Till Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Transkript

1 R 4282/ Till Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 11 maj 1998 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Bulvaner och annat, SOU 1998:47. Med anledning härav anför advokatsamfundet följande. Sammanfattning Sveriges advokatsamfund (advokatsamfundet) har i sammanfattning följande uppfattning om betänkandets lagförslag. Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag om en utvidgad tillämpning av brottsbalkens medverkansansvar. Advokatsamfundet avstyrker vidare förslaget till ändring i kreditupplysningslagen och därav föranledda författningsändringar. Föreslagna ändringar i aktiebolagslagen, som avser regler om kompetensprövning av styrelseledamot och verkställande direktör jämte straffsanktionerandet av val, i otillbörligt syfte, av sådan styrelseledamot eller verkställande direktör som inte uppfyller angivna krav m m, tillstyrkes. Advokatsamfundet avstyrker däremot förslaget om registreringskrav för s k generalfullmakt. Advokatsamfundet tillstyrker föreslagna ändringar i rådgivningslagen och bulvanlagen, med undantag av det förslag till utvidgad myndighetskontroll som framlagts i sistnämnda förslag. Advokatsamfundets uppfattning redovisas närmare nedan, under rubrik av respektive författningsförslag.

2 2 1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag. Den föreslagna lagändringen är oförenlig med grundläggande principer på straffrättens område. För att en handling skall utgöra brott, skall straffbudets objektiva rekvisit vara täckta av uppsåt, eller i förekommande fall av oaktsamhet (brottsbalken 2 kap 1 ). Den handlande skall ha möjlighet till ett val, att utföra eller inte utföra en viss brottslig handling. Såvitt gäller medverkansansvar enligt brottsbalken 23 kap 4, skall den som dömes för medverkan till ett brott ha samma valmöjlighet, att främja eller icke främja ett visst brottsligt beteende, alltså måste främjandet avse ett visst för den medverkande känt handlande. Denna s k täckningsprincip, tillåter enligt advokatsamfundets mening inga undantag. Utredningens förslag innebär ett avsteg från täckningsprincipen. Det innebär att den handlande, för all del med uppsåt att främja brott i och för sig, medverkar till ett styrelseval eller utfärdar en fullmakt. Vederbörande förutsättes dock inte behöva känna till vilket brott som må förövas. Han vet inte heller att brottslig gärning överhuvudtaget kommer att äga rum. Vederbörandes brottslighet är beroende av någon annans helt självständiga göranden och låtanden. Medverkansbrottet kan fullbordas mer eller mindre lång tid efter det klandervärda behörighetslämnandet och om eller när, är utanför den medverkandes kontroll. Regeln synes närmast kriminalisera det förhållande som kallas subjektivt överskott, en brottslig ambition, som inte motsvaras av ett brottsligt handlande. En sådan ordning är oacceptabel såsom oförenlig med straffrättens fundamentala principer. Advokatsamfundet anser att gällande regler om medverkan till brott är tillräckliga, även i nu ifrågavarande avseende. Om någon bemyndigar en person att företräda en juridisk person och därigenom med subjektiv täckning främjar ett brott, torde medverkansansvar även enligt nu gällande lagstiftning kunna komma i fråga. 2. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag. Den föreslagna ordningen, om offentliggörande av uppgifter om en enskilds brottsliga förflutna, utgör ett avsevärt intrång i den grundlagsskyddade personliga integriteten. En restriktiv lagstiftning tillåter att sekretessen bryts endast när starka skäl, huvudsakligen i samhällets intresse, motiverar detta. Skälen till att inom ramen för kreditupplysning, vars huvudsakliga och möjligen enda syfte är att utgöra underlag för affärsmässiga överväganden och beslut, offentliggöra sådana uppgifter om den enskilde, väger inte tillräckligt tungt för en lagändring som den föreslagna skall anses motiverad. Förslaget får anses baserat på ett antagande, att den som en gång dömts för brott, kan förväntas återfalla i brottslighet. I annat fall saknar upplysningen värde. Väl kan detta

3 3 antagande ha fog för sig beträffande en till antalet okänd grupp dömda personer. Å andra sidan kan den som en gång begått ett brott och dömts för detta, ha såväl ambitionen som förmågan att fortsättningsvis leva ett skötsamt liv. En av de grundläggande principerna för den straffrättsliga rättstillämpningen, är att möjliggöra för individen att inte återfalla i brottslighet. Ett offentliggörande av den enskildes straffrättsliga belastning, kan förväntas medföra hinder eller svårigheter i dennes näring, oaktat den enskildes ambitioner, vilket kan utgöra ett hinder mot den s k återanpassningen. Den information som lämnas vid kreditprövningen är inte heller så nyanserad att den som mottar informationen kan göra någon närmare bedömning av omständigheterna kring den brottsliga gärningen, den enskildes roll i ett händelseförlopp osv. Ett så allvarligt intrång i den personliga integriteten som lagförslaget innebär, är inte sakligt motiverat. En kreditgivare kan med hjälp av de uppgifter som redan nu står till buds inom kreditupplysningen, göra den kreditprövning han finner lämplig och därefter fritt välja om han skall inleda en affärsförbindelse med den omfrågade eller inte. Att kreditlivet innehåller vissa risker, är ett oundvikligt faktum, som en kreditgivare är medveten om. Det förhållande att den omfrågades motpart någon gång kan drabbas av ett brottsligt förfarande, torde vara oundvikligt men måste anses utgöra en mindre skada än att känsliga personuppgifter offentliggörs på sätt som föreslås. 3. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 8 kap 4 och 19 kap 1 Advokatsamfundet har inga invändningar mot den föreslagna ändringen av 8 kap 4 aktiebolagslagen. De föreslagna kompetenskraven är rimliga och befogade, liksom kravet att en styrelseledamot eller verkställande direktör tar ett faktiskt ansvar för bolagets ledningsfunktion. Straffbestämmelsen enligt 19 kap 1, är motiverad, om normen skall åtnjuta efterlevnad. Tillämpningen av straffbudet kan antas bli begränsad, med hänsyn till insiktskravet och därav följande bevissvårigheter. 8 kap 16 Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag i denna del. Bestämmelser om registrering som ett villkor för fullmakts giltighet, kan inte godtas. Den tidsutdräkt ett registreringsförfarande kan förväntas medföra, skulle avsevärt försvåra normala, frekventa och nödvändiga affärstransaktioner. Bruket av generalfullmakt är huvudsakligen förbundet med aktiebolagsöverlåtelser, vilka företas dagligen i ett stort antal. För att en köpare skall kunna ta en reell besittning till ett förvärvat aktiebolag, vare sig detta bedriver rörelse eller är ett s k lagerbolag, för att kunna vidta nödvändiga rättshandlingar för att säkerställa värdet av

4 4 bolaget, för att inträda i eller avbryta förbindelser, för att undvika driftstörningar eller andra hinder, är det nödvändigt att köparen genast ges möjlighet att företräda aktiebolaget. Generalfullmakten är därvid ett nödvändigt hjälpmedel för tiden fram till dess bolagsstämma med styrelseval m m kan hållas. Den tidsutdräkt ett registreringsförfarande medför, skulle allvarligt skada den redbara omsättningen i nu ifrågavarande sammanhang. Mot bakgrund jämväl av att andelen generalfullmakter som utställs i illojalt syfte, vilket antal får betraktas som okänt, får antas vara försvinnande litet i förhållande till de fullmakter som utfärdas i sund och normal affärsverksamhet, måste olägenheterna med registreringskravet, vida överstiga den nytta i kampen mot ekonomisk brottslighet som lagändringen skulle medföra. Advokatsamfundet tillåter sig också den reflektionen att det i högsta grad kan ifrågasättas huruvida registreringsförfarandet skulle vara ett verksamt medel till att identifiera och förhindra illojala fullmäktige att agera på marknaden. 4. Förslag till ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden Advokatsamfundet har, med nedan närmare utvecklat undantag för den föreslagna lydelsen av 7 a, inga invändningar mot förslaget. Den föreslagna i bestämmelsen 7 a, innehåller regler som, ehuru inte sanktionerade, närmast är att betrakta som tvångsmedel riktade mot enskild. Förekomsten av och tilllämpningen av sådana regler, skall präglas av restriktivitet, med hänsyn till den enskildes integritetsskydd, som härleds från grundlag och numera internationella åtaganden. Inledningsvis kommenteras andra stycket av den föreslagna paragrafen. Detta stycke har karaktären av generalklausul och medför att kontrollrätten skall kunna tillämpas i verksamhet som inte avgränsas på annat sätt än att fråga skall vara om tillståndsgivning eller stöd till näringslivet. En sådan ordning kan i sig inte godtas. Lagstiftningen måste konkret ange inom vilka författningars tillämpningsområde som åtgärderna kan vidtas. Ett sådant villkor följer dels av det grundläggande kravet på förutsebarhet inom lagstiftningen, av det krav på restriktivitet som är förbunden med rätten till tvångsåtgärder eller närliggande rättigheter för det allmänna mot den enskilde, liksom det får anses utgöra ett krav i lagstiftningsproceduren, att såväl remissinstanser som lagstiftande församling har en möjlighet att göra en allsidig prövning av författningsförslaget i det enskilda fallet. Såvitt avser de verksamheter som omfattas av 1 bulvanlagen, gör sig ovanstående synpunkter inte gällande. Advokatsamfundet är dock kritiskt mot lagförslaget även i denna del.

5 5 Det måste betraktas som olämpligt att införa regler om rätt för en myndighet till kontrollåtgärder, vars genomdrivande inte är särskilt sanktionerade genom lagstiftningen. Den som blir föremål för myndighetens krav på kontrollåtgärd kan lagenligt vägra sin medverkan, varvid kontrollåtgärden inte heller kan genomföras. Kommittén anför under den allmänna motiveringen till lagändringen (s. 90), att en sådan vägran, som alltså är fullt tillåten, skulle utgöra en väsentlig faktor som talar mot att tillstånd meddelas. Detta innebär, att den som vägrar kontrollåtgärden, hamnar i en utpressningsliknande situation, där hans lagenliga vägran kan leda till en ogynnsam bedömning vid beslutsprocessen i ett tillstånds- eller bidragsärende. En sådan prövning blir således inte baserad på saklig grund och kan medföra att tillstånd från myndighet och beviljande av stöd sker bl a med hänsyn till graden av medgörlighet hos den berörde näringsidkaren. En sådan lagstiftning utgör en i högsta grad ofullständig produkt och kan leda till konsekvenser som är främmande för rättsordningen. Mot bakgrund av ovanstående, avstyrker advokatsamfundet införandet av 7 a i dess föreslagna lydelse. Om behov av ökande kontrollåtgärder föreligger, inom i lag angivna verksamheter, måste lagstiftningen innehålla ett sanktionssystem, exempelvis i form av möjlighet till vitesföreläggande alternativt innehålla regler om att rättsföljden av en vägrad kontroll är ett avvisande eller ett proformaavslag av ansökan om tillstånd eller stöd. Skulle en sådan ordning föreslås, torde även en skärpning av misstankegraden om bulvanskap skärpas i förhållande till nu föreslagen lydelse. 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall Advokatsamfundet tillstyrker förslaget. Advokatsamfundet invänder dock mot det uttalande i författningskommentaren (s.238) att meddelade åtalsunderlåtelser skall betraktas som tidigare brott vid prövningen enligt 3 Rådgivningslagen. Uttalandet är inte förenligt med principen att endast den som är dömd (eller har godkänt strafföreläggande) skall läggas till last att ha begått ett brott. En åtalsunderlåtelse meddelas utan att en sakprövning ägt rum. Med brott måste även i detta sammanhang förstås endast sådan gärning för vilken vederbörande dömts eller godkänt ett strafföreläggande. 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud Advokatsamfundet anser att förslaget till ändring är alltför långtgående. Begreppet fullmakt i 6 9 p. omfattar alla typer av fullmakter utom s k ställningsfullmakt. Således omfattas även en fullmakt för att vidta en viss avgränsad åtgärd, att fullgöra eller

6 6 motta betalning, att motta gods osv. Även om det föreligger en dispensmöjlighet är förslaget onödigt inskränkande. Det vore en bättre ordning att begränsa tillämpningsområdet till s k generalfullmakter, definierade exempelvis på samma sätt som utredningen gör i förslaget till ändring i aktiebolagslagen 8 kap 16. Därvid skulle fullmakter avseende speciell åtgärd, vilka i sammanhanget torde vara tämligen harmlösa, inte omfattas av förbudet. Advokatsamfundet har inga invändningar mot att agerande med stöd av en generalfullmakt omfattas av ett meddelat näringsförbud. 7. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:00) om belastningsregister 8. Förslag till förordning om ändring i polisregisterkungörelsen (1969:38) 10. Förslag till förordning om ändring i kreditupplysningsförordningen (1981:955) Med hänvisning till advokatsamfundets redovisade uppfattning om förslaget till ändring i kreditupplysningslagen, lämnas ingen särskild kommentar till föreslagna ändringar. 9. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1985:357) om registrering av och underrättelse om domar om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall Advokatsamfundet har inga invändningar mot förslaget. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Elisabet Fura-Sandström Lars Bentelius