid universiteten och högskolorna som är intresserade av att utveckla sitt arbete för hållbar utveckling. Ledningsperspektivet står i förgrunden för skriften. Vi har valt författare med olika erfarenheter och bakgrund samt från olika typer av organisationer för att visa på den variation av arbete för hållbar utveckling som finns. Vår förhoppning är att de olika bidragen ska stimulera till och ge underlag för en diskussion om hållbar utveckling vid lärosätena. Vägledande för oss har varit insikten om att ett fördjupat och vidgat arbete för hållbar utveckling vilar på ett engagerat stöd från lärosätenas ledningar. Vi vet att det finns en bred och djup kunskap om hållbar utveckling vid universiteten och högskolorna. På olika ställen finns även en utvecklad undervisning om hållbar utveckling. 7

8 Begreppet hållbar utveckling Hållbar utveckling kan definieras på många olika sätt. En definition som ofta används i officiella sammanhang är den som Brundtlandkommissionen myntade 1987 en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. En tydlig linje i hållbar utveckling är individens delaktighet och ansvar. Den bärande principen är att ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden och processer är integrerade och att hållbar utveckling därmed blir ett verktyg för att hålla samman de olika perspektiven. Det globala perspektivet är samtidigt en naturlig del. I skriften utgår författarna från olika definitioner av begreppet. Det gör att begreppet kan verka abstrakt, men det ger också möjligheter. I en bred och mångsidig definition finns utrymme för olika inriktningar och aktiviteter, men de bärande principerna är desamma. Vår förhoppning är att ni när ni läser dessa artiklar ska hitta en värdefull grund och inspiration för det fortsatta arbetet på det egna lärosätet. Det kan handla om att börja definiera begreppet, att ha stöd för att initiera en diskussion kring hållbar utveckling inom lärosätet eller att utveckla en policy för området. Allt beroende på var i processen ni befinner er i dag. Vissa aspekter av hållbar utveckling arbetar lärosätena med redan i dag. Utmaningen för lärosätena blir att på ett tydligt sätt visa hur detta ingår i ett medvetet arbete för en hållbar utveckling, att definiera detta för sig själv och göra tydligt för andra hur denna medvetna strategi ser ut. Hållbar utveckling under två decennier Hållbar utveckling har kommit att genomsyra en mängd diskussioner och politikområden. Vi reagerar olika på detta begrepp. Somliga rycker på axlarna och avfärdar det som ett politiskt modeord. Vissa reagerar med irritation och betraktar begreppet som begränsande eller bakåtsträvande, medan andra talar med glöd om vikten av att tänka globalt och långsiktigt. EU och den svenska regeringen har tagit detta begrepp till sig. I det nya EU-fördraget har hållbar utveckling lyfts fram till en mera framskjuten plats än i det tidigare Nicefördraget. Redan i första delens tredje paragraf kan vi läsa: Unionen skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med 8

9 hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den skall främja vetenskapliga och tekniska framsteg. Den svenska regeringen uttrycker sin syn på hållbar utveckling på följande sätt: Fyra strategiska framtidsfrågor kommer att stå i fokus för regeringens politik för hållbar utveckling under mandatperioden: Miljödriven tillväxt och välfärd En god hälsa framtidens viktigaste resurs En samlad politik för hållbart samhällsbyggande Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik och ska därför integreras i alla politikområden. Vidare har Svenskt Näringsliv hållbar tillväxt som ett nyckelord i sitt övergripande arbete gentemot medlemsföretagen och samhället. I budgetpropositionen 2006 (prop. 2005/06:1) föreslår regeringen att det i högskolelagen ska införas en bestämmelse om att högskolorna i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. Begreppet hållbar utveckling är numera relativt väl förankrat i det politiska systemet och näringslivet, och det är därför naturligt att även högre utbildning och forskning bygger sin verksamhet på denna grund. Hållbar utveckling kan inte enbart lagstiftas fram. Framförallt måste vi se det som en gradvis förändring av våra grundläggande värderingar och normer. Lagstiftning och andra styrmedel måste stödja detta, men utan en stark värdegrund förblir dessa medel ineffektiva. Utbildning på alla nivåer spelar en avgörande roll i arbetet med att förändra värderingar. Några gemensamma erfarenheter och iakttagelser i artiklarna Författarna beskriver i sina artiklar vad som har varit utmärkande för arbetet med hållbar utveckling inom sina respektive organisationer. De ger också ett antal rekommendationer, eller personliga reflektioner, kring vad de anser som viktigt för arbetet med hållbar utveckling. Redan här kan 9

10 det vara av värde att lyfta fram några av författarnas gemensamma erfarenheter och iakttagelser för lärosätenas fortsatta arbete. Förståelse för hållbar utveckling kräver helhetssyn, vilket i sin tur kräver tvärvetenskapliga angreppssätt och samverkan över disciplingränser som ett komplement till specialiserad och ämnesspecifik undervisning. Det är viktigt att begreppets innebörd och värdegrund diskuteras och kritiskt granskas bland lärare och studenter. Arbetet med hållbar utveckling bör bedrivas/växa fram såväl underifrån som ovanifrån. Ledningen för lärosätet har en viktig roll att spela både i att ge stöd till individer och verksamheter som arbetar med hållbar utveckling och genom att själva driva frågorna. Studenternas intresse och erfarenheter kring hållbar utveckling bör ges utrymme och tas till vara. Varje student bör konfronteras med dessa frågor någon gång under sin utbildning. Obligatoriska moment om hållbar utveckling bör därför införas på samtliga utbildningar. Här behövs också ett samarbete med näringslivet och offentlig sektor, t.ex. genom att utbildningarna tar in föreläsare därifrån. Att arbeta med hållbar utveckling ger goda effekter på verksamheten och är ett effektivt sätt att driva förnyelsearbete på. Presentation av författarna Helene Bergsten Helene är sedan 1999 koordinator vid Göteborgs MiljöVetenskapliga centrum (GMV) som är gemensamt för Chalmers och Göteborgs universitet. Intern och extern samverkan inom områdena miljö och hållbar utveckling är tyngdpunkten i arbetet. Innan Helene började vid GMV arbetade hon som forskare vid Göteborgs universitet inom det geovetenskapliga området. Helene är fil.dr i geologi vid Göteborgs universitet och docent i oceanografi. Magnus Enell Magnus arbetade under perioden på ITT Flygt, först som miljöchef och därefter som koncernens chef för hållbar utveckling. I dag har Magnus ett eget företag Enell Sustainable Business AB med fokus på näringslivets arbete inom området hållbar utveckling. Magnus har i grunden en doktorsexamen i limnologi och innehar sedan hösten 2004 en adjungerad professur vid International Institute for Industrial Environme- 10

11 ntal Economics (IIIEE) vid Lunds universitet. Magnus föreläser regelbundet på svenska och utländska universitet och högskolor med inriktning på Näringslivets arbete med hållbar utveckling. Håkan Forsberg Håkan är chef för utredningsavdelningen vid Högskoleverket. Håkan satt med som ledamot i kommittén Utbildning för hållbar utveckling. Matilda Hald Matilda har en magisterexamen i utvecklingsstudier och freds- och konfliktkunskap, samt en kandidatexamen i engelska. Hon arbetar sedan 2002 vid Centrum för miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala (Cemus), som kursledare för olika grundutbildningskurser inom miljö- och utvecklingsområdet. Sedan ett år tillbaka föreläser hon också om hållbar utveckling och lärande på lärarutbildningen vid Uppsala universitet. Lennart Olsson Lennart är föreståndare för Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS), ett fakultetsoberoende centrum för forskning och utbildning. Fokus för verksamheten vid LUCSUS är gränsytorna mellan vetenskap och politik samt mellan natur- och samhällsvetenskaper. Lennart är professor i naturgeografi med speciellt intresse för den politiska processen kring klimatförändringar med hänsyn till u-länders situation. Åsa Rurling Åsa arbetar som utredare vid Högskoleverket. Hon jobbar bl.a. med frågor som rör utbildning för hållbar utveckling. Staffan Söderberg Staffan har magisterexamen i biologi med inriktning på naturvård, samt en masterutbildning i humanekologi. Han arbetar sedan 1997 inom det internationella byggföretaget Skanska där han sedan två år tillbaka är hållbarhetschef vid koncernens huvudkontor. Han är i egenskap av ordförande för den svenska tekniska kommittén verksam i arbetet med ISO Socialt ansvarstagande. Hanna Wetterstrand Hanna har en examen som agronom med inriktning mot miljö- och utvecklingsekonomi. Hon arbetar sedan 2002 vid Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) i Uppsala, som kursledare för olika grundut- 11

12 bildningskurser inom miljö- och utvecklingsområdet. Hon föreläser även vid Uppsala universitets lärarutbildning, och har arbetat som projektledare för ett SIDA-finansierat utvecklingssamarbetsprojekt i Makedonien för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). 12

13 Hållbar utveckling vad är det egentligen? Varför är det viktigt? Lennart Olsson Debatten om hållbar utveckling har pågått de senaste två decennierna. Allt fler aktörer har dragits in i debatten, och samtidigt som den har vidgats ämnesmässigt har den förflackats genom att den viktiga kärnfrågan, huruvida det finns hårda begränsningar för samhällets utveckling eller ej, ofta kommit bort. Tanken om att tillväxt skapar förutsättningar för att lösa alla miljö- och resursproblem har etsat sig fast i den politiska retoriken. Det som var en av grundbultarna i Agenda 21 vad gäller införandet av hållbar utveckling, lokalt förankrat arbete, kan ibland ses som ett hot mot själva målet för hållbar utveckling, nämligen att skydda livsuppehållande globala ekologiska system såsom atmosfär, vatten, jord och biologisk mångfald för att inte äventyra framtida generationers möjligheter till utveckling. Detta beror i stor utsträckning på den separation av produktion och konsumtion som är effekten av en ökad globalisering. Hur många svenskar skulle acceptera att det fanns en skofabrik i kommunen som i och för sig producerar billiga skor men som gör det med hjälp av anställda som är minderåriga, får usel lön, arbetar timmar per dygn, sju dagar i veckan, förvägras skolgång och där fabriken dessutom släpper ut giftigt avlopp så att man inte kan bada i den närliggande havsviken? Om nu hållbar utveckling ska införas som en generell värdegrund i högre utbildning och forskning är det viktigt att föra en djuplodande debatt om vad hållbar utveckling verkligen innebär för alla länder och för alla människor. Globalisering i vid bemärkelse har resulterat i en positiv utveckling i många avseenden i form av ökat utbyte över nationsgränser, demokratisering i en rad länder, ekonomisk och social utveckling i framförallt Ost- och Sydostasien, internationella förhandlingslösningar (t.ex. Montrealprotokollet för att minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen) och avspänning. Men globalisering innebär inte enbart rättigheter utan också skyldigheter. Dessa skyldigheter kommer ofta i skymundan när vi talar om fördelarna. Vi har till exempel en extremt fri rörlighet för kapital, ganska stor rörlighet för produkter men extremt låg (och minskande) rörlighet för människor, utom möjligtvis för vissa välutbildade grupper, i världen. Det 13

14 finns en viktig etisk dimension i hållbar utveckling som handlar om rättvisa, rättigheter och skyldigheter mellan grupper, länder och generationer. Denna debatt måste hållas levande vid universitet och högskolor. Jag ska i detta kapitel ge min egen bild av hur jag anser att man kan förhålla sig till hållbar utveckling inom högre utbildning och forskning. Det är viktigt att poängtera att begreppet är normativt, svårdefinierat och dessutom ofta använt av olika grupper för att främja sina särintressen. I kapitlet ställer jag ett antal frågor i syfte att klargöra min egen normativa hållning. Sedan följer några av mina egna erfarenheter från arbete med dessa frågor vid Lunds universitet och till sist vill jag försöka förmedla några goda råd som jag hoppas kan vara användbara om man vill förbättra förutsättningarna för utbildning och forskning om hållbar utveckling på universitet och högskolor. Vad är hållbar utveckling? Det finns redan över hundra definitioner av hållbar utveckling och jag ska inte belasta läsaren med fler. Men jag vill redogöra för vad jag lägger in i begreppet innan vi fortsätter. Den innebörd som oftast läggs i begreppet motsvaras av en utveckling där den nuvarande generationen tillfredsställer sina behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att göra detsamma. Vad detta egentligen betyder är nästan omöjligt att säga och ännu svårare att nå konsensus kring. Det öppnar därmed för en rad motstridiga önskningar. Definitionen lägger tyngdpunkten på våra behov (observera att på engelska kallas det needs, vilket inte helt motsvarar vårt ord behov ). Vilka är då dessa? Behov är också en svår fråga att finna konsensus kring, även om det finns en miniminivå som vi kan kalla för fundamentala mänskliga behov, såsom tillräckligt med mat och vatten, skydd mot väder och vind, skydd mot våld och sjukdomar, tillgång till utbildning, hyfsat arbete till en hyfsad lön, rättvisa samt vänner. En bättre innebörd hos begreppet hållbar utveckling anser jag kommer från arbetet med FN:s millenniedeklaration 1 (Kates et al. 2001), och som innebär att vi måste se till att dessa fundamentala mänskliga behov (engelska needs ) kan tillfredsställas för alla människor utan att skada planetens livsuppehållande system. Detta synsätt (snarare än definition ) 1. Annan, K.A.: We, the Peoples: The Role of the United Nations in the 21st Century, FN, New York

15 gör det lättare att konkretisera vad som menas med begreppet och därmed också lättare att formulera konkreta åtgärder för att uppnå målet för en hållbar utveckling. Med livsuppehållande system avses fyra livsviktiga förutsättningar för all existens: atmosfären, vattnets kretslopp, jord samt den biologiska mångfalden. Hur kan vi se på relationen mellan de tre benen inom hållbar utveckling? Om vi definierar tre olika delsystem, det ekonomiska, det sociala och det ekologiska (bestående av de fyra livsuppehållande systemen) så ser jag deras inbördes förhållanden som följer. Det ekonomiska systemet handlar om utbyte av varor och tjänster mellan individer, företag, organisationer och länder. Pengar är den grundläggande enheten som vi mäter och studerar dessa utbyten med. Det ekonomiska systemet är emellertid inbäddat i och underordnat det sociala systemet som innehåller relationer mellan individer och samhällen samt vilar på värderingar, normer och lagar. Det finns också ett omfattande regelverk som skyddar det sociala systemet mot t.ex. intrång från det ekonomiska systemet. Yttrandefriheten, mötesfriheten och rättigheten att i allmänna val påverka styret av vårt samhälle är skyddade av grundlagen. Det är oss helt främmande att sätta ett pris på yttrandefriheten. De ekonomiska och sociala systemen är i sin tur inbäddade i och underordnade det ekologiska systemets fyra livsuppehållande system. Men när det gäller det ekologiska systemet så finns det ingen grundlag som garanterar dess fortlevnad. Det är hela tiden en balansgång mellan ekonomisk nytta och ekologisk skada. Till och med i de speciella lagar och regler som ska skydda det ekologiska systemet finns inbyggt klausuler om att man ska göra ekonomiska avvägningar i händelse av konflikt mellan ekonomisk och ekologisk nytta. Här har vi alltså ett dilemma som borde vara en viktig fråga för vetenskapen att utforska nämligen hur relationerna mellan de olika delsystemen ser ut och att utarbeta riktlinjer och regler för hur konflikter mellan systemen ska minimeras. Sådan forskning kan inte bedrivas isolerat inom universitet och högskolor utan kräver en mycket bredare bas i vilken de normativa utgångspunkterna från många olika intressenter vägs samman. Dessa frågeställningar utgör kärnan i det som numera brukar benämnas sustainability science Läs mera om sustainability science på denna webbsida: edu/ 15

16 Vad är målet för en hållbar utveckling? I en utmärkt analys av begreppet hållbar utveckling jämför Kates (Kates et al. 2005) hur man resonerar i olika policyprogram, som i sin tur bygger på mycket omfattande litteratursammanställningar, vad gäller målet för hållbar utveckling. Bland dessa program finns bl.a. tre studier av hur en radikal hållbarhetsövergång ( sustainability transition ) skulle kunna ske i tre olika tidsperspektiv: ett kort (2015) som är FN:s millenniemål 3, ett medellångt (två generationer, 2050) som är Sustainability Transition Program 4 och ett långt tidsperspektiv (längre än 2050) som är The Great Transition 5. Dessutom innehåller den en analys av tolv initiativ för att mäta hållbar utveckling genom olika indikatorer. Dessa initiativ kommer från ett vitt spektrum av organisationer, bl.a. vetenskapliga (t.ex. Stockholm Environment Institute och Tellus Institute), frivilligorganisationer (t.ex. Redefining Progress), FN (t.ex. Kommissionen för hållbar utveckling), industrin (t.ex. Global Reporting Initiative) och internationella lobbyister (t.ex. Världsekonomiskt forum). Trots den enorma bredden i ansatser och normativa utgångspunkter finns det en förbluffande enighet kring ett antal principer och värden som i stor utsträckning överensstämmer med Brundtlandkommissionens ursprungliga andemening att tillfredsställa grundläggande behov för alla nu och i framtiden utan att skada livsuppehållande system. Den intressanta slutsatsen som Kates drar av sin analys är att det fina med begreppet hållbar utveckling är just att det inte låter sig definieras i strikt mening. På det viset blir begreppet öppet och utgör en dynamisk mötesplats mellan tre progressiva krafter som alla respekterar de grundläggande värdena från Brundtlandkommissionen, nämligen de som främst bryr sig om natur och miljö, de som främst bryr sig om ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning samt de som främst bryr sig om en god social utveckling. Men det finns också en inbördes strid mellan dessa då satsning på den ena kan äventyra den andra. Hållbar utveckling eller bara utveckling? Vad är skillnaden mellan hållbar utveckling och begreppet utveckling i betydelsen hur fattiga länder ska utvecklas och bli rikare? Utvecklings- 3. FN:s millenniemål: 4. Sustainability Transition Program of the US National Council for Research: 5. The Global Scenario Group: 16

17 debatten anses ofta ha sitt officiella ursprung i USA:s president Trumans installationstal 1949, ur vilket följande citat är hämtat: We must embark on a bold new program from making the benefits of our scientific advances and industrial progress available for the improvement and growth of underdeveloped areas. The old imperialism exploitation for foreign profit has no place in our plans. What we envision is a program of development based on the concepts of democratic fair dealing. Under hela efterkrigstiden har utvecklingsteorier och utveckling i form av biståndsprojekt sysslat med hur fattiga länder och befolkningsgrupper ska kunna moderniseras för att öka den allmänna välfärden. I begreppet hållbar utveckling finns några principiella skillnader gentemot det gängse utvecklingsbegreppet. Medan utvecklingsdiskursen har fokuserat på de fattiga länderna och deras problem, handlar hållbar utveckling lika mycket om de rika ländernas fortsatta samhällsförändring. Vidare är relationen mellan rika och fattiga länder avgörande inom ramen för hållbar utveckling och här ligger en av de mest kontroversiella och svåra frågorna. Det handlar t.ex. om frågor som: Måste de rika länderna avstå något för att fattiga länder ska kunna utvecklas? Finns det något slags global rättvisa som vi måste förhålla oss till? Finns det någon allas rätt till utveckling och, i så fall, finns det några skyldigheter förknippade med denna rätt? Några bra exempel på sådana konfliktområden är utfiskningen av världshaven och klimatproblemet. Om det finns en övre gräns för hur mycket haven kan beskattas för fiskeri och vi samtidigt erkänner fattiga länders rätt till fiskevatten måste det innebära att de rika länderna reducerar sin beskattning av fisket i haven. Om det finns en övre gräns för hur mycket växthusgaser som atmosfären tål och vi samtidigt erkänner fattiga länders rätt till industrialisering och utveckling måste det innebära att de rika länderna minskar sina utsläpp. Denna aspekt kommer sällan fram i politisk retorik eller i näringslivets retorik kring hållbar utveckling. 17

18 Vad är det som hindrar den högre utbildningen från att ta utmaningen på allvar? Hållbar utveckling ur ett utbildningsperspektiv kräver såväl specialisering som helhetssyn. Den nuvarande utbildningen är dock nästan uteslutande inriktad på specialisering. Den urgamla uppdelningen i samhällsvetenskaper (i detta inkluderar jag här även humaniora, juridik och ekonomi) och naturvetenskaper (i detta inkluderar jag här även medicin) må vara praktisk utifrån strikt inomvetenskapliga utgångspunkter, men är förödande för utbildning om hållbar utveckling. Jag ser tre huvudproblem för forskningen och den högre utbildningen när det gäller att uppfylla den föreslagna ändringen av högskolelagen. Dessa tre problem är följande. Kategorisering av kunskap Finns det någon akademisk disciplin som kan göra anspråk på att verkligen finna lösningen på ett enda problem i verkligheten? Sannolikt inte. Uppdelningen i ämnen är samtidigt nödvändigt för att förenkla och därmed underlätta den vetenskapliga analysen men den får inte ske på bekostnad av en fullständig avsaknad av lateralt tänkande över ämnes- och fakultetsgränserna. Atomisering kunskap Vetenskapen präglas mycket av en ständig specialisering. Vi kan se det som ett gigantiskt pussel där bitarna blir allt fler och allt mindre. Problemet är att det blir allt svårare att lägga pusslet. För att undvika fragmentisering måste vi utbilda såväl personer som tillverkar pusselbitar som personer som kan lägga pusslet. Isolering från övriga delar av samhället Det finns en spänning mellan forskningens frihet å ena sidan och samhällets krav på att forskningen ska vara nyttig å andra sidan. Denna spänning växer sig allt starkare i takt med en ökad konkurrens om ekonomiska resurser. Vilken målsättning bör ett universitet ha i denna fråga? Målet kan inte enbart vara att alla studenter ska läsa en specialkurs i hållbar utveckling eller att det ska inrättas speciella utbildningar i hållbar ut- 18

19 veckling. Jag anser att målet måste vara att alla ämnen, på olika och för dem själva relevanta sätt, måste skaffa sig ett förhållningssätt till hållbar utveckling. Detta innebär givetvis inte att varje föreläsning i matematik eller grammatik måste innehålla hållbar utveckling. Men varje student bör någon gång under sin tre- till fyraåriga utbildning konfronteras med frågeställningarna om vad hållbar utveckling innebär. Härvidlag är attitydmål lika viktiga som kunskapsmål. Vad bör göras? Vilken roll spelar rektorn och universitetsledningen? Universitetsledningens roll är avgörande för att uppfylla den föreslagna ändringen av högskolelagen, inte genom ett omfattande eller tidsödande arbete med dessa frågor utan genom att i den dagliga verksamheten visa att detta är viktigt. Detta ger ett betydelsefullt, för att inte säga nödvändigt, stöd åt alla de som intresserar sig för dessa frågor och det stimulerar även studenter att diskutera frågeställningar som kanske inte självklart kommer upp i ett specialiserat utbildningsprogram. Begreppet hållbar utveckling innebär en visionär syn på framtiden och visst ska väl högre utbildning och vetenskap vara just visionär? Arbetet med en ny policy för miljö- och hållbar utveckling vid Lunds universitet är ett bra exempel på rektorns roll. Lunds universitet är i slutskedet av att införa en ny policy för miljö- och hållbar utveckling 6. Den som ska ersättas är en mycket konventionell policy, inspirerad av den typ av miljöpolicy som industrin i stor utsträckning anammat, med åtgärder och mål för universitets verksamhet när det gäller t.ex. energi- och pappersförbrukning, transporter, sophantering och hantering av farliga kemikalier. Policyn saknade helt åtgärder för universitetets i särklass viktigaste påverkan på miljö och samhälle det vill säga genom sin utbildning och forskning. Man föreslår att den nya policyn kompletteras med ett ambitiöst program för att skapa förändringar inom undervisning och forskning i syfte att leva upp till den nya högskolelagen, dvs. att bidra till en hållbar utveckling. Detta program innehåller dock inte några konkreta åtgärder och mål de första åren utan bygger helt och hållet på en process med dialoger som ska initieras och stimuleras av rektorn. En inspirationsgrupp under ledning av rektorn ska bildas och denna ska aktivt driva en dialog 6. Arbetet med att utforma den nya policyn har pågått under ungefär ett år. Förslaget är i skrivande stund ute på remiss hos samtliga institutioner och hos fakultetsledningarna. Man förväntas anta den nya policyn under hösten 2005 för att den ska kunna träda i kraft i januari

20 med ämnes- och utbildningsföreträdare för att på så sätt utarbeta förslag till konkreta åtgärder och mål. Tanken är att dessa åtgärder och mål på detta vis ska bli väl förankrade och relevanta för de olika verksamheterna. Det långsiktiga målet är att all utbildning ska förhålla sig, på ett ämnesrelevant sätt, till kravet på att den högre utbildningen ska bidra till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Några erfarenheter från mitt eget arbete I januari 2000 startade Miljövetenskapligt centrum vid Lunds universitet (MICLU). Uppdraget var ganska vagt formulerat vilket gav styrelsen och föreståndaren stor frihet att ta de initiativ som bedömdes vara mest intressanta och lovande. MICLU inrättades av rektor för att främja fakultetsövergripande initiativ men var administrativt placerat under naturvetenskaplig fakultet. Att verka ämnesöverskridande men samtidigt vara placerad vid en fakultet visade sig vara oförenligt och MICLU blev i januari 2005 helt fakultetsoberoende och bytte samtidigt namn till Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS). På svenska betyder LUCSUS Lunds universitets Centrum för studier av uthållig samhällsutveckling. Namnbytet innebar inte en förändring av innehållet utan snarare en mera korrekt beskrivning av det innehåll som hade utvecklats i samspel med flera olika institutioner inom såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. Den normala strukturen vid ett universitet bygger på institutioner och fakulteter. En disciplin får sin legitimitet genom själva tillhörigheten i denna struktur. Akademiska discipliner är i de flesta fall gamla och väl etablerade verksamheter som inte ifrågasätts. En centrumbildning däremot har inte denna självklara legitimitet utan måste skapa sin legitimitet på andra sätt. Det kan göras genom nätverkande med institutioner för att på så sätt komplettera snarare än konkurrera med etablerade verksamheter. Ett centrum som LUCSUS bör ha den långsiktiga visionen att göra sig själv överflödig snarare än att bygga ett eget imperium. Allt större resurser görs tillgängliga för problemorienterad forskning jämfört med grundforskning, framförallt inom ramen för EU:s ramprogram men också via forskningsstiftelser i Sverige. För att framgångsrikt konkurrera om dessa resurser är det viktigt att visa att olika vetenskapsområden kan samarbeta för att lösa komplexa transdisciplinära frågor. Efter några års intensivt arbete med forskningsansökningar till EU:s sjätte ramprogram har jag kunna konstatera att projekten ofta domineras av institut 20

21 med tydlig problemorientering snarare än av etablerade universitetsinstitutioner från de stora universiteten. Ett centrum som skapar en plattform för ämnesöverskridande forskningssamarbete har stora möjligheter att bredda finansieringsbasen för denna typ av forskning. Seven Challenges for Social Science Inom undervisning på såväl grund- som forskarutbildningsnivå vill vi skapa grunden för en dialog mellan natur- och samhällsvetenskaperna. Ett sätt att konkretisera hållbar utveckling i undervisningen är att fokusera på ett antal problemområden där den nuvarande utvecklingen är speciellt problematisk. Vid LUCSUS har vi gjort detta under det senaste året genom ett rad olika aktiviteter under benämningen Seven Challenges for Social Science. Utgångspunkten är sju globala utmaningar där vi ser att utvecklingen antingen står stilla eller rent av går åt fel håll i förhållande till de mål som förknippas med hållbar utveckling. Det är viktigt att inte bidra till en onyanserad svartmålning, som t.ex. vissa miljögrupper ofta gör, och inte heller till en ovetenskaplig skönmålning som t.ex. den danske statistikern Björn Lomborg har gjort sig känd för. Syftet är i stället att belysa dessa sju utmaningar utifrån olika perspektiv, såväl samhälleliga som vetenskapliga och att på sätt göra de olika argumenten tydliga så att alla deltagare själva kan bilda sig en uppfattning. Kritiskt tänkande kring dessa globala frågor är det yttersta målet för programmet. De sju utmaningarna som vi identifierat är 1) klimatförändringar, 2) de stora pandemierna som drabbar främst fattiga grupper (hiv/aids, malaria och tbc) i världen, 3) hur framtida livsmedelsförsörjning ska kunna utrota svält bland fattiga och samtidigt svara mot enorma konsumtionskrav från rika grupper, 4) en utbredd och ökande vattenbrist bland många fattiga grupper, 5) utfiskningen av oceanerna, 6) en fortsatt utarmning av jordbruksmark samt 7) förlusten av biologisk mångfald. Programmet Seven Challenges innehåller en rad olika aktiviteter som kompletterar varandra och förhoppningsvis ökar medvetenheten hos många olika grupper (studenter, doktorander, forskare, lärare) och olika institutioner. En av de grundläggande idéerna med Seven Challenges for Social Science är att lyfta in de naturvetenskapliga och medicinska frågorna i en samhällsvetenskaplig ram, där det engelska begreppet reframing beskriver våra strävanden bra. En referensgrupp med forskare och lärare från olika fakulteter och institutioner bildades för att förankra evenemangen bland de etablerade institutionerna. De olika aktiviteterna är: 21

22 En serie om sju offentliga heldagsevenemang med föredrag (ofta av internationellt ledande forskare) och debatter mellan olika företrädare (t.ex. företrädare för olika discipliner, industrin, frivilligorganisationer samt politiker). Doktorandkurs för doktorander från alla fakulteter med syfte att identifiera kopplingar mellan olika discipliner eller forskningsområden och de sju utmaningarna. En attitydundersökning bland ca 700 lektorer och professorer inom samhällsvetenskaper i Nordamerika och EU. En lärobok med titeln Seven Challenges for Social Science som kommer att färdigställas under Syftet är att boken ska kunna användas som kurslitteratur inom diverse universitetsutbildningar och då framförallt av samhällsvetenskaplig karaktär. Boken ska inte främst användas inom speciella kurser med temat hållbar utveckling utan vi vill nå den breda majoriteten studenter som kommer till universitetet för att bli t.ex. pol.mag., ekonom, jurist, sociolog eller lärare. Framförallt doktorandkursen och dess många diskussionstillfällen har gett oss intressanta tankeställare. Det var drygt 40 doktorander som följde kursen under ett år. En övervägande andel kom från teknisk och naturvetenskaplig fakultet och en majoritet kom dessutom från andra länder. Flera deltagare menade att detta var första gången under sin doktorandtid som de fått tillfälle och inspiration att reflektera över sin egen roll som forskare och medborgare i ett industriland. En förbluffande yrvakenhet men också nyfikenhet präglade dessa diskussioner. Några doktorander började t.o.m. omvärdera sina doktorandprojekt och anta en ganska kritisk hållning till den egna verksamheten. Vi som arrangerade kursen slogs av hur oerhört snäva många doktorander är i sina specialiteter. Specialisering är nödvändig för att nå vetenskaplig framgång men måste den ske till priset av dessa kolossala skygglappar? Det är i min mening potentiellt farligt att ha en så kvalificerad utbildning utan att säkerställa en reflektion av den egna forskningens förhållande till samhället och grundläggande värderingar. Speciellt med de snabbt ökande tekniska möjligheterna till att manipulera såväl storskaliga (t.ex. geologisk ingenjörskonst) som småskaliga (t.ex. genetisk ingenjörskonst) företeelser måste inslaget av reflektion öka, inte minska. 22

23 Några råd till en universitetsledning Skapa en tillåtande miljö för ämnesöverskridande forskning och undervisning som kompletterar den ordinarie verksamheten. På detta sätt kan den specialiserade forskningen förhoppningsvis göras mera användbar i olika samhälleliga sammanhang. Stimulera en bred diskussion om den hållbara utvecklingens värdegrund vid universitetet. Denna diskussion måste föras tvärs över de existerande fakultets- och ämnesgränserna och involvera såväl studenter som forskare och lärare. Ge utrymme för studenternas nyfikenhet! Det är min bestämda känsla att många studenter som kommer till universiteten har ett ganska brett spektrum av intressen. Det är viktigt att försöka bibehålla detta trots att de allra flesta följer en specialiserad utbildning. Det är viktigt att komma ihåg att ungdomar i dag har vuxit upp med en helt annan världsbild än den som de flesta universitetslärare växte upp i. Ungdomar i dag är ofta väldigt beresta och har ett intresse och engagemang för globala frågor som inte ska undertryckas. Referenser: Kates, R. W., W. C. Clark, et al. (2001). Sustainability Science Science 292(5517): 641. Kates, R. W., T. M. Parris och A. A. Leiserowitz (2005). What is Sustainable Development? Goals, Indicators, Values and Practice. Environment 47(3):

24

25 Destination hållbar utveckling hållplats Göteborg Helene Bergsten Att definiera hållbar utveckling är ungefär som att försöka definiera demokrati eller kärlek. Det finns färdiga förklaringar i ordböcker eller officiella dokument men i verkligheten har var och en sin egen uppfattning av vad begreppet står för och vilka känslor som är förknippade med det. Frågar du 25 personer får du lika många olika svar. Detta är en av svårigheterna med begreppet hållbar utveckling, men också en av fördelarna. Alla (som vill) kan se att det finns plats för dem och att de är del i en helhet. Detta ger möjlighet att utveckla något gemensamt utifrån begreppet hållbar utveckling och ett tillfälle att reflektera över helhetssyn kontra ämnen och discipliner, vilka av tradition är universitetens grund. Samarbete mellan Chalmers och Göteborgs universitet För att kunna täcka in hela begreppet hållbar utveckling har Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet valt att samarbeta både organisatoriskt och innehållsmässigt. Chalmers med sin tekniska fakultet och Göteborgs universitet med flertalet övriga vetenskapsområden ger tillsammans en helhet och ett ömsesidigt beroende. Chalmers och Göteborgs universitet har länge arbetat gemensamt med först miljöfrågor och senare med hållbar utveckling. Under de år som gått har mycket hänt när det gäller hur vi organiserar arbetet liksom vilka frågor vi arbetar med. Rötter i tidigare rörelser och eldsjälarnas betydelse Framväxten av dagens sätt att arbeta och de organisationer vi har i Göteborg har sina rötter i de frågor som var aktuella på 1970-talet: surt regn med försurning av sjöar och vattendrag som följd, övergödning i Östersjön och Västerhavet, luftföroreningar med mera. Västsverige drabbades tidigt av effekterna av andra länders utsläpp. Det skapade en medvetenhet om allvaret i miljöproblemen liksom en förståelse för det globala perspektivet. En annan viktig faktor för utvecklingen är eldsjälarna. Två av dessa är Eva 25

26 Selin som startade miljösektionen 1989 och Oliver Lindqvist som varit med sedan start och fungerat som dekanus och föreståndare sedan Eva Selin arbetade i ganska stark motvind i många fall och fick utstå mycket kritik för att hon ville organisera arbetet annorlunda och inte minst för att miljöfrågorna betraktades som flummiga av många akademiker. Det är säkert inte någon skillnad på eldsjälar i Göteborg och på andra ställen, men möjligen fanns det omständigheter som gjorde att de tidigt gick samman. År 1972 samlades 102 forskare, lärare och forskarstuderande från Göteborg för att delta i en kurs som tog upp frågan om mänsklighetens överlevnad. Resultatet av kursen blev en artikel i Dagens Nyheter. Texten hade man gemensamt förhandlat fram i universitetets aula. Den beskrev vad som behövde göras akut och i ett längre perspektiv för att klara mänsklighetens långsiktiga överlevnad på jorden. Mycket är sig likt men det har också hänt en hel del både i världen och i vår verksamhet. Från miljö till hållbar utveckling Miljöfrågorna från 1970-talet finns fortfarande kvar men de har utvecklats och ingår numera även i begreppet hållbar utveckling. Ett miljöproblem kan i många fall identifieras, beskrivas och avgränsas vilket underlättar valet av frågeställning och vetenskaplig metodik medan hållbar utveckling är mycket mer komplext. Om vi behövde forskning och utbildning över disciplingränserna för att angripa miljöproblem så behöver vi det i än högre utsträckning när vi försöker ta oss an hållbar utveckling. Både Chalmers och Göteborgs universitet har uttalade ambitioner när det gäller hållbar utveckling och man tog därför ett nytt grepp år 2000 och ombildade den etablerade miljösektionen till Göteborgs MiljöVetenskapliga centrum (GMV) som har till uppgift att stimulera forskning och undervisning inom både miljöområdet och hållbar utveckling. Det innebär att vi ska stimulera en verksamhet där man förmår föra samman de ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionerna till en ömsesidigt beroende helhet. Samverkan med andra parter utanför akademin ingår förstås också. GMV har ingen monopolställning och inget revir utan vi tar initiativ till olika saker och stöttar där det går och ser det som en framgång ju fler som ägnar sig åt forskning och undervisning inom miljö och hållbar utveckling, och ju mer samverkan det blir mellan akademin och andra parter. Nätverk för miljöfrågor och hållbar utveckling GMV består av ett nätverk av forskare och doktorander vid Chalmers och Göteborgs universitet, för närvarande 390 personer, samt ett litet kansli, en styrelse och ett antal projekt. Forskarna och de forskarstuderande finns 26

27 ute på de olika institutionerna och väljer själva på vilken nivå de vill vara aktiva inom nätverket. GMV tillhandahåller en mötesplats genom olika aktiviteter, genom sin webbsida och sitt nyhetsbrev men också som samtalspart och motor för nya idéer som behöver testas eller förankras på olika nivåer inom lärosätena eller utanför dessa. Förankringsprocessen är väldigt viktig för framtida resultat. Hållbar utveckling en definitionsfråga och en resa Som framgår av inledningen har vi lärt oss att hållbar utveckling inte utgör någon gemensam definitionsmässig grund att stå på i praktiken. Vid GMV har vi accepterat att begreppet är under utveckling och arbetar med de tre ingående dimensionerna när detta är möjligt men även med enbart miljöfrågor, eller miljöfrågan i kombination med ekonomiska och/eller sociala aspekter för att ta vara på de kompetenser som har vuxit fram under lång tid. När det gäller forskning och undervisning så ska man inte sticka under stol med att det finns begränsat med aktiviteter som verkligen integrerar de tre dimensionerna. Det är en naturlig del i utvecklingen att utgå från ett perspektiv, vilket det än är, till att få ihop en helhet. Jag vill uppehålla mig lite vid definitionen av begreppet hållbar utveckling eftersom detta definitionsarbete kan ta mycket tid och kraft från det praktiska arbetet. Ofta innefattar arbetet i nya projekt eller konstellationer att man försöker vara överens om begreppet hållbar utveckling; en akademisk sjuka, kanske, men definitioner är viktiga. Min erfarenhet är att man inte ska stanna för länge i definitionsstadiet. Människor med olika erfarenheter och syften använder samma ord och menar helt olika saker. Bildligt talat skulle jag vilja jämföra med känslan av att vi alla är med på en mycket viktig och speciell tågresa. Destinationen heter Hållbar utveckling men det verkar vara ett rörligt mål. Några har rest länge och började i landet Miljö eller kanske Fred och andra har nyss stigit på i landet Ekonomi. Några har mycket bagage och andra inget alls. Vi använder samma ord och tror att vi menar samma sak, men vi missförstår varandra och är heller inte riktigt överens om vart tåget egentligen är på väg eller hur många byten vi måste göra på vägen. Rälsen är dålig, strömförsörjningen ojämn och tågbolaget får nya ägare under resans gång. Tidtabellen kan liknas vid en förteckning över alla projekt man vill hinna med under semestern, det vill säga den är intressant men relativt ohållbar. Trots detta är det god stämning och vi inser att det är en viktig resa där vi måste hjälpas åt om vi ska komma framåt. Riktningen och resan i sig är tillräckligt intressanta för att vi ska vilja vara med. 27

28 Illustratör Claes Stridsberg Bild 1. Det finns många stationer och hinder på resan mot en hållbar(are) utveckling. Ledarskapets roll Hållbar utveckling en del i vår vision I dag är hållbar utveckling en del i Chalmers och Göteborgs universitets visioner och strategidokument. Detta har vuxit fram under senare tid och för fem år sedan hade det troligen inte varit möjligt. Vid Chalmers och Göteborgs universitet har rektorernas, styrelsernas och andra ledares inställning till hållbar utveckling varit av mycket stor betydelse. Arbetet med strategier och visioner har också fått många av medarbetarna att förstå möjligheterna med hållbar utveckling och det har gett synlighet, trovärdighet och legitimitet i samarbetet med andra och det har även gett möjligheter lokalt, nationellt och internationellt. Samverkan i olika former 28

29 med bland andra Göteborgs stad, regionen, näringslivet och andra organisationer i området har också utvecklats inom hållbar utveckling. Nationellt och internationellt har vi utvecklat samarbetet såväl med politiker och näringslivsföreträdare som med universitet och institut. Tydliga dirigenter Att bygga verksamhet med hållbar utveckling i fokus tar tid. Komplexiteten i begreppet och i de frågor vi behöver angripa gör begreppet svårt att ta till sig. När jag har arbetat med rektorerna Jan-Eric Sundgren, Chalmers samt Bo Samuelsson (tidigare rektor) och Gunnar Svedberg (nuvarande rektor) vid Göteborgs universitet, eller då jag har sett dem i olika sammanhang, så tycker jag mig se några faktorer som varit viktiga för arbetet med att förankra miljöfrågor och hållbar utveckling i verksamheten. Nedanstående är min bild och jag tar risken att det kan uppfattas som ett amatörmässigt utvärderingsförsök, även om det givetvis inte är avsikten. De är generösa mot varandra, och gentemot varandras lärosäten, för att visa på det ömsesidiga beroendet i frågor som rör hållbar utveckling. De är tydliga med att detta inte är en fråga som något vetenskapsområde ensamt kan lösa. Det finns också ett ömsesidigt beroende med omvärlden. De är uthålliga och tydliga med att hållbar utveckling är viktig för lärosätenas utveckling och en del i vårt samhällsansvar. De uppträder ibland tillsammans och har då ett gemensamt budskap. De har hållbar utveckling högt på sin agenda, och talar och skriver om det ofta i sina organisationer och i sammanhang där det naturligt kan höra hemma. De ser hållbar utveckling som en del i kvalitets- och förändringsarbetet vid lärosätena. De har egen kompetens inom området och ett genuint intresse för hållbar utveckling. De har satsat på tvärande organisationer, idéer och projekt där miljöfrågor och hållbar utveckling använts för att förena olika fakulteter och institutioner inom forskning, forskarutbildning, undervisning och samverkan. Detta har krävt mycket av dem, och av andra som verkar i samma riktning inom Chalmers och Göteborgs universitet. Motståndet mot att överhuvud taget befatta sig med hållbar utveckling har ibland varit kompakt, aggressivt, arrogant och nedlåtande från människor inom den egna organisatio- 29

30 nen, i synnerhet när det har gällt att flytta resurser. Diskussionens vågor har gått höga när man har tvingats väga vetenskapsområden och ämnen mot ett så övergripande begrepp som hållbar utveckling. Vad krävs för att överbrygga motstånd och för att uppnå någon slags intern rörelse i den riktning man önskar? Kanske ett stort morotsland! Att bedriva förändringsarbete uppifrån kräver morötter, och glöm inte de motiverade och engagerade gräsrötterna. En av de personer jag talade med sa Pengar förankrar allt, och pengar är ju utan tvekan ett bra instrument men tyvärr inte alltid så lättillgängligt. Men pengar eller andra resurser kan också göras tillgängliga via ändrade prioriteringar, via maktförskjutning, via gemensamma mål eller på andra sätt. GMV som neutral plattform GMV har ett gemensamt uppdrag från de båda lärosätena. GMV har sin egen ledning och sin egen budget. Placeringen rent organisatoriskt utanför fakultets- och institutionsorganisationen gör oss mer neutrala i förhållande till de akademiska ämnena. I uppdraget ligger att vara en pådrivande kraft internt och att vara en plattform för idéer och projekt. Vi utgör också en mötesplats genom att vi tar olika initiativ, ordnar aktiviteter, tillhandahåller en webbsida med mera. Inom GMV:s forskarnätverk finns kompetens inom ett mycket brett spektrum, och genom att vi har kontakt med nätverket finns en relativt god kännedom om vad som pågår och vem som gör vad. Genom de initiativ som GMV själv tagit, och genom de uppdrag vi fått från de båda lärosätenas ledningar, finns ett sätt att arbeta övergripande med miljöfrågor och hållbar utveckling. Rent konkret har arbetet inom GMV resulterat i nya forskningsprojekt, nya forskarskolor med bred samverkan över fakultetsgränserna, förnyelse inom grundutbildningen, olika typer av aktiviteter, möten och konferenser, besök av intressanta personer och inte minst nya nätverk, som ibland formaliserats med egen styrning. GMV står också som värd för flera olika tvärande projekt. Inte minst viktigt är att det finns en infrastruktur dit man kan vända sig, och att GMV har en viss egen kapacitet att ta sig an universitetsövergripande förankrings- och förnyelsearbete samt olika arrangemang. Att arbeta i nätverk och att bidra till utvecklingen är oftast en lång process som involverar många och det kan i efterhand vara svårt att visa på vad som ledde till resultat. GMV:s roll som katalysator och igångsättare har varit viktig, men lika viktigt är att de konkreta saker som sätts igång får förankring och utvecklas inom institutionerna så att de på 30