Frågor och svar om tillämpningen av förordning (EU)

Transkript

1 31 januari 2013 Frågor och svar om tillämpningen av förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna 1 Inledning Den 25 oktober 2011 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation). Genom förordningen om livsmedelsinformation ändras de gällande EU-reglerna om livsmedelsmärkning så att konsumenterna ska kunna göra informerade val och använda livsmedel på ett säkert sätt. Samtidigt säkras fri rörlighet för livsmedel som produceras och saluförs lagligt. Förordningen trädde i kraft den 12 december Den ska tillämpas från och med den 13 december 2014, med undantag av bestämmelserna om näringsdeklarationen, som ska tillämpas från och med den 13 december Kommissionens generaldirektorat för hälso- och konsumentfrågor har tillsatt en informell arbetsgrupp med sakkunniga från medlemsstaterna som har fått i uppgift att besvara en rad frågor som rör tillämpningen av förordningen. Syftet med detta dokument är att hjälpa alla aktörer i livsmedelskedjan såväl som de behöriga nationella myndigheterna att bättre förstå förordningen om livsmedelsinformation och tillämpa den på rätt sätt. Dokumentet har dock ingen formell rättslig status, och vid tvister är det Europeiska unionens domstol som har det slutliga ansvaret för att tolka lagstiftningen. 1

2 2 Allmän märkning 2.1 Tillgänglighet och placering av obligatorisk livsmedelsinformation (artiklarna 6, 8, 12, 13 och 37 i förordningen om livsmedelsinformation) På färdigförpackade livsmedel ska den obligatoriska livsmedelsinformationen finnas direkt på förpackningen eller på en etikett som är fäst på den. Vad för slags etiketter får användas i det sammanhanget? På färdigförpackade livsmedel ska den obligatoriska livsmedelsinformationen finnas direkt på förpackningen eller på en etikett som är fäst på den. En etikett definieras som varje påskrift, märke, illustration eller annan beskrivning som återges i skrift, tryck, stencil, prägling, relief eller stämpel direkt på en livsmedelsförpackning eller livsmedelsbehållare eller som fästs på denna. Etiketter ska vara lätta att se, klart läsbara och, när så är lämpligt, outplånliga. Annan text, illustrationer eller annat infogat material får inte på något sätt dölja, skymma, avleda uppmärksamheten från eller avbryta den obligatoriska livsmedelsinformationen. Etiketter får därför inte vara lätta att avlägsna så att den obligatoriska livsmedelsinformationen riskerar att bli mer svårtillgänglig eller svåråtkomlig för konsumenten. För att det utrymme som finns tillgängligt på livsmedelsetiketter ska utnyttjas på ett balanserat sätt av livsmedelsföretagarna kräver lagstiftningen dessutom att frivillig livsmedelsinformation inte visas så att den obligatoriska livsmedelsinformationen inte får tillräckligt utrymme. Alla typer av etiketter som anses uppfylla kraven enligt ovan får användas. När det gäller avrivningsbara etiketter som fästs på förpackningen kan en bedömning göras från fall till fall av om de allmänna kraven i fråga om tillgänglighet och placering av obligatorisk livsmedelsinformation är uppfyllda. Framför allt bör det kontrolleras om livsmedelsinformationen på etiketter av det slaget enkelt kan hittas När det gäller flerpack som består av separata förpackningar som säljs av tillverkare till grossister eller detaljister, ska de obligatoriska uppgifter som krävs enligt artiklarna 9 och 10 i förordningen om livsmedelsinformation finnas med på varje separat förpackning? Denna transaktion avser ett handelsled före försäljningen till slutkonsumenten och gäller inte försäljning eller leverans till storhushåll. I ett sådant fall ska de obligatoriska uppgifter som krävs enligt artiklarna 9 och 10 i förordningen om livsmedelsinformation finnas med på något av följande ställen: På färdigförpackningen [dvs. på flerpackets förpackning], eller på en etikett som fästs på den, eller 2

3 i de handelsdokument som avser livsmedlen, om det kan garanteras att de dokumenten antingen åtföljer de livsmedel de gäller eller skickas före eller samtidigt med leveransen. I sådana fall ska dock följande uppgifter även finnas på den yttre förpackningen i vilken de färdigförpackade livsmedlen presenteras när de saluförs: Livsmedlets beteckning. Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag. Särskilda villkor för förvaring och/eller användning. Det ansvariga livsmedelsföretagets namn eller firmanamn och adress. Varje separat förpackning behöver därför inte märkas med dessa uppgifter. Om grossisten eller detaljisten beslutar att sälja de separata förpackningarna till slutkonsumenten måste han dock se till att de obligatoriska uppgifter som krävs enligt artiklarna 9 och 10 i förordningen om livsmedelsinformation finns med på var och en av dem. Uppgifterna ska grundas på den information som finns på de färdigförpackade livsmedlen eller på en etikett som fästs på dessa eller i de handelsdokument som medföljer När det gäller flerpack bestående av separata förpackningar som säljs till storhushåll enligt artikel 8.7 i förordningen om livsmedelsinformation, var ska de obligatoriska uppgifter som krävs enligt artiklarna 9 och 10 i förordningen finnas? När det gäller flerpack som ska säljas till storhushåll och består av separata förpackningar ska de obligatoriska uppgifterna finna på själva flerpackets förpackning eller på en etikett som fästs på den. Om de separata förpackningarna (i flerpacket) är enheter som ska säljas till slutkonsumenten ska dock de obligatoriska uppgifterna finnas även på varje separat artikel. Om den största ytan på dessa separata artiklar är mindre än 10 cm 2 behöver endast följande obligatoriska information finnas på förpackningen eller etiketten: Livsmedlets beteckning. Ingredienser eller processhjälpmedel som förtecknas i bilaga II eller som härrör från ett ämne eller en produkt som förtecknas i bilaga II som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form. Livsmedlets nettokvantitet. Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag. Ingrediensförteckningen ska tillhandahållas på andra sätt eller göras tillgänglig på konsumentens begäran. Med tanke på cateringföretagens olika sätt att leverera livsmedel till slutkonsumenten bör det noteras att portionsförpackningar (t.ex. sylt, honung, senap) som serveras som 3

4 en del av en måltid till storhushållsgäster inte ska betraktas som försäljningsenheter. I sådana fall behöver livsmedelsinformationen därför bara finnas på flerpacken. (Obs. Obligatorisk information om allergener ska göras tillgänglig för slutkonsumenten.) 2.2 Förteckning över obligatoriska uppgifter (artikel 9 i förordningen om livsmedelsinformation) När det gäller bruksanvisningen, får en livsmedelsföretagare använda symbolen för en panna eller en ugn utan orden panna eller ugn? Nej, det är inte möjligt. Obligatoriska uppgifter såsom bruksanvisningen ska anges med ord och siffror. Piktogram eller symboler får användas, men bara som ett kompletterande uttryckssätt. Kommissionen kan dock komma att anta delegerade akter eller genomförandeakter som gör det möjligt att uttrycka en eller flera obligatoriska uppgifter med hjälp av piktogram eller symboler i stället för ord eller siffror. 2.3 Definition av största yta med avseende på minsta teckenstorlek för presentation av obligatoriska uppgifter (artikel 13.3), utelämnande av vissa obligatoriska uppgifter (artikel 16.2) och undantag från kravet på näringsdeklaration (punkt 18 i bilaga V) Hur bestäms den största ytan, särskilt när det gäller burkar eller flaskor? När det gäller rektangulära eller lådformiga förpackningar är det enkelt att bestämma den största ytan den utgörs av en hel sida av förpackningen (höjd x bredd). För cylindriska former (t.ex. burkar) eller flaskformiga förpackningar (t.ex. flaskor) som ofta har oregelbunden form är det svårare att bestämma den största ytan. Ett pragmatiskt sätt att klargöra begreppet största yta för cylindriska eller flaskformiga förpackningar, ofta med oregelbunden form, skulle t.ex. kunna vara ytan med undantag av över- och undersida, lister högst upp och längst ned på burkar samt skuldror och halsar på flaskor och burkar. 4

5 2.4 Allergenmärkning [för färdigförpackade livsmedel] (artikel 21.1 b och bilaga II) Om beteckningen för en ingrediens delvis i ett och samma ord inkluderar ett ämne eller en produkt som orsakar allergi eller intolerans (t.ex. mjölkpulver), ska hela beteckningen för ingrediensen framhävas eller bara den del som avser det ämne eller den produkt som orsakar allergi eller intolerans (mjölkpulver eller mjölkpulver)? När ingredienserna förtecknas ska livsmedelsföretagare framhäva beteckningen för ämnen eller produkter som motsvarar dem som förtecknas i bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation. Det betyder att den del av beteckningen för ingrediensen som motsvarar ett ämne eller en produkt som förtecknas i bilaga II ska framhävas (t.ex. mjölkpulver). I pragmatisk anda skulle de rättsliga kraven emellertid anses vara uppfyllda även om hela beteckningen för ingrediensen i fråga (t.ex. mjölkpulver) framhävs. När beteckningen för en ingrediens utgörs av flera separata ord bör givetvis endast det ämne eller den produkt som orsakar allergi eller intolerans framhävas (t.ex. poudre de lait, latte in polvere ) I fall där alla ingredienser i ett livsmedel är ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans enligt förteckningen i bilaga II till förordningen om livsmedelsinformation, hur kan deras förekomst framhävas? Om alla ingredienser i ett livsmedel är ämnen som orsakar allergi eller intolerans ska samtliga anges i ingrediensförteckningen och framhävas. Det finns viss flexibilitet när det gäller hur de ska framhävas, t.ex. genom typsnitt, stil eller bakgrundsfärg. Om samtliga ingredienser finns med på förteckningen i bilaga II måste de framhävas i förhållande till annan obligatorisk information, t.ex. ordet ingredienser som inleder ingrediensförteckningen. Att framhäva ämnen som orsakar allergi eller intolerans i ingrediensförteckningen är ett sätt att se till att konsumenterna fortsätter att kontrollera ingrediensförteckningen. Konsumenter som lider av allergi eller intolerans (särskilt orsakad av ämnen som inte förtecknas i förordningen om livsmedelsinformation, t.ex. ärter) kan därmed göra informerade och säkra val När det gäller förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 10 cm 2, hur ska det anges att livsmedlet innehåller ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans? På förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 10 cm 2 får ingrediensförteckningen utelämnas. Om ingrediensförteckning saknas är det dock obligatoriskt att ange om livsmedlet i fråga innehåller ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans genom att ta med ordet innehåller följt av beteckningen för det ämne eller den produkt som orsakar allergi eller intolerans. 5

6 Även i detta fall gäller den allmänna regeln att det inte behöver anges att ett livsmedel innehåller ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans om livsmedlets beteckning innehåller en tydlig hänvisning till ämnet eller produkten i fråga. I ett sådant fall behöver inte heller de ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans framhävas. 2.5 Allergenmärkning [för livsmedel som inte är färdigförpackade] (artikel 44) Räcker det med att en livsmedelsföretagare lämnar information om ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel som inte är färdigförpackat enbart på konsumentens begäran? Nej. Det är obligatoriskt att lämna information om allergener/intolerans när ämnen som förtecknas i bilaga II används vid tillverkningen av ett livsmedel som inte är färdigförpackat. Informationen ska finnas tillgänglig och vara lättåtkomlig, så att konsumenten informeras om att livsmedlet är problematiskt med avseende på allergener och intolerans. Det är därför inte möjligt att lämna information om allergener/intolerans enbart på konsumentens begäran Får en livsmedelsföretagare lämna information om ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel som inte är färdigförpackat på andra sätt än genom en etikett, t.ex. moderna tekniska verktyg eller muntlig kommunikation? Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser om hur information om allergener ska göras tillgänglig. I princip får livsmedelsinformation, även information om allergener/intolerans, lämnas med hjälp av vilket kommunikationssätt som helst, så att konsumenten kan göra ett informerat val. Det kan t.ex. röra sig om en etikett, annat åtföljande material eller andra metoder, inklusive moderna tekniska verktyg eller muntlig kommunikation (dvs. kontrollerbar muntlig information). Om nationella bestämmelser saknas ska de bestämmelser i förordningen om livsmedelsinformation som gäller färdigförpackade livsmedel tillämpas på livsmedel som inte är färdigförpackade när det gäller information om ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans. Informationen ska därför vara lätt att se, klart läsbar och, när så är lämpligt, outplånlig. Det betyder att information om allergener/intolerans ska lämnas i skriftlig form om inte medlemsstaterna har antagit specifika nationella bestämmelser. 6

7 2.5.3 Får medlemsstaterna genom nationella bestämmelser tillåta att information om ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel som inte är färdigförpackat lämnas enbart på begäran av konsumenten? Att lämna information om allergener på begäran betraktas inte som ett sätt att lämna information. I pragmatisk anda kan dock nationella bestämmelser i princip gå ut på att detaljerad information om allergener/intolerans avseende tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel som inte är färdigförpackat får lämnas på begäran av konsumenten. En förutsättning för detta är att livsmedelsföretagaren på väl synlig plats, så att uppgiften är lätt att se, klart läsbar och, när så är lämpligt, outplånlig, anger att sådan information kan fås på begäran. På så sätt skulle konsumenten upplysas om att livsmedlet i fråga är problematiskt med avseende på allergener/intolerans och att sådan information är tillgänglig och lättåtkomlig. 2.6 Distansförsäljning (artiklarna 8 och 14) När livsmedel erbjuds till försäljning på distans, vem a) ansvarar för att lämna information till konsumenterna och b) ansvarar för att livsmedelsinformationen finns tillgänglig och är korrekt? Den livsmedelsföretagare som ansvarar för livsmedelsinformationen är den företagare i vars namn eller firmanamn livsmedlet saluförs. Företagaren ska se till att livsmedelsinformationen finns tillgänglig och är korrekt. När livsmedel erbjuds till försäljning på distans ansvarar ägaren av webbplatsen för att obligatorisk livsmedelsinformation lämnas innan köpet avslutas När livsmedel säljs på distans, vilket slags information ska den ansvarige livsmedelsföretagaren lämna och i vilket skede? Åtskillnad bör göras mellan färdigförpackade 1 och inte färdigförpackade livsmedel som erbjuds för försäljning på distans. För färdigförpackade livsmedel: Innan köpet avslutas ska den ansvarige livsmedelsföretagaren se till att all obligatorisk livsmedelsinformation 2 finns tillgänglig, utom bäst före-dag eller sista förbrukningsdag. Med obligatorisk livsmedelsinformation avses all information som ska lämnas till slutkonsumenten enligt EU-rätten generellt sett, inte bara förordningen om livsmedelsinformation. Den obligatoriska livsmedelsinformationen ska antingen finnas på stödmaterialet för distansförsäljningen eller lämnas på andra lämpliga sätt som identifieras tydligt av livsmedelsföretagaren utan att någon extra avgift tas ut av slutkonsumenten. 1 Färdigförpackat livsmedel definieras i artikel 2.2 e i förordningen om livsmedelsinformation. 2 Obligatorisk livsmedelsinformation definieras i artikel 2.2 c i förordningen om livsmedelsinformation. 7

8 Dessutom ska den ansvarige livsmedelsföretagaren se till att alla obligatoriska uppgifter (även bäst före-dag eller sista förbrukningsdag) finns tillgängliga när varan levereras. För livsmedel som inte är färdigförpackade: Livsmedelsföretagaren är bara skyldig att lämna information om allergener, om inte nationella bestämmelser kräver att alla eller en del av de uppgifter som avses i artiklarna 9 och 10 ska lämnas. Information om allergener eller andra uppgifter som krävs enligt nationell lagstiftning ska lämnas a) innan köpet avslutas genom att de antingen finns på stödmaterialet för distansförsäljningen eller lämnas på andra lämpliga sätt som identifieras tydligt av livsmedelsföretagaren utan att någon extra avgift tas ut av slutkonsumenten och b) när varan levereras När färdigförpackade livsmedel säljs på distans, måste livsmedelsföretagaren innan köpet avslutas lämna uppgift om partiets nummer, i enlighet med direktiv 2011/91/EU? Obligatorisk livsmedelsinformation innefattar alla uppgifter som enligt EUbestämmelser ska lämnas till slutkonsumenterna. Partiets nummer behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/91/EU av den 13 december 2011 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Denna uppgift är dock inte avsedd för slutkonsumenten. Den är främst ett verktyg för att säkra spårbarhet och påverkar inte konsumentens val. I pragmatisk anda bör det därför inte krävas att denna uppgift lämnas innan köpet avslutas. 2.7 Ingrediensförteckning (artiklarna 18 och 20) Ska konstruerade nanomaterial tas med på ingrediensförteckningen? Finns det några undantag? Alla ingredienser i form av konstruerade nanomaterial ska tydligt anges i ingrediensförteckningen. Beteckningarna för sådana ingredienser ska följas av "nano" inom parentes. Konstruerade nanomaterial behöver inte tas med på ingrediensförteckningen när de förekommer som någon av följande beståndsdelar: Livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer o vilkas förekomst i ett visst livsmedel endast beror på att de ingått i en eller flera ingredienser i det aktuella livsmedlet, i enlighet med den överföringsprincip som avses i artikel 18.1 a och b i förordning (EG) nr 1333/2008, och inte har någon teknisk funktion i den färdiga varan, eller, o som används som processhjälpmedel. Bärare och ämnen som inte är livsmedelstillsatser men används på samma sätt och med samma syfte som bärare och som endast används i absolut nödvändiga mängder. 8

9 Ämnen som inte är livsmedelstillsatser men används på samma sätt och med samma syfte som processhjälpmedel och finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form. 2.8 Övergångsbestämmelser (artikel 54) Får livsmedelsföretagare före den 13 december 2014 släppa ut produkter på marknaden som märkts enligt bestämmelserna i förordningen om livsmedelsinformation? Ja, livsmedelsföretagare får släppa ut produkter på marknaden som märkts enligt bestämmelserna i förordningen om livsmedelsinformation före den 13 december Märkningen får dock inte strida mot kraven i direktiv 2000/13/EG, som gäller till och med den 12 december Exempelvis måste enligt direktiv 2000/13/EG bäst före-dagen förekomma i samma synfält som det namn under vilket varan säljs, nettokvantiteten (för färdigförpackade livsmedel) och den verkliga alkoholhalten uttryckt i volym (för drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol). Enligt förordningen om livsmedelsinformation måste bäst före-dagen inte längre förekomma i samma synfält. Om livsmedelsföretagarna i det avseendet uppfyller kraven i förordningen om livsmedelsinformation innan den börjar tillämpas, dvs. före den 13 december 2014, bryter de mot direktiv 2000/13/EG. 2.9 Angivande och benämning av ingredienser (bilaga VII) Får det stå delvis härdad rapsolja eller palmolja på etiketten om en tillverkare byter fettkälla? Nej, en sådan angivelse skulle inte vara förenlig med förordningen om livsmedelsinformation. Information som inte är korrekt eller tillräckligt tydlig när det gäller vad som är utmärkande för livsmedlet får inte anges på etiketten eftersom det skulle kunna vilseleda konsumenten Är uppräkningen av specifikt vegetabiliskt ursprung obligatorisk för livsmedel som innehåller oljor eller fetter av vegetabiliskt ursprung, oavsett mängden olja eller fett i livsmedlet? Ja, den är obligatorisk oavsett mängden olja eller fett i livsmedlet. 9

10 2.10 Nedfrysningsdatum, eller första nedfrysningsdatum om produkten har frysts ned mer än en gång, i märkningen av fryst kött, frysta köttberedningar och frysta obearbetade fiskeriprodukter (bilaga III) Är det obligatoriskt att ange nedfrysningsdatum, eller första nedfrysningsdatum om produkten har frysts ned mer än en gång, i märkningen av fryst kött, frysta köttberedningar och frysta obearbetade fiskeriprodukter som inte är färdigförpackade? Nej. Nedfrysningsdatum är bara obligatoriskt i märkningen av fryst kött, frysta köttberedningar och frysta obearbetade fiskeriprodukter som är färdigförpackade. Medlemsstaterna får besluta att utvidga kravet till att även gälla produkter som inte är färdigförpackade Hur definieras obearbetade fiskeriprodukter i förordningen om livsmedelsinformation? Fiskeriprodukter innefattar alla viltlevande eller uppfödda salt- eller sötvattensdjur (med undantag för levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor samt alla däggdjur, kräldjur och groddjur) inklusive alla ätliga former, delar och produkter av sådana djur. Obearbetade fiskeriprodukter är fiskeriprodukter som inte har genomgått någon bearbetning och omfattar produkter som har delats, styckats, trancherats, skivats, benats ur, hackats, flåtts, krossats, skurits upp, rengjorts, putsats, kylts, frysts, djupfrysts eller tinats Hur ska nedfrysningsdatum anges? Nedfrysningsdatum eller första nedfrysningsdatum ska anges på följande sätt: Det ska föregås av orden nedfryst den. Dessa ord ska åtföljas av själva datumet eller en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet. Datumet ska bestå av dag, månad och år, i den ordningen och i okodad form, t.ex. "nedfryst den DD/MM/ÅÅÅÅ. 10

11 2.11 Uppgift om tillsatt vatten tillsammans med livsmedlets beteckning (punkt 6 i bilaga VI) Syftet med detta krav är att skydda konsumenten mot otillbörliga och vilseledande metoder när det gäller köttprodukter som har formen av en styckningsdel, stek, skiva, portion eller slaktkropp eller fiskeriprodukter som har formen av en styckningsdel, stek, skiva, portion, filé eller hel fiskeriprodukt och som under framställningsprocessen tillsatts vatten utan att det är motiverat av tekniska orsaker. Konsumenterna förväntar sig inte att sådana livsmedel ska innehålla en stor mängd vatten. Tillsatt vatten kan öka vikten hos kött- eller fiskberedningar. En uppgift om tillsatt vatten tillsammans med livsmedlets beteckning gör det därför möjligt för konsumenten att snabbt känna igen sådana livsmedel I vilka fall ska ett livsmedels beteckning åtföljas av en uppgift om tillsatt vatten som utgör mer än 5 % av den färdiga varans vikt? En uppgift om tillsatt vatten som utgör mer än 5 % av den färdiga varans vikt ska åtfölja livsmedlets beteckning i följande fall: Köttprodukter och köttberedningar som har formen av en styckningsdel, stek, skiva, portion eller slaktkropp. Fiskeriprodukter och bearbetade fiskeriprodukter som har formen av en styckningsdel, stek, skiva, portion, filé eller hel fiskeriprodukt. Fastställandet av om en livsmedelsprodukt uppfyller dessa krav ska göras från fall till fall, i första hand av livsmedelsföretagarna och senare av medlemsstaterna i samband med kontroller. I detta sammanhang ska hänsyn tas till livsmedlets utseende. För livsmedel såsom korvar (t.ex. mortadella, varmkorv), blodpudding, köttfärslimpa, kötteller fiskpaté och kött- eller fiskbullar krävs ingen sådan uppgift Angivande av nettokvantitet (punkterna 4 och 5 i bilaga IX) Om nettokvantiteten anges på färdigförpackade livsmedel som består av flera separata förpackningar av varierande storlek, ska en livsmedelsföretagare även ange det totala antalet separata förpackningar? Får ett genomsnittligt antal anges? För färdigförpackade livsmedel som består av två eller flera separata förpackningar som vid försäljning inte betraktas som enheter och som inte innehåller samma kvantitet av samma produkt ska förutom hela förpackningens nettokvantitet även det totala antalet separata förpackningar anges. Om det med tillämpning av god tillverkningssed inte är möjligt att exakt ange det totala antalet separata förpackningar av tekniska skäl (ingen styckräkning) eller på grund av andra begränsningar som har med tillverkningen att göra får i undantagsfall det genomsnittliga antalet anges. Ordet cirka eller liknade formuleringar/förkortningar kan också användas. 11

12 I förordningen anges att om ett livsmedel har glaserats ska nettovikten inte omfatta glaseringen. I sådana fall kommer alltså livsmedlets nettovikt att vara densamma som den avrunna nettovikten. Ska både nettovikt och avrunnen nettovikt anges på etiketten? Om ett livsmedel i fast form ligger i en lag ska förutom nettovikten/nettokvantiteten även livsmedlets avrunna nettovikt anges. I detta sammanhang betraktas fryst eller djupfryst vatten som en lag, vilket innebär att etiketten måste innehålla information om både nettovikt och avrunnen nettovikt. I förordningen om livsmedelsinformation anges dessutom att nettovikten, om ett fryst eller djupfryst livsmedel har glaserats, inte ska omfatta glaseringen (nettovikt utan glasering). Det glaserade livsmedlets nettovikt är alltså densamma som dess avrunna nettovikt. Med hänsyn till detta och till behovet av att undvika att konsumenten vilseleds är följande nettoangivelser möjliga: Dubbel angivelse: nettovikt: X g och avrunnen vikt: X g Jämförande angivelse: nettovikt = avrunnen vikt = X g Enkel angivelse: avrunnen vikt: X g nettovikt (utan glasering): X g 12

13 3 Näringsdeklaration 3.1 Gäller reglerna om näringsdeklaration i förordningen om livsmedelsinformation alla livsmedel? (artikel 29) Reglerna gäller inte följande livsmedel, som omfattas av särskilda regler om näringsdeklaration: Kosttillskott. Naturliga mineralvatten. Livsmedel för särskilda näringsändamål, om det inte finns specifika regler som rör särskilda aspekter på näringsdeklaration (se även Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål och de särdirektiv som avses i artikel 4.1 i det direktivet). 3.2 Vad ska anges? (artiklarna 13, 30, 32, 34 och 44, bilagorna IV och XV) Den obligatoriska näringsdeklarationen ska innehålla alla nedanstående uppgifter samt mängden av näringsämnen eller andra ämnen för vilka ett näringspåstående eller hälsopåstående har gjorts: Energivärde och mängden fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt. Energivärdet ska anges i både kilojoule (kj) och kilokalorier (kcal). Värdet i kilojoule ska anges först, följt av värdet i kilokalorier. Förkortningen kj/kcal får användas. Ordningsföljden för uppgifterna ska vara följande: Energi Fett varav: mättat fett Kolhydrat varav: sockerarter Protein Salt 13

14 Deklarationen ska presenteras i tabellform med siffrorna under varandra, om utrymmet tillåter detta. Löpande text får användas om utrymmet inte tillåter att informationen ges i tabellform. Reglerna om minsta teckenstorlek gäller för näringsdeklarationen, som ska vara tryckt med en teckenstorlek där x-höjden är lika med eller större än 1,2 mm. För förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 80 cm 2 ska x-höjden vara minst 0,9 mm. En definition av x-höjd finns i bilaga IV till förordningen om livsmedelsinformation. (Obs. Livsmedel i förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 25 cm 2 är undantagna från kravet på obligatorisk näringsdeklaration se 3.5 punkt 18). Om energivärdet eller mängden av näringsämnen i en vara är obetydlig får dessa uppgifter ersättas med en upplysning såsom Innehåller obetydlig mängd av i nära anslutning till näringsdeklarationen. (Se fråga 3.15 om begreppet obetydlig mängd.) För icke färdigförpackade livsmedel får näringsdeklarationens innehåll begränsas till att omfatta energivärdet eller energivärdet tillsammans med mängderna fett, mättat fett, sockerarter och salt. 3.3 Vilken är uttrycksformen för näringsdeklarationen? (artiklarna 32 och 33, bilaga XV) För vitaminer och mineralämnen, se fråga 3.7. Mängden näringsämnen ska anges i gram (g) per 100 g eller per 100 ml, och energivärdet i kilojoule (kj) och kilokalorier (kcal) per 100 g eller per 100 ml av livsmedlet. Den får dessutom anges per portion eller per konsumtionsenhet av livsmedlet. Portionen eller konsumtionsenheten ska vara lätt att känna igen för konsumenten och ska kvantifieras på etiketten i nära anslutning till näringsdeklarationen. Antalet portioner eller enheter i förpackningen ska också anges på etiketten. Energivärdet och mängden fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt får också anges i procent av referensintaget enligt följande tabell, per 100 g eller per 100 ml. Utöver eller i stället för en sådan deklaration per 100 ml eller per 100 g kan procentandelen av referensintaget uttryckas per portion eller konsumtionsenhet. 14

15 Energi eller näringsämne Energi Totalt fett Mättat fett Kolhydrat Sockerarter Protein Salt Referensintag kj/2 000 kcal 70 g 20 g 260 g 90 g 50 g 6 g Om procentandelar av referensintaget uttrycks per 100 g eller per 100 ml ska näringsdeklarationen innehålla följande förklaring: Referensintag för en genomsnittlig vuxen (8 400 kj/2 000 kcal). För livsmedel som inte är färdigförpackade får näringsdeklarationen uttryckas endast per portion eller per konsumtionsenhet. 3.4 Får andra uttrycksformer användas? (artikel 35) Utöver de ovan nämnda uttrycksformerna (per 100 g/ml, per portion, procentandel av referensintaget) och presentationsformerna (näringsämnets beteckning, numeriskt värde) får även andra uttrycks- och/eller presentationsformer användas i figurer eller symboler, förutsatt att följande krav är uppfyllda: De bygger på sund och vetenskapligt giltig konsumentforskning och vilseleder inte konsumenten. De har tagits fram efter samråd med många olika intressegrupper. De syftar till att underlätta konsumenternas förståelse av livsmedlets bidrag till eller betydelse för kostens energi- och näringsinnehåll. Om andra uttrycksformer används grundas de antingen på de harmoniserade referensintag som anges i bilaga XIII eller, om sådana inte finns, på allmänt erkända vetenskapliga råd om intag av energi eller näringsämnen. De är objektiva och icke-diskriminerande. De hindrar inte den fria rörligheten för varor. 15

16 3.5 Vilka undantag finns? (artiklarna 16.4 och 44.1 b, bilaga V) Följande livsmedel är undantagna från kravet på obligatorisk näringsdeklaration, utom när ett näringspåstående eller hälsopåstående görs: 1. Obearbetade produkter som endast innehåller en ingrediens eller en kategori ingredienser. 2. Bearbetade produkter vars bearbetning endast består av mogning och som endast innehåller en ingrediens eller en kategori ingredienser. 3. Vatten som är avsett som livsmedel, inbegripet sådant som endast tillförts koldioxid och/eller aromer. 4. Örtkryddor, kryddor eller kryddblandningar. 5. Salt och saltersättningar. 6. Bordssötningsmedel. 7. Kaffe- och cikoriaextrakt, hela eller malda kaffebönor och hela eller malda koffeinfria kaffebönor. 8. Örtte, fruktte, te, koffeinfritt te, snabbte, pulverte eller teextrakt, koffeinfritt snabbte, pulverte eller teextrakt som inte innehåller andra tillsatta ingredienser än aromer som inte påverkar teets näringsvärde. 9. Ättika och vinäger som framställts genom jäsning och ättik- och vinägerersättning, inbegripet sådan som endast tillsatts aromer 10. Aromer. 11. Livsmedelstillsatser. 12. Processhjälpmedel. 13. Livsmedelsenzymer. 14. Gelatin. 15. Gelébildande produkter. 16. Jäst. 17. Tuggummi. 18. Livsmedel i förpackningar eller behållare vilkas största yta är mindre än 25 cm Livsmedel, även hantverksmässigt framställda, som tillverkare av små mängder varor levererar direkt till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsföretag som levererar direkt till slutkonsumenter. 16

17 20. Alkoholhaltiga drycker (som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol). 21. Livsmedel som inte är färdigförpackade (om det inte krävs i nationella bestämmelser). När näringsinformation lämnas frivilligt ska den följa reglerna för obligatorisk näringsdeklaration. Dock gäller följande: För alkoholhaltiga drycker är näringsdeklarationen inte obligatorisk och får begränsas till att omfatta endast energivärdet. Inget särskilt format krävs. För livsmedel som inte är färdigförpackade får näringsdeklarationen begränsas till att omfatta energivärdet eller energivärdet tillsammans med mängden fett, mättat fett, sockerarter och salt. Den kan anges endast per portion eller konsumtionsenhet, under förutsättning att portionen/enheten kvantifieras och antalet portioner/enheter anges. 3.6 Vilka andra näringsämnen får deklareras? (artiklarna 30.2, 32, 33 och 34, bilaga XV) Den obligatoriska näringsdeklarationen får även innehålla uppgifter om mängd av en eller flera av följande: a) Enkelomättat fett. b) Fleromättat fett. c) Polyoler. d) Stärkelse. e) Fiber. f) Vitaminer eller mineralämnen (se även 3.7). Ordningsföljden för uppgifterna ska i förekommande fall vara följande: Energi Fett varav: mättat fett enkelomättat fett fleromättat fett Kolhydrat varav: 17

18 sockerarter polyoler stärkelse Fiber Protein Salt Vitaminer mineralämnen och Deklarationen ska presenteras i tabellform med siffrorna under varandra, om utrymmet tillåter detta. Löpande text får användas om utrymmet inte tillåter att informationen ges i tabellform. Dessa näringsämnen ska anges i gram (g) 3 per 100 g eller per 100 ml och får dessutom anges per portion eller per konsumtionsenhet av livsmedlet. För livsmedel som inte är färdigförpackade kan näringsdeklarationen anges endast per portion eller per konsumtionsenhet. 3.7 Vilka vitaminer och mineralämnen får anges i märkningen? Vilka villkor gäller för minimimängd i produkten? Vilken enhet ska användas för deklarationen? (artiklarna 30.2, 32.2, 32.3 och 33.1, bilaga XIII) De vitaminer och mineralämnen som anges i tabellen nedan får anges i märkningen om de förekommer i betydande mängd. Med betydande mängd avses 15 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt följande tabell per 100 g eller 100 ml för andra produkter än drycker, 7,5 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt följande tabell per 100 ml för drycker, eller 15 % av referensvärdet för näringsinnehållet enligt följande tabell per portion om förpackningen endast innehåller en portion. Vitaminer och mineralämnen ska anges med hjälp av enheterna i följande tabell och i procent av referensvärdena i samma tabell, per 100 g eller per 100 ml. Dessa uppgifter får dessutom anges per portion eller per konsumtionsenhet. 3 Se även de särskilda måttenheterna för vitaminer och mineralämnen i tabellen i

19 Vitaminer och mineralämnen som får deklareras Referensvärden för näringsinnehållet Vitamin A (μg) 800 Vitamin D (μg) 5 Vitamin E (mg) 12 Vitamin K (μg) 75 Vitamin C (mg) 80 Tiamin (mg) 1,1 Riboflavin (mg) 1,4 Niacin (mg) 16 Vitamin B6 (mg) 1,4 Folsyra (μg) 200 Vitamin B12 (μg) 2,5 Biotin (μg) 50 Pantotensyra (mg) 6 Kalium (mg) Klorid (mg) 800 Kalcium (mg) 800 Fosfor (mg) 700 Magnesium (mg) 375 Järn (mg) 14 Zink (mg) 10 Koppar (mg) 1 Mangan (mg) 2 Fluorid (mg) 3,5 Selen (μg) 55 19

20 Vitaminer och mineralämnen som får deklareras Referensvärden för näringsinnehållet Krom (μg) 40 Molybden (μg) 50 Jod (μg) Hur kan ett livsmedels näringsinnehåll bestämmas? (artikel 31.4) De deklarerade värdena ska vara genomsnittsvärden som grundar sig på analysen av livsmedlet, en beräkning baserad på de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de använda ingredienserna, eller allmänt fastställda och godtagna uppgifter. 3.9 Hur kan ett livsmedels energivärde bestämmas? (artikel 31.1, bilaga XIV) Energivärdet ska beräknas med hjälp av följande omräkningsfaktorer: Näringsämne Omräkningsfaktor Kolhydrat polyoler) Polyoler Protein Fett Salatrim (utom 17 kj/g 4 kcal/g 10 kj/g 2,4 kcal/g 17 kj/g 4 kcal/g 37 kj/g 9 kcal/g 25 kj/g 6 kcal/g Alkohol (etanol) Organiska syror Fiber Erytritol 29 kj/g 7 kcal/g 13 kj/g 3 kcal/g 8 kj/g 2 kcal/g 0 kj/g 0 kcal/g 20

21 3.10 Gäller angivelsen av livsmedlets näringsinnehåll vid försäljning eller efter tillagning? (artikel 31.3) Näringsdeklarationen krävs för livsmedlet vid försäljning men kan i stället, om det är lämpligt, avse livsmedlet efter tillagning, under förutsättning att tillräckligt detaljerade tillagningsanvisningar lämnas. Det är därför möjligt att endast ta med näringsinformationen för livsmedlet när det är färdigt att konsumeras, t.ex. för torkad pulversoppa När får det anges att saltinnehållet uteslutande beror på naturligt förekommande natrium? (artikel 30.1) På livsmedel utan tillsatt salt, t.ex. mjölk, grönsaker, kött och fisk, får det i nära anslutning till näringsdeklarationen anges att saltinnehållet uteslutande beror på naturligt förekommande natrium. Den angivelsen får inte användas om salt har tillsatts vid bearbetningen eller som en följd av att andra ingredienser som innehåller salt har tillsatts, t.ex. skinka, ost, oliver, ansjovis etc Får energivärdet anges endast i kcal när näringsinformation upprepas frivilligt i det huvudsakliga synfältet? (artikel 32.1, bilaga XV) Nej. När information om energivärdet lämnas ska det alltid anges i både kj (kilojoule) och kcal (kilokalorier) Är det möjligt att på etiketten ange beståndsdelar av sådana näringsämnen som det är frivilligt att lämna, t.ex. omega 3- fettsyror, som en del av fleromättade fettsyror? (artikel 30) Nej. Näringsdeklarationen är en sluten förteckning över energivärde och näringsämnen och får inte kompletteras med någon ytterligare näringsinformation (se dock även punkt 3.14) Mängden av ett näringsämne eller ett annat ämne för vilket ett näringspåstående eller hälsopåstående har gjorts ska också anges. Kan det ingå i näringsdeklarationen? (artiklarna 30 och 49) När ett näringsämne för vilket ett näringspåstående eller hälsopåstående har gjorts ingår i näringsdeklarationen behövs ingen ytterligare märkning. När ett näringsämne eller ett annat ämne för vilket ett näringspåstående eller hälsopåstående har gjorts inte ingår i näringsdeklarationen ska mängden av näringsämnet eller det andra ämnet anges i nära anslutning till näringsdeklarationen (se även punkt 3.13). 21

22 3.15 När en produkt innehåller en obetydlig mängd av ett näringsämne för vilket obligatorisk märkning krävs eller har obetydligt energivärde, är det nödvändigt att ta med näringsämnet eller energivärdet i näringsdeklarationen? (artikel 34.5) Nej. Om energivärdet eller mängden av ett näringsämne är obetydlig får näringsdeklarationen för näringsämnet ersättas med en upplysning såsom Innehåller obetydlig mängd av i nära anslutning till näringsdeklarationen. Vägledningen om toleranser kan vara till hjälp vid fastställandet av vad som utgör en obetydlig mängd Vilken näringsinformation får upprepas på förpackningen? (artiklarna 30.3, 32.2 och 33) En del av den obligatoriska näringsinformationen i märkningen får upprepas på förpackningen, i det huvudsakliga synfältet (allmänt kallat förpackningens framsida), i något av följande format: Energivärde, eller energivärde och mängd fett, mättat fett, sockerarter och salt. Reglerna om minsta teckenstorlek gäller denna upprepade deklaration (artikel 13.2, bilaga IV, se även punkt 3.2). När näringsdeklarationen upprepas ska den fortfarande anges som en förteckning med fastställt och begränsat innehåll. Ingen ytterligare information är tillåten i den näringsdeklaration som anges i det huvudsakliga synfältet. När deklarationen upprepas får den gälla endast per portion/konsumtionsenhet (under förutsättning att portionen/enheten kvantifieras i nära anslutning till näringsdeklarationen och antalet portioner/enheter anges på förpackningen). Energivärdet ska dock även anges per 100 g eller per 100 ml När den upprepade näringsinformationen i det huvudsakliga synfältet (på förpackningens framsida) uttrycks i procent av referensintaget, måste denna information även finnas med i den obligatoriska näringsdeklarationen (på förpackningens baksida)? (artiklarna 30.3, 32.4 och 33, bilaga XIII) Näringsinformation som upprepas frivilligt i det huvudsakliga synfältet (på förpackningens framsida) får endast innehålla information om energivärdet, eller energivärdet plus fett, mättat fett, sockerarter och salt. Denna information ska också lämnas i den obligatoriska näringsdeklarationen (på förpackningens baksida). Denna information på förpackningens framsida kan dock uttryckas i procent av referensintaget (utöver de absoluta värdena) även om denna uttrycksform inte används i den obligatoriska näringsdeklarationen. 22

23 3.18 Får förkortningen RI användas? (artiklarna 32 och 33) När en förkortning används, t.ex. RI för referensintag, bör en fullständig förklaring ges någonstans på förpackningen. Förklaringen Referensintag för en genomsnittlig vuxen (8 400 kj/2 000 kcal) får inte ändras Får förkortningen GDA användas? (artiklarna 32 och 33) Syftet med förordningen om livsmedelsinformation är att harmonisera innehållet och uttrycks- och presentationsformerna för näringsinformation till konsumenterna, även den frivilliga informationen. Begreppet vägledande dagligt intag eller förkortningen GDA får därför inte användas vid tillämpning av artiklarna 32 och 33 i förordningen (se även punkt 3.18). Det bör dessutom noteras att referensintag inte är detsamma som vägledande dagligt intag, eftersom begreppet "referensintag inte utgör något råd. Det finns inget råd om att man bör konsumera t.ex. 20 g mättat fett per dag, och konsumenterna bör inte tro att det är en minimimängd som krävs för bibehållande av hälsa Ska förklaringen Referensintag för en genomsnittlig vuxen (8 400 kj/2 000 kcal) anges i nära anslutning till varje näringsdeklaration? (artiklarna 32 och 33) Ja, när informationen uttrycks i procent av referensintagen, per 100 g eller 100 ml. Nej, inte när den uttrycks per portion Referensintaget för energi och näringsämnen anges för vuxna. Får energivärdet och mängden näringsämnen frivilligt uttryckas i procent av referensintaget för barn, i stället för eller utöver procentandelen av referensintaget för vuxna? (artiklarna 32.4, 36.3 och 43, bilaga XIII) Nej. Frivilliga uppgifter om referensintag för vissa befolkningsgrupper är tillåtna endast om EU-bestämmelser eller om sådana inte finns nationella bestämmelser har antagits. Energivärdet och mängden näringsämnen får bara uttryckas i procent av referensintaget för vuxna, utöver de absoluta värdena. I förordningen uppmanas kommissionen dock att anta genomförandeakter om information om referensintag för specifika befolkningsgrupper utöver de referensintag som anges för vuxna. I framtiden kan det alltså finnas referensintag för barn. I avvaktan på att sådana EU-bestämmelser antas får medlemsstaterna anta nationella regler om vetenskapligt baserade referensintag för sådana befolkningsgrupper. Användning av referensintag för andra specifika befolkningsgrupper, t.ex. barn, kommer därför att vara tillåten först efter övergångsperiodens slut, dvs. från och med den 13 december 2014, om inte vetenskapligt baserade referensintag för sådana grupper fastställs i EU-regler eller nationella regler. 23

24 3.22 Vad är en konsumtionsenhet? Får piktogram användas för att definiera en portion? Får symbolen eller ~ med innebörden ungefär lika med användas för att ange antalet portioner i en förpackning? (artikel 33) Konsumtionsenheten ska vara lätt att känna igen för konsumenten innebörden är en enhet som kan konsumeras individuellt. En konsumtionsenhet motsvarar inte nödvändigtvis en portion. En ruta av en chokladkaka skulle t.ex. kunna vara en konsumtionsenhet, men en portion skulle vara mer än en chokladruta. Symboler eller piktogram får användas för att definiera portionen eller konsumtionsenheten. Förordningen om livsmedelsinformation kräver bara att konsumtionsenheten eller portionen är lätt att känna igen och kvantifieras på etiketten. Om symboler eller piktogram används måste deras innebörd vara tydlig för konsumenterna så att de inte vilseleds. Smärre variationer i antalet konsumtionsenheter eller portioner i en produkt kan anges med hjälp av symbolen eller ~ före antalet portioner eller konsumtionsenheter Får ikoner användas i stället för ord för att symbolisera näringsämnen och/eller energi? (artikel 34, bilaga XV) Nej. Obligatorisk och frivillig näringsinformation ska ges i ett visst format, som kräver att energi och näringsämnen anges med sina beteckningar. Den allmänna principen att obligatorisk information ska lämnas med ord och siffror gäller även när näringsinformation lämnas på frivillig basis. Piktogram och symboler får användas som komplement När produkter är avsedda för försäljning i mer än ett land, får näringsdeklarationer i det format som krävs i Förenta staterna och Kanada lämnas utöver den näringsdeklaration som uppfyller kraven i förordningen om livsmedelsinformation? (artiklarna 30 och 34, bilagorna XIV och XV) Nej. En näringsdeklaration i det format som krävs i Förenta staterna och Kanada skulle inte vara förenlig med EU-kraven, eftersom både obligatorisk och frivillig information måste överensstämma med reglerna i förordningen om livsmedelsinformation. Sådan märkning skulle också kunna vilseleda konsumenten eftersom andra omräkningsfaktorer används i Förenta staterna för att beräkna energivärdet och mängden näringsämnen. 24

25 3.25 Mängden salt som anges i den obligatoriska näringstabellen beräknas enligt formeln: salt = natrium 2,5. Ska allt natrium som härrör från en ingrediens, t.ex. natriumsackarinat, natriumaskorbat etc. tas med i beräkningen? Ja, det saltekvivalenta innehållet ska alltid härledas ur livsmedelsproduktens totala natriumhalt enligt formeln: salt = natrium 2, När börjar de nya reglerna om näringsdeklaration tillämpas? (artiklarna 49, 50, 54 och 55) De nya reglerna om näringsdeklaration ska tillämpas från och med den 13 december Livsmedel som släpps ut på marknaden eller märks dessförinnan får saluföras tills de är slutsålda. Företag som väljer att lämna näringsinformation på frivillig basis mellan den 13 december 2014 och den 12 december 2016 ska följa reglerna om presentation och innehåll i förordningen om livsmedelsinformation. Om ett näringspåstående och/eller hälsopåstående har gjorts eller vitaminer och/eller mineralämnen har tillsatts livsmedlet ska den obligatoriska näringsdeklarationen vara förenlig med förordningen om livsmedelsinformation från och med den 13 december Får företagare anpassa sina etiketter till de nya reglerna om näringsdeklaration före den 13 december 2014? Får de nya reglerna om näringsdeklaration antas till viss del, eller innebär antagande av någon av bestämmelserna att samtliga nya bestämmelser måste följas? (artiklarna 54 och 55) Ja, livsmedelsföretagare får anta de nya reglerna om näringsdeklaration före den 13 december 2014, i stället för att följa reglerna i rådets förordning 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel. Livsmedelsföretagare som väljer att anta de nya reglerna om näringsdeklaration ska följa samtliga nya regler. Om exempelvis de nya reglerna om fastställande av en betydande mängd vitaminer och mineralämnen används ska alla nya regler om näringsdeklaration tillämpas. 25