Nu är pappa trött igen

Transkript

1 Nu är pappa trött igen Videotitel i Sverige Nu är pappa trött igen Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Produktionsstöd Hippie AB AB Svensk Filmindustri, Stockholm Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1996) Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (1999) Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) SF Video, Stockholm (1997) Distributör i Sverige (köpvideo) SF Video, Stockholm (1997) Laboratorium Swelab Filmlaboratoriet AB, Stockholm Mixning Owe Svensson Mix AB, Stockholm Övrigt bolag AB Optical Vision, Stockholm Frithiof Film to Video AB, Stockholm Regi Manus Producent Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Verkställande producent Inspelningsledare Produktionsassistent Inspelningsassistent Filmkonsulent Kameraoperatör B-foto C-foto Stillbildsfoto Elektriker Elassistent Passare Ljussättare Negativklippning Marie-Louise Ekman Marie-Louise Ekman Peter "Piodor" Gustafsson Fredrik Zander Peter Mokrosinski Benny Andersson Ernst Billgren Jan Persson Eddie Axberg Richard Jarnhed Susanne Falk Jan Beime Mats Nilemar Saara Printz-Werner Pia Karlsson Ewa Nilsson Per Lysander Alma Linder Victor Davidson Trolle Davidson Magnus Koinberg Ted Lindahl Trolle Davidson Musse Hasselvall Daniel Chantre Hans Rinning Pia Svedlund

2 Snickare Dekormålare Rekvisita Attributör Kläder Maskör Frisyrer Byggledare Klippassistent B-ljud Ljudläggning Synkläggning Grafisk form Övrig medarbetare Tack till Ulrika Holmer Jan Eriksson Per "Johan" Johansson Cecilia Iversen Per Cederlund Åse Haukebö Ingrid Sjögren Eva von Bahr Ulrika Nilsson Katrin Wahlberg Rolf Persson Mats Bylund Stefan Ljungberg Per Bodström Christin Loman Fredrik Abrahamsen Mats Bylund Björn Kusoffsky David Olsson Alessandro Catenacci Gunnar Ajaxon Jean-Paul Bénézeth John-E Franzén Olle Kåks Ulf Linde Harald Lyth Åke Pallarp Claes Bäckström Kjell Strandqvist Per Olov Ultvedt Helene Billgren Hans Dyhlén Peter Edström Carin Ellberg Pi Eriksson Kicke Fagin Gitte Fuchs Tommy Fuchs Ulrika Franzén Mia Germark Elisabeth von Heland Jan Hietala Hans Humble Håkan Jaensson Jackie Jakubowski Henry Lee Barnes Waldemar Bergendahl

3 Vicky van der Lancken Karl Henrik Lindemalm Roland Loefler Magnus Lydecker Tove Möller Heinz Müllner Anders Paulrud Richard Persson Ulla Ryder Marie Schröder Kitty Strandqvist Anne-Marie Ultvedt Tomas Wibom Anne Winbladh Fredrik Wretman Madeleine Åkersten Bildformat: Vidfilm (1,85:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Dolby Stereo Spectral Recording Originallängd i minuter: 87 Censur: Datum: Åldersgräns: Tillåten från 11 år Längd: 2378 meter Kommentar: Aktindelning: Sverigepremiär Filmstaden Göteborg Sverige 87 minuter Filmstaden Lund Sverige 87 minuter DownTown Malmö Sverige 87 minuter Filmstaden Sergel Stockholm Sverige 87 minuter Uppsala Sverige 87 minuter TV-visning SVT1 Sverige 83 minuter SVT2 Sverige 83 minuter Videorelease Sverige 83 minuter Rollista: Gösta Ekman Chatarina Larsson Rebecka Hemse Marika Lagercrantz Örjan Ramberg Rolf Skoglund pappa, herr Khopp mamma dottern den andra frun källarmästaren den ryckige mannen

4 Keve Hjelm Lena Söderblom Lars Göran Lakke Magnusson Lovisa Bergenstråhle Ulla-Britt Norrman-Olsson Mira Mandoki restaurangchefen sjuksköterskan generaldirektören systern servitrisen den lilla flickan Svensk filmografi

5 En man, uppenbarligen starkt berusad, anländer i bil till en imposant byggnad. Hans båda ledsagare, en man och en kvinna, försöker hjälpa honom uppför den höga ingångstrappan. Han avvisar dock deras assistans och tar sig själv, raglande och snubblande, upp till husets port, där han inträder. Några dagar senare. Mannen - herr Khopp - har installerat sig på sjukhuset ( som han alltså anlände till i den tidigare scenen). Han delar rum med en spastiker med ryckiga rörelser och stora talsvårigheter. Båda är iförda sjukhuskläder. Khopp är faderligt beskyddande gentemot den ryckige mannen. I brist på aktiv samtalspartner - den ryckige mannen kan bara uttrycka sig gutturalt - pratar han själv på i en enda lång monolog. Han orerar, docerar, är ibland vänligt sträng mot den ryckige mannen, blir sentimental, rycker upp sig, ger rumskamraten goda råd så att han ska sluta skaka. Han ringer efter avdelningssköterskan för att få hjälp, och när hon hänvisar till läkarens medicinering, skäller han ut henne. Hon kontrar hotfullt med att han ska få flytta till en annan avdelning. Det växer så småningom fram en gemenskap mellan de båda patienterna. I en krampaktig omfamning börjar de skratta tillsammans, ett skratt som övergår i gråt. Skratta så här, skulle man inte kunna göra därute, säger Khopp. Till slut känner han sig besvärad av den andres ömhetsbevis och drar sig undan. Dig skulle man kunna använda till mycket, säger han. Jag har ett sånt jobb att jag träffar många människor. När en stjärna kommer hit, så är jag där. Jag är den ende som kan hantera en sån sak. Rumskamraten får på nytt goda råd för att skakningarna ska upphöra: Du måste koncentrera dig. Jag är psykolog, också. Du blir lugnare. Alla skådespelare är som du innan dom ska in på scenen. Allt gör de sen med samma säkerhet därför att dom koncentrerat sig innan. Du klarar nog av det här, ska du se. Låt dom inte stoppa i dig vad som helst, du måste göra nånting själv också. Han börjar gå groteskt som den ryckige mannen, som följer efter honom ut i korridoren, till avdelningssköterskan. Hon säger att hon talat med läkaren om en flyttning av Khopp: Intensiven är full, men på kortslutningen finns det en plats. Khopp kopplar på sin charm: Jag trodde ni hade humor. När jag kommer ut, ska jag ordna så att ni får se hur de finaste skådespelarna i det här landet arbetar. Jag hyser den största respekt för er och er arbetsbörda. Jag sa samma sak till honom nyss. Det är ett knep vi har inom teatern. Först lyssna till folk, sen säga nåt djärvt, och när man fått kontakt, inte släppa greppet. När sköterskan tror att han menar operan, avbryter han upprört: Nej, jag talar inte om operan. Jag talar om privatteatrarna där man satsar skjortan för att få folk att skratta! Honom där ska ni ta väl hand om, säger han och pekar på rumskamraten, ge honom lite trevliga kläder. Det har gått en tid och Khopp blir utskriven från sjukhuset, där han hämtas av samme man som körde honom dit, källarmästaren Svalsjö. Khopp läxar upp honom närmast rutinmässigt. Ingenting passar. På sitt kontor förbereder Khopp en stor fest. Han är lite dragen när han ger sig iväg hem till familjen. Frun (hustru nr 2, visar det sig) blir rasande för att han kommer hem full, och man förstår att det inte är första gången. Jag vill inte veta av dig mer. Jag vill se nåt vackert, skriker hon. Hon kastar ut honom. Khopp sitter kraftigt berusad på krogen och arbetar med sina papper. Som vanligt skäller han ut källarmästaren. Denne dryper iväg ut i köket. Han är sårad. Khopp följer efter. Källarmästaren säger gråtande: Du behandlar mig som en gris. Alltid har jag fel. Så har det alltid varit. Khopp peppar upp honom: När det här jubileet är över, skulle det inte förvåna mig om du får anbud utifrån. Ring till min dotter och be att hon kommer och hämtar mig. Dottern bor hemma hos ex-hustrun, som, när hon vaknar av telefonen, far ut i förbannelser över Khopp. När dottern gör sig redo att hämta honom, säger ex-hustrun: Han förför alla liksom han gjort med mig en gång i tiden. Du är så lik honom. Khopp vacklar ut från krogen, stödd på dottern. Nu ska du följa med mig hem. Jag kan inte gå hem ensam, säger han. Han sätter sig vid ratten och börjar en vinglig färd. Det var en jävla bil att köra fel, klagar han. Hur går det för dig i skolan, fortsätter han. Pappa, jag har slutat skolan, svarar dottern. Nu ska jag kanske skiljas igen, säger han och blir gråtmild: Du ser hur allting är. Du är sån. Det är min förtjänst. Nej, jag är inte bra. Jag har lurat alla. Jag tycker inte

6 om några. Jo, du tycker om mig, invänder dottern. Ja, men du är som jag, svarar han, annars hade jag aldrig brytt mig om dig. De får ett brutalt mottagande av hustrun (nr 2), som slänger in en resväska till honom på hans rum: Packa. Ta vad du vill. Han blir på nytt utkastad. Khopp är på sitt kontor sysselsatt med planeringen av den stora festen med hjälp av ett kortsystem. Hustrun kommer med hans tillhörigheter. Han blir ledsen och gråter. Du kommer väl i kväll, frågar han. Vi får se, svarar hon. Han får också besök av ex-hustrun, även hon med saker som tillhör honom. De dricker whisky, börjar gräla och hon virvlar om i hans kortsystem. Hela planeringen är omintetgjord. På krogen skäller källarmästaren ut personalen, och får i sin tur ovett av restaurangchefen som känner sig trampad på tårna. Gästerna anländer, däribland avdelningssköterskan med den ryckige mannen. Khopp med dotter infinner sig. Han är kraftigt berusad. Dottern bär kokett ett par vita trosor på huvudet. Khopp kritiserar mekaniskt källarmästaren för arrangemangen: Jag ska se till att du får sparken. Han bestiger orkesterestraden och talar i mikrofonen: Jag vill bara säga några ord från dom som inte syns, därför att vi inte vill det- Dessa skådespelare, dessa människor som offrar sina liv- (rösten bryts) som gjort allt för att ni, och jag, ska må bra- Festens värd, generaldirektören, ingriper: Se till att han får telefon så vi får iväg honom härifrån. Khopp baxas ut, får med sig den ryckige mannen, och båda blir utkastade. Festen fortgår. Utanför krogen spelar den ryckige mannen munspel. Khopp vilar i hans famn. Det är det bästa du nånsin gjort, säger han. Ett festfyrverkeri hörs utbryta.