Gränslös arbetsrätt på en global arbetsmarknad

Transkript

1 Gränslös arbetsrätt på en global arbetsmarknad Onsdag den 26 april, , LO:s plenisal, Barnhusgatan 18, Norra Bantorget, Stockholm De flesta av världens länder har på ett eller annat sätt förbundit sig att följa olika internationella arbetsrättsliga standards, t. ex. i ILO:s konventioner och EU-lagstiftningen. Men detta betyder inte nödvändigtvis att brotten mot rättigheterna i arbetslivet upphör. Tvärtom. I en ständigt mer globaliserad värld har brott mot mänskliga rättigheter i arbetslivet på vissa håll blivit ett konkurrensmedel. Men samtidigt som de olika internationella juridiska verktygen utmanas allt mer blir de allt viktigare för att värna om arbetstagarnas rättigheter. Hur kan fackföreningsrörelsen påverka att länder verkligen implementerar ILO-konventioner och internationella standards? Nedan följer dokumenteringen av hela seminariet. Ulf Edström, chef för LO:s internationella enhet och Sveriges arbetstagardelegat och styrelsemedlem i ILO, ger en introduktion till hur ILO arbetar, dess åtta kärnkonventioner samt vilka möjligheter och verktyg det innebär för fackföreningsrörelsens internationella arbete. Jag kommer att begränsa mig till de grundläggande ILO-konventionerna. Ska försöka svara på en fråga om hur facket kan påverka länder att implementera ILO-konventioner och internationella standards. Även säga en del om de grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet, plus lite om kringliggande politiska områden, vad som görs för att stärka rättigheterna i arbetslivet. Vilka är då de åtta grundläggande rättigheterna? Det internationella facket lanserade då WTO bildades att man skulle införa en social klausul, som bestod av ILO:s åtta grundläggande konventioner. Då fanns det sju, nu finns det åtta. Fyra viktiga punkter omfattas av dessa konventioner: 1. Fria förenings- o förhandlingsrätten 2. Barnarbete 3. Avskaffande av slavarbete 4. Eliminering av diskriminering i arbete Vi misslyckades tyvärr med detta, även om WTO 1996 gjorde en skrivelse i Singapore, en ministerdeklaration där man gav visst stöd för dessa principer, men samtidigt slog ned på protektionism, uttalande sitt stöd för frihandel och de fattiga länders rätt till att han komparativa lönenivåer, låga löner. Det sistnämnda var ju inget vi direkt stödde. Det finns fyra grundläggande komplex av konventioner: Konvention 87 och 98: reglerar rätten att bildas fria fackföreningar och den kollektiva organisations- och förhandlingsrätten Konvention 29,195: reglerar förbud och avskaffande av tvångs- och straffarbete Konvention 138, 182: reglerar minimiålder för barnarbete och förbud mot de värsta formerna av barnarbete Konvention 100,111: reglerar förbud mot diskriminering och främjande av lika lön för lika arbete och jämställdhet mellan könen 1995 drog vi i gång en ratifikationskampanj i ILO för dessa åtta grundkonventioner.

2 178 medlemsstater har flera skrivit på, så det ser bra ut på papperet. Frågan om tvångs- och slavarbete har en hög ratifikationsgrad. De finns de länder som inte gjort det: små öar, krigshärjande länder, utan fungerande regering, men annars ser det bra ut. Samma när det gäller frågan om diskriminering, vilket förvånar mig, att de tar på sig detta åtagande det så enkelt, då det berör frågor som är så omvälvande jämlikhet. Jag tror att det är ett bekymmer i ett antal länder. Samma sak när det gäller barnarbete. Initialt fanns inom ILO bara frågan om minimiålder, inte om de värsta formerna. ILO är det äldsta FN-organet i världen, bildat Det enda som är trepart, bestående av både representanter för regering, arbetsgivare och arbetstagare. Barnarbetsfrågan var en av de första frågorna ILO tog tag i, då handlade det om minimiålder, fullgjord obligatorisk skola plus minimiålder för olika typer av arbete. När vi startade kampanjen för konvention 182 år 1995 var det 43 länder som skrev på, nu är det 144 som skrivit på. Trots att många inte trodde att det skulle gå så bra. Konventionen reglerar barns deltagande i farliga jobb, eller jobb där de skadas psykiskt och fysiskt. Det blev ett världsrekord i ratifikationer, 160 stycken. Vi trodde att man skulle strunta i minimiåldern, för det är väldigt viktigt, men det har följt med, glädjande nog. Fria fackliga rättigheter. Här finns problemet. Varför? Jo, fackföreningar utgör enligt min mening en utmaning för de styrande klassernas makt och rikedom: facket vill ha omfördelning, jämlikhet och mindre klassklyftor. Det ses som ett hot av de styrande klasserna. Det som är särskilt beklagligt är att just denna konvention 87 troligen kommer att fortsätta vara den lägst ratificerade. Vi i facket begärde att bryta ner det här i mönster, att undersöka detta i ILO. Vem som ratificerat vad, och hur ratificeringsgraden ser ut över tid i specifika områden. Det gäller samtliga rättigheter,. Två saker är värt att notera i undersökningen: Europa ligger i topp av ratificeringar Afrika ligger också högt upp. Men frågan är hur väl genomförda dessa konventioner är i Afrika mitt intryck är att det finns stora problem med det. Här hävdar vi att de länder som gör ett åtagande att efterleva en ILO-konvention ska ha teknisk bistånd så att de kan klara av att efterleva konventionerna. Men är det frågan om en politisk motvilja, ja då hjälper inget bistånd. Då ska man överväga att inte ge bistånd i den typen av ärende. Det negativa är att Asien ligger lägst i ratificeringsgrad. Det återspeglar enligt mig att man särskilt i tigerekonomierna under en lång period inte tagit på sig några sociala skyldigheter över huvud taget. Som i Sydkorea, som fick stora problem under krisen 1997, eftersom det inte fanns några sociala trygghetssystem och stora delar av befolkningen kastades ut i akut fattigdom. Våra motståndare till dessa rättigheter är alltså inte de fattigaste länderna, utan de som utvecklats ekonomiskt, de som konkurrerar på världsmarknaden. De utgör problemet beslutade man inom FN:s sociala kommitté att man i ILO skulle upprätta en kommitté för att behandla anmälningar mot kränkningar mot dessa grundläggande rättigheter. Av dessa görs 95 procent av facket. Man kan anmäla även de stater som inte skrivit på. Vi inom ILO som behandlar dessa anmälningar gör konklusioner, kommer med krav och rekommendationer till regeringar och arbetsgivare. Detta är viktigt, utan det här existerar vi inte. Det innebär att av de länder som inte skrivit på dessa konventioner - även om vi kunde konstatera att 145 länder hade skrivit på konvention 87 och 154 stycken konvention 98 - lever fortfarande majoritet av världens arbetstagare inte med denna grundläggande rättighet. Indien, Brasilien, Kina, Gulfstaterna, Thailand, Sudan, Vietnam, Förenta staterna. Vissa har skrivit på 87, men inte 98. 2

3 Kanada är ett exempel. Vi får en massa anmälningar, man går in och stoppar strejker, detta sker i konservativt styrda delstater. I Ontario är det mycket problem, i Ontario hade man för ett par år sedan ett beslut på delstatsnivå att alla arbetsgivare varje år skulle skicka instruktioner till anslutna om hur de kunde gå ur facket. En s.k. decertification campaign. Någon motsatt kampanj, att informera de som inte var med hur de skulle kunna gå med, var man inte intresserad av. Detta har man dock nu dragit tillbaka, men mest för att det skett ett byte av delstatsregering. Detta demonstrerar klart och tydligt, hur det även inom de så kallade utvecklade världen sker dagliga utmaningar och försök till inskränkningar i de fackliga fri- och rättigheterna. I dag är Australien det rika land som är mest problematiskt vad gäller försök att avveckla en existerande arbetsrätt, tidigare var det nya Zeeland. Nya Zeeland har idag en bra regering, men nu försöker Howards konservativa regering i Australien att krossa arbetsrätten på alla plan. Man började på byggområdet och går nu vidare inom andra sektorer. Detta visar på en mycket viktigt sak: frågan om de fackliga rättigheterna är universella rättigheter. Det är inte frågor som bara gäller fattiga länder eller något som hör hemma i ett visst historiskt skede. Det är rättigheterna vi ständigt måste kämpa för att återvinna och behålla - tro aldrig att vi fått det för evigt. Det räcker med att vi byter regering så sitter vi där igen. Fråga: Varför omnämns inte de offentliganställda? De är exkluderade i ett stort antal länder, konvention 151 som reglerar deras situation, har bara godkänts av ett fåtal länder. Svar: Det finns en sådan konvention, ja, och även 135 berör de offentliganställda. Men även anmälningar av kränkningar av offentliganställda behandlas i ILO:s kommitté även om det landet inte ratificerat konvention 151, och säkert 50 procent av alla fall vi har rör offentliganställda. Arbetstagarna ville gärna ha mer deklarationer kring arbetsrättsliga frågor, men vi i facket vill ha konventioner. Vi har dock fått en deklaration delvis rörande barnarbete, vilken vi ville ha. Och där fick vi med att de fyra grundläggande konventionerna skulle gälla samtliga medlemmar i ILO, även de som inte skrivit under dem. Vi har uppföljande rapporter om hur väl dess konventioner efterlevs. De som inte skriver under dessa måste lämna information till ILO om vad man gör i frågan, varför man inte skrivit på. Det ger en del information, men vi kan inte anmäla utifrån det, som brott mot konvention. Fråga: Om det är regeringsskifte som bestämmer fackliga rättigheter, vad spelar ILO då för roll i Kanada? Svar: Vad som sker är att delstatsregeringarna får svara på dessa frågor från ILO, och från federalt håll så håller man tyst. Men vi håller den federala regeringen ansvarig, och de upplever det som pinsamt att det inte finns ett nationellt beslut i dessa frågor. Så de tog ett initiativ och sammankallade alla regionala regeringar, att försöka samordna detta. Genant för Kanada att det är så, genant för den federala regeringen. Slavarbete och tvångsarbete: 12,3 miljoner människor anses lida av detta. Mycket handlar om trafficking, handel med kvinnor och barn. Nästan hälften av dessa är under 18 år. Nya former kommer upp, man handlar med tvångsarbete. En väckarklocka för oss. I år kommer en rapport om barnarbete den 4 maj. Den är inte officiell ännu, så det är embargo på det (antar att han menar att det inte är offentligt ännu, att man ska hålla uppgiften internt) 3

4 Rapporten kommer att visa att det skett en minskning av antalet barnarbete, men samtidigt är det allt fler som visats i skadliga miljöer. 270 miljoner barn anses kunna omfattas av barnarbete. Jag tror att den nya rapporten kommer att visa att det har skett en minskning, även inom hälsofarliga områden, tror vi har lyckats få ned detta genom att vi legat på och krävt av regeringar och arbetsgivare att göra något. Där har vi haft framgångar. Andra politiska områden: FN Vid ett FN-toppmöte september 2005 lett av Jan Eliasson togs det fram ett dokument om uppföljning av milleniemål, exempelvis paragrafen om sysselsättning. ILO har lanserat begreppet "decent work", man nämner specifikt barnarbete, och säger också att man ska respektera de grundläggande rättigheterna. Vi har försökt att väcka Burmafrågan i detta forum. Handel Fortsätter att jobba mot WTO, hittills har vi inte lyckats. Vi pekar på exportfrizoner som problem, försöker få in konventionerna i regionala handelsavtal, laterala handelsavtal. Inom The Generalised System of Preferences, (GSP), EU:s tullsäkringar, har vi fått in de åtta konventionerna. Det har lett till att vi Fått Burma svartlistat från GSP-förmåner, och vi tror att vi snart även kommer att få Vitryssland svartlistad, då regimen under Lukasjenko krossat de fria facken. Internationella valutafonden, olika utvecklingsbanker, vi försöker få dem att ta in dem, de asiatiska utvecklingsbankerna har redan tagit in dem. Kapitalplaceringar Hur placeras kapitalet, under vilka villkor, typ pensionspengar. Här gäller det att se till att de stora kapitalplaceringsfonderna inarbetar dessa rättigheter, och inte investerar i företag som bryter mot dessa rättigheter. Bistånd Försöker arbeta in det i rättigheterna, ställa som krav för att få bistånd. Vi har delvis lyckats, det finns i svensk biståndspolitik, och EU:s biståndspolitik. Konsumentmärkning Det finns ett antal olika program, Rättvisemärkt har vi och kyrkan i Sverige, här finns de åtta konventionerna, även i en del andra utländska program. Företag När våra fack förhandlar med multinationella företag ingår dessa konventioner, även när företagen talar om social responsibility program så återfinns dessa konventioner. Investeringar Försöker få in det i investeringsavtal, både bilaterala, laterala. Ett världsbanksorgan, kallat MIGA, återinvesteringsgarantibyrå, har inarbetat merparten av dessa konventioner. Upphandling Vi försöker påverka de som gör upphandling. Dels nationellt, här har vi våra avtal. Kämpar för att Sverige ska ratificera konvention 94, som reglerar att gällande löne- och arbetsvillkor inte får åsidosättas vid offentlig upphandling. När det gäller andra länder vill vi att det man upphandlar ska vara pro- 4

5 ducerat i enlighet med dessa grundkonventioner, försöker påverka stora internationella upphandlare, som Världsbanken att de tar in det i sina upphandlingar. Detta är viktigt, för vi behöver flankerande policy. Vi kan inte ha politik som motverkar det arbete som vi gör, det måste finnas en samklang mellan den politik som förs i världen och fackets ambitioner i ILO. Fråga: Inom kommuner får vi bannor av EU för att vi ställer krav på kollektivavtal för de tjänste vi upphandlar vad göra? Svar: Vi kan tyvärr inte göra detta, pga. en dom i kammarrätten Men om konvention 94 godkänns, som ställer krav på att gällande löne- och arbetsvillkor inte får åsidosättas, ja då blir det kollektivavtal i vårt land. Gäller det tjänster som produceras i andra länder, ja, då kan vi inte ställa krav på kollektivavtal, men att däremot att man håller de grundläggande åtta rättigheterna. Fråga: Angående Barnarbete: det sägs att man kan kringgå dessa regler genom att skriva in föräldrarna som arbetstagare fast det är barnen som gör jobbet i de s.k. stängda fabrikerna. Hur följer man upp att de som lånar pengar och åtagit sig att följa de åtta konventionerna, hur följer vi upp att de följer reglerna? Kontroll? Svar: Jag har inte hört talas om detta rörande föräldrar, och tror inte att det är så vanligt. Det viktiga är att barn i fattiga länder får utbildning, inte bara tvingas att jobba. ILO skulle aldrig acceptera detta, inte hört att detta skulle vara en trend, det är snarare kravet på obligatorisk utbildning som man motsätter sig. Det görs inspektioner för att se att detta efterlevs. Vi har överläggningar regelbundet med de FN-organ som sysslar med bistånd och lån, att detta efterlevs. Eva Hjul, projektledare för LO:s och TCO:s Labour Law Development Programme, om hur LO och TCO i olika projekt granskar arbetsrättsliga fall utifrån internationella standards. Jag jobbar med ett projekt vars syfte är att öka kunskaperna om dessa konventioner i olika länder. Ett steg att skriva på, ett annat att praktiskt se till att de efterlevs. Inte bara facket utan även inom domstolsväsendet, statlig och administration råder bristande kunskaper om dessa konventioner. LLDP - Labour Law Development Programme Detta startade 1998, på LO-TCO:s enhet för rättskydd. Man hade ett projekt i de baltiska staterna, detta efter att man gjort en jämförelse mellan de olika kollektivavtalen i de olika länderna och såg at man hade likartade problem, att man genom att samarbeta bättre kunde sätta press på regeringar att avtalen och konventionerna efterlevdes. Vi jobbar med fallrelaterat juridiskt stöd för att främja mänskliga och fackliga rättigheter startades ett Russian Labour Law Project, som omfattar tre regioner i landet: Moskva, St. Petersburg och Bashkortostan. I Colombia finns det också en aktiv del. Landets fackföreningar verkar under oerhört svåra omständigheter. Över 100 fackliga ledare har mördats under Det är fler än under 2004, och det finns ett stort problem med våld och korruption i landet. Svårt att jobba med denna typ av projekt i Colombia, men de jobbar på där, och har faktiskt kommit en bit på väg. Jag var för två veckor sedan i Centralamerika där vi startade ett nytt program i fyra länder: Guatemala, El Salvador, Honduras och Nicaragua. El Salvador hade inte ratificerat konvektion 87. Frågan var hur det skulle gå till, och vad man skulle använda sig av det för var sådant som diskuterades under mitt besök. 5

6 Det vi gör handlar i grunden om fattigdomsbekämpning. Det är grunden i all facklig internationellt arbete: att stödja starka och fria fackliga organ. Det handlar om att jobba direkt med rättsystemet i de olika länderna: Rättssystemet kan delas upp i följande delar: Åklagarväsende Polisväsende Advokatsamfund Kronofogdemyndighet Lagstiftningsförfarande, etc. Lagstiftning inom arbetsrätt Tvistelösningar/domstolar. Praxis inom arbetsrätten Långsiktigt mål för LLDP: Att harmoniera nationell arbetsrätt med internationella standards. Projektmål: Grunder 1. Ökad kunskap inom facket och domstolar om internationella standard. 2. Facket ska med hjälp av expertutlåtande etc. spela en viktig roll i arbetsrättsliga och domstolsprocesser. 3. Man ska aktivt kunna använda sig internationella standards för att uppnå en harmonisering. Metod för LLDP Fallrelaterat rättsligt stöd till fackets jurister och förhandlare. Ökad kunskap om detta gör att de blir effektivare i att stödja sina medlemmar. Fallrelaterat stöd Lagstiftningsfall Fackliga organisationer får expertstöd i att åberopa internationell standard i utvecklingen eller påverkan av arbetsrättslig lag. I Ryssland jobbar man just nu med en ny arbetsrätt, man tycker där från fackligt håll att man haft stor nytta av detta projekt i samband med framtagandet av den nya arbetsrätten. Domstolsfall Fackliga organisationer får expertstöd för att nå ett bra resultat i ett konkret domstolsmål. I många länder har man tyvärr tappat tron på rättsväsendet. Tror inte att det lönar sig att driva fall i domstol. Det är korrumperat, det kan ta fem- sex år innan ett fall tas upp. Det känns hopplöst. Men vi försöker motivera dem att ligga på. Bara genom ett ständigt tjatande och nötande kommer man att uppnå ett resultat, och med hjälp av mer kunskap. Rättslig analys och råd i skriftliga rättsutredningar Mellan 1999 och 2004 gjordes 130 rättsutredningar för Ryssland, Estland, Litauen Lettland och Polen inom LLDP. Även i Colombia har man hjälpt till. ILO besöker ofta Colombia, då det finns stora problem där nere. Inför det senast besöket använde man sig lokalt av juridiskt expertis för att kunna preparera material som skull lämnas över till ILO, och man gick även ut i offentligheten med det. Vi har även gett ut en bok på spanska som beskriver den colombianska lagstiftningen i relation till internationella standards, exempel på kränkningar, hur man ser på framtiden, etc. 6

7 Olika rättsområden: Rättsliga grunder: Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter Reviderade sociala stadgan 1996 EU-lagstiftning, direktiv och rättighetsstadga FN -konventioner och stadgor ILO-konventioner Internationell rättspraxis Experter Jurister, advokater, professorer, akademiker, jurister inom fack och centralorganisationer, juridisk expertis inom ILO, FFI, ETUI-REHS. Vi vill gärna att fler inom det svenska facket engagerar sig i detta arbete, så att vi kan bidra till att hjälpa andra länder, det gynnar även oss. Styrning LLDP Executive committe (Styrkommitté, LO,. TCO, LO-TCO rättsskydd, programledare) Case Decision Committe Programsekretariat på LO-TCO Biståndsnämnd Annual General Meeting - årsmöte Responsible contact lawyers. Ansvariga advokater i varje land. Nationella assistenter. De hjälper till att formulera fall, finns i varje land. Med detta program har man rent konkret kunnat bidra till att fackets möjligheter att påverka arbetsrättslig lag, och att lära sig hur man gör då man ska klaga inom ILO. Inom Östeuropa fanns länge en facklig tradition att jobba mot enbart regeringen, nu lär man sig att det finns nya vägar att gå. Hemsidor om olika projekt, manualer, information om lagar, etc. dessa är under uppbyggnad just nu: Den senare sajten är på spanska, riktad mot Colombia. Vi vill ha med fler svenska förbund. Vi behöver gå ut med mer information om vår verksamhet till förbund, avdelningar och medlemmar. Wiebke Warneck, jurist och forskare på Europafackets forskningsinstitut ETUI sedan 2002, om de olika strategier och juridiska verktyg fackföreningar använder för att ILO-konventioner och EU-lag ska respekteras i arbetslivet världen över. Vad jag vill se är vad vi inom facket på europeisk nivå tillsammans med facket på nationell nivå konkret ser efter vad vi kan göra för att implementera internationella standards på nationell nivå. Jag skulle vilja börja med att beskriva hur vi jobbar med det ryska och baltiska lagstiftningsprojektet, och ha det som en startpunkt. Vi jobbar i fyra steg: 1. Vi ser på internationell lag 2. På EU-lagstifning 7

8 3. Vad detta betyder i olika nationella arbetsrättsliga fall 4. Utifrån det gör vi en slutsats om på vilket sätt vi kan vara mest behjälpliga för att stödja det nationella fallet. Det kan vara att sätta press på en regering att lägga till eller stryka en viss del i en lagstiftning som vi inte ser ligga i linje med internationella standards. Vi kan också lämna in ett lämpligt fall till en nationell domstol för att uppmärksamma avsaknaden av lagstiftning eller brister i den befintliga. Slutligen kan vi också ge rådgivning om att lämna i ett klagomål till föreningsfrihetskommittén inom ILO, eller EU:s kommitté för sociala rättigheter, som bevakar efterlevnaden av Europarådets European Social Charter (den Europeiska sociala stadgan). Jag har visat de olika nivåerna vi arbetar på: internationell nivå, europeisk nivå och nationell nivå. Idén är att i alla fall använda de olika nivåerna få bästa möjliga resultat. Det finns möjlighet att på internationell europeisk nivå lobba och sätta press mot regeringar att anta en ILO-konvention eller följa den Europeiska sociala stadgan. Jag kommer nu inte att tala om den internationella nivån, utan om den europeiska nivån, som är mer konkret hur den europeiska lagstiftningen kan appliceras för att uppnå resultat i Balkan. Olika nivåer för handling 1. Europarådets sociala stadga Det finns en europeisk social stadga som man kan hänvisa till i fråga om arbetsrätten. Det finns också en procedur för att framföra klagomål då man anser att en stat brutit mot denna stadga. Likaså måste stater som skrivit under dokumentet avlägga rapporter som visar hur pass väl de lever upp till Europarådets sociala stadga. Det finns möjlighet att direkt påverka genom rapporten, men också indirekt via Europafacket (ETUC). Jag har två kollegor som sitter som representanter där. När regeringarna bygger upp sina rapporter får facken agera som rådgivande observatörer till de rapporter som lämnas rörande den europeiska sociala stadgan. Rapportprocedur Regeringens rapport skrivs Åsikter och remissvar från sociala partners och NGOs Europeiska kommittén för sociala rättigheter ser över rapporten, att landet följer de sociala rättigheterna En regeringskommitté ser över rapporten, att landet följer sociala och ekonomiska rättigheter En ministerkommitté gör slutligen utifrån detta en bedömning om man ska lämna någon rekommendation till landet rörande deras efterlevnad av rättigheterna. Procedur för kollektiv anmälan rörande brott mot den Europeiska sociala stadgan Varje land kan lämna in ett klagomål rörande brott mot Europarådets sociala stadga. Anmälan kan göras av ett nationellt fackförbund, en arbetsgivare eller ett internationellt fackförbund. Organisationer och företrädare som kan lämna in klagomål: ETUC, UNICEF, IOE Arbetstagare och arbetsgivarorganisationer på nationell nivå Internationella NGOs utifrån en lista som har upprättats av regeringskommittén Nationella NGOs om de accepteras av landets regering Europeiska kommittén för sociala rättigheter bestämmer om klagan har grund och ska accepteras 8

9 Till exempel lämnade finska facket in ett klagomål och kunde då få hjälp av ETUC, som gav synpunkter och stärkte deras fall. Förra året var det ett fall i Bulgarien, där man hade problem på nationell nivå med strejkrätten inom telekommunikation och hälsosektorn. Tillsammans med de nationella facken lämnande ETUC in en klagan och den bulgariska regeringen har nu gått med på att ändra i arbetsrätten utifrån våra önskemål. Det betyder mindre restriktioner i strejkrätten. Även när ETUC lämnar in fall själv är det viktigt att vi har stöd av de nationella facken. 2. Genom EU Lobbyverksamhet Lobbying på EU-nivå innebär att vi försöker implementera den samlade sociala lagstiftningen och se till att den efterlevs. Vi bedriver vårt lobbyarbete framförallt mot domstolar, nationella regeringar och EU-kommissionen. Ett exempel är revisionen i arbetstidsdirektivet. Där fick vi slåss för en progressiv strävan för att minska arbetstiden, medan förlaget från EU-kommissionen gick i en helt annan riktning. Så snart förslaget lades fram lobbade vi både mot kommissionen och mot EU-parlamentet. Eftersom det är de nationella kollegorna som utövar lobbying mot de nationella parlamentet och de nationella regeringarna är det viktigt att koordinera arbetet mellan de europeiska facken och de nationella facken. Politiska påtryckningar Ett exempel från Estland kan illustrera hur vi jobbar. Förändringar i arbetsrätten som regeringen föreslog skulle leda till att fackföreningar skulle mista inflytande över viktiga arbetsrättsliga områden. Då tog våra estniska kollegor kontakt med ETUC. Vi kunde ge dem ett juridiskt utlåtande om detta, och skickade det till den estniska regeringen. Vi skrev att implementering av direktivet kunde innebära en motstridighet mellan estnisk rätt och den europeiska sociala stadgan. För stunden ser det ut som att regeringen kommer att dra tillbaka eller förändra sitt förslag. Det finns också mer handfast agerande för opinionsbildning, såsom demonstrationer, vilka vi hade tillsammans med andra fackliga och sociala företrädare i samband med EU:s tjänstedirektiv. Den stora demonstrationen som ägde rum i Strasbourg är väl känd. Konsultation med europeiska sociala partners Det tredje sättet är social dialog på europeisk nivå. Det betyder i praktiken att kommissionen måste kontakta oss så fort de vill ändra lagstiftningen, eller implementera nya standards. En annan nivå är domstolarna. Det är alltid trevligt att kunna påpeka att vi har rättigheter. Men så länge de enbart finns på papper och inte efterlevs i praktiken är det ett problem. En kontinuerlig dialog med domstolarna kan vara en väg att lösa detta problem. Om ett förbund har rätt att gå upp i en nationell domstol som representant för sina medlemmar har de också rätt att gå upp med ett fall i Europadomstolen. När det gäller Vaxholmsfallet, till exempel, följer vi noga vad som sker och försöker bistå med hjälp så att fackets och arbetstagarnas synpunkter framställs på ett korrekt sätt i domstolen. Social dialog är på så sätt ett medel att implementera standards och se till att de efterlevs genom att vara en konsultationsprocess. EU-kommissionen måste konsultera Europas sociala parter, såsom facket, och vi kan på så sätt påverka så att saker görs rätt. De viktiga hållpunkter vi jobbar med i den sociala dialogen är: Skapa standards Vara aktiv i konsultationsprocesser Bygga upp kompetens inom de fackliga organisationerna Se till att standards respekteras och efterlevs 9

10 Hur kan då den juridiska aspekten av arbetsrätten vara en strategi för våra kolleger i Balkan? Jo, eftersom dessa länder just nu genomgår en samhällsomvandling tvingas de ofta att ändra sina arbetsrätt. De får ekonomiskt stöd från Världsbanken, men kräver också avregleringar i arbetsrätten. Ännu värre är att utländska investerare tror att de kan gå in på dessa marknader och fritt utnyttja arbetskraften på ett sätt som de inte kan i EU-länderna. Regeringarna strävar dessutom mot att komma med i EU. Genom att hänvisa till den europeiska lagstiftningen blir de varse om att de inte kan gå med i EU om de inte accepterar och respekterar europeiska standards. Till exempel i Rumänien gjorde investerare en lista över sina krav inom arbetsrätten för att göra investeringar. De krävde att det inte skulle finnas några krav på ekonomisk kompensation vid bristande betalförmåga. Detta är helt emot EUs standards och de kunde de därmed inte få igenom sina krav. Problemfält inom arbetsrätten där vi bör vara aktiva: Arbetsrätt som avser den individuelle arbetstagaren gällande: Farligt arbete Uppsägning Arbetstider Arbetsrätt som avser kollektiva organisationer gällande: Information och rådgivning Ägarbyte av företag Fackföreningars rättigheter och skyldigheter Representativitet (konfidentiella data) Fråga: Var har ni mest fall? Svar: Det är inte bara en fråga om fall, utan hur väl man kan lösa problem. I Rumänien hade vi mycket problem i , då de ändrade sin arbetsrätt. I Makedonien hade vi en liknande situation Så fort det sker förändringar i arbetsrätten i ett land så kommer vi in, om det lokala facket ber om vår hjälp. Fråga: Lobbar ni mot media också? Svar: Vi jobbar mot media, det gör vi, men vi har en egen pressavdelning. Vi har till ex., stora events som demonstrationer och då är media så klart med. Annie Adviento, projektkoordinatör för Internationella Textil-, Beklädnads- och Läderarbetarefederationen ITGLWF:s utvecklingsprojekt på Filippinerna, om hur facket arbetar i landet för att implementera och följa upp ILO-konventionen 182 om barnarbete. Jag kommer att ta upp tre delar: Barnarbetets problem Lobbyverksamhet för konvention 182 Vad vi har gjort för barnarbetare i Filippinerna Det finns fyra miljoner barnarbetare i landet, 5-17 år. En av sex barn i landet jobbar. 2.4 miljoner av dem är exponerade för hälsofarligt arbete gjorde vi en undersökning för att ta reda på vilka de huvudsakliga farliga arbeten som barn exponerades för var. 10

11 (Visar diagram över hur arbete är uppdelat utifrån regioner). Det finns mest barnarbete ute på landsorten. De flesta finns inom textil- och beklädnads- och läderarbetesområdet. Ett stort antal barnarbetare finns inte rapporterade enligt klassificeringen utifrån yrke då de jobbar inom sina egna familjer. Definition av barnabete är Case baserat: Vi skiljer mellan Child Work, och Child Labour: Child Work: Lättare arbete Respekt för rättigheten till hälsa/sjukvård och utbildning Deltid Lagligt Child Labour: Farligt arbete Ingen sjukvård eller utbildning Jobbar konstant under långa tidsperioder Olagligt Orsaker till Child Labour: Fattigdom, brist på ekonomiska möjligheter, värderingar och analfabetism är några huvudskäl till att vi har Child Labour i vårt land. I Filippinerna anses det accepterat att barn jobbar för att hjälpa sina familjemedlemmar. Det är svårt att ändra dessa attityder, och de kan lätt missbrukas av de som sysslar med Child Labour. ILO konvention 182 och rekommendation 190 Hur vi jobbar med att implementera dem. Milstolpar i vårt arbete: 1999 antog ILO konvention ratificerade den filippinska regeringen konventionen 2003 så skapas en nationell lag som i praktiken reglerar konventionen. Det tog alltså tre år från att gå från ratificering av en konvention till att den implementerades i den nationella lagstiftningen. Att en konvention ratificeras av ett land betyder alltså inte att det automatiskt leder till att man inlemmar konventionen i nationell lag eller rättslig praxis. Vi fick arbeta hårt under dessa år för att få detta att bli verklighet. Global marsch mot barnarbete startades 1998 i januari i Manilla och gick mot Genève. Workers Task Force 182, som utgörs av åtta olika fackföreningar, bildades. Denna enhet bildades för att få de nationella fackföreningarna att aktivt jobba med frågan. Tidigare hade barnarbete enbart setts som en fråga för NGO:s. Vi ville bland annat bidra till att denna konvention skulle antas centralt av ILO. I juni 1998 lobbade facket för att alla medlemmar i ILO skulle rösta för konvention 182, vilket var framgångsrikt, även om den antogs först ett år senare, Arbetsdepartement i Filipinerna hade haft flera överläggningar med arbetsgivare och regering i frågan, men bara ett möte med facket. Alltså gjorde Workers Task Force så att det ordnades fler överläggningar med fackliga representanter, och resultatet av dessa skickades sedan till regeringen. Det positiva resultatet med trepartskonsultation ledde till att underhuset i parlamentet godkände konvention 182. Men för att beslutet skulle bli lagstadgat krävdes också att senaten skulle godkänna. De var dock upptagna med att undersöka anklagelser om maktmissbruk mot president Estrada, vilket gjorde att ärendet drog ut på tiden. Diskussionerna med senaten om konventionen visade att senaten hade bristande kunskap om de internationella instrument som ILO:s konventioner är. De hade också bristande kunskap om barnarbete. 11

12 Vi ordande därför möten med senatorernas stabschefer för att informera om detta skrev president Estrada så på konventionen. På grund av inrikespolitiska förändringar, regeringsskifte, försenades dock integreringen av konventionen i nationell lag, vilket efter hårt arbete från vår sida till slut blev verkligt Sedan 1997 driver vi ett projekt för att eliminera barnarbete inom textil- beklädnads- och läderbranschen. Vi jobbar både med själva barnarbetarna, lokalsamhället och arbetsgivarna. Vi har delat in arbetet i tre faser: Fas 1: 1998 ratificerades ILO konventionen 138. Vi har fått lokala fack, arbetsgivare och allmänheten mer medvetna om problemet och de skyldigheter som man har för att få bort barnarbete. Fas 2: Ratificering av konvention 182 år 2000 Översyn av vilka jobb som skall anses som hälsofarliga Få bort barnarbete inom den formella sektorn som har facklig närvaro Fas 3: Att undersöka hur väl lagen efterlevs Öka kunskap och medvetenhet om lagen hos allmänhet och samhälle Att se till att de förändringar som skett inte faller tillbaka. Att vi jobbar på att förbättra situationen ytterligare, se till att barnarbete ska omfattas av kollektivavtal. Vi driver ett pilotprogram vars syfte är att ge direkt hjälp till 200 barnarbetare i form av utbildning, stipendier för att studera. Andra viktiga mål är: Förbättra ekonomin hos de två hundra barnens familjer Bildandet av ett råd för lokala kommuner till skydd för barn Få föräldrar att bilda informella nätverk till stöd för barn Få bort barnarbete i tio utvalda lokalsamhällen Om det finns fack, analysera vilket ställning de har Närvara med vårt fackförbund Vi hoppas att de lokala facken jobbar mer med detta. Vi vill också att arbetsgivare engagerar sig i kampanjer mot barnarbete och stödja det ekonomiskt samt att vi får med oss de formella arbetstagarna i detta. Vår kampanj på nationell nivå bygger på att vi har lagen på vår sida, men frågan är hur vi ser till att den implementeras i praktiken. En positiv sak som skett är att regeringen bildat ett trepartsråd, för vår sektor, som ska studera mekanismernas bakom barnarbete För att kampanjen ska bli effektiv måste vi: Formulera ett sätta att utvärdera Testa Förbättra Använda i praktiken Analysera underlättande omständigheter Systematisk planera, laglig implementering Hot och utmaningar: Politisk instabilitet 12

13 Organisering av arbetskraften Göra våra utbildningsprogram ekonomiskt hållbara Den globala ekonomin och dess flexibilisering av arbetsmarknaden Svagare facklig ekonomi pga. minskande fackligt medlemskap Att kunna maximera våra begränsade resurser Det är ett hårt jobb, men vår dröm är en framtid utan barnarbete. Vi använder oss av TV för att nå ut med vårt budskap. Vi har ett TV-program som handlar om barnarbete. Vi har åtta olika fackföreningar i landet som jobbar mot barnarbete och det finns fler som vill jobba med det. Fråga: Varför har facket varit så långsamma med att jobba med detta NGO:s har ju jobbat med detta länge? Svar: Det handlar om kostnader. Fackföreningarnas medlemmar vill se att det facket ger något konkret tillbaka, ett ekonomiskt incitament. När medlemmar ser att de får mer lön efter förhandlingar är de villiga att betala mer medlemsavgift. Men då det rör sig om mycket mer långsiktiga processer, som att utrota barnarbete, är det svårare att motivera. Ledarskapet inom facket är dessutom gammalt, och de är inte vana, ja kanske till och med lite rädda att ge sig in i detta område. Det behövs ett nytänkande. Fråga: Hur ser ni på fackets möjlighet att ge sig på denna jättefråga? Hur ser proportionerna ut, vad kan facket göra för att motstå nackdelarna med den globala ekonomin. Ni talar om enskilda projekt, men hur ser helheten ut? Ulf Edström: Ett enkelt svar, de grundläggande rättigheterna är en nyckel för att kunna tackla frågan kring jämlikhet, social rättvisa, demokrati. De fackliga rättigheterna är en nyckelfråga för att kunna lösa de andra större frågorna. Annie Adviento: Även om det är små projekt så bör man göra något, det finns flera projekt som våra, vi är inte det enda. Om vi inser att det finns flera aktörer i en region som kan samverka så kan vi få ett positivt resultat. Det är små steg, det tar lång tid, men det är inget skäl till att inte försöka. Fråga: Men rör vi oss framåt? Annie Adviento: Vad oss berör har vi ett flertal projekt i Sydostasien i fem länder. Om man ser till de hundratals miljoner av barnarbetare som finns är många koncentrerade till Asien. Vi ser också att många fack jobbar på detta. I den globala ekonomin, när vi ser kedjan, att ett klädesplagg görs i ett land och säljs i ett annat, då kan vi agera internationellt över gränserna. Det lönar sig att skapa solidaritet mellan de som producerar och de som sedan köper varorna. I de utvecklade länderna där man köper varorna, bör man försöka att arbeta med de lokala facken i de fattiga länderna, försök se vilka tryck man kan sätta mot tillverkaren för att få stopp på utnyttjandet. Ulf Edström: Arbetsgivare föredrar att klaga i EU:s ministerråd medan facket föredrar att föra sin klagan inom ILO. Vi tycker att det är mer effektivt. Europarådets sociala stadga togs upp som en väg att gå. Min erfarenhet är att det är ett dokument som också kan skapa problem för facket, då det lägger större tonvikt vid individuella än kollektiva rättigheter. Vissa element inom EU har exempelvis med stöd av detta dokument försökt kritisera de svenska kollektivavtalens struktur. Annie Adviento: 13

14 Det är alltid svårt att implementera internationella standards på en nationell nivå. Vi behöver internationellt stöd och hjälp för att lyckas med detta. Det viktiga för oss är att dessa instrument bidrar till att barnen får ett bättre liv. Wibeke Warneck: Vi ser tyvärr att det alltid finns ett glapp mellan vad lagen föreskriver och hur den implementeras i praktiken. Vi måste jobba mot detta, och använda alla lagliga dokument och överenskommelser inom EU och Europa för att se till att vår policy verkligen efterlevs. Ulf Edström: De internationella miniminormerna är i dag viktigare än någonsin. Att ha villkor för att konkurrera på lika villkor är idag vilka viktigt som då man en gång bildade ILO, vilket för övrigt var en huvudanledning till att ILO bildades. Ta till exempel Arbetsdirektivet i förhållande till ILO:s gamla norm on åtta timmars arbetsdag: hur ser vi till att detta förstås, och inte undermineras, av EU? Vem har kompetens att reglera internationell arbetsrätt, är det EU eller är det ILO? Reder man inte ut detta har vi plötsligt två regelverk som inte stämmer överens. Det skapar oerhörda problem, och det är väldigt viktigt att vi jobbar medvetet för att förhindra en sådan utveckling. Dokumentation: Michael Funke 14