Förslag till handlingsplan för regeringsuppdraget om att utveckla traditionell småskalig matkultur

Transkript

1 Förslag till handlingsplan för regeringsuppdraget om att utveckla traditionell småskalig matkultur

2

3 Förslag till handlingsplan för regeringsuppdraget om att utveckla traditionell småskalig matkultur I 2014 års regleringsbrev har Jordbruksverket fått i uppdrag att utveckla traditionell småskalig matkultur tillsammans med Sametinget, Riksantikvarieämbetet och Institutet för språk och folkminnen. Syftet är att främja ett levande och dynamiskt kulturarv kopplat till mat- och livsmedelsframställning. Myndigheterna ska tillsammans synliggöra, tillvarata och utveckla bl.a. traditionell kunskap, mångfald av växtsorter och husdjursraser, kulturmiljöer och landskap. Arbetet kommer att pågå Det här dokumentet är en handlingsplan för vad arbetet ska omfatta Omslagsbild: Den fantastiska kålroten. Foto: Anders Wiklund.

4

5

6

7 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Uppdraget Fyra aktörer i samverkan Jordbruksverket Institutet för språk och folkminnen Sametinget Riksantikvarieämbetet Definitioner SWOT-analys Kopplingar till andra projekt och verksamheter Myndigheters medverkan i regionala tillväxtarbetet och EU:s sammanhållningspolitik Konventionen om biologisk mångfald Ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete Programmet för odlad mångfald, POM NAPTEK - Nationella programmet för traditionell kunskap Turismuppdraget och kulturella och kreativa näringar Forskning: Matens och gastronomins betydelse för ett hållbart landskapskulturarv Hållbar matproduktion och konsumtion Gastronomiska regioner Sveriges arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Diversifiering av samiskt näringsliv genom synliggörande av samisk mat och matkultur... 17

8 Try Swedish Kulturarv som resurs i gruvsamhällen Bergslagssatsningen Mål Kvantitativa och kvalitativa mål Plan för genomförande Förslag på fokusområden Arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Myndigheternas roll i den regionala tillväxtpolitiken Arbete med konventionen för biologisk mångfald Mat och måltid i kulturmiljöer Samisk matkultur Utveckla verktyg för destinationsutveckling och lokalt värdskap, till exempel interpretation Forskning i omvärldsanalys och kunskap/forskningsöversikt Forskning om uppdragets bidrag till ett inkluderande samhälle Utveckla kunskapsbanken Smaka Sverige Rådgivning kring det immateriella kulturarvet Bygga kunskap och mervärden kring regional utveckling och traditionell livsmedels- och jordbruksproduktion Tillgängliggöra mångfaldig, traditionell kunskap Dokumentation och kunskapsuppbyggnad Samverkan med andra aktörer Organisation Beställare Arbetsgrupp Styrgrupp... 31

9 5 Budget Kommunikation Kommunikationsmål Kommunikationskanaler Målgrupper... 32

10 1 Inledning 1.1 Bakgrund Enligt regeringen ska företag, kommuner och regioner ha möjlighet att skapa attraktiva livs- och boendemiljöer och forma framtiden utifrån sina unika förutsättningar. Jordbruks-, skogs-, och landsbygdspolitiken medverkar till att främja attraktiva naturoch kulturmiljöer och livskraftiga företag, bl.a. genom utvecklingen av ett nationellt skogsprogram och genom insatserna i det svenska landsbygdsprogrammet. Besöksnäringen en viktig exportnäring En växande besöksnäring innebär fler jobb i hela landet, inte minst på landsbygden. Utvecklingsbara områden är bl.a. turism med koppling till mat, kultur och kulturarv samt naturbaserad ekoturism. Väl utvecklade kommunikationer till och inom Sverige och marknadsföring av Sverige som turistland utomlands är viktiga områden för att besöksnäringen ska kunna växa. Regeringen bedömer att det finns ett behov av destinationsutveckling i tidigare skeden bl.a. på landsbygden. Särskilt fokus bör riktas på insatser som stärker utvecklingen av nya hållbara produkter och upplevelser som kan bidra till fler besökare och växande företag i hela landet. Det svenska landsbygdsprogrammet ger goda möjligheter till stöd för utveckling av turism på landsbygden. Ytterligare resurser till marknadsföring av Sverige som turistland utomlands skapas genom regeringens satsning på landsbygdsturism inom ramen för landsbygdsprogrammet. Resurser för utveckling av nya produkter, måltidupplevelser och internationell marknadsföring finns avsatta inom ramen för landsbygdsprogrammet. Även VisitSweden har särskilda pengar för internationell marknadsföring av Sverige som attraktiv besöksdestination. Långsiktig livsmedelsstrategi Enligt regeringen behövs det en långsiktig livsmedelsstrategi, för att skapa förutsättningar för tillväxt i hela livsmedelskedjan och därmed stödja en ökad svensk matproduktion och en ökning av andelen svenskt och ekologiskt i konsumtionen av livsmedel. Strategin om matproduktionen ska omfatta hela värdekedjan, från primärproduktion till konsument. I detta ingår att jordbruksnäringens utveckling och konsumenternas intressen ska tillvaratas. Ett viktigt inslag i en svensk livsmedelsstrategi är åtgärder som leder till effektivisering och utveckling av varumärken som har svensk livsmedelsproduktion som råvara. Den nyligen presenterade konkurrenskraftsutredningen har presenterat förslag till strategi och åtgärder för en framtida livskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion i Sverige. I strategin ingår hur företagens konkurrenskraft kan stärkas så att produktionen av livsmedel bibehålls eller ökar jämfört med i dag genom att på mer marknadsmässiga grunder möta efterfrågan på såväl globala som regionala och lokala marknader. Utredaren föreslår också hur konkurrenskraften i livsmedelsindustrin kan säkras, bl.a. genom innovation och export. Ny upphandlingsmyndighet Landsbygdsprogrammet omfattar stora satsningar på miljö- och klimatersättningar, kompensationsbidrag och ersättning till ekologisk produktion. Dessa

11 ersättningsformer syftar till att bidra till en positiv effekt för natur- och kulturmiljön, landskapet och kulturarvet. En ny organisation för upphandlingsstöd bildas 2015 dit nuvarande upphandlingsstöd i Konkurrensverket flyttas. Den nya organisationen ska ha ett brett perspektiv där miljö, sociala hänsyn och innovationer ingår. Det värdefulla med att utveckla och förvalta kriterier som beaktar miljö- och sociala hänsyn i offentliga upphandlingar, ska bedrivas med samma kvalitet i det nya upphandlingsstödet. Regeringen vill öka möjligheterna för den offentliga sektorn att upphandla inte bara ekologiska, utan även närproducerade livsmedel. Det är därför angeläget att lokala producenter får en rimlig chans att delta i den offentliga upphandlingen av livsmedel. Livsmedelsverket har uppdraget att utveckla de offentliga måltiderna och inom ramen för både skolan och äldreomsorgen kan regional identitet och traditioner vara ett inslag som bidrar till ökad kunskap om vårt kulturarv och igenkänning. Immateriellt kulturarv öppnar nya dörrar Idag lever vi en värld där lokalt och globalt blandas. Mattraditioner är en del av vårt immateriella kulturarv, som har hamnat i fokus i ett alltmer rörligt samhälle där många människor upplever stora förändringar. Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet framhålls som ett viktigt redskap för dialog, idéer och vidareförmedling av lokalt förankrad kunskap och erfarenhet. Det kan exempelvis bidra till att säkerställa ett hållbart nyttjande av naturresurser. Konventionen framhåller människor som utövare och aktörer, detta ligger i linje med de kulturpolitiska målen i Sverige. Ett arbete i linje med detta kan leda till att ytterligare synliggöra och vidareförmedla vår kreativa mångfald av ritualer, kunskaper och traditioner. De immateriella kulturarven kan öppna nya vägar till internationell samverkan och bli ett verktyg för att förstå och lära känna en dynamisk värld Uppdraget Jordbruksverket, Institutet för språk och folkminnen, Riksantikvarieämbetet och Sametinget ska under främja ett levande och dynamiskt kulturarv kopplat till mat- och livsmedelsframställning. Myndigheterna ska tillsammans synliggöra, tillvarata och utveckla bl.a. traditionell kunskap, mångfald av växtsorter och husdjursraser, kulturmiljöer och landskap. Befintliga uppgifter enligt instruktion samt myndigheternas pågående verksamheter inom områdena ska utgöra bas för genomförandet. Uppdraget ska genomföras i nära dialog med berörda aktörer och ta sin utgångspunkt i befintliga samarbetsstrukturer. Senast den 8 maj 2015 ska Jordbruksverket redovisa till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) hur det gemensamma arbetet kommer att läggas upp. Uppdraget ska delredovisas av Jordbruksverket efter samråd med övriga myndigheter senast den 5 maj 2017 och slutredovisas senast den 26 april Utveckling av nya produkter och tjänster kopplat till livsmedels- och besöksnäring, kompetensutveckling samt kulturmiljöer och traditionella kunskaper som resurser för rekreation och turism ska ses som prioriterat i utlysningen (L2014/2184/ELT). Syftet med satsningen är att främja ett levande och dynamiskt kulturarv som bevaras, används och utvecklas och därmed blir en viktig resurs för tillväxt och sysselsättning.

12 Erfarenheterna från gastronomiska regioner (regeringsuppdrag L2013/1638) ska utgöra en av grunderna för uppdraget. Enligt uppdrag till Jordbruksverket om riktade insatser inom Landsbygdsprogrammet (L2014/2184/ELT) ska totalt 60 miljoner kronor satsas under fyra år på projekt för traditionell småskalig matkultur som syftar till att ta till vara och utveckla immateriellt kulturarv och kulturmiljöer kopplade till mat- och livsmedelsframställning. Insatserna ska kunna genomföras inom programmets åtgärder för kunskapsöverföring och informationsåtgärder, rådgivningstjänster, samarbete, jordbruks- och affärsutveckling samt grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen på landsbygden. Enligt budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1) bör möjligheterna som detta uppdrag ger tas tillvara inom ramen för arbetet med att utveckla tillämpningen av Unescos konvention om tryggandet av det immateriella kulturarvet. Satsningen är ett exempel på att det immateriella kulturarvet utgör en viktig resurs inom många sektorer och det finns god grund för utvecklingsarbete. Inom ramen för satsningar till innovation, utveckling och högre kompetens i livsmedelssektorn ska Sametinget fortsätta skapa möjligheter till diversifiering och strukturomvandling samt nyetablering inom de samiska näringarna. Jordbruksverket ska samråda med Sametinget om användningen av medlen. (regeringsbeslut L2014/264/ELT). Sametinget ska enligt regleringsbrev för 2015 redovisa hur myndigheten arbetar med samisk traditionell kunskap samt dess betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. 1.2 Fyra aktörer i samverkan Jordbruksverket Regeringen har bestämt att jordbruket och fisket i Sverige ska vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det jordbrukspolitiska området. Myndigheten jobbar enligt visionen Enklare tillsammans för att bidra till ett konkurrenskraftigt jordbruk, en levande landsbygd och ett hållbart samhälle. Hållbar matproduktion och konsumtion är ett prioriterat område. Jordbruksverket har den centrala och samordnande rollen för jordbrukspolitiken CAP (Common Agricultural Policy) och är förvaltande myndighet för fiskprogrammet. Det innebär att verket administrerar och tillämpar EU:s regleringar och stödsystem inom dessa områden. Uppdraget innebär också att föreslå ändringar, informera samt hantera ersättnings- och regleringssystem inom dessa politikområden. Ytterligare ett uppdrag är att minska risken för och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället inom vårt ansvarsområde. Jordbruksverket arbetar för en god djurhälsa. Ett sätt att nå detta mål är att begränsa och förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar. Genom

13 distriktsveterinärorganisationen säkerställer myndigheten en djursjukvård dygnet runt i hela landet och arbetar också med förebyggande djurhälsovård. Jordbruksverket arbetar för ett rikt och varierat odlingslandskap med biologisk mångfald och för att jordbruket ska belasta miljön så litet som möjligt. Myndigheten ansvarar också för att bekämpa växtskadegörare. Jordbruksverkets finns i Jönköping och har flera regionala kontor ute i landet. Distriktsveterinärerna finns på 100 olika platser i Sverige Institutet för språk och folkminnen Institutet för språk och folkminnen är en statlig myndighet som har till uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige. Myndigheten ska bedriva forskning inom sitt verksamhetsområde och verka för ökad kunskap i samverkan med andra, exempelvis universitet och högskolor. Institutet finns på tre orter i Sverige: Göteborg, Stockholm och Uppsala. Därtill håller institutet, genom regionala samarbeten, sina samlingar från södra och norra Sverige tillgängliga i Lund och Umeå. De enheter som arbetar med dialekter, namn och folkminnen är i huvudsak forskningsinriktade med stora samlingar och arkiv som är öppna för allmänhet och forskare. Där finns de flesta former av immateriella kulturarv representerade, i såväl skriftliga uppteckningar, intervjuer och frågelistsvar som inspelningar, fotografier och annat material. Myndighetens avdelning i Stockholm, Språkrådet, är Sveriges officiella språkvårdsorgan och har till uppgift att följa och främja språkens utveckling i Sverige både svenskan och de nationella minoritetsspråken finska, romani chib, jiddisch, meänkieli och svenskt teckenspråk. Språkvården för samiska ansvarar Sametinget för. Institutet för språk och folkminnen ansvarar för Sveriges arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet och har ett brett samarbete med olika aktörer, framförallt med många av landets universitet och högskolor, akademier och forskarnätverk, men också med exempelvis kommuner, ABMinstitutioner, skolor, folkhögskolor, kulturinstitutioner, studieförbund, intresseorganisationer och ideella föreningar. Institutet har en stark regional förankring i olika delar av landet, inte minst genom sina samlingar Sametinget Sametingets roll Sametinget är både ett folkvalt organ och en statlig myndighet med offentligrättslig ställning under regeringen. Som statlig myndighet har Sametinget att följa riktlinjerna i regleringsbreven samt ett stort antal lagar och förordningar. Sametinget är förvaltningsmyndighet inom rennäringens område och för samisk kultur (1, Förordning med instruktion för Sametinget, 2009).

14 Sametingets uppgift enligt sametingslagen (1992:1433) Sametingets främsta uppgift är att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige. 1 Sametinget ska verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att 1. besluta om fördelningen av statens bidrag och av pengar ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra resurser som ställs till samernas gemensamma förfogande, 2. utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen, 3. fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet, 4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten, 5. informera om samiska förhållanden, 6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag eller annan författning. Sametinget i Sverige är idag inte ett organ för samiskt självstyre. Sametingets verksamhet är styrd av riksdag och regering i lagar, förordningar och anslagsbeslut. Att samerna har en rätt till kulturell autonomi och att detta förutsätter en viss grad av självstyre, konstateras i Sametingsutredningens betänkande Sametingets roll i det svenska folkstyret (2002). Ett steg på vägen var att göra Sametinget till central förvaltningsmyndighet för rennäringen genom att överföra vissa myndighetsuppgifter från länsstyrelserna och Jordbruksverket till Sametinget (Prop 2005/06:86 Ett ökat samiskt inflytande) Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet är en myndighet som arbetar för att kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Myndigheten har ansvar för frågor om kulturarvet och ansvaret omfattar i första hand frågor om kulturlandskap, kulturmiljöer och kulturföremål. Riksantikvarieämbetet ska särskilt jobba för ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas och för att kulturvärdena i bebyggelsen och i landskapet tas till vara. Myndigheten ska också bevaka kulturmiljöintresset vid samhällsplanering och byggande, följa och stödja det regionala kulturmiljöarbetet och verka för ökad kunskap grundad på forskning och samverkan med exempelvis universitet och högskolor. I uppdraget ingår även att Riksantikvarieämbetet främjar kunskapsförsörjning och bedriver informations- och rådgivningsverksamhet. Myndigheten förvaltar även nationella databaser för kulturhistorisk information. Riksantikvarieämbetet har ett sektorsansvar för funktionshindersfrågor med anknytning till verksamhetsområdet och ska vara samlande, stödjande och pådrivande i dessa frågor. Myndigheten lyder under Kulturdepartementet med uppdrag fastställt av regeringen. Riksantikvarieämbetet har verksamhet i Stockholm, Tumba och Visby och driver även besöksmålen Glimmingehus och Gamla Uppsala museum. 1.3 Definitioner Kultur kan definieras som all form av mänsklig odling, det vill säga tänkande, görande, sociala organisationsmönster och beteenden, liksom de föremål och de

15 berättelser vi skapar, och de spår vi lämnar efter oss. Ofta delas ett antal kulturella uttryck av människor som på olika sätt lever nära varandra. Mellan generationer och i möten mellan människor förmedlas kulturens uttryck vidare, samtidigt som de påverkas och förändras. Inom denna allomfattande kultur finns ett oräkneligt antal delkulturer, som också kontinuerligt ändrar form och innehåll. Ett exempel är sådant som har med maten vi äter, måltider och matvanor att göra. Traditionella produkter och produktionsmetoder möter nya sätt att tänka och göra, och hur det går till och vad som tar form är delar i det som kan kallas matkultur. Gastronomiska regioner är ett avgränsat geografiskt område som kännetecknas av en unik kulinarisk tradition som bygger på den lokala och regionala maten, på lokala råvaror och förädlade produkter. Råvarorna och produkterna präglas av regionens naturgivna förutsättningar (klimat, jordmån, topografi, med mera), platsens livsmedelshistoria, regional kunskap och kultur. Den omfattar en innovativ kraft som förnyar och utvecklar regionens primärproduktion, förädling och gastronomi. Inom den gastronomiska regionen koordineras resurser och insatser för att skapa mervärde. Kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck (spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick, kunskaper etc.) för mänsklig påverkan. Oavsett om det skrivs i obestämd eller bestämd form kulturarv eller kulturarvet innefattar det en mångfald av kulturarv. Ibland kan begreppet preciseras för att belysa särskilda delar av samhällsutvecklingen, t.ex. det biologiska kulturarvet, det industriella kulturarvet eller kulturarv kopplat till mat- och livsmedelsframställning. Vad som ses som kulturarv växlar med tiden. Idag betraktas kulturarv inte endast som arv från det förflutna, utan som föränderliga och delar av samtiden. Immateriella kulturarv är enligt Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskap, färdigheter liksom tillhörande tillvägagångssätt, ändamål, artefakter och kulturella miljöer - som lokalsamhällen, grupper och i vissa fall enskilda personer erkänner som en del av sitt kulturarv. 1 Konventionen omfattar endast sådant immateriellt kulturarv som är förenligt med gällande instrument om mänskliga rättigheter och med de krav som ställs på ömsesidig respekt mellan lokalsamhällen, grupper och enskilda personer och på hållbar utveckling. 2 Kulturmiljö avser hela den av människor påverkade miljön, det vill säga som i varierande grad präglats av olika mänskliga verksamheter och aktiviteter. En kulturmiljö kan preciseras och avgränsas till att omfatta en enskild anläggning eller lämning, ett mindre eller större landskapsavsnitt, en bygd eller en region. Det kan röra sig om intensivt utnyttjade stads- eller industriområden såväl som extensivt påverkade skogs- eller fjällandskap. Kulturmiljön omfattar inte bara landskapets fysiska innehåll utan även immateriella företeelser som ortnamn eller sägner som är knutna till en plats eller ett område. Kulturmiljön är en del av kulturarvet. Precis som kulturarv är inte 1 Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, artikel 2. 2 Ibid.

16 kulturmiljön något på förhand givet utan skapas och omskapas, värderas och omvärderas av människor under tidens gång. Tradition används med betoning på överföring av kunskap. Tradition rymmer såväl kontinuitet som förändring, såväl något individuellt som kollektivt. När traditionell kunskap överförs mellan människor bär den med sig något från det förflutna, men omskapas också i nya sammanhang. Interpretation är strukturerad kommunikation med syfte att underlätta för besökare att förstå och uppskatta värdet och betydelsen av materiella och immateriella kulturarv. Syftet är att utmana deltagare att upptäcka egna betydelser och att skapa egna relationer till platser, företeelser och människor. Det kan till exempel ske genom guidning, utställningar, skyltning mmm. 1.4 SWOT-analys För att undersöka förutsättningarna för uppdraget har arbetsgruppen gemensamt genomfört en SWOT-analys med styrkor och svagheter, hot och möjligheter för den nya konstellation som uppdraget innebär. Styrkor Kulturarvet har fått ökad betydelse. Ny konstellation av aktörer Många kommunikationskanaler och nätverk Bred kompetens Svagheter Kulturarvet används ibland av intressenter med egen agenda Okänd och osäker status hos aktörer Begränsade resurser på myndigheterna Osäker långsiktighet Arkiv, samlingar, även digitala Nya samtal Starka och trovärdiga experter Hot Risk att arbetet upplevs som exkluderande istället för inkluderande, levande och föränderligt Att det skapas ägandekrav istället för gemenskap över gränser Möjligheter Addera mervärde till redan viktiga projekt Lyfta den sociala hållbarheten Öka mötesplatserna i kulturmiljöerna, med mat och olika kulturer

17 Kulturarv som politiskt slagträ Konkretisera begrepp för ökad kunskap Kommersiella intressen kan inkludera nytt Olika förhållningssätt till fakta, syfte och effekter Utbildning, forskning och debatt om frågorna Innovationer i nya samarbetsytor 1.5 Kopplingar till andra projekt och verksamheter Myndigheters medverkan i regionala tillväxtarbetet och EU:s sammanhållningspolitik Både Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet har fått regeringens uppdrag att ta fram långsiktiga strategier som ska vägleda och utveckla myndigheternas medverkan i det regionala tillväxtarbetet och EU:s sammanhållningspolitik under perioden Uppdragen redovisades till Näringsdepartementet i mars Statliga myndigheter har sedan tidigare ett utpekat ansvar att medverka i det regionala tillväxtarbetet. 5 Bland annat ska myndigheter, inom sina verksamhetsområden, verka för att målet för den regionala tillväxtpolitiken uppnås. I myndigheternas verksamhetsplanering ska också insatser som bidrar till att uppnå målen i de regionala utvecklingsstrategierna och det regionala tillväxtarbetet beaktas. Med det regionala tillväxtarbetet avses insatser för att skapa hållbar regional utveckling och tillväxt Konventionen om biologisk mångfald CBD är en legalt bindande konvention. Sverige har som nation undertecknat och ratificerat konventionen, vilket även EU har gjort. Sverige undertecknade konventionen om biologisk mångfald (CBD) redan 1993 och har sedan dess försökt att införliva den i miljöarbetet. I stor utsträckning kopplar Sverige målen för arbetet inom konventionen, Aichimålen, till de nationella miljökvalitetsmål och etappmål för miljökvalitetsmålen. Ramarna anges även i miljöbalken och i regeringens proposition En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (2014). CBD innehåller bl.a inslag om indigenous people and local communities och vikten av att skydda dessa områden och ta tillvara samt praktisera den traditionella kunskap 3 Enligt uppdrag till Boverket, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Statens kulturråd, Stiftelsen Svenska filminstitutet, Trafikverket och Verket för innovationssystem (N2014/2501/RT) 4 Stärka kulturmiljöarbetet i den regionala utvecklingen Strategi för Riksantikvarieämbetets medverkan i det regionala tillväxtarbetet och EU:s sammanhållningspolitik Förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete

18 och hållbart sedvanebruk som finns därinom. Den styr EU:s strategi och förordningar om biologisk mångfald och därmed Sveriges strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster som antogs Den har i sin tur stor betydelse för de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, bl.a. Storslagen fjällmiljö (se nedan). Konventionen inkluderar två särskilda protokoll; Cartagenaprotokollet undertecknades 2000 och trädde i kraft Nagoyaprotokollet reglerar tillträde till genetiska resurser och traditionella kunskaper om genetiska resurser, samt rättvis fördelning av vinster som kan uppstå vid användandet av dem. Sverige har tillsammans med drygt 90 andra länder skrivit under protokollet och står nu inför ett nationellt genomförande. Protokollet trädde i kraft 13 oktober En EUförordning reglerar genomförandet av Nagoyaprotokollet inom EU (EU förordning 511/2014). Delartikel 8j i konventionen berör särskilt urfolk, lokal och traditionell kunskap, innovationer och sedvänjor kopplade till biologisk mångfald. Konventionens artikel 10 handlar om främjandet av långsiktigt uthålligt nyttjande av biologisk mångfald och delartikel 10c betonar särskilt hänsyn till hållbart sedvanebruk. Artikel 8 i konventionen handlar specifikt om in situ-bevarande och punkt 8j lyder i sin helhet: 8j) med förbehåll för dess nationella lagstiftning respektera, bevara och bibehålla levnadskunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor, samt främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor; Artikel 10c: Varje fördragsslutande part ska, så vitt möjligt och om så är Lämpligt skydda och uppmuntra sedvanligt nyttjande av biologiska resurser i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande. Regeringens implementering av artikel 8j och 10c (se ovan) sker genom uppdrag till Naturvårdsverket i deras regleringsbrev. NAPTEK 6 vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid Sveriges lantbruksuniversitet fick under 2013 i uppdrag av Naturvårdsverket att utveckla en nationell handlingsplan för genomförandet av artiklarna 8j och 10c i CBD i syfte att uppnå Aichi-mål 18 inom konventionen. För att nå de mål Sverige har ställt sig bakom krävs att de genomförs fullt ut på det nationella planet. Naturvårdsverkets uppdrag till CBM har under 2013, med fördjupning under 2014, varit att utveckla förslag på en nationell handlingsplan för relevanta myndigheters bidrag till nationell implementering av artiklarna 8j och 10c. Ambitionen i den nationella handlingsplanen är därför att svenska myndigheter påtagligt ska öka sitt arbete med att genomföra och verka i enlighet med artiklarna 8j och 10c med fokus på bevarade, hållbar användning och rättvis fördelning av nytta som uppkommer av nyttjandet av biologisk mångfald och därmed relaterad folklig kunskap. 6 Naptek = Nationellt program för lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, ett initiativ som grundar sig på regeringsbesluten M2005/6488/Na och M2011/3884/Nm).

19 1.5.3 Ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete I regleringsbrev för 2014 fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag att redovisa hur kulturmiljöarbetet i Sverige utvecklas. I detta ingår att samlat redovisa vad ansvariga myndigheter har gjort och avser att göra för att de nya nationella målen för kulturmiljöarbetet ska uppfyllas. Riksantikvarieämbetet ska också redovisa hur myndigheten, utifrån sitt överinseendeuppdrag, avser att regelbundet följa upp målens uppfyllelse. Myndigheten ska vidare belysa och analysera samspelet mellan nationell, regional och kommunal nivå inom kulturmiljöområdet. Utifrån bilden av hur området i dag utvecklas ska Riksantikvarieämbetet skapa en bred plattform för samtal om kulturmiljöarbetets framtid. Samtalen ska utmynna i en samlande vision för hur kulturmiljöarbetet bör utvecklas och vilka resultat som bör uppnås fram till Arbetet ska bedrivas med utgångspunkt från de mål som beslutats av regering och riksdag och de befintliga ekonomiska och organisatoriska ramarna. Uppdraget ska genomföras i samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med övriga berörda aktörer. Länsstyrelserna har samtidigt fått i uppdrag att inkomma till Riksantikvarieämbetet med redovisningar om arbetet med de nationella målen för kulturmiljöarbetet respektive arbetet med att främja det kommunala kulturmiljöarbetet. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Kulturdepartementet) senast den 31 mars En delrapport rörande hur kulturmiljöarbetet i Sverige utvecklas ska redovisades till Regeringskansliet (Kulturdepartementet) i mars Målen för kulturmiljöarbete 7 ska styra de statliga insatserna men ska också kunna fungera som inspiration och vägledning i kommuner och landsting. Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas, människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön, ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser, och en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen Programmet för odlad mångfald, POM Programmet för odlad mångfald, POM, är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Programmet är en del i miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Efter den första tioårsperioden med fokus på inventering och insamling koncentreras nu verksamheten på bevarande och användning av kulturväxter. För att växterna, t.ex. 7 Kulturmiljöns mångfald (proposition 2012/13:96) om nationella mån för kulturmiljöarbetet

20 äldre spannmålssorter och köksväxter, ska kunna bevaras långsiktigt i Sverige är det viktigt att de återigen kommer i odling och produktion. Användandet av kulturväxter bör ses som en självklar del av den traditionella småskaliga matkulturen. Genom att använda kulturväxter i livsmedelsframställningen bevaras och sprids inte bara kulturväxterna utan också traditionell kunskap om arternas egenskaper och historia. Här finns alltså en stor potential att på samma gång bevara och utveckla det gröna och det immateriella kulturarvet, vilket också kan användas i företagsutveckling och marknadsföringssyfte. Verksamheten drivs operativt av Sveriges Landskapsuniversitet, SLU. Andra viktiga partner är bland andra NordGen, vissa myndigheter, landets botaniska trädgårdar, friluftsmuséer, Lantmännen Lantbruk, LRF Trädgård och många ideella organisationer NAPTEK - Nationella programmet för traditionell kunskap Nationella programmet för traditionell kunskap relaterat till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald vid Centrum för biologisk mångfald har under ett antal år arbetat med utredningar och projekt kring traditionell kunskap, bl.a. gällande hantering av livsmedel. Särskilt fokus har lagts på kopplingen mellan traditionell kunskap och biologisk mångfald/biologiskt kulturarv. Traditionell småskalig livsmedelsframställning är ett immateriellt kulturarv som ofta är dåligt dokumenterad och som riskerar att förloras om det inte aktivt används. Napteks kunskaper och kompetens bör tillvaratas så att den framtida småskaliga matproduktionen i Sverige kan ta avstamp i traditionella tekniker och metoder vilket bör ge positiva effekter även för kulturlandskapets övriga värden. Naptek är kopplat till konventionen för biologisk mångfald Turismuppdraget och kulturella och kreativa näringar Riksantikvarieämbetet ska utveckla och medverka i insatser för att främja kulturella och kreativa näringar samt delta i det strategiska samverkansarbete som leds av Tillväxtverket och VisitSweden AB för att stärka svensk turism och förutsättningarna för svensk besöksnäring. För Tillväxtverkets besöksnäringsprogram är målet att Sverige ska ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktig konkurrenskraftig turistnäring som bidrar till hållbar tillväxt och ökad sysselsättning i hela landet. År 2012 fick Tillväxtverket även ett regeringsuppdrag med 60 miljoner kronor som fördelades på destinationerna Kiruna, Åre, Vimmerby, Bohuslän och Stockholms skärgård. Medlen ska stärka destinationerna i strävan att bli internationellt konkurrenskraftiga enligt VisitSwedens bedömning. För den myndighetssamverkan som leds av Tillväxtverket och VisitSweden AB finns både etablerade samarbetsformer och planerade arbeten. Här ingår Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. I Sverige brukar kulturella och kreativa näringar beskrivas genom en uppräkning av ett antal delområden eller branschområden. Tillväxtverket har valt att ta bort området turism- och besöksnäring från uppräkningen, eftersom det området sedan länge i Sverige har en egen definition och offentligt samlad statistik. För uppdraget om

21 traditionell småskalig matkultur är de kulturella och kreativa näringarna kulturarv, måltid och upplevelsebaserat lärande relevanta. I landsbygdsprogrammet finns pengar avsatta för landsbygdsturism och måltidsexportprogram till regionerna Forskning: Matens och gastronomins betydelse för ett hållbart landskapskulturarv Kulturminnen och kulturmiljö är viktiga för förståelsen av historia och nutid, samt berikar människors livsmiljö. Flertalet av de kulturminnen och kulturmiljöer som lyfts fram som värda att bevara av tidigare generationer kommer sannolikt att stå i centrum för historiskt intresse även i framtiden. Det behövs därför forskning kring hur historiska platser och föremål påverkar människor existentiellt, samt kring hur kulturarvet kan utvecklas som resurs. Riksantikvarieämbetet har genom myndighetens FoU-program finansierat projektet The role of Food and Gastronomy for a Sustainable Landscape Heritage, genomfört av Sveriges lantbruksuniversitet. Enligt den Europeiska Landskapskonventionen borde en hållbar utveckling av materiellt och immateriellt kultur- och naturarv i ett levande regionalt landskap kunna ske genom att landskapets tillgångar brukas på ett ändamålsenligt sätt av såväl besökare som de som bor i ett område. Detta projekt avser studera hur en samverkan mellan gastronomi och landskap kan bidra till att kulturarvet bevaras genom brukande, på ett sätt som samtidigt bevarar biologisk mångfald och landskapets kulturella/estetiska värden, samtidigt som det producerar livsmedel som är anpassade till smak och livskvalitet för dem som aktivt värdesätter, vårdar och nyttjar landskapet (t.ex. för produktion och/eller rekreation) Hållbar matproduktion och konsumtion 1 Hållbarhetsbegreppet innefattar traditionellt de tre delarna ekonomi, miljö och socialt. Inom fokusområdet se, säkra och utveckla landsbygden arbetar Jordbruksverket med dimensionerna konkurrenskraft, hållbarhet och landsbygd och har valt samma utgångspunkter för arbetet med hållbar matproduktion och konsumtion. Detta handlar om att knyta ihop konsumtion och produktion, konsumenter och producenter. Att förmedla produktionens villkor och förutsättningar till konsumenter, inklusive politiker och livsmedelsindustri, men också konsumentens och politikens villkor och preferenser till producenter. Många konsumenter ser inte kopplingen mellan mat och jordbruk likaväl som många jordbrukare inte ser kopplingen mellan sitt arbete och konsumenten. Hållbar matproduktion och konsumtion handlar mycket om förhållningssätt, kunskap och attityder. Det är därför viktigt att se arbetet som kontinuerligt pågående och att mäta resultaten på lång sikt. Det är viktigt att integrera hållbarhetsperspektivet i arbetet med att utveckla vår mat, dryck och våra måltidsupplevelser.

22 1.5.9 Gastronomiska regioner Under arbetade Jordbruksverket med regeringsuppdraget att utveckla gastronomiska regioner. Uppdraget omfattade fyra delar: 1. En kartläggning av svenska jordbruksprodukter och livsmedel som är lämpade att marknadsföra via EU:s kvalitetssystem för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. 2. Att utveckla kunskaperna om gastronomiska egenskaper hos traditionella arter och sorter och tillgängligöra dessa för bransch och allmänhet. 3. Att utarbeta en kunskapsöversikt över forskning med relevans för utvecklingen av svenska gastronomiska regioner. 4. Att samordna och stödja relevant nationella och regionala utvecklingsarbeten och nätverk. Kartläggningen resulterade i en bruttolista på cirka 300 regionspecifika produkter. Bland dessa valdes ett 100-tal produkter ut för en närmare analys. Den analysen resulterade i ett 20-tal produkter som både uppfyllde samtliga kriterier och med stor potential för certifiering enligt EU:s kvalitetssystem. Arbetet finns dokumenterat i kunskapsbanken Smaka Sverige (smakasverige.jordbruksverket.se) Sveriges arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Sedan Sverige undertecknade Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet i januari 2011 har Institutet för språk och folkminnen (ISOF) arbetat med att utveckla konventionsarbetet i Sverige. Övergripande syften med konventionen är att föra vidare kulturell mångfald, mänsklig skaparkraft, traditioner och uttryck från det förflutna till kommande generationer, att höja medvetandet om immateriella kulturarv samt att främja internationellt samarbete och bistånd. En viktig aspekt är hållbar utveckling. Idag har vi ofta anledning att fundera över hur och vad vi kan göra för att vår jord ska må bättre. Immateriella kulturarv, med fokus på småskalig produktion i kombination med utveckling av traditionella näringar anpassade till speciella klimat eller naturtyper, kan vara en väg att gå. Likaså har konventionen lett till att många nya samarbeten skapats genom att flera länder bestämt sig för att tillsammans bevara en gemensam tradition. Ett sådant exempel är Medelhavsdieten, där länder kring Medelhavet nu samarbetar för att trygga en mängd olika traditionella näringar med koppling till matproduktion. Institutet har lagt grunden för en organisation som ska täcka alla de delar som det immateriella kulturarvet kan bestå av 8. Arbetet har delats in i fyra olika områden, så 8 se Levande traditioner. Slutrapport om tillämpningen av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet i Sverige. Redovisning av regeringsuppdrag Ku2010/1980/KT. Levandetraditioner-Unseco-slutrapport-Isof-februari-2014.pdf

23 kallade noder. Därtill har Sametinget bildat en egen arbetsgrupp. Varje nod består av en ansvarig myndighet och ett stort nätverk av olika organisationer, föreningar och ideella aktörer som ska samarbeta och sprida information om det arbete som pågår. Det finns i samtliga noder möjliga samarbetspartner i arbetet med att främja traditionell småskalig matkultur. A. Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet Muntliga traditioner och uttryck, däribland språket som förmedlare av det immateriella kulturarvet samt sociala sedvänjor, riter och högtider; kunskap och sedvänjor rörande universum. B. Nämnden för hemslöjdsfrågor Traditionell hantverkskunskap. C. Statens musikverk/svenskt visarkiv Framföranden musik, dans och teater. D. Riksantikvarieämbetet Kunskap och sedvänjor rörande naturen samt kulturarv som hör samman med materiella kulturarv och kulturmiljöer i Sverige. Enligt konventionen ska varje konventionsstat upprätta en eller flera förteckningar över de immateriella kulturarv som finns inom landets territorium, och detta arbete har ISOF också påbörjat, i samarbete med noderna. Tanken är att förteckningen ska vara ett levande dokument som ständigt uppdateras, och att alla som är intresserade ska kunna lämna förslag på vad som kan förtecknas via en hemsida, där förteckningen också kommer att finnas tillgänglig från och med hösten Under uppbyggnadsfasen är det representanter för noderna som kommit med förslag, och några exempel på sådant som tagits upp är det svenska smörgåsbordet, fika, midsommarfirande, tunnbindning och kunskapen om läkeväxter. Uppdraget omfattar samverkan med en rad aktörer. I frågor avseende det samiska immateriella kulturarvet ska tillämpningen av konventionen ske i samråd med Sametinget. I uppdraget ingår också att säkerställa att det i den framtida organisationen ingår representanter för urfolket samerna och de övriga nationella minoriteterna Diversifiering av samiskt näringsliv genom synliggörande av samisk mat och matkultur Sametinget har under haft i uppdrag att synliggöra och främja samisk näringsverk-samhet inom områdena primärproduktion, vidareförädling och besöksnäring. Sametinget har beviljat pengar till projekt som bl.a. handlar om samordning av samiskt mathantverk och vidareförädling med samisk besöksnäring och kvalitetsmärkningen av renkött (Renlycka). Sameskolstyrelsen har under perioden fått bidrag till åtgärder med syftet att öka kunskapen om och intresset för samisk mat.

24 Try Swedish Under året har marknadsföringskonceptet Try Swedish utvecklats av VisitSweden och Business Sweden. Syftet är att ha en gemensam ingång till kommunikationen för marknads-föring av svenska livsmedelsprodukter och svensk matkultur utomlands. Under året har också den digitala kanalen tryswedish.com utvecklats. Det internationella kommunikationsarbetet har enligt VisitSwedens mätningar lett till 700 artiklar i utländska medier motsvarande ett pressvärde på 229 miljoner kronor under Totalt under perioden har arbetet genererat över artiklar till ett totalt media-värde om 991 miljoner kronor Kulturarv som resurs i gruvsamhällen Regeringen gav i januari 2014 i uppdrag åt Riksantikvarieämbetet att utveckla, samla och sprida goda exempel på hur kulturmiljön kan tas till vara och bli en viktig resurs i områden där gruvor öppnas på nytt, främst inriktat på Bergslagen (N2014/363/FIN). I uppdraget ingår också att efter samråd med Tillväxtverket verka för att kulturarvet tas till vara av både gruvnäringen och besöksnäringen och att främja samverkan mellan dessa. Uppdraget ska utföras i samverkan med berörda länsstyrelser, aktörer som har samordningsansvar för regionalt tillväxtarbete samt i samråd med övriga berörda. För att kunna fullfölja uppdraget och bättre svara mot branschens idag betydligt osäkrare konjunkturprognoser har Riksantikvarieämbetet breddat det till att omfatta såväl nya som befintliga gruvmiljöer. Även gruvsamhällen och regioner utanför Bergslagen kan inkluderas i arbetet eftersom goda exempel kan uppstå överallt. Uppdraget sträcker sig över perioden och ska slutredovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 1 mars Riksantikvarieämbetet lämnade delrapporten Kulturarv i gruvsamhällen som resurs för utveckling i december Riksantikvarieämbetet har för avsikt att genomföra aktiviteter utifrån attraktiv kulturmiljö att besöka, leva och bo i respektive att verka i. På övergripande nivå kommer kulturmiljöarbetes roll för attraktivitet och i hållbar utveckling att lyftas Bergslagssatsningen Bergslagssatsningen är en kulturistisk satsning på initiativ från Riksantikvarieämbetet och länsantikvarierna i Dalarna, Gävleborgs, Västmanland, Värmlands och Örebro län. Med ett antal utvalda industrihistoriska miljöer som Bergslagshistoriska centrum, är syftet med satsningen att bidra med fler besökare och en breddning av näringslivet genom en turismdriven tillväxt. Bergslagssatsningen genomförs i fyra olika etapper och sträcker sig över tioårsperioden Den pågående etappen finansieras av länsstyrelsernas kulturmiljöenheter i Dalarna, Gävleborg, Västmanland, Värmland och Örebro län samt av Region Dalarna, Region Gävleborg, Region Värmland, Regionförbundet i Örebro län och av näringslivsenheten vid Länsstyrelsen i Västmanland. Flera av aktuella teman har koppling till landsbygdsutveckling, måltid och mat- och livsmedelsproduktion.

25 2 Mål Övergripande mål med uppdraget är att främja ett levande och dynamiskt kulturarv kopplat till mat och livsmedelsframställning som bidrar till att skapa jobb och hållbar tillväxt i hela landet. 2.1 Kvantitativa och kvalitativa mål Utöver det övergripande målet har vi sorterat mål i olika kategorier. Exempel på kvalitativa mål kan vara Ökad kunskap om mat som levande och dynamiskt kulturarv Ökad kunskap om tradition och produktionsmetoder Ökad kunskap om matens mångfald och variation Ökad kunskap hos konsumenter om olika märkningar och certifieringar Ökad produktkvalitet Ökad produkttillgänglighet Ökad produktutveckling baserad på tradition Ökad dokumentation och ett ökat berättande Att tillvarata och utveckla erfarenheter från tidigare projekt Att förmedla kunskap om hur jordbruksprodukters och livsmedels position på marknaden kan stärkas genom kvalitets- och identitetshöjande åtgärder Att föra vidare kulturell mångfald, mänsklig skaparkraft, traditioner och uttryck kopplade till mat Att höja medvetandet om mat som kulturarv Att utveckla internationellt samarbete. Exempel på kvantitativa mål kan vara: Ökat antal företag inom livsmedelssektorn på landsbygden Ökat antal certifierade premierade produkter

26 Fler matkompetenscentrum, matmuseum m fl Ökat antal formella mötesforum Att utarbeta ansökningar om SUB för ett 20-tal regionalt traditionella produkter Att stimulera fler producenter att påbörja arbetet med att produktutveckla med målet att ansöka om SUB/SGB Att säkerställa att kunskap och erfarenheter sprids till fler aktörer så att producenter, destinationsutvecklare med flera kan få sakkunnigt stöd även efter projektets slut 3 Plan för genomförande I det här uppdraget kombineras arbetet med hållbar matproduktion och konsumtion och kulturarv i en gemensam satsning. Vi vill ta vara på kunskaperna och erfarenheterna hos våra respektive myndigheter samt synliggöra och utveckla dem. Vi vill också fortsätta att bygga kunskap på nationell nivå och skapa möjligheter att arbeta regionalt och lokalt med specifika frågor. Genom att fyra myndigheter med olika utgångspunkter ska samarbeta får arbetet ett bredare perspektiv som skapar möjligheter till mervärden. Bidrar till livsmedelsstrategin Uppdraget kan bidra till arbetet med en nationell livsmedelsstrategi, genom att traditioner och kulturarv tillsammans med maten och platsen berikar strategin med flera ingångsvärden. Vår matproduktion och förädling skapar tillsammans med nya matkulturer och konsumtionsmönster morgondagens traditioner och bildar ett dynamiskt kulturarv i vår samtid och framtid. Kan stärka produkt- och tjänsteexporten Arbetet med traditionell, småskalig matkultur kan också bidra till att stärka Sveriges produkt- och tjänsteexport genom att medverka till att bygga unika berättelser och starka varumärken. Med ökad kännedom om olika former av kulturarv växer stoltheten och fler kan bli ambassadörer. Betydelsen av kulturarvet, maten och platsen tydliggörs genom att kombinera kunskaper om det förflutna med samtid och framtid. Hållbarhet och mångfald i hela landet Ett hållbart jordbruk, en god djurhållning och ett varierat odlingslandskap är viktiga förutsättningar för vår matkultur. Kulturarvet, maten och platsen bidrar till en levande landsbygd med en rik mångfald över hela landet. Fokus på aktiva kulturskapande individer Inom kulturarvsinstitutionerna finns flera möjligheter att utveckla uppdraget inom ramen för pågående verksamheter, inte minst genom arbetet med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Konventionen har tillkommit för att uppmärksamma och föra vidare kulturell mångfald, mänsklig skaparkraft, traditioner och uttryck. Den betonar utövarnas och ideella krafters medverkan. En sådan ingång sätter inte bara kulturarv i centrum, utan gör människor aktiva och kulturskapande.

27 Vi föreslår ett upplägg med olika fokusområden där vi ser möjligheter och behov för att nå de mål som är satta för uppdraget. De nedbrutna målen ska även uppfylla kriterierna för landsbygdsprogrammet i de fall där det är relevant. Fokusområdena kan kombineras på olika sätt för att skapa innovation och mervärde. 3.1 Förslag på fokusområden Arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Sverige ratificerade Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet den 26 januari Bland de åtaganden som Sverige förbundit sig till ingår att identifiera och definiera olika delar av det immateriella kulturarvet. Det ska göras i samråd med lokalsamhällen, grupper och berörda icke-statliga organisationer. I uppdraget ingår även att upprätta en eller flera förteckningar över de levande, immateriella kulturarv som finns inom statens territorium. Sverige kan därefter föreslå immateriella kulturarv till konventionens internationella listor. Institutet för språk och folkminnen är samordnande myndighet för arbetet med konventionens tillämpning i Sverige. Fyra expertnoder ansvarar för olika fackområden, och dessa har i sin tur knutit till sig nätverk av aktörer och experter inom tillhörande område. Särskilt de nätverk som har byggts runt Riksantikvarieämbetet, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Institutet för språk och folkminnen i samverkan med Nordiska museet omfattar på olika sätt mattraditioner, som kan utgöra ett gemensamt tema för ytterligare samverkan. Arbetet i noderna med dokumentation, vidareförande av kunskaper, informationsåtgärder och förteckningsarbete kan också riktas till traditionell småskalig matkultur. Den nationella förteckningen ska vara en levande, webbaserad kunskapsbank. Särskild uppmärksamhet riktas mot att eftersträva förankring bland utövarna, delaktighet, mångfald och bred representation. Arbetet förenas med en samtida syn på kulturarv som dynamiska och föränderliga. Den nationella förteckningen lyfter fram mattraditioner som ett särskilt fält. Nyckelord: levande och dynamiskt kulturarv, kunskapsöverföring och kreativitet, samarbete och vidgat deltagande, informationsåtgärder, rådgivningstjänster, jordbruks- och affärsutveckling, grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen på landsbygden samt nordisk och internationell samverkan Myndigheternas roll i den regionala tillväxtpolitiken Uppdraget att utveckla traditionell matkultur omfattar flera politikområden, inte minst det regionala tillväxtarbetet. För att främja en hållbar regional tillväxt i hela landet finns behov av att utveckla formerna för dialog och samverkan. Kontinuerliga dialoger och inrättandet av Forum för regional tillväxt och attraktionskraft är ett steg i den riktningen. Tematiska arbetsgrupper kommer att tillsättas för frågor av strategisk betydelse. Här finns möjligheter att lyfta fram traditionell småskalig matkultur som ett tema. Syftet för en sådan satsning är att skapa bästa möjliga effekter av myndigheternas arbete regionalt och lokalt.