Svar på kulturdepartementets frågor

Transkript

1 Svar på kulturdepartementets frågor Eventuella nya stöd m.h.t. ev. nya parter. Ev. särskilt stöd till långfilm för premiär på TV. På försök? Inriktning? Svenska Filminstitutet understryker ett starkt behov för ökat stöd till spelfilm med biografpremiär. Vi förutsätter därför att ett nytt stöd till långfilm för premiär på TV är att betrakta som en åtgärd på utvecklingssidan och en vidare utveckling av novellfilmsordningen. En stödordning med fast, låg budget och nykomlingar på två av de tre triangelpunkterna (regissör-producent-manus). Det förutsätts samarbete med en TV-kanal som garanterar visning och som står för en betydande del av budgeten. Resultatet kan bli en biograffilm, men beslut fattas först efter det att filmen är färdig samt om den får en biografdistributör som är beredd att stå för lanseringen. 2. Gränsdragning avtal statsanslag Utgångspunkten måste vara att Sverige även i framtiden skall ha en enhetlig nationell filmpolitik, på samma sätt som att staten har ett överordnat ansvar inom de andra konst- och kulturområdena. Det som skiljer filmområdet är sättet på vilket man finansierar denna politik. Svenska Filminstitutet har ansvaret för att förvalta och administrera filmpolitiken ett ansvar som kan jämföras med det Kulturrådet har för kultursektorn. Dessutom har SFI i likhet med många av sina europeiska systerorganisationer, ett operativt ansvar för vissa områden (t.ex. arkiv, bibliotek, restaurering och information). Det är ett överordnat mål att SFI skall organiseras på ett sätt som är så effektivt och smidigt som möjligt, i förhållande till de uppgifter man är satt att ta hand om. Med detta som utgångspunkt kan man fastställa vissa principer för gränsdragningen mellan de två finansieringsformerna: Avtalsmedlen skall gå till de ändamål där avtalsparterna är operativt ansvariga. Det vill säga där medel tilldelas som stöd i överenstämmelse med vissa riktlinjer. Rent statliga medel finansierar dels de verksamheter där Filminstitutet har ett operativt ansvar så som att samla, vårda och tillgängliggöra filmarvet, nationell och internationell information om filmen i Sverige samt filmpolitiska insatser av icke-kommersiell karaktär som regionala produktionscentrum, FoU, internationella filmpolitiska frågor etc. Bör utlandsverksamheten ligga utanför avtalet och stöd till internationell lansering av ny svensk film i avtalet? Med utgångspunkt i ovan nämnda principer för gränsdragning är det naturligt att det internationella lanseringsstöd som införts under gällande avtalsperiod bör finansieras genom filmavtalet. Däremot bör den viktiga insats som Filminstitutet för i festivalsammanhang ofta inom ramen för Scandinavian Films ingå i den basfinansiering som sker över statsbudgeten. Här handlar det också om att lansera svensk kort- och dokumentärfilm som inte har samma tydliga koppling till en kommersiell marknad. Det gäller även svenska filmveckor och andra insatser för att utveckla speciella marknader för den svenska filmen. Sådant finns det idag allt för små resurser till. Detta gäller även generell information om den nya svenska filmen. I 1

2 dessa sammanhang måste även den internationella lanseringen ses som en del av den internationell profilering av Sverige som levande och framstående filmnation. Detsamma kan sägas om mycket av det arbete som idag utförs av Svenska Institutet på filmområdet. Denna verksamhet innefattar t.ex. internationella filmveckor som bygger på äldre svensk film och på svensk filmhistoria. Andra filmpolitiska åtaganden är t.ex. kunskapsöverföring till länder som befinner sig i begynnelsen av en utveckling på filmområdet. Mycket av denna verksamhet finansieras idag via SIDA. Filminstitutet har i sitt remissvar till den internationella utredningen starkt förordat en tydligare ansvarsfördelning vad gäller den internationella verksamheten på filmområdet. Vi anser att Filminstitutets framtida uppdrag bör vara att ha det centrala ansvaret för att främja den svenska filmen som kulturyttring och som exportartikel. 3. Produktionsstöd: prioriteringar m.m. Som teknikbaserat multikonstverk är filmproduktion den i särklass mest kostsamma uttrycksformen. På professionell nivå är den inte möjlig utan offentligt stöd. Detta gäller i synnerhet inom små kultur- och språkområden. Det är omöjligt att veta på förhand hur en film kommer att gå på biografen, men även filmer som måste karaktäriseras som betydliga publikframgångar är beroende av någon form av stöd. Med ett ökat antal visningsfönster ökar också antalet intäktsströmmar (video/dvd/vod/tv). Dock är många av dessa intäkter redan inne som en förutsättning för grundfinansieringen. I förhållande till biografintäkterna får producenten emellertid endast en begränsad del av omsättningen. Krympande stöd Under innevarande filmavtalsperiod har Filminstitutet konstaterat att förhandsstödens storlek och relativa andel av den totala finansieringen har minskat. Konsultenterna har ställts inför valet att ge stöd till ett mycket begränsat antal filmer, eller att begränsa stödet ibland över smärtgränsen. Mot bakgrund av det stora antal projekt som föreligger och den dokumenterade relationen mellan antal filmer och svensk marknadsandel, försöker man dock att tänja de disponibla medlen så långt som möjligt. Resultatet har blivit pressade inspelningstider och en bransch där allt färre får avtalsenlig lön och ständigt fler bolag som måste sätta in stora delar av sitt arvode som egenkapital. Konstnärligt sett betyder det att filmer med betydande konstnärliga kvaliteter inte alltid finner finansiärer och därför inte heller blir realiserade. Ett ytterligare problem med det begränsade stödet är att den svenska filmen (t.ex. jämfört med den danska) inte har plats för lokomotiven de filmer av större format som behövs regelbundet för att gå vidare framåt. Detta drabbar inte minst animerade långfilmer och barnfilmer med en än sämre eknomi, men så mycket längre liv och långt större internationell marknad än långfilmer generellt. I bästa fall kan ett par filmer per år spela in sina kostnader och dessutom generera ett betydande överskott för producenten. Det offentliga stödet till långfilm måste därför betraktas som ett helt nödvändigt riskkapital. Mål för ett nytt filmavtal Filminstitutet anser att målet för den svenska långfilmsproduktionen skall vara 35 långfilmer per år. Av dessa skall minst 28 vara spelfilmer. De filmprojekt som 2

3 föreligger idag kan kvalitativt sett försvara en sådan produktionsvolym. Även marknaden kan ta emot detta antal, förutsatt att filmerna representerar en genremässig bredd och att branschen anstränger sig att förlänga premiärsäsongen för svenska filmer till 8 månader (idag 7 månader). Med en produktion av denna storlek bör svenska filmer kunna uppnå en marknadsandel på 25 procent. Som delmål bör Sverige producera Minst fyra svenska barnfilmer per år. En marknad för svensk barnfilm kräver kontinuitet och bredd, på samma sätt som vuxenfilmen. En animerad film av helaftonlängd minst vartannat år. Den svenska filmproduktionen ska karaktäriseras av Kvalitet Volym Genomslagskraft Bör en ev. ökning ske jämnt eller bör något stöd särskilt prioriteras? Nedanstående områden är de områden som filminstitutet anser behöver utvecklas och tillföras mer resurser. Det finns ingen prioriteringsordning dem emellan. Förhandsstöd till långfilm Som ovan nämnts har förhandsstödens storlek och relativa andel av finansieringen minskat under avtalsperioden, vilket har medfört underfinansierade filmprojekt och därtill kommande negativa effekter (se ovan). Om inte förhandsstödet ökar kommer antalet produktioner att minska. Detta är en utveckling Filminstitutet inte på något sätt förordar. Publikrelaterat biljettstöd Det publikrelaterade stödet bedömer filminstitutet som ett viktigt alternativt stöd en tredje ingång väsentlig för mångfalden och som utgör en balans gentemot det konsulentstyrda förhandsstödet. Ett oeftergivligt krav för ett fungerande automatstöd av denna typ är att de tilldelade resurserna tål svängningar i produktionen såväl som i publiktillströmningen, samt att regler och resurser bestäms samtidigt. För att stödet skall få avsedd effekt måste finansiärerna veta att de vid en viss publiksiffra, är garanterade återbetalning av en förutsägbar del av sin investering. Villkoren för utbetalning skulle kunna förändras jämfört med nuvarande system, t.ex. bör en återbetalning enligt norsk eller dansk modell införas. Barnfilm Förhandsstöd till barnfilm (inkl. långfilm) är i starkt behov av en förstärkning. Med tanke på Sveriges stolta traditioner som föregångsland inom barnfilmen, är den sorgligt lågt prioriterad idag. Barnfilmen har lägre intäkter p.g.a av de lägre biljettpriserna, men kostar ofta mer att producera än filmer för vuxna. Orsaken är bl.a. att barn medverkar och att man därför inte kan pressa inspelningstiden på samma sätt som man varit tvungen till för vuxenfilmer. Det krävs vidare en kontinuitet i produktionen för att bibehålla publikens intresse för svensk barnfilm på det egna språket. Filminstitutet anser att det minst behövs fyra filmer per år för åldersgruppen upp till 12 år. Svensk barnfilm riskerar annars att drunkna i det internationella utbudet, särskilt vad gäller animerad film. Bristen på pengar drabbar även den animerade filmen mycket hårt. Animerad film är trots den tekniska utvecklingen mycket dyr att producera. Fördelen är att den ofta har ett långt liv och en stor internationell marknad i versionerad form. Den nuvarande barnfilmsbudgeten ger inte möjlighet att substantiellt stödja svensk animerad långfilm för barn. 3

4 Kort- och dokumentärfilm Till kortfilmen kan räknas Novellfilmen som varit en framgångsrik satsning i samarbete med SVT. Fler TV-kanaler i avtalet borde kunna borga för ytterligare samarbete av liknande art. Filminstitutets andel i nuvarande Novellfilmssatsningen har bland annat finansierats visa den generella reserven. Ett större och tydligt och riktat bidrag till denna verksamhet behövs. Dokumentärfilmen är ett annat område där samarbetet eller samfinansieringen med TV är påtagligt. Därmed är inte dokumentärfilm liktydigt med TV-film. Att en dokumentärfilm görs för biografbruk ger den ett starkare filmiskt uttryck och samtidigt åskådaren en starkare upplevelse. Om den som biograffilm har en mindre publik (vilket även händer annan värdefull och smal film) skapar biograflanseringen hur som helst en större uppmärksamhet för kommande TV-visning. Det är även angeläget att sådana filmer och eller uttryck som TV av olika skäl väljer att inte sända, trots allt kan göras då det förutom biografen finns alternativa visningsformer som t.ex festivaler och skolbio. Filminstitutet har planer, om än inte resurser, på att tillsammans med SVT göra en gemensam satsning på den korta dokumentären, på samma sätt som Novellfilmen. Stöd till manusutveckling och unga filmare; utformning, inriktning? Redan i PO Enquists utredning fanns ett förslag om en utvecklingsavdelning. Avtalet lämnade dock inte nödvändigt utrymme för sådan ordning. Filminstitutet föreslår därför att det införs i det kommande avtalet. Uppgiften skall vara att stå för idé-, talang- och kompetensutveckling. Norsk filmutvikling kan tjäna som förebild och inspiration. En eller flera manuskonsulenter ska jobba med de manusansökningar som kommer in och de konsulenter som beslutar om förhandsstöd ska frikopplas från detta steg. Den nuvarande fortbildningsverksamheten skulle naturligt ingå i denna avdelning. Novellfilmen är ett väl fungerande växthus för unga filmskapare i samarbete med SVT. Vi menar att man bör pröva ytterligare ett steg i utvecklingen mot helt färdiga regissörer och producenter (se beskrivning TV-film). Avsiktsförklaringen nämner inte stöd till oberoende producenter. Vi bedömer dock att detta i stort varit ett bra stöd, vars kriterier bör finslipas och möjligen på ett fastare sätt resultatbaseras. En koppling till Media-programmets slate-funding bör övervägas. Slå ihop ungdomsfilm och långfilm i samma kategori? Frågan om ungdomsfilm skall hänföras till vanlig långfilm i stället för till barnfilm är delvis akademisk. Långfilmskonsulenterna har haft i uppdrag att se till också ungdomsfilmen samt har stött sådana filmer. En tydligare definition av eller gränsdragning för barnfilm kan behövas. En norsk definition som filminstitute haft som riktmärke är en film som till form och innehåll vänder sig till barn upp till 11 år. En öppnare möjlighet skulle vara att använda censurens 15-årsgräns. Bör stöd till regionala produktionscentrum omfatta någon mer än idag (Stockholm-Mälardalen)? Om inte redan från 2006 så kanske senare under avtalsperioden? Vi har tidigare och i andra sammanhang uttryckt åsikten att fyra produktionscentrum är en övre gräns. Emellertid ligger beslut om detta hos regionerna, inte hos Filminstitutet. Det möte som äger rum nu på torsdag kan ge vidare fingervisning. Upphovsmannastödet både ifrågasatt och omhuldat, hur förhålla sig? Filminstitutet har tidigare och i olika sammanhang, jämfört resultat med den ursprungliga intentionen. Vi kan 4

5 självklart se det rimliga i att upphovsmännen och kvinnorna får en ytterligare ekonomisk ersättning utöver de avtalsmässiga lönerna om deras filmer har framgång. Alla stöd bör emellertid kunna utvärderas och målsättningen bör omvärderas. 4. Distribution, visning Ev. ökat stöd till parallelldistribution resp. publikarbete och upprustning; utformning, inriktning? Parallelldistribution För biografer på medelstora och mindre orter är problemet ofta bristen på färsk och publikdragande film. Som ett verktyg att bibehålla och förstärka biografstrukturen utanför de största städerna inrättades stöd till parallelldistribution av filmkopior i början av 1980-talet. Stödet ska bidra till att ge biografpubliken utanför storstadsregionerna möjlighet att se bra, populär och aktuell film parallellt med premiärvisning och lansering i storstäderna. Enligt nu gällande regelverk får parallellkopior endast visas på biografer utanför de 30 största städerna i maximalt två veckor per biografort. Stödet till parallellkopior har fått en allt större betydelse, många filmtitlar går upp i allt färre kopior och finns på repertoaren kortare tid än tidigare. Konsekvenserna blir att allt större delar av landet blir utan tillgång på aktuell film. Därför bör stödet till parallellkopior öka kraftigt, till dess digitaliseringen av biografverksamheten har undanröjt detta problem. Lokalt publikarbete För att vitalisera biografkulturen ute i landet gäller det att utveckla biografen som kulturell mötesplats. Under innevarande Filmavtal fördelar Svenska Filminstitutet stöd till lokalt publikarbete. Stödet syftar till att långsiktigt öka publiktillströmningen och därmed utveckla biografen som social och kulturell mötesplats. I ett initialskede var det vissa svårigheter att få stödfunktionen att fungera, möjligtvis beroende på att målgruppen saknar erfarenhet av långsiktig verksamhets- och målsättningsarbete. Svenska Filminstitutet har samspelat med representanter för kommuner, regionala resurscentrum, folkrörelser och Biografägarförbundet. En rad åtgärder har genom åren gjorts för att få ett bättre utnyttjande av stödet. Detta har under senaste året givit klart resultat. Stödet har definitivt etablerats och bidrar ständigt till en ökad publiktillströmning på de mindre och medelstora biograferna genom olika satsningar såsom filmfestivaler, nattbio, dagbio och frukostbio. Stöd till upprustning av biograf Den digitala biografutvecklingen är under frammarsch och kommer att få sitt genomslag under den kommande filmavtalsperioden. Satellit, fiberoptiska bredbandsnät eller högupplösta DVD-skivor kommer att erbjuda möjligheter till betydligt snabbare och billigare filmdistribution över hela landet. Det innebär att en film i praktiken kan ha premiär över hela landet på samma dag. Det kan i sin tur motverka det handikapp som biografer på mindre orter kämpar med idag. Repertoaren kan breddas och ett rikare och mer mångfacetterat filmutbud erbjudas över hela landet. För att möjliggöra etablering av digitala biografer i en omfattning som ger veritabelt genomslag, måste Filminstitutet få medel att stödja en sådan utveckling. Medel bör också anslås för forsknings-, utvecklings- och experimentverksamhet i anknytning till digitaliseringen av filmområdet. Stödet till upprustning av biograf, bör göras teknikneutralt och samtidigt förses med en större fördelningsbar summa. Publiken kräver hög kvalitet på biofrafupplevelsen, vilket förutsätter en omfattande förnyelse av biografernas tekniska standard till en nivå som dagens stöd till teknisk upprustning inte kan möte. Under innevarande år har t.ex. 5

6 behovet av installation av rött ljus ökat. Detta beroende på att nya filmer efter nyår kommer att vara kopierade på en silverfri bas som kräver nyinstallationer i projektorerna. Tyvärr har inte samtliga ansökningar kunnat beviljas medlen har inte räckt till även om just detta specifika upprustningsbehov har getts hög prioritet. Stödet bör framledes också kunna utgå till kvalitetsbiografer, även om de ligger i städer. Detta gäller också stödet till lokalt publikarbete. Viss minskning av biljettstödet, ev. annan utformning än idag? Stödet syftar till att motivera biografägare på mindre orter att i allt högre utsträckning programsätta svensk film. Biografen erhåller ett stöd som utfaller i form av ett ekonomiskt bidrag för varje försåld biljett av svensk film. Stödmottagare är biografer på mindre orter. Stödet har från början varit föremål för diskussioner många har menat att det är av ringa betydelse att få en ersättning som endast kan ge runt 10 kronor per såld biljett andra har menat att detta är en tydligt stimulansåtgärd för att öka sättning av svensk film på biograf. För att erhålla stöd till öppna visningar krävs endast att biografägaren registrerar biografen. År 2000 uppgick stödbeloppet till 8 kronor per såld biljett, 2001 var beloppet 10 kronor. År 2002 ökade det ytterligare till 11 kronor och för år 2003 var beloppet 11:60 per biljett.av dessa siffror att döma skulle man kunna dra slutsatsen att stödet inte stimulerar biografägare till sättning av svensk film på biograf. Antalet producerade svenska filmer torde snarare vara det som påverkar sättningen. Helt utan tvivel är dock att de medel som betalas ut till biografägare via denna stödordning är oerhört välkommet. Biograferna på mindre orter lever med ytterst små vinstmarginaler varför ett tillskott på kronor per biograf stimulerar eldsjälarna att fortsätta det oftast ideella och tunga arbetet. Utvärdering av lanseringsstödet, flertalet eniga om att minska till förmån för produktion, svenska distributörer emot. Argument? Ingenting tyder på att svensk film får en betydligt större publik tack vare lanseringsstödet. De filmer som når en stor publik har så stora budgetar att ett bortfall av stöd knappast påverkar publikantalet. Skulle så dock vara fallet, bör detta iså fall åläggas distributörerna själva att dokumentera. Vad man åtminstone klart kan säga att en del filmer får en publik inte stor eller större, men en publik tack vare stödet. De distributörer som tar filmer på vilka det inte finns någon kommersiell förväntan har inte ekonomiska möjligheter att satsa stort på lanseringen. För dem är således stödet av stor betydelse. Följande exempel från 2002 understryker detta och bekräftas ytterligare av siffrorna från övriga år. Filminstitutet anser att ett lanseringsstöd för svensk film inte bör vara automatiskt utan att resurserna bör behovsprövas. År 2002 fick 31 filmer lanseringsstöd. Det stora antalet gjorde att styrelsen inför höstpremiärerna sänkte maximalt stödbelopp till kronor. De åtta filmer som fick en publik på över , hade en genomsnittlig lanseringsbudget på 4,1 mkr. Stödet utgjorde i snitt 9 procent. Tio filmer hade en stödprocent på 40 eller mer. En av dem nådde besök, övriga under besök. Ökat stöd till internationell lansering av ny svensk film? Utformning? Utlandsverksamheten måste tillföras rimliga ekonomiska resurser inom ramen för ett nytt filmavtal. Det finns helt klart en outnyttjad internationell potential för svensk film både kulturpolitiskt och kommersiellt. Filminstitutet vill fortsätta att utveckla det internationella lanseringsstödet för svensk film både när det gäller nivåerna på stödet samt genom att tillföra utlandsavdelningen en marknadsföringskompetens kring hanteringen av stödet. 6

7 Utlandsverksamheten måste vidare tillföras resurser för att utveckla den internationella delen av SFI:s hemsida. Informationen om svensk film på engelska fyller idag inte de krav man borde kunna ställa. Många länder ligger långt fram i denna utveckling och Svenska Filminstitutet måste komma i kapp. Verksamheten måste också tillföras rimliga resurser för promotion av svensk film på andra områden. Det gäller resurser som kan garantera utgivningen av promotiontidningen Made in Sweden, utgivning av promotion-dvd med ny svensk film, filmstatisk etc. I gränslandet mellan utlandsverksamhet och produktion av ny svensk film finns ett starkt behov av att utveckla filmproduktionens utlandsstrategi. Att producera lokalt men tänka globalt borde bli ett motto även för svensk film vad gäller deltagande i internationella samproduktionsseminarier m.m. Sverige är idag underrepresenterat internationellt på dessa områden. I ett nytt filmavtal bör Filminsitutet, som nämnts ovan, överta det åtagande och de resurser som idag ligger hos Svenska Institutet. Endast så kan den fulla potentialen när gäller den svenska filmens internationella lansering utnyttjas maximalt och i samverkan med cinematek, filmarkiv etc. 5. Genus Räcker det med riktlinjer, mål? Behövs något mer? Filminstitutet är övertygat om att det krävs riktlinjer i förhållande till jämställdhetsfrågorna för alla delar av verksamheten. Dessa måste emellertid kopplas till konkreta insatser som det måste stå Filminstitutet fritt att utforma tillsammans med branschens organisationer och aktörer. Eftersom erfarenheter visar att det finns ett samband mellan det interna jämställdhetsarbetet och det som produceras hos en arbetsgivare eller organisation är det viktigt att aktivt arbeta för att öka medvetandet om vikten av jämställdehet. Ett sådant arbete kan innehålla debatter föreläsningar och seminarier utbildning i genusvetenskap erfarenhetsutbyte/redovisning och uppföljning av jämställdhetsarbetet handledning i genusfrågor för enskilda handläggare och avdelningar könsuppdelad statistik SFI:s övergripande mål är att inget kön på sikt skall vara representerad med mindre än 40 procent inom filmen. Det måste vidare utarbetas ett system för beräkningen av könsbalansen. Målet skall beaktas vid alla beslut om stöd. Verksamheten ska utvärderas och analyseras årligen med avseende på målet. Förslagsvis skulle 10 mkr av medlen till produktion och utveckling kunna öronmärkas till en jämställdhetsfond. Den stipendieordning som införts på fortbildningsområdet skall fortsätta med särskilda medel. Det försök med särskild satsning på oberoende produktionsbolag som påbörjades år 2003 och som vidareförts 2004 skall även i fortsättningen speciellt prioritera kvinnor. Producenter skall vid slutredovisning av stöd lämna uppgifter om könsfördelningen inom teamet (exempelvis så skulle en fördelning enligt 40/60 kunna ge extra lanseringsstöd, utvecklingspengar eller liknande). Filmarbetarkatalogen ska omredigeras så att den gör det lättare att finna kvinnliga respektive manliga filmskapare. 7