Vida Vyer. Gambiagrupperna. Nr 3/2012. Gambiagrupperna. pg bg

Transkript

1 Vida Vyer Nr 3/2012 Gambiagrupperna Gambiagrupperna pg bg

2 Vida Vyer Tidning för ISSN Ansvarig utgivare: Ruth Plate Redaktionsadresser Ruth Plate, Finkgatan Mullsjö Tel och Ing-Britt Filipsson Gunnarsbovägen Mullsjö Mobil: Vill du skriva i Vida Vyer, sänd då texten i Times New Roman som ren textfil i ordbehandlingsprogrammet till båda redaktionsadresserna, gärna med bilder i jpg. Citera gärna, men ange alltid källan! Prenumeration År 80:- Plusgiro Bankgiro Märk talongen " Vida Vyer" Manusstopp: nr 1 1 februari nr 2 1 maj, nr 3 1 oktober Blir världen bättre? Den första upplagan av Blir världen bättre? kom Femte uppdaterade och omarbetade upplagan finns nu, till stor del skriven av Staffan Landin i samarbete med UNDP:s nordiska kontor. Här plockar jag lite information och synpunkter ur den. De senaste årens biståndskritik menar att vi pumpat in pengar i Afrika och att det ändå inte blivit bättre. Trots alla rapporter om svält och elände så sker det faktiskt en hel del framsteg. Sanningen är att mycket blivit bättre. Andelen barn som börjar grundskolan har ökat snabbast i Afrika söder om Sahara, från 58 procent 1999 till 76 procent Millenniemålen utgår från basåret 1990, delmålet att halvera den extrema fattigdomen (mindre än 10 kr/dag) är enligt Världsbanken uppnått på global nivå redan i år, alltså flera år före Människors tillgång till rent vatten har ökat från 77 procent till närmare 90 procent redan i våras. Cirka 35 av världens fattigaste länder har fått skuldavskrivning som ett resultat av en bred folkrörelsekampanj med över 20 miljoner namnunderskrifter inför millennieskiftet. Rättvisare handel skulle främja fattiga länders utveckling. Nord/ väst-ländernas stöd till jordbruket gör det svårt för de fattiga länderna att konkurrera. Ett annat problem är att utländska företag för ut obeskattade vinster från sina fabriker i fattiga länder. Klyftan mellan fattiga och rika har vidgats. Fattigaste femtedelen av befolkningen har bara två procent att leva på medan den rikaste femtedelen har 75 procent av världens tillgångar. År 2010 satsades 129 miljarder dollar i bistånd till att stödja utvecklingen i fattiga länder. Det motsvarar knappt en månad av världens samlade militärutgifter. Remitteringar, migranters hemsända pengar, utgör två och en halv gånger så mycket som det samlade internationella biståndet. Förbättrad hälsa är ett av millenniemålen. På sida 13 kan du läsa om Peepoo, mobil toalett, som är ett litet steg mot att förse människor med sanitet. Uppfinningen Solvatten skrev vi om i nr 1/2010. Här följer utvärderingar av Solvattens påverkan på hälsan. Dessutom en ny soldriven vattenrenare, som kan tillverkas lokalt, Eliodomestico. Ruth Plate Gambiagruppernas kansli: kansli@gambiagrupperna.org Adress: Gunnarsbovägen Mullsjö Ordförande Siv Kanon siv-kanon@spray.se tel , Hemsida: FIOH i Gambia: e-post: office@fioh.org Omslagsbild: Kontoret i Gambia Foto: Dan Jönsson 2 Vida Vyer 3/ 2012 Från red. 2 Ordföranden har ordet 3 Strategisk plan Ny chef 5 SOG och kansli 7 Vem driver utvecklingen 8 Varför är det viktigt? 9 Samrådsmötet 10 Mobil toalett 13 Fina resultat Ett redskap 15 Besök från Strömstad 15 Solkraft 16 Minne av Ann-Maj 17 Ungdomsseminarium 18 Ny i Gambia 19 Ny i SOG 19 Valberedningen 20

3 Ordföranden skriver från Gambia Det sägs att det krävs två till en tango, en svår dans med många och invecklade turer. Det kan kanske liknas vid de olika turerna med vårt Tango-engagemang i Gambia. När det gäller Tango*, den paraplyorganisation som finns i Gambia för alla NGOs, det vill säga sådana frivilliga organisationer som till exempel Gambiagrupperna, har det varit mer invecklat än en komplicerad dans för två. Sedan vår organisations första tid har det diskuterats om vi skulle vara medlemmar eller inte. Redan Bengt Fahna, vår första volontär, jobbade en hel del med att utveckla Tango. Därefter har några volontärer valt att inte vara medlemmar, medan andra valt att vara det. Sedan ett antal år är vi nu medlemmar med den motiveringen att är vi med kan vi hjälpa en gambisk organisation, som inte har lyckats så bra trots att ambitionen har funnits. Är vi inte med har vi ingen möjlighet att hjälpa till och kan inte vara med och påverka. Vi har sedan vi blev medlem i Tango haft en önskan att någon i vår gambiska personal skulle nomineras till en styrelsepost i Tango. Dan Mendy har nämnts, men hittills har vi inte lyckats få någon styrelsepost. Inte förrän nu. Vår nye gambiske chef, Yahya Sanyang, har nu valts till Tangos ordförande. *TANGO är en sammanslutning av icke-statliga organisationer grundad 1983 i syfte att undvika dubbelarbete och minimera konflikter och konkurrens. Medlemmar i TANGO är drygt 80 nationella och internationella, frivilliga, ideella, oberoende NGOs (non government organization) registrerade under Gambias lagar. Alla är verksamma inom områden som hälsa, utbildning, kvinnors egenmakt, jordbruk, krediter och små utvecklingsföretag som till exempel grönsaksodling. De engagerar sig även i fredsskapande aktiviteter och för mänskliga rättigheter. TANGO:s främsta uppgifter är att främja NGOernas arbete, underlätta kontakten mellan de olika medlemmarna, ge tillfällen för dem att träffas regelbundet för att informera om sina respektive verksamheter och utbyta idéer. TANGO skall upprätthålla en dynamisk relation med regeringen. Läs mera på Kristina Lundahl, vår volontär och svenska chef i Gambia, berättar att många kommer fram till henne och gratulerar vår organisation till ordförandeposten i Tango. Så till slut efter alla turer... Men inte nog med det. Dessutom har Buba Faburay, vår gambiske ledare på PRU (Planning and Reporting Unit), utsetts till rådgivare i den nationella gruppen i Tango, som handhar frågor om det civila samhället. Så nu har vi två även i vår tango. Kansliet, SOG-styrelsen och personalen i Gambia arbetar för högtryck med att skriva avtal gällande förhållandet mellan Gambiagrupperna och den nya LEOn.(Lokal Enskild Organisation) Avtalet handlar om vad som ska gälla när den nya LEOn sjösätts den första januari Gambia-gruppernas mål och uppdrag är i stort sett detsamma som tidigare, men nu är det uppdelat i två delar, SVEO, den svenska delen och LEO, den gambiska delen. Det som försvårar arbetet är minskningen av det bidrag vi sökt till det bidrag vi får för 2013 och Trots neddragningen är vi bland de organisationer, som söker bidrag från Forum Syd, som får mest. Nu gäller det att handha erhållna medel så att de ändå ger stor effekt och nytta. Det har vi ju klarat förr, så det ska säkert gå bra nu också. Siv Kanon 3/ 2012 Vida Vyer 3

4 Under oktober månad har FIOH arbetat med personalutbildning och med att ta fram en strategisk femårsplan. Tisdagen den 2 oktober samlades all personal, inklusive de chaufförer som vi använder, på Lemon Creek för att lära sig mer om och diskutera vår uppförandekod. Eftermiddagen ägnades åt utbildning om korruption och diskussioner om hur vi ska gå tillväga med att ta fram ett eget policydokument om korruption. Under nästa personalmöte kommer vi att välja en grupp som ska arbeta fram ett förslag. Den 3 5 oktober startade vi arbetet med den strategiska planen med hjälp av konsulterna Mr Malimin Sonko och Mr Foma Ceesay. All personal samt inbjudna från våra byutvecklingsbyar deltog. Det var tre mycket intensiva och lärorika dagar. Vi arbetade med att ta fram organisationens mandat, mission och vision. Under arbetet med detta diskuterades också värdegrund, farhågor, problem, svagheter med mera. Mandate The mandate of FIOH is to carry out just and durable community development work through the development of capacities to make informed decisions for improved lives and livelihoods as well as increase their access to development resources. (Mandat Mandatet för FIOH är att genomföra ett rättvist och hållbart samhällsutvecklingsarbete genom att utveckla förmågan att fatta välgrundade beslut för bättre liv och levebröd samt öka deras tillgång till utvecklingsresurser.) Mission FIOH is a charitable, efficient NGO working with communities, especially in the rural areas, to address basic social needs/ rights for a more equitable society. FIOH will work for closer and durable partnership, especially with The Gambia Groups in Sweden. 4 Vida Vyer 3/ 2012 Strategisk plan (Mission FIOH är en välgörande, effektiv NGO som arbetar med samhällen, särskilt på landsbygden, för att ta itu med grundläggande sociala behov / rättigheter för ett mer rättvist samhälle. FIOH kommer att arbeta för ett närmare och hållbart partnerskap, särskilt med Gambiagrupperna i Sverige.) Vision FIOH is a dynamic, proactive and development oriented organisation that promotes constant improvements in all its operations and results. (Vision FIOH är en dynamisk, proaktiv och utvecklingsorienterad organisation som främjar ständiga förbättringar i all sin verksamhet och sina resultat.) Efter tre dagars arbete utanför kontoret återvände vi för att arbeta med uppgifter som vi fått på hemmaplan. Det var nu dags att planera aktiviteter som passar in i våra strategiska planer. Under en veckas tid var det febril aktivitet i de olika enheterna, så att vår mall skulle vara klar till de återstående tre utbildningsdagarna. Under del två var det inte nödvändigt att ha all personal och deltagare från våra byar på plats utan det berörde mest kontorspersonalen. Nu var det dags att göra en budget till de aktiviteter som vi planerat. Vi känner oss mycket nöjda med det som vi åstadkommit under dessa sex utbildningsdagar och nu återstår att bjuda in några av våra samarbetspartner för att validera den strategiska planen. Det kommer att ske första november. Kristina Lundahl

5 Ny chef för FIOH Yahya Sanyang Jag föddes för sextio år sedan i en familj som sysslade med lantbruk någonstans på norra sidan av floden i Gambia. Vid tiden för självständigheten 1965 var norra flodsidan en av de mest otillgängliga och fattiga regionerna i Gambia. Detta enligt en socio-ekonomisk undersökning som gjordes i samband med självständigheten. Jag var den enda överlevande pojken i min familj. Jag förlorade min mamma vid väldigt tidig ålder, så tidigt att jag inte ens kommer ihåg hur hon såg ut. Min far hade inga planer på att skicka mig till skolan, de flesta av mina jämnåriga fick börja skolan två år innan jag själv fick börja. Det tog byskolans rektor över ett år att övertyga min far om att jag skulle få börja skolan, till sist gick han med på det. Jag kommer fortfarande ihåg min första skoldag med nostalgi, det var i januari Jag var uppklädd i min nya skoluniform och redo att sälla mig till mina skolkamrater. Vid det här laget hade jag också, genom mina vänner som gick i skolan, lärt mig att sjunga sånger såsom den brittiska nationalsången God save the queen och Learning is better than silver and gold, som skulle få oss att ta utbildningen seriöst också i unga år. Skolan låg mig varmt om hjärtat och jag lyckades komma ikapp de andra barnen ganska snabbt. Jag gick endast fem år i grundskolan och i maj 1962 skrev jag provet för att komma in på high school. Jag var lyckligt lottad och fick ett stipendium till en government high school som var, och fortfarande är, den enda internatskolan i landet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fick stipendiet, jag tror inte att min far skulle ha haft råd att betala för min utbildning vid den här tiden. High school-utbildningen vid den här tiden var av mycket god kvalitet, eftersom de flesta av våra lärare var britter. Landet hade ännu inte blivit självständigt utan var under kolonialt styre. Sex år av high school-utbildning förberedde mig för högre höjder och jag var beredd att ta nästa steg. Jag arbetade ett år som okvalificerad lärare i samhällskunskap på högstadiet och 1970 började jag på lärarutbildningen på Teacher Training College, som var den enda utbildningen i sitt slag i Gambia på den tiden. Det fanns inte något universitet i landet och det var endast några få från rika familjer som hade råd att studera utomlands. Jag gick tre år på college och tog examen som lärare i samhällskunskap. Jag blev placerad i junior secondary schools och undervisade där under en tioårsperiod ( ). Under den perioden hade jag förmånen att bli vidareutbildad och få ett advanced teacher s certificate. Det var en av vändpunkterna i mitt liv startade United States Agency for International Development, mer känt under sin akronym USAID, ett kommunikationsprojekt med syfte att få bättre kontroll över spädbarnsdiarré tillsammans med Medical and Health department i Gambia. Utbildningsministeriet kontaktades eftersom man ville ha någon därifrån som kunde fungera som utbildningskoordinator. Den huvudsakliga uppgiften för den tjänsten var att utforma utbildningsmetoder för personal inom hälsa, så att de i sin tur skulle kunna hålla utbildningar i hälsa för mödrar. I tjänsten ingick också att förbereda radio-jinglar som skulle sändas över radio för att informera och göra människor uppmärksamma på faran med vätskebrist och ORT (oral rehydration therapy), det vill säga hur man blandar en socker-salt-lösning när barnen har diarré. Det här var ett mycket intressant projekt som gav mig min första erfaranhet av att jobba i ett multikulturellt sammanhang. 3/ 2012 Vida Vyer 5

6 Eftersom det var ett internationellt projekt fick jag också möjligheten att årligen presentera våra resultat och rapporter för biståndsgivarna på WASHINGTON DC (USAID/ AED). Projektet var tänkt att pågå under två år, men var så framgångsrikt att det fick fortsätta ytterligare ett år. Innan projektet slutade 1985 hade jag redan hunnit börja ett nytt jobb hos amerikanska Rädda Barnen. Här skedde den stora övergången från utbildning till utveckling. År 1984 anställdes jag som Sponsorship Coordinator för Rädda Barnen och skickades till deras huvudkontor i Westport Connecticut för utbildning. Jag stannade i USA ett år för jobb och utbildning, sponsrad av amerikanska Rädda Barnen. Jag kom tillbaka till Gambia 1985 och anställdes då som projektledare med ansvar för deras fältarbete i Gambia. Jag jobbade med det här projektet i nio år till 1994 då den demokratiskt valda regeringen störtades och ersattes av en militärregering. På grund av militärkuppen drog sig Rädda Barnen ur landet. Jag blev då arbetslös under åtta månader, innan jag fick en ny anställning inom ett micro-finans-projekt finansierat av UNDP. Projektet gav affärslån till framför allt kvinnogrupper för att ge dem möjlighet att förbättra sin inkomst och sina liv. Jämfört med andra projekt var det här en succé med 95 procent återbetalda lån. Några av grupperna håller fortfarande på med sin verksamhet, särskilt under marknaderna som hålls varje vecka. Projektet pågick under några år tills det inte längre fanns bidrag. I oktober 1997 blev jag anställd som fältarbetare hos den irländska organisationen Agency for Personal Service Overseas (APSO), som ligger under Ireland Aid. Organisationen rekryterar och utbildar irländare för att jobba med organisationer utomlands för att dela kunskapen. Min uppgift var att identifiera organisationer med möjlighet att ta emot volontärer. Volonärernas CV matchades sedan med organisationens behov och intresserade volontärer intervjuades sedan. Från 1997 till 2002 när de bilaterala biståndsprogrammen kom, kom över 30 irländska volontärer och jobbade inom olika organisationer i Gambia. Genom personalutveckling 1998/1999 hade jag förmånen att få ytterligare utbildning i utveckling från Kimmage i Dublin. Volontärprogrammet som drevs av APSO är ett av de mest effektiva i Gambia när det gäller kvaliteten på arbetet volontärerna utförde, så effektivt att det gambiska utrikesministeriet bad den irländska regeringen att fortsätta med programmet, men eftersom det irländska biståndet ändrat riktning var det inte möjligt. Det var faktiskt så att alla program inom APSO, med undantag för de i Honduras och Sydamerika, stängdes ned. Yahya Sanyang och Sten-Åke Pettersson på samrådsmötet 6 Vida Vyer 3/ 2012

7 ********* I januari 2003 efter att programmet stängts ned jobbade jag, under sex månader (januari juni 2003), som konsult för Concern Universal, som är en icke vinstdrivande organisation med bas i Storbritannien. Mitt uppdrag var att försöka skapa ett nätverk av lokala organisationer för att länka deras arbete med EPPR (Emergency Prevention and Prepardness work) i Gambia och Cassamance. Genom dessa nätverk kunde Concern Universal anordna Sphere -utbildningar i Minimum standards. I juli 2003 började jag istället jobba på Action Aid som Country Director med ansvar för program i tre olika länder (Gambia, Senegal och Guinea Bissau). Personal rekryterades i alla tre länder för att genomföra utvecklingsprojekt tillsammans med fattiga och marginaliserade människor och samhällen i de tre länderna. Eftersom det var en internationell organisation var det mycket samarbete och synergi mellan de olika programmen i Afrika, även om varje lands program behöll sin självständighet och nisch. Jag avslutade mitt arbete hos Action Aid i januari 2007 när mitt kontrakt gick ut. Under året därpå tog jag ledigt för att resa till Europa och Nordamerika och återhämta min styrka och energi. I januari 2008 fick Concern Universal bidrag från Storbritanniens regering och DFID för att utveckla civilsamhället. Jag anställdes som projektledare för att genomföra detta projekt. Jag jobbade med med detta till juni 2012 då projektet var helt genomfört. DFID skulle ha förlängt projektet, om det inte var för att de stängt sitt kontor i Gambia på grund av det politiska klimatet. I augusti 2012 började jag min tjänst som manager för FIOH. Som framgår av min redogörelse är min arbetslivserfarenhet främst med internationella organisationer. Det har gett mig gedigen och oersättlig erfarenhet av utvecklingsarbete. Yahya Sanyang ( översättning Fredrika Uggla) Gambiagruppernas samordningsgrupp och kansli Bakre raden: Sven-Erik Ring, Lars Bergåse, Randi Karlsson, Marianne Jonsson, Siv Kanon, Hans Wrenne, Krister J Clifford och Dan Jönsson Främre raden: Ing-Britt Filipsson, Malin Jensen, Inger Grünning, Sonja Myrin, Kristina Gustafsson och Sten-Åke Pettersson. 3/ 2012 Vida Vyer 7

8 Vem driver utvecklingen framåt? Deltagande är ett populärt ord inom dagens utvecklingsarbete. Tanken är att de som är mottagare av det globala biståndet ska vara med och utforma arbetet. Det ska vara ett samarbete mellan de som äger resurserna och de som är i behov av desamma. Tanken är naturligtvis god och deltagande är eftersträvansvärt, men verkligheten är som bekant sällan så enkel som teorin. alla ska kunna delta i diskussionen. Att använda andra pinnar och symboler för att markera olika kategorier, årstider eller aktiviteter, så att alla ska kunna känna att deras vardag och verklighet är inräknad i projektet. Under min tid som student i utvecklingsstudier pratade vi mycket om PRA, Participatory Rural Apraisal. Robert Chambers som bland annat skrivit boken Whose Reality Counts? Putting the First Last (1997) talar om att lämna över pinnen (handing over the stick), detta i bemärkelsen att som professionell utvecklingsarbetare ta ett steg tillbaka och ge ordet till dem som faktiskt berörs av projektet. Det handlar i slutändan om ägandeskap: vems är projektet och vem kommer att fortsätta driva det när utvecklingsarbetarna lämnat fältet? Future In Our Hands arbetar med gräsrotsstrategier och deltagandemetoder i sina byutvecklingsprojekt. Det är, tror jag, helt nödvändigt med lokalt ägandeskap och engagemang om man vill uppnå hållbarhet i det arbete man gör. Samtidigt är det också en mycket stor utmaning hur inkluderar man människor som inte kan läsa, skriva och räkna i ett utvecklingsprojekt? Hur planerar och utvärderar man? Hur hanterar man språkbarriärer och olika prioriteringar? Det är frågor som rört sig i mitt huvud under de månader som jag varit i Gambia som praktikant. Ett svar på frågan är att man behöver mycket tid. Med mycket tid är det möjligt att förklara och förklara igen, också för den som inte är van att jobba på det här sättet. Ett annat svar är att tänka lite utanför lådan. Använda den där pinnen som man lämnat över, måla på marken, göra kartor och scheman för att Sara Svensson och Fredrika Uggla praktiserar hos FIOH i Gambia Men det viktigaste svaret, tror jag, är att faktiskt sätta de första sist. Titeln på Chambers bok ovan är en lek med orden i hans tidigare publikation Rural Poverty Putting the last first (1983). Poängen är att det inte räcker med att säga att man prioriterar de som lever under mest utsatta förhållanden, vi måste också se över vår egen position, både när det gäller materiell standard och maktposition. Så länge vi utgår från oss själva som utvecklingsexperter, kan ägandeskapet aldrig fullt ut bli lokalt. Det är läskigt att släppa ifrån sig makten över utvecklingen men jag tror att världen vinner på det i längden. Deltagandemetoder är inte lösningen på problemet, samma maktstrukturer präglar naturligtvis också detta möte mellan utvecklingsarbetare och lokalbefolkning, men utgångspunkten är ändå en vilja till ett förändrat utvecklingsarbete ett utvecklingssamarbete. Fredrika Uggla, praktikant 8 Vida Vyer 3/ 2012

9 Varför ska kvinnor på landsbygden i Gambia lära sig att koka sylt? Det borde vara självklart att kunna göra saft eller en tomatsås, och om du inte kan det, är det väl inget större problem? Hur ska det kopplas till utveckling, och varför är det viktigt? I biståndsvärlden pågår ofta diskussioner kring vikten av att fråga människorna man avser att hjälpa vad de behöver hjälp med. Det kan låta självklart och enkelt, men det finns hundratals (tusentals?) exempel på projekt, som i efterhand är skrattretande för att ingen frågade om vad behoven var, eller hur kontexten såg ut. Efter två veckor som praktikant på FIOH fick jag möjligheten att åka ut på min första fältresa, till Njawara. Där blev det väldigt tydligt hur viktigt det är med projekt som möter riktiga behov utifrån förutsättningarna i landet och inte idéer om hur det ska vara. Under kursen, som hölls av inhyrda experter inom området, fick tjugo kvinnor från VDPbyarna träna sig i att konservera säsongens grönsaker och frukter som annars ofta går till spillo. Genom att göra något med dem kan de sälja vidare och öka inkomsterna, förvara för egen del en längre tid, och öka livskvalitén på ett påtagligt sätt. Fältresan var en intressant inblick i hur viktigt det är att en utbildning sker på deltagarnas villkor. Att hålla en utbildning på lokalspråken fula och wollof, att använda frukter och material som finns tillgängliga i byarna, Varför är det viktigt? att ha praktiska moment i utbildningen allt det samverkade till en framgångsrik och lärorik kurs. På ett personligt plan bär jag med mig stunderna då vi kommunicerar utan att säga ett ord, de vackra solnedgångarna, toaletter som är ett hål i marken, och framför allt viljan till förändring i Gambia och det djupt orättvisa i att vi föds med så olika förutsättningar i livet. Hade ni frågat mig innan jag kom hit om det var en bra idé att genomföra workshop om hur man kokar sylt, hade jag nog skrattat och sagt att det finns viktigare saker att lära ut. Det är lätt för mig att tycka att koka sylt inte borde vara svårt att hitta på själv. Jag kan experimentera i ett kök med oändliga möjligheter av produkter och jag kan läsa kokböcker för att hitta recept. Under veckan i Njawara fick jag ofta nypa mig i armen och påminna mig själv om att det här är det normala för den största delen av världen, och att det är vi som lever i en verklighet som innehåller fungerande vägar, gratis utbildning och bra sjukvård. Och att lära sig göra saft på melon kan verkligen öka livskvalitén. Efter att ha sett det med egna ögon och ökat min förståelse lite mer, är det inte alls svårt att förstå varför syltkokning kan vara viktigt, och ännu mer, varför vi inte ska ge upp kampen om en mer rättvis värld för alla. Fredrika och Sara i Karlskoga Sara Svensson, praktikant 3/ 2012 Vida Vyer 9

10 Samrådsmöte på Karlskoga folkhögskola 1-2 september När sommaren led mot sitt slut och hösten närmade sig var det dags för alla gambiavänner att träffas för det årliga samrådsmötet. Denna gång var det Karlskoga Gambiagrupp som var värd. En grupp som vid detta tillfälle kunde fira 30-årsjubileum. Deltagare från öst, syd och väst strålade samman på lördagsmorgonen. Efter en regnig sommar sken solen och stämningen var som vanligt god. Det är alltid trevligt att träffa andra medlemmar med samma engagemang. Efter registrering och lite morgonmingel hälsades alla välkomna till Karlskoga folkhögskola. Hans Pettersson, biträdande rektor, gav oss lite historik över folkhögskolans 130-åriga liv. Ett särskilt välkommen riktades till våra gambiska gäster, Mr Yahya Sanyang och Alagie (Alladin) Cham. Malin Askhamre Malin Askhamre berättade mycket intressant om det gångna årets insatser vad gäller påverkansarbete, uppföljning och dokumentation. Senare, vid middagen, avtackades Malin av Siv Kanon. Siv uttryckte stor tacksamhet för de insatser Malin gjort i organisationen och önskade henne lycka till med det nya jobbet i FN. Efter förmiddagsfikat var turen kommen till Alfred Hodel. Alfred berörde samarbetet på kontoret. Han var nöjd med sina uppgifter och de problem som dyker upp brukar klaras upp i samförstånd. Yahya Sanyang och Maria Andersson SOG stod sedan på tur för att ge den information som grupperna behövde. Därefter var det dags för våra volontärer att rapportera om det arbete som pågår i Gambia. Under året har stora förändringar pågått inför bildandet av en LEO, en ny organisation som bör ha landat i början av år Alfred Hodel 10 Vida Vyer 3/ 2012

11 att tillsättningen var ett lyckodrag. Yahya gav oss aktuell information om läget i Gambia. Med hans redogörelse i ryggen blev lördagens grupparbete helt naturligt. Vår enda fråga var: Stannar organisationen kvar i ett land där dödsstraff nyligen verkställts? Efter intressanta diskussioner kunde vi vid redovisningen sammanfatta att vår närvaro i Gambia var mer betydelsefull nu. Vårt arbete med demokratiska frågor var än mer aktuella. Kristina Lundahl Kristina Lundahl, som har det övergripande ansvaret på kontoret, informerade oss om den utbildning som våra gambiska medarbetare fått under året. Kristina gav oss också information om den fortsatta lärarfortbildningen. Det finns nu också planer på ett matteprogram för de yngre åldrarna. Under söndagen fick vi mer information om detta av Carina Ring. Projektet är i sin linda, men Dan Jönsson och Ingela Hansson finns också med i denna planering. Kristina fortsatte på söndagen att berätta om tillsättningen av en chef för den gambiska personalen. I första skedet var det helt främmande för dem att delta vid nyanställningen, men med mycket övertygande samtal lyckades man förstå sin delaktighet i detta. Det fanns många sökande och efter gallring började anställningsintervjuerna av personalen på FIOH. När man jämförde resultaten var samstämmigheten slående i de olika grupperna. Till chef för FIOH utsågs Mr Yahya Sanyang. Mr Yahya Sanyang presenterade sig och berättade om sin resa i livet fram till FIOH. Med hans stora erfarenhet kändes det som Skådespelare Peter Sundh Ett avbrott i arbetet under lördagen var besöket på Nobelmuseet. Karlskoga kommun bjöd deltagarna på en guidning och Alfred Nobels (Peter Sundh) närvaro imponerade som vanligt. Vid återkomsten till folkhögskolan fanns möjlighet att köpa varor från lokala hantverkare. Tio procent av det sålda tillföll Gambiagruppen i Karlskoga. Som vanligt avslutades lördagkvällen med middag och underhållning. Vi bjöds på sång av stockholmskvartetten Scary Cherry 3/ 2012Vida Vyer 11

12 Under söndagen hölls sedvanliga årsmötesförhandlingar. Sten-Åke Pettersson svingade vant klubban och vid pennan satt Margareta Wrenne. Anders Pettersson avtackades för sitt styrelsearbete och Malin Jensen från Karlskoga och Krister J Clifford från Huskvarna valdes in i styrelsen. Vi fick också en kort presentation av vår nya medarbetare i Gambia. Maria Andersson efterträder Malin och kommer att ansvara för ekonomiska frågor. Anna Nilsson och en trevlig och eftertänksam monolog av Anna Nilsson om jordens hållbarhet. Dan Jönsson visade oss i bild och ord hur vi nästa gång kan åka till Gambia med bil!!! Dan planerar en ny resa julen Då har du möjlighet att följa med i en egen köpt bil som sedan säljs på auktion i Gambia. Pengarna skänks till FIOH. Efter lottdragning kunde många krypa till kojs med fina vinster. 12 Vida Vyer 3/ 2012 Vi tackar alla som gjorde helgen så intressant och trevlig och hälsar er välkomna till Mullsjö nästa år! Karlskoga Gambiagrupp

13 Mobil toalett Peepoo Årets Änglamarksstipendiat Anders Wilhelmson intervjuas i COOP Mersmak nr 9/2012 av Åsa Lekberg Steinsvik. Wilhelmson är professor i arkitektur och belönades med kr för sin produkt Peepoo en mobil toalett för världens fattigaste. Denna geniala uppfinning räddar inte bara liv, utan kan också vara lösningen på världens största hälso- och miljöproblem. Upprinnelsen till produkten var att Wilhelmson under en resa till Bombay såg människor som levde på trottoaren. Han frågade några kvinnor vad de önskade sig allra mest. En toalett, så att vi kan uträtta våra behov i fred när vi själva vill, blev svaret. I sex månader skissade han sen på en alternativ toalett, varpå följde år av utvecklingsarbete, bland annat med stöd av organisationerna Simavi och Vinnova. Resultatet blev Peepoo. Detta är en personlig bionedbrytbar engångstoalett i form av en påse som innehåller urea. Urean reagerar med avföringen och tar död på alla farliga ämnen inom två till fyra veckor. Om behovet uträttades i det fria skulle denna process ta två år. Peepoo fungerar alltså som ett mikroreningsverk och innehållet i påsen blir till gödsel. I slumområdet Kibera i Nairobi i Kenya används Peepoo sedan 2010 av cirka människor. Den har även testats med stor framgång i bland annat Indien, Pakistan, Bangladesh och Sydafrika och efter jordbävningen i Haiti. Via Röda Korset och andra hjälporganisationer distribueras den till katastrofområden och flyktingläger. Över 2,6 miljarder människor saknar tillgång till grundläggande sanitet. Två miljoner människor, varav en och en halv miljon barn, dör varje år på grund av vatten som förorenats av avföring. I brist på toaletter töms latriner i vattendrag eller direkt på gatan och orsakar stora hälsoproblem. Kvinnor som saknar privat utrymme att uträtta sina behov på kan ofta råka ut för sexuella trakasserier och våldtäkt. I brist på toaletter har kvinnor svårt för att kissa regelbundet och får lätt infektioner och njursjukdomar. Många skolor saknar toaletter, därför hoppar flickar av skolan. Bristen på sanitet är inte bara ett gigantiskt miljö- och hälsoproblem. Det är även ett stort kvinnoproblem världen över. Kostnaden för en Peepoo är cirka 30 öre. Jämför med en Coca-Cola som kostar fyra gånger så mycket! Förbrukade toaletter kan grävas ner i marken. Eller de kan pantas på så kallade Drop points, varje inlämnad toalett ger då tio öre i retur. Wilhelmson säger att en del människor tycker det är genant att lämna in sin Peepoo, då skickar man barnen för att panta. Wilhelmson har professorstjänst på KTH, egen arkitektfirma och driver också företaget Peepoople. Han är mycket glad över att ha vunnit årets Änglamarkspris. Pengarna kommer att gå direkt in i företaget. Nu satsar man på att investera i en fabrik där man ska tillverka en halv miljon toaletter per dag. Målet är att förse 150 miljoner människor med sanitet. Företaget har även utvecklat Peepoo Yizi, som är ett lätt och mjukt tält, enkelt att bära med sig för användning i små utrymmen i hemmet och på offentliga platser. Genom att människors närmiljö blir fri från avföring förhindras bakterier, virus och parasiter att spridas, säger en nöjd pristagare. Läs mer om Peepoo på R.P. 3/ 2012 Vida Vyer 13

14 Fina resultat från två studier om Solvatten Under 2011 har två arbeten skrivits på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala) och KTH (Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm). Uppsatserna har beräknat värdet på Solvatten på två olika sätt, genom Social Return on Investment (SROI) och genom en Livscykelanalys eller Life Cycle Assessment (LCA). SROI-studiens syfte är att påvisa hur värdefull Solvatten är hos familjerna i Bungoma, Kenya. Genom att noggrant mäta hushållens kostnader och livssituation före och efter så kan författarna efter tre månader i området konstatera att Solvatten förändrat familjernas liv väsentligt. Beräkningarna visar ett värde på 1:26 som anses vara mycket högt. Det innebär att varje insats ger ett tjugosex gånger större värde för användarna. Den höga siffran visar tydligt hur användbar Solvatten är för människorna i området. -Familjer uppger att deras hälsokostnader minskat med i genomsitt 24 USD per månad. -Antalet sjuktillfällen har minskat från 4,3 i månaden till 0,03 per familj. -Den minskade sjuktiden motsvarar ca 20 timmar per månad. -84 procent beskriver en ökad känsla av status och stolthet. -Innan Solvatten hade ca 67 procent av barnen oregelbunden skolnärvaro, ofta på grund av vattenburna sjukdomar som tyfoid och kolera. Efter att de började använda Solvatten har närvaron ökat i skolan med 87 procent. Att rena och värma sitt vatten med hjälp av Solvatten har nu blivit ekonomiskt hållbart för användarna. Det har bidragit till en ökad medvetenhet om vikten av rent vatten. LCA är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, in- klusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden. Det KTH-uppsatsen visar är att Solvatten har en väldigt låg miljöpåverkan på alla nivåer: mellan kg CO2 per Solvatten för tillverkning, transport, användning och återvinning. En Solvatten har lång livslängd (5-7 år) och kan producera mer än liter. Om man skulle köpa samma volym vatten i PET-flaska skulle det krävas 1400 kg plast. I de hushåll där Solvatten används har konsumtionen av bränsle för upphettning av vatten minskat med motsvarande 1,5-2,2 ton CO2 per år. (Pilot Market Project 2009) Solvatten produceras i Sverige och finns till försäljning av Solvatten AB. Om ni har frågor, idéer eller intresserade att inleda ett samarbete ta kontakt med oss! 14 Vida Vyer 3/ 2012

15 Ett redskap för ett bättre liv Solvatten gör vattnet fritt från bakterier som orsakar diarresjukdomar som dysenteri, tyfoid och kolera. Den enda energikälla som behövs är solljus. En stor skillnad jämfört med andra vattenreningsmetoder är att vattnet samtidigt värms upp. Solvatten ger stora besparingar i bränslekostnader för rening, upphettning av vatten för matlagning och hygien. Solvatten håller i 5-7 år och kan användas 1-3 gg om dagen med en kapacitet på 11 liter per omgång. Solvatten samarbetar idag med organisationer som UN-Habitat, WWF, AMREF, Tostan och Vi-skogen med flera. Dessa organisationer har uppmärksammat Solvatten som * * * * * * * ett viktigt redskap för att nå FN:s millenniemål. Solvatten används just nu av människor i flera delar av världen: Kenya, Uganda, Tanzania, Senegal, Nigeria, Pakistan,Timor, Nepal, Mexico och Haiti. Solvatten AB erbjuder en hållbar lösning för människa och natur. Tillsammans kan vi nå människor med de absolut största behoven. OBS! Ny adress: Roslagsgatan 56, Stockholm, telefon: info@solvatten.se Besök från Strömstads gymnasium Frida Domare och Petra Ludvigsson Under två veckor besökte Frida Domare, Petra Ludvigsson och Albin Dristig från Strömstad Gymnasium Gambia. Syftet med resan är att samla in material till deras projektarbeten. De har bland annat hunnit med en resa till Basse längst in i landet. Frida och Petra, som läser naturvetenskaplig linje, gör ett projekt som handlar om vattenkvalitét i grävda brunnar. De har tagit prover på olika platser i landet och kommer nu att mäta bland annat ph- och järnvärdet i vattnet. Albins projektarbete är en jämförande studie av Gambiagrupperna/FIOH och någon ytterligare NGO. Redovisningen kommer att bli i form av en fotoutställning. Det är första resan till Gambia för alla tre och de har fått många nya intryck som de tar med sig tillbaka till Sverige. Hämtat ur veckobrev nr 44 3/ 2012 Vida Vyer 15

16 Solkraft ger rent vatten i krukan "Eliodomestico" av Gabriele Diamanti Italienska designern Gabriele Diamanti har utvecklat "Eliodomestico" en soldriven vattendestillatör gjord av terracotta, återvunnen plast och anodiserad zink. Den producerar fem liter dricksvatten per dag och är en av tolv finalister i Prix Émile Hermés 2011 tävlingen. Jämfört med traditionella soldrivna apparater är "Eliodomestico" designad att fungera utan filter eller elektricitet, och kräver minimalt underhåll. Genom att använda traditionella tekniker har systemet ingen negativ miljöpåverkan och skapar positiva resultat för de lokala ekonomierna, eftersom den ska produceras av lokala hantverkare. Destillatören är lätt att använda: på morgonen fylls vattentanken med vatten från en lokal källa och på kvällen hämtas rent, avdunstat och kondenserat vatten i ett bärbart fat placerat under tanken. Hämtat från 16 Vida Vyer

17 TILL MINNE AV ANNA-MAJ GUSTAFSSON Att få skriva om vad Anna-Maj betytt, inte bara för många i Ulricehamnsbygden utan även för många människor i andra delar av världen, är ett av de svåraste uppdrag jag fått, men ändå det finaste. Anna-Maj verkade i det tysta utan stora åthävor. Trots detta har hon satt tydliga avtryck bland annat genom sitt arbete inom Gambiagrupperna o ch Alt er nat ivbo den/ Minigalleriet. Många minns Anna-Maj då hon satt vid ICA och sålde lotter för Gambiagruppens skolprojekt. Genom åren har medel från dessa lotterier och från insamlingar vid internationella kvällen på Bogesundsskolan, med Anna-Maj som inspiratör, varit med och finansierat nybyggnad av elva skolor i Gambia. Flera Ulricehamnare träffade Anna-Maj under i Alternativboden/Minigalleriet, där hon var den starkt drivande kraften. I Alternativboden kunde hon arbeta för sin vision om en rättvisare värld, genom att handla med rättvisemärkta och ekologiska varor. Alternativboden fick under dessa år två miljödiplom. I Minigalleriet fick alla som ville ställa ut sin konst. I december 2011 mottog Anna- Maj tillsammans med Ingvor Carlander ett kulturpris av Ulricehamns kommun för insatserna i Minigalleriet. Detta pris gladde Anna- Maj mycket. Ytterligare ett bevis för Anna-Majs insatser i det tysta är hennes måndagsmöten med utlandsfödda kvinnor, där kvinnor från bland annat Balkanregionen, Irak och Iran fick samtala om hur vårt samhälle fungerar. Där provsmakade man mat och bytte recept från de olika länderna För flera år sedan intervjuades Anna-Maj i riksradions program samtal pågår. Hennes slutrepliker i detta fyrtio minuter långa program var: Alla människor kan hjälpa någon samt Den lilla människan kan betyda mycket. Något som verkligen kännetecknade Anna-Maj. Vi sörjer och saknar Anna-Maj och minns all visdom hon förmedlade vid våra samtal. Våra tankar går nu till maken Göran och sonen Per. För Miljöpartiet de gröna, Alternativboden, Minigalleriet och Ulricehamns Gambiagrupp genom Arne Fransson Ingvor och Ann-Maj utanför Alternativboden 3/ 2012 Vida Vyer 17

18 Gambiagrupperna inbjuder till Ungdomsseminarium om Gambia Det lilla landet på Afrikas västkust Seminariet vänder sig till dig som är nyfiken på och vill veta mer om livet i Gambia, dess utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Du kommer att få delta i spännande simuleringsspel, intressanta diskussioner och utbyta tankar inom olika områden såsom traditioner och levnadsförhållanden, demokrati och jämställdhet, utvecklingsproblematik och global orättvisa. Du kommer att få en inblick i Gambiagruppernas utvecklingssamarbete i Gambia. Tid: lördag 9 februari 2013 Plats: Karlskoga Folkhögskola Målgrupp: ungdomar år Syfte: att väcka ett intresse för utvecklingssamarbete i Gambia Kostnad: ingen kursavgift, lunch och fika ingår Program: 9.00 Välkommen Presentation och praktisk information 9.30 Gambia bortom turiststråken Gambiagrupperna/FIOH Fika Demokrati och jämställdhet Skadliga traditioner Lunch Utvecklingsproblematik Global orättvisa Fika Diskussioner/simuleringsspel Vad hjälper, vad stjälper? Hur kan jag dra mitt strå till stacken? Avslutning Frågor och anmälan senast fredagen 1 februari till: Katarina Pettersson katarina.pettersson@fioh.org eller Mirjam Granroth mirjam.granrot@hotmail.com Välkommen! 18 Vida Vyer 3/ 2012

19 Nu har jag varit här i Gambia i drygt en månads tid. Naturligtvis är det tufft att flytta själv till ett land och det tar alltid tid att acklimatisera sig, men då jag tidigare varit baserad i Zimbabwe och Zambia så har jag erfarenhet gällande utlandsflytt till Afrika. Jag har till viss del börjat komma in i mina arbetsuppgifter och fått en uppfattning om min roll som Program Koordinator/Ekonom. Då FIOH är under omorganisering kommer mina arbetsuppgifter att ses över från och med januari Jag är utbildad nationalekonom och har efter min examen jobbat både inom affärsvärlden samt för olika NGOer. Mitt första jobb i Afrika var som ekonom för Afrikagrupperna i Zimbabwe. Tyvärr hade jag problem med mitt arbetstillstånd i Zimbabwe och därför flyttade jag till grannlandet Zambia. Där jobbade jag som Financial Controller för Södra Afrika, för Kooperation Utan Gränser. När kontraktet avslutades med Kooperation Utan Gränser kände jag ett behov att återvända till Sverige en tid. I Sverige fick jag möjlighet att jobba som Transitions Ekonom/Grants Controller för Rädda Barnen. Ett mycket intressant jobb, då Rädda Barnen går igenom en stor organisationsförändring och ska bli Save The Children International. Malin Jensen ny ledamot i Samordningsgruppen (SOG) Ny i Gambia Maria Andersson * * * * * Jag heter Malin Jensen, är 38 år och kommer från Karlskoga. Jag är utbildad 1-7-lärare och jobbar för närvarande på Bregårdsskolan 4-6 i Karlskoga. Jag har arbetat som lärare sedan Jag tycker att mina starka sidor är mitt engagemang, entusiasm, förmågan att se lösningar och att jag är en kreativ idéspruta. Jag har arbetat fackligt ungefär lika länge som jag arbetat som lärare, så har det fackliga tänket blivit en del av min arbetsvardag. Människors lika värde och rättigheter är viktigt för mig. Genom att vara engagerad i Lärarförbundet så får jag massor av fakta och kunskap och blir säkrare på förutsättningarna för att klara av mitt jobb. Jag tycker att det är intressant med internationellt arbete. Ända sedan jag gjorde mitt examensarbete på Lärarutbildningen i Indien, så har globala frågor legat mig varmt om hjärtat hade jag förmånen att vara Lärarförbundets representant på den nordiska Genèveskolan. Det är en folkhögskola som jobbar för ökat nordiskt fackligt samarbete och dessutom deltar man tre veckor på International Labour Organisations, ILO, konferens i Genève. Jag är otroligt tacksam över att jag fick uppleva detta, träffa alla intressanta människor, jobba och lära mig mer om internationellt arbete. Det var en mycket intressant och givande resa! Jag har även som en del av mitt jobb att vara Globalkursledare för Lärarförbundet. Det är en tvådagarsutbildning för lärare om mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, allas rätt till utbildning och skolans roll som etnisk, social och kulturell mötesplats. Jag ser fram emot att få vara mer delaktig i Gambiagruppen i Karlskoga samt som ledamot i SOG. 3/ 2012 Vida Vyer 19

20 Information från valberedningen Alla har vi ett ansvar för att valberedningen ska kunna göra ett bra arbete. Vi tror att det finns mycket kompetenta personer ute i grupperna som valberedningen inte har någon kännedom om. Därför behöver valberedningen hjälp från samtliga grupper. Vår arbetsgång är: Komma med en förfrågan till grupperna i början på det nya året Vårt önskemål är att få svar från samtliga grupper före påsk oavsett om ni har någon att nominera eller inte. Då börjar valberedningen se över nomineringarna och SOG:s behov av kompetenser. Valberedningen Birthe Afvander, Christina Bergåse och Ing-Britt Filipsson Vida Vyer finns nu att läsa på Önskar Ing-Britt och Ruth på redaktionen Stöd arbetet för demokrati o jämställdhet Skicka ett sms med texten Gambia 50 till nummer så bidrar du med 50 kr Skänk ett valfritt belopp 100 kr, 200 kr eller 500 kr till postgiro Märk talongen Gambiavän Kontakta Gambiagruppernas kansli för mer information om verksamheten i Gambia.