Angående kommissionens kommunikation "Mot en temainriktad strategi för återvinning och förebyggande av avfall"

Transkript

1 Stockholm den 30 oktober 2003 Miljödepartementet STOCKHOLM Angående kommissionens kommunikation "Mot en temainriktad strategi för återvinning och förebyggande av avfall" Jernkontoret har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad rapport och inledningsvis följer några allmänna synpunkter. Remissvaret följer sedan rapportens numrering. Jernkontoret och svensk stålindustri ställer sig mycket positiva till en översyn av den nu gällande avfallslagstiftningen inom EU. Dagens regelverk kring avfall är mycket komplicerat, och i vissa fall även motsägelsefullt, och försvårar i många fall användningen av restprodukter, bl a beroende på den avfallsdefinition som används inom EU. Samtidigt finns en stor önskan från myndigheter att minska förbrukningen av naturresurser och öka återvinning och återanvändning av restprodukter. Stålindustrin är, enligt dagens gällande avfallsdefinition, dels stora användare av avfall, stålskrot, dels även stora producenter av avfall, t ex slagg och stoft. Många av restprodukterna som uppstår inom stålindustrin lämpar sig väl för återvinning och återanvändning och kan därmed ersätta naturliga material. Några exempel är hyttsten och hyttsand, som används som ballast i överbyggnad i vägkonstruktioner samt till husgrunder, slaggcement och jordbrukskalk. Varken användare eller producenter av dessa material ser dem som restprodukter/avfall utan som produkter/råmaterial. Stålindustrin har sedan länge arbetat för en stor återvinning och skrotbaserad stålframställning bygger till stor del på återvinning av skrot från uttjänta stålprodukter. Även internt inom industrin har arbetet för ökad återvinning varit stor, då många av de restprodukter som uppstår innehåller värdefulla metaller och mineraler som kan tas tillvara i produktionen. Rapporten skiljer inte nämnvärt på olika typer av avfall. Det bör påpekas att det är stor skillnad mellan industriella restprodukter och konsumtions- och hushållsavfall. Drivkrafterna att minska dessa avfallsmängder ser också helt olika ut. Industrin arbetar hela tiden med att minska kostnader och producera effektivare. En följd blir bl a ett ökat utbyte, som kan resultera i såväl lägre råvarubehov som mindre spillmängder, vilket i sin tur leder till minskade avfallsmängder. En annan stor skillnad mellan hushållsavfall och industriella restprodukter är att det senare vanligen har en känd sammansättning, vilket underlättar återvinningen avsevärt. I avsnitt 2.3 Miljöfrågor i samband med avfallshantering, anges den resursbesparing som fås vid användning av sekundära metaller jämfört med primära. Det bör dock påpekas att efterfrågan på stål är så stor i världen, att det skrot som finns tillgängligt på marknaden inte på långa vägar räcker till. Därför är ca 60% av världens stålproduktion malmbaserad. Skrot är en

2 mycket värdefull råvara, som kan recirkuleras utan kvalitetsförsämringar, och som stålindustrin vill samla in och använda i så stor utsträckning som möjligt. I rapporten används genomgående ordet tungmetaller (heavy metals i den engelska versionen) som synonymt med farliga föroreningar. Detta är inte ett relevant uttryck, då tungmetaller är en beteckning för metaller med en viss densitet och inte säger något om ämnets farlighet. Om det är toxiska metaller som avses bör detta uttryck användas. 5.2 Instrument för att främja förebyggandet av avfall Åtgärder för kvantitativt förebyggande Att försöka minska de avfallsmängder som uppstår är självklart av stort intresse för stålindustrin, då allt producerat avfall innebär kostnader för omhändertagande. Men att till varje pris minska de uppkomna avfallsmängderna bör dock inte vara det viktigaste instrumentet i en gemensam avfallsstrategi inom EU. Det viktigaste är att möjliggöra så stor återvinning och återanvändning som möjligt, av de restprodukter som uppstår. Myndigheterna bör alltså verka för att resurserna utnyttjas i hela livscykeln och främja återvinning och återanvändning i såväl produktions- som konsumentled. Problem uppstår med de restmaterial som är svåra att använda på ett miljösäkert sätt och som istället måste bortskaffas, t ex genom deponering. Stålindustrin använder en stor andel råvara som är återvunnen i form av stålskrot. Det är av stor vikt att avfallsdefinitionen och regelverket kring denna inte försvårar detta förfarande, så att återvinningen hämmas i framtiden. Stålskrot är sedan länge en handelsvara och det finns väl uppbyggda system för hantering, export och import av skrot. Vi anser därför att sorterat stålskrot inte ska betraktas som avfall. Det nya regelverket för Shipment of Waste kommer att innebära en ökad administration, vilket kan komma att försvåra återvinningen ytterligare i framtiden Åtgärder för kvalitativt förebyggande Den viktigaste råvaran vid skrotbaserad ståltillverkning är stålskrot. Stålindustrin är självklart mycket mån om att denna råvara ska vara så ren som möjligt, och branschen har länge arbetat tillsammans med skrotleverantörer i Sverige för att avlägsna komponenter som ej är önskvärda i skrotet, t ex komponenter som innehåller kvicksilver. Samarbetet har bl a resulterat i en överenskommelse, den s k skrotboken som reglerar olika skrotklasser. Det är också mycket viktigt att få fram riktlinjer för användning av såväl restprodukter som naturliga material i olika applikationer. Ett exempel är stålslagg, där användningen försvåras i Sverige p g a avsaknad av nationella kriterier, och jämförelser därför istället ofta görs med deponeringskriterierna. Vid bedömning av huruvida en enskild restprodukt är acceptabel för exempelvis vägbyggnadsändamål bör en bredare bedömning göras, och även traditionella jungfruliga råvaror och miljökonsekvenserna av att använda dessa beaktas. 2

3 Sammanfattning Jernkontoret anser att det är av stor vikt att underlätta ökad återvinning på ett miljösäkert sätt i framtiden. - Jernkontoret anser att sorterat stålskrot ska ses som en råvara, inte ett avfall. - Jernkontoret anser att restprodukter och produkter skall bedömas efter samma kriterier under användning. 5.3 Instrument för att främja återvinning av avfall Deponiskatter För avfall som saknar alternativ till deponering är skatter inget fungerande styrmedel, utan riskerar snarare att få en kontraproduktiv effekt. Lönsamheten för företagen minskar och därigenom också möjligheter att avsätta större resurser för forskning och utveckling. Kostnaden för deponering är redan i dag så hög, att den är mycket starkt drivande för att söka alternativ. I den mån deponiskatter utnyttjas, är det viktigt att de harmoniseras inom EU, då de annars riskerar att snedvrida konkurrensen Producentansvar Det är viktigt att åtgärder för förbättrad återvinning baseras på insikten att olika produkter och material har olika egenskaper och förutsättningar. Därmed behövs en flexibilitet vid utformning av återvinningssystem och kunskap om materialens användbarhet. Vi vill poängtera att stålskrot är en mycket viktig råvara för stålindustrin. Stålindustrin har använt återvunnet material som råvara under lång tid, och det finns en fungerande marknad för stålskrot. Det är därför viktigt att de styrmedel som används för att förbättra återvinningen av material, t ex producentansvar, tar hänsyn till detta så att den fria marknaden inte störs. Under detta avsnitt görs en koppling till produktutformning. Att kontinuerligt arbeta med utveckling av produkter är en mycket viktig fråga för stålindustrin. Mycket av utvecklingen är även till stor fördel för miljön. Ett exempel är utveckling av höghållfasta stål, som innebär att mindre material kan nyttjas i samma applikation jämfört med ett konventionellt stål. Eftersom stålskrot är en viktig råvara för stålindustrin, är det viktigt att de produkter som kommer tillbaks i form av skrot, är utformade så att stålproduktionen underlättas. Sammanfattning För avfallsslag som saknar alternativ till deponering riskerar deponiskatter att bli kontraproduktiva. I de fall deponiskatter används ska de harmoniseras inom EU. - Styrmedel som används för att förbättra återvinningen av produkter, t ex producentansvar, måste ta hänsyn till redan fungerande system, så att den fria marknaden inte störs. 5.5 Kompletterande åtgärder Den nuvarande avfallsdefinitionen inom EU tillkom 1976, då avfallshanteringen såg helt annorlunda ut jämfört med idag. Den tar främst fasta på miljöproblematiken, vilket tyvärr medför att återanvändning och återvinning av restprodukter försvåras. Det är därför viktigt att Sverige verkar för en ändring av EUs avfallsdefinition. Jernkontoret anser att allt material 3

4 som kan återvinnas eller återanvändas bör betraktas som restprodukter, medan material som inte kan tas tillvara och därmed måste bortskaffas bör betraktas som avfall. Restprodukter som är värdefulla ur energi- och resurssynpunkt, ska enligt vår mening undgå långtgående regler, som är avsedda för osorterat hushållsavfall och farligt avfall Definitioner på återvinning och bortskaffande De definitioner för bortskaffande och återvinning, som gäller idag, är med dagens syn på resursutnyttjande omoderna. Det är av stor vikt att dessa begrepp ses över och omdefinieras, med dagens krav på ökad återvinning och återanvändning. Återvinning bör definieras som användning av ett material för ett specifikt ändamål och/eller som ersättning för annat material. Jernkontoret anser att även energiutvinning ska kunna räknas som återvinning i framtiden. Bortskaffning ska avse endast sådan behandling som måste genomgås för kvittblivning, utan nyttiggörande av ett material. Vid en bortskaffningsprocess, som destruktion eller kompostering, kan nya produkter uppstå, som kan vara användbara, och då upphör dessa att vara avfall och blir produkter Definitioner på avfall Jernkontoret ställer sig mycket positiva till en översyn av den nu gällande avfallsdefinitionen. Problemet med dagens definition är, att det är oklart när ett avfall upphör att vara avfall samt att det från en process endast anses komma ut två saker, produkter och avfall. Detta leder till att restmaterial, som är väl dokumenterade ur miljösynpunkt och som kan ersätta jungfrulig råvara, inte kan användas då användningen av dem fördyras och fördröjs, p g a att de är klassade som avfall. Detta kan leda till deponering av dessa material, med ökat utnyttjande av jungfruliga råvaror som följd. Det viktigaste i denna process är att definiera när ett avfall uppstår samt när ett material upphör att vara avfall. Det är inte process eller ursprung som bör avgöra om ett material är ett avfall eller inte. Avfall bör definieras utifrån en avsikt att kvittbliva detsamma och alltså skall avfallsbegreppet endast användas för material som inte kan nyttiggöras, och därmed måste bortskaffas genom deponering, destruktion eller annan behandling. Regler för mellanlagring, dumpning m m, reglerar att material inte deponeras oegentligt. Samma regelverk ska styra vad som får sättas på en marknad, oberoende av var detta material har sitt ursprung. Kemikalielagstiftning, regler om produktansvar m fl, ska vara tillräckliga för att säkra en hög miljöskyddsnivå i dessa flöden. Samtidigt ökar konkurrensen mellan olika material och en effektiv resurshantering underlättas. Otydligheter och svårigheter att definiera avfall undviks. Miljöpåverkan från produktion, där sekundära material nyttjas, styrs och minimeras med samma regelverk som för annan produktion (MB 9 kap miljöfarlig verksamhet). Jernkontoret anser att det är bra att möjligheten finns att söka undantag från de tillståndskrav som anges i artikel 11 i ramdirektivet om avfall, och artikel 3 i direktivet om farligt avfall. I första hand bör dock tydligare riktlinjer för när avfall uppstår, samt när avfall upphör att vara avfall, enligt tidigare resonemang, tas fram. 4

5 Ett annat problem med avfallsdefinitionen är kopplingen till deponeringsdirektivet och kriterier för olika avfallsslag vid deponering. Avsaknad av riktlinjer i Sverige för användning av restprodukter innebär att presumtiva användare utnyttjar deponeringsdirektivets kriterier för bedömning av restprodukters användbarhet ur miljösynpunkt. Kommissionen hävdar i rapporten, att den kritik som riktas mot avfallsdefinitionen ofta är av allmän natur. En förklaring till att det har varit svårt att få in exempel, kan vara att företag inte ens har försökt att få avsättning för tänkbara restprodukter, p g a den administration som krävs. I bilaga 1 finns två exempel från den svenska stålindustrin, när avfallsdefinitionen riskerar att försvåra och/eller omöjliggöra återvinning Åtgärder på efterfrågesidan Jernkontoret delar åsikten att det inte är relevant att tala om minimikrav av återvunnet material i olika produkter. Detta gäller definitivt för stål, då det är betydligt mer intressant att tala om återvinningsmöjligheter i slutprodukter. Sammanfattning Jernkontoret anser att allt restmaterial, som kan återvinnas eller återanvändas, bör betraktas som restprodukter, medan material som inte kan tas tillvara och därmed måste bortskaffas, bör betraktas som avfall - Jernkontoret anser att även energiutnyttjande ska kunna räknas som återvinning. - Det komplexa regelverket runt avfallshanteringen i Sverige bör förenklas, så att återvinning och återanvändning främjas. - Jernkontoret anser inte att det är relevant att tala om miniminivåer av återvunnet material i stålprodukter. JERNKONTORET Håkan Murby / Anna Utsi 5

6 Bilaga 1 Exempel då avfallsdefinitionen hindrat återvinning Material Bakgrund Problem Processad masugnsslagg för produktion av hyttsten vid SSAB Tunnplåt AB i Luleå. Vid anläggningen förädlas varm masugnsslagg till en produkt, hyttsten, avsedd som ballast/konstruktionsmaterial. Produkten, som har försålts under ca 25 år, uppskattas för dess tekniska egenskaper. Miljöprestanda är väl dokumenterat och kontrolleras också regelbundet. Konkurrerande material är bl a bergkross och naturgrus. Om hyttsten klassas som avfall blir allt användande per definition miljöfarlig verksamhet, varpå anmälan av miljöfarlig verksamhet, samt beslut därom, måste föregå användandet. Detta ger fördröjningar av byggnadsprojekt med allt från månader till år, beroende på om beslutet överklagas. Småkunder förväntar sig leverans av beställt material inom några timmar till någon dag. Den största kunden har aviserat att man inte i samma utsträckning kommer att fortsätta att arbeta med hyttsten, om materialet avfallsklassas. Det skäl som anges är tidsaspekten. Risker att byggstarter försenas är något man inte har råd med. Genom avfallsdefinitionen, har med andra ord ett framtida avfallsproblem skapats, eftersom uppskattningsvis ca 75% av försäljningen är hotad. Potential Kostnad/Intäkt Produktionen av hyttsten vid aktuell anläggning är ca 400 kton/år, och sett ur ett längre tidsperspektiv har all hyttsten försålts, förutom en liten del som använts internt. Produkten kan ersätta resurstärande bergkross och naturgrus. Inkomstbortfall, om anläggningen inte får avsättning för produkten: 7,5 MKr Kostnad för deponering med eventuell framtida avfallsskatt: 111 Mkr (räknat med dagens nivå på 370 kr/ton) Problem med avfallsdefinitionen Produktbegreppet på hyttsten finns i SSABs tillstånd för verksamheten, men samtidigt är det allmänt hållna avfallsdefinitionen sådan, att hyttsten som avfall inte kan uteslutas. Detta gör att alternativa material, som t ex bergkross, erhåller konkurrensfördelar på marknaden trots att de bevisligen kan vara mer miljöbelastande. 1 (2)

7 Bilaga 1 Exempel då avfallsdefinitionen hindrat återvinning Material Bakgrund Stoft från masugn, hyttsot Hyttsot består i grova drag av 50-60% kol, 20% järn, 5% kalk, plus lite kisel-, aluminium och magnesiumoxid. Det har ett värmevärde på 15 MJ/kg, vilket innebär att det är att betrakta som ett bra bränsle. Ett värmekraftverket med två koleldade ugnar har visat intresse för att prova hyttsot som kompletterande bränsle Problem Potential Kostnad/Intäkt Hyttsotet är ett avgasreningsstoft från en metallurgisk process och klassas som farligt avfall. Det avskiljs ca ton hyttsot från den aktuella anläggningen. Företaget skulle göra en vinst på 4 Mkr, om allt hyttsot kan användas i värmekraftverket. Med en eventuell framtida avfallsskatt skulle vinsten bli 22,8 Mkr (räknat med dagens nivå på 370 kr/ton). Problem med avfallsdefinitionen De två företagen har tillsammans skickat in all nödvändig information i en ansökan om driftförsök till Länsstyrelsen. På grund av att hyttsot är belagt med en EWC-kod har Länsstyrelsen avvaktat med svar och kommer troligen att avslå ansökan, och möjligheten att testa en alternativ behandling till materialet omöjliggörs. 2 (2)