Underlag till en ny filmpolitik

Transkript

1 Underlag till en ny filmpolitik December 2004

2 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. PRODUKTION Överordnade mål för den svenska filmproduktionen Bakgrund Jämställdhet på filmens område Långfilm Kort- och dokumentärfilm Publikrelaterat biljettstöd - PRS Utveckling Stöd till oberoende producenter Regionala produktionscentrum DISTRIBUTION OCH VISNING Ökad publik på svensk film Ökat antal biobesök FILM I HELA LANDET Visningsorganisationer Regionala resurscentrum Film i skolan Film och regional utveckling FORSKNING OCH UTVECKLING DIGITALISERING Digitaliseringen påverkar filmen från ax till limpa Behov av fortbildning INTERNATIONELLA INSATSER Internationell film- och mediepolitisk verksamhet Internationell lansering av svensk film Förstärkta insatser Internationellt produktionssamarbete FILMARVET Samla Vårda Tillgängliggöra Forskning och utveckling...46

3 3 1. PRODUKTION 1.1 Överordnade mål för den svenska filmproduktionen Den svenska filmproduktionen ska kännetecknas av Kvalitet Volym Bredd Genomslagskraft Kvalitet är en grundläggande ambition för filmpolitiken; produktionsvolym är nödvändig för att utveckla och upprätthålla en professionell och kreativ miljö, volym och bredd krävs dessutom för att filmen ska erövra en plats i publikens medvetande och säkra den genomslagskraft som krävs för att nå ut till de många små och stora målgrupperna. Produktionsstöden ska bidra till att Skapa ett konstnärligt varierat filmutbud Uttrycka och utveckla våra kulturella identiteter Historier berättas från en svensk verklighet och i huvudsak på de svenska språken Svensk film markerar sig på den internationella kartan som ett starkt, konstnärligt uttryck, både inom spelfilm, kort- och dokumentärfilm och inom de nya audiovisuella medieformerna Film är kultur och industri, konst och underhållning och filmindustrin är i dag en central innehållsleverantör till de audiovisuella medierna. Filmpolitiken skall bidra till att stärka filmbranschen som En dynamisk näring En bärkraftig industri En verksamhet väl integrerad i det totala medielandskapet 1.2 Bakgrund Som både personalintensivt och teknikbaserat multikonstverk är filmproduktion den i särklass mest kostsamma konstnärliga uttrycksformen. På professionell nivå är filmproduktion inte möjlig utan offentligt stöd. Detta gäller i synnerhet inom små kulturoch språkområden. En svensk långfilm med genomsnittlig budget om ca 15 miljoner kronor måste få en biopublik på ca besökare för att nå break-even. Detta klarar en till två svenska filmer per år. Med ett ökat antal visningsfönster (video/dvd/vod/tv) ökar också antalet intäktskällor för filmen. Dock ingår flera av dessa intäkter redan i grundfinansieringen av en film och till skillnad från biografintäkterna får producenten endast en begränsad del av denna omsättning. Biografdistributionen är därför avgörande för en films ekonomi dels direkt i form av biljettintäkter, dels som marknadsföring för filmens fortsatta liv i andra visningsfönster. Faktum kvarstår att det offentliga stödet till långfilm är helt avgörande som riskkapital för en svensk långfilmsproduktion.

4 4 Krympande stöd Under innevarande filmavtalsperiod har Filminstitutet konstaterat att förhandsstödens storlek och relativa andel av den totala finansieringen har minskat. Filmkonsulenterna har ställts inför valet att ge ett substantiellt stöd till ett mycket begränsat antal filmer eller att ge ett begränsat stöd per film vilket ibland legat under smärtgränsen. Mot bakgrund av det stora antal aktuella filmprojekt som är viktiga att realisera, har konsulenterna försökt stödja så många produktioner som möjligt. Resultatet har blivit pressade inspelningstider och en bransch där produktionsbolagen måste satsa allt större delar av sitt arvode som egenkapital. Dessutom bidrar flera av de medverkande framför och bakom kameran med delar av sina arvoden för att filmen skall kunna produceras. Det innebär att filmer med betydande konstnärliga kvaliteter som kräver större ekonomiska insatser, inte alltid finner finansiärer och därför inte heller blir realiserade. Ett ytterligare problem med det begränsade stödet är att den svenska filmen (jämfört med t.ex. den danska) inte har plats för lokomotiven de filmer av större format som behövs regelbundet för att hela filmbranschen skall utvecklas och förnyas. Detta drabbar inte minst animerad långfilm och barnfilmer. Filmer med än sämre ekonomi, men samtidigt med ett betydligt längre liv och större internationell marknad än vad svenska långfilmer vanligtvis har. Förhandsstöd till svenska långfilmer med mer än 50% svensk finansiering Belopp i MSEK Period Antal filmer Produktionsbudget Genomsnitt 12,3 13,7 15,1 Median 12 13,6 14,5 Förhandsstödets storlek Genomsnitt 4,3 5,4 4,2 Median 4,4 6 4,5 Stödets procentuella andel av budget Genomsnitt 35% 39% 28% Median 37% 44% 31% Antal stöd om 6 mkr eller mer Procent av totalt stödantal 30% 49% 23% Total finansiering av de förhandsstödda filmerna Av nedanstående tabell framgår tydligt att: Fria producenters andel av finansieringen har hela tiden stigit. De integrerade företagens andel har sjunkit. TVs andel har sjunkit. De regionala stöden har ökat starkt och kompenserat bortfall från TV och förhandsstöd.

5 5 Netto efter efterhandsstöd/prs Finansieringsandelar Fria producenter 10% 16% 22% 8,0% 12,0% 13,6% Integrerade företag 14% 7% 7% 10,4% 5,2% 4,3% TV 16% 13% 10% 12,7% 9,7% 6,2% Betal-TV 2% 1% 1% Region 1% 7% 12% 1,0% 5,2% 12,0% Int. co-producenter och fonder 14% 14% 13% Övriga 8% 3% 7% Förhandsstöd 35% 39% 28% Efterhandsstöd/prs 8% 11% 15% Totalt stöd 43% 50% 43% Internationell samproduktion Internationella bidrag till svensk långfilm med > 50% svensk finansiering Svenskt förhandsstöd till internationell samproduktion med < 50% svensk finansiering Behov av tydligare kategorier Grundidén bakom det svenska stödet till långfilmsproduktion är å ena sidan att säkra grundfinansiering av konstnärligt värdefull film, å andra sidan att belöna de filmer som är publikt och kommersiellt lyckade. Det sistnämnda sker i form av det s.k. PRS-stödet. Då det är underfinansierat och därmed starkt begränsat, blir även underhållningsfilmer med betydlig kommersiell potential beroende av förhandsstödet. PRS-stödet som var tänkt som ett alternativ till förhandsstödet har istället blivit ett kompletterande stöd. Detta skapar en stark press på konsulentsystemet och gör att konsulenterna måste ta ansvar för hela bredden i filmrepertoaren, vilket i sin tur underminerar själva grundidén för stödsystemet. Ökad rekrytering fler debutanter Rekryteringen till den audiovisuella sektorn i allmänhet och filmen i synnerhet har ökat våldsamt på senare år. Detta är delvis resultatet av en lyckad filmpolitik med regionala förgreningar, men det betyder även att nya talanger står i kö för att debutera, bland dessa många unga kvinnor. Under avtalsperioden har 30 procent av långfilmsregissörerna varit debutanter. Under år 2004 var 14 av 25 spelfilmsregissörer debutanter. Motsvarande siffror för långa dokumentärer är 2 utav 8. I dag finns en form av stöd till lång vuxenfilm, dvs. det förhandsstöd som fördelas av två konsulenter. De projekt som konkurrerar om långfilmkonsulenternas begränsade medel är mycket olika både vad gäller upphovsmännens erfarenheter som själva filmskapandet. För att bidra till utvecklingen av unga talanger och samtidigt skapa mer rum för etablerade filmskapare och projekt som framstår som färdiga, föreslår vi en satsning kallad DEBUT (se nedan). Detta stöd bör fördelas lika mellan kvinnliga och manliga filmskapare. Filmen och televisionen Det är i dag varken önskvärt eller möjligt att definiera något absolut gräns mellan filmen och televisionen. Detta gäller såväl finansiering som produktion, distribution och visning. Det senare området kommer att förstärkas i och med digitaliseringen av biograferna, vilket

6 6 filmpolitiken måste ta utgångspunkt i. Lika viktigt är det att beakta förhållandet till filmen när riktlinjerna läggs för den svenska televisionens framtid. Det gäller inte minst den public-service utredning som nu pågår. I utredningens uppdrag konstateras att den skall se närmare på televisionens bidrag till finansiering av film. Filminstitutet har emellertid fått intrycket av att denna fråga läggs på is just med hänvisning till att ett nytt filmavtal är på gång att förhandlas. Vi vill därför starkt understryka behovet av att denna f råga behandlas inom ramen för utredningen, så att Riksdagen får det kvalificerade underlag som krävs för en sammanhängande och sektorsövergripande politik för filmen och televisionen. Filmen i en digital tid Den digitala teknologin har förändrat må nga delar av filmproduktionen och bär med sig stora möjligheter, men också problem. Den skapar nya roller, ett förnyat bildspråk och större variation i produktionsprocesserna likväl som i budgetramarna. Samtidigt krävs ny kunskap i filmproduktionens alla led. Digitaltekniken är förutsättningen för ett nytt visuellt berättande, för animationen och för interaktiva berättarformer. Mer än hälften av alla svenska långfilmer produceras digitalt och antalet ökar ständigt. 1.3 Jämställdhet på filmens område Kvinnorna är underrepresenterade i centrala funktioner inom den svenska filmproduktionen. Filminstitutet har som övergripande målsättning att bidra till en jämställd filmbransch. Filminstitutet ser det därför som viktigt att det utformas riktlinjer i förhållande till jämställdhetsfrågorna för samtliga delar av verksamheten. Dessa bör kopplas till konkreta insatser som det måste vara Filminstitutet fritt att utforma i samarbete med branschens organisationer och aktörer. Det är viktigt att aktivt arbeta för att öka medvetandet om vikten av jämställdhet också inom Filminstitutet. Ett sådant arbete kan t.ex. innehålla: Debatter, föreläsningar och seminarier Utbildning i genusvetenskap Erfarenhetsutbyte/redovisning och uppföljning av jämställdhetsarbetet Handledning i genusfrågor för enskilda handläggare och avdelningar Könsuppdelad statistik Filminstitutets övergripande mål är att inget kön på sikt skall vara representerat med mindre än 40 procent inom filmen. Det måste samtidigt utarbetas ett system för beräkning av könsbalansen. Målet skall beaktas vid alla beslut om stöd. Verksamheten ska utvärderas och analyseras årligen utifrån de uppsatta målen. Del av medlen till produktion och utveckling skall kunna användas till särskilda satsningar för att uppnå målen. DEBUT, det debutantstöd som Filminstitutet föreslår ska införas i det nya filmavtalet, skall fördelas lika mellan kvinnliga och manliga debutanter. Den stipendieordning för kvinnliga filmare som införts på fortbildningsområdet skall fortsätta med särskilda medel. Det försök med särskild satsning på oberoende produktionsbolag som påbörjades år 2003 och som vidareförts under 2004 skall även fortsättningsvis speciellt prioritera kvinnor.

7 7 Producenter skall vid slutredovisning av stöd lämna uppgifter om könsfördelningen inom teamet. Filmarbetarkatalogen ska omredigeras så att den gör det lättare att finna kvinnliga respektive manliga filmskapare/filmarbetare. 1.4 Långfilm Kvantitativa mål för den svenska långfilmsproduktionen bör vara: 35 långfilmer per år En marknadsandel om 25 procent Filminstitutet anser att målet för den svenska långfilmsproduktionen skall vara 35 filmer per år. De filmprojekt som utvecklas idag kan kvalitativt sett försvara en sådan produktionsvolym och marknaden kan ta emot dem förutsatt att filmerna representerar en genremässig bredd samt att branschen anstränger sig att förlänga premiärsäsongen i förhållande till vad som gäller i dag. Erfarenheterna visar ett entydigt sammanhang just mellan volym och marknadsandel. De år som den svenska marknadsandelen har varit 25 procent, har också antalet premiärer varit stort. Fig.2: Sammanhang volym/marknadsandel Antal premiärer Marknadsandel Antal svenska premiärer Marknadsandel Som nämnts ovan har förhandsstödens storlek och relativa andel av finansieringen minskat under avtalsperioden. Konsekvensen av den låga stödnivån har blivit underfinansierade filmprojekt med de många negativa effekter som omtalats i inledningen. Om inte förhandsstödet ökar ser Filminstitutet ingen annan utväg än att minska antalet utdelade förhandsstöd, vilket i sin tur innebär att färre filmer blir gjorda och den svenska marknadsandelen krymper samtidigt som färre svenska filmare får möjlighet att realisera sina verk.

8 8 Filminstitutet föreslår en höjning av medlen till förhandsstöd så att den genomsnittliga stödstorleken uppgår till 40 procent av filmens totala budget. Filminstitutet anser samtidigt att den ökande mångfalden av filmer måste mötas med ett mer varierat stödsystem. I detta sammanhang hänvisar vi till nedanstående förslag: Debut, Barnfilmslyftet och Animationssatsning. Debut (nytt) De projekt som konkurrerar om långfilmkonsulenternas begränsade medel är mycket olika i omfång, både vad gäller upphovsmännens erfarenheter som vad filmskapandet beträffar. För att bidra till utvecklingen av talanger och samtidigt skapa mer rum för etablerade filmskapare och de projekt som framstår som färdiga inom det existerande förhandsstödet, föreslår vi att det etableras en satsning kallad Debut och som förutsätts finansieras med nya medel. Det rör sig om en stödordning för långfilmsdebutanter som arbetar med en fast, låg budget och med nykomlingar på två av de tre triangelpunkterna (regissör-producent-manus). Projekten skall säkras genom deltagande av en erfaren producent, som för finansiärernas räkning får en mentors- och kontrollerande funktion i de fall en sådan inte ingår i det ursprungliga projektet. Debut är en stödform inspirerad av den lyckade novellfilmsatsningen som bygger på ett samarbete mellan SVT och Svenska Filminstitutet. Debut förutsätter ett samarbete med en TV-kanal som garanterar visning och som står för en betydande del av budgeten. Vi förutsätter dessutom att filmpoolerna kommer att utgöra det tredje benet i stödets konstruktion samt att dessa bidrar till produktionerna med nya medel via de aktuella filmpoolernas huvudmän. Resultatet kan bli en biograffilm, men beslut om detta fattas först efter det att filmen är färdig samt om den får en biografdistributör som är beredd att stå för lanseringen. Stödet förutsätts att fördelas lika mellan kvinnliga och manliga filmskapare. I kommande filmavtal görs en specialsatsning på långfilmsdebutanter kallat Debut. Det skall bidra till utvecklingen av unga talanger och samtidigt skapa mer rum för etablerade filmskapare och projekt som är väl utvecklade inom ramarna för förhandsstödet. Filminstitutet kommer att lägga fram ett mer detaljerat förslag till denna nysatsning för avtalets parter. Barnfilmslyftet (nytt) Tillkomsten av barnfilmen var en del av ett välfärdspolitiskt samhällsbygge där barnen hade en ny och självständig status. Vi såg då början på det som skulle komma att bli den barnkultur som slog ut i full blom under 70-talet och som fortfarande är ett specifikt skandinaviskt fenomen. För ungefär 25 år sedan samlades filmare, filmförmedlare, barnfilmsintresserade och journalister från de nordiska länderna i Filmhuset för att se barnfilm från hela Norden. En sak var uppenbar för alla närvarande: Sverige höll en suverän förstaplats på detta område! Nu, vid början av 2000-talet, kan Sverige inte längre hävda något världsmästerskap i

9 9 barnfilm, varken när det gäller resurser, antal filmer, publiksiffror eller status. Allt talar för att det hänger ihop med det faktum att Sverige i dag ligger på en skandinavisk jumboplats beträffande statliga insatser för barn- och ungdomsfilm. Detta kan enbart ändras genom en bred och långsiktig nysatsning. Den är särskilt viktigt i en tid då barn utsätts för en enorm påverkan från olika audiovisuella medier där det övervägande innehållet präglas av ett angloamerikanskt superkommersiellt innehåll. Vikten av kvalitet, volym, bredd och genomslagskraft i den audiovisuella innehållsproduktionen för barn är minst lika viktig som i den för vuxna. Detta gäller filmen i alla format vare sig den förmedlas på bio, i televisionen eller på video och dvd men också vad gäller t.ex. video- och dataspel. För att nå dessa mål på barnfilmens område krävs: Mer pengar Långsiktiga utvecklingsinsatser Utvecklingsstöd till producenter av barnfilm Samarbete med televisionen Ökad satsning på animation Höjd status Mer pengar Barnfilm har mindre intäkter p.g.a. av lägre biljettpriser, samtidigt som den ofta kostar mer att producera än vuxenfilm. Orsaken till detta är bl.a. att barn ofta medverkar vilket innebär att inspelningstiden inte kan pressas på samma sätt som man numera är tvungen till för vuxenfilmer. För att bibehålla publikens intresse för svensk barnfilm på det egna språket krävs även en kontinuitet i barnfilmsproduktionen. Populära barnfilmer har samtidigt ett mycket längre liv än de flesta vuxenfilmer, då ständigt nya generationer barn tillkommer. Filminstitutet anser att det behövs minst fem svenska långfilmer för barn per år för åldersgruppen upp till 12 år. Dessutom finns ett stort behov av kvalitetsfilm i de kortare formaten, inte minst för små barn. Svensk barnfilm riskerar annars att drunkna i det internationella utbudet, särskilt vad gäller animerad film. Långsiktiga utvecklingsinsatser I jämförelse med vuxenfilmerna är en mindre andel av de projekt som kommer till barnfilmskonsulenten klara för produktion. De flesta projekt måste utvecklas vidare, men då få har erfarenhet av att göra film för barn är de i större beroende av barnfilmskonsulentens speciella kompetens. Förutsatt att Filminstitutet får etablera en utvecklingsenhet för manusarbete (se förslag nedan), bör man se över möjligheten att knyta till sig en eller flera manuskonsulenter med speciell kunskap om film för barn. Utvecklingsstöd till producenter av barnfilm Vid fördelning av stöd till oberoende producenter bör de som speciellt satsar på barnfilm prioriteras. Samarbete med televisionen Vi föreslår en satsning på animerad barnfilm efter novellfilmsmodellen, inspirerad av samarbetet mellan Filminstitutet och SVT på detta område.

10 10 Ökad satsning på animation Filminstitutet ser det som nödvändigt att utveckla den svenska animerade filmen. En sådan satsning skulle i betydande grad komma barnfilmen till godo. Detta gäller oavsett format. Höjd status Det är nödvändigt med en rad insatser för att öka den svenska barnfilmens status bland filmskaparna så väl som bland publiken (föräldrarna). I dag är många av dem som arbetar med barnfilm debutanter eller i början av sin karriär. Den dagen fler av våra hottaste regissörer önskar göra film för barn, kommer också barnfilmens status att öka och gissningsvis attrahera en större publik. Insatserna till barnfilm fördubblas i avtalsperioden. Animationssatsning (nytt) En framtidsinriktad filmpolitik måste ta animationen på allvar. Det är inom animationen i alla dess former, i gränssnittet mellan live-action och special effects, som något av det mest nyskapande sker vad gäller film som visuellt medium. Framöver kommer detta att förstärkas ytterligare genom ökat samarbete mellan animationsmiljöerna för film och videospel. Det är här som dagens försök med utveckling av interaktiv film kommer att hitta sina former. Sverige har ett antal skickliga animatörer, men med enstaka undantag arbetar dessa med kortfilm i små enmansbolag eller på en kommersiell marknad med reklam och musikvideor. De viktigaste anledningarna till att produktion av animerad film i Sverige är så begränsad är att: De kräver en betydligt längre förproduktion, där både manus, design, bildmanus och tajming måste göras. Ljudspåren vanligtvis skapas under förproduktionen. En produktionstid varierar mellan 3 sekunder till en minut färdig animation per arbetsvecka. Produktionen sä llan kan bli billigare genom tekniska nedskärningar. Animerad film är kostsam och kräver flera finansiärer. Finansieringsprocessen kan sträcka sig över flera år, även för kortfilmer. Filminstitutet har lå tit utarbeta en rapport om den svenska animationsbranschen som beräknas bli klar inom de närmaste dagarna. Med utgångspunkt i denna, samt i samarbete/samråd/dialog med representanter för branschen, kommer vi att utarbeta förslag till åtgärder vilka kommer att läggas fram efter årsskiftet. I den kommande avtalsperioden görs en speciell satsning på den svenska animationen. Filminstitutet återkommer med förslag.

11 Kort- och dokumentärfilm Kortfilm Kortfilmens relation till långfilmen är att jämföra med poesins och novellens relation till romanen inom det litterära området. Både kortfilmen och novellfilmen har ett värde som egen konstnärlig uttrycksform. Inom kortfilmen ryms ofta en större konstnärlig frihet och en större experimentlusta än i de längre och dyrare formaten. Kort- och novellfilmen är därför viktig att värna som egna format, uttryck och konstformer, men också för att de fungerar som en språngbräda för filmare på väg till långfilmen. Vill man värna om filmens konstnärliga utveckling är det helt enkelt nödvändigt att satsa på kortfilmen. På senare år har ett stort intresse vuxit fram kring just kortfilm. Kortfilmsvisningarna på de större filmfestivalerna är numera ofta utsålda, samtidigt som kortfilm återigen börjat visas på biograf både som förfilm och vid separata visningstillfällen. På TV har kortfilmen numera fått betydligt bättre sändningstider. På utländska filmfestivaler har svensk kortfilm på senare år rönt framgångar och vunnit ett stort antal priser. Den har således varit en viktig del av marknadsföringen av svensk kultur utomlands. Animerad kortfilm är emellertid en genre som drabbas hårt av de otillräckliga resurserna. Kortfilmen ska stärkas bl.a. genom den ovan nämnda satsningen på animerad film. Novellfilm Till kortfilmen räknas även novellfilmen, som under nuvarande avtalsperiod varit föremål för en framgångsrik satsning i samarbete med SVT. Novellfilmssatsningen har blivit ett väl fungerande växthus för unga filmskapare, där filmerna nått ut till en stor publik på TV. Filminstitutet distribuerar dessutom dessa filmer på dvd. Filminstitutets andel i den nuvarande novellfilmssatsningen har bland annat finansierats via den generella reserven. Ett större, tydligt och riktat bidrag till denna verksamhet behövs i den kommande avtalsperioden. Fler TV-kanaler i avtalet borde även kunna borga för ytterligare samarbeten av liknande art. Novellfilmssatsningen ska permanentas och finansieringen utvidgas till att omfatta fler TV-kanaler. Dokumentärfilm Dokumentärfilmen är ett annat område där samarbetet och/eller samfinansieringen med TV är påtagligt. Dokumentärfilm är emellertid inte liktydigt med TV-film. Att en dokumentärfilm görs för biografbruk ger den ett starkare filmiskt uttryck och åskådaren en starkare upplevelse. Om den som biograffilm har en mindre publik, vilket även kan hända annan värdefull och smal film, skapar biograflanseringen trots allt en större uppmärksamhet vid framtida TV-visning. Det är även angeläget att sådana filmer som TVkanalerna av olika skäl väljer att inte sända, ändå kan göras samt att det förutom biografen finns alternativa visningsformer som t.ex. festivaler och skolbio. Dokumentärfilmen har just nu stark medvind och den väcker stort intresse både här hemma och internationellt, vilket ett stort antal priser vid internationella festivaler visar

12 12 (bl.a. förstapriser två år i rad vid den kanske främsta dokumentärfestivalen IDFA). Men samtidigt är möjligheterna att producera dokumentärfilm på en ekonomiskt hållbar nivå mycket små i Sverige jämfört med andra europeiska länder. I Norden är Sverige det land som satsar ojämförligt minst pengar per capita på dokumentärfilm. Det är viktigt att nu ta till vara dokumentärfilmens starka framåtrörelse och bygga ett bättre system för att stötta denna genre. Givetvis kräver det resurser, men det handlar inte enbart om mer pengar, utan snarare om att stödja både produktion och distribution på ett sådant sätt att en kreativ anda och mångfald får ett bra livsutrymme (se vidare under kapitel 2). Filminstitutet har planer (om än inte resurser) på att tillsammans med SVT göra en gemensam satsning på den korta dokumentären, på samma sätt som är gjort på novellfilmen. I kommande avtalsperiod bör medel prioriteras till ett dokumentärfilmssamarbete med en TV-kanal efter modell av novellfilmsatsningen. 1.6 Publikrelaterat biljettstöd - PRS Det publikrelaterade stödet är tänkt som en riskgaranti för privat finansiering, både för de traditionella finansiärerna likväl som för att stimulera introduktionen av nya. Filminstitutet anser det vara ett viktigt alternativt stöd en tredje ingång och väsentligt för mångfalden då det utgör en balans gentemot det konsulentstyrda förhandsstödet. Ett oeftergivligt krav för ett fungerande automatstöd av denna typ är att de tilldelade resurserna tål svängningar i produktionen såväl som i publiktillströmningen, samt att regler och resurser bestäms samtidigt. Detta visar erfarenheterna från nuvarande filmavtal tydligt, där stödet på grund av medelsbrist inte kunnat fungera som ett alternativ utan istället som en form av kompletterande bonus. För att stödet skall få avsedd effekt måste finansiärerna veta att de vid en viss publiksiffra är garanterade återbetalning av en förutsägbar del av sin investering. Villkoren för utbetalning kan förändras jämfört med nuvarande system, t.ex. bör en återbetalningsplikt enligt norsk eller dansk modell införas. Detta skulle förtydliga stödets karaktär av riskkapital. Om det genomsnittliga förhandsstödet höjs till 40 procent bör man också se över de kategorier som gäller för PRS och sätta ribban högre för förhandsstödda filmer. Det publikrelaterade stödet tilldelas medel så att det i huvudsak blir ett alternativ inte ett komplement till förhandsstödet. Återbetalningsplikt införs. 1.7 Utveckling (nytt) En avgörande förutsättning för utveckling av den svenska filmen är att det skapas möjlighet till en större produktionsvolym och därmed kontinuitet. När det gäller utveckling av de enskilda projekten fanns det redan i PO Enquists utredning förslag på en utvecklingsavdelning inom Filminstitutet. Avtalet lämnade dessvärre inte nödvändigt ekonomiskt utrymme för en sådan ordning. Filminstitutet anser dock att det finns ett klart behov för en utvecklingsenhet vilken skulle komma att stå för idé-, talang- och kompetensutveckling. Norsk filmutvikling kan tjäna som förebild och inspiration.

13 13 Manuskonsulenterna skulle hantera ansökningar om manusstöd, medan de konsulenter som beslutar om förhandsstöd i stället helt kunde koncentrera sig på de projekt de får från producenterna. Därmed skulle de mer aktivt kunna delta i utveckling, uppföljning och konsultation på ett sätt som det i dag inte finns tid till. Den nuvarande fortbildningsverksamheten skulle naturligt ingå i denna avdelning. Det etableras en utvecklingsenhet vid Filminstitutet som ett komplement till den nuvarande konsulentordningen. 1.8 Stöd till oberoende producenter Avsiktsförklaringen nämner inte stöd till oberoende producenter. Filminstitutet bedömer dock att detta i stort har varit och är ett viktigt stöd. Hösten 2004 hade 22 svenska långfilmer premiär. Dessa var producerade av 20 produktionsbolag, vilket visar hur fragmenterad den svenska producentmarknaden är. För att skapa möjligheter för en del av dessa bolag till en större kontinuitet i utveckling och produktion menar vi att stödet måste fortsätta, dock med vissa prioriteringar. Stödkriterierna bör finslipas och resultatbaseras på ett mer konkret sätt än idag. En starkare koppling till Mediaprogrammets slate-funding bör övervägas. Stöd bör öronmärkas till producenter av barnfilm, animerad film och långa dokumentärer. 1.9 Regionala produktionscentrum Regionaliseringen har haft stor betydelse för utvecklingen av den svenska filmen. På de flesta regionala resurscentra finns en livaktig kort- och dokumentärfilmsproduktion, vars filmare efter de första lärostegen närmar sig den nationella stödinstansen, fortfarande med delfinansiering från regionen. De tre regionala filmproduktionscentrumen har under perioden blivit en väsentlig faktor för den svenska långfilmen, både finansiellt och som aktiva medproducenter. Sammanlagt har de varit medproducenter i 80 svenska långfilmer och under fyra första åren i avtalsperioden motsvarade regionernas insatser 12 procent av den totala finansieringen. Som ett konkret förslag för att få de totala resurserna att växa, föreslår de tre regionala filmproduktionscentra ett utökat statligt stöd under förutsättning av en motprestation från regionerna. Kopplingen till debutantverksamhet och insatser för att främja kvinnors position inom filmen stämmer väl med intentionerna i Filminstitutets förslag om ett nytt debutantstöd. Vi föreslår därför att man ser dessa i sammanhang när de kommande stödordningarnas skall konkretiseras. Om antalet filmproduktionscentra skall växa är i första hand en fråga för regionerna själva. Man bör dock vara medveten om att det krävs en omfattande uppbyggnad av infrastruktur för att ett produktionscentrum skall fungera optimalt. Vi har tidigare och i andra

14 sammanhang uttryckt åsikten att fyra produktionscentrum bör vara en övre gräns. Emellertid ligger beslut om detta hos regionerna, inte hos Filminstitutet. Initiativ har nu tagits för att etablera ett produktionscentrum i Stockholm-Mälardalen, där studior, teknikföretag och en stor del av den aktiva filmarbetarkåren redan finns. 14

15 15 2. DISTRIBUTION OCH VISNING Svensk film har de senaste åren haft stora framgångar på den inhemska marknaden med en i europeiska sammanhang hög marknadsandel om ca procent. Marknadsandelen har visat sig vara starkt beroende av produktionsvolymen. Både Frankrike och Danmark ligger emellertid högre med marknadsandelar på respektive procent. Det bör således vara möjligt att öka antalet besök på svenska filmer och därmed stabilisera marknadsandelen. Emellertid kommer detta att kräva insatser på bred front. Kvalitet bredd marknadsföring längre premiärsäsong Förutsättningen för en ökad publik på svenska filmer, nationellt så väl som internationellt, är att det produceras film av en kvalitet, volym och bredd som ger stor genomslagskraft. Det krävs också professionell marknadsföring och distribution av filmerna samt att dessa är tillgängliga för publik i hela landet. För att försvara de stora konstnärliga och ekonomiska investeringar som film kräver måste allt göras för att varje svensk långfilm skall nå sin optimala publikpotential. Om marknadsandelen för svenska filmer skall öka krävs att premiärsäsongen förlängs. Till skillnad från amerikanska filmer tar de svenska filmerna i realiteten en 3-4 månader lång paus som sträcker sig från april t.o.m. augusti. År 2004, perioden maj augusti, var marknadsandelen för svensk film 1,3 procent. Inkluderas april, blir snittet 2,2 procent. Visserligen var marknadsandelen 50 procent i rekordmånaden oktober, men det behövs mer till för att kompensera de svaga månaderna. Ett problem med den korta premiärsäsongen är att den starka koncentrationen av svenska premiärer riskerar att filmerna kannibaliserar på varandra. 2.1 Ökad publik på svensk film Mål: 25 procent marknadsandel för svenska filmer Filminstitutets insatser för att få fler att se svensk film: Stöd till biografägare för öppna visningar av svensk film Lanseringsstöd till svensk film Stöd till manusförfattare, producenter och regissörer (upphovsmannastödet) Filminstitutets informationsverksamhet Filminstitutets utlandsverksamhet Stöd till dvd-utgivning av svensk kvalitetsfilm (nytt) Ökad tillgänglighet till svenska klassiker (nytt) Stöd till biografägare för öppna visningar av svensk film Stödet syftar till att motivera biografägare på mindre orter att i högre utsträckning programsätta svensk film. Redan från början har stödet varit föremål för diskussioner. Många har menat att det är av ringa betydelse att få en ersättning som endast kan ge runt 10 kronor per såld biljett, andra har menat att detta är en tydlig stimulansåtgärd för att öka

16 16 programsättning av svensk film på biograf. Utifrån de siffror som finns tillgängliga, har dock inte Filminstitutet kunnat dra slutsatsen att stödet faktiskt stimulerar biografägare till sättning av fler svenska filmer på biograf. Snarare verkar det som att antalet producerade svenska filmer är det som främst påverkar programsättningen. De medel som betalas ut till biografägare via denna stödordning fyller otvivelaktigt viktiga behov. För de mindre biograferna är pengarna nödvändiga för att verksamheten skall överleva och utvecklas. Stödet har gett mindre biografer som lever på marginalen en ekonomisk trygghet och därmed bidragit till att de ideella krafterna även fortsättningsvis orkar driva verksamheten. Det finns ett fortsatt behov av stöd till biografägare. Stödet måste dock främst ses som en stimulans för att bidra till bibehållen och förstärkt biografstruktur utanför de större städerna, inte för att öka antalet besökare på svenska filmer. Lanseringsstöd till svensk film Stödets betydelse har diskuterats under avtalsperioden. För de distributörer, som handhar filmer på vilka det inte finns någon stor kommersiell förväntan och som ofta har små ekonomiska möjligheter att satsa på lansering, har det otvivelaktigt haft stor betydelse. Vissa filmer skulle troligtvis inte ens få biografdistribution om inte lanseringsstödet fanns. Det är däremot svårare att bedöma vilken påverkan stödet har haft för filmer med större lanseringsbudgetar där stödet bara utgör procent. Man kan överväga att göra stödet selektivt, alternativt att kräva att det riktas mot särskilda åtgärder för att bredda publiken. Lanseringsstöd för svensk film är viktigt, men utformningen bör preciseras. Upphovsmannastöd Den ursprungliga tanken med stödet var att stimulera svenska filmers manusförfattare, producenter och regissörer att medverka i marknadsföringen för att uppnå en större publik. Det råder ingen tvekan om att stödet är en betydelsefull inkomstförstärkning för upphovsmännen och vi anser det rimligt att dessa får en ytterligare ekonomisk ersättning då deras filmer har framgång. Om man emellertid ser till den ursprungliga intentionen är det synnerligen osäkert om stödet verkligen har ökat upphovsmännens medverkan vid filmernas marknadsföring. Det är dock möjligt att detta beror på att stödnivån ligger på en fjärdedel av det som ursprungligen var tänkt. Om stödets intentioner skall uppfyllas måste finansieringen stärkas. I annat fall bör målsättningen omformuleras för att uppföljning och utvärdering skall vara möjlig att genomföra. Filminstitutets informationsverksamhet om svensk film Informationsverksamheten på Svenska Filminstitutet bedrivs utifrån fyra huvudsakliga syften, varav två är direkt kopplade till svensk film och filmbransch: Att erbjuda ett marknadsföringsfönster för svensk film. Att erbjuda svensk film olika mötesplatser för kunskaps- och informationsutbyte. Att profilera Svenska Filminstitutets verksamhet.

17 17 Att vara en resurs inom Svenska Filminstitutet fö r information och kommunikation. Marknadsföringsfönster för svensk film Lansering och marknadsföring av svensk film i Sverige sker av naturliga orsaker enligt principen en film i taget. Även om ett mindre antal distributörer står för lanseringen av ett antal svenska filmer var, så finns det ingen part förutom Filminstitutet som kan lyfta fram den svenska filmen i dess hela bredd. Filminstitutet arbetar aktivt med att stärka det gemensamma varumärket svensk film och erbjuder även traditionellt resurssvaga filmgenrer som kort- och dokumentärfilm en möjlighet till exponering mot press och publik (se Filmgalan, Malmö Filmdagar, säsongspresentationer, Mötesplatser för kunskap och informationsutbyte Den svenska filmbranschen består i huvudsak av ett stort antal relativt små bolag med få anställda. Ett antal mindre organisationer företräder dessutom branschens olika yrkesgrupper och intressen. Detta medför att varken bolagen eller de olika organisationerna har resurser/möjligheter att erbjuda kvalificerade mötesplatser för information, analys och debatt om filmens utveckling ur ett innehållsligt, tekniskt och även mediepolitiskt perspektiv. På detta område fyller Svenska Filminstitutet en mycket viktig samlande funktion för den svenska filmbranschen (se T&M, Arena, m.m.). Den roll Filminstitutets informationsverksamhet spelar i marknadsföringen och kunskapsspridningen av svensk film måste tydligt definieras och tilldelas de resurser som krävs för att möta behoven. Filminstitutets utlandsverksamhet Den internationella lanseringen av svensk film är en del av profileringen av Sverige som levande och framstående filmnation. På senare år har svenska filmer, trots succé på hemmaplan haft en än större publik utanför Sverige. Det finns dock fortfarande en stor outnyttjad potential internationellt som förutsätter målinriktade och långsiktiga insatser. Det är viktigt att i sammanhanget påpeka att de framtida satsningarna även bör främja en ökad export, då den svenska marknaden trots allt är begränsad i sin storlek. Ökad export stärker dessutom möjligheterna för att få fler utomnordiska samproducenter till svensk film. Filminstitutet skall ha ett klart definierat ansvar för att främja den svenska filmen som kulturyttring och som exp ortartikel. Stöd till dvd-utgivning av svensk kvalitetsfilm (nytt) En allt större del av en films totala publik finns idag på dvd-sidan. Drygt 50 procent av en films omsättning genereras via distribution i form av video/dvd. Samtidigt är initialkostnaderna för dvd-produktion höga och dessutom förväntas ett attraktivt extramaterial. Gamla filmer måste digitaliseras vilket innebär en omfattande process för att få en tillfredsställande kvalitet. Stora titlar ger distributörerna ett pris per enhet som är försumbart, utgivning av smalare filmer är däremot sällan kommersiellt bärkraftigt. Ett stöd för dvd-utgivning av svensk kvalitetsfilm gör det möjligt för dessa filmer att nå en betydligt större publik över tid än alternativet: att filmen ligger död. Det här gäller både nya och gamla filmklassiker såväl som nyproducerad film. Ett stöd till utgivning av svensk kvalitetsfilm på dvd bör införas.

18 18 Ökad tillgänglighet till värdefull svensk film (nytt) För att öka publiken på svensk film måste man öka tillgängligheten i alla visningsformat. Filminstitutet har genom åren distribuerat svenska och internationella klassiker på video, totalt över 100 titlar. Med övergången till digitala format är det naturligt att koncentrera sig på svenska filmer spelfilm såväl som kort- och dokumentärfilm. Filminstitutet skall bidra till att värdefull svensk film görs tillgänglig för en stor publik. Detta innebär en viss dvd-utgivning av titlar som kommersiella aktörer inte anser tillräckligt intressanta, men framför allt ska filmerna tillgängliggöras via en VoD-tjänst (Video on Demand). Andelen datorhushåll som är uppkopplade till höghastighetsbredband är mycket hög i Sverige och ökar alltjämt. Digitala TV-sändningar ä r snart ett faktum och de digitala biograferna bli fler inom en snar framtid. Dessa förutsättningar öppnar nya vägar för distribution av filmer som har svårt att hitta en marknad. Filminstitutet har fantastiska skatter från den svenska filmhistorien i sina arkiv, varav många är fullständigt okända för allmänheten. Flera av Filminstitutets systerinstitutioner startar i dag upp VoD-tjänster där just sådant material görs tillgängligt, t.ex. British Film Institute för att inte tala om det norska filminstitutet som har haft stora framgångar med Dessa tjänster skapar möjligheter för distribution av kort- och dokumentärfilmer och kanske på sikt även vissa långfilmer. Det faktum att andra länder redan har gjort resan sparar oss både tid och pengar i det egna utvecklingsarbetet. Den mest krävande insatsen för Filminstitutet blir klarering av rättigheter. Med VoD-tjänsten är tanken att filmerna skall tillgängliggöras via följande kanaler: En av Filminstitutet tillhandhållen webbplats (externt drift), för nedladdning från hushåll och institutioner mot betalning. Det digitala TV-nätet då det analoga släcks ner. Filmerna skall kunna laddas ner till digitala TV-hushåll mot betalning. Skolor, bibliotek och andra kulturinstitutioner som framöver kommer att vara utrustade med bra digitala projektorer för filmvisning. Digitala biografer där vissa filmer kan exponeras för breda publikgrupper. Under år 2005 kommer Filminstitutet att påbörja en förstudie efter norsk modell. Klarering av rättigheter blir den avgörande frågan. Filminstitutet koncentrerar sin dvd -utgivning till värdefull svensk film samt förbereder en satsning på VoD-distribution av arkivfilm, kort- och dokumentärfilm samt eventuellt vissa svenska filmklassiker. 2.2 Ökat antal biobesök Filmbranschens mål: Antalet biobesök per invånare skall öka till 2,5 per år. Parterna har som mål att öka antalet biobesök. Det kommer att kräva insatser på många plan allt eftersom konkurrensen från dvd, VoD och billiga hemmabioanläggningar hårdnar. I dag gör svensken i genomsnitt två biobesök per år. Det är lågt i jämförelse med våra grannländer och övriga Europa. Biobesöken visar dessutom på en nedgående trend eller normalisering efter flera år med storfilmer som Harry Potter och Tolkien-trilogin.

19 19 I brist på gjorda undersökningar kan man endast spekulera kring varför svenskarna så sällan går på bio. En anledning kan vara att biobiljetterna i Sverige hör till Europas dyraste. Ett relativt likriktat filmutbud och en enhetlig biografmiljö i städerna anpassad efter den yngre publiken kan också vara bidragande orsaker. Att städernas biografer dessutom är koncentrerade till city och endast i undantagsfall är lokaliserade till de faktiska bostadsområdena, kan vara ytterligare en anledning till att vissa målgrupper sällan eller praktiskt taget aldrig besöker en biograf. Bland dessa finns bl.a. ålderspensionärer, vuxna födda utomlands och med annat modersmål än svenska samt människor med funktionshinder. Det faktum att så många i dag ser film på video eller dvd har ändrat biopublikens sammansättning. Den tydligaste trenden är att besökarnas genomsnittsålder och utbildningsnivå ökar. Detsamma gör andelen kvinnor. Detta innebär att den genomsnittlige biobesökaren börja r likna den genomsnittlige kulturkonsumenten, medan ungdomar i ökande grad konsumerar film i den privata sfären. För att nå målet om 2,5 biobesök per invånare och år, måste antalet biobesök öka med 25 procent. Av landets 273 kommuner hade år 2003 enda st 27 kommuner ett besökssnitt som översteg två biobesök per invånare. Genomsnittet för Stockholm var 6.0, Göteborg 4.0 och Malmö 3.1. Tillgången till en, helst flera, biografer inom rimliga avstånd från hemmet avgör hur ofta människor går på bio, framför allt när det gäller den vuxna biopubliken och de yngre barnen. Undantaget är ungdomar som gärna besöker närmaste residensstad. För att öka antalet biobesök per invånare och år samt det totala antalet biobesök bör insatserna vara: Att öka produktionen av svenska filmer (se kapitel 1). Att utveckla och förstärka en varierad biografstruktur. Att nå fler målgrupper. Att säkra tillgången till nya attraktiva filmtitlar i hela landet. Att bredda filmutbudet. Att befästa biografen som mötesplats för den unga publiken. Utveckla och förstärka biografstrukturen Stöd till biografer Film visas idag på över tusen biografsalonger i Sverige från multiplexbiografer till små ideellt drivna biografer på mindre orter. Inget kan konkurrera med en bra biograf när det gäller filmupplevelser. Som visningsmiljö är dessutom biografen den bästa måttstocken för en ny films publikrespons. Biografen är även det bästa skyltfönstret för marknadsföring av film i andra visningsfönster. Det stora antalet registrerade biografer i Sverige kan vid en internationell jämförelse lätt bli missvisande då de flesta landsortsbiografer i första hand baserar sin ekonomi på andra verksamheter än biografverksamheten (77 procent av biobesöken sker på endast 11 procent av biograferna). Med få undantag finns det biografer utanför storstadsområdena som bär sig kommersiellt. En stor del av landets biografer skulle inte överleva utan de olika former

20 20 av biografstöd som finns idag. Som biografstöden är utformade, får de dessutom landets kommuner att engagera sig i den lokala biografverksamheten eftersom det krävs ekonomisk motprestation för att ta del av stöden. Men framför allt gör biografstöden det möjligt för tusentals medarbetare att engagera sig ideellt för att utveckla ett lokalt filmliv var i landet de än befinner sig. Idag finns det fyra olika biografstöd: Stöd till parallelldistribution Stöd till biografägare för öppna visningar av svensk film Stöd till lokalt publikarbete Stöd till tek nisk upprustning Stöd till parallelldistribution Stödet skall genom att bidra till en snabbare distribution, ge en möjlighet för mindre biografer att dra nytta av medial uppmärksamhet och marknadskampanjer i samband med filmens Sverigepremiär. Stödet syftar även till att öka tillgängligheten av värdefull aktuell film med en hög kommersiell potential på biografer utanför de trettio största orterna. Stödet har med tiden fått en allt större betydelse då filmtitlarna tenderar att gå upp i färre kopior och finnas på repertoaren kortare tid än tidigare. I dag svarar de tio populäraste filmerna på bio för ungefär 40 procent av den totala biografpubliken under ett år. De 20 populäraste filmerna står för 55 procent eller mer. Det är publiksuccéerna som skapar ekonomiska förutsättningar för biografers fortlevnad och man bör därför underlätta för biografer på mindre orter att få tillgång till dessa filmer i de fall marknadskrafterna inte klarar av det på egen hand. Den dag det finns tillräckligt många digitala biografer i landet kommer detta inte att längre att vara något problem, men fram till dess är Filminstitutet och branschorganisationerna eniga om att resurserna till parallelldistribution måste öka. Stödet bör öka kraftigt i förhållande till nuvarande nivå. Stödet utökas till att också omfatta kvalitetsfilm. Stödet ges till kopior både för analog och digital visning. Stöd till biografägare för öppna visningar av svensk film Stödet syftar till att motivera biografägare på mindre orter att i högre utsträckning programsätta svensk film, men framför allt har det gett mindre biografer en ekonomisk trygghet. Stöd till lokalt publikarbete Stödet syftar till att utveckla biografens roll som kulturell mötesplats och långsiktigt öka publiktillströmningen. En viktig målsättning är att väcka kommunernas intresse och engagemang i biografens framtid. Initiativet har varit lyckat och publiktillströmningen ökar ständigt på de mindre och medelstora biograferna, t.ex. genom satsningar som filmfestivaler, n attbio, dagbio och frukostbio. Stödet bör dock göras öppet för komplementsbiografer även på större orter, då dessa gör en stor insats vad gäller att bredda filmutbudet och utveckla biografens roll som kulturell mötesplats. Stöd till teknisk upprustning Stödet syftar till att ge biografer en teknisk standard som bidrar till att biografstrukturen på

21 21 främst mindre och medelstora orter bevaras och förstärks. Stödet syftar även till att långsiktigt öka publiktillströmningen på dessa biografer samt att utjämna skillnaden i biografupplevelse mellan storstad och landsbygd. Publiken kräver en hög kvalitet på biografupplevelsen. Detta förutsätter en omfattande förnyelse av biografernas tekniska standard. Genom åren har stödet haft en oerhört stor betydelse för att små biografer skall kunna hålla en bra teknisk standard på sin utrustning. Stödet är dock begränsat till visningsteknik, vilket har inneburit svårigheter för biograferna att finansiera annan typ av upprustning. Utifrån de behov som finns idag är de medel som fördelas genom detta stöd inte tillräckliga. Stöd för öppna visningar, lokalt publikarbete och stöd till teknisk upprustning bör utökas samt slås samman till ett gemensamt biografstöd. Stödet skall kunna användas flexibelt utifrån de riktlinjer Filminstitutet anger efter samråd med berörda branschorganisationer. Stödet bör under vissa förutsättningar kunna omfatta kvalitetsbiografer eller s.k. komplementsbiografer även på större orter. Digitalisering av biograferna (nytt) Den digitala biografutvecklingen är under frammarsch. Satellit, fiberoptiska bredbandsnät och högupplösta dvd-skivor skapar möjligheter för en betydligt snabbare och billigare filmdistribution över hela landet. Övergången innebär en strukturomvandling som kan ge väsentligt lägre driftskostnader, större spridning och högre lönsamhet för alla led i filmbranschen, från producent och distributör till biografägare. Dessutom kan publiken få tillgång till ett mer aktuellt och varierat filmutbud innefattande både stora spelfilmer och lokala dokumentärer. Lyckas man med detta kommer det att ha en gynnsam effekt på antalet biografbesökare framöver. Dagens utmaning ligger i att få ner investeringskostnader, upprätta teknik- och säkerhetsstandarder samt hitta modeller för hur den nya tekniken bäst kan tillämpas. Genom bl.a. Folkets Hus och Parkers projekt Digitala Hus och Filminstitutets europeiska utvecklingsinitiativ på området, har Sverige internationellt sett kommit att ligga i framkant av e-bioutvecklingen. Tillsammans med Danmark är vi också Europaledande när det gäller digital långfilmsproduktion. Nu befinner vi oss emellertid i en brytpunkt där andra länder som kulturpolitiskt satsat på digitalisering av biografer (t.ex. Storbritannien, Nederländerna, Danmark och Norge) är i färd med att gå förbi oss. Det är oerhört viktigt att när införandet av den digitala visningstekniken väl sker, så får det inte underminera den internationellt sett unika svenska biografstrukturen på så vis det bara blir landets större biogra fer som har råd med investeringen. Ett teknikskifte kostar, och de biografer som kommer att ha störst nytta av ett teknikskifte har inte ekonomiska muskler att klara det utan kulturpolitiska insatser. Utveckling och förnyelse För att klara målet om film i hela landet samt ett ökat antal biografbesök, behöver en övergång till digital visning och distribution stimuleras via olika stödformer. Biografens