Bo Simonsson. Del 5 Del 6.

Transkript

1 Här följer del 4 i min berättelse om åren inom Scientologikyrkan. Jag har under hösten publicerat delar av denna berättelse som jag nu tänker publicera i sin helhet. För er som inte tidigare läst del 5-7 finns nu länkar här nedan att klicka på (de finns ju även här på KSW). Bo Simonsson Del 5 Del 6 Del 7 Del 4 Jag kunde ändå inte släppa tankarna kring detta med min auditering. Varför blev det som det blev tänkte jag. Det fanns många på kyrkan som jag inte gillade. De tog egentligen ingen hänsyn till individen. De skydde inga medel för att få fram sin vilja. Och då handlade det alltid om att få pengar eller att man skulle göra någonting för dem. Hur kunde det finnas så många idioter på ett ställe med en sådan fantastisk filosofi? Jag undrade om jag kanske hade valt fel kyrka. Kanske kyrkan i Stockholm var bättre. Jag ville ju fortfarande att min auditering skulle fungera som det stod i böckerna och som jag tänkt mig. Kanske jag skulle sticka till Stockholm och få min auditering korrigerad. Då kanske allt skulle fungera. Jag började spara pengar på banken. Om man sparade upp till ett visst belopp fick man sedan låna lika mycket. Så var erbjudandet. Jag hade bättre betalt på Trygg-Hansa så jag fick pengar över varje månad. Samtidigt hade jag 200 kr i månaden att betala för VISA-kortet. De som jag lånat mot växel skulle betalas. Detta skulle lösas genom att Björn återbetalade vad han lånat av mig vilket skulle ske någon gång under hösten. Men inte då. Han strulade och då kunde jag inte betala mitt lån som överenskommet. Jag ringde och skrev till Björn som konstrade och kom med bortförklaringar. Själv fick jag förklara situationen för min långivare och gjorde upp en betalningsplan med honom så att jag fick avbetala 500 kr i månaden. Det blev en långdragen affär. Björn började så småningom betala av på sin skuld och mer än ett år efter det datum då han egentligen skulle betalat hade han gjort rätt för sig. Det tog mig lika lång tid att bli kvitt min skuld.

2 Nästa sommar hade jag sparat så pass mycket att jag fick ett lån på banken. Nu hade jag ungefär kr öronmärkt för auditering. Jag hade sonderat terrängen i Stockholm och kände mig förhoppningsfull om att det skulle fungera bättre där. Under min semester reste jag till Stockholm där jag fick bo i Spånga hos Kurt som jag kände från Göteborg och som hade flyttat till Stockholmstrakten. Han hade gift sig med Susanna som hade jobbat på kyrkan i Göteborg och som nu jobbade på Stockholmskyrkan. Jag hade betalat in pengarna och började en ny vända på kyrkan i Stockholm. Det kändes litet mer seriöst här. Det var större och gav ett mer professionellt intryck. Jag träffade min auditör, en kvinna som bröt på ett främmande språk. Hon var en gladlynt kvinna klädd litet som en zigenare, det var i alla fall mitt första intryck. Hon gav ett kompetent intryck även om hon inte framstod som någon typisk auditör, vad nu det egentligen är. Men bara hon var kompetent så spelade det ingen roll hur hon såg ut. Och visst var hon vänlig, säker och förstående. Inga problem på det sättet. Det var fantastiskt sommarväder med hög klar luft. Ute i Spånga brukade jag springa en träningsrunda varje dag. Jag brukade äta vitaminer för att hålla formen. Det var särskilt viktigt under auditering. En dag tog jag ett par extra niacintabletter. Jag hade ju fått i mig mycket högre doser under Reningsgenomgången året innan så det skulle jag väl tåla tänkte jag. Medan jag sprang uppträdde en kraftig rodnad på kroppen. När jag senare åkte med pendeltåget in till staden för auditering var det fullt på tåget så att jag fick stå upp och hålla i mig i en stång mitt i tåget. Medan tåget rusade fram började färgerna plötsligt att förändras. Det gröna landskapet utanför blev intensivt grönt och sedan svart. Jag kunde inte se! Jag drabbades av panik men jag stod där mitt i folkmassan och tänkte att jag måste behålla lugnet. Jag kallsvettades och höll krampaktigt fast i min stolpe. Det gick nog ett par minuter innan jag gradvis återfick synen. En skrämmande upplevelse naturligtvis framkallad av min överdosering av niacin. Inne på kyrkan gick vi igenom min tidigare auditering och hittade fel som begåtts. Hon auditerade mig för att korrigera felen och efter en vecka till tio dagar var jag färdig. Resultat? Samma som tidigare. Jag kände ingen skillnad. Visste egentligen inte vad jag skulle tro. Var det kanske så att jag var nästan Clear redan när jag kom in till kyrkan i Göteborg första gången och att min grej egentligen var OT? Jag funderade fram och tillbaka, fick inga svar och ingen sinnesro. Men jag tyckte att kyrkan i Stockholm var mycket bättre än i Göteborg, så om jag skulle göra något ytterligare fick det bli i Stockholm, det var ett som var säkert. Mitt vikariat i Örebro gick ut i november så jag var tvungen att ta ställning till om jag skulle flytta tillbaka till Göteborg eller kanske istället till Stockholm. Jag hörde mig för med Kurt. Han jobbade på ett företag ute i Djursholm. Det ägdes av en scientolog och han var tydligen intresserad av att anställa mig på grund av mina juridiska kunskaper. Han var verksam inom restaurangnäringen. Han gav ut någon slags katalog över restauranger och sålde även andra produkter för restaurangnäringen. Jag besökte honom. Företaget höll till i det fashionabla Djursholm i en stor fin villa. Där jobbade 5-6 personer inne på kontoret plus ett antal säljare ute på fältet, bland dem Kurt. Det

3 verkade spännande. Jag ville i långa loppet fortsätta med Scientologi och tyckte att det kändes bättre i Stockholm så jag tackade ja till jobberbjudandet och var inställd på att flytta upp till Stockholm så snart jag slutade i Örebro. Som bekant är det inte helt lätt att skaffa bostad i Stockholm. Det kanske var något lättare 1981 men ändå ganska svårt. Jag satt i Örebro och kollade lägenhetsannonser och hittade en annons om ett rum i Stocksund som hade den fördelen att det låg nära Djursholm. Osett bestämde jag mig för att ta denna lilla lägenhet. Mitt flyttlass gick i slutet av augusti Jag letade mig fram till Stocksund och stället där jag skulle bo. Det var ett mindre hus i anslutning till ett större gult trähus. Jag fick nycklarna och gick in. Jag kunde knappt tro mina ögon. Det var en mörk, rutten håla. Jag kunde inte bo en natt därinne. Jag bara lastade av möblerna och tog hyrbilen till kompisar i Uppsala där jag sov ett par nätter. Jag fick tips om att ringa Lisbet, en kompis från gymnasietiden i Karlstad som bodde på Söder. Hon lät mig bo ett par veckor i hennes lägenhet. Sedan löste det hela sig på ett smidigt sätt. En annan kompis, Mats, bodde på Sveavägen mitt i smeten, i en större lägenhet som han hyrde i andra hand av en kompis till honom. Han hade precis gjort slut med sin tjej och hade inte råd att ha den stora lägenheten ensam. Han såg gärna att jag flyttade in hos honom. Det var en spatiös lägenhet. Högt i tak, jättestora härliga rum med flera fönster. Jag fick ett av de stora rummen med utsikt ned mot Surbrunnsgatan. Här kändes det utmärkt att bo. Jag inrättade mig i mitt nya boende och trivdes utmärkt i stan. Det var spännande att gå på upptäcktsfärd i storstadens myller. På kvällar och helger gick jag långa promenader för att orientera mig och se allt nytt för mina ögon. Jag besökte kyrkan då och då och gjorde någon mindre kurs. Jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta på Bron eftersom det kostade så mycket att göra de högre OT-nivåerna, så det hela fick ligga litet på is. Min nye chef Gert H var scientolog. De övriga som jobbade inne på kontoret var dock inte scientologer medan utesäljarna enbart bestod av scientologer. Det dröjde inte länge förrän jag förstod att allt inte stod rätt till i företaget. Huvudverksamheten bestod i att sälja in annonser till restauranger i den restaurangguide som skulle ges ut, men försäljningen gick trögt. Bolagets ekonomi hotade hela tiden att gå överstyr vilket avspeglades på stämningen på kontoret. Mina arbetsuppgifter var mycket diffusa. Vad skulle han egentligen med juridisk kompetens till? Jag minns inte riktigt vad jag gjorde men jag arbetade inte ihjäl mig. Vid ett tillfälle fick jag höra att Gert gått på en av de kvinnliga medarbetarna och klassat henne som SP, en suppressiv person. Någon som är illasinnad och i lönndom förstör för andra. Det verkade som att han ville hitta en förklaring till att bolaget gick på kryckor och tycktes utgå från en av scientologins älsklingsteorier, nämligen att det fanns någon som i tysthet motarbetade alla framsteg så fort det inte gick så bra. Så nu fick han det till att en av medarbetarna var SP. Hon var inte scientolog och förstod förstås ingenting. Jag minns inte hur detta slutade men har för mig att hon fick sluta. Naturligtvis gick det inte bättre efter detta schackdrag. Ändå skaffade Gert ytterligare en villa för verksamheten. Allt skulle delas upp på något sätt. Villan låg alldeles i närheten, men varför han skulle anstränga den redan så ansträngda ekonomin med ytterligare utgifter övergick mitt förstånd. Det kändes som att hela

4 bubblan skulle spricka mycket snart. Jag började fundera över att hitta något annat arbete. Kurt hade redan lämnat Gerts företag. Han tipsade mig om ett annat företag, där han nu jobbade. Även det drevs av scientologer men enligt honom var det någonting helt annat. Jag besökte företaget, Svenska Brand, som hade kontor i ett av höghusen vid Hötorget. Bara det var imponerande. Jag fick träffa ytterligare en Gert, och hans fru. Bolaget sålde brandskyddsmaterial, brandsläckare, brandvarnare och liknande tillbehör. Dessutom hade man ensamrätten för Sverige på en slags evakueringsstrumpa för utrymning av höghus vid brand. Man hade ordnat visningar av dess funktioner och Gert visade mig en tidningsartikel om detta. Bolaget ägdes och drevs av Gert E, Christer och Gunilla. De hade en kader av säljare. Hela ledningen var erfarna scientologer som tidigare jobbat på kyrkan i många år och haft ledande funktioner där. När det gällde säljarna var vissa scientologer medan andra inte hade någon koppling till kyrkan. Gert var intresserad av mina tjänster och ville att jag skulle ha någon slags personalfunktion. Företaget behövde fler säljare och min uppgift skulle huvudsakligen bestå i att värva flera säljare. Jag fick ett bra intryck och bestämde mig på rot och sa ja till jobbet. Jag sa upp mig ute i Djursholm och började på Svenska Brand bara någon vecka senare. Jag trivdes bra med mitt boende. Min sambo Mats som jag kände från Uppsala var psykolog och litet av en mystiker. Han var intresserad av alternativa metoder och hade mottagning i ett mindre rum i lägenheten. Vi pratade ofta. Han var inte helt obekant med scientologin. Han hade till och med skaffat en e-meter en gång och läst några böcker. Sedan hade han tillsammans med en likasinnad auditerat tidigare liv för brinnande livet någonting som fördömdes kraftigt av kyrkan. Att auditera utanför kyrkans hägn ansågs närmast som kätteri. Jag sa inget om den saken till Mats men trodde i grund och botten på vad kyrkan sa om att det krävdes utbildad kompetens för att kunna auditera säkert. Just nu var han engagerad i någonting som kallades EST. Jag visste inte riktigt vad det var men hade faktiskt några år tidigare följt med Mats på en föreläsning om EST på Foresta hotell i Lidingö. Det var inte helt ointressant, men nu hade jag ju scientologin så det var ändå ingenting för mig. Ibland hölls det EST-möten hemma hos oss i Mats rum. Det brukade komma ett tjugotal personer och jag var litet nyfiken, det fick jag lov att erkänna. Vid något tillfälle var jag med och lyssnade och tyckte att det var vettigt och intressant vad som sades. Jag läste någon bok om EST och började tycka att det verkade mycket lättsammare och roligare än scientologin. Visserligen var teorin kring scientologin överlägsen men mina erfarenheter av den var inte särskilt uppmuntrande. Fast jag lämnade inte kyrkan. Och nu kom det ut någon ny auditeringsgenomgång baserad på Hubbards nya publikation som förstås höjdes till skyarna. Den kallades Vägen till lycka. Jag skaffade den och läste den. Det var en stor besvikelse. Bara en massa moralregler, ungefär som Tio guds bud, typ Stjäl inte, Mörda inte, Var trogen och så vidare. Sedan hade han utvecklat en auditeringsgenomgång baserad på boken. Eftersom jag hade auditeringstid kvar på kyrkan sedan sommaren tyckte man på kyrkan att jag skulle göra Vägen till lyckagenomgången. Så jag startade på den och hoppades att det skulle vara intressantare än häftet. Jag hade en trevlig auditör men Vägen till lycka-genomgången var ointressant. Frågorna handlade helt enkelt om punkterna i boken, och var

5 formulerade typ Har du stulit någon gång och så vidare. Jag berättade för auditören om mitt gryende intresse för EST. Han lyssnade och bekräftade och moraliserade överhuvudtaget inte över den saken. Jag blev ganska snabbt klar med min auditering utan att det egentligen gett mig någonting. Detta gjorde att mitt intresse för EST ökade markant. En annan bidragande orsak var faktiskt det faktum att allt inte var frid och fröjd på Svenska Brand. Långt ifrån bra faktiskt. Det var svårt att hitta bra säljare och företaget hade ingen särskilt bra ekonomi. Min uppgift var att hitta säljare. Jag annonserade i tidningarna och fick en hel del intresseförfrågningar. Jag gjorde anställningsintervjuer och lät de som verkade mest lovande börja hos oss. Det var ingen som helst ekonomisk risk eftersom alla säljare gick på provisionslön och alltså var helt och hållet resultatberoende. Detta skulle stimulera deras prestationer, men å andra sidan hade de ingen grundtrygghet i jobbet. Det var inte många som klarade det. Det var mer än en säljare som testade ett par månader och sedan slutade. Men jag fick fram några bra säljare trots allt. Särskilt en kille som var rena stjärnförsäljaren. Han sålde så bra att han kunde kvittera ut en ganska fet lönecheck varje månad. Ett par till scientologer anställdes till ledningsteamet. Vi bytte lokal och flyttade till Apelbergsgatan i backen upp mot Malmskillnadsgatan i det stora tegelhuset som ligger i hörnet Sveavägen-Kungsgatan. Säljarna höll till i en annan lokal längre ned på Apelbergsgatan. Christer och Gert satt i oändliga sammanträden och försökte hitta någon slags Sesam öppna dig som skulle få riktig fart på affärerna. De utgick från kyrkans administrativa tekniker och bröt ned alla aktiviteter inom verksamheten i delområden som fick en statistik som skulle föras. Med hjälp av dessa statistiker var tanken sedan att man skulle kunna styra varje liten del inom företaget för att på så sätt utöva kontroll och se vad som inte fungerade så bra och åtgärda det hela. Men egentligen var detta bara ett sätt att blunda för verkligheten tyckte jag. Det uppenbara var ju att det såldes för dåligt. Det behövdes flera stjärnsäljare som tjänade bra och ville stanna kvar i företaget för att det skulle kunna växa. Under hösten hölls ett EST-seminarium i Stockholm. Mats var förstås med och efteråt samlades några deltagare hemma hos oss. En liten kille som deltagit var helt upprymd. Jag hade träffat honom tidigare och då hade han varit inåtvänd, tyst och blyg. Nu skrattade han och pratade. Han var helt förändrad. Något sådant hade jag aldrig sett i scientologikyrkan. Visserligen pratade folk om alla vinster och fantastiska förändringar de upplevt, men det var mest prat. Jag hade egentligen aldrig riktigt sett några förändringar. Folk sa att de gjort det och det och att de haft fantastiska vinster och sedan fortsatte allt precis som tidigare. Jag var mäkta imponerad av den här killens förändring. Jag anmälde mig till ett EST-seminarium som gick av stapeln i Älvsjö på Älvsjömässan någon gång i början av januari 1982 tror jag det var. En massa människor samlades i ett stort konferensrum. En talare äntrade scenen och började prata. Ämnet var kommunikation. Mellan varven fick vi göra olika slags övningar. En hel del av vad som sades var provocerande och man kunde se folk reagera med

6 ilska och gråt. Jag tyckte det var spännande därför att det verkligen hände saker här. Eftermälet var att det var intressant och roligt. Egentligen hände inte så mycket med mig som person men det gjorde det ju inte med scientologin heller och detta var roligare därför att människorna var gladare och mer avslappnade och framförallt kostade det en spottstyver jämfört med scientologin. Under våren 1982 växte det fram ett beslut inom mig att gå vidare yrkesmässigt. Jag bestämde mig för att lämna Svenska Brand som gick mer och mer på kryckor. Det var uppenbart att dessa stora scientologer som drev verksamheten trots den överlägsna scientologiteknologin inte klarade av att få igång företaget på allvar. Säljarna kom och gick och kassan sinade. Ibland var det svårt att å ut sin lön. Som tur var hade jag även ett frilansjobb som vapenfriutredare så att jag kunde klara min ekonomi. Jag hade ju mitt lån i Örebro sparbank plus det där förargliga VISA-kortet från Göteborg som jag blev påprackad förutom hyra, el, telefon och mat. Men jag hade ju trots allt min jur.kand-examen och tänkte att jag kunde göra någonting av den och söka tingsmeritering, dvs. arbete på tingsrätt som notarie. För att komma in på en sådan tjänstgöring behövde jag litet högre poäng så jag anmälde mig på Stockholms universitet till en kurs i kriminologi plus att jag skulle skriva en avhandling om valfritt juridiskt ämne. Jag engagerade mig en del i EST. Hjälpte till att skaffa lokal till nästa seminarium och deltog en del i deras möten. Jag medverkade i deras seminarium under hösten och hade ungefär samma behållning av det som av det förra. Det var intressant och kul och jag tyckte att jag fick ut en del av det, men det var inte omvälvande på något vis. Vid årsskiftet fick jag och Mats flytta ur lägenheten på Sveavägen. Jag flyttade till en etta i Solna. Någon gång tidigt under hösten var jag klar med min avhandling. Nu hade jag tillräckligt med poäng för att kunna få en notarietjänst så jag sökte en sådan. Man kunde lämna in en generell ansökan som avsåg hela landet. Det kändes spännande att se om det nappade och i så fall var. Det dröjde inte länge innan jag fick besked om att jag erbjöds en plats på Falu tingsrätt. Jag hade ju växt upp i Dalarna så det kändes inte som helt okänt land. Samma höst, innan jag flyttade till Falun, kände jag att jag nog trots allt ville göra ett nytt försök med scientologin. EST i all ära, men det de hade att erbjuda var dessa seminarier och så var det inget mer. Jag tänkte att det måste vara möjligt att hitta någon som kan auditera så att det fungerar så som Hubbard säger att det ska fungera. Jag började på en kurs som hette HQS (Hubbard Qualified Scientologist) där man bland annat fick lära sig att auditera så kallade Objektiva processer. Så nu skulle jag alltså vara auditör. Jag fick en pc som det heter och började. Det visade sig inte vara helt enkelt. Under de så kallade objektiva processerna ska man ge kommandon, vilket innebär att man uppmanar pc:n att göra någonting. Jag har tidigare beskrivit ungefär hur objektiva processer går till. En av dem går alltså ut på att repeterande säga till pc:n: Titta på den väggen! Tack! Gå bort till den väggen! Bra! Rör vid den väggen! Bra! Vänd dig om! Okej! Och så om och om igen tills pc:n får någon slags insikt och berättar om den. Vi körde det om och om igen och kom in i någon slags malande lunk där båda hoppades att det snart skulle vara klart. Så här

7 höll vi på timme ut och timme in. Det kändes som om någonting var fel. Jag berättade för kursledaren om mina funderingar. Jag fick drilla om på processerna och försökte igen. På något sätt kom vi igenom det hela till något slags resultat. Men det kändes inte alls bra. Lika klena resultat som under min egen auditering, tänkte jag. I samma veva fick jag besked om att de hade räknat fel i Göteborg och att jag hade en hel del auditeringstimmar kvar på mitt konto och att detta kunde flyttas över till Stockholm. På så sätt kunde jag fortsätta min auditering. Jag var fortfarande minst sagt missnöjd med resultatet och tvivlade starkt på att jag verkligen var Clear. Så jag fick börja om med min dianetikauditering. Det var ju dianetik som från allra första början fångat mitt intresse och nu tänkte jag att det kanske skulle lossna med en rutinerad och kunnig auditör. Men även den här gången var det en besvikelse. Det hela fungerade inte alls så som jag hade läst att det skulle. Händelserna var vaga och bestod av sådant material som jag var mer eller mindre medveten om sedan tidigare. Förutom hoppandet till tidigare liv då, men de kändes overkliga och jag tvivlade starkt på om det var material från något som verkligen inträffat. Hade jag känt större förändringar hade jag definitivt accepterat dem men det gjorde ingen skillnad hur många tidigare-liv-händelser jag än tog upp. Mellanspel Efter denna sejour i scientologins värld riktade jag blickarna mot min nya karriär i Falun på tingsrätten där. Det kändes skönt att lämna allt som hade med scientologi att göra bakom mig. Jag visste inte om jag skulle göra nya försök och överlämnade den frågan till framtiden. Jag hade en bra tid i Falun. Det var riktigt intressant och lärorikt att jobba på tingsrätten. Första månaderna fick jag jobba hos polisen i det stora polishuset i Falun som en introduktion innan tingsrätten. Det var en bra ingress där jag fick se hur det gick till på fältet. Jag fick gå runt på de olika rotlarna, och fick se mycket av de olika sidorna av polisarbetet. Sedan var det detta med sporten. De hade sport på arbetsschemat så vi spelade fotboll och hockey-bockey flera timmar i veckan. På tingsrätten var vi åtta notarier, unga människor liksom jag som nyligen lämnat universitetet. Vi hade en ganska bra gemenskap och umgicks en hel del på fritiden. Jag släppte tankarna på scientologin och mådde finfint. Jag hade också mer pengar och kunde unna mig en del av livets goda. Efter ungefär ett år kontaktades jag av någon från kyrkan i Stockholm som berättade att Hubbard löst alla tveksamheter kring tillståndet Clear. Han hade nämligen utvecklat en ny auditeringsgenomgång som med exakt precision kunde fastställa om en person var Clear eller inte. Eftersom jag inte visste var jag stod blev jag intresserad. Jag betalade in kostnaden, mellan kr och reste ned till Stockholm för att göra denna nya auditeringsgenomgång som kallades CCRD Clear Certinity Rundown. Jag satt med auditören ett par tre timmar och fick beskedet att jag verkligen var Clear. Inte för att det dök upp någonting under auditeringen

8 som gjorde att jag kände mig helt säker, men om han nu sa det så godtog jag det helt enkelt. Sedan skulle man göra någon uppföljare som hette Sunshine Rundown som var en kort så kallad process som man gjorde på egen hand. Det lät spännande tyckte jag. Jag fick ett papper på vilket det stod vad man skulle göra. Det var som kejsarens nya kläder! Så reagerade jag när jag läste vad det stod på papperet. Det enda man skulle göra var att gå ut på stan och titta på saker. Jag gjorde som det stod och ingenting hände förutom att jag fick huvudvärk. Jag fortsatte och tänkte att det skulle bli bättre men snart gav jag upp och återvände till kyrkan. Där förkunnades att jag blivit Clear. Själv var jag sur och besviken och återvände till Falun efter ännu ett bakslag. Men jag bibehöll ända vissa kontakter med scientologikyrkan i Stockholm under min resterande tid i Falun. Någon där kontaktade mig och frågade om jag kunde auditera några människor i Falutrakten som hade visat intresse av det. Det fanns nämligen någonting som kallades för Bok-ett-auditering. Det var helt enkelt dianetikauditering enligt de metoder som Hubbard skrev om i Dianetikboken, innan han lanserat e- metern. Jag hade gått något seminarium där man fick lära sig grunderna och gick med på att auditera dessa personer. Den första jag auditerade var en tjej i min ålder som kom hem till mig några gånger för att få auditering. Det gick väl så där. Vi hittade någon händelse ibland och körde igenom, men utan några spektakulära resultat. Jag undrade om det kunde vara mina begränsade kunskaper i auditering som var orsaken eller vad det kunde handla om. Tekniken i sig var ju ganska enkel men jag kände mig ganska osäker på var jag stod. Sedan började jag auditera en annan kvinna och det gick lika trögt det. Den tredje personen var även det en kvinna och den här gången var det annorlunda. Hon var i stort sett självgående. Hon hoppade iväg från den ena händelsen till den andra långt tillbaka i tiden och beskrev inlevelsefullt de olika scener hon såg. När vi hållit på några veckor sa hon plötsligt att nu var hon klar. Nu var det inget mer att ta upp. Hon var glad och nöjd så jag förmodade att jag hade gjort ett jobb som var klart godkänt. Men i ärlighetens namn var hon helt självgående. Liksom när det gällde mina egna upplevelser av händelser från tidigare liv funderade jag över hur sanna de upplevelser hon beskrev egentligen var, men hon verkade ha fått ut någonting bra av det hela vilket faktiskt var det viktiga.