Viskningar och rop. Svensk Filmdatabas

Transkript

1 Distributionstitel Videotitel i Sverige Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Distributör i Sverige (35 mm) Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Distributör i Sverige (köpvideo) Laboratorium Regi Manus Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Scripta B-foto Stillbildsfoto Cries and Whispers Cris et chuchotements Gritos e sussuros Gritos y susurros Hvisken og råb Kuiskauksia ja huutoja Lagrimas e suspiros Schreew zonder antwoord Schreie und Flüstern Šepoty a výkřiky Suttogások, sikolyok Szepty i krzyki Cinematograph AB, Fårösund Liv Ullmann, Stockholm Ingrid Thulin, Stockholm Harriet Andersson, Stockholm Sven Nykvist, Stockholm AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1994) (1997) (1997) FilmTeknik AB, Solna Lars-Owe Carlberg Sven Nykvist Johann Sebastian Bach Frédéric Chopin Marik Vos Siv Lundgren Owe Svensson Katinka Faragó Lars Karlsson Bo-Erik Gyberg

2 Elektriker Passare Ljussättare Scenografiassistent Rekvisita Kostymör Sömmerska Smink B-ljud Mixning Övrig medarbetare Speaker Gerhard Carlsson Stefan Gustafsson Anders Bergkvist Ragnar Waaranperä Louis Lindberg Ann-Christin Lobråten Gunilla Hagberg Marik Vos Greta Johansson Karin Johansson Cecilia Drott Britt Falkemo Börje Lundh Tommy Persson Sven Fahlén Owe Svensson Arne Carlsson Hans Rehnberg Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i : 91 Censur: Datum: Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2500 meter Sverigepremiär Spegeln Göteborg Sverige Camera Malmö Sverige Spegeln Stockholm Sverige 91 TV-visning TV2 Sverige TV2 Sverige HRT-1 Kroatien SVT1 Sverige SVT1 Sverige SVT1 Sverige TV4 Sverige Urpremiär Cinema New York USA 91 Videorelease Sverige 87 Festivalvisning Capitol Göteborg Sverige 91

3 Annan visning Rollista: Harriet Andersson Kari Sylwan Ingrid Thulin Liv Ullmann Anders Ek Inga Gill Erland Josephson Henning Moritzen Georg Årlin Linn Ullmann Greta Johansson Karin Johansson Rossana Mariano Malin Gjörup Lena Bergman Ingrid von Rosen Ann-Christin Lobråten Börje Lundh Lars-Owe Carlberg Monika Priede 1974 Warszawa Polen Agnes Anna Karin Maria/Marias mamma Isak, präst sagoberätterska David, läkare Joakim, kammarråd, Marias man Fredrik, diplomat, Karins man Marias dotter sveperska sveperska Agnes som barn Annas dotter Maria som barn åskådare vid bildvisningen Karin som barn Musik: Titel: Cello Suite nr 5 c-moll Kommentar: Titel: Mazurka nr 13 a-moll opus 17 nr 4 Kommentar: (samt icke närmare angiven traditionell musik) Svensk filmografi

4 Det är disig gryning i en herrgårdspark. Tiden kan vara någon gång i slutet av 1800-talet. Inomhus visar en klocka 4. I en stol sitter Maria och sover. I en säng bredvid rör sig hennes syster Agnes oroligt. Agnes vaknar. Hon dricker vatten och stiger ur sängen. Hon sätter sig vid ett bord och skriver: "Det är tidig måndag morgon och jag har ont." Tjänarinnan Anna kommer in i rummet med en kaffebricka till Maria. Strax därefter kommer också den tredje systern Karin och frågar om natten har varit lugn. Anna bäddar en säng. Sedan ber hon en bön. Hon ber för sin lilla flicka som Gud tagit i beskydd i sin himmel. Agnes luktar på en ros i en stor vas. Hon hör någon spela piano och börjar gråta. Hon tänker på sin mor som har varit död i 20 år. Läkaren David kommer för att se till Agnes. Efter undersökningen säger han till Karin att Agnes är mycket trött. Han tror att det kommer att gå ganska fort. Maria får syn på David och ropar hans namn, när han är klar att gå. Efter en stund av blyghet faller de varandra i armarna och förenas i en intensiv kyss. Nej! säger han plötsligt och lämnar henne ensam. En berättare introducerar en återblick: Annas dotter har blivit häftigt sjuk, och Maria har kallat på David som är distriktsläkare. Efter undersökningen bjuder Maria på en måltid. Hennes man Joakim är fortfarande kvar i stan, och Agnes och Karin befinner sig i Italien. Nu står gästrummet bäddat för David. Hon kommer in till honom på gästrummet, och strax utbryter ett gräl. Han anklagar henne för kyla och likgiltighet. Vi är så lika, säger hon. Till sist kysser de varandra. Joakim sitter vid frukostbordet, när Maria berättar om läkarbesöket. På grund av oväder bad hon läkaren stanna över natten, men han reste tidigt. Maria knackar på dörren till Joakims arbetsrum och stiger in. Joakim har en kniv instucken nära hjärtat och håller på att falla ihop. Hjälp mig! ber han. Kniven lossnar. Berättelsen återvänder till nuet. Det är mörkt, och Karin säger godnatt till Anna. Agnes ropar på Anna som kommer till hennes säng och kryper ned. Agnes har ont. Anna tröstar. Hon lägger Agnes' ansikte till sist bröst. På natten väcker Anna systrarna. Agnes har blivit sämre. Hon kämpar för att få luft. Karin går för att kalla på läkare men återvänder med beskedet att han inte är hemma. Agnes är tillfälligt bättre. Systrarna tvättar henne och byter hennes linne. Hon somnar när Maria läser kapitel 34 i "Pickwickklubben". Agnes får nya kvävningsanfall. Hon skriker på hjälp och slår sig för bröstet. Kort därefter får hon slutlig ro. Anna kramar henne. I rummet intill gråter Karin och Maria i sorg. Systrarna bäddar åt Agnes. En präst kommer och läser över hennes själ. Karins ansikte förvrids i ett tyst skri, när berättaren åter för handlingen några år tillbaka i tiden: Karins man Fredrik är diplomat i karriären. Under ett besök i hemlandet bor familjen på gården. Anna serverar Fredrik och Karin vid middagsbordet, men bara Fredrik äter. Karin slår sönder ett glas. Fredrik är inte intresserad av kaffe. Han går till sängs. Det är bara en härva av lögner alltihop, säger Karin med en glasskärva i handen. Anna hjälper Karin med avklädning och med påklädning av nattlinne och nattrock. När Anna har gått, upprepar Karin sina ord om lögner. Hon sitter i en stol och fingrar på glasskärvan. Hon skär sig i underlivet och skriker. Sedan lutar hon sig bakåt med ett leende. Hon kommer in till Fredrik i sovrummet. Hon lägger sig på sängen och låter honom se hur hon har skurit sig. Hon tar sig mellan benen och smetar med fingrarna runt munnen. Handlingen är tillbaka i nuet. Jag vill att vi ska vara vänner och försöka komma varandra närmare, säger Maria till Karin. Karin är avvisande och håller fysisk distans. Hon avskyr alla slags beröringar, säger hon. Maria går fram och smeker hennes kind. Karin låter det motvilligt ske. Ett ögonblick verkar hon tycka om det. Sedan viker hon åt sidan. Jag kan inte andas längre för all skuld! skriker hon. Karin ber Maria om ursäkt för sitt utbrott. Men likt en drogad fortsätter Karin en monolog som från affärsmässig pratsjuka övergår till tirader av självförakt och stegras till elakheter om Marias beräknande falskhet. Senare ber Karin om ursäkt igen, och Maria visar sig förlåtande. De ler mot varandra. Huset är mörkt, när Anna hör klagande skrik. Förgäves försöker hon väcka Maria och Karin och går sedan in i Agnes' rum. Är du rädd för mig nu? frågar Agnes. Nej, svarar Anna. Jag är död men kan inte lämna er, säger Agnes. Är det en dröm? undrar Anna. Kanske för er, men inte för mig, säger Agnes. Agnes vill träffa Karin och Anna hämtar henne. Jag älskar dig inte, säger Karin. Om några timmar reser jag. Karin går, och Anna hämtar Maria. Håll mina händer! säger Agnes, men Maria vill inte komma nära. Hon gråter på passande avstånd. Agnes sträcker sig mot systern och kysser henne. Maria skriker och flyr rummet.

5 Också Agnes gråter, när Anna kommer in i rummet. Jag ska stanna, säger Anna. Gråt inte. Systrarna kommer tillbaka till Agnes och Anna. Maria säger att hon har sin dotter att tänka på. Det är äckligt, säger Karin. Hon har redan börjat ruttna! Agnes vilar i Annas famn. Karin och Maria tar farväl efter begravningen. Båda är resklara. Karin påminner om den kväll, då de höll på att komma varandra nära. Hon föreslår att de gör allvar av att fördjupa vänskapen. Maria påpekar att Joakim väntar. Du rörde vid mig, säger Karin. Jag kan inte minnas alla dumheter, säger Maria. Anna ska stanna i huset en tid. När hon har blivit ensam, tar hon fram Agnes' dagbok. Hon läser om lycka och tacksamhet mot livet som ger så mycket.