Beteckningar och bestämmelser i generalplaner Beteckningar och bestämmelser i generalplaner

Transkript

1 Beteckningar och bestämmelser i generalplaner 1 1

2 1 2

3 Förord Den 31 mars 2000 utfärdade miljöministeriet en förordning om beteckningar som används i planer enligt markanvändnings- och bygglagen. Förordningen har publicerats i miljöministeriets publikation Planbeteckningar, serien Markanvändnings- och bygglagen 2000, handledning 1 och i Finlands byggbestämmelsesamling, del A5 Planbeteckningar. Syftet med denna publikation, Beteckningar och bestämmelser i generalplaner, handledning 11, är att stöda utarbetandet och den praktiska tillämpningen av generalplaner. I handledningen beskrivs planbeteckningarnas användningsändamål och möjligheter att använda dem i olika situationer samt ges exempel på generalplanebestämmelser. Vidare behandlas de rättsliga konsekvenserna av användningen av beteckningar och bestämmelser. Ansvaret för beredningen av handledningen har burits av en arbetsgrupp vid miljöministeriet med uppgift att utarbeta handledningar om planbeteckningar och planbestämmelser för samtliga tre plannivåer. Målet är att systemen med beteckningar och bestämmelser på de olika plannivåerna skall bilda en konsekvent och sammanhängande helhet. Som ett resultat av arbetsgruppens arbete färdigställs samtidigt med denna publikation även publikationerna Beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner, handledning 10 och Beteckningar och bestämmelser i detaljplaner, handledning 1 Den arbetsgrupp som ansvarat för beredningen har bestått av regeringsråd Auvo Haapanala (ordförande), miljöråd Tanja Sippola-Alho och överinspektör Timo Saarinen (sekreterare) samt som medlemmar miljöråd Tuula Lundén (rättsverkningar), miljöråd Harri Pitkäranta (landskapsplanläggning), överarkitekt Elina Raatikainen (detaljplanläggning) och överarkitekt Ritva-Liisa Salmi (generalplanläggning) från miljöministeriet samt överarkitekt Ritva Laine från Finlands Kommunförbund. Många andra sakkunniga har också deltagit i beredningen av handledningarna. Utkasten till handledningarna diskuterades med företrädare för flera olika myndigheter inom statsförvaltningen, förbunden på landskapsnivå, kommunerna och övriga instanser, och de skickades för kommentarer till vida kretsar. Miljöministeriet tackar alla som deltagit i beredningen av handledningarn. Helsingfors den 16 juni 2003 Avdelningschef, Överdirektör Pekka Kangas 1 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 1 Inledning 8 2 Olika slags uppgifter för generalplanläggningen 12 3 Generalplanens rättsverkningar 16 1 Styrande verkan för den övriga planeringen 16 2 Verkan för myndigheternas verksamhet 16 3 Bygginskränkningar 17 4 Rivning av byggnader 18 5 Skyddsbestämmelser 18 6 Åtgärdsbegränsning 19 7 Område i behov av planering 19 8 Behovet av planering på strandområden 20 9 Utvecklingsområde Stora detaljhandelsenheter Inlösning och ersättning Övriga frågor i anslutning till rättsverkningarna Förhållandet mellan generalplanen och beslutsfattandet enligt annan lagstiftning 23 4 Beteckningar i generalplaner 28 1 Typer av beteckningar 28 2 Beteckningar som gäller utvecklingsmål 29 3 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områdena 29 4 Beteckningar för områdesreserveringar, linje- och objektbeteckningar 30 5 Beteckningar som anger miljöförändringar 30 5

6 1 5 Bestämmelser i generalplaner 32 6 Presentation av innehållet i generalplaner 36 1 Angivande av planbeteckningar och planbestämmelser i samband med plankartan 37 2 Planbeskrivningens betydelse när beteckningarna och bestämmelserna tolkas 38 7 Anvisningar och exempel på beteckningar i 40 generalplaner och bestämmelser i anslutning till dem 8 Beteckningar för utvecklingsmål 42 (beteckningarna 1-11) och bestämmelser i anslutning till dem 9 Beteckningar som visar särskilda egenskaper 54 hos områdena (beteckningarna 12-26) och bestämmelser i anslutning till dem 10 Beteckningar för områdesreserveringar och 76 objektbeteckningar som beskriver områdenas användningsändamål (beteckningarna ) och bestämmelser i anslutning till dem 11 Beteckningar som anger miljöförändringar 122 (beteckningarna ) och bestämmelser i anslutning till dem Exempel på generalplanekarta 127 Presentationsblad 128 6

7 Inledning 1 7

8 1 Inledning Det centrala syftet med markanvändnings- och bygglagen är att åstadkomma ett plansystem där uppgiftsfördelningen är så tydlig som möjligt. Det här innebär att särskilda typer av frågor avgörs i landskapsplanerna, i generalplanerna och i detaljplanerna. Kraven på innehållet i planer på olika plannivåer har därför definierats klart olika beroende på uppgifterna för respektive planform. I de riksomfattande målen för områdesanvändningen har angetts allmänna mål och särskilda mål i fråga om de principer som skall följas vid områdesanvändningen. De riksomfattande målen för områdesanvändningen förmedlas till den kommunala planläggningen huvudsakligen via landskapsplanläggningen, där målen konkretiseras till principer för och lösningar som gäller områdesanvändningen. En del av målen riktar sig också direkt till planläggningen i kommunerna. Generalplanen har då en viktig uppgift när det gäller att beakta målen. I landskapsplanen avgörs ärenden av intresse på riksnivå, för landskapet eller för regionen, vilka landskapsplanen sedan överför som utgångspunkter för den kommunala planläggningen av markanvändningen. Landskapsplanen skall beaktas när generalplaner utarbetas eller ändras. Generalplanen förmedlar och tolkar landskapets mål vid planering på kommunnivå. Landskapsplanen gäller inte på området för en generalplan med rättsverkningar, men skall även då tjäna till ledning när generalplanen ändras (MBL 31 och 33 ). En gemensam generalplan för flera kommuner kan användas för att lösa gemensamma markanvändningsfrågor i regionen. Den gemensamma generalplanen kan av grundad anledning utarbetas så att innehållet avviker från landskapsplanen. Den gemensamma generalplanen skall dock anpassas till landskapsplanen som helhet (MBL 42 ). Generalplanen tjänar till ledning när samhällsstrukturen skall utvecklas och när olika funktioner skall samordnas. Den presenterar principerna för den utveckling som eftersträvas och anvisar översiktligt sådana områden som behövs. En generalplan kan också utarbetas så att den direkt styr byggande och markanvändning. I generalplanläggningen accentueras samhällets funktionella struktur, lokaliseringen av olika aktiviteter och arrangemangen för 8

9 förbindelser mellan dem samt anpassningen av denna konstruktion till miljön i övrigt. Generalplanen är ett redskap för den strategiska planeringen på kommunnivå samt tjänar till ledning för detaljplanläggningen. Framför allt uttrycker den kommunens önskemål och är ett redskap för uppfyllandet av önskemålen. Detaljplanläggningen styr den detaljerade regleringen av områdesanvändningen och byggandet. Där accentueras samhällets fysiska struktur, rumsbildning, stads- och landskapsbilden samt god byggnadssed. 1 9

10 1 10

11 Olika slags uppgifter för generalplanläggningen 1 11

12 1 Olika slags uppgifter för generalplanläggningen Generalplanläggningen har småningom blivit en allt viktigare planform. Samtidigt har generalplanerna blivit så mångfasetterade att innehållet i generalplanläggningen i dag har formen av ett rätt tänjbart dragspel, där det inte finns några tydliga fogar mellan de olika typerna. Generalplanläggningen tjänar bl.a. Den strategiska planeringen på kommun- eller regionnivå, såsom generalplaner som styr samhällsutvecklingen och som ingår i kommunernas utvecklingsstrategier övergripande generalplaner som tar upp strukturen och områdesanvändningen i hela kommunen Planeringen av delområden, såsom generalplaner för tätorter och andra delområden i kommunen, vilka ofta syftar till att utveckla och förbättra den byggda miljön jämte dess grönområden generalplaner för värdefulla byggda miljöer och kulturlandskap, vilka tar fasta på att bevara befintliga värden och naturens livskraft strandgeneralplaner som samordnar målen för t.ex. fritidsbyggande och rekreationsbruk samt naturvård Planering i anslutning till ett tema, såsom generalplaner för grönområden, vilka gäller rekreation och underhåll av naturens livskraft åsgeneralplaner där planeringen gällande naturresurserna och landskapet samordnas De olika uppgifterna inom generalplanläggningen påverkar i betydande grad innehållet i planeringen, accentueringarna, den styreffekt som önskas av planen och därmed även utformningen. Vid planeringen av beteckningarna i generalplaner har man försökt beakta detta så att det utöver de traditionella beteckningarna för områdesreserveringar har anvisats möjlighet att använda beteckningar som beskriver utvecklingsmål och möjligheter och specialvillkor 12

13 med anledning av egenskaperna hos olika områden. Beteckningar för utvecklingsmål är mest användbara i omfattande, strategiska planer och ofta också när mera detaljerade planer utarbetas. Det finns dock ingen orsak att fastställa någon klassificering för hurdana beteckningar som bör användas i olika situationer, utan alla typer av beteckningar kan enligt behov användas i alla generalplaner. Verktygen för den fortsatta planeringen och genomförandet kan likaså vara rätt olika i olika situationer. Exempelvis när det gäller att genomföra generalplaner som gäller stränder, landskap och byar utarbetas det ofta inte någon detaljplan, utan generalplanen styr byggandet direkt. I generalplanen är det då i allmänhet nödvändigt att också definiera byggrättigheterna på områdena. Bestämmelserna i anslutning till beteckningarna utformas särskilt med hänsyn till planens styrningssyfte, vilket innebär att också bestämmelserna i olika generalplaner kan vara mycket olika. Enligt 16 markanvändnings- och byggförordningen (MBF) presenteras generalplanen på en karta eller kartor. Skalan för generalplanen och exakthetsgraden för kartan som utgör botten för planen bestäms utgående från planens syfte och den önskade styrningsfunktionen. En generalplan som direkt styr byggande bör vara sådan att placeringen av byggnadsplatserna med tillräcklig noggrannhet kan anvisas. Kartan skall i alla situationer vara uppdaterad. Generalplanläggningen lämpar sig också som samarbetsinstrument för planeringen på kommunnivå inom en region. Samarbetet kan resultera i en gemensam generalplan för kommunerna eller kommunernas egna generalplaner utgående från gemensamma mål och ett gemensamt kunskapsunderlag. Vid utformningen av bestämmelserna i en generalplan som saknar rättsverkningar gäller det att se till att bestämmelserna inte ger en felaktig bild av vad planen kan påverka. I bestämmelserna får inte användas t.ex. juridiskt förpliktande formuleringar. 1 13

14 1 14

15 Generalplanens rättsverkningar 1 15

16 1 Generalplanens rättsverkningar I detta avsnitt presentas generalplanens rättsverkningar enligt markanvändnings- och bygglagen. Även andra lagar innehåller bestämmelser som gäller generalplanens förhållande till beslutsfattande enligt lagarna. De viktigaste av dessa övriga lagar är väglagarna, marktäktslagen, vattenlagen, skogslagen, avfallslagen, byggnadsskyddslagen och miljöskyddslagen. 1 Styrande verkan för den övriga planeringen Generalplanen skall tjäna till ledning när detaljplanen utarbetas och ändras samt när åtgärder annars vidtas för att reglera områdesanvändningen (MBL 41 ). Generalplanen ersätter en tidigare godkänd generalplan för samma område, om inte något annat bestäms i planen. På ett detaljplaneområde gäller generalplanen inte, utom i fråga om verkan enligt 1 mom. när detaljplanen ändras (MBL 43 ). Generalplanen skall beaktas när en detaljplan utarbetas. Eftersom generalplanen är översiktligare än detaljplanen är en ändamålsenlig flexibilitet möjlig, och t.ex. på basis av mera detaljerade utredningar om natur- eller kulturmiljön kan markanvändningen ytterligare preciseras när detaljplanen utarbetas. Detaljplanen skall dock stöda målen i generalplanen. 2 Verkan för myndigheternas verksamhet När myndigheterna planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen och beslutar att vidta sådana åtgärder, skall de se till att åtgärderna inte försvårar genomförandet av generalplanen (MBL 42 ). Skyldigheten gäller alla sådana statliga och kommunala myndigheter som har planerings- eller genomförandeuppgifter i anslutning till områdesanvändningen. 16

17 Skyldigheten innebär agerande på ett sätt som följer riktningen i generalplanen och som inte minskar möjligheterna att genomföra generalplanen. Utöver planering, reglering och genomförande inom myndighetens eget förvaltningsområde gäller det att se till att genomförandet av generalplanen inte heller försvåras i myndigheternas utåtriktade verksamhet, t.ex. då olika tillstånd behandlas, vägar planeras eller beslut fattas om statens finansiering. Om en myndighet ansöker om tillstånd, skall generalplanens effekt beaktas redan i ansökan. 3 Bygginskränkningar Villkorlig bygginskränkning Tillstånd att uppföra en byggnad får inte beviljas så att genomförandet av generalplanen försvåras. Tillstånd skall dock beviljas, om förvägrande av tillstånd på grund av generalplanen skulle orsaka sökanden betydande olägenhet och kommunen eller staten inte löser in området eller betalar skälig ersättning för olägenheten (MBL 41 ). Ovillkorlig bygginskränkning I generalplanen kan bestämmas att generalplaneområdet eller en del av det inte får bebyggas så att genomförandet av generalplanen försvåras (bygginskränkning; MBL 42 ). En förutsättning för denna ovillkorliga bygginskränkning är att byggande har förbjudits eller på annat sätt begränsats i planen. Om markägaren inte kan utnyttja sin mark på ett sätt som medför skälig nytta därför att området i generalplanen har anvisats för annan verksamhet än enskild byggnadsverksamhet, är kommunen skyldig att lösa in området eller betala ersättning för olägenheten. Inlösnings- eller ersättningsskyldigheten kan också gälla staten, om området i planen är avsett eller har anvisats för statens behov (MBL 101 ). Ett sätt att undvika oskälighet är att överföra byggrätterna från de områden som förblir obebyggda till markägarens övriga områden. Även bygginskränkningen bör stöda syftet med generalplanen, och den kan inte stå i strid med det huvudsakliga användningsändamålet för området. När ovillkorlig bygginskränkning utfärdas för ett område bör det av planbestämmelsen för tydlighetens skull framgå att inskränkningen har utfärdats med stöd av MBL

18 1 Tidsbegränsad bygginskränkning I generalplanen kan det genom en särskild bestämmelse föreskrivas att ett område som är avsett för byggnadsverksamhet under högst fem år inte får användas för annat byggande än för jordbrukets och därmed jämförbara näringars behov (MBL 43 ). Föreskriften skall basera sig på tillräckligt planerade tidpunkter för genomförandet av planen. 4 Rivning av byggnader En byggnad eller en del av en byggnad får inte utan tillstånd rivas på ett generalplaneområde, om det enligt en bestämmelse i generalplanen krävs tillstånd för rivningen (MBL 121 ). 5 Skyddsbestämmelser Om något område eller någon byggnad skall skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan nödvändiga bestämmelser om detta utfärdas i generalplanen (MBL 42 ). Till skillnad från villkorliga bygginskränkningar har skyddsbestämmelserna inte villkorlig karaktär. Eftersom skyddsbestämmelserna i en generalplan inte är förenade med inlösnings- eller ersättningsskyldighet enligt MBL 101, bör de vara skäliga för markägarna. Bestämmelserna kan jämkas genom t.ex. lindriga eller tidsmässigt eller regionalt begränsande inskränkningar. Det väsentliga är att bestämmelserna motsvarar ändamålet och baserar sig på tillräckliga utredningar. Skyddsbestämmelserna skall harmoniera med målen i generalplanen, t.ex. så att de stöder målen för den huvudsakliga områdesanvändningen. Å andra sidan kan skyddet också uppställa specialvillkor för användningsändamålet, varvid det huvudsakliga ändamålet skall stöda skyddsmålet. Via skyddsbestämmelserna kan man också begränsa annan verksamhet än byggande, bl.a. behandling av skogar, utdikning och annan verksamhet som förändrar landskapet eller naturförhållandena samt rivning av byggnader. 18

19 6 Åtgärdsbegränsning Genom en bestämmelse i generalplanen kan det bestämmas att en åtgärd som förändrar landskapet inte får vidtas utan tillstånd (MBL 42 ). En förutsättning för åtgärden är att kommunen beviljar tillstånd för miljöåtgärder (MBL 128 och 140 ). Tillstånd kan inte beviljas om åtgärden försvårar användningen av området för det ändamål som reserverats i planen. Åtgärdsbegränsning kan också utfärdas för utarbetandet av en generalplan. Förvägras tillstånd till grävning eller sprängning och kan markägaren på grund av detta inte utnyttja sin mark på ett sätt som bringar skälig nytta, är kommunen eller staten skyldig att lösa in området om ägaren kräver det (MBL 140 och 8 marktäktslagen). Om tillstånd till en annan åtgärd förbjuds på motsvarande sätt, har markägaren rätt att få ersättning av kommunen (eller staten) för de skador som vållats. 7 Område i behov av planering Enligt MBL 16 avses med område i behov av planering ett område där det för att tillgodose behov i anslutning till användningen är skäl att vidta särskilda åtgärder, såsom att bygga vägar, vattenledningar eller avlopp eller att ordna friområden. Bestämmelserna om områden i behov av planering tillämpas också på sådant byggande som på grund av miljökonsekvensernas betydelse förutsätter mera omfattande prövning än sedvanligt tillståndsförfarande. I en generalplan kan såsom ett område i behov av planering anvisas ett område som har ett sådant läge att där kan förväntas en samhällsutveckling som kräver planering eller där det på grund av särskilda miljövärden eller miljöolägenheter är nödvändigt att planera markanvändningen (MBL 13 ). Bestämmelsen gäller högst tio år åt gången. Under samma förutsättningar kan ett område i behov av planering också anvisas i byggnadsordningen. På ett byområde eller något annat landsbygdsområde där det inte finns ett stort behov av byggande kan generalplanen användas som grund för bygglov och bygglov kan beviljas under sedvanliga förutsättningar (MBL 133 ) utan s.k. utvidgad prövning av bygglov. 1 19

20 1 8 Behovet av planering på strandområden Även på strandområden kan generalplanen användas direkt som byggberättigande plan när det i planen särskilt har bestämts att planen eller en del av den kan användas som grund för beviljande av bygglov (MBL 72 ). 9 Utvecklingsområde Kommunen kan utse ett avgränsat område till utvecklingsområde (MBL 110 ). Till utvecklingsområde kan utses ett bebyggt område där särskilda utvecklings- eller genomförandeåtgärder är nödvändiga för att mål som gäller förnyelse eller skydd av området, förbättring av livsmiljön, ändring av användningsändamålet eller något annat allmänt behov skall uppnås. Till utvecklingsområde kan också utses ett obebyggt område, när det av bostads- eller näringspolitiska orsaker är nödvändigt att bebygga det och detta förutsätter särskilda utvecklings- eller genomförandeåtgärder på grund av splittrat markägande eller splittrad fastighetsindelning eller av någon annan motsvarande orsak. Genom att utse ett område till utvecklingsområde försöker man med hjälp av specialarrangemang förnya ett visst delområde i kommunen, t.ex. ändra användningsändamålet för ett gammalt industriområde. På området får användas sådana specialarrangemang som nämns i MBL 112, t.ex. att bostads- och näringspolitiska stödåtgärder riktas till området. Beslut om att utse ett område till utvecklingsområde kan fattas bl.a. i samband med ett beslut om utarbetande eller ändring av en generalplan eller i en generalplan med rättsverkningar. Ett beslut om att utse ett område till utvecklingsområde ändrar inte de krav som ställts på planläggningen, t.ex. kraven på innehållet i planen. 10 Stora detaljhandelsenheter Stora detaljhandelsenheter får inte placeras utanför ett område som i landskaps- eller generalplanen är avsett för centrumfunktioner, om inte området i detaljplanen särskilt har anvisats för detta ändamål (MBL 53 ). En stor detaljhandelsenhet definieras i MBL

21 Placeringen av stora detaljhandelsenheter bör i allmänhet avgöras genom en översiktlig plan. I samband med detta utreds och bedöms stormarknadens verkningar, t.ex. verkningar för samhällsstrukturen, trafiken, stads- och landskapsbilden, de sociala verkningarna samt de kommunalekonomiska verkningarna. I enskilda fall kan projekten förutsätta ett förfarande enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. 11 Inlösning och ersättning Miljöministeriet kan bevilja kommunen tillstånd att lösa in ett område som i generalplanen har anvisats som trafikled, för bostadsbyggande eller för samhällsbyggande som ansluter sig till bostadsbyggande och som behövs för kommunens planenliga samhällsutveckling, samt ett område som är avsett för en inrättning för kommunen eller samkommunen eller för deras övriga behov. I ett område som inlöses kan även ingå rekreations- och skyddsområden, som ansluter sig till bostadsbyggande eller samhällsbyggande som ansluter sig till bostadsbyggande (MBL 93 ). Om marken med stöd av en bestämmelse enligt MBL 42 i generalplanen har anvisats för något annat ändamål än för enskild byggnadsverksamhet och markägaren därför inte kan utnyttja området på ett sätt som medför skälig nytta, är kommunen eller, om området i planen är avsett eller har anvisats för statens behov, staten skyldig att lösa in området eller betala ersättning för olägenheten (MBL 101 ). Denna inlösnings- eller ersättningsskyldighet på grundval av 42 kan gälla ett område som anvisats för jord- och skogsbruks bara om det i planen har uppställts särskilda begränsningar i fråga om användningen av det. Om ersättningsskyldighet på grund av förvägran av tillstånd för miljöåtgärder bestäms särskilt (MBL ). Vid inlösningsförfarandet och föreläggande av ersättning iakttas i regel inlösningslagen (603/1977). 12 Övriga frågor i anslutning till rättsverkningarna Generalplan för ett område för vilket inte utarbetas någon detaljplan I tätortsområden tjänar generalplanen i allmänhet till ledning för detaljplanen, som i sin tur styr byggande och annan markanvändning. På landsbygdsområden utarbetas generalplanen 1 21

22 däremot ofta så, att den direkt styr byggandet, vilket kan bero på att behovet av byggande på området är litet. På sådana by- eller andra landsbygdsområden kan bygglov beviljas direkt med stöd av generalplanen. Å andra sidan kan en generalplan också utarbetas för ett område till vilket inte styrs byggande, t.ex. för ett område som i sin helhet är avsett som skyddsområde. Generalplanen styr då markanvändningen direkt, bl.a. genom åtgärdsbegränsningar i planbestämmelserna. En generalplan för strandområden kan utarbetas så att planen direkt används som grund för beviljande av bygglov. Detta skall ha angetts särskilt i generalplanen. Föreskriften kan också gälla byggande av permanenta bostäder. En förutsättning är att generalplanen görs med sådan exakthet att byggloven kan avgöras utan en detaljplan. Bland annat antalet byggplatser och deras läge anges fastighetsvis, likaså byggrätten. I planen kan dessutom finnas bestämmelser om byggnadssätt och hanteringen av avloppsvatten. Om det utarbetas en detaljplan för ett område där det inte finns någon generalplan med rättsverkningar, skall vid utarbetandet av detaljplanen i tillämpliga delar beaktas även vad som bestäms om kraven på generalplanens innehåll. Generalplan utan rättsverkningar En generalplan kan också utarbetas så att den inte har några sådana rättsverkningar som avses i lagen. En generalplan kan också godkännas så att den delvis saknar rättsverkningar. Även generalplaner utan rättsverkningar har i MBL 93 avsedd verkan när det gäller inlösning. Av generalplanen skall framgå till vilka delar den saknar rättsverkningar. Senast i ett meddelande om offentligt framläggande av förslaget till generalplan skall nämnas om, och till vilka delar, avsikten är att generalplanen skall utarbetas som en generalplan utan rättsverkningar (MBF 14 ). Det är önskvärt att beslutet kan fattas genast i början och konstateras i programmet för deltagande och bedömning. På området för en generalplan utan rättsverkningar gäller landskapsplanen, varvid den direkt styr detaljplanläggningen. 1 22

23 13 Förhållandet mellan generalplanen och beslutsfattandet enligt annan lagstiftning Planer enligt markanvändnings- och bygglagen skall beaktas vid planering och beslut med stöd av annan lagstiftning om reglering av användningen av miljön så som bestäms i speciallagar. I annan lagstiftning finns på motsvarande sätt bestämmelser som skall beaktas när en generalplan utarbetas. De viktigaste lagarna i detta hänseende är miljöskyddslagen, byggnadsskyddslagen, väglagarna, vattenlagen, skogslagen, marktäktslagen, gruvlagen och avfallslagen. Om beaktande av naturvårdslagen och lagen om fornminnen bestäms närmare i MBL 197. Naturskydd Naturvårdslagen (1096/1996, NVL) är speciallag för skyddet och vården av naturen och landskapet. Enligt hänvisningen i 197 markanvändnings- och bygglagen skall 10 kap. naturvårdslagen iakttas när en plan godkänns och fastställs. I 10 kap. naturvårdslagen finns särskilda bestämmelser om Europeiska gemenskapens nätverk Natura En generalplan är en i 65 naturvårdslagen avsedd plan i fråga om vilken den som gör upp planen på ett tillbörligt sätt skall bedöma de konsekvenser som avses i paragrafen. Bedömningsskyldigheten gäller också projekt eller planer utanför området som sannolikt har sådana betydande skadliga verkningar för naturvärdena i nätverket Natura 2000 som når området. När ett tillståndsärende enligt markanvändnings- och bygglagen avgörs och ett annat beslut av en myndighet fattas skall enligt 197 dessutom iakttas vad som bestäms i naturvårdslagen. Hänvisningen avser att i beslut av myndigheter enligt markanvändnings- och bygglagen skall alla sådana bestämmelser i naturvårdslagen beaktas som är tillämpbara i fråga om ärendet. När en generalplan godkänns beaktas dessutom skyddade naturtyper enligt 29 naturvårdslagen samt bestämmelsen i 47 om arter som kräver särskilt skydd. Detsamma gäller förbudet enligt NVL 49 att förstöra eller försämra sådana platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV (a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar. Beaktande av landskapsvårdsområden enligt naturvårdslagen i generalplanen behandlas i kapitel 9 i samband med beteckning 12 i denna handledning. 1 23

24 1 Kulturmiljö Med stöd av byggnadsskyddslagen (60/1985) skyddas sådana med tanke på bevarandet av det nationella kulturarvet värdefulla byggnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som har kulturhistorisk betydelse. På detaljplaneområden genomförs byggnadsskyddet i regel som planskydd i samband med detaljplanläggningen. Det finns en särskild förordning om skydd för staten tillhöriga byggnader (480/1985). För att skydda värden som hänför sig till den byggda miljön eller kulturhistorien kan det i generalplanen anges att ett visst område eller en viss byggnad skall skyddas. Skyddet av kyrkliga byggnader baserar sig på kyrkolagen. Fasta fornlämningar definieras i 2 lagen om fornminnen (295/1963). Enligt hänvisningsbestämmelsen i MBL 193 skall 13 lagen om fornminnen iakttas när en plan utarbetas, godkänns och fastställs. Övrigt skydd av miljön Den allmänna principen enligt miljöskyddslagen (86/2000) är att förebygga skadlig verksamhet i verksamhet som medför risk för förorening av miljön. Styrning av lokaliseringen i samband med planläggning är en viktig metod för att förebygga risker för förorening av miljön. Enligt 1 miljöskyddslagen skall verksamhet som medför risk för förorening av miljön om möjligt placeras så att verksamheten inte orsakar förorening eller risk för förorening samt så att förorening kan motverkas. Vid bedömning av platsens lämplighet skall enligt miljöskyddslagen beaktas bl.a. områdets och dess omgivningars nuvarande och framtida, i en plan med rättsverkningar angivna användningsändamål samt planbestämmelserna för området. Eftersom valet av alternativa platser för funktionerna och övriga grundläggande beslut fattas i samband med planläggningen, gäller på motsvarande sätt att risken för förorening av miljön skall beaktas också när planer utarbetas. Beaktande av i en generalplan angivna användningsändamål innebär att verksamheten eller placeringen av verksamheten inte får strida mot generalplanen på ett sådant sätt att lösningen försvårar genomförandet av generalplanen. Allmänna vägar I samband med revideringen av markanvändnings- och bygglagen reviderades lagen om allmänna vägar genom bestämmelser (133/1999) som syftar till att öka planläggningens betydelse som grund för vägplaneringen. Enligt 10 lagen om allmänna vägar skall planeringen 24

25 av en väg grunda sig på en sådan plan enligt markanvändnings- och bygglagen där vägens läge och dess förhållande till den övriga områdesanvändningen har utretts. Vägen skall anpassa sig till annan markanvändning som angetts i generalplanen och vägsträckningen får inte försvåra genomförandet av generalplanen. En väg får dock planeras i enlighet med 5 väglagen utan att planeringen baserar sig på en plan, om det med hänsyn till vägens karaktär är möjligt att tillräckligt väl i samarbete med kommunen, förbundet på landskapsnivå och den regionala miljöcentralen också utan en plan utreda vägens läge och dess förhållande till den övriga områdesanvändningen. Annan lagstiftning Skogslagen (1093/1996) reglerar användningen av ekonomiskogar. På områden som omfattas av en generalplan tillämpas skogslagen på skötseln och användningen av skog endast på områden som har anvisats för jord- och skogsbruk samt rekreation. I 25 skogslagen sägs att i fråga om områden som skall planläggas eller som har planlagts skall skogscentralen samarbeta i tillräcklig utsträckning med kommunerna för samordnande av målen för skogslagen samt för markanvändnings- och bygglagen. Marktäktslagen (555/1981) tillämpas på tagande av sten, grus, sand, lera och mull. Täktverksamheten får inte ha skadliga verkningar, t.ex. en vacker landskapsbild får inte fördärvas eller betydande skönhetsvärden hos naturen eller speciella naturförekomster får inte förstöras eller grundvattnets tillstånd får inte äventyras. På ett område för vilket en generalplan gäller skall det dessutom ses till att täktverksamheten inte försvårar att området används för det ändamål för vilket det har reserverats i planen och att den inte fördärvar stadseller landskapsbilden. Byggande i vattendrag enligt vattenlagen (264/1961) gäller bl.a. uppförande av dammar, vallar, broar, ledningar, transportanordningar eller bryggor i vattendrag. Enligt 2 kap. 4 skall vid prövning av förutsättningarna för byggande i vattendrag beaktas vad som föreskrivits om generalplans rättsverkningar. Vid prövning av tillstånd skall även ses till att tillståndet inte i betydande grad försvårar uppgörandet av planer. Lagen om friluftsliv (606/1973) möjliggör anläggande av friluftsleder som är viktiga med tanke på den allmänna friluftsverksamheten. Planen för en friluftsled fastställs av den regionala miljöcentralen, och därefter kan kommunen söka förordnande om friluftsledsförrättning hos lantmäteribyrån. Om friluftsleden har upptagits i en plan enligt MBL, kan friluftsledsförrättning hållas även om det inte har gjorts någon plan för friluftsleden. Syftet med terrängtrafiklagen (1710/1995) är att förebygga men och olägenheter som an- 1 25

26 vändningen av motordrivna fordon i terräng och på snöskoterleder kan orsaka naturen eller den övriga miljön, naturnäringarna eller allmänt rekreationsbruk eller något annat allmänt eller enskilt intresse. För anläggande av en snöskoterled förutsätts en plan för leden, vilken godkänns genom beslut av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Förutsättningarna för anläggande av en snöskoterled skall beaktas när snöskoterleder anvisas i en plan. Å andra sidan tjänar snöskoterleder som anvisats i en generalplan till ledning när leder anläggs. Med stöd av inlösningslagen (603/1977) genomförs banlinjer och kraftledningar. Generalplanens verkan för myndigheterna gäller även inlösningsförfarandet. I 20 elmarknadslagen (138/1999) förutsätts att om en elledning för en nominell spänning på minst 110 kilovolt byggs någon annanstans än på ett område som i planen har reserverats för detta ändamål, skall kommunens samtycke erhållas för ledningsrutten. När den kommunala myndigheten ger sitt samtycke skall den se till att åtgärden inte försvårar genomförandet av generalplanen. Gruvlagen (503/1965) reglerar rätten att leta efter, inmuta och utnyttja gruvmineral som nämns i lagen. Enligt 22 skall vid utmålsläggning dessutom de behov som ansluter sig till planeringen av områdesanvändningen beaktas. Vid utmålsläggning skall en generalplan sålunda beaktas så att genomförandet av den inte försvåras i betydande grad. Syftet med avfallslagen (1072/1993) är att stöda en hållbar utveckling genom att främja en förnuftig användning av naturtillgångarna samt genom att förebygga och bekämpa den fara och skada som avfall förorsakar hälsan och miljön. Bestämmelserna i avfallslagen samt avfallsplanerna skall beaktas när behövliga platser för avfallshantering anvisas i generalplanen. I 31 kemikalielagen (744/1989) stadgas att vid förläggningen av produktionsanläggningar där kemikalier hanteras och lagras industriellt skall beaktas bl.a. det användningssyfte som anvisas i en plan liksom också eventuella planbestämmelser för området. Enligt 42 luftfartslagen (281/1995) skall vid inrättande eller ändring av en flygplats eller ett annat område som tjänar luftfarten som huvudregel iakttas vad som bestäms om planläggning, miljötillstånd eller byggande. 1 26

27 Beteckningar i generalplaner 1 27

28 1 1 Typer av beteckningar Beteckningar i generalplaner Enligt miljöministeriets förordning om planbeteckningar är utgångspunkterna för utvecklingen av planbeteckningarna de krav på innehållet i generalplaner som anges i markanvändnings- och bygglagen, behovet av att utveckla bedömningen av planernas konsekvenser samt målet att förbättra invånarnas och andra intressenters möjligheter att delta och att införa ett aktivt planeringssätt. Planbeteckningsförordningen innehåller ett mångsidigt urval av planbeteckningar som används för att presentera generalplanens innehåll. I förordningen ingår följande typer av beteckningar i generalplaner: Utvecklingsmål för områdesanvändningen Särskilda egenskaper hos delområden Områdesreserveringar Linje- och objektbeteckningar Beteckningar som beskriver miljöförändringar Beteckningstyperna i generalplaner kompletterar varandra. Exempelvis beteckningarna för områdesreserveringar kan kompletteras med beteckningar som gäller målen för utveckling av området eller med beteckningar som beskriver särskilda egenskaper hos området. Beteckningstyperna kan inte rangordnas enligt styrka, därför att en enskild betecknings styreffekt beror på bl.a. de bestämmelser som fogats till den. Överlappande beteckningar beaktas samtidigt. I en generalplan kan man använda objektbeteckningar som ersätter områdesreserveringar när planens skala eller den översiktliga planeringen medför att områdesreserveringens dimensioner inte kan anges i planen. I generalplanen kan också enligt behov användas beteckningar avsedda för detaljplaner eller landskapsplaner. Exempelvis strategiska generalplaner för stadsregioner kan till sin karaktär närma sig landskapsplaner, eller också kan delgeneralplaner som utarbetats i en detaljerad skala och som direkt styr byggandet närma sig detaljplaner. När beteckningar och bestämmelser i generalplaner används och när utformningen 28

29 av en generalplan planeras gäller det dock att beakta att generalplanen skall motsvara de krav på innehållet i generalplaner som uppställs i markanvändnings- och bygglagen (MBL 39 ). För att göra generalplaner åskådligare finns det beteckningar med vilkas hjälp man vid behov särskilt kan ange områden som bibehålls oförändrade, som skall utvecklas med små förändringar och nya områden eller områden som förändras i betydande grad. 2 Beteckningar som gäller utvecklingsmål Med beteckningar som gäller utvecklingsmål (beteckningarna nr 1-11) och bestämmelser som hänför sig till dem anvisas områden som är av intresse med tanke på den utveckling som eftersträvas i kommunen och som av denna anledning är förenade med utvecklingsbehov i fråga om områdesanvändningen och samhällsstrukturen vilka bör beaktas bl.a. i annan planering. Utvecklingsmålen kan gälla områdesanvändningsfrågor som är viktiga med tanke på utvecklingen av kommunen och där de detaljerade behoven av områdesreserveringar eller andra arrangemang i anslutning till områdesanvändningen bör undersökas områdesvis eller i samband med annan fortsatt planering. Generalplanebestämmelser som hänför sig till utvecklingsmålen gäller sålunda nästan alltid styrningen av den planering som skall genomföras. Till utvecklingsmålen hör beteckningar för utvidgningsriktningen för bebyggelsen och beteckningar för behov av förtätning/förenhetligande av ett område, riktgivande eller alternativ vägsträckning samt olika behov av förbindelser. Beteckningar som styr den planering som skall genomföras är också behov av bullerbekämpning, behov av att reparera miljö- eller landskapsskada och behov av att avlägsna sanitär olägenhet. 3 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områdena De särskilda egenskaperna hos delområden i en generalplan hänför sig till särskilda värden i natur- eller kulturmiljön, landskapet samt naturtillgångarna. Särskilda egenskaper kan också vara egenskaper som särskilt begränsar användningen av delområdena, t.ex. buller- eller faroområden, skyddszoner eller markområde som skall saneras. I denna grupp av beteckningar har också inplacerats utvecklingsområde och område i behov av planering. 1 29

30 1 Raster- och linjebeteckningar kan användas för att visa särskilda egenskaper hos delområden. Beteckningar som visar särskilda egenskaper kan användas överlappande med beteckningarna för områdesreserveringar. Beteckningar som visar särskilda egenskaper avser ofta intressen som tillmötesgås genom speciallagstiftning. I sådana fall har delområdesbeteckningen i första hand informativ betydelse. 4 Beteckningar för områdesreserveringar, linje- och objektbeteckningar Med beteckningar för områdesreserveringar anges det ändamål området huvudsakligen skall användas för. Objektbeteckningar som ersätter områdesreserveringar används när planens skala eller den översiktliga planeringen innebär att det inte är nödvändigt att presentera områdesreserveringarnas dimensioner. Med linjebeteckningar anges trafikförbindelser, ledningar och delområden. Linje- och objektbeteckningar (beteckningarna nr ) som är sidoordnade med beteckningar för områdesreserveringar är till skillnad från beteckningarna för områdesreserveringar överlappande med andra beteckningar i planen. Utöver behoven inom den sedvanliga planeringen av områdesreserveringar kan områdesreserveringar också användas för att precisera och fokusera utvecklingsbehov eller särskilda egenskaper hos delområden. 5 Beteckningar som anger miljöförändringar I syfte att göra generalplanerna åskådligare och förbättra interaktionen i planeringsprocessen kan man vid behov använda beteckningar som gör det lätt att varsebli förändringarna jämfört med nuläget. De omtalar för sin del också miljökonsekvenserna av genomförandet av planen. Beteckningarna som anger miljöförändringar har indelats i tre nivåer: 1) områden som bibehålls i sitt nuvarande tillstånd 2) områden som utvecklas genom mindre åtgärder 3) nya områden och områden som förändras avsevärt. På samma sätt kan man i en generalplan åskådliggöra förändringar genom att särskilja befintliga och nya objekt eller en ny vägsträckning från ett vägavsnitt som avses förbättras betydligt. 30

31 Bestämmelser i generalplaner 1 31

32 1 Bestämmelser i generalplaner Generalplanebestämmelser kan utfärdas för hela planområdet eller ett bestämt delområde av det eller i anslutning till enskilda planbeteckningar. I denna handledning ges exempel på bestämmelser i samma ordning som i beteckningsbeslutet, bortsett från objekt- och linjebeteckningarna som presenteras i samband med motsvarande beteckningar för områdesreserveringar. Objekt- och linjebeteckningar ingår i grupperna med beteckningar för handel och service, rekreations-, trafik- och skyddsområden. Enligt styreffekten har bestämmelserna indelats som följer: planeringsbestämmelser som i regel styr detaljplanläggningen men även annan planering. Bestämmelserna riktar sig i första hand till myndigheterna. De kan också gälla sådan planering av myndigheter som påverkar områdesanvändningssätten eller användningens omfattning. Saken kan gälla t.ex. beaktande av skadliga miljökonsekvenser av verksamheten. byggbestämmelser som direkt styr byggandet. Byggbestämmelserna hänför sig till bygginskränkningarna i generalplanen, vilka behandlas närmare under 3 i denna handledning. Inom ett generalplaneområde får tillstånd för byggande inte beviljas så att genomförandet av generalplanen försvåras (villkorlig bygginskränkning). Genom en generalplanebestämmelse kan man också förbjuda sådant byggande på ett visst område som försvårar genomförandet av generalplanen (ovillkorlig bygginskränkning). Om avsikten är att byggbestämmelsen skall vara ovillkorlig är det skäl att för tydlighetens skull hänvisa till MBL 42. skyddsbestämmelser som styr bevarandet av miljövärden. För att bestämmelserna skall användas förutsätts det att objektet är förenat med särskilda miljövärden. Skyddsbestämmelserna kan gälla bl.a. viktiga grundvattensområden, landskapet, naturvärden, den byggda miljön och kulturhistoriska värden. Indelningen i planerings- och byggbestämmelser är inte alltid entydig. En enskild bestämmelse kan styra t.ex. både planeringen och byggandet. Sättet att använda bestämmelserna och deras utformning beror på det styrande syftet, t.ex. om området skall detaljplanläggas. 32

33 Skyddsbestämmelserna utgör en tydligare grupp. De kan utfärdas på grundval av särskilda miljövärden. Eftersom frågan om deras bindande karaktär och skälighet i allmänhet inte längre prövas i samband med de fortsatta åtgärderna bör vid utfärdandet särskilt avseende fästas vid att markägarna inte orsakas sådana oskäliga olägenheter som avses i MBL 34. Förutom för att styra byggandet och markanvändningen kan generalplanebestämmelser också användas för att förhindra eller begränsa skadliga miljökonsekvenser. Bestämmelserna kan vara av typen planerings-, bygg- eller skyddsbestämmelser. Vid utformningen av bestämmelser i en generalplan utan rättsverkningar gäller det dessutom att beakta att de inte medför annan än i MBL 93 avsedd inlösningsrätt på basis av miljöministeriets tillstånd. För områdena får inte utfärdas t.ex. bygginskränkningar. 1 33

34 1 34

35 Presentation av innehållet i generalplaner 1 35

36 1 Presentation av innehållet i generalplaner Med hjälp av planläggning planerar man framtiden och styr olika förändringar i miljön. Planläggningen är både ett planerings- och ett styrsystem. De handlingar som hör till den plan som utarbetats förmedlar planeringslösningar för de fortsatta åtgärderna och informerar om de rättigheter och skyldigheter för olika parter som följer av planbeslutet. Sättet att använda planbeteckningarna och planbestämmelserna samt behovet av och innehållet i övriga handlingar är beroende av behoven av styrning och av målen för planen. Med hjälp av figuren nedan kan man tolka förhållandet mellan planens innehåll och plandokumenten och de redskap som står till förfogande för att presentera planen. Av plandokumenten skall framgå bl.a. vilka miljöförändringar planeringsarbetet haft i sikte och å andra sidan också vad som bör bevaras oförändrat. Den övre delen av figuren anger utgångspunkterna för planeringen och beskriver kontinuumet från en befintlig situation till styrning och främjande av förändring. I nedre delen av figuren anges de verktyg som används för att presentera innehållet i generalplaner. Generalplanen presenteras på en karta med planbeteckningar och planbestämmelser. Dessa utgör den del Att bevara Att främja och styra av generalplanen som har rättsverkningar. Sådant som kan pre- befintliga värden förändringar - att bevara ett gott - önskad utveckling nuläge - möjligheter senteras entydigt och för vilket - skydd - specialvillkor och begränsningar önskas rättsverkningar, förpliktelser eller begränsningar som är bindande för olika parter presenteras med hjälp av planbe- Generalplan Planbeteckningastämmelsedationeskrivning Rekommendationer i anslutning Planbe- Rekommen- Planbeteckningar eller bestämmelser. - utvecklingsmål - planeringsbestämmelser vision beteckningar till planen kan presenteras i - mål, - tolkning av - egenskaper hos områdena - byggbestämmelser bestämmelser samband med plankartan eller i och - användningsändamål - skyddsbestämmelser beskrivningen. I planbeskrivningen presenteras uppgifter - miljöförändringar som behövs för bedömning av 36

37 planens mål, olika alternativ och deras verkningar samt grunderna för avgöranden. I beskrivningen införs uppgifter som motiverar och bidrar till att tolka innehållet i planen. 1 Angivande av planbeteckningar och planbestämmelser i samband med plankartan Till generalplanekartan hör en förteckning över de beteckningar som använts i plankartan samt över bestämmelserna i anslutning till dem. Ibland kan det vara nödvändigt att foga en beskrivning till beteckningen, vilken anger närmare vad som särskilt har avsetts med beteckningen i den aktuella planen. Beskrivningen bör dock skrivas så att den tydligt skiljer sig från en planbestämmelse. Till skillnad från plankartan med dess beteckningar och bestämmelser har beskrivningen inte några rättsverkningar, utan i likhet med en planbeskrivning tjänar den till ledning när planen tolkas. T Förklaring till beteckningen (t.ex. Industri- och lagerområde) Beskrivning av beteckningen (t.ex. Beteckningen har använts för att anvisa industriområden för sådan industriverksamhet som inte lämpar sig i närheten av bostadsområden. ) Bestämmelser (som vid behov har indelats i planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser). Planbestämmelserna bör vara tydliga och entydiga, gärna korta men framför allt begripliga. Även andra än planläggningsexperter bör kunna få klart för sig vilka rättigheter och skyldigheter som följer av beteckningarna och bestämmelserna. Bestämmelserna kan också innehålla information om bl.a. beslut som fattats i andra sammanhang. Ibland är det skäl att förtydliga målen för planbestämmelserna med rekommendationer, antingen på plankartan i anslutning till bestämmelserna eller i beskrivningen så att det är lätt att hitta dem och kombinera dem med beteckningarna på plankartan. I likhet med beskrivningarna av beteckningarna har inte heller rekommendationerna några rättsverkningar. Om rekommendationerna (eller annat material som stöder beteckningarna och bestämmelserna) presenteras på plankartan, bör de tydligt skiljas från det innehåll i plankartan som har rättsverkningar. 1 37

38 2 Planbeskrivningens betydelse när beteckningarna och bestämmelserna tolkas I planbeskrivningen är det skäl att också redogöra för de rättsverkningar som är förenade med de beteckningar och bestämmelser som använts i planen. Det är likaså skäl att nämna om planen åstadkommer särskilda rättsverkningar för vissa platser eller omständigheter, såsom ovillkorlig bygginskränkning enligt MBL 42 eller en möjlighet att enligt MBL 71 direkt använda generalplanen som grund för byggande. Planbeskrivningen underlättar för sin del tolkningen av de lösningar och bestämmelser som presenterats på kartan. Det är viktigt att den kopplas till plankartan och att den alltid är tillgänglig när planen behandlas eller när fortsatta planeringsåtgärder och åtgärder för genomförandet vidtas på planområdet. I en rekommendation eller bestämmelse på kartan kan det också hänvisas till den punkt i planbeskrivningen av vilken grunderna för lösningen framgår samt den situation som eftersträvas med hjälp av planlösningen. Det är också önskvärt att det på plankartan också mera allmänt hänvisas till beskrivningen, t.ex. genom en kort redogörelse för det viktigaste innehållet i beskrivningen och hurdant material som kompletterar informationen på plankartan den innehåller. Exempel: Till denna generalplanekarta hör en beskrivning som innehåller bl.a. de viktigaste uppgifterna i anslutning till utgångspunkterna och målen för planen, motiveringarna till planlösningarna samt en redogörelse för generalplanens konsekvenser. I beskrivningen ingår också information om planens betydelse för olika intressenter samt anvisningar om genomförandet av planen. Planbeskrivningen fås hos planläggningsbyrån i Kockila kommun, Kockilagatan 6 K. 1 38

39 Anvisningar och exempel på beteckningar i generalplaner och bestämmelser i anslutning till dem 1 39

40 Anvisningar och exempel på beteckningar i generalplaner och bestämmelser i anslutning till dem I de följande kapitlen (kapitlen 8-11) beskrivs principerna för användningen av beteckningarna enligt beteckningstyp och ges anvisningar samt exempel på användningen av bestämmelser i anslutning till dem. Genomgången av beteckningarna följer dispositionen i planbeteckningsförordningen (Markanvändnings- och bygglagen Handledning 1), bortsett från objekt- och linjebeteckningar som är sidoordnade med beteckningarna för områdesreserveringar. Objekt- och linjebeteckningarna har behandlats samtidigt som områdesreserveringarna i fråga. För varje generalplanebeteckning har angetts följande: beteckning med förklaring principer för användningen av beteckningen exempel på generalplanebestämmelser, indelade i planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser. Exemplen på bestämmelser finns under den beteckning det faller sig mest naturligt. Samma bestämmelse kan naturligtvis enligt behov också användas i anslutning till någon annan likartad beteckning. Bestämmelserna i denna handledning tjänar endast som exempel. Detsamma gäller nummerindex och siffervärden i anslutning till dem. Individuellt utarbetade bestämmelser för en viss planeringssituation får - och bör - självfallet användas. När bestämmelserna utarbetas är det skäl att hålla i minnet att generalplanen är översiktlig och har ett styrande syfte. Bestämmelserna bör också ha en sådan formulering att det är lätt för de olika parterna och intressenterna i planläggningen att förstå vad som eftersträvas och vilka verkningar bestämmelserna har - allmänt och för dem själva. Efter exemplen på bestämmelser presenteras styrmedel enligt MBL eller andra lagar, vilka stöder eller genom vilka man vid behov kan stöda uppnåendet av syftet med beteckningen/bestämmelsen. Till styrmedlen har fogats hänvisningar till bestämmelser med stöd av vilka föreskrifterna kan meddelas. Rättsverkningarna presenteras närmare i kapitel 1 40

41 Beteckningar för utvecklingsmål och bestämmelser i anslutning till dem 1 41

42 1 Beteckningar för utvecklingsmål (beteckningarna 1-11) och bestämmelser i anslutning till dem Beteckningarna används huvudsakligen för att styra den fortsatta planeringen med sikte på genomförandet. Bestämmelserna är sålunda i allmänhet av typen planeringsbestämmelser. Skyddsbestämmelser kan också utfärdas. Dessa beteckningar är däremot i allmänhet inte förenade med bestämmelser som direkt styr byggandet. Av beteckningarnas målinriktning och visuella åskådlighet följer att det inte alltid behövs några egentliga bestämmelser, utan det kan räcka med en preciserad beskrivning i anslutning till beskrivningen av beteckningen. 1 Utvidgningsriktning för bebyggelsen. Med beteckningen anges den utvidgningsriktning för bebyggelsen som eftersträvas på lång sikt. En sådan riktning är oftast ett område som konstaterats vara fördelaktigt med tanke på samhällsstrukturen och samhällsekonomin. Beteckningen kan användas för att definiera principerna för utvidgning av tätortsfunktioner, bosättningsstrukturen, vidsträckta produktionsområden eller serviceområden. Färgen på beteckningen bestäms på basis av den form av områdesanvändning som huvudsakligen eftersträvas. I synnerhet i strategiska generalplaner som styr bebyggelsen är de åskådliga pilformade beteckningarna användbara. Exempel på planeringsbestämmelser: Utvidgningen av bebyggelsen bör hänföra sig till den nuvarande bebyggelsen så att den stöder verksamhetsbetingelserna för den nuvarande servicen och kollektivtrafiken i området x. Området börjar genomföras först när den vägförbindelse X-X/planskilda anslutning som anvisats i generalplanen är färdig. Området börjar genomföras först när byggmöjligheterna på de detaljplanerade höghusområdena norr om centrum har utnyttjats. Exempel på styrmedel för att säkerställa möjligheterna att samhället utvidgas i den riktning 42

43 som beteckningen anger. När styrmedel används bör det område som styrmedlet med rättsverkan gäller anges. För området kan utfärdas bygginskränkning eller åtgärdsbegränsning enligt MBL 42. Området kan anvisas som ett område i behov av planering enligt MBL 16. I generalplaner kan också användas särskilda beteckningar för förbjudna utvidgningsriktningar. Sådana kan vara t.ex. ett område bakom en trafikled som hör till ett riksomfattande nät, ett område som är värdefullt på riksplanet eller ett område vars karaktär man inte vill ändra. Beteckningen kan enligt behov utgöras av en symbol, en linje eller en avgränsning som anger området. 2 Tänkbart utvidgningsområde för bebyggelsen. Med beteckningen anvisas områden som på grund av sitt läge eller andra särskilda egenskaper önskas bli reserverade för samhällsfunktioner. Beteckningen kan användas bl.a. för att anvisa långsiktiga behov gällande tätortshelheter eller storskaliga serviceenheter. Beteckningens färg bestäms på basis av den tänkta huvudsakliga användningsformen. För tydlighetens skull kan man dessutom använda bokstavsbeteckningar för användningsändamålet eller alternativa användningsändamål. Det är önskvärt att det huvudsakliga användningsändamålet eller alternativa användningsändamål anges, eftersom detta underlättar bedömningen av konsekvenserna av lösningen. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall detaljplanläggas så att det bildar ett fungerande och mångsidigt samhälle som utöver boende också innehåller närservice enligt områdets behov och ett antal arbetsplatser som motsvarar självförsörjningen i fråga om arbetsplatser. Vid områdesplaneringen vinnlägger man sig om möjligheterna att effektivt anlita kollektivtrafiken. Områdets närservice och arbetsplatserna placeras så att området får ett mångsidigt centrum. Avsikten är att på området placera verksamhet som lämpar sig i närheten av en flygstation. Avsikten är att ibruktagandet av området för nämnda ändamål skall basera sig på en detaljplan, där särskilt avseende fästs vid att skydda arbetsplatslokalerna mot flygbuller. 1 43

44 1 Området är avsett för trafikorienterade arbetsplats- och servicefunktioner, dock inte för stora detaljhandelsenheter enligt MBL 114. Avsikten är att området skall detaljplanläggas. Exempel på skyddsbestämmelser: Avsikten är att bevara x-bäckens naturenlighet, i synnerhet vattenföringen och vattnets kvalitet. Byggnader får inte rivas utan tillstånd enligt MBL 127. Exempel på styrmedel för att säkerställa att området bevaras användbart för det framtida ändamålet: Det område som beteckningen gäller kan definieras som ett område i behov av planering (MBL 13 ). Till skillnad från andra beteckningar för utvecklingsmål kan inlösningsrätt enligt MBL 93 bli aktuell i samband med denna beteckning. Inlösningsrätt kan beviljas av miljöministeriet, om området är avsett för bostadsbyggande eller för samhällsbyggande som ansluter sig till bostadsbyggande. Det är skäl att nämna inlösningsrätten i planbeskrivningen. 3 Behov av förtätning eller förenhetligande av ett område. Typiska områden som anges med beteckningen är områden som är fördelaktiga för samhällsstrukturen eller samhällsekonomin och/eller områden som genomförts utan någon markanvändningsplan eller som inte genomförts färdigt eller som genomförts bristfälligt. Med beteckningen kan också anvisas t.ex. områden i anslutning till utvecklingskorridoren för kollektivtrafiken eller områden för centrumfunktioner i sekundärcentra. Exempel på planeringsbestämmelser: Tilläggsbyggandet på området baserar sig på den delgeneralplan som skall utarbetas och med vilken anvisas nya byggplatser för små bostadshus vilka lämpar sig för landskapet och bystrukturen. Vid den närmare områdesplaneringen försöker man särskilt förenhetliga grönnätet och gång- och cykelförbindelserna samt bevara och stärka kulturvärdena i området. 44

45 Möjligheterna att förtäta området bör utredas i en detaljplan där man försöker anvisa ca xxxx v-m 2 ny bostadsvåningsyta till området samt tillräcklig byggrätt för ett daghem och en närbutik. Antalet rekreationsområden får inte minska avsevärt genom detaljplanen, utan tilläggsbyggandet bör i första hand placeras på de nuvarande tomterna. Vid förenhetligande av det kulturhistoriskt värdefulla området gäller det att beakta att nybyggande inte får anvisas alltför nära skyddsobjekten/historiskt betydelsefulla objekt och att nybyggandet bör anpassas till landskapet, by-/ stadsstrukturen och -bilden. På området finns en kyrkmiljö av intresse på riksnivå. Kring den bör man i samhällsstrukturen lämna en tillräckligt vid obebyggd zon så att objektets historiska och hierarkiska ställning bevaras. När förenhetligande av samhällsstrukturen planeras gäller det att säkerställa att de stora trädgårdstomter som är karaktäristiska för området bevaras. Exempel på styrmedel för att stöda förutsättningarna för att förenhetliga och förtäta ett område: Det kan bestämmas att området är ett utvecklingsområde enligt MBL 12, t.ex. om förenhetligandet och förtätningen förutsätter fastighetsreglering. Dessa områden är i allmänhet redan med stöd av MBL 11 områden i behov av planering. Om så inte är fallet, kan det bestämmas att området blir ett område i behov av planering enligt MBL Riktgivande eller alternativ vägsträckning. Med den riktgivande beteckningen anvisas väg- och gatuförbindelser som baserar sig på ett konstaterat behov av vägtrafikförbindelser och i fråga om vilka läget eller genomförandet är förenat med sådan osäkerhet att det inte finns tillräckliga grunder för att ange vägen med en linjebeteckning. Beteckningen används för att säkerställa möjligheterna att realisera ett sannolikt områdesanvändningsbehov bl.a. när det bara finns preliminära planer för vägens placering eller när placeringen annars är förenad med större osäkerhet än vanligt. Beteckningen för alternativ vägsträckning används när det anses ändamålsenligt att ha flera alternativa vägsträckningar i generalplanen, t.ex. i sådana situationer där det är ändamålsenligt att beslut om den slutliga vägsträckningen fattas först i samband med den mera detaljerade planeringen. Alternativen bör överlag begränsas till två. Om antalet alternativ blir 1 45

46 1 stort, är det i allmänhet ändamålsenligare att använda beteckningen för behov av vägtrafikförbindelse. För att en alternativ vägsträckning skall kunna anvisas förutsätts att den alternativa sträckningens läge och förhållande till annan markanvändning på området har utretts och att alternativet inte är av väsentlig betydelse för annan markanvändning som angetts i planen. Riktgivande och alternativa vägsträckningars vägklass anges med hjälp av linjens tjocklek och bokstavssymboler. Det är ofta befogat att också förena beteckningen med en generalplanebestämmelse som preciserar beteckningens ändamål och betydelse. Bestämmelsen behövs i synnerhet när det är nödvändigt att uppställa miljörelaterade specialvillkor för planeringen och realiseringen av vägen. För beteckningens giltighet eller för realiseringen av den kan också utfärdas en bestämmelse om tidsplaneringen. I enlighet med lagen om allmänna vägar skall vägplaneringen basera sig på en plan enligt MBL, där vägens läge och dess förhållande till den övriga områdesanvändningen har utretts. Utarbetandet av utredningsplanen och vägplanen kan basera sig förutom på en sedvanlig vägsträckning som angetts med en enhetlig linjebeteckning också på en riktgivande eller en alternativ sträckning. Vägens läge och förhållande till annan områdesanvändning skall då ha utretts. När utredningarnas tillräcklighet bedöms beaktas bl.a. den omgivande områdesanvändningens effektivitet, utvecklingsmål och mål i fråga om bevarande samt möjligheter i fråga om flexibla arrangemang för områdesanvändningen. Med beteckningar av motsvarande typ kan man också ange riktgivande eller alternativa sträckningar för järnvägar och ledningar. Exempel på planeringsbestämmelser: Vägsträckningen definieras mera detaljerat i samband med detaljplanläggningen av området X. På den del som ingår i det värdefulla landskapsvårdsområde som angetts i generalplanen skall särskilt avseende fästas vid att väglinjen passar in i landskapet. Sträckningarna XX och YY är alternativa. Valet mellan alternativen träffas i samband med delgeneralplanläggningen av tätorten Z. Exempel på styrmedel för att säkerställa att möjligheterna att realisera en riktgivande vägsträckning kvarstår: Trots att beteckningen är riktgivande skall myndigheten vid behandling av bygglovet se till att åtgärden inte försvårar genomförandet av generalplanen (MBL 41 ). Likaså 46

47 gäller det att se till att valet mellan alternativa vägsträckningar inte påverkas av lösningar som gäller ett enskilt projekt. För ett sådant område avsett för byggverksamhet som eventuellt kommer att behövas för vägbygget kan det utfärdas tidsbegränsad bygginskränkning för högst fem år (MBL 43 ). 5 Behov av vägtrafikförbindelse. Med beteckningen anvisas sådana vägförbindelser i fråga om vilka behovet har kunnat konstateras men där läget eller genomförandet är förenat med så stor osäkerhet att det är omöjligt att ange en riktgivande eller alternativ vägsträckning. Utarbetandet av en utredningsplan eller vägplan enligt lagen om allmänna vägar kan inte basera sig på en beteckning som anger ett förbindelsebehov. Exempel på planeringsbestämmelser: Vägens sträckning och områdesbehoven definieras närmare i samband med delgeneralplanläggningen av området. Ändpunkterna för förbindelsebehovet är bundna till de platser som pilarna anger. När det gäller byn X kan förbindelsen ordnas endast längs den nuvarande byvägen. Detta bör beaktas när områdena i fråga planeras och genomförs. Vägen får inte placeras så att den förstör kulturmiljöhelheterna i området. 6 jl Korridor för utveckling av kollektivtrafiken eller behov av kollektivtrafikförbindelser. Med beteckningen anvisas bl.a. i en plan för trafiksystemet angivna förbindelser som är viktiga när det gäller att utveckla kollektivtrafiken och effektivera anlitandet av den. Beroende på planeringsskalan och de lokala förhållandena kan i utvecklingskorridoren utöver själva trafikleden också upptas sådana områden som direkt ansluter sig till den och på vilka man vid byggande bör ta hänsyn till att kollektivtrafiken effektiveras. Det centrala vid den fortsatta planeringen av områdena är förutom att effektivera markanvändningen även att ordna goda förbindelser till hållplatserna för kollektivtrafiken. Med beteckningen anvisas också behövliga nya kollektivtrafikförbindelser, vilkas exakta läge inte kan definieras i generalplanläggningen. 1 47

48 1 Exempel på planeringsbestämmelse: Möjligheterna till tilläggsbyggande på det område som ingår i korridoren för utveckling av kollektivtrafiken samt arrangemangen för gång- och cykeltrafik samt anslutningstrafik utreds närmare genom detaljplanläggning. Områdesanvändningslösningarna bör vara sådana att möjligheterna att nå kollektivtrafiken och övriga förutsättningar för utveckling av kollektivtrafiken är goda. Exempel på styrmedel för att stöda genomförandet av trafikkorridoren och placeringen av funktioner som förbättrar förutsättningarna för kollektivtrafiken: För korridorområdet kan utfärdas en tidsbegränsad bygginskränkning (MBL 43 ). Det område som stöder sig på korridoren för kollektivtrafik kan definieras som utvecklingsområde (MBL 110 ). 7 Behov av förbindelse för gång- och cykeltrafik. Med beteckningen anvisas i synnerhet de punkter där det är nödvändigt att åstadkomma en förbindelse för gång- och cykeltrafik mellan två platser men där sträckningen ännu inte har undersökts. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid planering och genomförande av en gång- och cykelväg på rekreationsområdet bör stora vallar och brott undvikas. Växtligheten invid leden får inte förstöras i betydande grad och dess levnadsbetingelser får inte försämras. Man bör försöka bevara och utveckla utsikten mot sjölandskapet, vilken är viktig för landskapet och ökar trivseln. Vägen planeras så att trädbeståndet i området xx bevaras. 8 Behov av grönförbindelse. Beteckningen används för att ange behov av förbindelse i anslutning till nätverk av rekreationsområden eller ekologiska nätverk. Behov av grönförbindelse kan förekomma i skogs- eller grönområden, vilket innebär att det ekologiska sambandet upprätthålls mellan olika livsmiljöer. Om det då är fråga om ett område med svag slitstyrka eller en miljö som annars är känslig för förändringar, är det bättre att använda beteckningen för område som är särskilt viktigt 48

49 med tanke på naturens mångfald (nr 18). Det går också ofta att kombinera en grönförbindelse för människors behov med en ekologisk korridor. Det är skäl att genom en planbestämmelse precisera bl.a. mål som hänför sig till ekologin, rekreationsbehoven eller områdes- och samhällsstrukturen samt meddela närmare anvisningar för planeringen av nätet och närmiljön. Områden genom vilka grönförbindelsen genomförs är ofta i 6 skogslagen avsedda speciella områden av betydelse för mångbruk av skog. Avverkning kan då utföras på det sätt som områdets speciella karaktär förutsätter. Områden som behövs för ekologiska förbindelser är i sin tur ofta i 10 skogslagen avsedda särskilt viktiga livsmiljöer. De skall skötas så att livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas. Kopplingarna till skogslagen kan nämnas t.ex. i beskrivningen av beteckningen eller också kan bestämmelserna formuleras så att det framgår att det rör sig om ett speciellt område eller en viktig livsmiljö. Exempel på planeringsbestämmelser: Grönförbindelsen fungerar som rekreationsförbindelse och ekologisk korridor, vilket bör beaktas vid områdesplaneringen och i åtgärder som gäller området. När området och närmiljön planeras gäller det att se till att möjligheterna att genomföra en grönled inte försämras och att ekologiska korridorer inte bryts. I den mera detaljerade områdesplaneringen anvisas en friluftsled. Friluftsleden i anslutning till grönförbindelsen planeras så att den får en intressant miljö och med utnyttjande av särdragen hos olika naturtyper. Rastplatserna placeras på områden som är hållbara för slitage. Friluftsleden planeras också med hänsyn till användning vintertid. Exempel på byggbestämmelse: Byggåtgärderna får inte försvåra möjligheterna att genomföra en obruten grönförbindelse. Exempel på skyddsbestämmelse: Vid idkande av skogsbruk bevaras en minst 30 meter bred skogsbevuxen remsa som flygekorrarna behöver för att röra sig. Exempel på styrmedel för att stöda bevarandet av naturmiljön i anslutning till grönleder: Om området är av särskild betydelse för t.ex. mångbruk av skog, kan området betraktas som speciellt område enligt 6 skogslagen. 1 49

50 1 För ett område som behövs för ordnandet av en grönförbindelse kan utfärdas bygginskränkning (MBL 42 ). 9 Behov av bullerbekämpning. Med beteckningen anges områden där det finns eller där det planeras funktioner som är känsliga för buller (boende, rekreation, daghem, skolor, sjukhus...) och i fråga om vilka det i samband med generalplanearbetet ansetts nödvändigt att vidta åtgärder för att sänka bullernivån. Utöver olika former av trafik kan buller orsakas även av industri, skjutbanor, banor för motorsport, marktäkt osv. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att ibruktagandet av det område som finns på det nuvarande bullerområdet för det ändamål som planerats i generalplanen skall basera sig på en detaljplan, där ett tillräckligt skydd mot buller för byggnaderna och gårdsplanerna på området avgörs. Olika alternativ för att dämpa bullret utreds. Metoderna för bullerbekämpning anges närmare i detaljplanläggningen. På området uppförs ett bullerskydd innan det nya bostadsområdet tas i bruk. Kommunen ansvarar för genomförandet. När bullerskydd planeras gäller det att beakta den kulturhistoriskt värdefulla miljön på området. Exempel på byggbestämmelse: Området omfattas av bygginskränkning enligt MBL 43 tills ett bullerskydd har uppförts, dock i högst fem års tid. (Bygginskränkningar har behandlats närmare under ) 10 Behov av att reparera miljö- eller landskapsskada. Med beteckningen anges t.ex. områden för bristfällig eftervård efter marktäkt. I allmänhet är det skäl att samtidigt också ange områdenas framtida användningsändamål. Andra skadade områden kan vara vägsträckningar som inte passar in i landskapet, felplacerade byggplatser, öppna åkerområden som växer igen i kulturlandskapet eller skogshuggningar som misspryder landskapet i fjärran. 50

51 Behov av att reparera miljöskada kan orsakas av t.ex. en sporadiskt genomförd detaljplan. En störande faktor kan också vara ett enskilt objekt som försämrar trivseln i den byggda miljön. Om objektet medför sanitära olägenheter bör beteckning 11 användas. Om det är nödvändigt att ange behovet av reparation mera exakt, kan en delområdesbeteckning användas i stället för symbolbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelser: När området detaljplanläggs och funktioner utplaceras gäller det att ta hänsyn till de krav på miljöns kvalitet som förutsätts för rekreationsbruk. När detaljplanen ändras anges de åtgärder genom vilka miljöbilden förbättras. När området detaljplanläggs bör särskilt avseende fästas vid förbättring av den stadsbild som bildas av fasaderna längs vägkanterna vid motorvägen. Exempel på planerings- och byggbestämmelse: När områdesanvändningen planeras och genomförs gäller det att beakta de landskapsmässiga särdragen hos området och dess omgivning och se till att landskapsskadorna i området repareras genom att ytformationen och växtligheten på marktäktsområden som tagits ur bruk görs naturenlig. Exempel på styrmedel för att främja reparation av en landskapsskada: Om det ogenomförda planområdet beror t.ex. på splittrade markägandeförhållanden, kan området bli ett utvecklingsområde enligt MBL Behov av att avlägsna sanitär olägenhet. Med beteckningen anges i allmänhet olägenheter och risker som följer av luft- eller vattenkvaliteten, buller, transport och lagring av farliga ämnen e.dyl. Beteckningen kan också användas för att ange ett förorenat markområde om man inte vet hur stort området är. Exempel på planeringsbestämmelser: Metoderna för bullerbekämpning på området utreds i samband med detaljplanläggningen av området. 1 51

52 När detaljplanen ändras bör barnens lekpark placeras tillräckligt långt från vägen X. När trafiknätet planeras anvisas en ny rutt för transporter av farliga ämnen på ett tillräckligt långt avstånd från bebyggelsen och skolorna. När miljötillstånd för anläggningen X behandlas bör särskild hänsyn tas till olägenheter i form av lukt för de närliggande bostads- och rekreationsområdena. Exempel på byggbestämmelse: När nya bostadsbyggnader uppförs och befintliga byggnader repareras gäller det att se till att bottenbjälklaget har tillräcklig ventilation för avlägsnande av radongaser. Exempel på styrmedel för reglering av placeringen av funktioner som är skadliga för hälsan och förebyggande av olägenheter: Kommunen kan utfärda av de lokala förhållandena påkallade miljöskyddsföreskrifter (MSL 19 ). 1 52

53 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områdena och bestämmelser i anslutning till dem 1 53

54 1 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områdena (beteckningarna 12-26) och bestämmelser i anslutning till dem Beteckningarna används i allmänhet överlappande med beteckningarna för utvecklingsmål och områdesreserveringar. Därför är de raster- eller punktstreckade linjebeteckningar. Till sin karaktär är de bundna vid en konkret plats och visar egenskaper som uppställer specialvillkor för den mera detaljerade planeringen eller genomförandet. De baserar sig ofta på andra beslut och utredningar där avgränsningarna i allmänhet har undersökts till och med mycket detaljerat. Vissa delområdesbeteckningar avser intressen där genomförandet sker via speciallagstiftning. I sådana fall accentueras beteckningarnas och bestämmelsernas informativa karaktär. Bestämmelser i anslutning till beteckningarna tar i allmänhet upp vilka begränsningar eller specialvillkor till följd av särdragen hos områdena som skall beaktas i samband med utvecklingsmålen och markanvändningslösningarna. 12 Landskapsmässigt värdefullt område. ma Med beteckningen anges kulturlandskapsområden som är värdefulla på det lokala planet, för landskapet eller på riksnivå. Utmärkande för dem är i allmänhet att växelverkan mellan människan och naturen kommer till uttryck i landskapet, historisk kontinuitet, visuell harmoni och en naturlig skala. Värden och klassificeringar för de områden som angetts med beteckningen bör omnämnas antingen i beskrivningen till beteckningen eller i planbeskrivningen. Landskapsmässigt värdefulla områden har presenterats i bl.a. följande publikationer: 156 värdefulla landskapsvårdsområden av riksintresse enligt statsrådets principbeslut, av vilka 150 har beskrivits i miljöministeriets betänkande Värdefulla landskapsvårdsområden 66/1992 Den byggda kulturmiljön, Kulturhistoriska miljöer av riksintresse, Museiverkets publikation 16/1993 (1 722 objekt) 54

55 Traditionsbiotoper som presenterats i de regionala miljöcentralernas inventeringspublikationer, t.ex. ängar, hagmarker, skogsängar och svedjeskogar (3 694 objekt) Nationallandskap, MM 1993 I samband med generalplanläggningen kan dessutom även andra områden konstateras vara landskapsmässigt värdefulla. Eftersom områdena ofta till sin karaktär och sitt värde ofta avviker till och med mycket från varandra, kan de åtskiljas med hjälp av index, och grunden kan anges i beskrivningen i anslutning till förklaringen till beteckningen eller i planbeskrivningen, varvid det på plankartan bör hänvisas till planbeskrivningen. Enligt 32 naturvårdslagen kan landskapsvårdsområden inrättas för att bevara och vårda landskapsbilden eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden. Beslut om inrättandet av och syftet med landskapsvårdsområden av riksintresse fattas av miljöministeriet. Beträffande övriga landskapsvårdsområden fattas beslutet av den regionala miljöcentralen på förslag av ett förbund på landskapsnivå. I beslutet att inrätta ett landskapsvårdsområde kan tas in de bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i landskapet. Eftersom ett och samma område kan vara både ett landskapsvårdsområde som inrättats i enlighet med naturvårdslagen och ett landskapsmässigt värdefullt område i generalplanen, kan det omfattas av bestämmelser i både beslutet om inrättandet av landskapsvårdsområdet och bestämmelser i generalplanen. I syfte att samordna olika bestämmelser har i 33 naturvårdslagen tagits in en bestämmelse, där det sägs att de bestämmelser om landskapsvårdsområden som hör till bygglagstiftningen tillämpas inte på områden för vilka det finns en gällande detaljplan eller generalplan med rättsverkningar. Om det i generalplanen finns t.ex. en bestämmelse om förbud mot trädfällning är den en sådan bestämmelse som hör till bygglagstiftningen som undantränger en eventuell bestämmelse i beslutet om landskapsvårdsområde. I planen eller när ett landskapsvårdsområde inrättas kan inte utfärdas några bestämmelser som förpliktar markägaren att vidta aktiva åtgärder. Däremot kan t.ex. skogsplanteringsförbud utfärdas som planskyddsbestämmelse för att bevara ett öppet landskapsområde. Om det är fråga om ett landskapsvårdsområde som inrättats med stöd av NVL, kan det i planbestämmelsen hänvisas till bestämmelserna i beslutet om inrättandet. Bestämmelser om markanvändning och byggande utfärdas som generalplanebestämmelser. Ett landskapsvårdsområde som inrättats med stöd av naturvårdslagen är dock inte ett naturskyddsområde enligt NVL, vilket innebär att det inte kan anges med beteckningen SL. Eftersom Natura-bestämmelserna i naturvårdslagen gäller enbart planering och tillståndsförfarande, kan för precisering av övriga skyddsmål och säkerställande av uppnåendet 1 55

56 1 i fråga om områdena dessutom bestämmas att tillstånd krävs för en åtgärd som förändrar landskapet (MBL 128 ). Eftersom detaljplaner sällan utarbetas speciellt för kulturlandskapsvårdsområden på landsbygden, bör vid utfärdande och utformning av planerings-, bygg- eller skyddsbestämmelser i generalplanen avseende fästas vid att bestämmelserna i tillräcklig mån styr områdesanvändningen och byggandet. Exempel på planeringsbestämmelser: Byggplatser får inte anvisas till höjder och bäckområden. Vattenloppet tryggas så att växtligheten bibehålls livskraftig. Vid den mera detaljerade områdesplaneringen och genomförandet beaktas behoven inom jordbruksproduktionen och samordnas åtgärderna så att värdena hos den på riksnivå värdefulla landskapshelheten inte försämras. Värdena har beskrivits i beskrivningen till denna generalplanekarta. Exempel på byggbestämmelser: Vid byggande beaktas att området hör till ett på riksnivå värdefullt landskapsvårdsområde och i synnerhet att åtgärderna inte försämrar skogsområdets landskapsvärden i landskapet i fjärran. Områdets landskapsmässiga särdrag: de by- och godsvyer som öppnar sig över åkrarna och sjöarna bör bevaras. Byggande på området och miljövården anpassas till områdets landskapsmässiga och kulturhistoriska värden samt värden gällande byggnadskonst. När byggnader placeras i övergångszonen mellan skog och åkrar gäller det att se till att det landskapsmässigt värdefulla skogsbrynet förblir enhetligt. Vid byggandet iakttas byggtraditionen i området. När området bebyggs eller när befintliga byggnader ändras gäller det att se till att nybyggandet i fråga om placering, proportioner, stil och material anpassas till bybilden, de befintliga gårdscentren och byggnadsbeståndet samt miljön. På områden för traditionslandskap skall nybyggande, ombyggnader och utvidgningar anpassas till det traditionella byggsättet så att den helhet som byggnaderna och landskapet bildar bevaras. Master och andra konstruktioner om syns i landskapet och som eventuellt uppförs på området får inte förstöra den vackra landskapsbilden. 56

57 Exempel på skyddsbestämmelser: Den kulturhistoriskt värdefulla landskapshelheten i området bevaras. Hit hör förutom odlingsområden och enskilda byggnader även det historiska nätverk av byvägar som strukturerar landskapet, ett för landskapet viktigt gammalt trädbestånd och andra kulturhistoriskt viktiga konstruktioner. Byggnader eller byggnadskomplex som är viktiga med tanke på byggnadskonsten och enhetligheten i miljön får inte rivas och deras exteriör får inte ändras så att deras värdefulla karaktär med tanke på bymiljön förstörs. Museimyndigheten bör ges tillfälle att avge utlåtande innan ansökningar om tillstånd gällande skyddsobjekt avgörs. Förnyelseavverkningar avgränsas enligt de naturliga mönstergränserna så att de landskapsmässigt värdefulla särdrag som avses bli bevarade inte äventyras. Marktäkt och andra ändringar av markytan är förbjudna, om de äventyrar möjligheterna att bevara naturvärdena i området. På området får inte utan tillstånd enligt MBL 128 utföras sådant jordbyggnadsarbete eller sådan trädfällning eller vidtas andra sådana därmed jämförbara åtgärder som förändrar landskapet. Exempel på styrmedel för att säkerställa att landskapsvärdena bevaras: Det kan bestämmas att tillstånd krävs för en åtgärd som förändrar landskapet (MBL 128 och 42 ). Rivning av byggnader kan förenas med tillstånd (MBL 121 ). Skyddsbestämmelser kan utfärdas om området har särskilda miljövärden (MBL 42 ). 13 Område som är värdefullt med tanke på stads- eller bybilden. sk Med beteckningen anges t.ex. värdefulla byar där det i anslutning till kulturlandskapet finns flera historiskt eller med tanke på tätortsbilden värdefulla byggnader jämte den tillhörande gården. Beteckningen används också för att visa ett enhetligt eller särpräglat bebyggt delområde i en tätort, vilket ofta hänförs till en viss tidsperiod eller stil. Värdegrunderna (värde- 1 57

58 1 grunder som hänför sig till byggnadskonsten, historiska värdegrunder och värdegrunder som hänför sig till miljöbilden) anges, t.ex. byggnads- och områdeshelhet av intresse för bevarandet av stadsbilden. Med beteckningen anges bl.a. objekt som anvisats i Museiverkets och miljöministeriets publikationer Den byggda kulturmiljön och Kulturhistoriska miljöer av riksintresse, objekt som anvisats i avtalet om skydd av järnvägsstationsområden av riksintresse, objekt som skyddats med stöd av förordningen om skydd för staten tillhöriga byggnader, objekt som skyddats med stöd av byggnadsskyddslagen, områden och objekt som angetts i landskapsplanen och som i olika investeringar (källan bör uppges) klassificerats som värdefulla samt områden som konstaterats som värdefulla i samband med generalplanearbetet. Exempel på planeringsbestämmelser: När detaljplanen utarbetas säkerställs att värden i stadsbilden och det byggnadsbestånd som skall skyddas bevaras. Frågor som gäller skydd av områdeshelheten och dess byggnadsbestånd avgörs i detaljplanen. När detaljplanen utarbetas fästs särskilt avseende vid att fasaderna är enhetliga och har arkitektonisk kvalitet. Exempel på byggbestämmelser: Området är särpräglat och har en värdefull byggtradition. Ny- och reparationsbyggande anpassas till bybilden och byggtraditionen. Byggnaderna placeras på byggplatsen i traditionell stil runt gården och så att de passar in i landskapet. Nybyggandet bildar en enhetlig helhet med de befintliga byggnaderna. De nya byggnaderna bör anpassas till byggnaderna i miljön när det gäller storlek, höjd, takform och taklutning, fasadens proportioner och ytor, dörrar, fönster, byggmaterial, färgläggning och täckmaterial samt detaljer. Museimyndigheten bereds tillfälle att avge utlåtande innan ansökningar om tillstånd gällande skyddsobjekt avgörs. 58

59 Exempel på skyddsbestämmelse: Byggnaderna på området får inte rivas utan tillstånd (MBL 121 ) och deras exteriör får inte ändras så att deras kulturhistoriskt värdefulla eller med tanke på miljön betydande karaktär förstörs. 14 Område med miljövärden som bör bevaras. Beteckningen kan användas som mera översiktligt än beteckningarna ovan t.ex. i en situation då det på området finns flera olika typer av värden, såsom värden som gäller by- eller stadsbilden eller naturen. Beteckningen kan också användas för att ange t.ex. objekt eller områden som hänför sig till den lokala historien, likaså områden där det är lätt att individualisera miljövärdena. I förklaringen till beteckningen bör man då nämna grunden och de värden som skall bevaras. Exempel på byggbestämmelse: Vid nybyggande beaktas typiska särdrag för det befintliga byggnadsbeståndet, t.ex. tvärsgående gavlar. Exempel på skyddsbestämmelse: Område där man känner till kulturskikt och strukturer under markytan vilka fridlysts med stöd av lagen om fornminnen (259/1963). Markanvändningsprojekt diskuteras med Museiverket/landskapsmuseet. Exempel på styrmedel för att trygga att miljövärden bevaras: Rivning av byggnader kan förenas med tillstånd (MBL 121 ). För området kan utfärdas åtgärdsbegränsning (MBL 128 ). Skyddsbestämmelser kan utfärdas för området eller vissa objekt på området med särskilda miljövärden (MBL 42 ). 15 Värdefull ås eller annan värdefull geologisk formation. ge 1 59

60 1 Beteckningen används för att ange bl.a. åsar, drumliner, deltan, kantformationer och betydande klippor. Grunder för att de skall beaktas i planeringen är förutom naturvärden och värden i kulturlandskapet även geologiska, naturgeografiska och biologiska värden. De värden vilkas bevarande planbestämmelsen avser bör nämnas i förklaringen eller bestämmelsen till beteckningen. Med beteckningen anvisas bl.a. åsområden av riksvärde enligt det av statsrådet godkända riksomfattande programmet för skydd av åsar, områden med klippor som är värdefulla med tanke på natur- och landskapsvården; landskapets inventeringar, andra motsvarande geologiska formationer. Dessutom anges sådana områden som angetts i landskapsplanen och som är värdefulla på landskapsnivå och regionalt, samt lokalt värdefulla områden enligt beslut som på basis av inventeringar fattats i samband med generalplanläggningen. Exempel på skyddsbestämmelser: När åtgärder planeras och genomförs på området gäller det att se till att speciella naturförekomster inte förstörs och att naturförhållandena inte åsamkas betydande eller vidsträckta skadliga förändringar. Åtgärder som gäller växtligheten på solexponerade sluttningar eller utsatta åsformer diskuteras med den regionala miljöcentralen eller skogscentralen. Marktäkt och andra förändringar av markytan som äventyrar bevarandet av naturvärdena i området är förbjudna. Värdena i området har beskrivits i planbeskrivningen (bilaga xx). Exempel på styrmedel för att förebygga att en geologisk formation förstörs: Skyddsfrågor beaktas bl.a. vid tillståndsprövning enligt marktäktslagen. Marksubstanser får inte tas bl.a. så att en vacker landskapsbild fördärvas eller så att speciella naturförekomster förstörs (3 marktäktslagen). Det kan bestämmas att det krävs tillstånd för åtgärder som förändrar landskapet (MBL 128 ). 60

61 16 Viktigt grundvattenområde (I) eller grundvattenområde som lämpar sig för vattentäkt (II). pv Med beteckningen anges på basis av miljöförvaltningens kartläggningar områden enligt klass I (viktigt grundvattenområde för vattentäkt) och klass II (grundvattenområde som lämpar sig för vattentäkt). Områden enligt klass III (övriga grundvattenområden) kan också markeras, i synnerhet när de utgör en del av ett mera vidsträckt grundvattenområde där en del hör till klass I eller II. Exempelvis föreskrifter om byggplatsens storlek, hantering av avloppsvatten och oljecisterners placering kan meddelas också i kommunens byggnadsordning. Det här är önskvärt framför allt när en stor del av grundvattenområdet inte har planlagts. I generalplanen kan motsvarande bestämmelser riktas närmare på basis av förhållandena på området och det planerade användningsändamålet. Grundvattentäkter anges i generalplanen med beteckningen ET (beteckning nr 62). Skyddsområden för grundvattentäkt förskrivna genom beslut enligt vattenlagen markeras med delområdesbeteckning och bokstäverna pv/s. Den gräns som beteckningen anger är i allmänhet densamma som gränsen för fjärrskyddszonen. Om man önskar markera när- och fjärrskyddszonerna skilt används beteckningarna pv/s-1 och pv/s- Exempel på planeringsbestämmelser: I detaljplanen får inte anvisas sådan verksamhet på området som äventyrar kvaliteten på grund/ytvattnet. Byggplatserna placeras så att allt avloppsvatten kan ledas till det kommunala avloppet. Vägtrafikområden och vägtrafikleder planeras så eventuella trafik- och väghållningsolägenheter för grundvattnets kvalitet kan undvikas. Exempel på byggbestämmelser: Allt avloppsvatten från byggnaderna på området förs för hantering till avloppsreningsverket. Byggnaderna bör i första hand anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnätverket. Hanteringen av avloppsvattnet ordnas på annat sätt än för varje byggplats. WC-avloppsvatten får inte låta absorberas av jorden. Det är tillåtet att uppföra en torrtoalett och avfallet får komposteras. Tvättvatten leds för att absorberas utanför grundvattenområdet. 1 61

62 1 WC-avloppsvatten får inte låta absorberas av jorden. Tvättvatten leds för att absorberas utanför grundvattenområdet eller behandlas i ett markfilter. Oljecisterner placeras inomhus. Exempel på skyddsbestämmelser: Byggandet på området begränsas av förbud enligt vattenlagen och miljöskyddslagen mot förändring och förorening av grundvattnet. Bygglovsmyndigheten begär den regionala miljöcentralens utlåtande om ansökningar om bygglov för uppförande av nya byggnader på området. Marktäkten får inte sträcka sig längre än fyra meter från grundvattenytan. På gamla täktområden bör landskapsarkitekturen genomföras så att grundvattnets goda kvalitet bibehålls. Exempel på styrmedel för att främja bevarandet av en god kvalitet på grundvattnet: Förbud mot grundvattensändring (1 kap. 18 vattenlagen) och/eller förbud mot förorening (MSL 8 ). Kommunala miljöskyddsföreskrifter, t.ex. placering av funktioner utanför detaljplaneområdet (MSL 12 3 punkten) eller förbud mot att leda ut avloppsvatten i marken (MSL 12 4 punkten) eller begränsning av spridning av gödsel o.dyl. (MSL 12 5 punkten). Avfallet eller avfallshanteringen får inte förorsaka hälsan eller miljön någon fara eller skada (6 avfallslagen). Det kan bestämmas att det krävs tillstånd för schaktning, trädfällning eller någon annan åtgärd som förändrar landskapet (MBL 128 ). Bygginskränkning kan utfärdas för skyddszonen för vattentäkten (MBL 42 ). Särskilda föreskrifter som vattendomstolen eventuellt meddelat för när- eller fjärrskyddszoner kan nämnas i beskrivningen av zonen. 17 Område som hör till eller föreslagits höra till nätverket Natura nat Med beteckningen anges områden som hör till eller föreslagits höra till nätverket Natura Områden som hör till nätverket Natura 2000 består av fågelskyddsområden som an- 62

63 mälts till Europeiska gemenskapens kommission (SPA-områden) och områden som kommissionen eller rådet på framställning av medlemsländerna har godkänt som områden av gemenskapsintresse (SCI-områden). Beslut om anmälan av SPA-områden eller om inlämnande av förslag till SCI-område till kommissionen fattas av statsrådet. På områden som avses i besluten skall tillämpas vad som i 65 och 66 naturvårdslagen bestäms om bedömning av projekt och planer samt om tillståndsförfarande. Tillstånd får inte beviljas för projekt som i betydande grad försämrar de naturvärden som ligger till grund för valet av områdena, m.a.o. naturtyper enligt bilaga I till habitatdirektivet eller livsmiljöer för arter som avses i bilaga II eller livsmiljöer för fågelarter som avses i fågeldirektivet, och planer som gäller sådana projekt får inte godkännas eller fastställas, om inte statsrådet på de grunder som definieras i 66 naturvårdslagen beslutar att projektet eller planen skall genomföras av tvingande skäl på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse. Det av statsrådet godkända förslaget till Finlands nätverk för Natura 2000 består huvudsakligen av befintliga naturskyddsområden, områden som omfattas av de skyddsprogram som godkänts av statsrådet samt av vissa andra skyddsobjekt. I statsrådets beslut (Finlands miljö 299/1999) har i fråga om varje område preliminärt angetts den lagstiftning enligt vilken skyddet av naturvärdena i respektive område skall genomföras. Skyddsmålen för områdena baserar sig på de naturtyper och naturarter som framgår av informationsblanketten för varje område. Närmare uppgifter om dem fås av de regionala miljöcentralerna. I sådana fall då avsikten är att Natura-området skall bli verklighet genom att det inrättas ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen används beteckningen SL naturskyddsområde (nr 72) som beteckning för områdesreserveringen. Om avsikten är att Natura-området skall genomföras med stöd av annan lagstiftning än naturvårdslagen, används en beteckning för områdesreserveringen i enlighet med det användningsändamål som planerats i planen. I sådana fall då området ingår i nätverket Natura 2000 eller i statsrådets förslag till Finlands Natura 2000-områden, skall bestämmelserna i 10 kap. naturvårdslagen iakttas i projekt och planer för området. Bestämmelserna gäller bl.a. konsekvensbedömning, beviljande av tillstånd och godkännande av planer. Det bör dock observeras att en avgränsning i ett Naturabeslut eller i planen inte direkt har någon avgörande betydelse med tanke på tillämpningen av bestämmelserna. Avgörande är, om det är sannolikt att eller om ett bedömnings- och utlåtandeförfarande enligt naturvårdslagen visar att projektet eller planen sannolikt betydligt försämrar sådana naturvärden i Natura-området för vilkas skydd området har införlivats eller föreslås bli införlivat i nätverket Natura. Om projekt eller planer som faller utanför avgränsningen för Natura-området har sådana verkningar skall bestämmelserna i 10 kap. naturvårdslagen också tillämpas på dem. 1 63

64 1 Eftersom det redan föreskrivs i naturvårdslagen att naturvärden i Natura-områdena skall beaktas vid tillstånds- och planeringsförfarandet, behövs i allmänhet inte några planbestämmelser om detta. Ofta är det tillräckligt att t.ex. hänvisa till naturvårdslagen i beskrivningen av beteckningen (t.ex. Bestämmelser om beaktandet av skyddsvärdena i området finns i NVL 65 och 66 ). Det är dock skäl att i planbeskrivningen föra fram naturvärdena i områdena och förpliktelser som gäller skyddandet av dem. I vissa fall kan det vara befogat att i planbestämmelserna precisera beaktandet av sådana naturvärden som ligger till grund för att området hör till nätverket Natura. Om området utöver dessa värden har andra natur- eller landskapsvärden som bör skyddas, kan i planen också tas in bestämmelser om dem (t.ex. åtgärdsbegränsning enligt MBL 128 ). Eftersom bestämmelserna i naturvårdslagen om beaktande av naturvärdena i Natura-områdena gäller tillstånds- och planeringsförfarandet, kan det i vissa fall också bli nödvändigt att i planen ta in bestämmelser om sådana miljöförändringsåtgärder som inte är förenade med tillstånd. Om det i planen anvisas sådan markanvändning som enligt bedömning i betydande grad kan försämra sådana naturvärden i Natura-området för vilkas skydd området har införlivats i nätverket Natura, kan planbestämmelser utfärdas för att förebygga eller lindra sådana verkningar. De presenteras i samband med områdesbeteckningen för dessa områden. Exempel på skyddsbestämmelse: Byggandet på området får inte betydligt försämra vattenhushållningen på den närliggande våtmarken XXX som hör till nätverket Natura 2000 och inte heller strandnaturen på området. 18 Område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald. luo Med beteckningen anges t.ex. artrika eller med tanke på de ekologiska sambanden viktiga naturområden eller olika gränszoner mellan olika naturtyper, t.ex. övergångszoner mellan skog och åkrar, våtmarker, traditionsbiotoper, områden där utrotningshotade arter förekommer eller särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 skogslagen. Naturtyper enligt NVL 29 behandlas i samband med beteckningen S. Beteckningen kan också uttrycka målet att bilda ekokorridorer närmast på M-områden. Korridorerna följer då i allmänhet bergsområden (klippor) och älvdalar med känsliga natur- 64

65 förhållanden och fungerar som organismers leder för förflyttning och spridning från ett område till ett annat. Beteckningen kan användas som överlappande beteckning för att ange områden av särskilt intresse med tanke på naturen även på MU- och MY-områden, som redan i sig har frilufts- och miljövärden. För att sådana förhållanden på området som är viktiga med tanke på mångfalden inte skall förändras kan det vara nödvändigt att också utfärda bestämmelser som gäller de kringliggande områdena och som påverkar t.ex. vattenförhållandena. Bestämmelserna skall dock utfärdas i anslutning till planbeteckningarna för de aktuella kringliggande områdena. En del av exemplen på bestämmelser nedan har utformats så att de kan gälla både planering och byggande. Utöver verkningar för myndigheterna har de då också verkningar för enskilda byggare. Exempel på planerings- och byggbestämmelser: När områdesanvändningen planeras och genomförs beaktas förutsättningarna att bevara sådana livsmiljöer och förekomster av arter av organismer som är viktiga med tanke på naturens mångfald. Vid den mera detaljerade områdesplaneringen och genomförandet bör särskilt avseende fästas vid att bevara traditionella växter och deras levnadsförhållanden. Området är en speciellt värdefull livsmiljö enligt 10 skogslagen (kärr och en bäck som flyter igenom den). På området får inte vidtas sådana skogsbruksåtgärder som äventyrar bevarandet av områdets skyddsvärden (vattenhushållning, mikroklimat). På området gäller åtgärdsbegränsning enligt MBL 42. Området bevaras som gränszon mellan det angränsande kvartersområdet och rekreationsområdet. Exempel på byggbestämmelse: Byggnader får inte uppföras på området (MBL 42 ). När byggnader placeras i övergångszonen mellan skog och åkrar gäller det att se till att gränszonen bevaras enhetlig och livskraftig. Levnadsförhållandena för vilda smultron, som är karaktäristiska för området, får inte försämras genom byggåtgärderna. 1 65

66 1 Exempel på skyddsbestämmelser: På området finns ett klibbalskärr enligt 29 naturvårdslagen. På området får inte vidtas åtgärder som försämrar dess naturvärden. Området är ett speciellt viktigt åkerområde för fågelbeståndet, där det inte får vidtas åtgärder som försämrar områdets betydelse med tanke på fåglarnas levnadsförhållanden. Områdets värden beskrivs närmare i planbeskrivningen. Områden som är betydande med tanke på de ekologiska sambanden får inte bebyggas och där får inte vidtas sådana åtgärder som innebär att områdets naturvärden försämras. På strandområdet kring X-sjön gäller det att se till att gödselvatten inte rinner ut i sjön. Exempel på styrmedel för att stöda bevarandet av mångfalden: Bygginskränkning kan utfärdas för området (MBL 42 ). Det kan bestämmas att området omfattas av åtgärdsbegränsning. Någon åtgärd som förändrar landskapet får då inte vidtas utan tillstånd för miljöåtgärder (MBL 42 ). Användningen och vården av skog i livsmiljöer som är speciellt viktiga med tanke på naturens mångfald styrs av skogslagen, som skyddar närmiljöerna till bl.a. källor, bäckar, rännilar och små tjärnar. Enligt 10 skogslagen skall skogarna i syfte att bevara mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer skötas så att förutsättningarna för bevarande av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas. Enligt 6 skogslagen gäller när avverkningsområdet har en särskild betydelse för bevarande av skogens mångfald att avverkningen kan utföras på det sätt som områdets särskilda karaktär förutsätter. 19 un Objekt som ingår i UNESCO:s världsarvslista. Med beteckningen anges områden och objekt som godkänts för UNESCO:s, (FN:s organisation för vetenskap och kultur), världsarvslista. I början av 2002 fanns det fem sådana områden eller objekt i Finland: Sveaborg, Gamla Rauma, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik samt Sammallahdenmäki bronsålders rösområde. Objekten kan vara såväl kultur- som naturobjekt. I världsarvsbeslutet definieras objektets speciella värden och anges åtagandena i anslutning till vården av det. Det är skäl att i korthet konstatera dessa i beskriv- 66

67 ningen i anslutning till beteckningen och självfallet också beakta dem i bestämmelserna. Till beskrivningen fogas de urvalskriterier som nämns i beslutet samt beslutets nummer. Det skyddsintresse och det intresse att värna som skall beaktas i planläggningen rör sig på två plan. Intresset riktar sig dels till själva världsarvsobjektet, dels till dess skyddszon (Buffer zone). Det markeras i planen med en beteckning som lämpar sig för egenskaperna hos området, t.ex. beteckning nr 12 landskapsmässigt värdefullt område. Med beteckning nr 19 anges avgränsningen enligt skyddsbeslutet, utan skyddszon. I detta sammanhang ges inte några exempel på planbestämmelser, eftersom det finns bara några objekt och därför att planbestämmelserna alltid skall beredas i samråd med Museiverket. I fråga om naturobjekten skall miljöministeriet kontaktas. Exempel på styrmedel för att säkerställa att världsarvsobjekten bevaras: Skyddsbestämmelser kan utfärdas för området eller vissa byggnader (MBL 42 ). Området kan meddelas ovillkorlig bygginskränkning (MBL 42 ). Rivning av byggnader kan förenas med tillstånd (MBL 121 ). 20 kp Nationalstadspark. Med beteckningen anges områden som inrättats eller avses bli inrättade som nationalstadsparker. För att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden kan en stadspark inrättas. Beteckningen används i allmänhet överlappande med beteckningarna för områdesreserveringar. Bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga värden i parken utfärdas i allmänhet i beslutet om inrättandet. I planbestämmelsen i anslutning till beteckningen för stadspark kan man hänvisa till den punkt i beskrivningen där beslutet om inrättande behandlas. Övriga bestämmelser om en inrättad park har utfärdats i skötsel- och nyttjandeplanen, till vilken det också är skäl att hänvisa. Utöver bestämmelserna i beslutet om inrättandet är det skäl att i planen också utfärda andra bestämmelser om markanvändning och byggande, vilka kan fogas till beteckningarna om områdesanvändning på parkområdet. 1 67

68 1 Exempel på planeringsbestämmelse: Avsikten är att parken skall inrättas i synnerhet för att bevara kultur- och rekreationsvärden. Bevarandet av värdena säkerställs genom lösningar som gäller den fortsatta planeringen och genomförandet. Exempel på styrmedel för att säkerställa att särskilda värden i en nationalstadspark bevaras: I beslutet om inrättandet och i skötsel- och nyttjandeplanen kan utfärdas nödvändiga bestämmelser som skall beaktas i planläggningen (MBL 70.1 och 70.4 ). Eftersom området är förenat med särskilda miljövärden kan skyddsbestämmelser utfärdas för området (MBL 42.). Genom bestämmelserna kan man begränsa verksamhet som förändrar parkmiljöns eller den byggda miljöns tillstånd samt rivning av byggnader. Rivning av byggnader kan förenas med tillstånd (MBL 121 ). 21 Bullerområde. me Beteckningen används när det är nödvändigt att styra eller begränsa områdesanvändningen med anledning av verksamhet som orsakar buller, t.ex. för att undvika bullerolägenheter av flygstationer eller industrianläggningar. När bullerområden definieras gäller det att beakta ökningen av och förändringarna inom den verksamhet som orsakar bullret så, att de bullernivåer som använts vid bestämmandet av bullerområdet inte heller i framtiden överskrids utanför det bullerområde som presenterats i planen. Som bullerområden anges oftast områden där bullernivån överskrider dagsriktvärdet 55 dba eller nattriktvärdet 50 dba (på nya områden 45 dba) eller i fråga om flygbuller L den 55 dba. Grunderna för bestämmandet av bullerområdet anges i planbeskrivningen. Flygbullerområdet för livligt trafikerade flygplatser bör i allmänhet indelas i olika zoner enligt hur kraftigt bullret är. Också i omgivningen kring andra bullerkällor kan det finnas behov av att också tydligare ange områdena för bullret och utfärda planbestämmelser för dem. När bullerområdena bestäms och det buller de orsakar beaktas är det skäl att också beakta bullrets beskaffenhet. Genomsnittliga dygnsvärden ger inte alltid en riktig bild av störningens karaktär. Det här gäller t.ex. skjutbanor och banor för motorsport. När bullerområ- 68

69 den för skjutbanor fastställs används riktvärden för den bullernivå som skjutbanor orsakar (53/1997). Grunderna för fastställandet av bullerområdet anges i planbeskrivningen. I förklaringen till beteckningen är det skäl att nämna hurdant buller det är fråga om, och i allmänhet är det nödvändigt att till planbeskrivningen foga ett omnämnande av den kalkyl- eller mätmetod som använts. Beteckningen för bullerområde begränsar arten av verksamhet som lokaliseras till bullerområdet. En bestämmelse i anslutning till beteckningen kan också gälla verksamhet som bedrivs på bullerområdet så att verksamheten inte utanför bullerområdet får överskrida den bullernivå som använts för att fastställa gränsen för bullerområdet. Det är i allmänhet befogat att utfärda bestämmelsen som en planeringsbestämmelse. Utgångspunkten bör vara att ny bebyggelse eller annan bullerkänslig verksamhet inte anvisas till bullerområdet. Befintlig verksamhet och småskalig komplettering av den samt ombyggnad kan tillåtas även på bullerområden, om riktvärdena överskrids bara lite (under 5 dba) och området annars lämpar sig väl för det aktuella ändamålet. Spridning av buller från väg- och järnvägstrafik kan minskas bl.a. genom bullerhinder, bullervallar eller bullerplank samt genom placering av byggnader. På ett område som annars är ett bullerområde kan man i fråga om byggande uppställa villkor med vilkas hjälp en tillräcklig bullerbekämpning kan säkerställas. Exempel på planeringsbestämmelser: Till området får inte lokaliseras nya bostäder, sjukhus, vårdinrättningar, barndaghem, ålderdomshem eller motsvarande bullerkänslig verksamhet. Områden för rekreation får inte heller anvisas. Befintliga bostadsbyggnader på området får ombyggas, utvidgas och ersättas med nya. Vid detaljplanläggningen av området bör hänsyn tas till att bullernivån inne i bostadsbyggnader inte få överskrida dagsriktvärdet 35 dba eller nattriktvärdet 30 dba. Om ny bullerkänslig verksamhet planeras på området gäller det att i detaljplanläggningen och byggnadsplaneringen beakta bullerbekämpningen så att riktvärdena för bullernivån enligt statsrådets beslut inte överskrids inomhus eller på områden för vistelse utomhus. En bullerutredning görs som grund för detaljplanen för området. Byggnader placeras så att de skyddar bostädernas och arbetsplatsernas utomhusutrymmen mot buller som överskrider 55 dba. Statsrådets riktvärden för bullernivåerna inomhus beaktas vid den mera detaljerade planläggningen av området samt vid byggnadsplaneringen. 1 69

70 1 Flygbullerområde där bullernivån är L den dba. Till området bör inte anvisas ny bullerkänslig verksamhet. Befintlig bebyggelse och annan befintlig bullerkänslig verksamhet får bevaras och kompletteras. Flygbullerområde där bullernivån är högre än L den 60 dba. Det är förbjudet att uppföra bostadsbyggnader och sjukhus eller andra liknande inrättningar och att lokalisera annan bullerkänslig verksamhet. På området får placeras bara sådana byggnader och sådan verksamhet och industri som hänför sig till flygtrafiken och som inte störs av flygbullret. Exempel på byggbestämmelser: Befintliga byggnader på området får renoveras, utvidgas eller ersättas med nya. Byggnaderna skall ha sådana takkonstruktioner, ytterväggar, fönster och övriga konstruktioner att skillnaden mellan bullernivåerna ute och inne är 00 db. På området uppförs byggnader så att de skyddar bostäderna utomhusvistelseutrymmen mot buller. På områden för vistelse utomhus får dagsbullernivån inte överskrida 55 dba. På området får inte uppföras nya bostadsbyggnader, om det inte kan påvisas att bullernivån på området och prognostiserade framtida förändringar underskrider riktvärdena enligt statsrådets beslut. Exempel på styrmedel för att säkerställa att bullerkänslig verksamhet inte lokaliseras till bullerområdet: Bygginskränkning kan utfärdas för området (MBL 42 ). Det kan bestämmas att området är ett område i behov av planering (MBL 13 ). För att möjliggöra rekreation genom njutning av ljud och tystnad i naturen behövs det också områden som är klart tystare än den övriga omgivningen. Sådana tysta områden där naturljud dominerar och där bullernivån av mänskliga aktiviteter klart underskrider riktvärdena kan i likhet med bullerområdet avgränsas med linje- eller rasterbeteckningar. Målet att bevara tysta områden kan också hänföra sig som en bestämmelse till t.ex. naturskydds- eller rekreationsområden (se beteckning 45). 70

71 Exempel på planeringsbestämmelse: Vid områdesanvändningen och områdesplaneringen bör särskilt avseende fästas vid att bevara området ljudlöst så, att det är möjligt att njuta av ljud och tystnad i naturen. Bullerbekämpningen (och samtidigt också trafiksäkerheten) kan i synnerhet på bostads- och centrumområden förbättras genom att man i generalplanen anvisar områden där avsikten är att slopa genomfart och använda lägre körhastigheter än vanligt (20-40 km/h). Bestämmelsen kan basera sig på t.ex. kommunens plan för bullerbekämpning eller trafiksäkerhet. Exempel på planeringsbestämmelse: Område som skall fridlysas från genomfartstrafik och för vilket det i generalplanen eller gatuplanen anvisas behövliga konstruktionsmässiga åtgärder för att dämpa körhastigheterna. 22 Markområde som skall saneras/iståndsättas. saa Med beteckningen anges regionalt definierade förorenade markområden. Exempel på planeringsbestämmelse: Föroreningen av marken undersöks i samband med detaljplanläggningen och iståndsätts innan byggande inleds. Exempel på skyddsbestämmelse: När marken på området undersöks och iståndsätts gäller det att beakta de kulturhistoriska värdena på området. Museiverket/museimyndigheten kontaktas innan åtgärderna vidtas. Exempel på styrmedel för att säkerställa att marken har sanerats innan området tas i bruk: För området kan utfärdas tidsbegränsad bygginskränkning (MBL 43 ). 1 71

72 1 23 sv Faroområde. Med beteckningen anges områden där möjligheterna att röra sig har begränsats eller avses bli begränsade av säkerhetsskäl. Sådana områden är t.ex. områden som används av försvarsmakten, samt närliggande zoner till industrianläggningar och kraftverk. I beskrivningen av beteckningen klargörs farans art och dess verkningar i fråga om möjligheterna att använda området. Exempel på planeringsbestämmelser: När användningen av området och dess omgivning planeras gäller det att beakta att möjligheterna att röra sig på området och dess influensområde är begränsade. När områdesanvändningen planeras skall militärmyndigheterna ges tillfälle att avge utlåtande. Exempel på byggbestämmelse: På området får inte uppföras lokaler avsedda att användas som bostäder. Exempel på styrmedel för att säkerställa att olämplig verksamhet inte lokaliseras till området: För området kan utfärdas bygginskränkning (MBL 42 ). 24 Skyddszon. sv Med beteckningen anges områden där områdesanvändningen bör begränsas på grund av ett närliggande faroområde eller någon annan verksamhet som orsakar begränsningar i fråga om användningen när det gäller omgivningen. Det kan också utfärdas planbestämmelser om specialvillkor för områdesanvändningen och ökning av skyddseffekten. För en gränszon som fastställts genom förordning kan vid behov användas en motsvarande beteckning och bokstavskoden rv. Om bygginskränkning enligt MBL 42 utfärdas för området kan kommunen eller staten bli skyldig att lösa in området eller betala ersättning för den olägenhet som åsamkas markägaren. Inlösnings- och ersättningsskyldigheten har beskrivits närmare under punkt 1 72

73 Exempel på planeringsbestämmelse: Bebyggelse, arbetsplatser, service eller rekreationsverksamhet får inte lokaliseras till skyddszonen. Exempel på byggbestämmelse: Området omfattas av bygginskränkning enligt MBL ke Utvecklingsområde. Med beteckningen anvisas i MBL 15 kap. definierade områden som skall utses till utvecklingsområden för en viss tid (högst tio år) och om vilka enligt MBL 111 kan beslutas i en generalplan med rättsverkningar. På området kan tillämpas specialarrangemang enligt MBL 112. I förklaringen till beteckningen eller i en planbestämmelse uppges vilka av dessa arrangemang som enligt beslut skall tillämpas på området. Exempel på planeringsbestämmelser: Området utvecklas till ett mångsidigt arbetsplats- och serviceområde när det gäller företagsbeståndet, i synnerhet för trafikorienterade funktioner. Vid detaljplanläggningen av området fästs särskilt avseende vid möjligheterna att röra sig utan hinder. Avsikten är att hos markägarna uppbära en i förhållande till nyttan skälig utvecklingsavgift enligt MBL punkten. Exempel på styrmedel för att främja ett ändamålsenligt genomförande av området: För området kan utfärdas tidsbegränsad bygginskränkning (MBL 43 ). 26 st Område i behov av planering. Med beteckningen anvisas områden enligt MBL 13 där det kan förväntas en samhällsutveckling som kräver planering eller där det på grund av särskilda miljövärden eller miljöolägenheter är nödvändigt att planera markanvändningen. Bestämmelser om anvisande av ett område såsom ett område i behov av planering gäller högst 10 år åt gången. Områden i be- 1 73

74 hov av planering kan också anvisas i en byggnadsordning. I de delområdesvisa beteckningarna i planen och i bestämmelserna i anslutning till dem är det då skäl att också uppge områden i behov av planering som anvisats i byggnadsordningen. Med ett område i behov av planering avses enligt MBL 11 direkt med stöd av lagen alla områden där det för att tillgodose behov i anslutning till användningen är skäl att vidta särskilda åtgärder, såsom att bygga vägar, vattenledningar eller avlopp eller att ordna friområden. Det bör dock observeras att strandområden alltid lyder under ett planeringsbehov enligt MBL 72, om inte kommunen i sin byggnadsordning har avfört det för områden där byggande som förutsätter planering inte kan förväntas och som inte har några särskilda natur- och landskapsvärden och där det inte finns något behov av att använda områdena för rekreation. Planeringsbehovet i fråga om strandområden baserar sig på MBL:s bestämmelser om stränder, och det är inte fråga om sådana områden i behov av planering som behandlas här. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall få en delgeneralplan. I delgeneralplanen anvisas byggplatserna tillräckligt detaljerat och så att möjligheterna att använda området för rekreation tryggas. När funktioner på området planeras gäller det att fästa särskilt avseende vid bevarandet av naturens mångfald. Avsikten är att området skall detaljplanläggas. I detaljplanen avgörs förutom nybyggandet även frågor som gäller byggnadsskydd på området x. Exempel på byggbestämmelse: Vid placeringen av byggnader bör särskilt avseende fästas vid de landskapsmässiga särdragen i området. 1 74

75 Beteckningar för områdesreserveringar och objektbeteckningar som beskriver områdenas användningsändamål och bestämmelser i anslutning till dem 1 75

76 1 Beteckningar för områdesreserveringar och objektbeteckningar som beskriver områdenas användningsändamål (beteckningarna ) och bestämmelser i anslutning till dem I beteckningarna i generalplaner har områdenas användningsändamål grupperats i elva huvudklasser: A: Boende C: Centrumfunktioner P och KM: Service T: Arbete och produktion V: Rekreation R: Fritidsboende L: Trafik E: Specialområde S: Skydd M: Jord- och skogsbruk W: Vattenområden Beteckningarna för områdesreserveringar i klasserna C, P, V, L och S har parallella objektoch linjebeteckningar, som används när skalan i planen eller den översiktliga planeringen gör att det inte är ändamålsenligt att ange någon områdesreservering eller om planlösningen är av principiell karaktär och objektets lokalisering och områdesbehovet preciseras vid den fortsatta planeringen. Eftersom bestämmelserna i anslutning till objektbeteckningarna i princip är desamma som bestämmelserna för motsvarande områdesreserveringar, har de presenterats i samband med respektive beteckning för områdesreservering. På motsvarande sätt används beteckningar för områdesreserveringar i stället för objektbeteckningar om det är nödvändigt att generalplanen ta ställning till verksamhetens regionala dimensioner. Vid behov kan objektbeteckningens omfattning och närmare placering definieras bl.a. med en bestämmelse eller en beskrivning. Huvudklasserna har dessutom indelats i underklasser som närmare anger användningsändamålet. Planens översiktlighet och behovet av styrning avgör hur mycket olika slags beteckningar som bör användas. Utöver underklasser kan man också använda index för att åtskilja olika typer av områden som är förenade med olika slags behov av styrning. 76

77 Med beteckningarna anges områdets huvudsakliga användningsändamål. Områdena omfattar i allmänhet också lokaler och trafikområden som behövs för den huvudsakliga verksamheten på området. Det är i allmänhet befogat att uppge dess bifunktioner till den huvudsakliga markanvändningen i förklaringarna till beteckningarna i planen. I synnerhet i storskaliga delgeneralplaner bör ovan nämnda stödfunktioners och trafikområdens placering visas med egna beteckningar. 27 Bostadsområde. A Beteckningen används framför allt i översiktliga generalplaner som löser kommunens funktionella struktur. Beteckningen kan också användas för att anvisa områden där avsikten är att fördelningen av hustyper skall vara mångsidig. Beteckningen och dess underklasser kan också inrymma offentlig och privat service som behövs för boendet, trafikleder inom området, parkeringsplatser, rekreations- och parkområden för invånarna i området samt områden för samhällsteknisk försörjning. På strandområden till vattendrag skall i generalplanen beaktas den lägsta godtagbara bygghöjden med tanke på översvämningar (MBL 112 ). Uppgifter om det ingår i publikationen Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa; suositus alimmista rakentamiskorkeuksista, Ympäristöopas 52, Bestämmelser om den lägsta höjden för byggande har ofta utfärdats i en byggnadsordning. Vid behov kan den lägsta godtagbara bygghöjden anges i en generalplan. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall detaljplanläggas. Målet är att området skall ha xxxx invånare. Utgångspunkten för planeringen är att skapa en vacker miljöbild och att bostäderna skall ha parkutsikt. Området planeras så att det får en mångsidig miljöbild genom att olika hustyper används, dock inte högre än trevåningshus. Vid områdesplaneringen fästs särskilt avseende vid den kraftigt varierande ytformationen på området och miljöbilden. Vägar och annat byggande lokaliseras så terrängenligt som möjligt. Promenadvägarna planeras så att tunnlar för fotgängare gynnas på platser som är viktiga med tanke på trafiksäkerheten. 1 77

78 1 Vid utarbetandet av detaljplanen fästs särskilt avseende vid att skolor och daghem placeras så att förbindelserna mellan dem och bostadsområdena är trygga. Området får inte tas i bruk för bostadsbyggande förrän de olägenheter för hälsan och trivseln som de närbelägna industriområdena orsakar har undanröjts. Tills dess omfattas området av bygginskränkning enligt MBL 43, dock i högst fem års tid. Exempel på byggbestämmelse: Byggande bör inte placeras under höjdnivån + 2 m. 28 Bostadsområde dominerat av flervåningshus. AK Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för boende och där största delen av bostadsvåningsytan finns i flervåningshus. Förhållandet mellan våningsytan i flervåningshus och småhus kan vid behov preciseras i generalplanen, dock så att merparten av våningsytan finns i flervåningshus. Exempel på planeringsbestämmelse: I detaljplanen får affärs-, arbets- och serviceutrymmen anvisas i bottenvåningarna i byggnaderna. Kvarteren planeras så att åtminstone hälften av tomternas areal blir lekområden och områden där man kan vistas. 29 Bostadsområde dominerat av småhus. AP Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för boende där merparten av bostadsvåningsytan finns i småhus. Förhållandet mellan våningsytan i flervåningshus och småhus kan vid behov preciseras i generalplanen, dock så att merparten av våningsytan finns i småhus. Ibland kan det vara nödvändigt att också vid detaljplanläggningen definiera byggnadssättet närmare. Om man t.ex. vill att området skall domineras av fristående småhus kan man använda detaljplanebeteckningen AO. 78

79 30 Byområde. AT Exempel på planerings- och byggbestämmelser: Avsikten är att byggande som överskrider tomteffektiviteten et = 0,1 skall basera sig på en detaljplan. På området får också placeras närservice och rekreationsområden som behövs för boendet samt sådana småskaliga arbetslokaler som inte orsakar buller, tung trafik, förorening av luften eller därmed jämförbara olägenheter för miljön. Området reserveras för fristående småhus med 1-2 bostäder. Avsikten är att området skall detaljplanläggas och på området förbereder man sig för centraliserad kommunalteknik. Vid byggande innan området har fått en detaljplan skall byggplatsen vara minst m 2. Det får finnas högst xx byggplatser på området. En siffra ovanför beteckningen AP anger det högsta tillåtna antalet byggplatser på området. Om det högsta antalet byggplatser inte har uppgetts med en siffra, avgörs antalet byggplatser vid den mera detaljerade planläggningen. Med beteckningen anvisas byområden där bosättning, gårdscentra för jordbruket, service och arbetslokaler kan placeras. Om det på by- eller jordbruksområdet finns behov av att anvisa särskilda driftscentra för jordbruket, kan detaljplanebeteckningen AM användas. Är en generalplan med rättsverkningar i kraft på ett byområde där det inte finns ett stort behov av byggande, kan bygglov i fråga om ett bostadshus med högst två bostäder som kompletterar den existerande bebyggelsen eller en byggnad som är nödvändig för bedrivandet av jordbruk behandlas direkt med stöd av generalplanen utan någon i MBL 137 avsedd prövning av de särskilda förutsättningarna. På områden där det finns behov av byggande skall förutsättningarna för byggande utredas genom avgöranden som gäller planeringsbehovet. Avloppsvatten utanför områden med avloppsnät skall enligt 103 miljöskyddslagen behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön. Den allmänna skyldigheten att rena avloppsvatten har preciserats genom statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät. Förordningen träder ikraft 200 Enligt förordningen skall en plan för insamling, behandling och avledning av hushållsavloppsvatten utarbetas. Planen för detta skall fogas till ansökan om byggnads- eller åt- 1 79

80 1 gärdstillstånd. I förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät och i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna definieras den tillåtna belastningen på olika typer av områden. I stadgandena infattas inte med vilka slags tekniska system som skall användas utan anges istället det resultat som skall uppnås. Dessa principer bör följas oberoende av om det har givits planbestämmelser för området eller inte. Av informationsskäl kan i planbestämmelsen återges de rådande gränsvärdena för behandling och utsläpp av avloppsvatten eller infogas en hänvisning till det på avfallsvatten tillämpliga stadgandet som kan vara antingen en kommunal miljöskyddsföreskrift eller förordningen i fråga. Syftet med planbestämmelsen är att hindra en skadlig belastning av vattnen med anledning av att planen genomförs. När bruket av planbestämmelser som gäller vattenskydd övervägs bör uppmärksamhet fästas vid planläggningens uppgift som är att styra markanvändningen och anvisa områden för olika bruksändamål. De bestämmelser som ges i planen bör därför anknyta till byggande eller användning av markområden för ett särskilt ändamål. Sådana funktionella bestämmelser kan inte upptas i planen, vars syfte är att i något annat avseende styra beteende på ett visst område och som är oberoende av planen. Exempel på planeringsbestämmelser: Området reserveras för bybosättning samt de service- och arbetslokaler som behövs för den. Nybyggnader anpassas omsorgsfullt till landskapet och bybilden. Avsikten är att området skall användas för byliknande byggande. På området får uppföras allmänna byggnader som stöder bysamhället. Avsikten är att området skall få en delgeneralplan för byområdet. De byggplatser som anvisas i den mera detaljerade områdesplaneringen skall kunna anslutas till det kommunala vatten- och avloppssystemet. Vid områdesplaneringen anvisas nya byggplatser så att de utnyttjar den befintliga infrastrukturen. På området får placeras sådana arbets- och affärslokaler som inte orsakar buller, vibration, luftförorening, tung trafik eller andra störningar i miljön. Exempel på byggbestämmelse: Området är avsett för landsbygdsliknande boende. Siffran efter snedstrecket anger det tillåtna antalet byggplatser på området. Byggplatsen skall ha en areal på minst 0,5 ha. På området får uppföras byggnader för jordbruksända- 80

81 mål eller för service som bedrivs som binäring eller för industri som inte medför miljöolägenheter, vilkas sammanlagda våningsyta är högst 200 m 2. Hela den använda våningsytan får dock inte överskrida effektivitetstalet e=0, Befintliga bostadsbyggnader får renoveras också i sådana fall då byggplatsen eller den använda byggrätten inte uppfyller bestämmelserna. På området får uppföras bostadsbyggnader, befintliga driftscentra får kompletteras och repareras samt byggande i anslutning till gårdsbruk är tillåtet. Nybyggande och reparationsbyggande anpassas till det befintliga byggnadsbeståndet och gården. 31 Område för centrumfunktioner. C och objektbeteckningen 84 Sekundärcentrum för centrumfunktioner. ca Med beteckningen anges centrumområden när det inte är ändamålsenligt att presentera deras interna strukturering för olika ändamål. De huvudsakliga funktionerna på områden som anges med beteckningen är service och förvaltning, boende som lämpar sig för centrum, arbetsplatsfunktioner som lämpar sig för ett centrum och som inte orsakar olägenheter för miljön, trafik och rekreation i anslutning till dessa samt samhällsteknisk försörjning. Eftersom beteckningen gör det möjligt att utan någon särskild beteckning i detaljplanen placera en stor detaljhandelsenhet på området (MBL 53 ) bör användningen av beteckningen prövas också med tanke på detta. Ett syfte med beteckningen är att på ett åskådligt sätt presentera samhällets nätverk av servicecentra. Det är alltså inte i allmänhet befogat att använda den i helt små tätorter eller sekundärcentra. Med en bestämmelse i anslutning till beteckningen kan man styra handelsenhetens beskaffenhet och volym samt tidsplaneringen för genomförandet. Vid behov kan stormarknader helt förbjudas på C-områden. Exempel på planeringsbestämmelser: Området har en detaljplan. När detaljplanen ändras får boende som lämpar sig för centrum anvisas till området samt förvaltnings-, kontors-, service- och butikslokaler. En stor detaljhandelsenhet får placeras på området. 1 81

82 1 På området får placeras butikslokaler för dagligvaruhandel om högst xxx v-m². På grund av områdets kulturhistoriska värden får inte stora detaljhandelsenheter enligt MBL 114 placeras på området. Av våningsytan på området anvisas minst 1/3 för boende. Vid områdesplaneringen fästs särskilt avseende vid dess funktionsduglighet, såsom ändamålsenliga och störningsfria arrangemang för gångförbindelser, parkering, service och kollektivtrafik. På området får inte placeras produktionsverksamhet som inte lämpar sig för centrumets karaktär. När stadskärnan planeras bör avseende fästas vid att utvidga promenadområdet och systemet för allmänna utomhusutrymmen som presenterats under punkt x.x i planbeskrivningen. Fasaderna på byggnader som uppförs längs x- gatan skall bilda en harmonisk helhet. Byggnaderna längs Y-gatan planeras så att de tydligt avgränsar gatuområdet, och slutet av gatan utformas till en visuell knutpunkt eller ett visuellt landmärke. Byggandet planeras så att byggnaderna skyddar boendeutrymmena och vistelseutrymmena utomhus mot buller som överskrider 55 dba. Exempel på planeringsbestämmelse som kan ansluta sig till objektbeteckningen: Möjligheten att utvidga området för centrumfunktioner till omgivningen kring järnvägsstationen klarläggs i en detaljplan. 32 Område för kommersiell service där en stor detaljhandelsenhet får placeras. KM Med en stor detaljhandelsenhet avses en detaljhandelsaffär med över v-m², dock inte affärer för specialvaror som kräver mycket utrymme (MBL 114 ). Stora detaljhandelsenheter får inte placeras utanför ett område som i landskaps- eller generalplanen är avsett för centrumfunktioner, om inte området i detaljplanen särskilt har anvisats för detta ändamål (MBL 53 ). Om ett område som anvisats med beteckningen KM inte är ett område för centrumfunktioner förutsätter placering av en stor detaljhandelsenhet på området att det finns en särskild beteckning i detaljplanen. Med en bestämmelse i anslutning till beteckningen kan man styra handelsenhetens beskaffenhet och storlek samt antalet butikslokaler. I en general- 82

83 plan kan det vara ändamålsenligt att också ange storenheter på områden för centrumfunktioner med beteckningen KM. Exempel på planeringsbestämmelser: På området får i detaljplanen utöver en stor detaljhandelsenhet anvisas funktioner som stöder den aktuella huvudsakliga verksamheten. På området får i detaljplanen anvisas högst två stora detaljhandelsenheter vilkas sammanlagda våningsyta får vara högst xxxx v-m 2. I detaljplanen får inte tillåtas försäljning av dagligvaror/livsmedel. I detaljplanen får det inte tillåtas att det uppförs stora affärer för specialvaror. 33 Område för service och förvaltning. P Med beteckningen anvisas olika områden för offentlig eller privat service. Beteckningen kan användas för att ange offentliga och privata inrättningar i anslutning till undervisnings-, bildnings- och forskningsverksamhet samt social- och hälsovård, eller områden för kommersiell service. Exempel på planeringsbestämmelser: Byggrätten på området definieras i samband med detaljplanläggningen. Bilplatserna placeras huvudsakligen någon annanstans än på marknivå. Avsikten är att området huvudsakligen skall användas för utrymmen för fritidsservice. Området har i första hand reserverats för behov som gäller affärer för specialvaror som kräver mycket utrymme. 34 Område för närservice. PL och objektbeteckningen 85 Område för närservice. pl 1 83

84 1 Med beteckningen anvisas huvudsakligen interna områden för offentliga eller privata servicefunktioner som används dagligen och som finns i omedelbar närhet av bostäderna. Centralisering av servicen gör det möjligt att använda lokalerna på ett mångsidigt sätt och att vid behov ändra verksamheten på ett smidigt sätt. Exempel på planeringsbestämmelse: Vid detaljplanläggningen placeras de lokaler som de olika serviceformerna behöver så att de stöder varandra och så att lokalerna kan användas gemensamt eller i tur och ordning. 35 Område för offentlig service och förvaltning. PY Med beteckningen anvisas i första hand områden som behövs för offentlig service. Gränsdragningen mellan offentlig och privat service beror dock inte i första hand på vem som tillhandahåller servicen, utan på om servicen är av offentlig karaktär. På grund av generalplanens översiktliga karaktär kan även lokaler för privat service lokaliseras till området. Exempel på planeringsbestämmelse: Avsikten är att området skall detaljplanläggas. Till området anvisas bl.a. en stor möteslokal som lämpar sig för olika verksamhetsformer. 36 Område för arbetsplatser. TP Med beteckningen anvisas mångsidiga områden för arbetsplatser, där det kan finnas kontorsoch servicearbetsplatser, industri som inte orsakar olägenheter för miljön samt affärslokaler och lagring i anslutning till dem. Verksamhetens inverkan på miljön är avgörande vid definitionen av funktionerna på området. Exempelvis produktionsverksamhet skall i fråga om miljökonsekvenser kunna jämställas med arbete av kontorstyp. Exempel på planeringsbestämmelser: Affärsarealen på området får uppgå till högst 00 % av den totala våningsytan för projekt som genomförs vid respektive tidpunkt. 84

85 På området får placeras sådana funktioner som inte medför olägenheter för miljön, såsom buller, luftförorening eller tung trafik. När det gäller miljökonsekvenser omfattar arbetsplatsbyggandet affärs- och kontorslokaler eller därmed jämförbara lokaler. 37 Industri- och lagerområde. T Med beteckningen anges huvudsakligen områden som skall reserveras för industri- och lagerbruk. Beteckningen och underklasserna kan också innehålla trafikleder och trafikområden som behövs för verksamheten på området, rekreationsområden, områden för samhällsteknisk försörjning samt andra utrymmen som behövs för de huvudsakliga funktionerna på området, såsom kontors- och terminalutrymmen. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen beaktas att den trafik som verksamheten orsakar ordnas så att gatunätet i de närliggande bostadsområdena inte belastas i onödan. I detaljplanen utfärdas nödvändiga bestämmelser om byggandet och om att funktionerna bör placeras så att den verksamhet som utövas på området inte medför buller över 55 dba utanför området. 38 Område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser. TT Med beteckningen anges sådan områden som reserverats för industriverksamhet som på grund av miljöolägenheterna av verksamheten inte kan placeras i närheten av områden eller funktioner som är känsliga för miljökonsekvenser (boende, skolor, daghem, sjukhus, rekreation, naturvård...)/ se MM:s publikation, utredning 8/91, Industrins miljökonsekvenser och planläggning. MM:s handledning 2/1995 om hur miljörisker skall hanteras i planläggningen ingår bl.a. en tabell över behövliga skyddsavstånd för anläggningar som behandlar olika kemikalier. 1 85

86 1 Exempel på planeringsbestämmelser: På området får placeras industrifunktioner som behöver miljötillstånd enligt 28 miljöskyddslagen (1 1, 2 samt 4-10 punkten miljöskyddsförordningen). Avsikten är att området skall detaljplanläggas. Specialvillkoren för miljöolägenheterna definieras i detaljplanen. När området detaljplanläggs placeras sådana funktioner vid anläggningen som medför de mest betydande miljöriskerna i västra delen av byggplatsen. 39 Industriområde där miljön ställer särskilda krav på verksamhetens art. TY Med beteckningen anges industriområden i vars närhet det finns funktioner som är känsliga för miljökonsekvenser, såsom boende, rekreation, semesterfirande, skolor eller vårdservice, eller områden med grundvattens-, skydds- eller andra miljövärden. Miljöministeriets handledning om beaktande av industrins miljökonsekvenser vid planläggning (utredning 8/91) kan användas för att närmare definiera tillåtna eller förbjudna olägenheter. I handledningen har förenligheten mellan olika industribranscher och de markanvändningsformer som används vid planläggning angetts i form av en korstabell. 40 Lagerområde. TV Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall detaljplanläggas. I den södra och västra kanten av området får den genomsnittliga ljudnivån av industrin vara högst 55 dba på dagen och 50 dba på natten. Avsikten är att området skall användas för industri- och lagerfunktioner som inte förorenar luften, som inte använder eller tillverkar ämnen som förorenar grundvattnet, som inte orsakar en bullernivå som överstiger 55 dba utanför industriområdet eller andra därmed jämförbara störningar i miljön. Siffran efter snedstrecket anger det högsta antal byggplatser som tillåts på området. Verksamhet på området får inte förorena luften eller vattendragen. På området får inte placeras bostäder. Byggplatserna omges med ett stängsel som ger tillräckligt skydd mot insyn och som passar in i omgivningen. 86

87 Med beteckningen anvisas områden som huvudsakligen reserveras för olika slags lager och som också kan inrymma områden avsedda för service-, kontors- och terminallokaler som direkt hänför sig till lagerverksamheten. Exempel på planeringsbestämmelse: På området får också placeras service-, kontors- och terminallokaler som direkt hänför sig till lagerverksamheten. 41 Industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller T/kem lagring av farliga kemikalier finns/får placeras. Med beteckningen anges sådana anläggningar som omfattas av EU-direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (det s.k. SEVESO II-direktivet). Det är i allmänhet nödvändigt att förena beteckningen med en planbestämmelse, som närmare definierar verksamhetens karaktär och uppställer specialvillkor för verksamhetens miljökonsekvenser. Miljöministeriet har skickat ett brev till kommunerna (3/501/2001) om hur anläggningar som producerar eller lagrar farliga kemikalier skall beaktas vid planläggning och byggande. Exempel på planeringsbestämmelse: Avsikten är att området skall användas för lagring av flytande bränsle. Exempel på styrmedel som kan hänföra sig till kontrollen av olägenheterna för hälsan: När miljötillståndet behandlas beaktas i en plan med rättsverkningar angivna användningsändamål samt planbestämmelserna för området (MSL 2 ). 42 Rekreationsområde. V Rekreationsområde är en allmän benämning på parker, idrottsområden, områden för friluftsliv och badstränder samt andra motsvarande områden. Den huvudsakliga användningen gäller friluftsliv och rekreation. Med beteckningen för rekreationsområde anvisas sådana fri- 1 87

88 1 lufts- och rekreationsområden vilkas användning inte behöver definieras närmare. Rekreationsområdena är ofta vidsträckta och kan innefatta områden som på olika sätt tål slitage eller som är viktiga när det gäller naturvärdena. På plankartan bör sådana områden anges med raster- eller linjebeteckningar som beskriver särskilda egenskaper. Till beteckningarna kan fogas planbestämmelser som syftar till bevara eller utnyttja egenskaperna. Bland exempelbestämmelserna för beteckningarna 21 och 45 finns en planeringsbestämmelse gällande tysta områden. Till beteckningen för rekreationsområden kan också fogas rekommendationer om målen för skötseln, t.ex. enligt den klassificering för skötseln som presenterats i miljöministeriets publikation om grönområden i tätorter, klassificering av användning och skötsel, Utredning 5/199 Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen gäller det att utforma ett enhetligt nätverk av rekreationsrutter. En del av rutterna bör lämpa sig för personer med nedsatt rörelseförmåga. Vid mera detaljerad planering vinnlägger man sig om trygga gångförbindelser till de angränsande bostadsområdena. På basis av en mera detaljerad plan kan byggnader och konstruktioner som behövs för rekreation uppföras på området. Vid områdesplaneringen gäller det att utforma ett enhetligt nätverk av rekreationsrutter. När rutternas placering planeras beaktas befintliga platser för tjäderspel. Exempel på byggbestämmelser: På området får inte uppföras nya byggnader (MBL 42 ). Reparation och smärre utvidgningar av befintliga byggnader tillåts. På området får endast uppföras byggnader för behov som hänför sig till rekreation (MBL 42 ). Exempel på styrmedel för att bevara och utveckla egenskaper som tjänar användningen av områdena för rekreationsbruk: På rekreationsområdena i generalplaner tillämpas även skogslagen, varvid det kan bli aktuellt att som stöd för planbestämmelserna använda Avverkning på speciella områden enligt 6 skogslagen och Bevarande av mångfalden och särskilt viktiga miljöer enligt 10 skogslagen. 88

89 För området kan utfärdas bygginskränkning eller åtgärdsbegränsning (MBL 42 ). Om marken har anvisats för något annat ändamål än för enskild byggnadsverksamhet och markägaren därför inte kan utnyttja området på ett sätt som medför skälig nytta, är kommunen staten skyldig att lösa in området eller betala ersättning för olägenheten (MBL 101 ). 43 Område för närrekreation. VL Med beteckningen anges sådana områden i omedelbar närhet av bebyggda områden som är avsedda för dagligt friluftsliv, rekreation, lek och naturupplevelser. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen bör ambitionen vara att bilda rekreationsrutter som är fria från hinder och så enhetliga som möjligt samt att fästa särskilt avseende vid att miljön behåller en god kvalitet. Avsikten är att göra upp en detaljerad nyttjande- och skötselplan för området, i vilken anvisas områden och friluftsleder som behövs för olika rekreationsfunktioner samt meddelas anvisningar om skogsvården. I detaljplanläggningen ombesörjs tillräckliga gångförbindelser med bostadsområdena samt en trygg förbindelse till MU-området i norra delen av området. Vid områdesplaneringen fästs avseende vid naturens hållbarhet när det gäller slitage och styrningen av friluftslivet. Exempel på byggbestämmelser: Smärre byggande som lämpar sig för områdets karaktär och som behövs för rekreationsfunktioner tillåts. På området får endast uppföras byggnader som tjänar allmän rekreation. Byggåtgärderna får inte väsentligt förändra naturmiljön i området. 44 Område för idrotts- och rekreationsanläggningar. VU 1 89

90 1 Med beteckningen anvisas vidsträckta områden för rekreations- och fritidscentra, idrottsplatser och skidcentra, där en betydande del av verksamheten försiggår utomhus. En beteckning som börjar med P används som beteckning för ishallar och motsvarande i tätortsmiljöer. Skjutbanor anges med beteckningen EA. Golfbanor på rekreationsområden bör anges separat med en beteckning för områdesreservering eller med en delområdesbeteckning, eftersom möjligheten att använda området för allmän rekreation är begränsad. Exempel på planeringsbestämmelser: På området får placeras byggnader och konstruktioner som betjänar idrotts-, rekreations- och fritidsverksamhet. Området anvisas för hästskötsel samt för tränings- och hobbyverksamhet som hänför sig till hästar, och på området får uppföras byggnader och konstruktioner som behövs för ändamålet. 45 Frilufts- och strövområde. VR Med beteckningen anges grönområden i naturtillstånd som i allmänhet finns utanför tätortsområden och som reserverats för friluftsliv. På områdena kan finnas friluftsleder och små serviceställen. I en generalplan är det i allmänhet befogat att ange de viktigaste friluftslederna på området samt var serviceställena för exkursioner är belägna. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen bör, i syfte att bevara rekreations- och naturvärdena, särskilt avseende fästas vid principerna för behandling av skogarna samt placeringen av nätverket för stigar och rutter. Vid områdesplaneringen bör särskilt avseende fästas vid att området bevaras fritt från buller så att det är möjligt att njuta av ljud och tystnad i naturen. Exempel på byggbestämmelser: På området får uppföras mindre byggnader eller konstruktioner för friluftsbruk. På området får uppföras en rekreationsstuga med ekonomibyggnader. Den sammanlagda våningsytan får vara högst x v-m 2. 90

91 På området får uppföras enskilda byggnader och konstruktioner som behövs för rekreationsfiske, allmän rekreationsverksamhet samt småskalig verksamhet som innebär att människor slår läger. Exempel på skyddsbestämmelse: Skogsbruksåtgärder som försämrar skyddsvärdena får inte vidtas på sådana särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 skogslagen som finns på frilufts- och strövområdet eller i närmiljön till livsmiljöerna. 87 Rekreationsobjekt/turistattraktion. När beteckningen används är det i allmänhet skäl att specificera om det är fråga om ett rekreationsobjekt eller en turistattraktion, t.ex. med bokstavskoderna v eller rm. Objektets karaktär kan definieras närmare genom planbestämmelser. Genom planbestämmelser kan man också styra områdesanvändningen. 91 Badstrand. I stället för objektbeteckningen kan beteckningen för områdesreserveringar i detaljplaner, VV, användas. 46 Område för fritid och turism. R Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för fritidsbebyggelse, semesterbyar, sammanslutningars fritid, hotell, tältande och camping, gruppträdgårdar och odlingslotter samt andra funktioner som tjänar semesterfirande och turism. Områdena omfattar också trafikleder och trafikområden som behövs för funktionerna på området samt områden för samhällsteknisk försörjning. Beteckningen kan användas när det inte går eller inte är nödvändigt att presentera områdets karaktär närmare. Man bör dock försöka använda underklasser till beteckningen, därför att de funktioner som ingår i den allmänna beteckningen för område för fritid och turism kan avvika betydligt från varandra i fråga om sin karaktär. 1 91

92 1 Exempel på planeringsbestämmelse: På området finns områden för fritid för sammanslutningar; avsikten är att andra semesterbyar och semesterhotell skall uppföras enligt en detaljplan. Exempel på byggbestämmelse: R-1/k: Område för fritid som reserverats för kommunens behov. På området får uppföras semester- och fritidsbyggnader. 47 Område för fritidsbostäder. RA Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för fritidsbebyggelse på stranden eller annanstans. På strandområden kring vattendrag gäller det att i generalplanen beakta den lägsta tillåtna bygghöjden med tanke på översvämningar (MBL 112 ). Uppgifterna ingår i publikationen Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa; suositus alimmista rakentamiskorkeuksista, Ympäristöopas 52, Bestämmelser om den lägsta bygghöjden har ofta utfärdats i en byggnadsordning. Den lägsta godtagbara bygghöjden kan vid behov anges i en generalplan. I fråga om planering av och byggande på strandområden har miljöministeriet utarbetat en broschyr om strandbyggande (Strandbyggande/Markanvändnings- och bygglagen 2000). Överföring av byggrätt till strandområden har behandlats i samband med beteckningen M. Avloppsvatten utanför områden med avloppsnät skall enligt 103 miljöskyddslagen behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön. Den allmänna skyldigheten att rena avloppsvatten har preciserats genom statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät. Förordningen träder ikraft 200 Enligt förordningen skall en plan för insamling, behandling och avledning av hushållsavloppsvatten utarbetas. Planen för detta skall fogas till ansökan om byggnads- eller åtgärdstillstånd. I förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät och i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna definieras den tillåtna belastningen på olika typer av områden. I stadgandena infattas inte med vilka slags tekniska system som skall användas utan anges istället det resultat som skall uppnås. Dessa principer bör följas oberoende av om det har givits planbestämmelser för området eller inte. Av informationsskäl kan i planbestämmelsen återges de rådande gränsvärdena för behand- 92

93 ling och utsläpp av avloppsvatten eller infogas en hänvisning till det på avfallsvatten tillämpliga stadgandet som kan vara antingen en kommunal miljöskyddsföreskrift eller förordningen i fråga. Exempel på byggbestämmelse: Vid byggande på området bör särskilt avseende fästas vid bevarandet av strandväxtligheten och det trädbestånd som drar upp strandgränsen. Det minsta avståndet mellan byggnaderna och stranden: - bastu 00 m - andra byggnader 00 m På byggplatsen får placeras - en fritidsbostad, högst 000 v-m 2 - en gäststuga eller ekonomibyggnader, sammanlagt högst 00 v-m 2 - en bastu, högst 00 v-m 2 Byggnadens fuktighetskänsliga golvkonstruktioner skall finnas ovanför höjdnivån 107,35 (N60). Om det av särskilda skäl är nödvändigt att genom planen styra metoderna för hantering av avloppsvattnet, kan t.ex. följande bestämmelser utfärdas: Fritidsbostäderna ansluts i första hand till det allmänna vatten- och avloppssystemet, varvid en vattenklosett kan byggas. Om en anslutning är omöjlig skall en komposterande toalett eller torrklosett byggas i fritidsbostaden. Alternativt kan avloppsvattnen från en vattenklosett ledas via en cistern till sakenlig behandling. Andra än toalettvatten behandlas på det sätt som godkänts av myndigheterna. Avfallsvattnen från vattenklosetter kan utgående från gjorda bedömningar av markgrundens kvalitet på de kvarterområden som anvisas i planen visa sig omöjliga att behandla på acceptabelt sätt. Vidare kan en ändamålsenlig skötsel av cisternerna vara omöjlig t.ex. med anledning av att en vägförbindelse saknas. I dessa fall kan planen även innehålla en bestämmelse om att vattenklosettalternativet inte tillåts. I vissa situationer är det också nödvändigt att i planen ange den byggrätt som avses bli inlöst av skäl som hänför sig till naturskyddet. Då kan t.ex. följande bestämmelse utfärdas: 1 93

94 1 Avsikten är att byggrätten på området skall inlösas av staten med anledning av det angränsande SL-området. Med stöd av MBL 43 föreskrivs att byggande inte tillåts under en tid av fem år efter det att planen har trätt i kraft. Om byggrätten inte har inlösts under denna tid, förfaller bygginskränkningen och området omfattas av bestämmelserna för RA-området. På strandområden kan en generalplan också användas som en plan som direkt berättigar till byggande, om så särskilt har angetts i planen (MBL 71 och 72 ). En sådan bestämmelse kan också utfärdas som en allmän bestämmelse, i synnerhet om bestämmelsen gäller flera olika typer av områdesreserveringar. Detsamma gäller bestämmelser som beskriver överföring av byggrättigheter. Överföring av byggrätt på strandområde har behandlats i samband med beteckningen M. Exempel: Denna generalplan kan användas som grund för beviljande av bygglov på AP-, AT- och RA-områden belägna på strandområden (MBL 72 ). Exempel på styrmedel för att främja genomförandet av en plan: För området eller en del av det kan anvisas åtgärdsbegränsning (MBL 42.). 48 Område för turistanläggningar. RM Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för turist- och semestercentra, semesterbyar, hotell och andra motsvarande funktioner som betjänar turism. Exempel på planeringsbestämmelse: Området har reserverats som ett semesterbyområde med gemensam strand. I detaljplanen anvisas en byggrätt om högst 2000 v-m 2. En enskild byggnad får vara högst 100 v-m Campingområde. RL 94

95 Med beteckningen anges områden för camping, där det också kan finnas mindre logibyggnader, servicebyggnader och husvagnar. Exempel på planeringsbestämmelse: De byggnader som placeras på området bör anpassas till strandlandskapet. Avståndet mellan byggnaderna och strandlinjen skall vara minst 25 m. Husvagnarna anvisas ett eget avgränsat område. Vid områdesplaneringen gäller det att ombesörja hanteringen av avfallsvatten och avfall från området så att miljön inte förorenas. 50 Husvagnsområde. RV Med beteckningen anvisas områden avsedda för camping med husvagnar. Exempel på planeringsbestämmelse: Avsikten är att den detaljerade områdesplaneringen skall skötas genom en detaljplan, där stranden på området huvudsakligen bevaras för sambruk. Exempel på byggbestämmelser: Avsikten är att området huvudsakligen skall användas för servicebyggnader i anslutning till turism samt som camping- och husvagnsområde. På området får dessutom uppföras byggnader, konstruktioner och anordningar för friluftsliv, lek och rekreation. Vid områdesplaneringen gäller det att ombesörja hanteringen av avfallsvatten och avfall från området så att miljön inte förorenas. På område får uppföras behövliga servicebyggnader, dock högst 200 v-m Område för koloniträdgård/odlingslotter. RP Med beteckningen anvisas områden för gruppträdgårdar samt områden för odlingslotter som skall reserveras för odling som fritidssysselsättning. Området är inte avsett för fast bosättning. 1 95

96 1 52 Trafikområde. L Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall detaljplanläggas. Vid områdesplaneringen bör särskilt avseende fästas vid gång- och cykelförbindelserna och kollektivtrafikförbindelserna och ordnandet av vattenförsörjningen. Byggande av vidsträckta parkeringsfält bör undvikas. Vid områdesplaneringen och områdesanvändningen fästs särskilt avseende vid områdets kulturhistoriskt betydelsefulla karaktär samt dess ställning i stadsstrukturen. Beteckningen kan användas när det inte är ändamålsenligt eller möjligt att specificera trafikområdena för olika trafikformer. I generalplaner presenteras trafiklederna i allmänhet med linjebeteckningar, men områdesbeteckningen är användbar när det är nödvändigt att definiera området. Det här är möjligt om generalplanen har en tillräckligt stor skala och planeringen av vägen har kommit tillräckligt långt. 53 Område för allmän väg. LT Beteckningen används för att ange allmänna vägar eller nya trafikleder avsedda som allmänna vägar. När generalplan utarbetas på ett detaljplaneområde eller ett område där generalplanen styr utarbetandet av en eventuell kommande detaljplan bör man beakta bestämmelserna i MBL 84 om anvisande av allmän väg i detaljplan. Trafiknätets struktur åskådliggörs genom linjebeteckningar som visar trafikledernas funktionella klasser. I samband med linjebeteckningar är det i allmänhet inte nödvändigt att presentera administrativa klasser. Beslut om den administrativa eller funktionella klassen för en trafikled i generalplanen genomförs så att generalplanen tjänar till ledning för den mera detaljerade planeringen. Det är i allmänhet möjligt att genomföra vägen som en funktionellt sett lägre klass. 92 mo Motorväg eller motortrafikled. 96

97 Enligt förordningen om allmänna vägar skall en motorväg ha särskilda körbanor, vilka åtskiljs av en mittremsa och på vilka inte finns rörliga broar, och korsande trafik bör löpa i annat plan. Trafik som ansluts till motorvägen skall ledas genom i vägplanen särskilt anordnade anslutningspunkter, och mellan motorvägen och en därtill angränsande fastighet får inte finnas annan vägförbindelse. Det här gäller även motortrafikleder, dock så att de får ha endast en körbana och att på dem av synnerligt skäl får tillåtas både rörliga broar och korsande trafik i samma plan på det sätt som vägplanen anger. Beteckningen kan också förenas med de bokstavskoder (vt, kt, st) som beskrivs i samband med beteckningarna och som anger vägens funktionella klass. När vägklassificeringar prövas bör Vägförvaltningen kontaktas, och eventuella ändringar i vägklassificeringarna skall presenteras och motiveras i planbeskrivningen. 93 vt/kt/st/pk Huvudväg/-gata med två körbanor. Beteckningen används för att ange andra vägar eller gator med två körbanor än motorvägar. 94 vt/kt Riksväg/stamväg. Riksvägarna bildar stommen i vägnätet, förenar landskapscentra och centra av högre klass samt fungerar som de viktigaste lederna för utrikestrafik. Stamvägarna förenar centra på stadsnivå med deras viktigaste riktningar för trafikbehoven och kompletterar riksvägsnätet. Exempel på byggbestämmelse: Byggande tillåts inte närmare än xx m från vägens mittlinje förrän trygga möjligheter att röra sig har ordnats och bulleromständigheterna har utretts närmare. 95 st/pk Regional väg/huvudgata. De regionala vägarna förenar kommuncentrumen med deras viktigaste riktningar för trafikbehoven och kopplar de viktigaste övriga objekt som ger upphov till trafik samt allmänna gränsövergångsställen till det högre nätverket. 1 97

98 1 Med samma linjebeteckning kan man vid behov också anges gator av motsvarande betydelse. 96 yt/kk Förbindelseväg/matargata. Förbindelsevägarna fungerar som trafikförbindelser för i första hand lokala centra och bycentra samt glesbygdsområden. Till förbindelsevägarna hör landsvägar som inte hör till ovan nämnda högre vägklasser samt alla bygdevägar. Matargatorna förmedlar den interna trafiken i tätorter och stadsdelar samt leder trafiken till huvudgatorna och det allmänna vägnätet. 98 Anslutning. Beteckningen är allmän beteckning för anslutningar. En anslutning kan också genomföras som en planskild anslutning. Om en anslutning av särskilda skäl skall genomföras som plankorsning, bör beteckningen förenas med en bestämmelse som anger detta och vid behov bör grunderna för lösningen i planbeskrivningen beskrivas. 99 Planskild anslutning. Med beteckningen anges anslutningar som i allmänhet gäller alla riktningar. Detaljerna avgörs i samband med den mera detaljerade planeringen. 100 Ensidig anslutning. Beteckningen visar riktningarna från anslutningen. 101 Planskild korsning utan anslutning. 102 Trafiktunnel. 98

99 54 Gatuområde. 97 jl För kollektivtrafik reserverad väg eller gata. Enligt 52 vägtrafiklagen kan en gata och en annan i detaljplanen angiven trafikled som allmänt är avsedda för trafik helt eller delvis reserveras för speciella trafikändamål. Enligt 2 lagen om allmänna vägar kan en allmän väg också vara avsedd endast för ett visst slags trafik. 105 Friluftsled. Med beteckningen anges friluftsleder. Vid behov kan friluftsleder också anvisas som riktgivande. Lederna kan anläggas genom avtal eller enligt friluftslagen. 106 Gång- och cykelväg. Gång- och cykelvägar som angetts i en generalplan har i allmänhet ett mindre spelrum än friluftsleder, eftersom gång- och cykelvägarna till största delen finns i tätortsområden eller längs vägar. Exempel på styrmedel för att säkerställa möjligheterna att genomföra gång- och cykelvägar: Bygginskränkning kan utfärdas för gång- eller cykelvägen eller en del av den (i allmänhet för den del där gång- och cykelvägens plats har angetts noggrant) (MBL 42 ). 107 Snöskoterled. Lederna kan anläggas enligt lagen om terrängtrafik eller genom avtal. I en generalplan kan ledens placering t.ex. i tätorter eller på värdefulla naturområden anges rentav mycket exakt. 55 Terminalområde för persontrafik. LHA och objektbeteckningarna 88 Busstation/omstigningsplats för kollektivtrafik/resecentrum. 1 99

100 1 Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för resecentra, buss- eller metrostationer. På områdena kan också finnas affärs-, restaurang- eller andra motsvarande funktioner. Möjligheten att genomföra stora lokaler för handel och service i anslutning till stationerna bör nämnas särskilt i generalplanen. Exempel på planeringsbestämmelse: På området kan utöver lokaler som behövs för resecentra även placeras affärsoch kontorslokaler samt en parkeringsinrättning. 89 Järnvägsstation. På stationsområdet kan också finnas affärs-, restaurang- eller andra motsvarande funktioner. Möjligheten att genomföra betydande lokaler för handel och service i anslutning till stationerna bör nämnas särskilt i generalplanen. 56 Terminalområde för godstrafik. LTA Med beteckningen anges terminaler, t.ex. centra för landtrafik. De kan också användas för kortvarig lagring. De ingår i logistikkedjan och medför i allmänhet tung trafik i betydande grad. 57 Område för servicestation. LH Med beteckningen anvisas områden för affärs- och restauranglokaler samt verkstadsfunktioner i anslutning till servicestationer och deras verksamhet. Om avsikten är att uppföra andra affärer e.dyl. än affärer som hänför sig till servicestationens verksamhet bör detta nämnas särskilt i planen. Exempel på planeringsbestämmelse: Vid områdesplaneringen och genomförandet gäller det att se till att de ämnen som skall lagras och hanteras på området inte medför risk för att grundvattnet förorenas. 100

101 58 Område för järnvägstrafik. LR Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för järnvägar, järnvägsstationer och -stationsområden, hållplatser, terminaler och andra funktioner inom järnvägstrafiken. 103 Huvudbana och trafikplats. Beteckningen anger de viktigaste banavsnitten för internationell trafik, de banavsnitt som förenar delcentra av riksomfattande betydelse och de mest betydande landskaps- och stadscentra samt de banavsnitt som leder till de mest betydande hamnarna och platserna för gränsöverskridning. 104 Förbindelsebana/bibana/stadsbana. Med beteckningen anges banor som förenar huvudbanorna, banor för industrianläggningar och banor för persontrafik vilka betjänar stadsregioner. I likhet med vägbeteckningar kan banreserveringarna också anges som alternativa eller riktgivande eller som förbindelsebehov i en generalplan. 59 Område för flygtrafik. LL Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för flygplans trafikområden, terminaler, andra byggnader, strukturer och funktioner för flygtrafiken, vilka också innehåller för områdets funktioner behövliga landtrafikleder och -områden, skyddsområden, områden för samhällsteknisk försörjning i anslutning till områdets funktioner samt service- och kontorslokaler. Det är också skäl att anvisa helikopterplatser med denna beteckning samt index (t.ex. LL-1). Förklaringen är då: Område för flygtrafik avsett för helikoptertrafik. Bullerområde för flygtrafik presenteras i regel med en egen beteckning. I syfte att minska miljöolägenheterna av flygverksamheten kan man vid behov också utfärda bestämmelser i generalplaner

102 1 60 Hamnområde. LS Exempel på planeringsbestämmelse: Områdesanvändningen planeras så att riktvärdena för bullernivån enligt statsrådets beslut inte överskrids på det angränsande bostadsområdet och så att kemikalierna som används på området hindras från att nå Natura-området XX. Med beteckningen anges hamn- och bryggområden samt områden för lager och terminaler som direkt hänför sig till hamnverksamheten. Beroende på planens noggrannhet används antingen områdesreservering eller objektbeteckning nr 67 i landskapsplaner. Exempel på planeringsbestämmelse: På området får inte placeras permanenta lager för farliga kemikalier. 90 Småbåtshamn/småbåtsplats. I strandgeneralplaner är det skäl att med en lämplig objektbeteckning (t.ex. uipu) också ange platser för nersläppning av virke i anslutning till flottningsverksamhet. 108 Fartygsled. Fartygsleder är i första hand leder avsedda för handelssjöfart eller annan nyttotrafik. På kanalområden kan man använda generalplanebeteckning nr 50 (LK) som avser kanaler. 109 Småbåtsled. Småbåtsleder är stamleder för småbåtstrafik, huvudfarleder för småbåtstrafik vilka är av regionalt intresse samt lokala leder avsedda för småbåtstrafik. 61 Specialområde. E 102

103 Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för sådana funktioner i fråga om vilken användningen för andra ändamål är mycket begränsad och till vilka allmänheten i regel inte har fritt tillträde. 62 Område för samhällsteknisk försörjning. ET Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för anläggningar för samhällsteknisk försörjning, t.ex. kraftverk, vattentäkter, reningsverk och anläggningar för behandling av avfall i anslutning till dessa. Skyddsområden för grundvattentäkt vilka angetts genom beslut enligt vattenlagen markeras genom delområdesbeteckning och bokstäverna pv/s. Den gräns som beteckningen anger sammanfaller i allmänhet med gränsen för fjärrskyddszonen. Om man vill ange när- och fjärrskyddsområdena särskilt kan man använda beteckningarna pv/s-1 och pv/s- Områden för master för teletrafiken kan vid behov anges med beteckningen ET eller med detaljplanebeteckning nr 64 EMT. Exempel på planeringsbestämmelse: Området har reserverats för ett reningsverk för avloppsvatten. Vid områdesplaneringen gäller det att ta hänsyn till att byggnaderna och konstruktionerna på området passar in i stadsbilden samt att den trafik som områdesanvändningen medför ordnas så att den inte stör bostadsområdena. 63 Område för energiförsörjning. EN Med beteckningen anvisas anläggningar eller konstruktioner för energiförsörjningen, såsom områden som reserverats för kraftverk och områden för stora transformatorstationer. När det gäller områdesreserveringar för energianläggningar med betydande miljökonsekvenser är det skäl att nämna hurdan energiförsörjning det handlar om. Det finns en särskild beteckning för områden för vindkraftverk (nr 111). Anvisningen av vindkraftverk i planer har behandlats närmare i miljöministeriets publikation Miljölagstiftningen tillämpad på vindkraftsetablering (Miljön i Finland 584sv)

104 1 Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall detaljplanläggas. På området får placeras bara sådana mindre energidistributions- och produktionsfunktioner för vilka det inte behövs något miljötillstånd enligt MSL 28. På området får placeras energiproduktionsfunktioner för vilka det behövs miljötillstånd enligt MSL 28 (MSF 1 3 punkten). 64 Område för avfallshantering. EJ Med beteckningen anvisas områden som reserverats för mottagning och behandling av avfall, såsom avstjälpningsplatser och anläggningar för förbehandling av avfall. På sådana områden kan även placeras lämpliga funktioner som anknyter till utnyttjande av avfall. Anläggningar för sopbränning anges däremot vanligen med beteckningen ET. Exempel på planerings- och byggbestämmelse: Under den tid området används och efter det att verksamheten upphört gäller det att se till att avfallet täcks med jordlager som lämpar sig som grogrund och att barrträdsplantor planteras på området, bortsett från en nödvändig körväg, minst 2000 st./ha. Den yta som planteras skall ha en lutning på < 1: 65 Täktområde. EO Med beteckningen anvisas områden för grustäkt, torvtäkt eller annan marktäkt. Det är önskvärt att också ange användningsändamålet efter det att marktäkten har upphört. Exempel: EO/T: Täktområde som efter täkten detaljplanläggs för industribruk. 66 Gruvområde. EK Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för gruvverksamhet. Beteckningen 104

105 kan förenas med planbestämmelser som styr myndigheternas behandling av tillstånd. Bestämmelserna kan gälla t.ex. det omgivande landskapet, ekologiska särdrag, skydd av yt- och grundvattnet eller senare användning av området. 67 Område för skjutbana. EA Med beteckningen anges befintliga eller planerade områden för skjutbanor. Till beteckningen kan fogas bestämmelser som gäller användningen inom området, t.ex. bestämmelser som behövs för bullerbekämpning. Exempel på planeringsbestämmelse: Vid den närmare planeringen av området gäller det att se till att den tillåtna bullernivån på området x inte överskrids. 68 Försvarsmaktens område. EP Med beteckningen anges garnisons-, övnings- och motsvarande områden som används av försvarsmakten eller områden som planerats för detta syfte. Av säkerhetsskäl och av andra liknande orsaker kan möjligheterna att röra sig på områdena vara begränsade. På grund av dataskyddsfrågorna i anslutning till försvarsmaktens områden är det skäl att särskilt samråda med försvarsförvaltningen när generalplaner som gäller dem utarbetas. 69 Område för begravningsplats. EH Med beteckningen anvisas områden som skall reserveras för en begravningsplats och byggnader i anslutning till den. Områden för begravningsplatser av särskild kulturhistorisk betydelse anges med planbeteckningen EH/s, som förenas med behövliga planbestämmelser. I fråga om områden för begravningsplatser som inte längre är i bruk används beteckningen EH/s om begravningsplatsen sköts av församlingen. I annat fall omfattas begravningsplatserna av lagen om fornminnen och anges med beteckningen för fornminnesområde eller -objekt. Gamla parkliknande begravningsplatser som tagits ur bruk kan också anges med beteckningen för historiska parker (VPH)

106 1 Sådana byggnader och konstruktioner i en kyrkträdgård och/eller på en begravningsplats som har uppförts före 1917 har skyddats med stöd av 14 kap. 5 kyrkolagen (1054/1993). Enligt lagen skall utlåtande av kyrkostyrelsen och Museiverket begäras i fråga om åtgärder som gäller dem. 70 Skyddsgrönområde. EV Med beteckningen anges sådana områden invid t.ex. trafikleder som skall bevaras som grönområden och vilkas huvudsakliga syfte är att skydda övriga områden mot olägenheter och som på grund av sitt läge inte kan användas som rekreationsområden. På skyddsgrönområden kan vid behov utfärdas planbestämmelser om t.ex. bevarande och plantering av trädbestånd. Exempel på planeringsbestämmelse: Det gäller att se till att buskskiktet och träden på området bevaras. 71 Skyddsområde. S och objektbeteckningen 86 Skyddsobjekt. Den allmänna beteckningen används när det inte tydligt är fråga om ett skyddsbehov enligt någon bestämd speciallagstiftning (t.ex. enligt naturvårdslagen, lagen om fornminnen och byggnadsskyddslagen) eller om det är fråga om en helhet som kan genomföras med stöd av flera olika lagar. När det gäller frågor som hänför sig till olika typer av skyddsvärden bestäms då först i samband med mera detaljerad planering närmare hur skyddet av områdena skall genomföras i praktiken. I 29 naturvårdslagen definieras de naturtyper i naturtillstånd som inte får ändras så att bevarandet av deras karakteristiska drag äventyras. Förbudet träder i kraft när den regionala miljöcentralen har fastställt gränserna för det aktuella området och delgivit beslutet. Bestämmelsen i NVL 31 reglerar undantagsbeslut som eventuellt meddelas beträffande förbud mot försämring och som i sin tur utgör förutsättning för prövning av eventuell ersättning till markägaren med anledning av betydande olägenheter. Beslut om avgränsning kan enligt la- 106

107 gen förutom naturtyper även gälla platser för förekomst av bestämda arter av organismer, dvs. växt- och djurarter, som uppenbarligen hotas av att försvinna. Sådana arter benämns arter som särskilt skall skyddas. Bestämmelser om avgränsning av förekomstplatserna, verksamhet som tillåts på områdena samt undantag från skyddet finns i naturvårdslagen (47 och 48 ). På dessa områden är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatserna, och förbuden träder i kraft när beslut om avgränsning har fattats och delgivits. Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om artskydd (NVL 49 ) gäller däremot direkt med stöd av lagen utan några särskilda beslut. De regionala miljöcentralerna utför inventerings- och klassificeringsarbete av naturtyper och naturarter enligt naturvårdslagen. I generalplanen kan vid behov anvisas objekt eller områden enligt avgränsningsbesluten. Eftersom national- och naturparker samt övriga skyddsområden enligt 3 kap. naturvårdslagen vilka inrättas genom särskilda för dem typiska förfaranden definieras som naturskyddsområden i naturvårdslagen, rekommenderas det att beteckningen SL används endast för sådana områden. Om man vill anvisa en naturtyp enligt 29 naturvårdslagen eller förekomstplatsen för en art enligt 47 som en självständig områdesreservering, rekommenderas beteckningen S och en förklaring som beskriver områdets karakteristiska drag och vid behov en planbestämmelse. Exempel: S-1 Skyddsområde Med stöd av 29 naturvårdslagen skyddad hassellund. S-1 S-1 Skyddsområde Med stöd av 47 naturvårdslagen skyddad plats för förekomst av utrotningshotade arter av organismer. Skyddsområde Fortplantnings- och rastplats för djurart (flygekorre) enligt 49 naturvårdslagen

108 1 Specialskogar på statlig mark som bildats eller skall bildas genom beslut av Forststyrelsen, t.ex. skyddsskogar eller skogar med miljövärden, anges med beteckningen S. Rekreationsskogar kan också anges med beteckningen VR eller MU. Av beskrivningen eller bestämmelsen i anslutning till beteckningarna bör framgå vilka konkreta särskilda värden områdena har. Om områdets värden beskrivs i planbeskrivning bör det på plankartan hänvisas till beskrivningen. När beteckningen S används skall reserveringsgrunderna och de lagar som skyddet baserar sig på framgå av planbeskrivningen. Med beteckningen kan man anvisa bl.a. enskilda miljöer och objekt som är värdefulla med tanke på byggnadsskyddet eller sådana områden som skall skyddas där skyddsbehovet riktas till en viss naturegenskap på området. Med beteckningen S kan man också ange sådana områden som skall skyddas som inte omfattas av någon annan egentlig huvudsaklig markanvändning. Skyddsbehovet kan i allmänhet rätt ofta i stället för med beteckningen S anges inom ramen för andra markanvändningsbeteckningar och vid behov med en skyddsbestämmelse. Bestämmelsen kan fogas till området med nummerindex, genom den extra bokstavskoden /s eller med en delområdesbeteckning. Om objektbeteckning används är det önskvärt att den förenas med nummerindex som hänvisar till reserveringsgrunden och objektförteckningen i planbeskrivningen. Om det är fråga om ett objekt som skyddats eller skall skyddas med stöd av en viss speciallag kan beteckningen förenas med en bokstavskod som hänvisar till den aktuella speciallagen, t.ex. sl eller sr. Natura-objekt med liten areal eller objekt som är viktiga med tanke på bevarandet av naturens mångfald kan anges med objektbeteckningar till vilka fogats indexet nat eller luo. Av förklaringen eller bestämmelsen till beteckningen skall klart framgå det sätt på vilket skyddet avses bli genomfört. Exempel på planeringsbestämmelse: Värdena i strandnaturen på området bevaras. Sätten för genomförandet av skyddet avgörs i den mera detaljerade planeringen. Kulturhistoriskt viktigt område där Museiverket/museimyndigheterna skall höras när det gäller markanvändningsplaner som berör området. När områdesanvändningen planeras gäller det att beakta att strukturer som hänför sig till II världskriget inte skadas. 108

109 Exempel på skyddsbestämmelser: På området får inte vidtas åtgärder som kan äventyra områdets skyddsvärden. Åtgärder som behövs för att bevara eller återställa skyddsvärden tillåts dock. Ruinområde där skyddsfrågor som hänför sig till lagen om fornminnen utredas. Åtgärder som gäller fasta fornlämningar och kartläggning av eventuella skyddsvärden diskuteras med Museiverket. Objekt som ansluter sig till krigshistorien, där utgrävning, täckning eller andra ingrepp är förbjudna. 72 Naturskyddsområde. SL Med beteckningen anges naturskyddsområden som inrättats eller avses bli inrättade med stöd av NVL. På statens marker är de i regel nationalparker, naturparker eller andra skyddsområden som anlagts genom lag eller förordning. På områden som tillhör privatpersoner kan naturskyddsområden inrättas genom beslut av den regionala miljöcentralen. När områden reserveras genom en plan är det skäl att diskutera med den regionala miljöcentralen, eftersom genomförandet av naturskyddsområden i regel är en uppgift för staten. Om genomförandet med avvikelse från huvudregeln skall skötas av kommunen, bör detta nämnas i en planbestämmelse. I planbeskrivningen beskrivs de värden på basis av vilka området har betecknats som SL-område. Värdena kan också presenteras i beskrivningen av planbeteckningen. Områden som omfattas av naturskyddsprogram anges med beteckningen SL när de har genomförts eller avses bli genomförda genom att ett naturskyddsområde inrättas. Sådana områden inom skyddsprogram som genomförs på annat sätt än som ett naturskyddsområde anges med andra beteckningar (t.ex. MY). Även delområdesbeteckningar (t.ex. Område med miljövärden som bör bevaras ) kan vara användbara för att markera dylika områden. Bland annat en del av områdena enligt programmet för skydd av stränder kan vara sådana. På områden som redan skyddats med stöd av speciallagstiftning är det ofta inte nödvändigt att utfärda planbestämmelser, därför att de begränsningar som speciallagarna uppställer i allmänhet kan betraktas som tillräckliga. För informativitetens skull är det dock skäl att till planbeteckningen foga en beskrivning av de värden som skall skyddas. I vissa fall kan det också vara nödvändigt att förstärka skyddet med planbestämmelser

110 1 Exempel på skyddsbestämmelser: På området får inte vidtas sådana åtgärder som kan äventyra områdets skyddsvärden. Skyddsbestämmelsen gäller tills området har blivit ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen, dock i högst fem år efter det att planen har trätt i kraft. På området får vidtas åtgärder som är nödvändiga för att bevara eller återställa områdets skyddsvärde. 73 Fornminnesområde. SM och objektbeteckningen 86 Fornminnesobjekt. Med beteckningen anges områden som skyddats med stöd av lagen om fornminnen. Vidsträckta fornlämningsområden av riksintresse eller intresse på landskapsnivå anges som områdesreserveringar, varvid det huvudsakliga användningsändamålet för området är fornlämning. Fornlämningar som angetts med objektbeteckning kan också ha en vidsträckt yta men vara belägna på ett område som har något annat huvudsakligt användningsändamål. Vid objektbeteckningen bör då i planbestämmelsen eller planbeskrivningen nämnas att fornlämningens omfattning skall utredas med Museiverket/landskapsmuseet. Om objektbeteckning används är det önskvärt att infoga nummerindex, som hänvisar till reserveringsgrunden och objektförteckningen i planbeskrivningen. Exempel på skyddsbestämmelse: På området finns en fast fornlämning som fridlysts genom lagen om fornminnen (295/1963). Utgrävningar, täckning och ändring av området eller andra ingrepp är förbjudna med stöd av lagen om fornminnen. Åkerodling, användning som betesmark och skogsbruk tillåts. Det är dock förbjudet att harva skogen. Alla övriga åtgärder och planer som gäller området skall diskuteras med Museiverket. 74 Område som skall skyddas med stöd av byggnadslagstiftningen. SR 110

111 Med beteckningen anges sådana bebyggda områden jämte miljöer som skall skyddas genom planläggning. Beteckningen lämpar sig särskilt i sådana situationer där den ursprungliga användningen av byggnaderna eller området har upphört och objektet ännu inte har fått något nytt användningsändamål, men bevarandet av helheten är ett viktigt framtida mål. Skyddsbehovet uppställer specialvillkor för användningsändamålet. Till beteckningen SR fogas då en bestämmelse om att funktionerna lämpar sig för områdets kulturhistoriska värde. Eftersom den ursprungliga användningen av byggnaderna eller någon annan användning som motsvarar deras särskilda karaktär och fortsättningen av en sådan användning utgör en väsentlig del av områdets kulturhistoriska värde, bör det dock alltid utredas om den ursprungliga verksamheten kan fortgå. I sådana fall är det skäl att använda respektive beteckning för användningsändamålet. Enligt kyrkolagen är kyrkliga byggnader som uppförts före 1917 automatiskt skyddade. Sådana byggnader är utöver kyrkor även klockstaplar, begravnings- och gravkapell samt därmed jämförbara byggnader på begravningsplatser. Även kyrkträdgårdar, deras och begravningsplatsers stängslar och portar är sådana strukturer som skyddats med stöd av kyrkolagen. Beteckningen bör inte användas som områdesreservering för den evangelisk-lutherska kyrkans kyrkobyggnader (t.ex. ödekyrkor), utan för dem bör anvisas en beteckning som beskriver användningsändamålet och som binder dem vid kyrkolagen. Beteckningen för områdesreservering YK/s eller objektbeteckningen srk kan användas. I fråga om åtgärder som gäller kyrkliga objekt iakttas förfaranden enligt 14 kapitlet 2-6 kyrkolagen. Exempel på planeringsbestämmelse: Sättet för genomförandet av skyddet av byggnaderna på området avgörs genom detaljplanläggning. Exempel på byggbestämmelser: De reparations- och ändringsarbeten som utförs i byggnaderna, förändringarna av användningsändamålet samt kompletterande byggande och de åtgärder som vidtas på området skall vara sådana att områdets byggnadshistoriskt/ kulturhistoriskt/landskapsbildsmässigt värdefulla karaktär bevaras. På området får inte vidtas sådana åtgärder som minskar dess skyddsvärde

112 1 Exempel på skyddsbestämmelser: Det är förbjudet att riva byggnader. Byggnader får inte rivas förrän byggnadsskyddet har avgjorts i detaljplan. Byggnader får inte rivas utan tillstånd enligt MBL 127. Byggnaderna och konstruktionerna på området får inte rivas och deras exteriör får inte ändras så att deras kulturhistoriskt värdefulla karaktär/med tanke på bymiljön betydelsefulla karaktär förstörs. Åtgärder som förändrar jordskorpan och miljöns karaktär är förbjudna på området. Vägnätet/trädbeståndet/växtligheten på området får inte utplånas. Områdets värdefulla byggnadsbestånd och närmiljön bevaras. Exempel på styrmedel som kan hänföra sig till beteckningen: Rivning av byggnader kan förbjudas med stöd av MBL Område som har skyddats med stöd av byggnadsskyddslagen. SRS Med beteckningen anges byggnader/objekt/byggnadskomplex/områden som skyddats med stöd av byggnadsskyddslagen. Med beteckningen är det också befogat att ange byggnader som skyddats med stöd av förordningen om skydd för staten tillhöriga byggnader (480/ 1985). Objekt enligt förslaget/avtalet om skydd av järnvägsstationsområden anges med beteckningen SR eller /s, och planerade ändringar på områdena diskuteras med museimyndigheten. Om bestämmelserna i skyddsbeslutet inte tas in i planbestämmelserna, bör de nämnas i planbeskrivningen, och i beskrivningen av planbeteckningen bör det hänvisas till skyddsbeslutet. I planen kan det inte bestämmas att ett visst objekt skall skyddas med stöd av byggnadsskyddslagen, utan det är skäl att nöja sig med en beteckning och bestämmelse där det konstateras att objektet eller området är av kulturhistoriskt intresse och som sådant värt att skyddas. Skyddet avgörs vid förfarande enligt byggnadsskyddslagen. Exempel på skyddsbestämmelser: Skyddsbestämmelser för området har utfärdats i ett skyddsbeslut för området enligt byggnadsskyddslagen. De historiska särdragen i områdets omgivning bevaras i enlighet med bestämmelserna i skyddsbeslutet. 112

113 76 Område där miljön bevaras. /s Med beteckningen anges sådana betydande miljöhelheter vilkas bevarande förutsätter aktiv styrning genom en generalplan, men där områdenas huvudsakliga användningsändamål dock inte gäller skydd. Till den miljö som skall bevaras hör då i allmänhet utöver byggnader även olika konstruktioner och en grönmiljö. Det vanligaste exemplet på detta är trähusområden som bevarats enhetliga och som är betydande byggnadshistoriskt sett. Även centrum-, industri-, järnvägs- och nyare bostadsområden med en värdefull miljöbild eller delar av sådana kan anges med beteckningen. Exempel på planeringsbestämmelser: Den värdefulla bymiljön planeras med hänsyn till dess kulturhistoriska karaktär så att byggandet i fråga om både byggnadssätt och läge anpassas till det befintliga byggnadsbeståndet och miljön och så att befintliga byggnader och konstruktioner samt leder, stigar, bryggor och det gamla trädbeståndet bevaras. Kompletterande byggande får genomföras på området. När detaljplanen utarbetas bör byggnaderna placeras nära strandlinjen. De bör vara av trä och i fråga om volym och dimensionering av byggmassan följa det traditionella byggnadssättet på området. Område som avses i avtalet om skydd av järnvägsstationsområden. Det med tanke på kulturhistorien, stadsbilden och järnvägstrafikshistorien värdefulla byggnadsbeståndet samt stationsparkens grundläggande karaktär bevaras. Områdesanvändningen planeras så att förutsättningarna för fortbestånd för den utrotningshotade fjärilsarten/namn på området inte äventyras. Exempel på byggbestämmelser: Vid byggande beaktas områdets kulturhistoriskt värdefulla karaktär så att nybyggande i fråga om byggnadssätt och läge hänför sig till det befintliga byggnadsbeståndet och miljön och att befintliga kulturhistoriskt betydande byggnader och strukturer, vägnätet samt trädbeståndet och den övriga växtligheten bevaras. På området finns en gårdsplan enligt den lokala byggtraditionen. Gården bevaras och byggnaderna iståndsätts utan att deras karaktär väsentligt föränd

114 1 ras. Om en befintlig byggnad ersätts med en ny, skall den nya byggnaden ha en exteriör och sådana proportioner som passar in på den gamla tomten. Exempel på skyddsbestämmelser: Det kulturhistoriskt värdefulla byggnadsbeståndet och miljön på området bevaras. Byggnader som finns på området (och som nämns särskilt) får inte rivas. Det landskapsmässigt och med tanke på artskyddet värdefulla trädbeståndet på området bör bevaras. Exempel på styrmedel som kan fogas till beteckningen: Det kan bestämmas att rivning av byggnaderna på området skall förenas med tillstånd (MBL 121 ). 77 Jord- och skogsbruksdominerat område. M Med beteckningen anvisas områden som huvudsakligen är avsedda för jord- och skogsbruket och som i allmänhet också kan användas för glesbygdsliknande bebyggelse samt friluftsliv och rekreation utan störningar beträffande områdets huvudsakliga användningsändamål. Stora produktionsenheter inom jordbruket har en egen beteckning, ME. För att åstadkomma stränder fria från byggande kan kalkylerad byggrätt för fritidsbyggnader överföras till andra områden på stomlägenheten. M-områden från vilka byggrätten har överförts anges med beteckningarna M, MA, MU eller MY, och i en bestämmelse omtalas att byggrätten har överförts till ett annat område. I planbeskrivningen presenteras vart byggrätten har överförts, och på plankartan hänvisas till respektive punkt i beskrivningen. Exempel på byggbestämmelser: På området tillåts byggande som hänför sig till jord- och skogsbruket samt glesbygdsliknande byggande. Byggandet skall i fråga om läget ansluta sig till befintliga gårdscentra så att strandområdena och åkrarna bevaras fria från byggande. Byggande tillåts inte på strandzonen på M-området (MBL 42 ). Byggrätten för fritidsbyggnader har överförts till andra områden på stomlägenheten. 114

115 78 Jordbruksområde. MT Med beteckningen anges områden som lämpar sig väl för jordbruket och som är de bästa områdena i fråga om jordmån, klimat och gårdsbruksenheternas gårdsstruktur; vanligen åkerområden samt i visa fall skogsområden i anslutning till dem (randzoner och holmar). Avsikten är att odlingsområden med de bästa egenskaperna skall kvarstå i nuvarande bruk. Från områdena överförs i allmänhet glesbyggrätt till andra områden. Exempel på byggnadsbestämmelser: På området tillåts endast byggande i anslutning till jordbruket. Till området får inte lokaliseras nya vägar, friluftsleder eller andra konstruktioner som försvårar möjligheterna att idka jordbruk. 79 Område för storenhet inom husdjursproduktionen. ME Med beteckningen anges områden där det finns storenheter för husdjurs- eller pälsnäring eller där sådana storenheter avses bli placerade. Här avses huvudsakligen enheter som i allmänhet placeras långt från bebyggelsen och vilkas miljötillstånd enligt miljöskyddsförordningen skall behandlas av den regionala miljöcentralen. Sådana är: djurskydd för minst 75 mjölkkor, 200 köttboskap, 250 fullvuxna suggor, köttsvin, värphönor eller broilrar annat djurskydd som i fråga om produktion av gödsel motsvarar ett djurskydd för köttsvin pälsdjursfarm för minst avelsminkhonor eller avelsillerhonor eller minst 600 avelsrävhonor eller avelssjubbhonor eller minst 800 andra avelshondjur annan pälsdjursfarm som i fråga om produktion av gödsel eller miljökonsekvenser motsvarar en pälsdjursfarm för avelsminkhonor. I olika planer kan beteckningen också användas för att ange mindre enheter inom husdjursproduktion. Begreppet storenhet definieras då i en planbestämmelse. Det är i allmänhet inte nödvändigt att använda beteckningen för att åtskilja svinhus, hönshus och fähus. Med anledning av de olikartade miljökonsekvenserna kan det emellertid ibland vara nödvändigt att ange vilka djur som placeras i en enhet

116 1 Djurproduktion för livsmedelsindustrins behov och pälsdjursnäring är i fråga om funktioner, byggnadsbestånd och miljökonsekvenser så pass olika att det är nödvändigt att presentera dem särskilt. Exempel på byggbestämmelse: På området får placeras pälsproduktionsverksamhet för vilken det behövs miljötillstånd enligt MSL 28 miljöskyddslagen (MSF 1 11 b-punkten). Om markanvändningen i närmiljön förutsätter att antalet djur anges i planen, kan en bestämmelse utfärdas om detta. 80 Landskapsmässigt värdefullt åkerområde. MA Med beteckningen anges områden vars bevarande öppna och för odlingsbruk är viktigt med tanke på landskapsbilden. Sådana är bl.a. öppna odlingsfält på landskapsvårdsområden som är värdefulla på riksplanet och landskapsmässigt värdefulla odlingsområden samt öppna odlingsfält i anslutning till byggda miljöer som är värdefulla på riksplanet. Beskogning av åkrar kan förbjudas genom skyddsbestämmelser, men genom en plan kan markägare inte förpliktas att vidta aktiva åtgärder för att bevara öppna odlingsområden. Exempel på planeringsbestämmelser: Med tanke på landskapsbilden är det viktigt att områdena bevaras öppna och i odlingsbruk. Byggande i anslutning till gårdsbruket placeras så att byggnaderna inte skymmer de öppna vyerna. Vid områdesplaneringen beaktas målen för och rekommendationerna i det landskapsvårdsprogram som gjorts upp för området. Bevarandet av områdets kulturmiljövärden främjas inom miljövården och i vägförbättringsprojekt. Särskilt avseende fästs vid byggandets och skogsvårdens verkningar på värdefulla vyer i fjärran. Exempel på byggbestämmelser: Nybyggande placeras i mån av möjlighet i anslutning till gårdsbruksenheternas driftscentra. 116

117 Åkrarna bevaras obebyggda. Bostadsbyggrätten har överförts från värdefulla odlingslandskapsvårdsområden till områdena XX separat för varje fastighetsoch markägare. Exempel på skyddsbestämmelser: Jordbyggnadsarbete, vägbyggande och beskogning av området som förändrar landskapet eller försämrar fåglarnas levnadsförhållanden är förbjudna. När åtgärder som påverkar miljöns tillstånd vidtas gäller det att se till att områdets landskapsmässiga värden inte försämras. Den kulturhistoriskt värdefulla odlingslandskapshelheten på området bevaras. Exempel på styrmedel som kan fogas till beteckningen: Ovillkorlig bygginskränkning (MBL 42 ). Åtgärder som förändrar landskapet kan förenas med tillstånd (MBL 128 ). 81 Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra MU friluftslivet. Med beteckningen anges sådana jord- och skogsbruksdominerande områden där det finns behov som gäller friluftslivet och där avsikten på grund av behovet av att styra friluftslivet är att inrätta friluftsleder med rastplatser och andra replipunkter. Exempel på planeringsbestämmelse: Vid planeringen av områdesanvändningen fästs avseende förutom vid bevarandet av jord- och skogsbruksmark också vid möjligheterna att ordna friluftsstigar och friluftsleder som förbättrar möjligheterna för friluftslivet och minskar olägenheterna av friluftslivet. Exempel på styrmedel enligt skogslagen: För att säkerställa mångbruk av skogen eller för att bevara skogens mångfald eller landskapet kan avverkningar eller andra motsvarande åtgärder vidtas på det sätts som avses i 6 skogslagen. 82 Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilda miljövärden. MY 1 117

118 1 Med beteckningen anges sådana jord- och skogsbruksdominerade områden där avseende bör fästas vid särskilda miljövärden och vid vården av miljön. Områdena inrymmer ofta speciellt värdefulla delar, som kan anges med överlappande beteckningar som beskriver särskilda egenskaper hos områdena. Värdena på området bör specificeras i t.ex. beskrivningen av beteckningen. Exempel på planerings- och byggbestämmelser: På området gäller bygginskränkning enligt MBL 42 På området tillåts endast byggande för jord- och skogsbruket. Särskilt avseende bör fästas vid att byggnaderna anpassas till de befintliga byggnaderna och landskapet. Området planeras så att åkrarna och strandområdena bevaras obebyggda. På området får inte anläggas nya vägar till byggplatsen. Bostadsbyggnaden jämte gården placeras på skogssidan bakom skogsbrynszonen. Exempel på skyddsbestämmelse: Kalhuggningarna är förbjudna på området och det trädbestånd som avgränsar åkrarna och stränderna får inte avlägsnas helt. Skogsavverkning utförs i enlighet med områdets speciella karaktär så, att landskapsmässiga och övriga miljömässiga värden bevaras. 83 Vattenområde. W Med beteckningen anges sådana områden som avses bli bevarade som vattenområden. Vattenområden som skall utfyllas, torrläggas eller byggas anvisas med en beteckning enligt det planerade användningsändamålet. Befintliga och/eller rekommenderade fiskodlingsområden på vattenområdet kan anges med en delområdesbeteckning, till vilken kan fogas behövliga planbestämmelser. På strandområden kring vattendrag anges vid behov i generalplanen den med tanke på översvämningar lägsta godtagbara bygghöjden (MBL 112 ). Uppgifterna ingår i publikationen Ylimmät vedenkorkeudet ja sortumariskit ranta-alueille rakennettaessa; suositus alimmista rakentamiskorkeuksista, Ympäristöopas 52, Om det finns särskilda miljövärden på vattenområdet kan t.ex. beteckningen W/s användas. 118

119 Exempel på planeringsbestämmelse: På området får vid den detaljerade planeringen inte anvisas båtplatser för mer än fem båtar någon annanstans än på områden som i generalplan anvisats för småbåtsplatser. Exempel på skyddsbestämmelser: Naturtillståndet i området får inte ändras genom muddringar eller invallningar. I fråga om hela planområdet eller bestämda delområden kan i planen utfärdas t.ex. följande skyddsbestämmelse för områdena kring vattenområdet: På stränderna kring vattendragen och vattenfårorna bildas tillräckligt vidsträckta skyddszoner så att de skadliga verkningarna av avrinningsvatten på X-sjön kan minskas effektivt. Exempel på styrmedel som kan fogas till beteckningen: Åtgärder som förändrar landskapet kan förenas med tillstånd (MBL 128 ). 110 Ledning eller linje. I planen kan man med en bokstavsbeteckning närmare specificera för hurdan ledning området reserveras. I cirkeln antecknas t.ex. följande bokstavskoder: j = avlopp, v = vattenledning, z = elledning, p = telefonlinje, k = gasledning, l = värmeledning. Planbeteckningen medför inte rätt att placera en ledning på en fastighet som ägs av någon annan. Ägaren och innehavaren av en fastighet är dock skyldig att tillåta att en ledning som betjänar samhället eller en fastighet placeras på det markområde han eller hon äger eller innehar, om inte placeringen kan ordnas på något annat tillfredsställande sätt och till skäliga kostnader (MBL 161 ). 111 Område för vindkraftverk. tv Med beteckningen anvisas områden för vindkraftsetablering

120 1 ma Exempel på planeringsbestämmelser: Vindkraftverken placeras centrerat i grupper om flera kraftverk och så nära varandra som möjligt med hänsyn till en ekonomisk energiproduktion. Vindkraftverken placeras på minst 500 meters avstånd från fåglarnas häckningsskär. Transportledningen anläggs som en jordkabel mellan X och Y. Vindkraftverken placeras på området så att den bullernivå de orsakar på fritidsbostadsområdet X inte överskrider 45 dba. Vid områdesplaneringen beaktas även behoven av användning i rekreationssyfte. Vid områdesplaneringen eftersträvas lindring av vindkraftverkets skadliga verkningar för bebyggelsen och landskapet. Exempel på byggbestämmelser: På området får placeras vindkraftverk vilkas totala höjd, inbegripet rotorbladet, inte överskrider xx meter. Vindkraftverket skall ha grå färg och matt yta. Exempel på skyddsbestämmelse: På området får inte vidtas åtgärder som äventyrar bevarandet av fornlämningar under vatten. Alla åtgärder och planer som berör området diskuteras med Museiverket. 112 Underjordiskt utrymme. mav 113 Underjordiskt utrymme som även används som skyddsrum. /k 114 Området är reserverat för kommunens behov. /v 115 Området är reserverat för statens behov. Tilläggsbokstäverna k och v används när man vid utarbetandet av en plan särskilt vill ange genomföraren. På motsvarande sätt kan ett område reserverat för samkommunens behov anges t.ex. med tilläggsbokstäverna ky. 120

121 1 Beteckningar som anger miljöförändringar och bestämmelser i anslutning till dem 1 121

122 1 Beteckningar som anger miljöförändringar (beteckningarna ) och bestämmelser i anslutning till dem Med hjälp av dessa beteckningar åskådliggörs hur miljön kommer att förändras till följd av planlösningarna. Då de viktigaste ändringsobjekten lyfts fram med hjälp av beteckningarna, underlättas intressenternas möjligheter att bekanta sig med innehållet i planen. Beteckningarna bidrar också till att identifiera miljökonsekvenser av intresse för olika instanser. Beteckningarna används på samma sätt som beteckningarna för områdesreserveringar med iakttagande av färger enligt användningsändamålen för dessa och vid behov med bokstavskoder. I synnerhet till förklaringarna till beteckningar som anger förändringar kan man foga en närmare beskrivning av hurdan förändring det är fråga om. Också till beteckningarna för områden som bevaras i nuvarande form kan man foga beskrivningar av sådana drag som är karaktäristiska för områdena och vilkas bevarande bör uppmärksammas i enskilda lösningar. Till beteckningarna kan naturligtvis också fogas bestämmelser som reglerar förändringarna. Beteckningar som beskriver miljöförändringar kan användas både när planen bereds och i den slutliga plankartan. Beteckningarna är speciellt användbara under planeringsarbetet. 116 Områden som bibehålls i sitt nuvarande tillstånd. Med beteckningen anges områden där man vill trygga bevarandet av det nuvarande tillståndet, som upplevts som gott, och befintliga miljöbildmässiga, funktionella och samhälleliga värden. Med beteckningen beskrivs också områden i fråga om vilka det vid utarbetandet av en generalplan konstaterats att det inte finns något behov av betydande förändringar. På områdena kan trots allt vidtas enskilda förändringar som inte är av betydelse ur perspektivet för generalplanläggningen. Områdets eller objektets färg samt tillhörande bokstavsbeteckningar anger markanvändningsformen enligt beteckningarna för områdesreserveringar i generalplanen. 122

123 Exempel på planeringsbestämmelser: När detaljplanen för området ändras säkerställs att det nuvarande byggnadsbeståndet bevaras och att den fortsatta utvecklingen anpassas till miljöbilden. Onödigt breda gatuområdesreserveringar görs smalare i detaljplanläggningen så att de stämmer överens med dagens faktiska situation. Den byggrätt som presenterats i detaljplanen och som är betydligt högre än nuläget justeras i samband med ändring av detaljplanen så att de bättre lämpar sig för miljön. Den öppna miljöbilden och den öppna strukturen på området bevaras. Exempel på styrmedel som kan fogas till beteckningen: Rivning av byggnaden eller en del av den kan förenas med tillstånd (MBL 127 ). Åtgärder som förändrar landskapet kan förenas med tillstånd (MBL 128 ). 117 Områden som utvecklas genom mindre åtgärder. Med beteckningen anges områden där avsikten inte är att förändra områdenas grundläggande karaktär, men där olika ändrings- och förbättringsarbeten är på sin plats. På ofullbordade områden blir det ofta också fråga om kompletterande byggande som passar in i miljön. När bestämmelser utformas är det skäl att särskilt fundera över de specialvillkor som uppställs för förändringarna. Områdena har angetts med en färgad kant, och inuti den finns ett rutigt raster i samma färg. Områdets eller objektets färg samt bokstavsbeteckningarna i anslutning till dem anger markanvändningsformen enligt beteckningarna för områdesreserveringarna i generalplanen. Utöver bebyggda områden kan också t.ex. rekreationsområden bli föremål för förbättringsåtgärder, vilket då kan anges med rasterbeteckningen för områden som utvecklas. Exempel på planeringsbestämmelser: Detaljplanläggningen syftar till att säkerställa områdets fortsatta funktionsduglighet (bl.a. bibehållen service) samt att förbättra verksamhetsbetingelserna för kollektivtrafiken. Vid detaljplanläggningen av området fästs särskilt avseende vid att nya byggnader placeras så att det är så förmånligt som möjligt att ansluta dem till avloppssystemet

124 1 Avsikten är att för styrning av det kompletterande byggandet av området utarbeta en detaljplan där anslutningen av de nuvarande byggplatserna till avloppssystemet avgörs. När detaljplanen för området ändras bör särskild hänsyn tas till markägoförhållandena så att det blir så lätt som möjligt att genomföra planen. Tilläggsbyggande på området innebär en fortsättning på områdets skiktvisa kultur så att områdets värdefulla särdrag inte utplånas och så att nybyggena anpassas till den befintliga miljön. Exempel på byggbestämmelse: På byområdet får utöver bostäder uppföras arbetslokaler som passar in i miljön. Exempel på styrmedel för att säkerställa en behärskad utveckling på området: Området kan utses till utvecklingsområde (MBL 110 ). 118 Nya områden och områden som förändras avsevärt. Med beteckningen kan anges områden och objekt som omfattas av aktiv förändring. Beteckningen har försetts med en färgad kant, och inuti den ses en baskarta som beskriver nuläget. Den färgade kanten och bokstavsbeteckningarna i anslutning till områdena visar markanvändningsformen enligt beteckningarna i generalplanen. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att ibruktagandet av området för det ändamål som planerats i generalplanen skall basera sig på en detaljplan. I detaljplanen anges grönförbindelsen från x-parken till strandområdet. När området detaljplanläggs tas särskild hänsyn till dess betydelse för landskapet längs södra omfartsvägen. När området detaljplanläggs gäller det att särskilt utreda möjligheterna att bevara det nuvarande byggnadsbeståndet också när funktionerna förändras. Från området ordnas trygga och lättframkomliga gångförbindelser till det nuvarande centrumområdet. 124

125 Åtgärder som syftar till att främja hållbarheten mot slitage för växtligheten på den del som kvarstår som rekreationsområde vidtas i god tid innan området tas i nytt bruk. Exempel på byggbestämmelse: Vid placeringen och uppförandet av byggnader fästs särskilt avseende vid tryggandet av naturens livsduglighet på området. Exempel på styrmedel för att främja förnyelse av ett område: Området kan utses till utvecklingsområde (MBL 110 ) Området kan anvisas som område i behov av planering (MBL 13 ). och objektbeteckningarna: 119 Objekt, befintligt och nytt. Objektets färg bestäms av den huvudsakliga markanvändningsformen. 120 Befintliga vägar och linjer. Befintliga vägar och linjer markeras med ett svart streck. Museivägar bör anges med beteckningen s. Exempel på skyddsbestämmelse: Den historiska vägsträckningen bevaras i skönjbar form och på sin plats. 121 Vägavsnitt som avses förbättras betydligt. Vid sidan av det svarta strecket för vägar som avses förbättras betydligt finns ett rödbrunt streck. Beteckningen används när det är fråga om betydande förändringar. Ringa förbättringar av vägen som huvudsakligen sker på den nuvarande sträckningen är inte en tillräcklig grund för att använda beteckningen. Likaså utgör inte en ändring av den funktionella klassen i sig en grund för användningen av beteckningen vägavsnitt som avses förbättras betyd

126 ligt. En ändring av funktionell klass kan i dylika situationer anvisas genom en bokstavsbeteckning i rödbrun färg vilken avser den nya klassifikationen. Det är i allmänhet skäl att beskriva förbättringsåtgärderna så konkret som möjligt, t.ex. X-vägen ändras till huvudgata i tätorten och på grund av strandbanan förflyttas sträckningen vid Y-älven. Åtgärderna kan också styras genom planbestämmelser. Exempel på planeringsbestämmelse: Vägförbättringsåtgärderna anpassas till bybilden längs vägen och till det värdefulla landskapet. Exempel på skyddsbestämmelse: Vägens höjdposition bevaras oförändrad invid byggnadskomplexet X. 122 Nya vägar och linjer. Nya vägar och linjer betecknas med rödbrun färg. Också i beskrivningen till dessa beteckningar är det ofta skäl att ange centrala konkreta aspekter på lösningen, t.ex. Banlinjereserveringen för strandbanan har angetts så att den går genom en tunnel på området för tätortscentrumet. I centrum har angetts en reservering för en järnvägsstation

127 Exempel på generalplanekarta Skala 1: Beteckningar och bestämmelser i generalplaner 1 127