Vilken hetta! Europeiska kommissionen

Transkript

1 Vilken hetta! Europeiska kommissionen

2 Denna publikation har tagits fram av GD Miljö. Den utges på Europeiska unionens samtliga officiella språk. Den är också tillgänglig på GD Miljös webbplats Ungdomar och miljön : Manus: Benoît Coppée Bilder: Nicolas Viot Tekniskt utförande: Qwentes KANTOR Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen Ett nytt gemensamt avgiftsfritt telefonnummer: En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern ( Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2005 ISBN Europeiska gemenskaperna, 2005 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ÅTERVUNNET PAPPER

3 Solen brände och träden och slänterna började bli alldeles bruna i hettan. På TV-nyheterna hade de sagt att Det är ovanligt varmt i Mörlunda och forskarna är oroade. Man tror att värmeböljan beror på klimatförändringarna. Brandkåren uppmanar alla att vara försiktiga. Vid sådan här extrem torka är det farligt att elda i skogsområden... 1

4 2 Tom var ute på landet och cyklade. Det var så vackert och fridfullt! Men plötsligt bröts tystnaden av sirener. TUUUT-TUT! TUUUT-TUT! En brandbil susade förbi: vroom! Sen en till: vroom! Och en till. Nej! Titta där borta! En hög rökpelare steg upp mot himlen. Det måste vara en skogsbrand, alldeles utanför Mörlunda! Vilken katastrof! Tom blev hemskt orolig.

5 Han tänkte på sin vän, räven Lisa. Han hoppades av hela sitt hjärta att hon inte skulle ha råkat illa ut. Han skyndade sig i eldens riktning. Brandmännen såg ut som krigare i rustning som kämpade mot ett orange monster! De höll i sina långa slangar som sprutade stora vattenmassor mot elden och över allt låg en en tjock svart rök. Tom fick rök i halsen så att han knappt kunde andas, han drog upp sin t-shirt och höll den för munnen. 3

6 Då ropade en av brandmännen: Elden är alldeles för stor! Vattnet i brandbilarna kommer inte att räcka! Brandchefen vände sig om och såg ner mot floden. Han såg allvarlig ut. Så torrt som det har varit i år kommer inte vattnet i ån att räcka heller, sa han. Det här är illa! Tom tittade sig snabbt omkring. Lisa! Var är du? ropade han. Lisa!! LISAAAA! Just då kom räven Lisa springande. Hon strök sig mot hans ben. Oh, Lisa! Tack och lov att du mår bra! sa Tom. 4

7 Fast Lisa såg livrädd ut. Hon strök sig mot Toms ben och sprang runt runt. Sen högg hon tag i byxbenet på en av brandmännen. Han hette Max. Max satte sig på huk bredvid henne. Vad är det, lilla vän? frågade han. Vad är det som du försöker tala om för oss? 5

8 Lisa gnydde lite. Hon verkade vilja säga: Följ med mig! Kom! Snabbt som en pil for hon i väg mot eldsvådan. Hon försvann bort på en liten stig som gick mellan träden, och det såg ut som om elden slukade upp henne. Max följde efter och han fick ta stora kliv för att hänga med. Han tog sig igenom elden och sen försvann han också ur sikte. Det enda Tom kunde höra var hur elden dånade. LISA! ropade han: VAR FÖRSIKTIG!! 6

9 Brandchefen kom fram till Tom. Du kan vara lugn sa han: Max är den duktigaste brandman vi har här i landet! Lisa är i goda händer! Men... vi behöver vatten. Snabbt! Tom fick en idé. Jag vet var det finns en hemlig källa! sa han. I grottan där borta! Är du säker på det? undrade brandchefen. Ja, det är jag! ropade Tom. 7

10 Brandchefen blev glad. Okej! sa han: Då får vi ta dit slangen. Visa mig vägen till källan, grabben! Förresten, vad heter du? Tom, sa Tom, och sen sprang de tillsammans mot grottan. Varför är det så hett i sommar? frågade Tom medan de sprang. På TV sa de att... 8

11 Jag hörde också det där sa brandchefen. Du förstår, Tom, problemet är att världen blir allt varmare. Klimatet ändras och då får vi sådana här värmeböljor, stormar och översvämningar och alla möjliga andra naturkatastrofer! Isen på Nordpolen och Sydpolen håller på att smälta och samma sak händer med glaciärerna i höga bergskedjor som Alperna. Smältvattnet rinner ner till floderna och haven och får havsnivån att höjas. Det finns öar och kuster som antagligen kommer att bli helt täckta av vatten! En del andra länder kommer att bli till öken om klimatet bara fortsätter att bli varmare! 9

12 Men hur kommer det sig att allt det här händer? undrade Tom. Brandchefen började bli andfådd av att springa och prata samtidigt, men han försökte ändå förklara. Du vet väl att bilar, flygplan och fabriker och allt sådant släpper ut gaser och avgaser? Ja, det vet jag, sa Tom En del av de där gaserna kallas för växthusgaser. De försvinner upp i atmostfären, som är en slags genomskinlig bubbla runt hela jorden. Där uppe i atmosfären absorberar växthusgaserna solvärmen precis som ett växthus absorberar värme och hjälper växterna att växa snabbare. Men vi producerar alldeles för mycket växthusgaser och det gör att det blir varmare och varmare här på jorden. Förstår du? Ja, det gör jag sa Tom. Det är verkligen något som är fel med vädret. Nu hade de hunnit fram till grottan. Hurra! Nu är vi framme! ropade Tom: Jag kan hjälpa dig med slangen! 10

13 Tom tog tag i ena änden av slangen och gick in i grottan. Några ögonblick senare kom hans röst ekande från mörkret: FÄRDIG-dig-dig-dig!! VAATTEN-ten-ten-ten!! Brandchefen förstod. Han ropade till sina mannar: SÄTT I GÅNG OCH PUMPA!! 11

14 Slangen svällde upp när den fylldes av källvattnet. Bra jobbat, Tom! ropade brandchefen. Det här vattnet kommer att räcka för att släcka hela elden! Hurra! Tom kom tillbaka ut ur grottan. Han var lerig i ansiktet, men lycklig. Han gick och satte sig bredvid brandchefen. Tom såg honom i ögonen och frågade: Är det människornas fel att klimatet ändras? 12

15 Brandchefen satt tyst och funderade ett ögonblick. Sen sa han: Ja, Tom. Det är våra bilar, våra flygplan, våra fabriker och till och med våra brandbilar som släpper ut växthusgaserna, så vi bär alla en del av ansvaret. Jaså, sa Tom och funderade allt vad han kunde. Men. Då... Vad kan jag göra för att se till att de här gaserna inte kommer upp i atmosfären och värmer upp jorden? Det du kan göra, Tom, är att be din mamma och pappa att inte använda bilen så mycket. I stället för att åka bil till jobbet och skolan varje dag kan ni gå, åka kollektivt eller ta cykeln. Ja, jag skulle kunna cykla till skolan! sa Tom. 13

16 Just det sa brandchefen. Sen kan du se till att du har sovrumsfönstret stängt när värmen är på. För värmepannor producerar också växthusgaser och dessutom måste vi spara energi! Ja, självklart sa Tom. Du kan inte ana hur det slösas med värmen i våra bostäder fortsatte brandchefen. Kall luft drar in under dörrar och genom fönster som inte går att stänga ordentligt. Och då måste vi skruva upp värmen! Och mer uppvärmning betyder mer växthusgaser! Det har jag aldrig tänkt på sa Tom. Det är jätteintressant! Vad kan jag göra mer? 14

17 Jo, sa brandchefen, du kan se till att du släcker alla lampor som du inte behöver eftersom elen produceras i kraftverk, som också producerar växthusgaser! Så innan du åker till skolan på morgonen ska du kolla att du släckt alla lampor i ditt rum. Det ska jag göra! sa Tom. Och vad mer? Du kan be dina föräldrar att köpa el som kommer från vindkraft eller solenergi. Det kallas förnybar energi, eftersom vinden alltid kommer att blåsa och solen alltid att lysa, så den energin tar aldrig slut. Och vinden och solen skapar inte några växthusgaser! 15

18 Plötsligt avbröts de av ett högt skrik. NU ÄR VI HÄR IGEN! Det var brandmannen Max och han hade med sig Lisa! De hade kommit tillbaka välbehållna från den brinnande skogen! Tom och brandchefen blev glada över att få se dem lika glada som de var över att brandmännen äntligen lyckats släcka elden med vattnet från den hemliga källan. Max såg utmattad ut och hans ansikte var svart av sot. Han hade tårar i ögonen och sa med hes röst: Titta vad Lisa ville att jag skulle rädda och han visade vad han bar i sin famn: fyra små rävungar! Lisa gned nosen mot Tom. Det var alltså det du försökte tala om för oss, Lisa! sa han med mjuk röst. Brandchefen gav Tom en klapp på huvudet. Ja, Tom, hon ville att vi skulle rädda hennes ungar! Och tack vare dig och henne... Plötsligt avbröts han av att det blixtrade till. Det var en fotograf och alldeles bakom honom kom Mörlundas borgmästare. Borgmästaren gick fram till brandchefen och skakade hans hand. KLICK! Ett foto till. Det är hett i dag! sa borgmästaren. KLICK! Han böjde sig ner och lyfte upp Tom. KLICK! Borgmästaren tog fram en näsduk och torkade bort svetten ur pannan. KLICK! Bra jobbat! sa borgmästaren. Tack vare er, ert mod och ert hårda arbete har vi lyckats släcka skogsbranden utanför Mörlunda! Jag vill tacka er av hela mitt hjärta och vill därför att ni tar emot de här medaljerna... 16

19 KLICK! Lisa, Tom och Max som bar de fyra rävungarna i famnen gick fram till borgmästaren för att hälsa. Tom sa: Snälla borgmästaren, titta på de här stackars små rävungarna. De var nära att dö i dag... Och det är klimatförändringarnas fel! Jag tyckar att du ska ge medaljerna till de människor som försöker rädda vår jord! 17

20 KLICK! Ett foto till. Menar du det? sa borgmästaren förvånat. Men jag trodde... Jag menar, jag ville bara... Då tog brandchefen till orda. Vi är brandmän och vi gjorde bara vårt jobb. Men vi ser att det blir allt varmare här på jorden. Den här skogsbranden var ingen slump. Det är antagligen vi människor som bär ansvaret. Klimatet håller på att förändras! 18

21 Sen tog brandchefen Lisas ungar i sin famn och gav dem en försiktig kram. De var verkligen söta! KLICK! Ett foto till. Vet ni vad? sa Tom: Jag tycker att vi ska ge medaljerna till alla människor som tar cykeln varje dag och alla som använder vindkraft och solenergi och alla som låter bilen stå och tar bussen i stället... Ge medaljerna till alla som försöker sluta producera växthusgaser! Det är de som är de riktiga hjältarna! Borgmästaren log mot Tom. Det låter som en bra idé sa han. Jag ska försöka göra något åt saken direkt! 19

22 20 Branden hade slocknat. Nästa morgon fanns fotona med i alla Mörlundas tidningar. Där kunde man se borgmästaren tillsammans med brandchefen. Där stod Max och log bredvid sin brandbil. Där såg man en trött Tom. Men den bild som alla tyckte bäst om var bilden där Lisa gav sina fyra små ungar di. Alla levde och var i säkerhet. Men det hade varit nära ögat...

23 Europeiska kommissionen VILKEN HETTA! Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer s. 16,2 x 22,9 cm ISBN Denna publikation kan, så länge upplagan räcker, erhållas gratis från: Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för miljö Informationscenter (BU-9 0/11) B-1049 Bryssel Fax: (32-2) E-post: env-pubs@cec.eu.int

24 KH SV-C