Planeringsunderlag augusti 2001

Transkript

1 LÄSANVISNINGAR Utredningen innehåller resonemang kring täkter och deras miljöpåverkan, information om hur man bryter berg, mål och riktlinjer för regionens masshantering, kartbilagor mm. De viktigast delarna i planeringsunderlaget utläser man ur: - Mål och riktlinjer för hållbar masshantering (sid 4) (Allmänt sid 4, regionens mål sid 6) - Ansvaret för en bättre masshantering (sid 10) - Kartbilagorna (sid 45 - )

2 2

3 Projektdeltagare: Västerås stad Surahammars kommun Sala kommun Hallstahammars kommun Eskilstuna kommun Enköpings kommun Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen i Södermanlands län Länsstyrelsen Uppsala län Förord Sex kommuner i Västra Mälardalen och berörda länsstyrelser har i ett gemensamt projekt arbetat med masshushållningen i regionen. Med begreppet masshushållning åsyftas uttaget av naturresursen berg och grus samt mellanlagring och återvinning av materialen. Översiktliga lokaliseringsprövningar av nya bergtäkter har varit en del av arbetsuppgiften. Målet med projektet är att bidra till en långsiktigt hållbar användning av grus- och bergmassor i regionen. För det krävs det att verksamheterna lokaliseras så att de nyttjas effektivt och störningarna från dem minimeras. Berg- och överskottsmassor måste också användas i allt större omfattning samtidigt som användningen av alternativa material måste få större genomslag. Utredningen är framtagen för att kunna styra upp och anpassa masshushållningen så att den blir långsiktigt hållbar. Avsikten är att länsstyrelserna och kommunerna ska använda materialet vid prövning av täkter enligt miljöbalken och vid kommunal översiktsplanering. Rapporten vänder sig till tjänstemän och beslutsfattare på såväl kommunal som regional nivå. Materialet ger även besked till branschen om hur regionen samlat ser på frågan. Västerås augusti

4 Innehållsförteckning sida Förord.. 1 Innehållsförteckning 2 Sammanfattning 3 Mål och riktlinjer för HÅLLBAR masshantering. 4 Program för utveckling mot en bättre masshantering. 8 Ansvaret för en bättre masshantering.. 10 Bakgrund till utredningen Syfte och avgränsning. 12 Arbetsmetodik 13 Täktverksamheten i regionen 14 Konsumtion 19 Berg- och grustillgångar i regionen 20 Tillståndsgivna mängder massa i regionen 24 Framtida behov av grus- och bergmassor 27 Kort om kvalitetsfaktorer för krossberg 28 Så här bryter man berg 30 Massaåtervinning.. 32 Tillståndsprövning av täkter. 37 Lagstiftning. 37 Planöverväganden 41 Kommunkartor med lämpliga områden för bergtäkter och masshantering - Allmänt om kartorna.. - Översiktskarta berg - Kommentarer till bergkartorna. - Kommunkartor berg... - Massaåtervinning

5 Sammanfattning Det här är ett övergripande policydokument för masshanteringen i regionen (berg, grus och återvunnit material). Målet är att bidra till en långsiktigt hållbar användning av grus- och bergmassor. Mål och riktlinjer för masshanteringen anges och platser lämpade för täkter ur ett översiktligt planerings- och bergkvalitetsperspektiv pekas ut. Den slutliga avvägningen mellan exploateringsintresset och motstående intressen görs i de kommunala översiktsplanerna och vid länsstyrelsens tillståndprövning enligt 12 kapitlet miljöbalken. För att nå en hållbar utveckling av masshanteringen måste det till en förändring av uttaget av naturgrus till förmån för bergmaterial. Naturgrus är en ändlig resurs. Andelen återvunnet material och alternativa material måste öka. För att regionen ska utvecklas och ha en stadig tillväxt krävs en säkrad tillgång på massmaterial. Tillgångarna är ojämnt fördelade och behoven varierar över tiden. Det har påvisats att det finns goda möjligheter att trygga regionens massbehov för framtiden. Det finns stora brytbara bergområden. Det krävs att ett flertal nya bergtäkter öppnas inom den kommande 5-10 års perioden och att massåtervinning påbörjas. Grusreserverna inom området är i stort sett utbrutna med undantag från Salaområdet. I de medelstora till stora kommunerna finns det möjlighet att etablera två till tre bergtäkter per kommun. Områden översiktligt bedömda som lämpade för bergtäkter pekas ut i varje kommun och platser lämpade för återvinning och mellanlagring diskuteras. Planen pekar på vikten av att de åspartier där grusbrytning kan bli aktuell i framtiden genomgår en detaljerad grundvattenkartering. En sådan är redan planerad för delar av Västra Mälardalen. Höga transportkostnader och miljöskäl talar för att materialet ska finnas nära användningsområdet. En strävan har funnits att uppnå en regional samsyn mellan kommuner och länsstyrelser kring mål och riktlinjer i dokumentet. Det finns dock ett behovet av samordning och ett ökat ansvarstagande hos stat, kommuner och branschen även fortsättningsvis för att kunna få till stånd en ökad massaåtervinning. Foto. Grustäkt i Badelundaåsen. Efterbehandlingen är påbörjad. Grusåsarna är våra förnämsta färskvatten- och grundvattenmagasin. Grusintresset kommer i konflikt med möjligheten med dessa intressen och möjligheten för kommande generationer att använda åsarna för naturlig rening av dricksvatten (infiltration). Åsarna innehåller ofta även natur- och kulturvärden. Under den senaste tioårsperioden har vi minskat naturgrusandelen av den totala ballastproduktionen från 95 % ned till 50 % andel i regionen. Det visar att vi är på rätt väg men mycket arbete återstår för att få ner naturgrusandelen ytterligare. I dagsläget bör inga nya grustäkter öppnas utan tydliga motiv för detta. Foto. Vändle bergtäkt Västerås kommun 3

6 MÅL och Riktlinjer för HÅLLBAR masshantering För att nå en hållbar masshantering måste de nationella och regionala målen uppnås. Masshantering är en sammansatt fråga där materialtillgång, miljömål, samhällsutveckling och enskilda intressen ska vägas in. Förslag och ansökningar om nya anläggningar, såväl täkter som mellanlagringsplatser leder nästan alltid till lokala protester och utdragna processer hos de myndigheter som är inblandade. Mycket kan göras för att underlätta kommande beslut. Bland annat är den här utredningen ett medel för att minska konflikter och processtiden. Kunskaperna behöver öka på alla nivåer om det nödvändiga med en planerad masshantering och vad utökade möjligheter till mellanlagring betyder i ett kretsloppsamhälle. Nationella mål Miljökvalitetsmål - sektorsmål Riksdagen har lagt fast femton miljökvalitetsmål. De ska vara utgångspunkt för ett system med måloch resultatstyrning av samhällets miljöarbete. Målen beskriver översiktligt tillståndet i miljön för ett samhälle som från ekologisk och social samt kulturell synpunkt bedöms gå mot en långsiktigt hållbar utveckling. Tanken är att miljökvalitetsmålen ska nås inom ungefär en generation. Därmed ska ett samhälle kunna lämnas över till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. För att bli användbara i miljöarbetet måste målen preciseras. Ett övergripande mål för regionen är att minska användningen av framförallt grusmassor men även berguttaget och därmed bidra till en långsiktigt hållbar massutveckling. Användandet av naturgrus måste minska kraftigt. Naturgrus kan ersättas med såväl bergkrossprodukter som olika restprodukter. För att genomföra detta krävs att kommunerna beaktar dessa frågor i översiktsplaneringen. De kommunala översiktsplanerna ska ge underlag i mål och ärenden om markens användning. Genom att markera platser för täkter och masshantering i översiktsplanerna kan regionens behov på längre sikt säkras samtidigt som besked ges till såväl kommunernas invånare som olika intressenter. De lagar och förordningar som sedan styr verksamheten kräver att varje enskilt ärende sedan prövas var för sig. Det krävs också att branschaktörerna agerar med denna inriktning för att därigenom få en hållbar utveckling av masshanteringen i regionen. De femton miljömålen 1. Frisk luft 2. Grundvatten av god kvalitet 3. Levande sjöar och vattendrag 4. Myllrande våtmarker 5. Hav i balans, levande kust och skärgård 6. Ingen övergödning 7. Bara naturlig försurning 8. Levande skogar 9. Ett rikt odlingslandskap 10. Storslagen fjällmiljö 11. God bebyggd miljö 12. Giftfri miljö 13. Säker strålmiljö 14. Skyddande ozonskikt 15. Begränsad klimatpåverkan 4

7 De nationella mål som har beröringspunkter på masshushållningsplanering är huvudsakligen mål 11 God bebyggd miljö och mål 2 Grundvatten av god kvalitet. Boverket har huvudansvaret för det 11:e miljökvalitetsmålet. Verket har tagit fram förslag till sektorsmål inom bygg- och anläggningssektorn. De mål som berör masshushållning lyder som följer: Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till användningsområdet. Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och natur- och kulturlandskapet bevaras. Förbrukningen av naturgrus år 2020 är högst 3 miljoner ton per år (i Sverige) och andelen återvunnet material är minst 25 % av ballastkonsumtionen. Delmål: Förbrukningen av naturgrus år 2010 är högst 12 miljoner ton per år (i Sverige) och andelen återvunnet material är minst 10 % av ballastkonsumtionen. Sveriges Geologiska Undersökningar SGU har huvudansvaret för det 2:a miljökvalitetsmålet. Verket har tagit fram förslag till delmål. De mål som berör masshushållning lyder som följer: Värdefulla grundvattenförande geologiska avlagringar av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska skyddas. Målet ska vara uppnått år Detta innebär att grundvattenförande sand- och grusavlagringar liksom berg med naturligt eller förstärkt grundvattenflöde, som är eller kan bli av vikt för vattenförsörjningen, ges skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. 5

8 Regionens mål och riktlinjer Masshanteringen i regionen ska fungera på ett sådant sätt att den inte påverkar möjligheten till god bebyggd miljö eller grundvatten av god kvalitet. Vidare så ska den långsiktigt hushålla med berg, grus och grundvatten. Övergripande mål - God bebyggd miljö - Hushållning med naturresurserna grundvatten, naturgrus och berg - Grundvatten av god kvalitet Delmål och riktlinjer för att uppnå de övergripande målen Hushållningen med berg- och grustillgångar i Västra Mälardalen ska utgå från behovet av långsiktig tillgång till material och ett hänsynstagande till bostäder, natur, kultur, frilufts- och grundvattenintressen. Hur? - Täkter ska lokaliseras och drivas på för ändamålet lämpliga platser och så att transportavstånden blir så korta som möjligt. Täktverksamhet ska i första hand bedrivas inom områden som utpekas i den här planen. De områdena är översiktigt bedömda som lämpliga (se kartbilagorna längst bak). - Från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt ska genomfartstrafik genom tätbebyggt område på mindre vägar undvikas. Lämpligt vägval ska beaktas vid lokaliseringsprövningen. - I de fall täktområden som inte finns angivna i planen blir aktuella är planens riktlinjer (policy:s) styrande och bestämmelserna i Miljöbalken och Plan- och Bygglagen. - Grus- och bergförekomster av potentiellt intresse för den regionala materialförsörjningen ska skyddas mot åtgärder som kan försvåra framtida utvinning. Kommunerna bör beakta förekomsterna av dessa och deras skyddszoner i den kommunala översiktsplanen. God bebyggd miljö innebär bland annat tillgång till bullerfria närrekreationsområden. Kommer ibland i konflikt med täktintressen. - Stat, kommuner och bransch har ett delat ansvar för en ökad resurshushållning. Det är viktigt att man gemensamt skapar incitament för masshushållning och driver på utvecklingen. (Se under kapitlet ansvarsåtaganden sid 10) - En strävan ska vara att ha minst 1000 m till samlad bebyggelse vid etablering av nya bergtäkter. - Båt- och järnvägstransporter bör särskilt uppmärksammas och prioriteras i den fortsatta planeringen för att minska vägtransporterna. - Det förutsätter att terminaler för lossning och lastning samt mellanlagring reserveras i kommunala planer. - Andra till täktverksamheten anknutna verksamheter ska så långt det är möjligt samlokaliseras med täktverksamheten. Exempel på anknutna verksamheter är betong- och asfaltstillverkning samt återvinning. - Bästa möjliga teknik för verksamheten ska användas för att minimera störningarna. - Vid efterbehandling av täktområde ska såvida inte området planeras att tas i anspråk för bebyggelse en så attraktiv miljö som möjligt eftersträvas. 6

9 Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och för natur- och kulturlandskapet bevaras. Hur? - Grundvattenkarteringar i skala 1: : måste genomföras för åspartier med stora intressekonflikter. Utifrån karteringen kan sedan sårbarhetskartor och vattenhushållnings-planer tas fram. - Sårbara och värdefulla områden skyddas i kommunernas översiktsplaner. - Vid avvägningar mellan långsiktiga vattenförsörjningsintressen och grusutvinning ska vattenintressena prioriteras. - Täktverksamhet som i nuläget pågår inom sårbara grundvattenområden bör avslutas inom ramen för nu gällande tillstånd men därefter inte förnyas. - Nya grustäkter ska inte få öppnas utan att det finns ett fullständigt planeringsunderlag som visar att det inte finns risk att grundvattnet skadas. Försiktighetsprincipen ska alltid gälla. En restriktivitet ska råda för grustäkter till förmån för bergtäkter. Andelen naturgrus av den totala ballastproduktionen måste minska till förmån för berg och återvunnet material. Hur? - Förbrukningen av naturgrus år 2010 är högst ton per år i planområdet och andelen återvunnet material är minst 10 % av ballastkonsumtionen. - Förbrukningen av naturgrus år 2020 är högst ton och andelen återvunnet material är minst 25 % av ballastkonsumtionen. (båda målen ovan är nedbrutna på vår regionala nivå från riksdagens nationella miljömål.) - År 2005 ska minst 50 % av ballastmaterialet vid rivning av vägar, anläggningar och byggnader återanvändas. Bransch/kommun i samverkan. - Täktmaterial ska utnyttjas optimalt och för rätt ändamål. Högvärdigt naturgrus eller berg får inte tas i anspråk för okvalificerade ändamål. - Vid exploatering av mark bör eventuella grusoch bergtillgångar utnyttjas genom uttag antingen innan eller i samband med exploateringen. Myndigheter och brukare/byggare bör undersöka om materialet som schaktas ut vid anläggningsarbeten kan användas inom det planerade byggområdet eller på annan plats. För verksamheten krävs dock täkttillstånd. - Vid planering av utbyggnadsområden och vägar ska hanteringen av överskottsmassor och schaktmassor hanteras på ett tidigt stadium. Det förutsätts att dessa frågor löses i samverkan mellan entreprenör/exploatör och berörda myndigheter. Det krävs dock täkttillstånd. - För en ökad hushållning med massor ska en övergång till återvunnet material främjas. För att förbättra möjligheterna till ökad återvinning måste stationer för återvinning lokaliseras till lämpliga lägen i kommunernas centralorter. Foto. Äldre bergtäkt i Tortuna 7

10 Program för utveckling mot en bättre masshantering Utvecklingen i regionen kräver tillgång till massor för olika ändamål i samband med exploatering antal personer Västra Mälardalen är för nuvarande en tillväxtregion. Samhällsbyggande och underhåll kräver material i form av naturgrus, bergkross från täkt eller återvunnet material. I regionen uppgår förbrukningen till ca 7 ton per person och år vilket ligger under riksgenomsnittet på ca 10 ton/år. Det långsiktiga behovet för regionen uppskattas vara konstant. För att regionen ska kunna fortsätta att utvecklas krävs tillgång till material till en rimlig kostnad. Lokalisering av berg- och grustäkter och masshantering är ett regionalt ansvar som kräver samsyn över gränser Långsiktig planering och markreservationer för att möjliggöra täktverksamhet, masshantering och återvinning av material och omlastningsplatser finns i begränsad omfattning i dag. Varje enskild täkt och masshanteringsområde beaktas inte i ett regionalt perspektiv, vilket är nödvändigt för att uppnå en rimlig avvägning mellan olika motstående intressen och samhällets materialbehov Befolkningen 1999 kommunvis SALA KN SURAHAMMARS KN ENKÖPINGS KN VÄSTERÅS KN HALLSTAHAMMARS KN ESKILSTUNAS KN Regionen är ett tillväxtområde med en ökande befolkning främst i orterna Västerås och Eskilstuna. Ny bostadsbebyggelse i Västerås. Massmaterial behövs för att regionen ska kunna fortsätta att expandera. Användandet av naturgrus måste minska, inga nya grustäkter bör öppnas Naturgrus är en ändlig resurs. Grusåsarna är av stor betydelse för färskvattenförsörjningen i regionen samtidigt som de har höga värden ur landskapsbildssynpunkt och för natur och friluftsliv. Bergmassor måste i ökad grad ersätta naturgrus. Berg och överskottsmassor måste också återanvändas i allt större omfattning samtidigt som användningen av alternativa material måste bli vanligare. För att öppna nya grustäkter måste starka motiv föreligga. Som sådana räknas att speciella kvaliteter efterfrågas som inte kan ersättas av alternativa material. Störningarna från verksamheten måste förebyggas Berg- och grustäkter samt annan masshantering orsakar störningar av såväl lokal som regional karaktär genom ingrepp i landskapet vid uttag och hantering av material. De dominerande störningarna i anläggningarna är buller, damm och vibrationer. Risken för skador på grundvattnet är stor om detta inte noga undersökt före en täkt tas i drift eller utvidgas. Verksamheten är också energikrävande. 8

11 Återvinningen måste öka, ett system för återvinnningsanläggningar behöver byggas upp Foto. Ballasttransport på väg Transporterna står för en stor del av störningarna. Den höga bränsleförbrukningen medför utsläpp till luften av bland annat kväveoxider, kolväten och svavel. De tätortsnära täkterna är vad det gäller grus i stort sett utbrutna. På sikt kommer förhållandet att vara det samma för bergtäkterna. Det är emellertid svårt att hitta lägen för anläggningarna utan att inkräkta på människors närmiljö och skyddade områden. I ett relativt tätbefolkat område som vår region blir detta mycket påtagligt. Bra lokalisering och utformning av anläggningarna är av stor betydelse för att störningarna ska bli så små som möjligt. Vid befintliga anläggningar kan ny teknik bidra till att minska störningarna. Återvinning av berg- och schaktmassor sker idag i liten omfattning men ökar successivt. Behovet av 5 6 platser för sådan verksamhet är stor inom regionen. Kommunernas arbete för att öka återvinningen är av stor betydelse. Inom vägsektorn som är den största användaren av grus- och bergprodukter finns stora möjligheter att använda återvunnet material. Målsättningen bör vara att så mycket som möjligt ska återvinnas. Endast undantagsvis ska massor i framtiden läggas på deponi. Därför behövs platser för mellanlagring och återvinning. Bygg- och entreprenadformer samt upphandlingsrutiner måste utvecklas så att användningen av återvunnet material prioriteras. Kunskapen om återvunnet material, dess möjligheter och begränsningar, måste öka. Vid upphandling av byggnads- och anläggnings-entreprenader måste möjligheterna att använda återvunnet material beaktas liksom masshantering. Höga transportkostnader och miljöskäl talar för att materialet ska finnas nära användningsområdet Transportkostnaden utgör en mycket stor del av den totala kostnaden för materialet. Transporterna innebär också en belastning på miljön i form av buller, avgasutsläpp och energiförbrukning. Massorna bör inte transporteras på väg mer än 2-4 mil för att hanteringen ska vara ekonomisk och miljömässigt acceptabel. Optimering av transporterna bör göras för att minska antalet tomma laster. Ökad andel av materialet bör transporteras med sjötrafik. Förutsättningar för transporter av material med järnväg bör studeras. Man bör alltid sträva efter att välja det transportsätt som är bäst ur miljösynpunkt. Det måste natur-ligtvis även vara ekonomiskt rimligt. Aros Grusförädling har en anläggning belägen i Västerås där de i mindre omfattning i dag återvinner massor. 9

12 Ansvaret för en bättre masshantering Täkt- och masshantering måste ges en mera framskjuten position där masshanteringens aktörer tydligare agerar inom sina respektive ansvarsområden. Till dessa räknas främst: Kommunerna Ansvarar för att masshanteringen finns med i samhällsplaneringen. Områden för materialförsörjning måste få plats i regionen. Detta sker genom att frågor om masshantering inarbetas i översiktsplaner och genom andra planinstrument (områdesbestämmelser, detaljplaner). Ansvarar för att mottagningsstationer för grusoch bergmaterial via sjötransport finns tillgängliga i bra kommunikationslägen. Kan genom att aktivt engagera sig driva på utvecklingen av användningen av återvunnet material bland annat genom att föregå med gott exempel. Materialproducenterna Tar ansvar för den långsiktiga hushållningen med naturgrus. Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till användningsområdet. Tar ansvar för att utveckla tekniker för minskad omgivningspåverkan. Tar ansvar för ökad återvinning Tar ansvar för att resurssnålare och renare teknik utvecklas vid sprängning, krossning och transport. Användarna Bidrar till utvecklingen genom miljöanpassad upphandling. Banverket, Vägverket, byggherrar och kommunerna med flera tar ansvar inom sina respektive områden för att utveckla användningen av återvunnet material. En låg materialåtgång vid bygg- och anläggningsarbeten ska eftersträvas. Banverket tar på sig ansvar för att möjliggöra transport av ballast till omlastningsstationer längst med järnvägsnätet. Exploatörerna och åkerierna tar i samråd med kommunerna ansvar för att det finns lägen lämpliga för omlastningsstationer och mellanlagring av massor. Länsstyrelsen Ansvarar för att de nationella och regionala målen görs kända för masshanteringens aktörer och för att följa upp att utvecklingen går åt rätt håll. Tillhandahåller kunskapsunderlag åt övriga aktörer och medverkar till kommunal samordning Ansvarar för samordningen av planeringen rörande masshanteringen mellan kommunerna inom respektive försörjningsområde. Några kommuner har god materialtillgång medan några mycket dålig, främst på grussidan men även när det gäller berg. Tar ansvar för att det här planeringsunderlaget/ dokumentet följs upp och aktualitetsförklaras minst var 4:e år. Alla Tar samordnat fram planeringsunderlag som långsiktigt beskriver behovet av täktmaterial, masshantering och återvinningsstationer (Lst samordnare). 10

13 Bakgrund till utredningen I Västra Mälardalen finns det idag inget samlat planeringsunderlag för masshushållning. Det saknas en helhetssyn och en framförhållning för uttaget av naturresurserna sand, grus och berg. Det finns inte heller någon organiserad återvinning i nämnvärd omfattning av massor. Det brytvärda gruset i vissa delar av regionen håller snabbt på att ta slut och därför måste vi skyndsamt försöka finna alternativa material och styra över täktverksamheten mot bergmaterial. Sand och grus är ändliga resurser som omfattas av miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Det ligger i samhällets intresse att samtidigt bevara och använda gruset. En sak som försvårar uttaget av grus i åsarna är att de innehåller stora mängder grundvatten som i framtiden kan komma att ligga till grund för vattenförsörjningen inom delar av Mälarregionen. Om kvarvarande grus exploateras försvinner möjligheterna till nybildande av naturligt grundvatten och möjligheten till konstgjord infiltration. De delar av åsarna som finns kvar är även värdefulla ur landskapsbildssynpunkt liksom för de biotoper som är knutna till markförhållandena på grusåsarna. Krossat berg, återvunnet material och alternativa material är ett nödvändigt alternativ till grus. Brytning och hantering av massor medför oftast omfattande störningar på miljön. Bland annat konflikter med bebyggelse, naturvärden och transporternas miljöpåverkan till/från täktområden. Även högkvalitativt berg är en begränsad resurs som på sikt kan bli en bristvara. Återvinning och alternativa material blir allt intressantare som ett komplement till täktbrytning. Det är ett nödvändigt komplement för att minska uttaget av de ändliga naturresurserna. Idag är återvinningsverksamheten närmast obefintlig. Stöd för materialhushållningsplanering finns främst i miljöbalken och plan- och bygglagen. Sex kommuner och 3 berörda länsstyrelser i Mälarregionen har ansett detta vara en strategisk fråga bl a ur miljösynpunkt och för att trygga regionens tillväxt. De initierade det här projektet under Massahanteringen måste kretsloppsanpassas och göras långsiktigt hållbar. Hushållningsaspekterna inom samhällsbyggnadssektorn är i dag viktiga men omfattar idag inte berg och grusbranschen fullt ut 11

14 Syfte och avgränsning Huvudsyftet med projektet är att skapa ett redskap för en långsiktig masshushållning i regionen För ändamålet urskiljs 3 syften som återges här bredvid. 3. Syftet med riktlinjerna är således att ge vägledning och styra upp hur regionens grusoch bergresurser ska nyttjas på kort och lång sikt för att trygga framtida behov av grus och berg. Detta innefattar hänsynstagande till andra markanvändningsområden och andra viktiga samhälleliga behov som exempelvis grundvattentäkter. Långsiktiga intressen ska alltid väga tyngre än kortsiktiga. De områden som pekas ut i planeringsunderlaget ska ha granskats översiktligt utifrån bl a andra markoch vattenanvändningsintressen och vara lämpade med tanke på bl a transportavstånd och störningar samt vara lämpade för täktverksamhet med tanke på bergkvaliteten. Detaljerade studier av områdena åvilar sedan det företag som är intresserat av att öppna täkt (görs i samband med täktansökan enligt Miljöbalken 12 kapitlet) Det har varit en strävan att ordna så att man möjliggör för massåtervinning lokalt i samverkan med kommuner och bransch. Forum för sådana frågor måste skapas i varje kommun. Planområdets avgränsning Avgränsning Planen omfattar Västerås, Hallstahammar, Surahammar, Sala, Eskilstuna och Enköping kommuner. Den behandlar huvudsakligen bergtäkter och massaåtervinning men berör även grushantering och användningen av alternativa material. Torv, morän och mineraliska massor behandlas inte. 12

15 Arbetsmetodik Arbetet har bedrivits i projektform med representanter från kommuner och länsstyrelser. Samordnare för planen har varit Västerås stad. Olika delmoment i planarbetet Materialtillgångarna i regionen har inventerats med utgångspunkt från befintliga grus- och berggrundsinventeringar (SGU:s databas). För Eskilstuna kommun har kompletterande berggrundsinventering genomförts med SGU som konsult. SGU har även bidragit till utredningen med berggeologisk expertis. Produktionsuppgifter har sammanställts av länsstyrelserna och en undersökning av konsumtionsmönster genomfördes genom en enkätundersökning till branschen Även telefonintervjuer har gjorts. En uppskattning av framtida behov gjordes. Material från andra liknande projekt runt om i Sverige samlades in och en avstämning med pågående och tidigare FoU projekt gjordes. En studie i ett geografiskt informationssystem genomfördes vars syfte var att finna områden med bra berg utan några motstående intressen. För arbetet byggdes en regional databas upp med bl a kommunernas översiktsplaner och berggrundsgeologisk data. Diskussioner hos länsstyrelse och kommuner om vilka angelägna mål och riktlinjer som behövdes i planen. Ansvar, möjligheter och problem diskuterades. Masshantering och återvinning diskuterades aktivt med branschen. Planeringsunderlaget sattes samman med mål och riktlinjer för hållbar masshantering. Utredningen var på samråd med myndigheter, massbransch och allmänhet under 2 månader och ställning togs till vissa revideringar utifrån inkomna synpunkter. Planens vidare hantering Utredningen ligger till grund för och är styrande för tillståndsgivning hos länsstyrelsen. Det är fritt för kommunerna att välja hur de vill att planen hanteras i respektive kommun. Förslagsvis behandlas den som en planeringsunderlag/ policydokument som antas av kommunen. Det är sedan viktigt att kommunerna arbetar in berörda delar i sina kommunala planer. Stat, kommun och bransch verkar för att målen uppfylls. De olika aktörernas ansvar finns klargjorda i planen. Materialtillgångar Masshushållningsplanering Överväganden/analys GIS - studie Lokaliseringar Produktion/ Konsumtion Framtida behov Mål och riktlinjer PLANERINGSUNDERLAG Planen är styrande för tillståndsgivning hos länsstyrelsen Masshushållningen i regionen är inte avklarad i och med den här planen utan det är viktigt att det aktivt bedrivs en dialog om hushållningsfrågorna och att det ges möjlighet till att initiera massåtervinningsprojekt. Massåtervinning Alternativa material Stat, kommun och bransch verkar för att målen uppfylls Planen behandlas i respektive kommun som ett planeringsunderlag som kan antas av KF Kommunerna arbetar berörda delar i sina kommunal planer. De olika momenten i utredningen beskrivs schematiskt i figuren ovan. 13

16 Täktverksamheten i regionen Produktion Förbrukningen av ballast (berg- grus- och moränmaterial) för byggnad och underhåll av bostäder och vägar uppgår normalt till ton (= 5 kubikmeter) per person och år. Den totala produktionen inom regionen har under den senaste 10 årsperioden varierat mellan 1,7 och 4,1 miljoner ton. Den kraftiga variationen i materialåtgång beror i första hand på att flera nya vägar och järnvägar har byggts ut i området. Ballastproduktionen inom planområdet är ojämnt fördelad med Västerås och Eskilstuna kommuner som största producenter medan det i Hallstahammar och Surahammars kommuner i stort sett inte förekommer någon täktverksamhet. Västerås 32,19% Surahammar 0,29% Sala 22,93% Enköping 10,42% Hallstahammar 0,08% Procentuell andel av den totala ballastproduktionen Fram t o m 1992 baserades materialförsörjningen inom berörda delar av kommuner till stor del på naturgrus (ca 95 %). I riksdagens proposition 90/91:1990 angavs att icke förnyelsebara naturresurser skulle präglas av en ansvarsfull hushållning. De mål som därefter satts upp för täktverksamheten i miljöstrategiarbetet innebär att naturgrus i allt högre grad skall ersättas med bergkross. Eskilstuna 34,09% Enligt produktionssiffrorna för 1999 framgår att andelen bergkross i regionen uppgick till drygt 50 %. Inom Sala kommun är dock andelen naturgrus fortfarande hög. Flera bergtäkter håller dock på att etableras inom Sala Hebyområdet var antalet tillståndsgivna täkter i planområdet ca 40 grustäkter och ca 5 bergtäkter. Ballastproduktionen i planområdet totalt Mängd (t/år) Övrigt Naturgrus Årtal 14

17 Ballastproduktionen i planområdet 1999 Västerås Surahammar Sala Naturgus Övrigt Hallstahammar Eskilstuna Enköping Ton Ballastproduktionen i Eskilstuna kommun Mängd (t/år) Övrigt Naturgrus Årtal 15

18 Ballastproduktionen i Hallstahammars kommun Mängd (t/år) Övrigt Naturgrus Årtal Ballastproduktionen i Enköpings kommun Mängd (t/år) Övrigt Naturgrus Årtal 16

19 Ballastproduktionen i Västerås kommun Mä ng d (t/å r) Övrigt Naturgrus Årtal Ballastproduktionen i Surahammars kommun M än gd (t/ år) Övrigt Naturgrus Årtal 17

20 Ballastproduktionen i Sala kommun Mä ng d (t/ år) Övrigt Naturgrus Årtal Av tabellen nedan framgår det att antalet tillståndsgivna grustäkter är stort särskilt i förhållande till antalet bergtäkter i planområdet. Det är dock viktigt att poängtera att många av grustäkterna är vilande och att de tillståndsgivna mängderna är små i flera av täkterna. Ytterligare bergtäkter är planerade inom kort i Sala och Västerås kommuner. Tabell. Antalet tillståndsgivna täkter i respektive kommun 1998 Täkttyp Kommun grustäkt bergtäkt moräntäkt krossanl.utan täkt industrimineral prydnadssten Totalt Sala Surahammar Hallstahammar 1 1 Eskilstuna Västerås Enköping TOTALT 42,5 5, Då brytning av grus och berg pågår i samma storleksordning 50/50 i en täkt tilldelas den 0.5 till antalet på både berg och grus 18

21 Konsumtion För att få överblick över konsumtionsmönstren för ballast i regionen och hur långt materialet förflyttas efter produktion genomfördes en konsumtionsenkät 1999 till de större ballastföretagen i regionen. De tillfrågades om vad materialet används till efter försäljning och på ett ungefär hur långt det transporteras. Hur mycket som används av stat/kommun respektive privata gick ej att få svar på. Detta kände inte täktföretagen till. Procentsiffrorna visas i tabellen nedan. De är grovt avrundade för att få en generell bild över vad materialen används till. Största delen går som väntat till vägbyggnation och underhåll av vägar. En jämförelse är gjord med den nationella statistiken. Regionen överensstämmer i stort med Sverige som helhet. Resonemang om möjligheterna att minska naturgrusbrytningen: Den del av massorna som går till betong och privatpersoner utgör idag ca 25 % av den totala konsumtionen. Det är den del där det idag krävs/behövs mest naturgrus. Om vi gör ett kvalificerat antagande att det är till de användningsområdena det idag fortfarande finns ett behov av naturgrus (vi antar att det finns ett behov idag av 5% naturgrus av den totala andelen på 10 % för privatpersoner). Det innebär att konsumtionen enbart skulle behöva vara ca 20 % naturgrus av den totala ballastkonsumtionen redan idag. De övriga % kan använda sig av bergkross. I dag ligger den på ca 50 % inom planområdet. Det här resonemanget indikerar tydligt på att vi genom ett konsekvent agerande och klar målstyrning kan nå upp till planens mål om minskad naturgrusbrytning. Resultat: Konsumtionsundersökning 1999 Användningsområde Mängd 1999 (ton) Andel (%) Tranportavstånd (km) Betong Ca 15% Asfalt Ca 60 % Förstärkning/bärlager (vägbyggnad) Järnvägsmakadam Ca 5% < 150 Lantbruk/privatpersoner Ca 10 % Fyllning (osorterat material) Ca 10% Från SGU:s officiella statistik så kan man över tiden ( ) för hela Sverige utläsa behovet för vägbyggnation ca 50 %, betong ca 15 %, fyllnad ca 15 % och övrigt ca 15 %. Användningsområden (källa SGU) Procentuell andel (%) VÄG (prel) C-län D-län U-län (70) BETONG C-län D-län U-län (10) FYLLNAD C-län D-län U-län (12) ÖVRIGT C-län D-län U-län (8) 19

22 Berg- och grustillgångar i regionen BERG Geologisk översikt I regionen finns nästan enbart urberg. Detta har skiftande karaktär från område till område beroende på olika ursprung och olika omvandlingsgrad. Det finns olika typer av graniter och gnejser, metavulkaniter, skiffrar, sandstenar, kvartsiter och urbergskalkstenar samt flera generationer av grönstenar. Det har även påträffats flera ställen med malmförande berggrund. De vanligaste bergarterna inom de inventerade områdena är, från äldre till yngre, följande: Metavulkanit (hälleflinta, leptit, leptitgnejs) Karbonatsten Metasediment (sedimentgnejs, glimmerrskiffer, metagråvacka, kvartsit etc) Urgranit (granit-tonalit förskiffrad och förgnejsad) Metabasit (metamorfoserad gabbro, diorit, diabas eller basisk vulkanit) Yngre granit (massformig) Pegmatit Diabas Sandsten De mest intressanta bergarterna för bergtäktsändamål är leptiter och medelkorniga granitoider och dioriter. Dessa har generellt låga kulkvarnsvärden* vilket ger en hög kvalitet på berget för de ändamål vi efterfrågar (bl a berg till asfalt, betong, vägar mm). De så kallade metavulkaniterna är de äldsta kända bergarterna i regionen. De kallas ytbergarter eftersom ursprungsmaterialet en gång avsattes på jordytan på land och på berggrunden. Det finns bra med berg för krossbergsändamål. Men det finns enbart ett fåtal platser med berg som har kulkvarnsvärden* nedåt 6 (områden med berg med kulkvarnsvärden 6 eller lägre är av stort regionalt intresse. I vissa fall är de även riksintressanta). De platserna finns i Västerås, Sala och Enköping. Generellt finns det ändå relativt mycket berg inom området med kulkvarnsvärden mellan Sammanfattningsvis så har regionen en god tillgång till bergmaterial av god kvalitet. Berget inom områden utan stora intressekonflikter räcker under en oöverskådlig framtid. Det är viktigt att fler bergtäkter öppnas i regionen för att möjliggöra en minskad naturgrusbrytning. * Du kan läsa om vad kulkvarnsvärde är under kapitlet Kvalitetsfaktorer för krossberg. 20

23 Översiktlig berggrundskarta för Sala,, Västerås, Hallstahammar och Surahammars kommuner. 21

24 Översiktliga bergrundskartor för Enköpings och Eskilstuna kommuner. Äldre granit-tonalit, gnejsig, vanligen åldersgnejsomvandlad Gnejs medvulkaniskt ursprung, vanligen åldersgnejsomvandlad Gnejs med sedimentert ursprung, vanligen åldersgnejsomvandlad Diabas Yngre granit och pegmatit Mälaren Eskilstuna Hjälmaren 22

25 GRUS Inom planområdet finns det tre större sammanhängande grusåsar/isälvsavlagringar. De sträcker sig i nord sydlig riktning. Från dessa utgår sedan ett antal biåsar. Från väster till öster heter de stora åsarna Strömsholmsåsen, Badelundaåsen (norr om Mälaren)/Kjulaåsen (söder om Mälaren) och Enköpingsåsen (se kartan nedan). I samtliga åsar har det under lång tid bedrivits grustäktsverksamhet. Åsarna består av ett ändligt grusmaterial. Det finns endast ett fåtal platser kvar där täktverksamhet kan bedrivas utan konflikt med motstående intressen och där man inte redan utvunnit grus. Den största konflikten gentemot täkter är grundvattenintressena. De partier av åsarna där det kan vara aktuellt att i framtiden öppna grustäkter måste genomgå en detaljerad grundvattenkartering. Utifrån den kan sårbarhetsanalyser göras som kan ligga till grund för vattenhushållningsplaner. Först då kan vi peka ut var grustäkter kan etablera sig. En grundvattenkartering är påbörjad för delar av regionen och en jordartskartering för Badelundaåsen. Till dess att behovet av grundvattenkarteringar i åsarna är uppfyllda och en vatten- hushållningsplan är framtagen bör inga nya grustäkter öppnas i regionen utan tydliga motiv och konsekvensbeskrivningar av täktens påverkan på grundvattnet. Finns det minsta risk till påverkan bör inte täkttillstånd ges. I stora delar av åsarna har det brutits grus ned till grundvattenytan. Ytterligare uttag är ofta inte möjligt pga motstående intressen. Strömsholmsåsen Badelundaåsen Enköpingsåsen Kjulaåsen 23

26 Tillståndsgivna mängder massa i regionen För att kunna styra upp mot en hållbar masshantering krävs det att det lämnas täkttillstånd i enlighet med uppsatta mål. Det finns dock fler faktorer som påverkar förbrukningen av materialen. Kommunerna har p g a grusåsarnas utbredning (läge) inte varit självförsörjande på ballastmaterial. Export och import av material förekommer mellan kommuner inom och utom regionen. Andra faktorer som påverkar materialbehovet är politiska beslut om bl a infrastruktursatsningar, möjligheten att uppnå massbalans i anläggningsarbeten och forskning och utveckling inom ballastområdet. Användningen av naturgrus och återvinningsmassor måste ske i den omfattning som redovisas i tabellerna nedan för år 2010 och 2020 för att målen i hushållningsplanen skall uppnås. Endast användningen av berg kan tillåtas variera i takt med samhällets behov av material. Målet är att förbrukningen av naturgrus år 2010 är högst ton per år i planområdet och att andelen återvunnit material är minst 10 % av ballastkonsumtionen. År 2020 är förbrukningen av naturgrus högst ton och andelen återvunnit material är minst 25 % av ballastkonsumtionen. För att underlätta framtida tillståndsgivning har en schabloniserat bild (nedan) över hur mängden tillståndsgivet material kan fördelas över tiden, fram till år 2020, för att uppsatta mål ska nås. Vi har räknat med att behovet av täktmaterial ligger konstant över tiden (med en marginell ökning). I regionen krävs det ca ton årligen. Scenario -tillståndsgiven mängd Totalt (ton) berg grus Återvinning År 1999 År 2005 År 2010 År 2015 År 2020 Årtal År 1999 År 2005 År 2010 År 2015 År 2020 Återvinning grus berg Totalt:

27 Förutsättningar för beräkning av det framtida behovet av massor De siffror och uppskattningar som görs här baserar sig på befolkningsunderlaget i de olika kommunerna och produktionsstatistik från åren Årligt behov under planperioden Årsbehovet är ca 7 ton per person och år idag. Befolkningen är idag ca personer inom utredningsområdet. Det motsvarar ett årsbehov om ca ton. Den siffran vi antagit är konstant över tiden även om det räknas med en liten befolkningsökning i Västra Mälardalen främst i Västerås och Eskilstuna delen. Av dessa 2,1 miljoner ton massamaterial tillförs regionen ett överskott om ca ton berg och grus beroende på import/export till grannkommuner. Det bryts alltså ca 2 miljoner ton inom regionen. Årsbehov i resp kommun: Västerås ton Sala ton Hallstah ton Surah ton Enköping ton Eskilstuna ton s:a ton Materialfördelning år 2010 (1000-tal ton) Kommun Totalt Berg Grus Återvunnet (10 % av tot) Västerås , ,5 Sala Hallstah Surah ,5 Enköping Eskilstuna Totalt Materialfördelning år 2020 (1000-tal ton) Kommun Totalt Berg Grus Återvunnet (25 % av tot.) Västerås Sala ,5 7 37,5 Hallstah ,5 5 27,5 Surah ,5 18,5 Enköping ,5 12,5 65 Eskilstuna , ,5 Totalt Hur länge räcker tillståndsgivna mängder (totalt inom regionen)? Här visar vi på hur mycket tillståndsgivet berg och grus det finns kvar i regionen och utifrån det uppskattar vi hur långt det materialet kommer att räcka för att tillfredsställa regionens behov. Det här ger enbart en schabloniserad bild av verkligheten som i själva verket är mer komplex än så här. T ex samspelar vår regionen med omkringliggande regioner vad det gäller utbyte av berg och grus. Kvarvarande tillståndsgivna mängder den 31 december 1999 (1000-tal ton) Kommun Totalt Berg Grus Västerås Sala Hallstah Surah Enköping Eskilstuna Totalt Totalt (%) av tillståndsg. mängd) (utan Enköping) berg 29,3 % 38 % grus 70,7 % 62 % Det totala årsbehovet i regionen beräknas som tidigare nämnts vara ca 7 ton per person och år. Det skulle motsvara ett materialbehov om maximalt ca ton per år. Om vi schablonmässigt fördelar de tillståndsgivna tillgångar som finns i regionen över planområdet skulle det innebära att tillståndsgivet material räcker totalt ca 8 år (Viss import av massor förekommer som tidigare nämnts). En sådan förenklad bild går naturligtvis inte att göra då tillgången är olika inom olika delar av planområdet och efterfrågan på materialets kvalitet är olika. Till detta ska läggas hushållningsaspekten på framförallt naturgruset. Skall vi få ned naturgrusbrytningen till hållbara nivåer de kommande åren så innebär det att tillståndsgivet bergmaterial endast räcker 3-4 år (beräknat på en produktionsandel om 70 % berg av den totala ballastproduktionen från 31/ ). Det här visar på vikten av att det öppnas ytterligare bergtäkter inom regionen. I det här planeringsunderlaget pekar vi ut ett tjugotal bergtäkts-

28 områden som är särskilt intressanta att öppna ur ett regionalt perspektiv (se kartbilaga). Vad det gäller naturgrus så räcker det under en längre tid framöver men enbart om vi hushållar med det. Om vi inte hushållar med det tillståndsgivna gruset så skulle vi optimalt få det att räcka ca 10 år men materialet är snedfördelat i regionen med mest tillståndsgivet i Enköpings kommun. Ett mer trolig scenario är att det räcker ca 5 år. En rimlig avvägning ur miljö, naturresurs och konkurrensaspekt är två till tre bergtäkter i drift per större kommun. Ytterligare grustäkter bör som tidigare nämnts endast i undantagsfall öppnas. 26

29 Framtida behov av grusoch bergmassor kommer bergkross från täkter och anläggningsarbeten att ersätta naturgruset. I takt med att alternativa material provas i allt större skala och nya normer utarbetas kommer dessa att ta en allt större marknadsandel. Foto. Bergtäkt med grundvattnet synligt. Bergtäkter är att föredra framför grustäkter även om det finns risk för skador på grundvattnet även här. Byggkonjunkturer och återvinning påverkar den framtida utvecklingen. Masshanteringen/åtgången följer byggkonjunkturens svängningar. Större behov finns exempelvis vid stora nationella och regionala infrastruktursatsningar. En basproduktion upprätthålls dock genom underhållsarbeten mm. Konjunktursvängningar är svåra att förutse och kan komma relativt snabbt vilket kräver en stor flexibilitet och stor beredskap inom masshanteringsbranschen. En annan faktor som är svår att överblicka är hur snabbt övergången till alternativa material kommer att ske. Lagar och skatter mm påverkar utvecklingen. Den brist som så småningom kommer att uppstå på naturgrusprodukter gör också att omställningen påskyndas. Det är svårt att göra en bedömning av vilken mängd massor som kommer att krävas i framtiden. Med stöd av hur produktionen sett ut de senaste 15 åren görs bedömningen att det i framtiden bör finnas en beredskap för att producera 1,5 2 miljoner ton årligen. Fördelningen mellan grus-, berg- och återvunnet material kommer att förändras. I första hand Fortsatt efterfrågan på naturgrus I princip kan naturgrus ersättas med bergkross redan idag. Det är mest en fråga om kunskap hos användaren och priset på slutprodukterna. T ex går det utmärkt att tillverka betong med krossberg men det går åt lite mer cement och vatten vilket fördyrar tillverkningen. Det finns dock vissa användningsområden där det idag fortfarande är svårt att hitta ersättningsmaterial till naturgrus. De är: Finbetong Filtersand Murbruk, putsbruk Sättsand Kabelgravar I övrigt går det alltså bra med bergkross som ersättningsmaterial. En bidragande orsak till att naturgrusuttaget idag är högt är att det för att få fram vissa fraktioner ibland krävs den dubbla mängden vid uttaget. Foto. Bergkross går att använda i de flesta sammanhang som ersättningsmaterial till grus 27

30 Kort om Kvalitetsfaktorer för krossberg Densitet är viktig hos material till betongtillverkning. Om densiteten är alltför hög (ex grönsten) uppstår sjunkning och separering i betongen. De flesta ljusa bergarter en låg densitet medan de mörka har en högre och bör undvikas vid betongframställning. Radioaktivitet bör inte vara hög i material som ska användas i samband med bostadsbyggnationer. Generell kvalitetsindelning av de vanligaste bergarterna: Bergkvaliteten är avgörande för vad berget kan få för användningsområden och om det är brytvärt. För att avgöra bergets kvalitet använder man sig av ett antal parametrar: Kulkvarnsvärde Flisighet Sprödhet Slipvärde Densitet Radioaktivitet Kulkvarnsvärde är ett värde som innehåller flera faktorer men som är vägledande för materialets kvalitet och användningsområden. Mycket god kvalitet < 9 Bra kvalitet 9 15 Dålig kvalitet 15 > Sprödhet är ett mått på bergartens slaghållfasthet. Mineralsammansättning och kornstorlek/kornfogning är de viktigaste faktorerna. Flisighet anger formen för det krossade materialet. Flisighetstal lägre än ca 1,4 betyder relativt kubiska eller runda partiklar. Slipvärdet visar bergartens förmåga att stå emot nötning. Detta är av störst betydelse för material som ska användas till ytbeläggning. Slipvärde under 1,4 är mycket bra. Ökande hållfasthet Kvartsit Porfyr Diabas Granit, gnejs Glimmerrikt berg Pegmatit Yngre sedimentbergarter 28

31 Krossberg som vägmakadam Den största andelen krossberg används i Sverige till vägbyggnad. Kraven på vägbyggnad anges i VÄG 94 som är Vägverkets standard för vägars utformning och konstruktion. Berget kvalitetsbedöms främst utifrån tekniska egenskaper som t ex förmåga att motstå skavande nötning (kulkvarnsvärde) och slagfasthet (sprödhetstal). För att erhålla en stabil vägkonstruktion bör kornen dessutom inte vara alltför flata eller listformade (kontrolleras via flishetstal). Kraven på ballastmaterialet ökar uppåt i vägkonstruktionen. Sålunda är kraven på bär och förstärkningslager relativt låga (kulkvarn < 30) medan ballasten i slitlagret på högtrafikerade vägar (mer än 7000 fordon/dygn) ska hålla hög kvalitet (kulkvarn <6). Utdraget ur VÄG 94 nedan exemplifierar kraven på stenmaterial i förhållande till fordonsmängden. Årsmedeldygnstrafik (antal fordon) Flisighetstal Kulkvarnsvärde Sprödhetstal < 500 1, , , , > , Tabell. Visar VÄG 94 krav på stenmaterial i slitlagret i relation till fordonsmängden på vägen. Sprödheten på berget är viktig vid användande till järnvägsmakadam Krossberg som betongballast Det finns inga krav på betongballastens hållfasthet. Istället använder man ett vittringsbeständigt material fritt från sulfider, sulfater och sulfosalter. Vidare kan ett eventuellt överskott av alkalier i betongkonstruktionen reagera med vissa typer av kvarts och bilda ett kiselgel som på sikt kan komma att spräcka betongkonstruktionen. En betongballast som innehåller en allt för hög halt av alkalikiselreaktiva mineral fördyrar produktionskostnaden genom krav på alkalifri cement. För att minimera halten radon i huskonstruktioner får halten inte vara allt för hög i krossberget. Krossberg som järnvägsmakadam Som järnvägsmakadam används ett krossat bergmaterial inom fraktionen mm. Ballasten ska kunna motstå spröd deformation och förbli en stabil konstruktion varför krav ställs på ballastens sprödhetstal och flisighetstal. 29

32 Så här bryter man berg borrhål (intervallsprängning) för att få bästa sprängverkan men också för att minska markvibrationerna. Normala sprängsalvor har 0,5 1 sekunds varaktighet. Varje täktområde har sina specifika egenskaper som avgör tändplanens uppläggning. En noggrann utredning och avvägning måste därför göras vid sprängning specifik för varje bergtäkt. Lastning Det lossprängda bergmaterialet lastas med grävmaskin eller hjullastare på lastbil eller truck alternativt direkt i matare utan mellantransport. Bergbrytning innehåller ett antal processteg som kan vara bra att känna till. Borrning och sågning Först tas marktäcket bort. Efter avbaningen (marktäckets borttagande) borras den del av berget upp som ska sprängas ut. Borrning sker med larvburna borrutrustningar. I en bergtäkt med en produktion på ton/år pågår borrning ca 100 dagar om året. Vid större produktion t ex 1 miljon ton/år pågår borrning omkring 200 dagar varje år. Normalt borrar man till ca 1,5 meter under pallbotten. Pallhöjden varierar mellan 10 och 40 meter och bestäms av lastningsmetod och borrstångslängder. Avstånden mellan hålen är normalt mellan 2 6 meter. Borrhålsdiametern varierar med bergets kvalitet, önskad storlek på stenarna, laddning, hänsyn till vibrationer mm. Sprängning Vanligen laddas borrhålen kraftigast i botten. Ovanpå bottenladdningen läggs en svagare sk pipladdning och överst fylls borrhålet med sand eller stenmjöl. I större bergtäkter används numera ett flytande sprängmedel som pumpas ned i borrhålen direkt från tankbil. Mängden sprängämnen som detonerar under viss tid påverkar markvibrationerna. Laddningarna kopplas samman i ett tändsystem med tidsförskjutning mellan varje enskilt Krossning Krossanläggningarna kan variera i både storlek och utförande. Storleken mäts i regel som den mängd material som krossas i verket per år. De minsta krossar bara några 100 ton per år medan de största klarar omkring 1 miljon ton per år. Krossverkens utförande varierar kraftigt från verk till verk men omfattar nästan alltid samma processteg. Stegen kombineras på olika sätt i olika verk. De minsta verken innehåller dock alltid minst ett krossteg och ett siktningssteg. Dessa kan sedan byggas på med ytterligare krossar, matare, siktar osv. I en större bergtäkt finns oftast en stationär krossanläggning med flera krossteg, normalt en käftkross som förkrossar, en eller flera konkrossar som mellankross och ofta flera mindre konkrossar som slutkross. De största verken i Sverige har inte mindre än åtta efter varandra följande krossteg. Större krossanläggning i Vändle bergtäkt 30

33 Exempel på bergkrossar Transporter Det lossprängda berget transporteras med dieseldrivna truckar eller motsvarande till förkrossen. De färdiga produkterna går antingen direkt med transportband till upplag eller transporteras med dieseltruck, hjullastare eller lastbil och tippas i upplag. De interna transporterna är omfattande. Leveranser av krossprodukter från en bergtäkt sker med lastbil. Transporterna har stor miljöpåverkan. Mängden material som lastas på varje lastbil varierar främst med avstånd mellan täkt och användare. Vid korta avstånd är genomsnittslasset ton medan det är upp till 30 ton om transportavståndet överstiger 2 mil. En tillfartsväg vid en bergtäkt med en produktion på ton/år har mellan 120 och 360 fordonspassager varje arbetsdag. Upplag Upplagen kan ofta var ytkrävande då det finns många olika fraktioner som ska lagerhållas. Förutom sprängsten, sten som ska krossas och krossprodukter, lagras även stenmjöl i upplag. Mängden stenmjöl som uppkommer vid krossning varierar med bergart och krossningssätt. Avsättningen för stenmjöl har hittills varit begränsad. Upplagen av finkorniga material, framförallt stenmjölshögar (0 2 mm) kan därför bli avsevärd i vissa täkter. Stenmjölet går främst till asfaltsframställning. Inom betongsektorn använder man även stenmjöl som bas. 31

34 Massåtervinning Avfallsmängderna från bygg- och anläggningsverksamhet ska minskas. En förutsättning är mindre byggspill, ökad selektiv rivning och större andel källsortering av restprodukter samt avsevärt ökat återbruk. För att åstadkomma ökat återbruk måste ekonomiska incitament skapas till att använda begagnat material istället för nytt, i de fall det är tekniskt möjligt. Detta i sin tur fordrar ofta nya tekniska provningsmetoder, standarder som tar hänsyn till återbruk och att relevanta juridiska och administrativa rutiner kommer i bruk. Som en nödvändig förutsättning gäller att en över tiden hållbar och geografiskt lämplig marknad också finns. Stor efterfrågan på begagnat material vid exempelvis offentlig upphandling, speciellt för mindre anläggningsentreprenader, skulle gynna en sådan marknad. Gjorda tekniska investeringar i alla storskaliga systemlösningar har avsevärd inlåsningseffekt. Det tar lång tid att fasa ut nu oönskad teknik och det inte alltid möjligt att införa ny gradvis. Den administrativa och politiska ledningen i kommuner och län, som inte motsvarar verkan av utsläpp, reningsbehov, vattentäkter och grustillgångar eller deponiönskemål samt verkliga marknader och ekonomiskt sammanhängande regioner, är också hindrande. Det behövs alltså många pådrivande åtgärder och en hel del grundläggande förändringar för att påbörja, Återvinningsanläggning för asfaltsmassor möjliggöra och stimulera en självgående och ekologiskt hållbar utveckling av byggsektorn och grus- och bergbranschen. En faktor av stor betydelse är skillnaderna i möjligheter och förutsättningar mellan sektorns få stora och många små lokala företag. Av de förra har många kommit en bit på väg i den önskade utvecklingen, men de senare utgör en ganska betydande del av marknaden (kanske nära hälften) som är svårare att nå och tar längre tid att påverka. Platser för mellanlagring behövs För att kunna hantera den framtida osäkerheten krävs en god handlingsberedskap. Det innebär att platser för mellanlagring måste finnas strategiskt placerade inom varje försörjningsområde. Där ska berg- och schaktmassor från anläggningsarbeten kunna mellanlagras, förädlas och återanvändas. Återvinningsanläggningar kan med fördel lokaliseras till befintliga bergtäkter och krossar. Ökad medvetenhet om återvinning Grus- och bergprodukter från anläggningar, t ex vägar, återanvänds idag endast till liten del i bästa fall procent. Orsakerna till det är flera. Återvunnet material kostar mer än nyproducerat. Normer och föreskrifter utgår från naturmaterialets egenskaper, miljökonsekvenser av alternativa material är otillräckligt dokumenterade och kunskapsnivån om vad som är möjligt att använda är låg. Det finns ännu inte heller något fungerande system i regionen för handel av återvunnet material. 32

35 Internet en framtida försäljningsplats för återvunna massor? Massainfo är en verksamhet som funnits några år på internet. Den drivs på kommersiell basis i syfte att återanvända mer bygg- och anläggningsmaterial. Den fungerar som en massdatabank där branschen via annonser på internet kan söka eller avyttra massor direkt på byggarbetsplatsen. Annonserna blir ett alternativ till att köra massorna direkt till deponi för schaktmassor eller att köpa massor till ett högre pris. Massorna går direkt till nya bygg- och anläggningsprojekt utan att först mellanlagras. Faller verksamheten väl ut borde det minska deponeringsbehovet. Det borde finnas underlag i regionen för den här tjänsten men än så länge fungerar den bara effektivt i Stockholmsregionen Vägsektorn har blivit mer kretsloppsmedveten Mer än hälften av allt material som produceras i regionen används inom vägsektorn. Användandet av återvunnet material är inget nytt inom vägsektorn men andelen återvunnet material är fortfarande ganska låg. Ett ökat kretsloppmedvetande inom vägbyggnadssektorn har dock medfört att återanvändningen har ökat. Vägverket använder exempelvis endast 20 procent naturgrus vid vägbyggnation. Återvinningen av asfaltsbeläggning är idag nästan 100 procentig. Asfaltsbeläggningar kan återanvändas eller återvinnas antingen direkt med mer eller mindre avancerade läggare, alternativt utläggas på väg efter blandning i verk. Uppgrävd eller riven/fräst beläggning återanvänds ofta direkt i andra vägobjekt, främst det lågtrafikerade vägtrafiknätet. Allt material i vägar och gator går i princip att återanvända. För att på ett ekonomiskt lönsamt sätt återanvända gammalt vägbyggnadsmaterial måste man i möjligaste mån separera de olika materialen redan vid upprivningen. Enklast att separera är asfaltsbundna lager med hjälp av en asfaltsfräs. Tekniken för detta utvecklas kontinuerligt samtidigt som regler och anvisningar inom vägbyggnad behöver utvecklas för att öka förutsättningarna att bättre ta tillvara de återvunna materialen. Vägverkets etappmål: Användandet av icke förnyelsebara material ska minimeras. Material i infrastrukturen ska återvinnas eller återanvändas och deponering ska i princip upphöra. År 2000 har Vägverket som mål att ballastkonsumtionen i deras sektor ska vara anpassad till vad som är långsiktigt hållbart. Anpassningen ska ske till regionala grushushållningsplaner där det finns sådana. Allt beläggningsmaterial ska återvinnas till 90 procent från och med år Inget brobetong, beläggningsmaterial eller armeringsjärn ska deponeras. Återvunnen betong får inte miljömässigt påverka omgivningen. Eftersom provning ska göras för varje projekt enligt VÄG 94 används inte betong som ersättning för sten och bergkross i dagsläget. Krossad betongs materialegenskaper, egenskaper i vägar och miljömässiga påverkan har undersökts och bevisats lämplig som vägmaterial (rapport från Boverket Betong i vägar materialstudie ). Materialegenskaperna i krossad betong är i allmänhet goda. Kornstorleksfördelningen på krossad betong till förstärkningslager godkändes enligt VÄG 94. Bärlagermaterialets kornstorleksfördelning underkändes enligt VÄG 94 då halten finkornigt material var för hög. 33

36 Krossad betong som togs fram till förstärkningsmaterial klarade alla VÄG 94:s materialegenskapskrav. Halten av tungmetaller i krossad betong skiljer sig inte nämnvärt från halten av tungmetaller i bergkross och morän. Krossad betong bör inte medföra påtagligt större miljöbelastning på omgivningen än ett konventionellt vägbyggnadsmaterial gör. Rena betongvägar byggs idag i liten skala. Erfarenheterna är dock goda men det är dyrt att bygga betongvägar. I betongvägar återanvänds inte återvunnen betong pga av ovannämnda krav. Däremot har det testats med återvunnen betong i traditionell vägunderbyggnad och i det sk förstärkningslagret. Preliminära resultat från provsträckor visar att betongkross ger högre bärighet än bergkross. Det dröjer nog inte länge innan vi får se typgodkänt återvunnet material i våra vägar Alternativ till nyproducerade grus- och bergprodukter Forskning visar på att det finns stor potential i olika typer av alternativa material och att efterfrågan på grus- och bergprodukter med all sannolikhet kommer att minska i takt med att dessa material börjar utnyttjas i all större omfattning. Exempel på alternativa material är återvunnit rivningsavfall t ex betong och sten, asfalt, bärlager från nedlagda vägar, slagg mm. Återvinning och nyttjande av alternativa material är en fråga om tradition, kvalitet och pris. Erfarenheten av att använda olika material är idag skiftande. Berg från anläggningsarbeten har man störst erfarenhet av. Schaktmassor har man också erfarenhet av att använda, främst för okvalificerade ändamål. Till en del produceras massor som kan ersätta naturgrus men det är som regel en allt för kostsam förädling. När det gäller andra restmaterial är erfarenheterna blygsamma. Kvaliteten på de material som tas fram är föremål för forskning på flera håll. Vad krävs för ökad återvinning? För att öka efterfrågan på alternativa material krävs flera förändringar. Materialen måste kunna konkurrera i pris och kvalitet med nyproducerade material och det måste finnas föreskrifter i gällande råd och anvisningar för hur de alternativa materialen får användas. Ett sätt att öka efterfrågan är att i upphandlingar kräva att återvunnet material används. Ett förslag är därför att kommuner, Vägverket med flera beställare systematiskt inarbetar detta i sina förfrågningsunderlag. Priset har stor betydelse Priset på alternativa material påverkas av var de kan bearbetas och hur komplicerade metoder som krävs för att producera efterfrågade produkter. I priset får även den alternativkostnad som hade uppstått om det alternativa material hade transporterats till deponi för schaktmassor är deponiavgiftsbelagda om de är orena. Strategisk placering minskar transportkostnaden Transportkostnader för material till vägbyggen mm utgör en stor del av kostnaden för materialet. Centralt placerade anläggningar för återvinning i försörjningsområdena minskar transportkostnaderna. Miljö- och kvalitetskriterier Nuvarande regler inom bygg- och anläggningssektorn är utformade utifrån naturmaterialets förutsättningar. Med många av de alternativa materialen kan man uppnå samma resultat. För att det ska bli möjligt att i större omfattning använda alternativa material måste kriterier tas fram dels från miljösynpunkt och dels från kvalitetssynpunkt. Testmetoder, standarder, normer och så vidare som visar i vilka sammanhang olika alternativa material är lämpliga att använda behöver utarbetas. 34

37

38 Branschens förhållningssätt Avfall från bygg och anläggningsverksamhet skall minska i volym. Avfallsdeponering ska minska och restprodukter användas marknadsmässigt och miljömässigt optimalt. Allmänna mål och medel Kompetens och utbildningsnivån hos alla verksamma i branschen ska kontinuerligt förbättras vad gäller sektorns miljöpåverkan och inverkan på människors hälsa. Företags-, byggproduktsmedel Sektorns dokument, avtal, standarder och beskrivningar, system samt organisation och administration utformas så att verksamhet bedrivs med kontinuerligt ökande miljöhänsyn och kretsloppsanpassning. Myndighetsrelaterade medel Miljökonsekvenserna av alla täkter och större bygglovpliktiga åtgärder ska beskrivas. Offentliga byggherrars upphandling, fastighetsförvaltning och entreprenadverksamhet ska var miljömässigt föredömlig. Sektorns myndigheter ska vara certifierade miljö- och kvalitetsmässigt. Återvinning av rivningsavfall Under ett år frigörs drygt ton betong från bygg och rivningsverksamhet. Största delen hamnar i deponier eller i fyllnadstippar. Utländska erfarenheter och svenska forskningsrapporter indikerar att betong från rivningar av hus kan användas som vägbyggnadsmaterial, dvs obundet bär- eller förstärkningslager, efter bearbetning. I vägverkets norm VÄG 94 räknas betong som en restprodukt. Därmed måste det bevisas att betong har minst lika bra materialegenskaper som konventionellt vägbyggnadsmaterial. Återvunnen betong kan även omarbetas och användas till nya byggnader. Det pågår omfattande forskning på området och det finns mycket dokumenterat. Det är viktigt att man kontrollerat att den återvunna betongen inte innehåller några gifter så att man bygger in dolda problem i de nya byggnaderna. Vi går inte in mer i detalj på återvinning av rivningsavfall i den här planen utan hänvisar till pågående forskning. En allmän avsiktsförklaring för sektorns del: Berg- och grusbranschen och byggsektorn ska stegvis genom produktutveckling, tillverkning, projektering samt transporter och vid allt bygg-, förvaltnings- och rivningsarbetet sträva efter att begränsa framtida miljöproblem. Sektorns påverkan på mark, vatten och luft samt energianvändning ska vara minsta möjliga. Detta åstadkoms genom - Ökad kretsloppsanpassning av verksamhet och byggnadsverk/anläggningar - Genom uttag och användning av ändliga resurser minimeras 36

39 Tillståndsprövning av täkter Det krävs tillstånd av Länsstyrelsen för att bedriva täktverksamhet. Den prövning som sker enligt 12 kapitlet miljöbalken avser verksamhetens totala miljöpåverkan. Prövningen var tidigare uppdelad mellan naturvårdslagen och miljöskyddslagen. En tillståndsansökan måste föregås av ett Tidigt samråd med myndigheter och närboende. Vid det tidiga samrådet ska Länsstyrelsen bl a bedöma om den planerade verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Vid tillståndsprövningen skall behovet av täktmaterialet vägas mot de skador på djur- och växtliv och på miljön i övrigt som täkten kan orsaka. Även miljöbalkens syfte och mål i 1 kapitlet och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken ska beaktas. Den planerade verksamhetens påverkan och effekter på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö samt hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt ska beskrivas och bedömas i en miljökonsekvensbeskrivning. Den ska alltid ingå i en ansökan om täkttillstånd. Lagstiftning Täktverksamhet har sedan 1965 reglerats i lag främst genom bestämmelser i naturvårdslagen. Sedan 1989 var de större bergtäkterna även tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft i Sverige. I balken samlas ett flertal miljölagar, däribland naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Miljöbalken innebär att hänsynskraven på täktverksamhet vidgas. Myndigheterna får mer frågor att ta ställning till i sitt arbete med t ex prövning av ansökan av tillstånd. Men samtidigt skruvas kraven upp på verksamhetsutövaren. Det är de som ska visa att verksamheten inte är skadlig för miljö och hälsa och att täkten innebär god hushållning med naturresurserna. Miljöbalken I miljöbalkens portalparagraf slås fast att miljöbalkens mål är att främja en hållbar utveckling. I balken införs bindande regler tänkta att skapa förutsättningar för ett ekologiskt hållbart samhälle (de allmänna hänsynsreglerna i kap 2). För att ge målet om hållbar utveckling ett mer handfast innehåll kopplas balken till de miljöpolitiska målen (se målkapitlet). De miljöpolitiska målen kan därmed sägas konkretisera vad riksdagen anser vara ett hållbart samhälle. Täkttillstånd till bergtäkter ges med stöd av miljöbalken 37

40 Miljöbalken pekar på hur arbetet med prövning och tillsyn av täkter ska gå till. Handhavandet kan sammanfattas i följande punkter: Tillståndsprövningen är sammanhållen för hela täktverksamheten vars totala miljöpåverkan prövas vid ett tillfälle. De allmänna hänsynsreglerna ska beaktas. Alla ansökningar ska innehålla en MKB, vars innehåll och process fastslås. Det finns ett demokratiskt förankrat inflytande genom samrådsförfarandet i MKB-processen. Det finns en tydlig avvägningsregel mellan behovet av materialet och skadorna på miljön. Tillstånd kan inte lämnas om livsbetingelserna för vissa djur- eller växtarter kan befaras försämras. Vid tillståndsprövning ska hänsyn tas till följdverksamheter. Hänsyn ska tas till eventuella miljökvalitetsnormer vid prövning och tillsyn. Länsstyrelserna ges möjlighet att förordna om tillståndplikt för husbehovstäkter av naturgrus och morän. Miljödomstolen är överprövningsmyndighet. Kort om de allmänna hänsynsreglerna Hänsynsreglerna gäller för all täktverksamhet. Reglerna återfinns i miljöbalken kap 2 och är rättsligt bindande. Här återges reglerna: Kunskapskravet En grundläggande förutsättning för allt miljöarbete är kunskap om vilka problem som finns och om hur de ska lösas. Det är verksamhetsutövarens skyldighet. Försiktighetsmått Verksamhetsutövaren ska vidta de försiktighetsmått som behövs för att undvika olägenhet eller skada för människors hälsa eller miljö. Detta avser inte bara miljöstörningar som exempelvis buller eller vattenföroreningar, utan även sådant som utarmande av värdefulla kultur- och naturmiljöer eller den biologiska mångfalden, eller miss- hushållning med naturresurser, energi eller material. Regeln gäller inte bara fastighetsanknutna täktverksamheten. Bästa möjliga teknik- För yrkesmässig verksamhet ska bästa möjliga teknik användas. Tekniken måste från teknisk och ekonomisk synpunkt vara industriellt möjlig att använda inom branschen. Den behöver inte vara tillgänglig i Sverige. Lokalisering- Platsen för täkt ska vara lämplig med hänsyn till balkens mål (1:1 MB) och dess hushållningsbestämmelser (3 och 4 kap MB). Platsen ska också väljas så att täkten kan bedrivas med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö. Hushållning och kretslopp- Den som bedriver täktverksamhet ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. När det gäller sådana material som till största delen tas ur täkter finns det i samhället många platser där alternativa ersättningsmaterial uppkommer. En betydande del av dessa material kan användas för kvalificerande ändamål. I många fall kan dock mellanlagring, sortering och krossning behövas. Avvägning- En avvägning måste göras där nyttan av försiktighetsmått som t ex skyddsåtgärder jämförs med kostnaderna för dem. Proportionen mellan nyttan de gör och kostnaderna för dem får inte vara orimliga. Ansvar- Om en skada eller olägenhet för miljön uppstår så är det den som bedrivit verksamheten som ansvarar för att den avhjälps. Ansvaret kvarstår till dess att skadan åtgärdats. Stoppregeln- Verksamheter får inte bedrivas som har oacceptabla följder. 38

41 Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom rådgivning, information och liknande verksamhet skapa förutsättningar för att balkens ändamål ska kunna tillgodoses. Naturvårdsverket är ansvarig för tillsynsvägledning för täktverksamhet. Grundläggande hushållningsbestämmelser (3 och 4 kap MB) Huvudregeln är att mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är bäst lämpade för med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges en sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Stora mark- och vattenområden som inte alls eller enbart obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljö ska så långt som möjligt skyddas från åtgärder som kan skada områdenas karaktär. I områden av riksintresse är skyddet absolut. Materialåtervinningsanläggningar Anläggningar för återvinning, sortering, omlastning, mellanlagring eller deponering är miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap miljöbalken. Verksamheten är beroende på storlek antingen tillståndpliktig eller anmälningspliktig. Anläggningen kan även beröras av Plan- och bygglagen då det kan bli aktuellt med marklov/bygglov. Tillsyn Tillsyn enligt miljöbalken ska syfta till att säkerställa att balken samt föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som meddelats med stöd av balken efterlevs. Tillsynsmyndigheten ska kontrollera efterlevnaden av dessa och vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Tillsynsmyndigheten som antingen är länsstyrelsen eller den kommunala miljönämnden ska kontrollera att efterlevnaden av dessa och vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Länsstyrelserna har det operativa tillsynsansvaret för alla täkter oavsett om de är tillståndspliktiga. Tillsynen gäller såväl naturvård som miljöskydd. Ansvaret får överlåtas till kommun om överenskommelse görs. Kommunerna har alltid tillsynsansvar över hälsoskydd och miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap miljöbalken som inte kräver tillstånd enligt samma kapitel. Plan- och Bygglagen Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om lovprövning för olika åtgärder till exempel vid anordnande av upplag för mellanlagring av massor samt schaktning och fyllning. I 2 kap 1 PBL anges att mark- och vattenområden ska användas för de eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vid planläggning och ärenden för bygglov och förhandsbesked ska bestämmelserna i 3 och 4 kap MB tillämpas. Enligt 5 kap 3 MB ska miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning. Översiktsplan Enligt PBL ska alla kommuner ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. Den ska i stora drag ange hur mark- och vattenanvändningen ska vara och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Den ska också redovisa de allmänna intressen som bör beaktas vid olika beslut, samt hur kommunen avser att tillgodose de redovisade intressena och iaktta gällande miljökvalitetsnormer vilket väger tungt vid beslut i tillståndsärenden. Översiktsplanen är inte bindande men ska vara vägledande för beslut som rör markoch vattenanvändningen. 39

42 Om lämpliga områden för eventuella framtida bergtäkter, anläggningar för återvinning mm säkras i planeringen ökar möjligheterna att i den fortsatta tillståndsgivningen undvika andra mindre lämpade lokaliseringsalternativ. Kommunen bör således i översiktsplan ange de områden som lämpar sig för den här typen av verksamhet och deras krav på skyddszoner. Översiktliga konsekvenser för täktverksamheten bör också redovisas samt de restriktioner som den medför för omgivande markanvändning Detaljplaner och områdesbestämmelser Genom detaljplaner och områdesbestämmelser har kommunen möjlighet att reglera markanvändningen i detalj. T ex kan skyddszoner eller utfartsvägar mm låsas i ett fast läge så att störningarna från verksamheten minimeras. Lov Byggande av byggnader och anläggningar kräver generellt bygglov. Det krävs rivningslov när de ska rivas. I rivningslovet kan kommunen ställa krav på att rivningsavfallet ska återvinnas. Det förutsätter att det finns sorteringsanläggningar och avsättning för materialet. Konkurrenslagstiftningen Konkurrenslagen (1993:20), KL, har som syfte att främja en effektiv konkurrens, vilket är en förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. En effektiv konkurrens innebär att samhällets samlade resurser används på ett effektivt sätt och är till nytta för konsumenterna bland annat genom att priserna pressas och utbudet av varor och tjänster breddas. Länsstyrelsen ska verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna. Vid prövning kan konflikt uppstå mellan olika motstående intressen. Av hushållningsskäl och naturvårdsskäl är det önskvärt att så få täkter som möjligt är öppna samtidigt och att naturresurserna utnyttjas effektivt. Konkurrensintresset gynnas däremot av att det finns flera aktörer på marknaden och därmed ett större antal täkter öppna samtidigt. Vid en konflikt ska olika intressen vägas mot varandra och det som väger tyngst ska vara vägledande för beslut. 40

43 Planöverväganden Omgivningspåverkan Foto. Täkter innebär stora intrång i naturmiljön Täkter och anläggningar där masshantering sker har stor omgivningspåverkan. Anläggningarna i sig medför stora ingrepp i miljön. De dominerande störningarna är buller, vibrationer och damning. Transporterna till och från anläggningarna medför ofta störningar för omgivningen. Omgivningspåverkan utgör en viktig del vid prövning och lokalisering av anläggningarna. I tillstånden finns i allmänhet regleras hur omgivningspåverkan ska minimeras och vilka riktvärden som gäller. Buller är generellt sett besvärligt att begränsa och det är därför viktigt att risken för bullerstörningar uppmärksammas redan vid lokaliseringsprövningen. Buller och vibrationer Ett flertal av de täkter som idag är i drift i regionen ligger ofta i närheten av samhällen eller bostadsbebyggelse. Erfarenhet har visat att buller från borrning, lastning, krossning och skutknackning (sönderdelning av stenblock) samt från transporter upplevs som störande. Dessa moment förekommer kontinuerligt vid bergtäktverksamhet men förekommer även vid grustäkter och anläggningar för återvinningsverksamhet. Vanligtvis är det möjligt att dämpa bullret från en verksamhet till nivåer under Naturvårdsverkets riktlinjer för buller (Naturvårdsverket, branschfakta berg- och krossverk 1996) på avstånd mer än 200 m från en anläggning. Men det beror i hög grad på rådande lokala förhållanden, vindriktning mm. Ett rekommenderat skyddsavstånd till bostäder är 500 m enligt Boverkets Allmänna råd 1995:5. Vi har dock erfarenhetsmässigt lärt oss att även om man håller 1000 m som skyddsavstånd så blir det klagomål och störningar. Vi har eftersträvat en skyddszon på 1000 m till samlad bebyggelse i vår studie. När det gäller sprängning bedöms störningarna inte vara lika uttalade, då ljudet är mycket kortvarigt samtidigt som kringboende förvarnas strax innan. Ett problem i samband med sprängning är dock de markvibrationer och luftstötvågor som uppstår. Det saknas rekommendationer för vibrationer för sprängning när det gäller störningar för människor, däremot finns riktvärden med avseende för risken för skador på byggnader. Utdrag ur bättre plats för Arbete Grus- eller bergtäkter innebär ofta djupa ingrepp i markytan, vilket i vissa fall kan påverka grundvattenförhållandena och därmed markens bärighet och rasskredsbenägenhet. Sprängningar med de stötar och vibrationer som uppstår i marken kan också påverka markens egenskaper. Det innebär att hänsyn måste tas till rådande geologiska förhållanden bl a vid öppnande av ny täkt. Lastning av bergmassor är en bulleralstrande verksamhet 41

44 Ingrepp i miljön I samband med täktansökan måste alltid redovisas en plan för hur området ska efterbehandlas när täkten avslutats. För grustäkter brukar alternativet vara skogsplantering eller sjö om uttaget skett under grundvattenytan. Det finns även exempel där grustäkter övergår till industrimark eller mark för bostäder. I dessa fall kan grusuttagen planeras och anpassas med hänsyn till detta. För bergtäkter är det generellt sett svårare att finna bra efterbehandlingsalternativ. Det är dock fullt möjligt att göra attraktiva sjöar om man anpassar kanterna, dvs de blivande stränderna med tanke på detta. Andra möjliga alternativ är anpassning för industrimark eller återfyllning till ursprunglig nivå. Konflikt med andra markanvändningar Ett annat problem med anläggningar för masshantering är att de ofta kommer i konflikt med andra markanvändningsintressen exempelvis närrekreationsintressena. Det är svårt att finna lägen för anläggningar utan att inkräkta på skogsområden av lokal eller regional betydelse för allmänhetens friluftsliv. Mer långtgående villkor beträffande till exempel buller kan bli aktuella för anläggningar inom sådana områden. Foto. Ofta återfinns det för landskapet i övrigt ovanliga naturbiotoper på grusåsarna. Här nedan ses ett tallskogsparti. Foto. Gammal grustäkt (Gropen i Hökåsen) där det brutits under grundvattenytan som idag används som badsjö. Ett bra exempel på god efterbehandling. Foto. Gammal bergtäkt i Tortuna som efter återställning används som fiskodling och badsjö. 42

45 Damm Damm alstras vid borrning, sprängning, krossning, materialupplag och transporter. Damning kan begränsas genom inkapsling och bevattning. Pris och Transportavstånd Föroreningar Bergmassor från anläggningsarbeten kan i de allra flesta fall återanvändas i andra anläggningsarbeten. Sprängberg kan dock vara förorenat med sprängmedel och kan innehålla betydligt mycket mer kväve än berg från bergtäkt. Det finns därmed risk för urlakning av kväve till omgivningen som kan ställa till problem vid mellanlagring. Rutiner behöver utarbetas för kontroll av föroreningar i schaktmassor som ska återanvändas eller återvinnas. Sprängstensmassor från berggrund med höga radonhalter bör hanteras med viss försiktighet. Det gäller bland annat om massorna används som utfyllnad vid bostadsbebyggelse. Masshantering är energikrävande. Inom en täkt åtgår bränsle till maskinparken som består av dumprar, lastbilar, gräv- och lastmaskiner samt utrustning för krossning och sortering. Transporterna till och från anläggningarna utgör en stor del av verksamheten. Förbrukningen av diesel för lastbilar är drygt 3-5 liter per mil. Bränsleförbrukningen vid masshanteringsanläggningarna medför utsläpp till luft av i första hand kväveoxider, kolväten, svavel och koldioxid. Se även resonemanget kring pris och transportavstånd i nästa stycke. Täkter kräver en närhet till tätorter för att bli lönsamma. Priset på berg och grusprodukter beror på materialkvalitet och transportavstånd. Priset på fyllnads- och väggrus ligger på mellan kr ton och för singel samt mur- och putssand mellan kr per ton. Priset på krossprodukter (makadam) ligger mellan kr per ton. Volymen har stor betydelse vid prissättningen. Till detta kommer transportkostnader på mellan 1 och 3 kronor per ton och kilometer (1998 års prisnivå). De här kostnaderna och miljöskäl gör att man vill minimera transporterna. Utifrån vår intervjurunda med branschen har vi sett att materialet kan transporteras max mellan 2 4 mil för att det ska vara lönsamt. Undantaget är utmärkt material av exempelvis bergkvalitetsklass 1 som kan transporteras upp till 7 mil eller mer om det är via järnväg. Stora sjötransporter med massor kan på sikt även komma att bli kostnadseffektiva. Foto. Massaanläggningarna har stora maskinparker som innebär föroreningar till omgivningen. 43 Som underlag för vår lokaliseringstudie har vi arbetat med max avståndet på 3 mil resp 7 mil beroende på bergkvalitet. Det visade sig dock snabbt att de avstånden i stort täckte in hela planområdet. Vi har även strävat efter att nya täkter ska ligga max 1 2 km från större vägnät (länsvägar och riksvägar) för att inte behöva lägga ned resurser på att anlägga ny väg till täktområdet.

46 Grundvatten Vi pekade tidigt i projektet på vikten av att de grusåsar där det finns möjlighet att bryta grus grundvattenkarteras på en detaljerad nivå (skala 1: : Utifrån den karteringen kan man sedan ta ställning till sårbarheten i åspartierna och ta fram en vattenhushållningsplan. Det är först då vi kan ange var det är lämpligt med grustäkter. I dag kan det endast beviljas täkttillstånd i undantagsfall om det tagits fram ett ordentligt planeringsunderlag som visar att det inte finns risk att grundvattnet skadas. Försiktighetsprincipen i Miljöbalken skall tillämpas. SGU har efter diskussioner med kommunerna i regionen påbörjat en detaljerad grundvattenkartering för delar av Västra Mälardalen. Sala och Enköpings kommuner ingår inte i den karteringen. En jordartskartering är planerad för Badelundaåsen. Försiktighetsprincipen i Miljöbalken skall alltid tillämpas. På flera platser runt om i regionen pågår det täktverksamhet inom eller i närheten av vattenskyddsområde. Vi behöver ett bättre underlagsmaterial för att klargöra hur det här påverkar grundvattnet. Försiktighetsprincipen ska alltid gälla vid tillståndsprövning. Uttaget av berg men framförallt uttaget av naturgrus kommer ofta i konflikt med grundvattenintressena. Kunskapsbasen om grundvatten är ofta låg hos länsstyrelsen och kommunerna vad det gäller möjligheten att bryta material i områden med stora grundvattenflöden. Man kan inte bortse från grundvattenfrågorna vid planering av uttag av berg- och grusmaterial. Det är framförallt vid uttag av grus i åsarna konflikterna är störst. Det finns ofta stora grundvattenflöden i åsarna och inte sällan finns det grundvattentäkter eller konstgjord infiltration i åspartierna. Bland riskerna är minskad vattenmängd, sämre vattenkvalitet, risk för att föroreningar tränger ned till grundvattnet när det skyddande jordtäcket tas av mm. De orörda åsar som finns kvar är även värdefulla för att möjliggöra framtida konstgjord infiltration. Konkurrens Länsstyrelsen ska möjliggöra för flera aktörer på massamarknaden. Det står ofta i strid mot hushållning och miljöintressen. Allt för många täkttillstånd leder ofta till en sämre hushållning av naturresurserna. När det gäller bergtäkter har vi i det här projektet diskuterat att det är lämpligt med som mest 2 3 bergtäkter i en kommun. Kommunerna har inget ansvar för att upprätthålla konkurrens. 44

47 Kommunkartor med lämpliga områden för bergtäkter och masshantering Täktverksamhet/masshantering ska i första hand bedrivas i områden utpekade på kartbilagorna. Markerade områden är översiktligt bedömda som lämpade för bergtäkter utifrån ett antal översiktliga kriterier bl a bergkvalitet och motstående intressen. Urvalet av områden lämpliga för bergtäkter baseras på en analys i ett geografiskt informationssystem. Analysen bygger på att vi undvikit områden med motstående intressen till täktverksamhet (se till höger) och letat områden där vi vet det finns brytvärt berg eller kan anta att det finns. Det är viktigt att trycka på att vi enbart undersökt områden ur ett översiktligt plan- och bergkvalitetsperspektiv. Man ska använda våra rekommendationer som en fingervisning om var kommun och stat kan tänka sig ha täktverksamhet och var det kan finnas bra berg. Sedan måste den som vill öppna täkt gå vidare och i miljöbalksprövningen visa att täkten inte medför några störningar och att även övriga intressen som vi inte tittat på i det här översiktliga skedet inte påverkas. Täktintressenten måste även i vissa fall gå vidare och göra detaljerade berggrundsundersökningar. De motstående intressen vi tagit hänsyn till kan ni se i listan till höger. Det här dokumentet ska ses som ett översiktligt planeringsunderlag och policydokument. Ansvar - vem ska leta berg? Samhället eller branschen? Datamängder vi använt oss av för att leta lämpliga täktområden: SAMHÄLLSDATA Riksintressen för friluftsliv Riksintresse för kulturmiljövård Riksintresse för naturvård Område med geografiska riktlinjer (MB) Naturvårdsplanen Nationalparker Naturreservat Våtmarksinventeringen Natura 2000 områden Riksintresse för väg Riksintresse för järnväg Tätorter och småorter Kommunala kommunomfattande översiktsplaner (områden viktiga ur ett kommunalt perspektiv t ex friluftsområden, kulturmiljöer, tysta områden mm har tagits med i en dialog med kommunen) Skyddsområde för vattentäkter Samlad bebyggelse (digitaliserat 1999 efter informationsinhämtning i kommunerna) Samtliga data ovan är erhållna av länsstyrelserna och kommunerna. GEOLOGISK DATA Jordartskartan 1: Hydrogeologiska kartan 1: (delvis ny digitalisering) Bergkvalitetskartan 1: Berggrundsinventeringar (befintliga och kompletterande) Produktionsstatistik (brytning av berg och grus) Samtliga data ovan är inköpta av SGU. UNDERLAGSKARTA Röda kartan (vektor) Gröna kartan (raster) Stat Kommun Myndigheter Vi möts halvvägs Bransch Kartmaterialet är erhållet av länsstyrelserna. EGNA DATA 1000 m skyddsavstånd till tätort/småort/samlad bebyggelse Max 3 mil till avsättningsort Max 2000 m till större vägnät Okulärt undvikit enstaka bebyggelse närmare än 500 m (gröna kartan) Övrigt: - Ängs- och hagmarksinventeringen 45

48 PRINCIPSKISS Underlag till GIS-analysen Motstående intressen riksintressen naturreservat kommunala planer bebyggelse mm Berggrundsgeologisk information bergkvalitetskartan berginventeringar hydrogeologi SGU - konsult skyddsavstånd transportavstånd kommunintervjuer Underlagskarta Datafångst Så här gick vi tillväga för att leta lämpliga platser för bergtäkter Vi använde oss av ett geografiskt informationssystem där vi lagrade data och genomförde våra analyser. Resultatet blev ett antal områden översiktligt bedömda som lämpliga för bergtäkter. De redovisas i kartbilagorna. Lagring, ajourföring Analys Sökning Visualisering 46

49 Kartbilagorna med bergtäktsområden innehåller 3 typer av områden. 1) Platser med motstående intressen (enligt listan på föregående sida). Dessa områden markeras som grå zoner. Täkttillstånd medges endast i undantagsfall eller om etableringen överensstämmer med våra mål. 2) Platser utan översiktliga motstående intressen (enligt listan på föregående sida). Här har kommun/stat generellt inget emot att en bergtäkt tas upp för diskussion. Vi känner i dagsläget inte till hur bergkvaliteten är i området. 3) Områden utan översiktliga motstående intressen (enligt listan på föregående sida). Här vet vi eller kan anta att det finns brytvärt berg. Hit ser kommun/stat att bergtäkter i första hand öppnas. Översiktskartan över regionen redovisar enbart Typ 3 områden PRINCIPSKISS Spelregler inom territoriet för bergtäktsetableringar Kommuner Länsstyrelser och övriga myndigheter Rutan symboliserar planområdet Platser utan översiktliga motstående intressen - och där det finns berg med bra bergkvalitet (översiktligt bedömt) 1. Platser med motstående intressen - täkttillstånd medges endast i undantagsfall eller om etableringen överensstämmer med målen i planen Platser utan översiktliga motstående intressen 47

50 se separat bilaga 48

51 Områdesbeskrivning av kartbilagorna BERG Områdena är valda med utgångspunkt från en avstämning gentemot motstående intressen (se föregående kapitel) och bergkvaliteten. Det finns generellt 3 bergkvalitetsområden till grund för utredningen. Samtliga utvalda områden har hög hällfrekvens. De tre kategorierna är: 1) Områden som utpekas som lämpliga för bergtäkt i bergkvalitetskartan (bergkvalitetsklass 1 och 2 se nedan). 2) Områden som berginventerats. 3) Områden där berggrundgeolog bedömt att det kan finnas brytvärt berg utifrån analoga översiktliga berggrundskartor (OBS enbart en kvalificerad bedömning). Kort om Bergkvalitetskartan Ca 35 prov per blad om 25 x 25 km Bergkvalitetsklasserna baseras på: - Kulkvarnsvärde - Los Angeles tal - Punktlastindex övriga analyser: - petrografisk analys - strålning Med utgångspunkt från de analyser som gjorts på olika platser och som ansetts väl representera bergmassan har man gjort en ytmässig tolkning av berggrunden. Tolkningen kan endast anses som en vägledning om den underliggande bergmassans kvalitet. Detaljundersökningar måste till innan prospektering. Områdesbeskrivningar kommunvis (beskrivningen avser bergkvaliteten enligt resonemanget ovan) Eskilstuna kommun Kommentar Områdesbeteckning 601 Tämligen god till tämligen dålig kvalité. Kulkvarnsvärde runt 16. Berginventering finns*. 602 God bergkvalité. Kulkvarnsvärde ca Berginventering finns*. 603 God bergkvalité. Kulkvarnsvärde ca Berginventering finns*. 604 Troligtvis brytvärt berg (tolkat av geolog utifrån berggrundskartan) 605 Troligtvis brytvärt berg (tolkat av geolog utifrån berggrundskartan) Kräver samråd med försvarsmakten före detaljprojektering. 606 God bergkvalité. Kulkvarnsvärde ca Berginventering finns*. 607 Troligtvis brytvärt berg (tolkat av geolog utifrån berggrundskartan) Kräver samråd med försvarsmakten före detaljprojektering. 608 God bergkvalité. Kulkvarnsvärde ca Berginventering finns*. Kräver samråd med försvarsmakten före detaljprojektering. 609 Troligtvis brytvärt berg (tolkat av geolog utifrån berggrundskartan) Kräver samråd med försvarsmakten före detaljprojektering. 610 Troligtvis brytvärt berg (tolkat av geolog utifrån berggrundskartan) Fet stil områden som i första hand bör tas i bruk för bergtäktsverksamhet. Dessa har ansetts intressantast ur ett transport och bergkvalitetsperspektiv. * Krossbergsinventering i Eskilstuna kommun januari 2000 ( /99) SGU 49