Vanliga fel hos hästenrr4[prizeliu.s]

Transkript

1 117 Prizelius (1777) har detta kopparstick med benämningar av kroppens olika delar beskrivna i texten. Observera uppdelningen i fram-, mellan- och bakdel (romerska siffror). Vanliga fel hos hästenrr4[prizeliu.s] Yttre fel Små, sorgsna och bedröfweliga ögon kallas Swinögon; utmiirker en då1ig Häst. Ett platt, tjockt, långt hufwud som ligger på betslet. Tljock kräftgrop, utstaende, köttfulla, tranga. Köttiga laner, styfwa läppar, dock tunga hindra betelenl15. Späckhals gör hästen owig, liggande på betelen. 114 Kapitlet Von den Fehlern und Miingeln, welche sich ofi an einern Pferde findcn, sid 57 i Prizelius "61 : trlinsbett. Hof (1772).

2 118 Hjort- och falska omböyda, inwid oxhugda halsarl16 tzimas ei gema. Breda och köttiga skuldror duga ei til ridhästar men drag. Smalt bröst och orörliga skullror gör hästen osäker på foten. NB Swinöga blir blindt, ofta tårfulla förut. Platt hufwud. För höga ben märka swaghet; för låga göra at Hästen går på skuldrorna. Star Armbogen för mycket ut eiler inåt iir benet så åfwen och blir swagt. En för long arm hindrar benet at uplyftas. En kort twärt om, hwilken ei duger på jagt och i ftilt. Bockbent och bakböyt knä är swagt. Tunna, smala skjenben med tjock hårig sena, wisar flussiga ben. lång kota märker ut swaghet. Hoftrång ömar under gangen. Fullhofwad ömar och kan ei wiil beskos. 1 l d i + { l På en swankryggig fästes ei sadelen, som skrider fran sitt stäle, förer hufwut upåt, bir lätt, ruineral snart. Hög Rygg är deremot. Kobuk, upskörtad buk: På smärtbukad ligger ei sadel. Hästen äter ei. Trånga Refben. Swants koterna äro 20, bör ei besättas med swaga musklar. Rotteswants. Kohas göra swaga ben. [2] Hufwudfell lt 1o Kollerig häst ställer sig dumt, äter ei friskt, har ingen kiinsla, hzinger hufwut på krubban; härtil kommer oftå, at han blir rasande, kan ei sky eld eller watn far ut mot afla obstacler etc Den är således Stilla eller rasande Ko1ler. Är obotelig. Rotsen hölt tdlo5ss1 l8 1ö. en local sjukdom i nosen och i de Lymph.atiske körtlane. Men Prof. Sclreberrr9 bewisar at den fins i hela blodmcss an, at den iir obotelig då blodet tappadt ur swants ådern är fullt af segt slem. J hwilket fall iniilfworna, hjeman och märgen är skadad. F,nligl Sau.nier rinner då (ur nosen) en gu1 och blodblandad materia v nosen och warar öfwer 6 weckor. Qweckdrag. Hästen drar häftigt med starka bukslag andan då han hwilar och hastigare då han springer eller drar, hwilket händer af slem i iungan. 2 Af hastigt arbete drifwes mycket blod longt in uti lungan at det af luften ei kan tömas. 3. Syra 116 Hästar med "falsk hals" har en insänkning alldeles framför nanten, där halsens resning normalt börjar. Fransmänaen kallar detta Coup de Hache eller Coup de Lance och Hernquist har översatt det med oxhugd. I11 prir"liut (1777) betecknar med "Hauptfehler" sådana ålkommor, som inte är bundna till någon viss kroppsdel. 118 Hä. "u""" Etienne Guillaume Lafosse (Lafosse påre), som 1154 gav ut Traitö des accidents, qui arrivent dans le sabot du cfteval, vilken också in-nehållel ett arbete om rots. ll9 Schreber, Daniel Gottfried (1708-l'.j17), professor i L-eipzig. översatte arbeten av den äldre Lafosse till tyska.

3 119 som uplöser blodet som derefter stockas och inflammerar. 4. Fullblodighet. 5. ombyte fran köld til heta och twärtom. 6. Kall dryck under hetta. 7. Galla eller skarp wätska i blodet, som krymper lungorna. Fel i framdelen Afsk-urna öron se Saunier och Robensont2o. Ses på bara bräddar. Updragna öron synes på erret. Fistel i örat. J Swarta starren syns i ögat intet fel, hästen ser ei. på en af colic död syntes retina mörk med swart hinna omgifwen. Grå starren iir en mörk hinna eller oysralwätskans stockelse. Månadsblindhet är tårars rinnande tidetals, hwilket förordsakar blindhet tii slut. Denna miirkes ei altid på mellantiderna, som ei äro lika långa eller wissa. Flussen kan ei altid dragas från ögat. Blindhet märks då et finger föres sakta åt ögat, då hästen först slåss på landerna bakför med spö, lyfter sen up spöet på båda sidor låter honom gå ledig mot alt som ligger i wägen, besiktigas i Stalldörren, han lyfter högt fötterna, följer ei gerna ledswän.[3] Swullen käftkörtel, som länge ryn Ofta finnes sår på tungan af fint munstycke eller rep. Tandfistlar finnas på oxeltländerna]. Tandnubbar, utwäxter. Krubbitare ha nötta lånder framtil, dra luften in och stöta den med buller hastigt ifrån sig. Man har trodt något fel i halsen eller at folungar sorn ömat om tänderna fått wana. Men intet fins i halsen och gamla hästar få den wan på åldren, och 1ära af andra. De draga in wäder och släppa det åter ut med buller. Ofta med möda och colic, ei sällan dö de deraf. Denna owanan afhjelpes med pisk eller spöslag hwar gång han bjuder ti1 eller der med at han får äta utan kubba i tournist och hö på jorden lagt. Hästhandlare fila af gamla hästtiinder borra hol och bränna i länderna med en swärtå. Detta^märkes lätt på tändernas fiirg, slållning och på betarne erc. Somliga äta lädefiemar.l22 Hingstar isynnerhet få späckhalsar, skynklor twärs öfwer halsen, hwarur rinner et frätande watn. En Boglam häst förer foten ei rätt framåt, utan i cirkel, han sätter hela foten jämt ned, twärtom då skadan är i foten, då tån sättes ned. Ryggas han baklänges släpas foten. Stollswamp erc. botas sällan. Bara knän utmärka at hästen stupar Hänvisningen är direkt hämtad ut PriTelius (1771), skr 79: Caspar s(tu,rier: L4 pataite conoissance tle Cheveau. l-a Haye 1749, och Dionys. Robertson: Pferdeatzenykunst. 8 uppl. Frankfurt Med avskuma öron avses kirurgiskt förminskade öron, och med uppdragna öron en mot hängande öron företagen operation. 121 Symptom vid långvarig kvarka, som inte avläker. 122 Beskrivs av Prizelius (1777) som en ovana hos vissa hästar att tugga sönder allt läder de kan komrna åt. 123 stup"r : snubblar.

4 t20 På skenbenen finnas ofta öfwerben, som komma efter stötar på benhinnan. Med handen följes senan nedåt för at kånna flussar, hård- och ömheter. Kotleden eller lilla hasen slår ei 3 hnger bredt, bort för kronan utan framför den samma. [4] Flussgallan är en samling af wätskor bakför li1la hasen underst wid skjenbenet och senan. Den ömar ei i början men med tiden blir den beswiirlig. Denna bör skiljas fran en som sitter på benet eller senan, hwilken ehuru b1öt i början, blir dock hard, och mycket öm isynnerhet om wintern. Strålröta afhjälpes dermed at man tid efter annan utwärkar strålen. Hos Trånghofvad hindras wätskorna. Hornklofte gar nedifran upåt til kronan. Kommer af en torr hof. Mäst på framfötterna. Hjiilpes med bränning. Man bör försöka om hästen låter sko sig. Ryggen skadas genom 1. Sadelbrott af sadelen under-framför-efter sadelstan. 2. Har hästen ingen buk, äter och dricker han ei nog friskt. 3. En Häst, som ei ligger duger ei. Han blir ei wederqwickt, hämtar ei nog styrka. Antingen felas något eller ömar det ho[nom] at ligga. Flärntar Han och håren stå upåt, är han siuk. Rakdelen är starkast. Och plågas ofta af 1. Osynlig spatt och synlig på benen häldst wid ändarne när intil leden. Den kommer af stockade wätskor, hwars finare flytånde de1 dunstar ut och lämnar det gröfre qwar. 2. Hanntrit, Hönsstegl24 kommer, då spatt ligger under någon sena, som ömar eller då i nedra leden en materia stockas, hwaraf rörelsen skjer i de öfre lederne, och dermed lyftas de nedre högt. 3. Flussgalla emellan Senan wid hasen och benet; den är häldst på yttre sidan, ofta på båda. 4. Piphackenl25 är en swulst bort på hasen inför huden som kan läkas och kommer af stötar. 5. Hasenhackl26 år en swulnad en hand bredt nedom Piphacken. 6. Sar på haserna få kohasade. [5] 7. Stå fötterna ihop stryker hästen sig med ken. Deraf haltar han efter stöten. 8. Platthofwade ha låga hiilar och trakter, krake. hofwen på kotan mest med hästskohahwaraf de öma på ojämn mark eller 9. Skålen i kronan är en uphöyning rundt omkring kronan, som wäxer. Den 124 H"t ttit, Hönssteg : tuppspatt. 125 Piphack".r : piphas. 126 gu""ni""1 : harspatt.

5 t21 kommer af en materia, som ofwan från eller från foten, samlas wid kronan. en skarp wätska rinner ur små sår bakpå benet, deraf i0. Stripfotad lrottswans I håren blifwa stripiga. Denna biir med tiden obotelig. En annan air med torra små sar. trlfurkelz7 går fran hiilen up ofwan kotan och iir fuchtig. kistel28 emellan kotan och kronan wisar sig med kula, som ei ömar i bö{an men utwidgar sig och intar kronan och gör hästen 1aml29. Då flera hästar på en gång drifwas hastigt in genom en dör kan et föl ei[ler] unghäst stöt[a] hoften hwaraf den får men. Owanor iiro farligarel3o. Skenhästar. Skenar Han under Sadelen, så låter man ho[nom] springa ut och ger ho[nom] s1ag, hiildst låter man på slätt fält löpa i ring. Wagnshäst släppes lös fran wagnen eller brukas till förridare Häst. 2. Somliga lägga sig i watnet. Derföre rider man friskt, ei stannar deri. Skulle han iindock lägga sig slår man med en lerpotta i hufv/u o. Ostyriga, som ei gå den wäg man wil. Detta afhjelpes då en annan häst följer med. 4o. Steglande aflrjelpes dermed, at man kastar hästen bakliinges ikull. 5o. Rädsla för sadel och sela kommer från någon wånda deraf eller skrämsel derföre. Genom smek och lämpor och ändtel[igen] genom stryk aftjelpes det. [6] 6o. Ostadig at påstiga, då föres in uti sitt rum och ut igen flera ggr tils han står stil, annars smeker man honom. 7q. Stannar hästen då han kånner sporren, stäles 2ne med ris baktil som slå tils hästen går. 8o. Skrämsla ör alt som möter afhjelpes med smek och mutor. Annars wdndes han om och flera ggr försökes at få hästen fort. 127 YiinL" (ty Mauke) : mugg. 128 L.i"te har Hern4r.is, tydligen ej kunnat översätta. Även i dag är innebörclen okiind. Ringkota? 129 lam : h"lt. l3o Hernquist följet hfu Prizeliuc (1777) sid 94 o f, Untugendcn der Pferde, mer räknar bara upp de olika formema. Prizelius hu utfdrliga beskrivningar. 131 Direkt översättning ur Prizelius:... einen irtlenen Topf auf tlem Kopfe schkigt. Fel i originalet? En hästkarl kan inte tiinkas slå en häst i huvudet, allra minst med en lerpotta..

6 t22 9o. Slår hästen bakut, sättes han på haserna. 10a. At wifta med swansen och stella lstalla?] då sporren kännes hjelpes dermed, at man skär af senan el erl iirgliserar. 11. Wil hästen bita i benet då Han känner sporren, holles fast i betslet och om han skulle komma benet nfu, spjernar man ti1 nosen. 12. Slår han mot benet då sponen käns, ryggar man ho[nom] och bestraffar. 13. Slår han af,?iro personer til hands, som trycka hästens hufwud ned til jorden, slå honom med arskri. Försökes först132 Upptäckt av bedrägerier 1o. J stallet, derpå ögonen i stalldönen och sedan dess gång och alla delar. Bedragare göra en häst både yngre och äldre. Men l?irgen på lånderna och betamas rundel utwisa nog etc. Hat hästen stora läppar, säger säljaren, at han kan dricka ur et glas stort som en så. Hjorthals kalla de swanhals. Swänger Han med swansen, biter handlarena tu et Pepparkom Lägger t/z i mun 7z under swansen. Smala ben beröma de, hwita hofwar åro spröda derföre swärtas de: A1t hwad de beröma bör undersökas' Raggiga hästar beslänkas med watn at se slätthåriga ut. De stiillas i mörkt stall, at hästen blir munter ute i dager. De muntra dem med bröd doppadt i win. De rifwa mun med bröd, kummin och [7] fint salt. Spatt dölja de dermed, at hästen rides warm förut. Då felen märkas på stenig mark, rida de på b1öt. Swarta starren med klara ögon sälja de. Raggiga hästar ridas swetta at håren lägga sig. Grå ögonhår swartas eller ryckas ut. En köpare kan ock göra hästen tadelwärdl33: 1o. Han stryker äckelsamma saker i mun. Men med ättika och salt i mun strukna, ge foderlust. 2q. En knifsudd pulveis[erade] Eichhomklauenl3a ingif, gör ho[nom] liksom död. 132 Beskrivningen hos Prizelius (117'7) sid 102 o f är mycket utförlig. 133 Prizelius (1777) sid 104 o f. 134 B1"11ro.nL1urr",t : ekorr-klor,

7 123 Rifwes näsan med gebeheteml3s brird, så stiger han up. 3o. Semina Hyosclryam;136 i örat strödda göra samma, men ätikå gjutes deri för at häfwa wiirkan. 40. örter tuggade med lök strykas i ögat gör synen mörk, men rent watn gör dem klara- 5o. Hästen göres lam om 2 hästhar bindes så om Fesselkotanl3T at de ei synas. På en wacker häst som man tycker om ses ei straxt felen. Man öfwerfar dem lätt. Skönheten bedrar. f 16g1n 138 En häst som blifwit skont i yngre aren lefwer länge intil 30 a 40 är, ja 70. De lefwa 7 gr så liinge som de wäxa. Alexanders Bucephalus uthärdade 30 fus Campagne. De irnare hästslagen wiixa til i det 6te lefwa altså til 40. Men drifwes han tidigt i 2. 3{jg året hindras naturens drift. En häst har 40 länder 12 framuti 24 oxel och 4 betar. Wanligen födes fölet utan tänder, 14 dar derefter äro 4 framänder. Jnom 8 weckor komma 4 därnäst och inom 10 månader komma 4 andra. På andra året bytas håren om til längd och fiirg. På 3!je fii as de första. På 4de de 4 dernäst, på 5te hörnrånderna. Betarna skjuta fram i 4de året. Dessa wäxa i 5. och 6te året. J 6te males kjärnan uti de främsta och hörnländerna wäxa till fingers höjd. I 7de de medlerstas kjiirna. J 8de hömtiindemas. t8l Efter 9de aret syns ingen swart fläck i hömändema. Betarne rundas. Med 10de aret bekomma öfre hörnänderna hake, kroken af de andra. 135 c"b"h"t"- bröd; gebehetem har Hernquist citerat ut Prizelius (1't'17). Ej påträffat i uppslagsböcker. Kan benämningen komma frän grundformen beten : bedja och därmed beteckningen avser hostia'l 136 Semina Hyoscyani = bolmörtsfrö. 137 Fesselkotan : Fessel : kotan J7. 6o0i1"1. Von dem Alter eines Pferdes i Prizeliu: (1111), srd Originaltexten är mycket utförlig med hänvisningar till kopparstick.

8 1)A Derefter draga sig framtrinderna framåt, från sin perpendiculafra stiillning. Tandköttet går inåt. Betarna treholla i 12te allenast en hola. Baron Sind och Bourgela.t säga at kärnan slites uti de öfra främsta i 9de i de medlersta i 10dc i de öflrle hörntiinderna i 11 och 12te aren. Men detta iir ei så säkert. Lantlig itllll. Ur BratJley tl72a1.