Narkotikastatistik. Narcotic Drugs Statistics Official Statistics of Sweden. Rapport 2002:17

Transkript

1 Narkotikastatistik 2001 Narcotic Drugs Statistics Official Statistics of Sweden Rapport 2002:17 1

2 Brottsförebyggande rådet Brottsförebyggande rådet Box 1386 (National Council for Crime Prevention) Stockholm P.O. Box 1386 Tfn SE Stockholm Fax SWEDEN Telephone e-post Telefax Denna bok kan beställas i Additional copies of this publication bokhandeln eller hos can be ordered through Fritzes Kundservice Fritzes Kundservice Stockholm SE Stockholm Tfn SWEDEN Fax Telephone e-post order.fritzes@liber.se Telefax order.fritzes@liber.se Tidigare publicering Publikationen Narkotikastatistik utges av Brottsförebyggande rådet i serien Sveriges officiella statistik. Mellan åren 1993 och 1995 redovisades statistiken i publikationen Kriminalstatistik. Före år 1993 presenterades statistiken i serien statistiska meddelanden. Previous publication Narcotic drugs statistics is an annual report published by the National Council for Crime Prevention in the series Official Statistics of Sweden. Between 1993 and 1995, the statistics was published in the publication Criminal statistics. Before 1993, the statistics was presented in the series Statistical Reports. Brottsförebyggande rådet National Council for Crime Prevention Information och förlag Information and publishing Redaktör: Tove Sporre Editor: Tove Sporre Omslag Britton & Britton ISSN ISSN ISBN ISBN Stockholm 2001 Edita Norstedts Tryckeri AB Stockholm

3 Innehållsförteckning Contents Inledning... 5 Introduction Sammanfattning av statistiken... 7 Summary Engelsk sammanfattning av statistiken... 9 English summary 1. Utveckling och struktur Development and structure 2. Regional fördelning Distribution according to geographical region 3. Åldersfördelning Distribution of age groups 4. Könsfördelning Distribution according to sex Tabellförteckning List of tables Teckenförklaring till tabellerna Explanation of symbols Tabeller Tables Statistikens uppbyggnad, innehåll och tillförlitlighet Construction, contents and reliability of statistics Bilaga 1 Definitioner och variabler Appendix 1 Definitions and variables Bilaga 2 Lagändringar Appendix 2 Alterations in the Acts Bilaga 3 Andra statistikkällor Appendix 3 Other statistical sources 3

4 Inledning Introduction I narkotikastatistiken redovisas uppgifter om de narkotikabrott som kommit till rättsväsendets kännedom. Statistiken baseras på uppgifter om de personer som lagförts för narkotikabrott. Statistikens innehåll I narkotikastatistiken redovisas årligen uppgifter om personer som lagförts för narkotikabrott i Sverige. Med lagföring avses: utfärdade och godkända strafförelägganden (böter och/eller villkorlig dom utfärdade av åklagare) meddelade åtalsunderlåtelser (den misstänkte har av åklagare bedömts som skyldig, men åtal väcks inte, vanligtvis på grund av att brottet är lindrigt eller att den skyldige är ung) fällande dom i tingsrätt. De narkotikabrott som redovisas är brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och brott mot lag (2000:1225) om straff för smuggling avseende narkotika. En mer detaljerad beskrivning av statistiken ges i avsnittet om statistikens uppbyggnad, innehåll och tillförlitlighet. Statistikens periodicitet Statistiken över personer som lagförs för narkotikabrott har redovisats årligen sedan år Från och med år 1996 redovisas statistiken i en egen publikation. Vissa uppgifter om personer som lagförs för narkotikabrott redovisas även i årsboken Kriminalstatistik. Faktisk narkotikabrottslighet Statistiken ger inte en fullständig beskrivning av den faktiska narkotikabrottsligheten. Den faktiska narkotikabrottsligheten är större än den brottslighet som redovisas i statistiken eftersom endast den del av brottsligheten som kommer till rättsväsendets kännedom redovisas. Det är framför allt genom polisens och tullens spanings- och kontrollinsatser som narkotikabrotten uppdagas och därmed kan föras vidare inom rättsväsendet. Statistiken påverkas därför av tullens och polisens insatser och i förlängningen även verksamheten inom rättsväsendet. Statistiken underskattar narkotikabrottslighetens volym men kan ge en bild av brottslighetens struktur som till exempel narkotikabrottens svårhetsgrad, förekomst av olika preparat med mera. Publikationens innehåll Denna publikation innehåller en kort sammanfattning samt en beskrivning av statistikens innehåll, uppbyggnad och tillförlitlighet. I fyra kapitel ges korta beskrivningar med diagram avseende personer lagförda för narkotikabrott utifrån olika frågeställningar: I kapitel 1 redovisas utvecklingen och strukturen på den narkotikabrottslighet som registreras i lagföringsstatistiken. Här redovisas bland annat brottens svårhetsgrad, typ av gärningar, påföljder och preparat. I kapitel 2 redovisas hur de personer som lagförts för narkotikabrott fördelar sig per län. Även den geografiska fördelningen av olika preparat som förekommer i lagföringarna redovisas. I kapitel 3 redovisas åldern på de personer som lagförts för narkotikabrott. Redovisningen ger en bild av hur brottens svårhetsgrad, typ av gärning, påföljder och preparat fördelar sig per åldersgrupp. I kapitel 4 redovisas de personer som lagförts för narkotikabrott, uppdelade på kön. Redovisningen ger en bild av hur brottens svårhetsgrad, typ av gärning, påföljder, preparat och de lagfördas ålder fördelar sig mellan män och kvinnor. De statistiktabeller som redovisas är ett urval av all statistik som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) producerar. Ytterligare statistik finns att beställa från BRÅ. I sammanfattningarna i denna rapport ges kortfattade beskrivningar av hur narkotikabrottslig- 5

5 INLEDNING heten utvecklats över tiden. Däremot finns inga analyser eller förklaringar till vilka faktorer som kan ha påverkat utvecklingen. Sådana analyser och tolkningar finns bland annat i BRÅ:s rapport Brottsutvecklingen i Sverige, där utvecklingen för bland annat narkotikabrott analyseras. Dessutom ger BRÅ kontinuerligt ut rapporter med analyser av brottslighet och de kriminalpolitiska och förebyggande åtgärder som vidtas. Mer information kan även hämtas hos andra myndigheter. Dessa finns redovisade under avsnittet Andra statistikkällor. 6

6 Sammanfattning av statistiken Summary Personer lagförda för narkotikabrott År 2001 lagfördes drygt personer för narkotikabrott. Jämfört med år 2000 ökade antalet lagförda personer med drygt 5 procent (drygt 700 personer). Under de senaste tio åren har antalet personer lagförda för narkotikabrott ökat i stort sett kontinuerligt, med en något större ökning under år Typ av gärning 1 Med en andel på 40 respektive 31 procent utgjorde bruk och innehav av narkotika de två vanligaste typerna av gärning bland de personer som lagfördes för narkotikabrott år Smuggling och överlåtelse 2 av narkotika utgjorde 8 respektive 6 procent vardera av samtliga narkotikalagföringar. Jämfört med år 1991 har brottsstrukturen förändrats. Av samtliga personer, som lagfördes för narkotikabrott år 1991, var brottet i cirka 60 procent av fallen enbart innehav av narkotika, medan endast en och en halv procent avsåg enbart bruk av narkotika. Ökningen måste ses mot bakgrund av den lagändring som trädde i kraft år 1993 och gjorde det möjligt för polisen att genomföra blodoch urinprov på personer som misstänktes för bruk av narkotika. Brottets svårhetsgrad Den förändrade brottsstrukturen har även påverkat fördelningen mellan narkotikabrott, ringa narkotikabrott och grova narkotikabrott. De ringa narkotikabrotten har ökat både till antal och i andel av det totala antalet narkotikalagföringar sett ur ett tioårsperspektiv men däremot minskat något i jämförelse med föregående år. Av samtliga personer som lagfördes för narkotikabrott år 2001, lagfördes cirka 79 procent för ringa narkotikabrott. Motsvarande andel år 1991 var 69 procent. De grova narkotikabrotten har minskat, från 5 till 3 procent, av samtliga narkotikalagföringar mellan åren 1991 och Däremot har antalet grova narkotikabrott inte förändrats nämnvärt. Påföljder och typ av lagföring 3 Ökningen av antalet personer som lagförs för narkotikabrott medför att i stort sett samtliga påföljder genomgår antalsmässiga ökningar. Den vanligaste påföljden för de personer som lagförs för narkotikabrott är böter, antingen genom strafföreläggande eller i dom. Andelen personer som ålades böter var 55 procent av samtliga personer som lagfördes för narkotikabrott år Under perioden har antalet personer som dömts till fängelse för narkotikabrott ökat. Däremot har andelen fängelsedömda varit relativt konstant, och var år procent av samtliga lagförda för narkotikabrott. Den vanligaste utdömda strafftiden för fängelse var år 2001 mellan två och sex månader. Nästan en tredjedel av de fängelsedömda dömdes till en strafftid inom detta intervall. Preparat Amfetamin och cannabis utgör fortfarande de två vanligast förekommande preparaten i lagföringsstatistiken. De stod år 2001 för 30 respektive 34 procent vardera av samtliga preparat som förekom i lagföringarna. Regional fördelning I relation till befolkningens storlek i länen är storstadslänen överrepresenterade vad gäller narkotikalagföringar. Storstadslänen står för cirka 61 procent av samtliga narkotikalagföringar i landet. Andelen har dock minskat något sedan början av 1990-talet då den var cirka 66 procent. 1 Avser endast strafförelägganden och domar då typ av gärning inte går att särskilja för åtalsunderlåtelser. 2 Överlåtelse och överlåtelse i kombination med innehav. 3 Avser de lagföringar där narkotikabrottet var huvudbrott. 7

7 SAMMAFATTNING AV STATISTIKEN Åldersfördelning År 2001 lagfördes ungdomar i åldern år för flest narkotikabrott per capita. År 1991 var det däremot personer i åldern år som lagfördes för flest narkotikabrott per capita. Ökning i antalet lagföringar per capita har mellan åren 1991 och 2001 varit störst bland ungdomar mellan år. Deras lagföringar per capita har fyrdubblats under perioden. Könsfördelning Av samtliga lagförda för narkotikabrott år 2001 var cirka 14 procent kvinnor. Antalet kvinnor lagförda för narkotikabrott har mer än fördubblats under de senaste 10 åren dock utan att andelen kvinnor av det totala antalet narkotikalagföringar har ökat nämnvärt. Mellan åren 2000 och 2001 ökade antalet kvinnor med nästan 3 procent, medan antalet män ökade med 6 procent. 8

8 Engelsk sammanfattning av statistiken English summary Persons found guilty of narcotic drug offences During 2001 more than 14,100 persons were found guilty of narcotic drug offences. The number of persons found guilty of narcotic drug offences has shown a constant increase over the last ten years, with a somewhat larger increase during Nature of the offences 4 Among those found guilty of narcotic drug offences during 2001, the two most common offences were use of narcotic drugs and possession of narcotic drugs, each category with 40 and 31 percent respectively of those found guilty. 8 percent of the total number of drug offences consisted of smuggling narcotic drugs and 6 percent of transferring narcotic drugs. By comparison with the statistics for 1991, the pattern of offences has changed. 60 percent of those found guilty of narcotic drug offences in 1991 were convicted for possession of narcotic drugs and less than 2 percent for their use. The change must be seen against the legislation that entered into force in 1993 and made urine- and blood-testing possible on persons suspected for consumption of narcotic drugs. Seriousness of the offences The changed pattern of offences has also affected the distribution between the numbers convicted for narcotic drug offences, minor narcotic drug offences and serious narcotic drug offences. Thus, in 2001 approximately 79 percent of those found guilty were convicted for minor offences. The corresponding proportion in 1991 was 69 percent. Between 1991 and 2001, serious narcotic drug offences have diminished in proportion, from 5 to 3 percent even though the number of serious narcotic offences is almost the same since Sanctions imposed 5 The increase in the number of persons found guilty of narcotic drug offences means that in the main there has been an increase in the number of all sanctions imposed. The most common sanction imposed on persons found guilty of drug offences is a fine, either as a summary fine decided on by a prosecutor or imposed by a court. Fines were imposed on 55 percent of all those found guilty for a narcotic drug offence on During the period the number of persons sentenced to imprisonment for a narcotic drug offence has increased. On the other hand, the proportion of persons found guilty of a narcotic drug offence and sentenced to imprisonment has been relatively constant during the same period. The most common length of imprisonment in 2001 was from two to six months. Substances Amphetamine and cannabis is still the two most common narcotic substances appearing in the statistics. In 2001, they each represented approximately 30 and 34 percent respectively of all substances noted. Geographical region When account is taken of the proportionate population distribution by county, it appears that the larger town counties are over-represented in the number of findings of guilt. The larger town counties account for approximately 61 percent of the total number of convictions. The proportion have diminished slightly since the beginning of 1990 s when it was about 66 percent. Age distribution In 2001, young persons aged accounted for most offences per capita. In 1991, those aged committed most offences per capita. The 4 Only summary fines imposed by prosecutor and sentence by court. 5 Sentence where the drug offence was the principal offence 9

9 ENGELSK SAMMAFATTNING AV STATISTIKEN increase in the number of convictions per capita between 1991 and 2001 was greatest among those aged Sex distribution Of all those convicted of narcotic drug offences in 2001, the proportion of women was about 14 percent. The number of women convicted of narcotic drug offences has increased over the last ten years. On the other hand, the proportion of women convicted has not increased. Between 2000 and 2001 the number of women found guilty of a narcotic drug offence increased by 3 percent whereas the number of men increased by 6 percent. 10

10 1 Utveckling och struktur Development and structure Lagföringarna ökar År 2001 bedömdes drygt personer vara skyldiga till narkotikabrott 6 genom att så kallade lagföringsbeslut fattades av domstol över fällande dom i tingsrätt eller av åklagare genom godkända strafförelägganden respektive beslut om åtalsunderlåtelser. Under de senaste tio åren har antalet personer som lagförts för narkotikabrott i stort sett ökat kontinuerligt med en något större ökning under år Antalet lagföringar har ökat med 86 procent mellan åren 1991 och Mellan åren 2000 och 2001 ökade antalet med drygt 5 procent (drygt 700 personer). Bruket av narkotika kriminaliserades år Andelen lagförda för bruk har sedan dess ökat, framför allt från och med år Fram till år 1993 var antalet lagförda för bruk årligen cirka 100 personer. Därefter har det skett en kontinuerlig ökning, som var störst de första två åren. Ökningen av bruket av narkotika ska ses i ljuset av den lagändring som år 1993 gjorde det möjligt för polisen att genomföra blod- och urintest på personer som skäligen kan misstänkas för bruk av narkotika. År 2001 lagfördes nästan personer för enbart bruk av narkotika, vilket är en ökning med nästan 10 procent eller cirka 400 personer jämfört med året innan. Smuggling 20% Övrigt 0,5% Bruk 1,5% År Figur 1. Antal personer lagförda för narkotikabrott, åren (Källa: BRÅ; tabell 1A). Överlåtelse 18% Innehav 60% Totalt: Innehav och bruk vanligast Narkotikabrotten delas in i olika brottskategorier efter typ av gärning. De olika gärningarna är bland annat bruk, innehav, överlåtelse, framställning och smuggling av narkotika. Bruk och innehav av narkotika är fortfarande de två största brottskategorierna och utgjorde år respektive 31 procent av samtliga domar och strafförelägganden som avsåg narkotikabrott. 7 Smuggling och överlåtelse 8 av narkotika utgjorde 8 respektive 6 procent av samtliga lagföringar. Detta är i princip samma fördelning som föregående år 6 Både de fall där narkotikabrottet är det grövsta brottet och där det finns andra brott som är grövre. 7 Avser endast domar och strafförelägganden då typ av gärning inte går att särskilja för åtalsunderlåtelser. 8 Överlåtelse och överlåtelse i kombination med innehav. Smuggling 8% Överlåtelse 6% Övrigt 5% Innehav 31% Innehav +bruk 11% Bruk 40% År 2001 Totalt: Figur 2. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter typ av gärning, åren 1991 och Överlåtelse i kombination med innehav ingår i kategorin för överlåtelse, kombinationen innehav + bruk fanns inte att redovisa i statistiken för 1991 (Källa: BRÅ, tabell 2). 11

11 U T V E C K L I N G O C H S T R U K T U R Antalet lagförda för bruk av narkotika påverkas av polisiära insatser och antalet blod- och urinprov som sänds in för analys. Antalet genomförda blod- och urinprov har nästan fördubblats mellan åren 1994 och 2001, från drygt till drygt genomförda prov. Av dessa var 85 procent positiva år Antalet lagförda för enbart innehav av narkotika var nästan personer år Detta är en liten ökning jämfört med året innan. Trots att andelen lagförda för enbart innehav har minskat i ett tioårsperspektiv, från att motsvara mer än hälften till en dryg tredjedel av de lagförda personerna, har genomsnittet varit på en nivå mellan brott per år. Antalet personer som lagförts för överlåtelse 10 av narkotika låg på en relativt konstant nivå på omkring personer de första fyra åren under 1990-talet. Under mitten av 1990-talet minskade antalet lagföringar för detta brott till en lägsta nivå på 460 lagföringar år Därefter har antalet ökat och utgjorde år 2001 cirka 750 personer, vilket var en liten ökning jämfört med året innan. Utvecklingen av antalet personer lagförda för enbart smuggling av narkotika har varit lik utvecklingen av antal lagförda för överlåtelse. Från år 1990 sjönk antalet lagföringar från cirka lagföringar till en lägsta nivå på knappt 400 lagföringar år Därefter har antalet successivt ökat till cirka 970 personer lagförda för enbart smuggling av narkotika år Detta är en ökning med 26 procent jämfört med året innan Bruk Innehav Överlåtelse Smuggling Övrigt Figur 3. Antal personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter typ av gärning, åren 1991, 1996 och Överlåtelse inkluderar även kombination av överlåtelse + innehav. Övriga kombinationer ingår i kategorin övrigt (Källa: BRÅ, tabell 2). Böter vanligast Av de lagförda med narkotikabrottet som huvudbrott, det vill säga där narkotikabrottet antingen är det enda eller är det grövsta brottet bland flera andra, fick hälften eller drygt personer beslut genom dom under år Sett i ett längre tidsperspektiv har andelen domar pendlat mellan 41 och 50 procent, trots en konstant ökning i antal, sedan år I jämförelse med år 2000 ökade antalet domar med 11 procent. År 2001 fick personer strafförelägganden och personer åtalsunderlåtelser. Detta är en minskning av de personer som erhållit beslut genom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse med 3 respektive 11 procent jämfört med året innan. Av samtliga personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott år 2001, fick drygt hälften (55 procent) böter, antingen genom dom eller strafföreläggande. Av de utdömda böterna låg cirka 43 procent mellan dagsböter. 18 procent av de lagförda personerna dömdes till fängelse medan 7 procent dömdes till skyddstillsyn. Påföljden samhällstjänst har fortsatt att öka både i kombination med skyddstillsyn och genom den, sedan år 1999, nya påföljdskombinationen villkorlig dom med samhällstjänst. År 2001 dömdes 179 personer, jämfört med 138 personer år 2000 och 81 personer år 1999, till antingen skyddstillsyn eller villkorlig dom i kombination med samhällstjänst. År 1999 infördes påföljden sluten ungdomsvård. Av de totalt 102 ungdomar som år 2001 dömdes till sluten ungdomsvård var det 5 personer som dömdes för antingen narkotikabrott eller smuggling av narkotika som huvudbrott. % Fängelse Böter (sf, dom) Skyddstillsyn Åtalsunderlåtelse Övriga påföljder Figur 4. Andel personer dömda för narkotikabrott efter huvudpåföljd m.m. där narkotikabrottet var huvudbrott, år 1996 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 1B). 9 Källa: Rättsmedicinalverket, Rättskemiska avdelningen. 10 Överlåtelse och överlåtelse i kombination med innehav. 12

12 U T V E C K L I N G O C H S T R U K T U R Böter vanligast vid bruk, fängelse vanligast vid innehav Majoriteten (89 procent) av de personer som dömdes för enbart bruk av narkotika år 2001, dömdes till böter. Andelen är oförändrad jämfört med förgående år. För övriga gärningar är fängelse den vanligast förekommande påföljden (se figur 5). Av samtliga personer som dömdes för enbart innehav år 2001 fick 39 procent fängelse, vilket i princip också är oförändrat jämfört med föregående år. Av dem som dömdes för enbart överlåtelse av narkotika var andelen fängelsedömda 58 procent år 2001, vilket är en ökning jämfört med föregående år, då andelen var 34 procent. Antalsmässigt är det dock få personer som döms till fängelse för enbart överlåtelse av narkotika. År 2001 var antalet 65 personer. % Bruk Innehav Överlåtelse Övriga gärningar Figur 5. Andel personer dömda för narkotikabrott efter gärning och huvudpåföljd, där narkotikabrottet var huvudbrott, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 11). Kombinationer av gärningar ingår i kategorin övriga gärningar. Andelen dömda till långa fängelsestraff ökar Övriga Skyddstillsyn Böter Fängelse År 2001 dömdes cirka personer för narkotikabrott som huvudbrott till fängelse. Den vanligaste strafftiden för de fängelsedömda (med narkotikabrottet som huvudbrott) var år 2001 i intervallet mer än 2 månader och högst 6 månader. Nästan en tredjedel av de fängelsedömda dömdes till en strafftid inom detta intervall. Andelen dömda till strafftider i intervallet över 6 månader och högst två år har ökat från 26 till 32 procent jämfört med år Samtidigt har andelen dömda till strafftider under 2 månader minskat från 24 till 17 procent. Andelen fängelsedömda med strafftider på över 2 år uppgick både år 2001 och år 1996 till cirka en femtedel (20 procent). Mer än 24 månader 20% Mer än 12, högst 24 månader 10% Mer än 6, högst 12 månader 16% Mer än 24 månader 21% Mer än 12, högst 24 månader 11% Mer än 6, högst 12 månader 21% Mindre än 2 månader 24% Mindre än 2 månader 17% År 1996 Mer än 2, högst 6 månader 30% Totalt: Mer än 2, högst 6 månader 30% År 2001 Totalt: Figur 6. Andel personer dömda till fängelse för narkotikabrott som huvudbrott, efter fängelsetidens längd i månader, åren 1996 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 4B). Varusmuggling och medhjälp ger längst fängelsestraff De genomsnittliga fängelsetiderna för olika typer och kombinationer av gärningarna har ökat långsamt från 16 månader år 1996 till att år 2001 vara 18 månader. Längst fängelsestraff ger gärningarna varusmuggling och medhjälp till narkotikabrott med en genomsnittlig strafftid på 29 respektive 32 månader år Att den genomsnittliga strafftiden för övriga gärningar och kombinationer 11 har ökat från 24 till 38 månader kan förklaras av en fördubbling av antalet personer dömda för grova narkotikabrott avseende dessa gärningar. Grovt narkotikabrott ger normalt långa fängelsestraff och eftersom det handlar om relativt få personer (89 personer år 2001) kan de årliga variationerna vara rätt stora. 11 Gärningar som ingår är framställning i kombination med bruk och/eller innehav, bruk i kombination med överlåtelse samt kombinationer med vårdslöshet med narkotika. 13

13 U T V E C K L I N G O C H S T R U K T U R Tabell A. Genomsnittlig fängelsetid för personer dömda till fängelse där narkotikabrottet varit huvudbrott efter typ av gärning, år (Källa: BRÅ; tabell 15) Typ av gärning Genomsnittlig fängelstid i månader Medhjälp, transport m.m Varusmuggling Övriga gärningar och kombinationer Innehav och överlåtelse Innehav Innehav, bruk och överlåtelse Överlåtelse Innehav och bruk Bruk ,5 Totalt Siffrorna för år 2000 är korrigerade. 2 Gärningen bruk döms normalt som ett ringa brott och ger nästan aldrig fängelse. Ringa narkotikabrott fortsätter att öka Narkotikabrotten indelas efter svårhetsgrad i kategorierna narkotikabrott, ringa narkotikabrott och grovt narkotikabrott. Huvuddelen av narkotikalagföringarna kategoriseras som ringa narkotikabrott. År 2001 utgjorde de ringa narkotikabrotten omkring 79 procent (drygt personer) av lagföringarna. Motsvarande andel år 1991 var 69 procent (cirka personer). I detta avseende har en förskjutning skett sedan slutet av 1980-talet såtillvida att andelen personer som lagförs för ringa narkotikabrott ökat. Den största ökningen av ringa narkotikabrott inträffade mellan åren 1993 och Utvecklingen av antalet ringa narkotikabrott beror främst på en ökning av registrerade brott avseende bruk av narkotika, som nästan uteslutande kategoriseras som ringa brott. Andelen brott av normalgraden har minskat från 26 till 18 procent av samtliga lagföringar för narkotikabrott sedan år Däremot har antalet brott av normalgraden ökat med drygt 600 under samma period. De grova narkotikabrotten har minskat i andel, från 5 till 3 procent av samtliga narkotikalagföringar mellan åren 1991 och 2001 trots att antalet grova narkotikabrott har varit konstant under perioden. Grovt brott 5% Narkotikabrott 26% Grovt brott 3% Narkotika brott 18% År 1991 Ringa brott 69% År 2001 Totalt: Ringa brott 79% Totalt: Figur 7. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter brottets svårhetsgrad, åren 1991 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 2). 14

14 U T V E C K L I N G O C H S T R U K T U R Preparatet ecstasy ökar De fem huvudgrupper av preparat som redovisas är cannabis, centralstimulantia, opiater, hallucinogener samt sömn- och rogivande medel. Amfetamin inom gruppen centralstimulantia är, tillsammans med cannabis, fortfarande det vanligast förekommande preparatet i lagföringssammanhang. 12 Dessa grupper utgjorde 30 respektive 34 procent av samtliga preparat som förekommer i narkotikalagföringarna år 2001 vilket är en liten minskning jämfört med föregående år. Ett annat preparat inom gruppen centralstimulantia, som förekommer relativt sällan i lagföringssammanhang, är preparatet ecstasy (mda och mdea). Detta preparat har dock ökat betydligt både i antal och i andel under åren I jämförelse med år 1998 ökade andelen av ecstasy av samtliga preparat, från 2 till 7 procent, vilket motsvarar en antalsmässig ökning från 286 till lagföringar där preparatet ingick. Inom gruppen opiater är heroin det vanligast förekommande preparatet. Heroin utgjorde år 2001 drygt 7 procent av de preparat som förekommer i narkotikalagföringarna. Hallucinogener är en relativt liten grupp som utgör en procent av samtliga preparat i lagföringssammanhang. Inom denna grupp är LSD det vanligaste preparatet. Sömn- och rogivande medel stod för drygt 11 procent av de förekommande preparaten i narkotikastatistiken år GHB (Gammahydroxibutyrat) räknas som ett läkemedel men är sedan februari år 2000 narkotikaklassat. Preparatet är framförallt en ungdomsdrog och relativt ovanligt i lagföringssammanhang. Under år 2001 blev 199 personer lagförda för narkotikabrott där preparatet GHB ensamt ingick eller i kombination med andra preparat. Detta kan jämföras med året innan då 58 personer lagfördes för motsvarande. Av de personer som lagfördes för narkotikabrott med enbart preparatet GHB var 74 procent i åldern 15 till 24 år. Hallucinogener >1% Opiater 10% Centralstimulantia 34% Sömn- och rogivande medel 9% Hallucinogener 1% Opiater 10% Centralstimulantia 42% Sömn- och rogivande medel 13% År 1991 Cannabis 46% Totalt: År 2001 Cannabis 34% Totalt: Figur 8. Andel personer lagförda för narkotikabrott efter preparat åren 1991 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 18). Om man studerar hur typen av preparat har förändrats över en tioårsperiod ser man att cannabis till andelen har minskat från 46 procent år 1991 till 34 procent år 2001 av samtliga preparat i narkotikalagföringarna. Antalet lagföringar har dock ökat för såväl cannabis som samtliga övriga preparat. Bland de övriga preparaten kan särskilt noteras en ökning av andelen centralstimulantia från 34 procent år 1991 till 42 procent år För denna ökning står framförallt preparatet ecstasy. 12 Avser endast domar och strafförelägganden. För åtalsunderlåtelser kan preparat inte särskiljas. 15

15 2 Regional fördelning Distribution according to geographical region Storstadslänen överrepresenterade Storstadslänen har den största andelen personer som lagförts för narkotikabrott. Under större delen av 1990-talet har storstadslänens andel legat på en relativt konstant nivå, omkring 65 procent av samtliga narkotikalagföringar i landet, med en högsta notering år 1993 på 68 procent. 13 De senaste tre åren har andelen minskat något och år 2001 var andelen 61 procent. Knappt hälften av Sveriges befolkning är bosatt i något av storstadslänen, vilket gör att storstadslänen är något överrepresenterade vad gäller narkotikalagföringar i relation till befolkningens storlek. Narkotikabrott uppdagas oftast genom spaning och ingripanden av polisen. Den regionala fördelningen av antalet personer som lagförs för narkotikabrott bör därmed sättas i relation till vilka insatser som görs under de olika åren i de olika regionerna. Störst antal lagförda för narkotikabrott per av medelfolkmängden hade år 2001 Skåne och Östergötlands län med 252 respektive 179 lagföringar. Därefter kommer Stockholms och Örebro län med vardera 175 lagföringar per av medelfolkmängden. Minst antal lagförda personer hade Norrbottens och Jämtlands län med 67 respektive 68 lagföringar per av medelfolkmängden. Störst ökning i Blekinge och Västerbottens län sedan år 1991 I hela landet har antalet personer lagförda för narkotikabrott mer än fördubblats i relation till befolkningens storlek under de senaste tio åren. I Blekinge, Västerbottens och Östergötlands län har antalet personer lagförda för narkotikabrott genomgått en större procentuell ökning än i övriga län med hänsyn tagen till medelfolkmängden. I dessa tre län har antalet lagförda för nar- 13 Beräknat efter nuvarande länsindelningar efter sammanslagningarna för Skåne län och Västra Götalands län för att få relevanta jämförelser bakåt i tiden. Antal lagföringar per till till till till 99 Figur 9.1 Antal personer lagförda för narkotikabrott per av medelfolkmängden efter län, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 5). kotikabrott ökat med cirka procent sedan år De län som har ökat minst per capita sedan år 1991 är Stockholms, Västmanlands och Jönköpings län, med ökningar på omkring procent. Samtliga län uppvisar således ökningar av antal lagförda för narkotikabrott i relation till folkmängden under denna period, även om ökningarna varierar. Under det senaste året ( ) har den största ökningen i relation till folkmängden uppmätts i Västerbottens och Örebros län (

16 REGIONAL FÖRDELNING procent). Tillfälliga regionala ökningar, som i första hand beror på variationer i polisiära insatser under en viss tid och i en specifik region, kan dock förekomma. Skåne län Östergötlands län Örebro län Stockholms län Gävleborgs län Västra Götalands län Södermanlands län Blekinge län Hela riket Värmlands län Uppsala län Kalmar län Gotlands län Kronobergs län Västerbottens län Västmanlands län Hallands län Västernorrlands län Jönköpings län Dalarnas län Jämtlands län Norrbottens län Figur 9.2 Antal personer lagförda för narkotikabrott per av medelfolkmängden efter län, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 5). Kat ett storstadspreparat De två preparat som är vanligast i samtliga län är cannabis och amfetamin. Mellan 61 och 88 procent av samtliga lagföringar i respektive län innehöll år 2001 något av dessa preparat. Undantaget var Stockholms län, där andelen var 55 procent. Flertalet preparat har en starkare koncentration till storstadslänen Stockholm, Skåne och Västra Götaland i jämförelse med övriga län. Mellan 58 och 78 procent av lagföringar där preparaten ecstasy, kokain, heroin, GHB samt sömn- och rogivande medel ingår tillfaller något av de tre storstadslänen, medan knappt hälften av befolkningen är bosatt i någon av dessa län. Ecstasy och kokain är dock mindre vanliga preparat i lagföringssammanhang och utgjorde år 2001 drygt 9 procent av lagföringarna avseende minst ett av de två preparaten. Preparatet kat är i princip helt koncentrerat till storstadslänen. Hela 93 procent av lagföringarna med detta preparat gjordes i något av dessa län, varav 50 procent endast i Skåne län. Kat ingick i endast 163 lagföringar år Det nya preparatet GHB är också ovanligt i lagföringssammanhang, det ingick i endast 199 lagföringar år Av dessa lagföringar skedde 140 lagföringar enbart i Västra Götalands län. 17

17 3 Åldersfördelning Distribution of age groups Störst andel lagförda per capita i årsåldern Den lagförda narkotikabrottslighetens omfattning skiljer sig mellan olika åldersgrupper. I relation till medelfolkmängden inom olika åldersgrupper utgjorde personer mellan år den åldersgrupp som hade flest narkotikalagföringar per capita. I denna åldersgrupp låg antalet narkotikalagföringar på cirka 630 lagföringar per invånare under år Detta är en ökning jämfört med året innan med 18 procent Figur 10. Antal personer lagförda för narkotikabrott per av folkmängden efter ålder, åren 1991 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 3). Ökningen störst bland ungdomar och äldre Totalt Mellan åren 1991 och 2001 nästan fördubblades antalet personer lagförda för narkotikabrott (justerat för medelfolkmängden) i landet. Den åldersgrupp i vilken antalet narkotikabrott har ökat mest, med hänsyn tagen till medelfolkmängden inom åldersgruppen, är ungdomar mellan år som mer än fyrdubblats under perioden. Därefter kommer åldersgrupperna år och år där antalet också fyrdubblats, och personer över 50 år där antalet lagförda för narkotika nästan tredubblats sedan år Mellan år 1991 och 2001 ökade antalet narkotikalagföringar minst för personer mellan 30 och 39 år. Bruk vanligast bland yngre, innehav vanligast bland äldre Andelen personer lagförda för bruk av narkotika i respektive ålderskategori är störst bland åringar och minskar sedan successivt med stigande ålder. Cirka 50 procent av de personer mellan 15 och 17 år, som lagfördes för narkotikabrott år 2001, lagfördes för bruk av narkotika, medan andelen bland personer 50 år och äldre var 26 procent. För innehav av narkotika är mönstret nästan det motsatta. För nästan hälften, 43 procent, av de personer över 50 år som lagfördes för narkotikabrott år 2001 gällde lagföringen innehav av narkotika medan motsvarande andel för åringar var 22 procent. För varusmuggling finns inga större skillnader mellan åldersgrupperna. % Övrigt Varusmuggling Bruk Innehav Figur 11. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter ålder och typ av gärning, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 9). Större andel lagförda för ringa narkotikabrott bland ungdomar än bland äldre Narkotikabrottens svårhetsgrad varierar med ålder såtillvida att andelen dömda för grova narkotikabrott är större bland de äldre än bland de yngre. Den åldersgrupp, som hade störst andel lagföringar för grova narkotikabrott år 2001, var 50 år och äldre med 5 procent grova brott. Under en procent (tre lagförda) av de lagförda ungdomarna i åldern år dömdes för grova 18

18 narkotikabrott. Bland de lagförda personerna mellan 15 och 17 år uppgår de ringa narkotikabrotten till 90 procent, medan de ringa brotten bland dem som är 50 år och äldre utgör 68 procent. % Å L D E R S F Ö R D E L N I N G Mer än 24 mån 6-12 mån 2-6 mån Böter vanligaste påföljden för yngre, fängelse vanligaste påföljden för äldre För ungdomar i åldern år var böter den vanligaste påföljden år 2001 (70 procent). Andelen personer som dömts till fängelse i respektive åldersklass ökar successivt med stigande ålder. Inom den allra yngsta åldersgruppen (15 17 år) är överlämnande till vård inom socialtjänsten en relativt vanlig påföljd, 15 procent i gruppen dömdes till denna påföljd år % Figur 12. Andel personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott, efter huvudpåföljd och ålder vid beslutet, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 7). Den genomsnittliga fängelsetiden ökar Övrigt Åtalsunderlåtelse Böter (sf, dom) Fängelse Den genomsnittliga fängelsetiden för lagförda för narkotikabrott år 2001 är 18 månader vilket är en ökning jämfört med föregående år då den var 16 månader. Under året dömdes ingen person i åldern år till fängelse. I åldersgruppen år var genomsnittstiden 15 månader för de fängelsedömda vilket i stort sett är detsamma som året innan. Det är dock ett fåtal personer (cirka 80) i åldern år som döms till fängelse. För personer mellan 30 och 59 år var fängelsetidens längd i genomsnitt 18 månader, utan större variationer mellan åldrarna. Det är en ökning jämfört med år 2000 då den genomsnittliga fängelsetiden för dessa åldrar var 17 månader. För personer mellan år är fängelsestraffen däremot längre, i genomsnitt 22 månader Figur 13. Andel personer dömda till fängelse för narkotikabrott där narkotikabrottet var huvudbrott, efter ålder och fängelsetidens längd i månader, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 13). Inga personer i åldern år dömdes till fängelse år Cannabis vanligt bland unga Cannabis var det vanligaste preparatet bland de ungdomar som lagfördes för narkotikabrott år Nästan hälften (45 procent) av ungdomar mellan år lagfördes för någon typ av narkotikabrott som avsåg cannabis. Jämfört med övriga åldersgrupper var det en relativt liten andel bland de unga, som år 2001 lagfördes för narkotikabrott där preparatet var heroin eller amfetamin. Andelen personer lagförda för narkotikabrott där preparatet är amfetamin ökar successivt med åldern och är störst i åldersgruppen 50 år och över. 41 procent av de lagförda personerna i denna åldersgrupp lagfördes år 2001 för narkotikabrott där preparatet utgjordes av amfetamin. % Mindre än 2 mån Övriga Opiater Centralstimulantia Cannabis Figur 14. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter ålder och preparat, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 16). 19

19 4 Könsfördelning Distribution according to sex Andelen kvinnor lagförda för narkotikabrott är konstant Antalet kvinnor lagförda för narkotikabrott har mer än fördubblats under de senaste tio åren. Antalet kvinnor lagförda för narkotikabrott per av medelfolkmängden har också fördubblats mellan åren 1991 och Ökningen bland män var 76 procent under motsvarande period. Andelen kvinnor av det totala antalet personer lagförda för narkotikabrott har dock inte ökat. Kvinnornas andel av samtliga narkotikalagföringar har legat runt 14 procent mellan åren 1991 och Andelen kvinnor av det totala antalet lagföringar, som inte enbart avser narkotikabrott, har ökat från 14 till 16 procent under samma period Kvinnor Män Figur 15. Antal personer lagförda för narkotikabrott efter kön per av medelfolkmängden, åren 1991 och 2001 (Källa: BRÅ, tabell 1A). Kvinnor lagförs oftare för bruk, män för innehav Bland kvinnor är bruk den vanligaste typen av gärning. År 2001 lagfördes 50 procent av samtliga kvinnor lagförda för narkotikabrott för enbart bruk av narkotika. Motsvarande siffra för män var 38 procent. Andelen lagförda för enbart innehav av narkotika är större bland män (31 procent) än bland kvinnor (26 procent). I övrigt är skillnaderna små mellan könen avseende typ av narkotikabrott. (se figur 16). Vad gäller brottens svårhetsgrad finns skillnader mellan könen som tyder på att andelen som lagförs för lindrigare brott är större bland kvinnor än bland män. Vid jämförelser av strukturen i narkotikabrottsligheten mellan män och kvinnor är det vik- tigt att komma ihåg att antalet kvinnor lagförda för narkotikabrott är betydligt mindre (cirka lagförda) än antalet män (cirka lagförda). % Kvinnor Män Figur 16. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter kön och gärning, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 9 och 10). Mindre andel fängelsedömda bland kvinnor Övriga Varusmuggling Bruk Innehav Skillnader mellan könen avseende påföljder är tydligast beträffande fängelsestraffen. 14 Av de kvinnor som lagfördes för narkotikabrott år 2001 dömdes 12 procent till fängelse, medan motsvarande siffra bland männen var 19 procent. Detta är en ökning av kvinnornas andel jämfört med år 2000 då andelen var 9 procent. Böter (antingen genom dom eller strafföreläggande) är den vanligaste påföljden för både män och kvinnor, men förekommer något oftare för kvinnor (60 procent) än för män (54 procent). För åtalsunderlåtelser är andelarna bland män och kvinnor ungefär lika stora, 15 respektive 16 procent. En anledning till skillnader i påföljder mellan män och kvinnor är att de lagförs för olika typer av narkotikabrott. Andelen personer lagförda för bruk av narkotika är exempelvis större bland kvinnor än bland män (se föregående stycke). Siffrorna för påföljder grundar sig enbart på de brott där narkotikabrottet är huvudbrott. Anledningen till detta är att bibrotten till antal och struktur skiljer sig åt mellan könen. Män lagförs exempelvis oftare för ett grövre brott i samband med narkotikabrottet än vad kvinnorna gör. 14 Avser de lagföringar där narkotikabrottet var huvudbrott. 20

20 % Figur 17. Andel personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott efter huvudpåföljd och kön, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 7 och 8). Skillnader i fängelsetidens längd mellan könen Av de personer som dömdes till fängelse för narkotikabrott år 2001 dömdes kvinnorna i genomsnitt till 12 månaders fängelse medan männen i genomsnitt dömdes till 19 månaders fängelse. Detta är en ökning för männens genomsnittliga fängelsetid som föregående år var 15 månader, medan det är en minskning för kvinnorna jämfört med föregående år då deras genomsnittliga fängelsetid var 15 månader. Antalet kvinnor som döms till fängelse är dock litet, 182 personer, medan antalet män var omkring Detta försvårar jämförelser mellan könen avseende fängelsetidens längd. % Kvinnor Kvinnor Män Män Övrigt Figur 18. Andel personer dömda till fängelse för narkotikabrott som huvudbrott, efter kön och fängelsetidens längd i månader, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 13 och 14). Cannabis vanligare bland män, amfetamin bland kvinnor Åtalsunderlåtelse Böter (sf, dom) Fängelse Mer än 24 mån 6-12 mån 2-6 mån Mindre än 2 mån Relativt sett är cannabis vanligare bland män än bland kvinnor i narkotikalagföringarna. Bland de män som år 2001 lagfördes för narkotikabrott utgjorde cannabis 28 procent av preparaten, medan andelen bland kvinnor var 14 procent. Bland kvinnor förekommer i stället amfetamin K Ö N S F Ö R D E L N I N G oftare. För 33 procent av de kvinnor som lagfördes för narkotikabrott var preparatet amfetamin. Bland männen utgjorde amfetamin omkring 19 procent av preparaten. Vad gäller övriga preparat förekommer inga större skillnader i fördelningen bland män respektive kvinnor. % Figur 19. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter kön och preparat, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 16 och 17). Små skillnader i åldersfördelning Det är små skillnader mellan könen med avseende på ålder vid lagföringstillfället. En något större andel av samtliga kvinnor som lagfördes för narkotikabrott var år 2001 i åldern år. Andelen lagförda kvinnor i denna åldersgrupp var 7 procent. Motsvarande andel lagförda män i åldern år var 5 procent. Av samtliga personer i åldern 15 och 17 år, som lagfördes för narkotikabrott år 2001, var dock endast 121 kvinnor. Även andelen män respektive kvinnor över 30 år, som lagfördes för narkotikabrott år 2001, var nästan lika stor för båda könen (46 respektive 49 procent). Den genomsnittliga åldern för personer lagförda för narkotikabrott år 2001 var 31 år för både kvinnor och män. 15 % Kvinnor Kvinnor Män Män Övriga Opiater Centralstimulantia Cannabis Figur 20. Andel personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott efter kön och ålder, år 2001 (Källa: BRÅ, tabell 16 och 17). 15 Beräknat efter klassmittsmedelvärde i åldersgrupper. 50- år år år år 21

21 Tabellförteckning List of tables Tabell 1A Personer lagförda för narkotikabrott, efter påföljd och kön, åren Tabell 1B Persons found guilty of drug offences, by sanction and sex, Personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott, efter påföljd och kön, åren Persons found guilty of drug offences, by sanction and sex where the drug offence was the principal offence, Tabell 2 Personer lagförda för narkotikabrott, efter typ av gärning, åren Persons found guilty of drug offences, by type of offence, Tabell 3 Personer lagförda för narkotikabrott, efter ålder vid beslutet, åren Tabell 4A Tabell 4B Persons found guilty of drug offences, by age at time of decision, Personer lagförda för narkotikabrott, efter fängelsetidens längd i månader, åren Persons found guilty of drug offences, by term of imprisonment (months), Personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott, efter fängelsetidens längd i månader, åren Persons found guilty of drug offences, by term of imprisonment (months) where the drug offence was the principal offence, Tabell 5 Personer lagförda för narkotikabrott, efter region, åren Tabell 6 Tabell 7 Tabell 8 Tabell 9 Tabell 10 Persons found guilty of drug offences, by geographical region, Personer som godkänt strafförelägganden eller dömts för narkotikabrott, efter preparat, åren Persons who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court for drug offences by substance, Personer lagförda för narkotikabrott som huvudbrott, efter huvudpåföljd m.m. och ålder vid beslutet, år Persons found guilty of drug offences, by principal sanction etc. and age at time of decision where the drug offence was the principal offence, 2001 Kvinnor lagförda för narkotikabrott som huvudbrott, efter huvudpåföljd m.m. och ålder vid beslutet, år Women found guilty of drug offences, by principal sanction etc. and age at time of decision where the drug offence was the principal offence, 2001 Personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter typ av gärning och ålder vid beslutet, år Persons who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court, by drug offence and age at time of decision, 2001 Kvinnor som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter typ av gärning och ålder vid beslutet, år Women who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court, by drug offence and age at time of decision,

22 T A B E L L F Ö R T E C K N I N G Tabell 11 Tabell 12 Tabell 13 Tabell 14 Tabell 15 Tabell 16 Tabell 17 Tabell 18 Tabell 19 Personer dömda för narkotikabrott som huvudbrott, efter typ av gärning och huvudpåföljd m.m., år Persons sentenced for drug offences, by type of drug offence and principal sanction etc. where the drug offence was the principal offence, 2001 Kvinnor dömda för narkotikabrott som huvudbrott, efter typ av gärning och huvudpåföljd m.m., år Women sentenced for drug offences, by type of drug offence and principal sanction etc.where the drug offence was the principal offence, 2001 Personer dömda till fängelse för narkotikabrott som huvudbrott, efter ålder vid beslutet och fängelsetidens längd i månader, år Persons sentenced to imprisonment where the drug offence was the principal offence, by age at time of decision and term of imprisonment (months), 2001 Kvinnor dömda till fängelse för narkotikabrott som huvudbrott, efter ålder vid beslutet och fängelsetidens längd i månader, år Women sentenced to imprisonment where the drug offence was the principal offence, by age at time of decision and term of imprisonment (months), 2001 Personer dömda till fängelse för narkotikabrott som huvudbrott, efter typ av gärning och fängelsetidens längd i månader, år Persons sentenced to imprisonment where the drug offence was the principal offence, by type of offence and term of imprisonment (months), 2001 Personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter preparat och ålder vid beslutet, år Persons who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court for drug offences, by substance and age at time of decision, 2001 Kvinnor som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter preparat och ålder vid beslutet, år Women who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court for drug offences, by substance and age at time of decision, 2001 Personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter preparat och region, år Persons who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court for drug offences, by substance and geographical region, 2001 Personer som godkänt strafföreläggande eller dömts för narkotikabrott, efter preparat och vikt, år Persons who assented to summary fines imposed by prosecutor or were sentenced by court for drug offences, by substance and substance weight,