Mandeismen En studie av dess ritualer och dess betydelse utifrån fem mandéers synvinkel

Transkript

1 Lärarutbildningen Individ och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Mandeismen En studie av dess ritualer och dess betydelse utifrån fem mandéers synvinkel Mandeism A Study of its Rituals and its Significance from Five Mandaeans Perspective Sanndi Luebi Lärarexamen 270 hp Religionsvetenskap och lärande Examinator: Johan Cato Handledare: Anders Lindh

2 2

3 Abstract Uppsatsens syfte har varit att ta reda på om mandéernas religionsidentitet förändrats och påverkats efter flytten från sitt hemland till ett annat land som Sverige. Alltså hur det förändras och påverkas efter att man anpassat sig till den svenska kulturen. Detta tas reda på genom ett religionsvetenskapligt resonemang om vad en flytt till en annan miljö kan medföra för de religiöst utövande. Syftet har även varit att ta reda på hur mandéerna förhåller sig till högtiderna och dess riter här i Sverige samt om det finns några skillnader eller likheter mellan att utöva riterna här i Sverige jämfört med hur de praktiserades i deras hemland. Detta tas reda på genom en kort redogörelse av de mandeiska ritualerna och genom muntliga intervjuer med fem mandéer, varav en av dem är en mandeisk präst. Sen har jag även haft som syfte att ta reda på om män och kvinnor inom mandeismen är jämlika i några frågor. Därför har de muntliga intervjuerna och ett genusperspektiv i denna uppsats varit relevant för att ta reda på detta syfte. Som resultat av detta arbete har det visat sig att alla mina informanters religionsidentitet har förändrats på ett eller annat sätt och i större och mindre utsträckning än andra. Resultatet av om det finns några likheter eller skillnader mellan att utöva ritualerna i hemlandet och här i Sverige har visat på att det finns likheter men skillnaderna är större. Likheterna är att de centrala riterna som är dopet och äktenskapet utförs på samma sätt här i Sverige som i hemlandet. Men de utförs inte när som helst beroende på att klimatet i Sverige inte tillåter att döpas eller gifta sig när som helst under året. Resultatet var även att alla informanterna, både kvinnorna och männen, tyckte att inom mandeismen är man jämlik i teorin men att detta inte utövas i praktiken. Nyckelord: Dop, genus, identitet, kultur, mandeism, migration, ritualer, äktenskap. 3

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och problemställning Frågeställningar Introduktion till tidigare forskning inom mandeismen Teori Ritual Genus Genus och religion Identitet Migration Internationell forskning om migration Metod och tillvägagångssätt Halvstrukturerad kvalitativ metod Hermeneutik Resultat, analys och teoretisk tolkning Slutdiskussion Källförteckning Bilaga Mandeismen Högtidens ritualer Kensho Zahli Panja Defet yamane Dop (mesbuta) Äktenskap

5 Förord I lärarutbildningen ingår det att i sista terminen av utbildningen skriva ett examensarbete på 15 högskolepoäng. Jag har alltid varit intresserad av religionskunskap och av alla religioner som finns. Därför föll det som en självklarhet att jag ville veta mer om en viss religion som man inte hört mycket om och som man inte läst om under hela utbildningen då man haft religion som huvudämne. Denna religion är en gnostisk religion som kallas för mandeismen och har cirka ett hundra tusen anhängare som är spridda runt om i världen. Jag har alltid varit väldigt fascinerad av denna religion just för att jag själv tillhör religionen men kan inte så mycket om den just för att den är urgammal och för att de mandeiska prästerna i Irak och Iran har varit tvungna att dölja sin religion för att undgå förföljelser från regimerna. För länge sedan har mandéerna gömt på läran på grund av rädsla från diktaturen i Irak och Iran som är ursprungsländerna för mandeismen. Vad jag menar är att mandéerna har varit förföljda av irakiska och iranska regimer som inte betraktade mandeismen som en religion. Mer detaljerat om detta förekommer i arbetet. Det jag ville med detta examensarbete är att förutom att presentera mandeismen och vad det är för en religion även ta reda på om högtiderna och dess ritualer praktiseras nu i Sverige som de praktiserades i hemlandet. Därför har jag en redogörelse på ritualerna längre fram i arbetet i form av en bilaga. Jag ville även ta reda på om det fanns några skillnader eller likheter mellan könen inom mandeismen och detta görs utifrån ett genusperspektiv och detta genomfördes genom muntliga intervjuer med mandeiska män och kvinnor. Detta examensarbete kan ses som ett pågående forskningsprojekt eftersom jag tänker på att man kanske kan utifrån detta examensarbete ta reda på mer om mandeismen och forska vidare om religionen, det vill säga om uppsatsen väckte något intresse för läsarna. Slutligen vill jag tacka mina informanter som har varit till en stor hjälp i denna uppsats, min handledare för hans givande handledning. 5

6 1.Inledning Mandeismen är en gnostisk religion som främst finns i Irak och Iran men även är spridd runt om i hela världen. Det finns mer än ett hundra tusen människor som tillhör denna religion. På grund av förtryck, förföljelse och krig utvandrade mandéerna till olika länder runt om i världen. 1 I Sverige, främst i Skåne beräknas det finnas omkring ett tusen mandéer och de flesta bor i Malmö och Lund. På grund av att de mandeiska prästernas rädsla för irakiernas makt att utrota mandéerna har de gömt läran om mandeismen från sitt eget folk och detta för flera hundra år sedan. Därför har inte alla mandéer den exakta och rätta uppfattningen om ritualerna i mandeismen, det vill säga, man kan inte det mandeiska språket. Det är bara mandeiska prästerna som kan det. Det är därför vissa översättningar har gjorts på arabiska utav vissa heliga mandeiska böcker så att alla kan ta lärdom utav religionen. Men detta behöver inte betyda att man inte är rättroende mandéer för att man inte kan språket. Det som menas är att mandéerna kanske inte utövar allt som det bör göras eftersom de inte kan språket. De heliga skrifterna är annars skrivna på arameiska eller mandeiska och det är endast de mandeiska högt uppsatta prästerna som kan läsa detta språk. De mandeiska anhängarna, både gamla och unga kan inte läsa språket därför har översättningar till arabiska språket gjorts för att underlätta och så att de kan läsa och följa de heliga skrifterna speciellt när det gäller alla ritualer som man ska följa och utöva. Förutom problemet att man inte kan läsa mandeiska så finns även problemet att det inte är många mandéer som känner till religionen och hur högtiderna utövas. Detta är också ett problem för när man flyttar börjar man anpassa sig till det nya landets kultur och detta kan göra att ritualerna av högtiderna kan förändras från hur det var då de utövade dem i hemlandet. Detta bidrar ju till att generation efter generation inte kommer att utöva religionen som man gjorde ursprungligen. Detta kan i slutändan leda till att denna religion som är en minoritet kanske slutligen dör ut. Eller att den förändras. Ingen religion är statisk, även om det finns normerande insatser inom religionerna som gärna hävdar det. Det är därför det har varit intressant att undersöka om de mandeiska anhängarna som bor i Sverige nu utövar de rituella högtiderna så som de gjorde när de bodde i sitt hemland i Irak eller om det har förändrats och vad det i så fall beror på. Något annat som också har varit intressant att undersöka var om det förekommer några skillnader mellan könen inom mandeismen. För enligt mandeismen är kvinnor 1 Drower E.S (1937): 8. 6

7 och män jämlika inom religionen. Kvinnan betraktas som alltet i hela religionen. 2 Eftersom utan kvinnan förs inte religionen vidare, If woman had not been created there will be no sun and no moon... 3 Därför har det varit väldigt intressant att undersöka om kvinnan är jämlik mannen specifikt när det gäller utövningen av riterna. Alltså om det förekommer några skillnader eller likheter mellan könen när det gäller utövningarna av högtidernas ritualer i Irak och här i Sverige. 2 Drower (2002): Drower (2002): 59. (Citatet kommer från en mandeisk präst som berättar detta till Lady Drower 1931 när hon frågar honom om kvinnans roll i mandeismen.) 7

8 2.Syfte och problemställning Uppsatsens syfte är att ta reda på om mandéers religionsidentitet förändrats och påverkats efter flytten från deras hemland till ett annat land som Sverige. Alltså hur det förändras och påverkas efter att man anpassat sig till den svenska kulturen. Syftet är även att ta reda på hur mandéerna förhåller sig till högtiderna och dess riter här i Sverige och skillnader och likheter mellan att utöva riterna här och i hemlandet. Syftet har även varit att ta reda på om det förekommer några likheter och skillnader mellan könen inom religionen. Därför har ett genusperspektiv i denna uppsats varit relevant för att ta reda på detta syfte. Som nämnt i inledningen är det största problemet med mandeismen att religionen inte är så känd, av vare sig icke-mandéer eller mandéer. Jag har även med ett religionsvetenskapligt resonemang om vad en flytt till en annan miljö kan medföra för de religiöst utövande människorna. Därför har jag även religion och migration som ett forskningsområde som jag jämför min studie av mandeism mot Frågeställningar I vilken mån har informanternas religionsidentitet förändrats efter flytten till Sverige? På vilket sätt utövas de centrala riterna, dop och äktenskap samt andra mandeiska högtider här i Sverige jämfört med i hemlandet? Hur förhåller det sig med likheter och skillnader mellan könen inom mandeismen i ritualerna? Hur påverkar migration mandéernas syn på sin religiösa identitet, konvertering till eller från den ursprungliga traditionen samt den genusordning eller de könsroller de har socialiserats in i? 8

9 3.Introduktion till tidigare forskning inom mandeismen Forskningen om mandeismen började redan på 1500-talet genom att portugisiska jesuiter missionerade och försökte konvertera mandéerna till kristendomen. The missionaries and other officials were the first to bring Mandaean texts to Europe 4. Det var genom dessa missionärer som mandeismen först kom till Europa. Under 1800-talet intresserade sig den första akademikern för mandeismen och för folket och det var den svenske akademikern Matthias Norberg som översatte den heliga texten Ginza till latin på 1800-talet. I början av 1920-talet och under cirka tjugo år framåt härskade ett slags mandeisk feber inom tysk forskning. Tyska forskare som exempelvis H. Petermann, som transkriberade Ginzan i mandeiska bokstäver och översatte det till latin. Detta gjorde att tyska forskare som Wilhelm Brandt och Richard Reitzenstein fattade intresse för mandeismen. En annan som också intresserade sig för mandeismen var en polsk judisk man som hette M. Lidzbarski som hade rymt hemifrån för att han hatade sin egen tradition och han blev en av de första forskarna om mandeismen. Alla forskare som studerar religionen idag använder fortfarande Lidzbarskis översättningar om Johannes döparen och om Ginzan. Den som har gjort den största insatsen om mandeismen är den brittiska kulturantropologen Ethel Stefana Drower mer känd som Lady Drower. Hon har studerat både i Irak och Iran (specifikt i Irak) och gjort störst forskning om mandeismen i cirka fyrtio års fältstudier och har en omfattande insamling av mandeiska skrifter. 5 Eric Segelberg är den senaste svenska teologen och forskaren i Lutherska kyrkan som gjort den största svenska forskningen om mandeismen. I början av talet studerade han mandéernas dop och gjorde ett arbete som handlade om kopplingen mellan mandeismen, judendomen och kristendomen. Efter hans studie har det inte framkommit så mycket forskning i Sverige om mandeismen 6. En annan forskare som har forskat om mandeismen är italienaren Edmondo Lupieri som i boken The mandaeans the last gnostics från 1993 gjort en bra och översiktlig genomgång av mandéernas historia. 7 Den ledande forskaren om mandeismen för tillfället är den norskamerikanska professorn i religion Jorunn J. Buckley. Hon har exempelvis studerat mandéernas skrifter och i en av hennes böcker har hon gått igenom kolofonerna som alltid är 4 Buckley, Jorunn (2002):17. The Mandaeans, Ancient texts and modern people. 5 Drower, Segelberg, Eric, (1958) Masbuta, studies in the ritual of the mandaean babtism. 7 Edmondo Lupieri (2001) The Mandaeans, the last gnostics, 9

10 bifogade i mandéernas heliga skrifter. Dessa kolofoner innehåller information om alla som tidigare har skrivit om mandeismen, och detta kan sträcka sig bakåt till 1600-talet. På detta sätt har Buckley återställt delar av den mandeiska historien, alltså genom att studera kolofonerna. Denna bok heter The Great Stem of Souls- Reconstructin mandaean history. 8 Buckley har dock även skrivit en annan bok, The Mandaeans 9 där hon tar upp riterna och även ett kort berättande om hur det är att leva som mandéer i USA och i Iran och hur det är att utöva de mandeiska riterna i de olika samhällena. Där nämner hon att livet i USA skiljer sig från livet i Iran på så sätt att mandéerna anpassar sig efter samhället de lever i. Buckley hade även intervjuat en mandeisk familj och frågat om hur de utövar vissa ritualer i USA och ifall dessa skiljer sig åt från där de levde förut. Den som blev intervjuad hade då berättat att i början av deras liv i USA om någon mandéer dog så kunde de inte utöva de riktiga dödsritualerna som man brukade göra i hemlandet. För man behövde en mandeisk präst som höll i ritualen. Detta var för att det i början av 1990-talet inte fanns någon mandeisk präst som bodde i USA. De var alltså tvungna att utföra ritualen på ett annat sätt som inte inkluderar en mandeisk präst. Man fick utse någon av männen som skulle hålla i ritualen 10. Familjen som Buckley hade intervjuat hade även berättat att de var mycket rädda när de bodde i Irak, att de var tvungna att registrera sina barn som muslimer just för att barnen inte skulle diskrimineras i skolan. Familjen hade berättat att man var mycket försiktig att berätta om sin religiösa identitet 11. Det har även skrivits en bok om mandeismen av en mandéer år 2012, han heter Diar Al- Haydar och har en filosofie magisterexamen i religionshistoria och religionsantropologi vid Lunds universitet. Boken Mandeismen: de sista gnostikerna, Johannes döparens lärljungar som han har skrivit är ett återberättande av vad andra författare redan har skrivit om mandeismen. Så det räknas också som ett utifrånperspektiv. För han har inte skrivit någonting om hur det är att vara mandéer eller något liknande utan bara ett återberättande. Alltså avsikten med boken är att spegla den mandeiska religionen i sitt sammanhang genom att röra sig kring huvudlinjerna, samt att förklara begrepp och bruk på ett tillgängligt sätt. 8 Jorunn Jacobsen Buckley (2006) The great stem of souls. 9 Jorunn Jacobsen Buckley (2002) 10 Buckley, the Mandaeans (2002): Buckley, The Mandaeans (2002):

11 4.Teori Min teori har varit ganska bred där jag har teorier som ritual, och migration som är relevanta till min undersökning, men mest har jag fokuserat på identitet och genusperspektivet eftersom det är de primära teorierna i examensarbetet. Nedan följer dock även en kort definition på begrepp som ritual och migration som också har varit relevanta för arbetets frågeställning, förståelse och förankring. Teorierna kommer att hjälpa mig att analysera informanternas intervjuer Ritual Ritual är ett standariserat beteende med symbolisk innebörd. Ordet kommer från latin och betyder heligt bruk. Ritual betyder alltså regler och ordning för en religiös ceremoni eller rit 12. En ritual är alltså en social praktik och handling med en symbolisk betydelse. Ritualer är varje form av handling som upprepas vid exempelvis bestämda tider och specifikt på bestämda sätt. Ritualer förekommer inom alla religioner och i olika former. Professorn i religion och kultur Ronald L. Grimes nämner i sin bok Deeply Into The Bone, att riter utövas diskret bland människor som är inblandade i ceremonin och inte bland allmänheten. Han menar vidare att ritualerna utövas under specifika datum och inom vissa platser 13. Professorn i religionsantropologi Anne-Christine Hornborg skriver i sin bok Ritualer, teorier och tillämpning att flera forskare har betonat svårigheterna med att formulera en allmän ritualteori som förklarar och definierar människors behov av att ritualisera sina handlingar. En förklaring hon betonar är att de rituella handlingarna också är specifika, kulturella skapelser 14. Hornberg skriver vidare att ritualen är som medlemmar i en familj, att några delar vissa nyanser och att andra har andra nyanser gemensamt och att ingen är identiskt lik den andre 15. Hornberg menar att flera forskare har vänt sig mot att se ritualen som enbart en spegling av seder och bruk och att den utgörs av symboliska handlingar vars funktion är att befästa den sociala strukturen 16. Hon nämner att människor kan delta i ritualer utan att behöva vara troende. Det existerar inget nödvändigt förhållande mellan religion-tro-ritual 17. Hornberg nämner vidare att det var först på 1800-talet som forskare intresserade sig för begreppet ritual Ronald L. Grimes (2000) Deeply into the bone, re-inventing rites of passage: Anne- Christine Hornborg (2005) Ritualer, teorier och tillämpning: Hornborg (2005): Hornborg (2005) : Hornborg (2005):

12 som en viss form av mänsklig aktivitet och då i samband med att diskussioner väcktes om det som lett till uppkomsten av religion Genus Enligt sociologen och historieprofessorn Raewyn Connell har begreppet genus blivit vanligt som en övergripande benämning. Hon menar att termen kom från grammatiken och härleds till en ordstam som betyder att producera. Conell menar vidare att begreppet genus vanligtvis syftar på den kulturella skillnad mellan kvinnor och män som bottnar i den biologiska uppdelningen i hanar och honor. Tanken bygger alltså på en skillnad 19. Hon skriver vidare att genus är en social struktur, att begreppet har ett särskilt förhållande till människokroppen, att dessa skillnader kan man se mellan manliga och kvinnliga kroppar. Connell förklarar vidare att det är samhället som skapar en skillnad mellan könens kroppar. Genus handlar alltså om hur samhället förhåller sig till människokroppen 20. Kön handlar om kvinnlighet och manlighet, dessa två identitetskapande begrepp är något som många förknippar med något inneboende, något som finns i ens innersta identitet. Filosofidoktorerna i psykologi Elvin- Nowak och Thomsson menar att de flesta könsteoretiker anser att ingen människa föds kvinnlig eller manlig, utan människorna föds med en kropp med vissa yttre egenskaper som gör att omgivningen tolkar att det är en flicka respektive en pojke som fötts. Först efter när barnet blir tolkat som flicka eller pojke börjar det stora könspådraget 21. Ett samhällssystem består av många strukturer, den struktur som delar upp män och kvinnor som två olika sorter går tvärs emot önskan om att kön inte ska ge några anvisningar om hur livet ska levas. Det är svårt enligt Elvin Nowak och Thomsson att se sin roll i ett system som kallas för könsmaktsystemet, där männen är de överordnade och kvinnor är de underordnade. Den största svårigheten är att det ligger i systemets krav att detta skall ske i tysthet och inte heller märkas 22. Professorn i sociologi Jonas Stier menar att könstillhörighet rör det innersta av hur det är att vara människa. Han menar att alla människor kan koppla sig själva och sin identitet till dikotomierna mankvinna och manligt- kvinnligt 23. Han nämner att utifrån en biologisk skillnad formas könsidentiteten, alltså genus. Könsidentiteten är förankrad i könsrollerna och de allmänt 18 Hornborg (2005): Conell Raewyn, Om genus, (2009): Raewyn (2009): Ylva Elvin- Nowak & Helene Thomsson Att göra kön (2003): Nowak & Thomsson (2003) : Jonas Stier (2003 Identitet, människans gåtfulla porträtt): 62 12

13 hållna föreställningarna om vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Tidigt i livet blir flickorna och pojkarna inlärda hur de bör bete sig, Stier menar att barnen lever upp till omgivningens könsbundna förväntningar och försöker därför efterlikna de andra. Utvecklingen av könsidentiteten blir betingad utifrån dels föräldrarnas och samhällets förväntningar på barnet, dels föräldrarnas sätt att fungera som förebilder. Med tiden får de inlärda beteendena en närmast för- givet- tagen karaktär. Könsrollerna upptas som delar av barnets självuppfattning och identitet Genus och religion Jeanette Sky är doktor i religionshistoria och nämner att kvinnor och män uppfattar sexualiteten på olika sätt, de har olika åsikter om hur sexualitet bör vara organiserad och de tänker olika kring hur makt mellan könen ska delas 25. Hon menar att trots olikheterna så är ändå konstruktionen av genus central i religiösa praktiker. Hon menar att religion är den mest betydelsefulla faktorn i samhället för hur kön uppfattas och realiseras i människors liv. Hon nämner att det biologiska könet bara är en sida av vad kön har kommit att betyda i olika kulturer och samhällen. Att det till det biologiska könet sätts upp uppfattningar om könens innehåll och mer om skillnaderna mellan dem än likheterna som skapas i kulturen 26. Hon nämner även att enligt det historiska perspektivet har det visat sig att genus inte är ett stabilt begrepp utan ett mer skapat och kontextuellt baserat. Hon tycker att det är betydelsefullt att religionen tar till sig detta och menar att religion är en av de viktigaste faktorerna för indelningen av människor i grupper med olika privilegier och maktområden 27. Filosofen och teoretikern i feminism Luce Irigaray förklarar att genus uppfylls av ett manligt släkte som medvetet eller omedvetet avstyrker möjligheten av ett annat genus, det kvinnliga. Hon menar att när man talar om begreppet genus förs tankarna direkt till att det är mannen som är överordnad och att kvinnan måste underkasta sig 28. Det behöver inte vara så som Irigaray hävdar, för det finns nyanserade genustänkare som menar att genus enbart används för att urskilja vad som formar män och vad som formar kvinnor. Elvin Novak och Thomson menar även att i ett samhälle som bygger på en föreställning om jämställdhet en riktig kvinna är hon som gör. De menar att kvinnan inte är så maktlös och underordnad som i många andra kulturer och tider. Samtidigt som 24 Stier, (2003): Jeanette Sky, Genus och Religion(2007):8 26 Sky (2009): Sky (2009): Luce Irigaray, könsskillnadens etik och andra texter (1994):

14 de ändå överallt är relativt underordnade män. De menar att man inte kan se strukturen i denna relation. Istället gör människan om den till något annat än underordning och överordning. Man skyller på att det är något man själv har valt, något man är, män liksom kvinnor ser inte kvinnors underordning fast den ändå finns där Identitet Religionen markerar många människors identitet och när en religiös man eller kvinna berättar om sig själva så brukar de oftast nämna sin religion eftersom den markerar en del av identiteten. Jonas Stier menar att under hundratals år så var religionen den särskiljande markören mellan människor, `inte ras, kultur eller etnicitet. Genom historien har ändlösa krig uppstått ur en grogrund av religiösa motsättningar och konflikter. 30 Identiteten och religionen går in i varandra på flera olika sätt. För det första, menar Stier, så fyller religionen en viktig identitetskapande funktion, något som kallas en sakralisering av identiteten. 31 Detta innebär att genom att man intresserar sig för religiösa föreställningar och betydelser så är man säker på att man inte önskar svar på existentiella frågor. Religionen och identiteten hjälper en att förstå meningen med livet för att religionen är nära släkt med kulturen och på detta sätt skapar religionen en känsla av sammanhang och mening. Religionen formar alltså ens identitet. Stier nämner även att religiösa övertygelser i vissa fall kan ta sig uttryck i form av sekter eller kulter. För inom de olika kulterna utvecklas starka band mellan medlemmarna. Den enskilde personens identitet blir sekundär till gruppidentiteten. I de mest extrema fallen kan personens självuppfattning bli ett identiskt avtryck av gruppens 32. Enligt pedagogerna Evenshaug och Hallen har det på senare tid gjorts många undersökningar och skapats teorier som försöker se på barnens och ungdomarnas livsfrågor i ett bredare perspektiv. Dessa teorier utgår från en modell som betraktar religion och livssyn som svar på allmänmänskliga grundproblem, man antar alltså att det finns gemensamma problem i alla kulturer och samhällen. Religionen är dominerande och förekommer i både hem, skola och samhälle. Religionen blir en del av människans personlighet. Redan som små barn blir människorna inlärda att tro på det som föräldrarna tror på och detta spelar en stor roll i barnets identitet. Evenshaug och Hallen menar också att bara för att barnet är beroende av omgivningen innebär det inte 29 Nowak & Thomsson (2003): Stier (2003) : Stier (2003): Stier (2003):

15 att det bara är en slavisk kopia av de vuxnas föreställningar och beteenden, utan det är något djupare med innehåll och mening Migration Religionssociologen Magdelena Nordin skriver i sin avhandling att många som migrerar till Sverige har svårt att anpassa sig till det svenska samhället och till dess kultur. Hon menar att invandrares religiösa grundsyn påverkar deras integration i samhället, eftersom en människas livsåskådning vägleder henne i hur hon skall möta de olika krav som det mottagande landet upplevs ställa på henne beträffande moral och olika normer 34. Nordin undersökte vilka faktorer som bidrar till att människor med religiös tro som emigrerar till ett annat land omedvetet förändrar sin religiösa tro 35. Nordin nämner att när hon intervjuade chilenarna som migrerat till Sverige om varför de inte utövade sin religion så som de gjorde i sitt hemland fick hon som svar att de började anpassa sig till den svenska kulturen och till det svenska samhället. Man identifierade inte sig med religion som man gjorde när man bodde i sitt hemland 36. Många religiöst utövande människor som immigrerar till andra länder har svårt att integrera sig i samhället och i vissa fall har man även svårt att integrera utövandet av sin religion i samhället på grund av olika faktorer som påverkar en. I mandéernas fall har de svårt att utöva alla riter som finns inom religionen för att exempelvis vädret i Sverige inte tillåter. Det gör att mandéerna får utöva sina riter när vädret tillåter, alltså på sommaren. Speciellt när det gäller de viktigaste riterna som är dopet och äktenskapet. Antropologen Karen I Leonard menar att många religiösa människor som har immigrerat till USA har tagit med sig sin religion och dess ritualer och riter till det nya landet de har flyttat till. Religionen och dess tro och utövandet av den är en form av människors identitet. Det är så de identifierar sig, genom vilken religion de tillhör 37. Varje individs religiositet förändras olika mycket som följd av att de sociala strukturerna inte är desamma. 4.6 Internationell forskning om migration Mycket forskning har gjorts om religiösa människor som har migrerat till ett nytt land och huruvida deras religiösa identitet förändrats eller inte. 33 Oddbjörn Evenshaug & Dag Hallen Barn och ungdomspsykologi (2001): Magdelena Nordin, Religiositet bland migranter (2004) : Nordin, (2004): Nordin, (2004): Karen I Leonard, (2005) Immigrant Faiths, transforming religious life in America 15

16 Historieforskaren David J. Jepsen har studerat människor som har flyttat till USA och forskat om hur deras religiösa identitet har förändrats efter att de har flyttat till ett annat land. De valde att konvertera till en annan religion för att de ville anpassa sig till den nya kulturen och den nya religionen. De migrerade eftersom det pågick en depression i det land de bodde i. 38 En annan forskare som också studerat detta är Sophie Bava som menar att när religiösa människor migrerar till ett annat land följer deras religion med dem. Hon menar att i början på talet migrerade många religiösa människor till Frankrike och dessa människor tog med sig sin religion till det nya landet. Vad detta beror på är för att människorna identifierade sig själva med sin religion. Hon nämner även att dessa människor även anpassade sig till den franska kulturen men att de behöll sina traditioner och de fortsatte att utöva sina riter på samma sätt som de hade gjort i sitt hemland men att det fanns en viss skillnad i att de inte exakt kunde göra det på samma sätt. Frankrike lät dessa människor integrera sin religiösa tro hur mycket de ville och de accepterades och socialiserades i Frankrike utan problem David J Jepsen, (2006) old fashioned revival: Sophie Bava, Migration-Religion Studies in France (2011):

17 5. Metod och tillvägagångssätt Forskningen om mandeismen har inte varit bred, den forskning som funnits har varit från ett utifrånperspektiv. Jag har använt mig utav en kvalitativ metod där jag muntligt har intervjuat fem praktiserande mandéer som är bosatta i Sverige i både Malmö och Lund, för att få med ett inifrånperspektiv. De fem praktiserande mandéer som jag har intervjuat är tre män och två kvinnor, där en av männen är en mandeisk präst. Jag kom i kontakt med prästen via den dåvarande mandeiska föreningen i Malmö där han höll en föreläsning år 2008 som jag var närvarande vid. Resterande informanter är jag bekant med genom den mandeiska föreningen. Jag själv är mandéer och när jag tillfrågade informanterna om de ville bli intervjuade för min uppsats ställde de upp efter att ha förstått syftet med uppsatsen. Att jag är bekant med informanterna har gynnat detta arbete mer än vad det hade kunnat försumma. Detta beror på att personliga frågor ställs och det är en fördel mer än en nackdel att informanterna känner sig bekväma med den som intervjuar. Nackdelarna med att vara en insider kan vara att informanterna kanske svarar på ett sätt som de vet hade gynnat mig mer än om jag hade varit en outsider. Att intervjua mandéer av olika kön har varit ett medvetet val eftersom ett av mina syften har varit att undersöka skillnader och likheter mellan könen inom mandeismen. Anledningen till att jag intervjuat en mandeisk präst var för att få med just ett prästperspektiv, vilket i viss mening kan betraktas som motsatt informanternas i uppsatsen. Litteraturen jag använt mig utav till min metod har gett mig många tips på hur jag bäst genomför en intervju, och hur man kommer på olika frågor i samtalet man har med informanten. Steinar Kvales bok har varit användbar i detta arbete eftersom jag har fått lära mig att jag kan ställa frågor utan manus bara man frågar frågor som självklart har med syftet att göra och att följdfrågor kan få uppkomma från båda sidor, alltså från både mig och den jag intervjuar. All annan litteratur jag använt mig utav har också varit till stor nytta genom arbetets gång. Ett problem jag redan var medveten om innan uppsatsens början var att det inte finns en hel bok som handlar om mandeismen på svenska utan bara på engelska. Boken heter The Mandaeans of Iraq and Iran av E.S. Drower. Längre fram i arbetet, i bilagan kommer det en detaljerande förklaring på mandeismens ritualer. Jag har valt denna avgränsning i arbetet för att jag ville introducera mandeismen och de mandeistiska ritualer och hur dessa tar sig i uttryck här i Sverige jämfört med hur det var i hemlandet för jag anser inte att man kan skriva en uppsats om ett ämne utan att introducera och förklara det som belyser hela uppsatsens förankring. 17

18 5.1. Halvstrukturerad kvalitativ metod Jag har använt mig utav en kvalitativ metod när jag intervjuat mina informanter i det här arbetet, en metod som enligt Kvale innebär att man intervjuar utan manus. Man har planerat frågor som är relevanta till uppsatsens syfte men det får uppkomma följdfrågor som man inte hade planerat eller strukturerat i början. Även den som blir intervjuad får ställa frågor om hon/han undrar över något. Skulle intervjuaren inte känna sig bekväm får man precis som Kvale uttrycker det stänga av bandet och låta den som ska bli intervjuad få en chans att vänja sig vid att hans eller hennes röst kommer spelas in. Den som man intervjuar måste ha fått förklarat för sig vad uppsatsens syfte handlar om så att den blir insatt i ämnet 40. Alla intervjuer har gjorts på det arabiska språket och därför har det varit mycket arbetsamt att transkribera intervjuerna. För det man säger på arabiska kan inte alltid översättas på korrekt svenska. I detta fall har jag varit väldigt noggrann med att inte förvanska något som informanterna har sagt när jag har översatt deras intervjuer till svenska. Det har även tagit längre tid än vad det skulle ha gjort om intervjuerna skedde på svenska. Varför detta har skett på arabiska är för att några av informanterna som jag har intervjuat inte behärskar det svenska språket väldigt bra. Och eftersom jag kan arabiska kändes det mer naturligt att spela in intervjuerna på arabiska även med resterande informanter. Det skulle även underlätta för informanterna. Det som är positivt med att spela in på band är att inget glöms bort när man transkriberar intervjun. För om man glömmer bort så har man ändå allting på bandet som man kan återgå till eller för att fylla på något nytt när man lyssnar på bandet igen. Kvale nämner även att den som blir intervjuad gärna får ställa frågor som har med ämnet att göra före, under och efter att intervjun ägt rum. Denna sorts uppföljning fortsätter sannolikt sedan bandspelaren har slagits av. Detta är för att den som blir intervjuad ska känna sig så bekväm som möjligt med intervjun 41. Ett stort stöd i mitt arbete kom från författaren Tim Mays tre villkor som är viktiga för att intervjuerna ska vara passande till forskningen. Det första villkoret är tillgänglighet som är en fråga om informanten verkligen har den rätta kunskap som intervjuaren letar efter. Den som blir intervjuad kan ju ha bristande kunskap om ämnet så därför är det viktigt att som intervjuare välja en lämplig person som redan är förankrad i ämnet. Det är på grund av detta som jag gjorde ett medvetet val när jag valde att intervjua människor som är mandéer och som är i min bekantskapskrets. Det 40 Steinar, Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun (1997) : Kvale (1997) :

19 andra villkoret som May nämner är kognition som innebär att informanten är insatt i ämnet som han/hon ska bli intervjuad på. Det är därför extra viktigt att man som intervjuare berättar för sina informanter vad uppsatsen handlar om och vad dess syfte är. Det underlättar för båda parter och man känner sig mer bekväm både som intervjuare och för den som blir intervjuad. Det tredje villkoret är motivation som May menar är att det är viktigt att den som ska intervjua berättar för sin informant hur viktig och betydelsefull dess roll är i uppsatsen. För att det är den som kommer att belysa vikten av uppsatsen 42. Denna metod om dessa tre nämnda villkor underlättade förhållandet mellan mig och mina informanter eftersom de blev insatta i uppsatsens syfte och förankring. De blev väldigt intresserade av att ta del av det färdiga arbetet sedan och detta höjde motivationen betydligt vid intervjuerna Hermeneutik Problematiken med att använda en kvalitativ metod och ha muntliga intervjuer kan vara att informanten kanske inte talar sanning, eller har glömt bort rätt mycket utav sitt förflutna eller så som docenten i journalistik Torsten Thuren menar att vittnen kan vara osäkra, ett exempel han tar med är ett experiment i en lärobok i psykologi som man provade på några elever. Det var en bild som visades som föreställde ett hus, och de fick svara på frågan åt vilket håll röken från skorstenen gick. Några påstod att de kom ihåg den men inte åt vilket håll den gick medan några menade att den gick åt vänster, men i själva bilden så fanns det ingen rök. Eleverna hade blivit påverkade av frågan. Och därför är det inte lämpligt att godta en ögonvittnesberättelse som sann. Och där finns flera skäl. Dels så ser vittnet vad han väntar sig att se, vittnet lägger bara märke till en del av vad han faktiskt ser, vittnet tolkar det han ser på ett felaktigt sätt eller vittnet glömmer och förvränger under tidens lopp 43. Men det behöver inte alltid betyda så, enligt Thurens uttalande kan man undra vad för underlag han har när han ger en sådan generalisering, bara för att några barn minns någon rök som inte fanns behöver det inte betyda att citatet ovan är giltig. Om man går efter Thurens uttalande blir den som intervjuar tveksam på om ens informanter talar sanning eller inte, men när det gäller mina intervjuer har jag inte gått efter att undersöka om det de säger är sant, utan det är mer för att undersöka hur de upplevt flytten från sitt hemland till ett nytt land och om och hur deras identitet har förändrats utefter det samt vad deras uppfattning är och på vilket sätt de utövar ritualerna. 42 Tim May, samhällsvetenskaplig forskning (2001) :154, Torsten Thuren, Källkritik (2005) :20. 19

20 Enligt Hermeneutiken använde man sina egna minnen, sina egna upplevelser och sin egen förståelse för att tolka en viss sak. Torsten Thuren menar att man inte kan veta hur en viss person har kunskap om en viss sak för att var och en tolkar sina upplevelser efter sin egen personliga uppfattning. Thuren menar att en människas olika infallsvinklar och olika tolkningsmodeller snarare kompletterar än utesluter varandra. Hermeneutiken öppnar möjligheter till kunskap som är stängda för positivismen, även om den hermeneutiska kunskapen blir osäkrare än positivismen så är den ändå rikare och mer mångsidig 44. Mina intervjuer med mina informanter utgick alltså från deras egna minnen och deras egna upplevelser när de besvarade mina frågor. Något som har varit ett problem för mig är att den litteratur som är skriven om mandeismen är skriven av icke -mandéer och detta gör att man inte får ett inifrånperspektiv utan ett utifrånperspektiv. Därför var intervjun med prästen ett mycket medvetet val för att ha med ett prästerskapsperspektiv. Detsamma gäller mina resterande informanter, de är alla mandéer och därav får man ju ett inifrånperspektiv. För den som vill och är intresserad av att läsa om mandeismen och vad det är för en religion hänvisar jag till bilagan som finns med i slutet av uppsatsen. Jag har valt att presentera och förklara vad mandeismen är för en religion och även definierat de olika ritualerna som är primära och relevanta till uppsatsens syfte och förankring. Detta gör jag med hjälp av mitt material som har varit Lady Drowers bok The mandaeans in Iraq and Iran 45 och med hjälp av intervjun med den mandeiska prästen samt en föreläsning jag var på 2008 med samma mandeiska präst som jag intervjuat i denna uppsats. 44 Torsten Thuren, Vetenskap för nybörjare (2006): Drower (2002). 20

21 6.Resultat, analys och teoretisk tolkning Detta kapitel innehåller resultat och analys av de intervjuer jag gjorde med fem mandéer. Intervjuerna är inspelade och nedskrivna så nära intervjuobjektens egna ord som möjligt. Här återknyts även till de teoretiska perspektiv som jag har använt mig utav i denna uppsats. Alla informanter som jag har intervjuat har jag tagit kontakt med via den mandeiska föreningen i Malmö. Jag har vid ett tillfälle diskuterat med den mandeiska prästen att jag håller på att skriva mitt examensarbete om mandeismen och redan då frågat om han ville ställa upp på en intervju vilket han gick med på. Resterande informanter känner jag sedan tidigare för att jag själv är mandéer och i den föreningen i Malmö brukar mandéerna träffas vid olika tillfällen för att fira vissa högtider tillsammans. Jag frågade dessa informanter som jag har med i min uppsats om de ville medverka i min uppsats och de ville gärna det efter att jag berättat om syftet med uppsatsen. Namnen på informanterna är inte fingerade, jag tillfrågade dem om de ville vara anonyma men ingen ville det, men de ville dock inte ha med sina efternamn. Prästen betonade att han inte längre ville gömma sig, det räckte med att de hade varit tvungna med att gömma sig och vara anonyma förr. Han ville gärna ha med sitt för och efternamn. I det följande kommer det material som blev resultatet av intervjun med min första informant Kais att redovisas och analyseras. De ord som är kursiverade finns en förklaring på i bilagan. Kais Aidan Kais är en ung 37-årig mandeisk präst som flyttade till Sverige år Han flyttade till Sverige främst på grund av krig, men även på grund av många år av förföljelse och förtryck. Hans religionsidentitet påverkas när det gäller riterna eftersom här i Sverige så är det kallt och dop och äktenskap sker vid rinnande vatten, och han tycker att detta är en svårighet att som en religiös man som han är att kunna anpassa sig till detta för att enligt religionen så ska man döpas i rinnande vatten ofta, men det kan man inte göra här eftersom att det är kallt. Man kan heller inte gifta sig när man än vill på året utan måste vänta tills det blir varmt alltså på sommaren för att kunna gifta sig, för ett mandeiskt äktenskap utförs vid rinnande vatten. Eftersom det är svårt att kunna anpassa religionen till det svenska vädret så utför mandeiska prästen äktenskap även då det är kallt men då utförs detta i en bassäng inomhus som man har hyrt. Trots att det inte är rinnande vatten så har de högutbildade lekmännen bestämt att man kan utföra det. Jag citerar Kais Mandaismen värnar om människans hälsa vilket innebär att praktiken anpassas till 21

22 väderleken, för att religionen inte vill skada människan så man behöver inte döpa sig i rinnande vatten trots att det är 15 grader. Därför har man bestämt att man kan utföra äktenskap och ibland men väldigt sällan även döpa dem som vill eller är i behov av att döpas i en bassäng inomhus. Ungdomarna är långt ifrån religionen, det gör ont i honom att religionen som redan är så liten ska försvinna för han tycker att ungdomarna är religionens framtid, den nya generationen. Han menar att ungdomarna har anpassat sig väldigt mycket till den svenska kulturen vilket gör att de inte kan vara mer religiösa som de borde. Han nämner att under högtiden Kensho Zahli som motsvarar nyårsafton ägnar prästen sig åt att döpa sig själv hela morgonen eftersom det sker i augusti månad och då är det bra väder i Sverige. Han nämner även att han vet om att många mandéer inte utför högtiden Kensho Zahli så exakt som man gjorde i hemlandet och detta beror mycket på att man skyller på att man inte har tid, men han nämner att alla kan ju duscha. Och det tror han att alla gör vid denna högtid. När det gäller att konvertera ut eller in från mandeismen så tyckte Kais att det var det värsta man kan göra mot religionen. Han menar att det är ytterst förbjudet att konvertera ut på grund av att han vill att religionen ska bli större, när det gäller att konvertera in i religionen så tycker han att även det är ytterst förbjudet. Man blir utesluten från religionen och från hela släkten och familjen och betraktas inte längre som en mandéer. Trots att hans religiösa tro har förändrats sen han flyttat hit till Sverige så är det just motståndet mot konverteringen som man ska hålla starkt fast vid och lära ut till sina barn och barnbarn. När det kom till frågan om vad han tyckte om att kvinnan var tvungen att vara oskuld innan äktenskap så tyckte Kais att det var viktigt precis som det är viktigt för mannen att vara det. Han menade att en man kan komma undan med det eftersom det inte syns på honom men att en kvinna inte kan det. Men att det inte är rätt för en man att komma undan med det. Det ska vara lika för både mannen som för kvinnan. Kais betonade att det är svårt för mandéer att följa alla regler strikt speciellt om man lever i ett öppet och fritt samhälle. Han nämnde att mandeismen ständigt håller på att utvecklas och att denna viktiga regel kanske också förändras. När det gäller jämlikheten mellan kvinnan och mannen så är man inom mandeismen jämlik både i teorin och i praktiken menar Kais. Det står i Ginza rabba att man skall vara det, men att man blir påverkad utav den muslimska kulturen. Det är på grund av detta som man inte kan följa religionen och vara jämlika, men inom hemmet så behandlades mannen och kvinnan lika, de hade samma rättigheter och var lika värda menade Kais. Det som Elvin Nowak och Thomson nämnde att ett samhällsystem är 22

23 strukturerat på ett sätt där männen är dem överordnade och kvinnorna är underordnade är precis det som Kais menar på att mandeiska män och kvinnor inte kunde vara jämlika i praktiken som religionen vill för att det irakiska samhället var strukturerat på det sätt som Elvin Nowak och Thomson tar upp 46. Kais Aidan menar på att religionen ständigt håller på att utvecklas och ett relevant exempel som han tar upp är högtiden panja, detta betyder religiös festival där man blir döpt. Han berättar att förr i hemlandet så kunde inte denna ritual utövas om inte en präst var närvarande. Men att nu så kunde panja utövas med endast familj och släkt. Han nämner även att rishama, (som innebär att man tvättar sig och ber för sig själv och önskar välmående för sina nära och kära) och tamasha ritualerna (som innebär trippel nedsänkning i vattnet) inte utövas på samma sätt av de andra mandéerna det är enbart prästerna som fortfarande utövar denna rituella handling. Det är precis som Grimes nämnde att riterna endast utövas på speciella platser och att det enbart är de som är inblandade som utövar ritualen 47. Både rishama och tamasha utövas allt mer sällan av både män och kvinnor. Och han kan förstå att en kvinna inte kan ha möjlighet att döpa sig varje månad efter sin menstruation. Förr var detta vanligt eftersom man bodde i ett varmare land. Mesbuta som betyder dop på mandeiska kan heller inte utövas varje söndag längre och återigen beror ju detta på vädret. Kensho Zahli är även svårt att följa då inte många kan klara av att vara vakna i 36 timmar. Däremot utövar prästerna dessa ritualer väldigt grundligt betonar Kais. I det följande kommer det material som blev resultatet av resten av intervjuerna att redovisas och analyseras. Majada Majada är en 38 årig irakisk kvinna som flyttade till Sverige från Irak år 1993, hon flyttade hit på grund av krig, diskriminering och förtryck. Religionen betraktas som en minoritet och Irak är inte rättvisa mot kvinnorna i det samhället som de bodde i förut. I Irak så är det islam som dominerar och man blev förtryckt utav muslimerna, i till exempel skolan så var man tvungen att delta i den muslimska läran, de fick lära sig om Koranen och man var tvungen att ta del utav deras religion för det var en del utav utbildningen. Hon menade att hon ser sig själv som mandéer, hon känner det i tankarna och i hennes principer. Hon tyckte att hennes religiösa identitet har förändrats på grund 46 Ylva Elvin- Nowak & Helene Thomsson (2003): Grimes (2000):9 23

24 av att man inte har så mycket kunskap om religionen. För det är bara kunskap som man hört om eller läst om men man har inte läst det på det mandaiska språket. Hon tyckte förut att det var en självklarhet att gifta sig med en från samma religion för man har fått lära sig som liten att det är så det ska vara, men när hon växt upp har hon blivit mer tveksam. Det var en av de viktigaste reglerna inom mandeismen att man inte får konvertera ut eller konvertera in. Hon tyckte förr att religionen kan minska om man gifter sig med någon annan från någon annan religion därför har hon accepterat att det är så men som modern kvinna och med utvecklade tankar så tycker hon att det är tvärtom, det hade varit bra om man kunnat konvertera in i religionen åtminstone för att på detta sätt få religionen att bli större. Hennes syn på att konvertera till och från religionen är att man har lärt sig att tänka på detta sätt att man inte ska gifta sig med någon annan från en annan religion, hon är inte mycket religiös men samtidigt vill hon inte byta ut religionen utan hon väljer att behålla den och hon menar att prästen har en poäng att man inte skall göra det, och detta bara för att religionen skall bli större. Men hon stod fast vid att det snarare var tvärtom, att den kanske kan dö ut om man inte får konvertera ut och in. Speciellt för den nya generationen som har det lite svårare att ta till sig den mandeiska läran i ett religionsfritt samhälle som Sverige. Det är precis som Evenshaug och Hallen nämnt att redan som ett litet barn blir man inlärd att tro på det som föräldrarna tror på och detta spelar en stor roll för barnets identitet, men att senare, när man blir vuxen, så börjar man tvivla och ungdomarna börjar minska på den religiösa aktiviteten 48. Hon tyckte att det var tuffare att följa religionen i Irak än här i Sverige, hon menar att där gällde det att överleva. Här i ett öppet samhälle så är man mer fri i sina tankar och i sin tro, så det är absolut inte lika komplicerat som i Irak. Men det är inte heller lika enkelt som det var där, det är mer vanligt att vara religiös där än här, de olika riterna kunde man enklare utöva i Irak än i Sverige på grund av att klimatet var varmare där. Man har en annan livsstil här i Sverige än där. Hennes anpassning som mandéer till den svenska kulturen är ganska enkel. Hon anser att anpassa sig till den svenska kulturen är att man behåller det man blivit uppfostrad till, man kan inte ändra sitt beteende, attityd. Hon menar att man inte kan förvandlas till en hel svensk utan att man känner sig som hälften det ena och hälften det andra. Det blir som en kulturkrock och även att man har en dubbel moral på allt inte bara på religionen utan även på traditionen blir man mindre stark i sin religion och istället blir man starkare på att anpassa sig till den svenska kulturen. Hon tycker inte att den svenska kulturen påverkar ens religiösa identitet, man är inte tvungen att följa 48 Evenshaug & Hallen (2001):

25 svensk kultur eller tradition, utan man gör detta frivilligt. Här har man mer frihet än vad man hade i Irak och det är en orsak till varför man har flyttat till detta fredliga land. Precis som Nordin nämnde när hon intervjuade chilenarna som migrerat till Sverige om varför de inte utövade sin religion så som de gjorde i sitt hemland fick hon som svar att de började anpassa sig till den svenska kulturen och till det svenska samhället. Man identifierade inte sig med religion som man gjorde när man bodde i sitt hemland 49. Här stämmer Majadas svar in om att hon inte längre identifierar sig med sin religion på samma sätt som hon gjorde det i hemlandet. När det gäller frågan om jämlikhet mellan mannen och kvinnan så ansåg Maja att man inte kan följa det som står i den heliga boken för att folket påverkas utav det irakiska samhället, det smittar tyvärr av sig till alla som bor där, trots att man kanske behandlades någorlunda likvärdig i ett mandeiskt hem så behandlades mannen utanför hemmet som om han var mer värd än kvinnan. Och detta beror på att kvinnan är förtryckt i de arabiska länderna. När det kommer till frågan om vad hon tyckte om att en kvinna var tvungen att vara oskuld berättade hon att hon alltid hade undrat över varför det var så viktigt. Hon förstod inte hur man kunde se det på en kvinna, för man kan inte heller se det på en man. Hon berättade att hon tror att det är en stor faktor som gör att många mandéer väljer att gifta sig med icke mandéer just för att denna regel fortfarande existerar. Här i Sverige så är det i början svårt att kunna ändra på en mandeisk mans syn om att kvinnan och mannen har samma rättigheter och är jämlika men ju mer man anpassar sig till den svenska kulturen så utvecklas tankarna och förändras så till slut så inser man att man faktiskt följer det religionen har sagt om att mannen och kvinnan inom mandeismen skall vara jämlika. Suhair Suhair är en 50 årig irakisk mandeiskt troende och utövande kvinna som flyttade till Sverige år Suhair berättar att hon och hennes familj flyttade till Sverige på grund av krig och på grund av att de var väldigt förtryckta och kunde inte riktigt utöva sin religion så som de önskade. Hon menade att de var alltid begränsade och alltid på sin vakt ifall någon skulle tycka till på ett negativt sätt om deras centrala riter. De viktigaste riterna inom vår religion är ju dopet och äktenskapet. Men det är även bönen men de centrala är de som är nämnda ovan. Hon tyckte att frågan om oskuldhet innan äktenskap var orättvist för om kvinnan inte var det kunde hon inte ingå äktenskap om mannen inte 49 Nordin(2004):

26 ville ha henne ändå men om mannen inte var oskuld så kunde han ändå gifta sig för det inte syns på honom. Suhair känner att hon anpassar sig till den svenska kulturen rätt så bra. Hon har försökt lära sig det svenska språket men känner ändå inte att hon behärskar svenska så bra som hon önskade. Hon menar även att om man inte umgås mycket med svensktalande människor så lär man inte sig svenska så bra. Hon har anpassat sig till den svenska kulturen genom att fira jul och påsk exempelvis för att hennes barn lärde sig detta av sina kompisar. Och hon var väldigt öppen för nya saker som hon lärde sig i Sverige. Hon känner att Sverige är ett mer öppet land och man kan vara fri i sitt tänkande och i sina åsikter mer än vad man hade möjlighet i hemlandet. Hon menar att med flytten har hennes identitet förändrats till det bättre för att i hemlandet kände hon att hon var tvungen att följa sin religion i hemlighet medan här kan hon tala öppet om vilken religion hon tillhör utan att vara rädd för någon eller något. Men Suhair känner att hon följer sin religion här i Sverige mer än vad hon gjorde i Irak. För att hon har här i Sverige lättare att identifiera sig med sin religion än vad hon kunde i hemlandet. Antropologiprofessorn Karen I Leonard menar att många religiösa människor som immigrerar till ett annat land, tar med sig sin religion och dess ritualer och riter till det nya landet de har flyttat till. För att religionen och dess tro och utövningen av den är en form av människornas identitet. Det är så de identifierar sig, genom den religion de tillhör 50. När det gäller om det finns skillnader eller likheter mellan att utöva de religiösa riterna här som att utöva de i Irak så ansåg Suhair att det förekommer små skillnader och dessa är att i Irak fanns det en mendi, alltså en lokal där mandéerna kunde utöva de centrala riterna i året runt medan här i Sverige är man begränsad att utöva riterna enbart på sommaren på grund av klimatet. Det finns dock en mendi i Sandviken som man kan åka till om man vill. För de centrala riterna utövas ju vid rinnande vatten och här i Sverige kan man enbart göra det när det är varmt medan i Irak kunde man göra det när som helst under året. För där var det varmt året om. Men hon säger att nu håller mandéerna på att få tillåtelse att bygga en mendi även i Malmö. En annan viktig skillnad är även att nu när man utför riterna här i Sverige så är man inte rädd så som man var i hemlandet. I Irak var man alltid på sin vakt och inte lika trygg i utövningen för man var rädd att irakierna inte skulle tycka om det för de erkände inte att mandéerna var en religion utan de betraktade dem som ett orent folk som inte var ett bokens folk. Här är det annorlunda, här kan mandéerna vara ärliga med att berätta om sin religion 50 Karen I Leonard (2006)Immigrant Faiths, transforming religious life in America. 26

27 och att utöva alla centrala riter som man vill, för man är mer fria och har större möjligheter. När det gäller vad Suhair syn var på konvertering så tyckte hon inte att det var okej för att det är så hon har blivit inlärd av sina föräldrar och av de sina. Men hon tycker ändå att man kan ändra på detta för att det är en annan tid nu och i och med att religionen är i ständig förändring och utveckling och speciellt för att man inte bor i Irak så kan detta ändras med tiden och med den nya generationen. Men hon tror att religionen då kommer att dö ut. För det kanske inte är lika lätt att hålla kvar den religiösa tron om man konverterar ut och om andra konverterar in, men hon är ändå inte säker för det kan vara tvärtom. När det kommer till jämlikheten mellan män och kvinnor inom religionen så menar Suhair på att de är jämlika i teorin för att det är det som står i deras heliga bok Ginza rabba. Men när det kommer till praktiken så följs inte det teoretiska. Detta beror på var man bott och hur man anpassat sig till samhället man bott i. Som exempelvis att man bodde i Irak gjorde att man tog till sig de irakiska muslimska traditionerna för samhället var uppbyggt på ett sätt där män och kvinnor inte alls är jämlika. Och då lärde man sig att leva efter detta. Nu kan man se en tydligare jämlikhet mellan män och kvinnor inom mandeismen som är bosatta i Sverige för att samhället här är byggt på ett mer utvecklat sätt där jämlikheten är större och allt eftersom mandéerna har anpassat sig till den svenska kulturen så har de börjat bli mer jämlika så som religionen vill att man ska vara. Ghazwan Ghazwan är en 26- årig irakisk mandeisk troende man som kom till Sverige på sommaren den 13 september Han flyttade med sin familj ut från Irak på grund av krig, ekonomiska problem som härjade runt om i landet samt att hans familj ville flytta därifrån för länge sedan på grund av att de var förtryckta på grund av sin religion, men de hade inte möjlighet förrän Allt var nytt för honom här i Sverige, i början var det svårt att kunna anpassa sig till den svenska kulturen samtidigt som han var en ung irakisk tonåring med en mandeisk tro. Som alla andra unga mandéer så visste han inte hur han skulle förklara vad hans religion innebar eftersom han själv inte hade så mycket kunskap om religionen. När han blev lite äldre och började i gymnasiet så ändrades hans tankar kring religionen och sin religiösa tro, det var inte längre ett måste för honom att följa de olika traditionerna eller att närvara på de centrala riterna som man annars gjorde om man kunde i Irak. Han kände att hans religions-identitet har förändrats. Ghazwan 27

28 tyckte att när man kommer till ett nytt land så anpassar man sig till dess kultur automatiskt. Det blir som om man var halv svensk och halv irakier. Han ansåg att det är lika lätt att följa religionen i Irak och i Sverige, men att det finns en skillnad på hur man följer den. I Irak är det enklare att följa traditionerna och utföra riterna som till exempel att gifta sig när som helt under året samt även döpa sig så ofta man kunde. Medan här i Sverige så är det inte lika lätt på grund av klimatet och vad som är tillåtet och inte tillåtet. Han menade även att trots att det var svårt att följa religionen i Irak på grund av förtryck utav de andra religionerna så följde man det ändå i hemmet och blev lärd det föräldrarna kunde om religionen. När det gäller om han tar ledigt exempelvis för att utöva ritualen för karse (att stanna hemma i 36 timmar) nämner han att han inte gör det om det inte går. När det gäller vad han ansåg om olika frågor kring religionen så var det rätt blandade åsikter han hade. Han tyckte att det var bra att man inte fick konvertera ut från religionen men att man gärna skulle kunna ta in andra människor från andra religioner och accepterat att de kunde bli mandéer. Han tyckte att religionen redan är en liten minoritet och han vet att man inte får konvertera ut bara för att religionen inte ska splittras och bli mindre, men han tycker att i ett så modernt samhälle som vi nu lever i så borde man tänka lite mer öppet vad gäller just den frågan. Han menade också att han inte hade tyckt samma sak förr om han inte blivit påverkad utav den svenska kulturen sen han anpassat sig till den så gott han kunnat. Han menade även att den svenska kulturen drar en till att göra vissa saker som man innan inte kunde göra i hemlandet, som till exempel att gå på barer och dricka. Den svenska kulturen påverkar ens identitet väldigt mycket. Man ser sig själv både som en irakier med en mandeisk tro men som man inte följer så strikt samtidigt som man ser sig själv som en svensk i det svenska samhället. Han menade att man förändras genom tidens lopp, både ens tankar, ens tro och uppfattning om många olika saker. En annan fråga han besvarade handlade om män och kvinnor var jämlika inom mandeismen och vad hans syn var på detta. Han ansåg att även om män och kvinnor betraktas som jämlika inom religionen så är det svårt att få bort det arabiska inflytandet, att mannen har högre status än kvinnan och att kvinnan inte var värd lika mycket i Irak och detta beror dels på att den muslimska kulturen påverkar starkt och dels på att mannens roll är att försörja familjen och kvinnas att ta hand om hushåll och barn. Här i Sverige så är det ju annorlunda. Båda jobbar, och kvinnans roll blir större och tankarna påverkas utav det svenska samhället på hur man ska behandla kvinnan och man har samma rättigheter. Detta utvecklas och eftersom den svenska kulturen påverkar en väldigt mycket så tvingas vissa att acceptera att kvinnan och mannen har samma 28

29 rättigheter och är jämlika precis som religionen har sagt. Ghazwan betonade att om kvinnan var tvungen att vara oskuld innan äktenskap så borde även mannen vara det. För han ansåg att sådant skulle vara rättvist för båda parter som gifter sig. Ghazwan menar att man redan som barn blir man inlärd hur man skall vara, att en man skall bete sig på ett sätt och en kvinna på ett annat. Det är precis som det som nämnts ovan i teorin som Stier nämnde att barnen lever upp till omgivningens könsbundna förväntningar och försöker därför efterlikna de andra 51. Riad Riad är en 60- årig irakisk mandeisk utövande man som flyttade till Danmark 1980 och sedan till Sverige år Han flyttade på grund av att omständigheterna var svåra i Irak och han och hans föräldrar var förtryckta både på jobb och i skola av irakierna. De kunde inte riktigt berätta att de var mandéer bara för att irakierna ansåg att de var orena om de inte var muslimer. Riad berättar att han även minns att hans lågstadielärare behandlade honom och andra mandéer i hans klass annorlunda bara för att de inte var muslimer. De blev straffade fast de inte hade gjort något fel. Han berättar vidare att hans föräldrar var väldigt rädda och de levde i ständig otrygghet och det var inte enbart de, utan även resten av släkten och vänner i deras bekantskap kände likadant. Riad berättar att han känner till de centrala riterna dopet och äktenskapet och att han för första gången döpte sig i Danmark och inte i Irak. Han menar att omständigheterna var bättre utomlands än i förtryckta Irak. Han menar även att det är enklare att ta ledigt för att fira en viss högtid nu än vad det gjorde i Irak. När det gäller om det fanns skillnader och likheter mellan att utöva de centrala riterna här i Sverige och i hemlandet så finns det både skillnader och likheter. Dels tog det längre tid att utöva riterna i Irak för man var mer strikt och allt skulle gå i ordning och i exakta punkter och dels så var det ju för att de mandeiska prästerna då var mer strikta än de mandeiska prästerna som är bosatta i Sverige nu exempelvis. Och detta har ju med hur samhället man är bosatt i är uppbyggt. Exempelvis kunde det ta en hel dag att viga ett brudpar i Irak. I Sverige tar det cirka tre fyra timmar vilket också det är en lång tid. Riads religionsidentitet har förändrats till det bättre menar han, för att när han bodde i Irak kunde han inte lära känna religionen riktigt på grund av rädslan så när han bodde i Danmark lärde han känna religionen mer genom att lära sig mer om den, och han menar att han inte är väldigt religiös men han följer de olika traditionerna och 51 Jonas Stier (2003):

30 ritualerna som finns inom religionen. När någon frågar honom om hans religion känner han sig tryggare och säkrare när han berättar om vilken religion han tillhör och vad den innebär. Och han identifierar sig med sin religion och detta är för att precis som Stier nämnt att religionen formar ens identitet 52. När det kommer till frågan om män och kvinnor är jämlika inom mandeismen, så tycker Riad att det är så i teorin, men inte i praktiken. Och detta beror på vilket samhälle man var uppvuxen i och i detta fall i ett irakiskt samhälle som är präglat av muslimska lagar och regler. Som tyvärr gör att man inte riktigt kan följa religionens centrala fråga om jämlikhet mellan könen. Oskuldhetsfrågan ville Riad inte svara på. Och detta respekterades. Fortfarande har man tagit med sig alla traditioner ända tills nu att män och kvinnor inte känner sig jämlika inom mandeismen beror egentligen inte på religionen utan på att man fortfarande följer de traditioner man har följt i Irak. Det kommer bli en utveckling på det här genom åren och speciellt med de nya generationerna tror jag för man utvecklas ständigt och speciellt om man bor i ett samhälle som förändras och utvecklas som vi gör i Sverige exempelvis. Riad tyckte att man ska följa religionen när det gäller frågan om konventering. Han tyckte inte att det var okej att konventera ut eller in från religionen. Han menar på att det inte spelar någon större roll var man bor och på vilket sätt man anpassar sig till olika kulturer. Han menar på att det är hans personliga åsikt men att han vet att många inte tycker likadant. Han nämner även att man åtminstone kunde behålla denna regel. Eftersom den är en av de viktigaste reglerna inom religionen. Han betonade att religionen snarare dör ut om man tillåter andra att konvertera ut eller in. 52 Jonas Stier (2003): 70 30

31 7.Slutdiskussion Syftet med min uppsats var att ta reda på om mandéers religionsidentitet förändrats och påverkats efter flytten från hemlandet till ett land som Sverige. Alltså hur det förändras och påverkas efter att man anpassat sig till den svenska kulturen. Det har även varit min mening att ta reda på hur mandéerna förhåller sig till högtiderna och dess riter här i Sverige och om det finns några skillnader eller likheter mellan att utöva riterna här som de praktiserades i hemlandet. Syftet var även att ta reda på om det förekommer några skillnader och likheter mellan könen när det kommer till att utöva riterna både i hemlandet och här i Sverige. Jag gjorde ett medvetet urval när jag valde att intervjua fem personer varav en av dem är en högt uppsatt mandeisk präst, för att jag ville ha med både ett kvinnligt och ett manligt perspektiv på deras syn på mandeismen och dess riter. En av mina frågor belyste just ett genusperspektiv och detta fick jag fram genom att jag intervjuade två kvinnor och tre män. För jag kunde urskilja vissa likheter och vissa skillnader i deras svar gällande olika frågor som jag ställde som belyste vad de ansåg om ifall de tyckte att det var jämlikt mellan kvinnor och män inom mandeismen. Likheterna som jag hittade mellan kvinnorna jag intervjuade var att båda tyckte att det inte var jämlikt mellan män och kvinnor inom mandeismen, att det var så i teorin men inte riktigt i praktiken. De båda hade samma argument om att det berodde på att när man bodde i Irak så var man starkt influerad av samhället där. Att det alltså var svårt att praktisera teorin. Både Majada och Suhair tyckte att det såg annorlunda ut i Sverige. De kände att jämlikheten mellan män och kvinnor här var bättre och att det berodde på det svenska samhället. Mina båda manliga informanter tyckte precis som mina kvinnliga informanter att det stämde om att det var jämlikt i teorin eftersom mandeismen är en fredlig och jämlik religion. Både Riad och Ghazwan menade på att det berodde på att man var mycket påverkad och även inlärd att kvinnan stod under mannen i det irakiska samhället. För det var så det var präglat. De höll även med om att nu i Sverige lyste jämlikheten mer mellan män och kvinnor precis som det står inom mandeismen att det ska göra. Och att detta beror på att man anpassade sig till det svenska samhällets normer. Min slutsats från denna jämförelse som jag har gjort på mina kvinnliga och manliga informanter är att de alla fyra har bott i Sverige under många år och de har både gått i skola, jobbat och anpassat sig till den svenska kulturen och det svenska samhället. Det är detta inflytande som gör att de har ändrat synen när det gäller frågan om män och 31

32 kvinnor är jämlika inom mandeismen. Trots att det inom mandeismen är jämlikt mellan könen så kunde de inte praktisera det riktigt i sitt hemland eftersom samhället inte tillät det som det gör i detta fall i Sverige. Men att trots att man anpassar sig till samhället man lever i så kan det ta tid tills man ändrar sina tankar. Mönstret som jag kan ta fasta på är att mina fyra informanter håller med om att samhället präglar ens syn på olika faktorer ganska mycket. När det kommer till frågan om konvertering reagerade mina fem informanter lite olika. Riads åsikt var lika stark som prästens åsikt om att om man tillät konverteringen skulle religionen dö ut. Medan mina resterande informanter, Majada och Ghazwan menade på att det kanske var en fördel om man tillät att andra människor från andra religioner konverterade in för att få religionen att öka. Suhair höll också med Majada och Ghazwan men hon var mindre säker på sin åsikt än vad Majada och Ghazwan var. Jag tror att deras åsikter och syn på denna fråga kan bero på deras ålder, och på hur pass stort de är influerade av det svenska samhället. Det som skiljer sig mellan vad den mandeiska prästen Kais som jag intervjuade och mina resterande informanter var att Kais ansåg att man var jämlik både i teorin och i praktiken redan i sitt hemland. Han höll dock med om att den muslimska kulturen spelade en stor roll för dem och att de inte riktigt kunde följa allt religionen hänvisade om. Kais menade ändå att inom hemmet behandlades könen lika. De hade samma rättigheter och var lika värda. Detta kan jag relatera till min teori om genus som handlade om det som Elvin Nowak och Thomson nämnde att ett samhällssystem är strukturerat på ett sätt där männen är de överordnade och kvinnorna är underordnade. Det är precis det som Kais menar på att mandeiska män och kvinnor inte kunde vara jämlika i praktiken som religionen vill för att det irakiska samhället var strukturerat på det sätt som Elvin Nowak och Thomson tar upp 53. Men att de var det bakom stängda dörrar. Alltså inom hemmets ramar även om samhället och kulturen var formad på ett annat sätt än vad det är här i Sverige. I avsnittet introduktion till mandeismen, nämnde Jorun Buckley att familjen som bodde i USA som hon intervjuade hade berättat att de hade registrerat sina barn som muslimer i hemlandet för att de var rädda för att deras barn skulle behandlas orättvist på grund av sin religion. Detta mönster liknar mina informanters rädsla när de bodde i sitt hemland. De var ju rädda för att utöva sina riter och för att berätta vilken religion de tillhörde. Exempelvis som min ena informant Riad när han berättade om att hans lärare i hemlandet hade kallat honom och andra mandéer för orena just för att de inte var muslimer. 53 Ylva Elvin- Nowak & Helene Thompson (2003):

33 I teoridelen av denna uppsats refererar jag till Magdalena Nordin som menar att migrationen till ett annat land förde med sig lite svårigheter för de som flyttade. De som migrerade hade i början svårt med att anpassa sig och integreras i det nya samhället. Detta kunde jag se ett litet samband med när jag intervjuade mina informanter. Konverteringsfrågan kändes lite som det som Nordin menar på att man inte riktigt kan integreras med i det nya samhället som i detta fall i Sverige. Trots att jag kunde se att mina informanter har anpassat sig till det svenska samhället och att deras syn på sin religiösa identitet har förändrats så kunde jag inte riktigt se detta med just frågan om konvertering. Även om två av mina informanter tyckte att det kan vara positivt att konvertera ut eller in så tyckte ju de ändå att det på ett sätt var bra att den regeln även fortsättningsvis följs. För att koppla ihop min ena frågeställning om ifall de centrala riterna dopet och äktenskapet och andra mandeiska högtider utövas på samma sätt som de gjorde i hemlandet eller om de har förändrats på grund av migrationen till Sverige så fick jag som resultat fram att det utövas på lite olika sätt än vad det gjorde i hemlandet. I bilagan redogör jag till hur de centrala riterna utövas med hjälp av Ethel Drowers studie om mandeismen samt även med hjälp av intervjun jag hade med mandeiska prästen, föreläsningen som han höll i som jag var på år Jag ser ett samband med studien om riterna och berättandet från Kais Aidan samt mina resterande informanter när de berättar om att riterna utövas på samma sätt här men att det finns lite skillnader mellan hur de utövades där och hur de utövas här. En skillnad som spelar stor roll för de centrala riterna, dopet och äktenskapet är just att man inte kan utöva dessa ritualer när som helst under året här i Sverige och att detta beror på att klimatet i Sverige är kallare. För båda ritualerna utövas vid rinnande vatten utomhus. Resterande högtider utövas inte heller på samma sätt som i Irak, där var man mer strikt med högtidens ritualer än vad man är nu i Sverige, man utövar de mer sällan nu och en av orsakerna kan vara att man anpassar sig till de svenska traditionerna istället. Kais däremot utövade alla ritualer på samma sätt som i hemlandet bortsett från de ritualer som har med rinnande vatten att göra. Detta gör även Riad, däremot gör inte resterande informanter det. Detta kan bero på åldern och på hur väl man anpassat sig till det svenska samhället och till dess kultur och tradition. Samt även på hur ens religiösa identitet förändrats eller inte. Alla mina informanters religiösa identitet har på ett eller annat sätt förändrats. Även om förändringen är i mindre utsträckning för några av dem än andra. 33

34 När det gäller bilagan i min uppsats där jag redogjorde för de centrala riterna och för högtiderna kunde jag hitta en likhet mellan vad prästen och mina resterande informanter berättade om huruvida de utövade ritualerna här i Sverige och i hemlandet. Sambandet mellan Kais och resterande informanters svar på en av mina frågeställningar som handlade om ifall ritualerna utövas på samma sätt här som i hemlandet och om de har förändrats var att allas svar var att det var svårt att utöva ritualerna på samma sätt som i hemlandet och mycket berodde på klimatet. Men även på att ens religiösa identitet förändrats efter anpassningen till det svenska samhället. Även om allas religiösa identitet förändrats på olika sätt så tycker jag ändå att mönstret mellan mina informanter är ganska lika även om skillnader uppstår. Prästen utövar många av riterna precis på samma sätt som i Irak, och han tar även ledigt från sitt jobb för att exempelvis utöva ritualen av högtiden karse. Detta skiljer sig mellan mina tre andra informanter, de tar exempelvis inte ledigt från sitt jobb bara för att det är karse. Förr gjorde man det i större utsträckning än vad man gör nu. Riad däremot tyckte att det var enklare att utföra de mandeiska ritualerna nu än förr. Min tredje frågeställning handlade om ifall det förekom några skillnader och likheter mellan könen och hur dessa i så fall såg ut och slutsatsen vad gäller det kan jag koppla till det som Elvin Nowak och Thomson nämnde, att männen är de överordnade och kvinnor är de underordnade. Detta kan man även se mellan männen och kvinnorna inom mandeismen. Även om mina informanter betonade att detta har ändrats betydligt och fortfarande håller på att förändras, kan jag ändå se skillnader mellan hur mina manliga och mina kvinnliga informanter svarade om just frågan ifall män och kvinnor var jämlika inom religionen. Kvinnorna ansåg att de var det och männen likaså men att det fortfarande finns vissa ojämlikheter mellan dem och att detta berodde mycket på etableringen i det irakiska samhället där mannen just var den överordnade och kvinnan den underordnade. Kais nämnde att kvinnor och män var jämlika inom religionen och att detta visades mycket i hemmen även om man bodde i Irak. Det är precis som Novak och Thomson menar att kvinnan inte är så maktlös och underordnad som i många andra kulturer och tider 54. Det finns inga stora skillnader mellan hur en kvinna och hur en man utövar de olika ritualerna. Det som gäller för kvinnan gäller för mannen och tvärtom. Däremot finns det vissa regler som skiljer sig för en kvinna och för en man. Det är att som kvinna inom mandeismen och i samband med äktenskap måste en kvinna vara oskuld, det måste i och för sig även mannen vara, men en kvinna som inte är oskuld får inte vigas av prästen om inte mannen som hon ska gifta sig med godkänner att bli gift med henne 54 Nowak & Thomson (2003):

35 även om hon inte är oskuld. En man som inte är oskuld kan ändå få gifta sig. Här behöver inte någon kvinna eller präst godkänna om han får eller inte får gifta sig. Mandéerna menar att på kvinnan syns det om hon är oskuld eller inte och på en man kan man inte se om han är oskuld eller inte. Detta anses vara mycket orättvist och visar på en stor ojämlikhet mellan könen just på grund av sitt kön. Även om religionen belyser att kvinnan är det viktigaste i religionen och att både män och kvinnor är jämlika drar jag slutsatsen att så inte är fallet i alla frågor. Detta kan jag konstatera enbart från ritualen som en mandeisk kvinna och en mandeisk man behöver genomgå för att få gifta sig. Kvinnan har inte samma möjlighet som mannen. Är hon inte oskuld och inte godkänns av mannen som hon skall gifta sig med även ifall hon inte är oskuld får hon inte gifta sig. Även om hon skulle godkännas av sin man kommer prästen att viga henne som en icke oskuld kvinna. Prästen betonade att det var viktigt för både män och kvinnor att vara oskuld innan äktenskap. Även Ghazwan konstaterade det. Suhair tyckte precis som prästen även om det sades på olika sätt och på ett mer indirekt sätt att det var orättvist för hur kvinnor och män förhåller sig till frågan om oskuld och att detta kan förändras. Majadas åsikt skilde sig inte från de andra men hon menade på att detta kan vara en av orsakerna till att många mandéer väljer att konvertera från religionen. Riad ville inte besvara frågan och jag tror att det beror på att han inte ville yttra sin åsikt i denna uppsats, vilket respekterades. Är en man omskuren får han absolut inte gifta sig med någon mandeisk kvinna. Det spelar ingen roll om kvinnan ändå godkänner det. En man som är omskuren inom mandeismen får under inga omständigheter gifta sig. Här dras slutsatsen att kvinnan har det lite lättare, eller hur man nu vill se på det, än mannen när det gäller om hon är oskuld eller inte. Här kan i alla fall en man hävda att han ändå vill ha henne men om en man är omskuren, kan inte kvinnan hävda att hon ändå vill ha honom för han kommer ändå inte vigas av någon mandeisk präst. Slutligen är mandeismen en gnostisk religion som har sitt ursprung i Irak och Iran och vars utövare på grund av förtryck, krig och förföljelse migrerat runt om i världen och till Sverige. Flytten har varit positiv för de flesta mandéerna eftersom många har anpassat sig till ett nytt land, till dess språk och till dess nya kultur. Detta har bidragit till att mandéerna har blivit påverkade i sin religiösa identitet och själva religionen har påverkats och är i ständig förändring och utveckling. I denna uppsats har jag undersökt hur fem mandeers identitet förändrats efter flytten till Sverige, på vilket sätt de utövar de centrala riterna och vad en jämförelse mellan kvinnors och mäns förhållningssätt till religionen visar, samt om migrationen påverkar mandernas syn på sin religiösa identitet och den genusordning de har socialiserats in i. 35

36 Min utgångspunkt var mina halvstrukturerade intervjuer med mandéerna och en bred teoretisk diskussion som handlade om identitet, genus och migration. Dopet och äktenskapet är mandeismernas viktigaste ritualer och med denna uppsats har jag fått reda på hur dessa riter utövas här i Sverige och jämfört det med hur de har utövats i hemlandet, jag har även fått reda på vad som anses vara det viktigaste inom dessa riter som man har försökt behålla trots flytten till ett annat land. Några av mandéerna som jag intervjuade var religiösa och andra var det inte. Det som de hade gemensamt vare sig de var religiösa eller inte var att alla ansåg att riterna dopet och äktenskapet var de viktigaste inom religionen och man försökte trots svårigheter i ett annat land att utöva dem nästan som i hemlandet men mer anpassat. Prästen Kais berättade att religionen är i ständig förändring och utveckling och detta konstaterar jag är för att allt fler inte utövar riterna på exakt samma sätt som man gjorde förr i sitt hemland. Det som också hade varit intressant och relevant att undersöka vidare efter denna uppsats är mandeiska ungdomarnas syn på mandeismen och dess riter. Jag hade velat veta vad mandeiska ungdomar från 13 år och uppåt tycker och tänker om en gnostisk religion som mandeismen som har dessa regler kring konvertering och äktenskapritualerna som har varit centralt i denna uppsats. Tycker de att det är rätt att man enbart får gifta sig med någon från samma religion? Vad tycker de om konverteringsfrågan? Vad anser de vara rätt och fel för en kvinna och för en man? Hur påverkas deras identitet av religionen? Vad kan de egentligen om religionen? Dessa frågor hade kunnat vara en primär forskningsbas om man vill forska vidare om mandeismen. 36

37 8. Källförteckning Litteraturförteckning Al-Haydar, Diar, Mandeismen: de sista gnostikerna, Johannes Döparens lärljungar, Nya Doxa, Nora, 2012 Buckley, Jorunn Jacobsen, The Mandaeans Ancient Texts and Modern People, Oxford University Press, New York, 2002 Buckley, Jorunn Jacobsen, The great stem of souls: reconstructing Mandaean history, Gorgias Press, [Piscataway, N.J.], 2005 Connell, Raewyn, Om genus, 2., utvidgade och omarb. uppl., Daidalos, Göteborg, 2009 Drower, Ethel Stefana, The Mandaeans of Iraq and Iran: their cults, customs, magic legends, and folklore, Oxford, 1937 Elvin-Nowak, Ylva & Thomsson, Heléne, Att göra kön: om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män, Bonnier, Stockholm, 2003 Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag, Barn- och ungdomspsykologi, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2001 Grimes, Ronald L., Deeply into the bone: re-inventing rites of passage, Univ. of California Press, Berkeley, Calif., 2000 Hornborg, Anne-Christine, Ritualer: teorier och tillämpning, Studentlitteratur, Lund, 2005 Irigaray, Luce, Könsskillnadens etik och andra texter, B. Östlings bokförl. Symposion, Stockholm, 1994 Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund, 1997 Leonard, Karen Isaksen, Stepick, Alex, Vaquez, Manuel A. & Holdaway, Jennifer (red.), Immigrant faiths: transforming religious life in America, AltaMira Press, Walnut Creek, CA, 2005 Lupieri, Edmondo, The Mandaeans: the last gnostics, W.B. Eerdmans, Grand Rapids, Mich., 2002 May, Tim, Samhällsvetenskaplig forskning, Studentlitteratur, Lund, 2001 Nordin, Magdalena, Religiositet bland migranter: Sverige-chilenares förhållande till religion och samfund, Centrum för teologi och religionsvetenskap, Univ., Diss. Lund : Univ., 2004,Lund,

38 Segelberg, Eric., Mas bu ta : studies in the ritual of the Mandaean baptism, [s.n.], Diss. Uppsala.,Uppsala, 1958 Sky, Jeanette, Genus och religion, Natur & kultur, Stockholm, Stier, Jonas, Identitet: människans gåtfulla porträtt, Studentlitteratur, Lund, 2003 Thurén, Torsten, Källkritik, 2., [rev. och utök.] uppl., Liber, Stockholm, 2005 Thurén, Torsten, Vetenskapsteori för nybörjare, 2., [omarb.] uppl., Liber, Stockholm, 2007 Artiklar Bava, Sophie, Migration, religious studies in France: evolving toward a religious anthropology of movement. (hämtad ) Jepsen, David J, Old fashioned revival, religion, migration, and a new identity for the pacific northwest at midtwentieth century. (hämtad ) Internetkällor Nationalencyklopedin, hämtad mandeism, Nationalencyklopedin, hämtad ritual, 38

39 9. Bilaga Mandeismen Mandeismen är en så kallad gnostisk religion som vuxit fram som en tradition precis som gamla testamentet. I sina äldsta skikt härrör den från senantiken och innehåller judiska, kristna, babyloniska och iranska element" 55. Mandeismen har ungefär hundra tusen anhängare runt om i världen, främst i Irak, Iran och Sverige. De har Manda d Haje som frälsare som är enligt mandeismen en ängel som sändes till jorden för att erbjuda människan den insikt som kan befria själen från fångenskapen i materien och återföra den till dess ursprung i den himmelska ljusvärlden. Ordet mandeismen kommer ursprungligen från ängeln Manda d Haje som betyder renhetens träd 56. Majoriteten av mandéerna tror på en enda gud precis som judar, muslimer och kristna gör. De får inte tilltala gud vid namn utan säger bara Allah som betyder gud på arabiska. De tror även på änglar och astrologi. De viktigaste änglarna är Manda d Haje och Gabriel. De anser att Adam är deras första profet och att Johannes döparen är deras sista och centrala profet, när Johannes döparen föddes i Jerusalem fanns religionen alltså redan där. Man vet inte exakt när Johannes döparen föddes men troligtvis så föddes han några år innan Jesus Kristus, eftersom det var Johannes döparen som döpte Jesus i det rinnande vattnet när Jesus ville få bort sina synder 57. Mandéerna var förtryckta och förföljda redan under romarriket av både romare och judar, eftersom dessa ansåg att religionen var falsk och oren. Då tvingades mandéerna fly för sina liv för att inom mandeismen vägrar man att slåss eller döda även om man känner sig hotad, så istället väljer man att fly. Väldigt många mandéer flyttade från Irak för att de även där kände sig förtryckta och förföljda av de muslimska irakierna just på grund av att de tillhör en annan religion. De flydde dock även på grund av krig 58. Inom mandeismen är den ljusa världen en beteckning på paradiset och den mörka världen helvetet. Mandéerna tror på att när man dör är själen den som ska bedömas om den skall gå till den mörka världen eller till den ljusa världen. Bedömningen går ut på att om man har fler goda handlingar än onda så hamnar man i den ljusa världen, är det tvärtom hamnar man i den mörka världen 59. Det är alltså själen som är viktigast inom mandeismen och inte kroppen. Kroppen är lånad och man får inte ändra någonting med den så som att tatuera sig, klippa håret/skägget och pierca sig. Inom mandeismen är män och kvinnor jämlika i alla frågor. Kvinnan har en stor roll inom mandeismen och utan kvinnan överlever inte mandeismen för det är kvinnan som med hjälp av Drower (2002) : Kais Aidan föreläsning 24/ Drower (2002): Drower (2002):

40 mannen skapar ett nytt liv. Det är kvinnan som är den viktiga kärnan inom religionen. Även barnen som föds ärver moderns efternamn eftersom det är hon som är den viktiga och inte mannen. För det är kvinnan som befruktas och som bär på det nya livet som skall födas till jorden. Mandeismens symbol kallas för darfash som symboliserar livet och renheten. Symbolen påminner mycket om kristendomens kors men det som skiljer darfash från de kristnas kors är det vita linnet som hänger på korset som man kan se på bilden nedan, detta vita symboliserar renheten då färgen vitt symboliserar renhet. Det gröna som är på toppen är gröna blad på arabiska kallas dessa för yas som växer i Irak och Iran. Dessa symboliserar livet. FIGUR 1. MANDEISKA SYMBOLEN, DARFASH Mandeismen är en ritualistisk religion, vilket innebär att ritualerna och ceremonierna består av kärnan i dess utövande. Alla de rituella mandeiska handlingarna är en så kallad befrielseprocess som försäkrar själens frälsning och dess återvändande till det ursprungliga hemmet. Ritualerna fyller ingen innebörd om inte de utförs på rätt sätt 60. Mandeismens centrala riter är dopet och äktenskapet. Både dopet och äktenskapet sker vid rinnande vatten. Allt som mandeismen går ut på är rinnande vatten. Eftersom vattnet symboliserar inte bara livet utan är livet 61. Högtiderna som finns inom mandeismen är Kensho Zahli, Panje och Defet yamane. Det finns flera små högtider men dessa tre är de mest betydelsefulla och stora högtiderna som utövas inom religionen Högtidens ritualer Kensho Zahli Kensho Zahli kallas högtiden som motsvarar nyårsafton. Denna sker under augusti månad. Under denna dag har man som ritual att slakta får och någon sorts fågel och bröd bakas. Speciella små söta kakor bakas också under denna dag och dessa kallas för kleyga, de innehåller dadlar och på degen märker man med ett kors. Även annan mat tillagas. Man fyller även vatten 60 Al- Haydar, Diar, Mandeismen, de sista gnostikerna, (2012): Drower (2002):

41 från kranen och lägger i bunkar eller flaskor som ska räcka i 36 timmar. Hela dagen går åt att förbereda mat, och annat som skall räcka i 36 timmar. Prästerna ägnar dagen åt att döpa sig men innan solen går ner måste de vara hemma. Alla mandéer, män, kvinnor och barn måste innan solnedgången ha duschat för att det symboliserar att man är ren för man får inte duscha efter att solen har gått ner. För man får inte använda kranen 62. Varför man måste stanna hemma i 36 timmar (detta kallas för karse") och fira med att äta mat med familj och släkt är för att under dessa 36 timmar är alla änglar som mandéerna tror på inte längre på jorden och vaktar en för under karse är alla änglar uppe i himmeln och samtalar med gud. Efter 36 timmar kommer dagen som kallas för Kensho Zahli som är nyårsafton och det är på den dagen som man får gå ut och hälsa på alla sina vänner och släktingar och fira att det nya året har börjat. Det är även då änglarna är tillbaka på jorden och man är beskyddad och kan gå ut 63. Då brukar man även fira nyårsdagen med att barnen får gåvor från deras föräldrar och mor och farföräldrar. Man måste avhålla sig från att äta kött i 15 dagar där de 36 timmarna är inräknade i de 15 dagarna. Att inte äta kött kallas för embatalat. Under dessa 15 dagar får man inte gifta sig. Man måste antingen göra det en vecka innan Kensho Zahli börjar eller när dessa 15 dagar är slut. Under karse får man heller inte ha sexuellt umgänge. Alltså under dessa 36 timmar skall man avhålla sig från sex. Varför detta är så har ingen förklaring men detta har prästerna sagt och detta skall följas sen om detta verkligen följs eller inte det vet man inte 64. Under dessa 36 timmar får man heller inte sova med undantag för barnen då de inte kan hjälpa att inte kunna hålla sig vakna. Varför man skall vara vaken är för att man tror att om man sover under dessa timmar kommer onda själar att komma på en och detta är ytterst farligt Panja Panja är en religiös festival och under denna högtid åkte många mandéer som bodde långt ifrån där prästerna bor för att bli döpta. De ägnar även dagen till att grilla fisk för att minnas alla döda i släkten. Ritualen innebär att man nämner deras namn och ber en bön för dem innan man börjar måltiden och man får de dödas välsignelse Defet yamane Defet yamane är en högtid som firar den första profeten Adams dop. Denna ritual sker under en dag på sommaren och på denna dag samlas alla mandéer för att bli döpta. Om man döper sig på denna dag motsvarar det alla gånger man döpt sig under året. Och det räknas som att man har döpt sig ungefär 60 gånger. Dagen efter får man inte slakta några djur och i fem dagar ska man avhålla sig från att äta kött då detta inte anses som rent under denna högtid Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002):

42 Dop (mesbuta) Dopet på mandeiska kallas för mesbuta och är den viktigaste centrala riten inom mandeismen. De tre ovan nämnda högtiderna har alla samband med att döpa sig. Rinnande vatten som kallas för yardana symboliserar livet och renheten. Att döpa sig är en av mandéernas viktigaste regler. Enligt mandeismen renas själen från alla synder när man döper sig. Det är därför bra att döpa sig flera gånger om året så att man blir helt fri från synder. När man döper sig så har man på sig vita kläder, det är som en lång klänning som både män och kvinnor har, det kallas för resta. Varför det är vitt är för att den vita färgen symboliserar renhet, godhet, ljuset och ärlighet och kan liknas med darfash som också har samma symbolik. FIGUR 2 MANDEISKT DOP När man döps försvinner alla synder man begått. Att döpa sig är därför viktigt för att man kan göra sig fri alla synder man begår under livet. Dopet renar kroppen och själen 67. Innan man döper sig tar både kvinnor, män och barn på sig resta och prästen ger alla kvinnor, män och barn varsin ring, en myrtenkrona som man skall ha på sin högra hands lillfinger under hela dopet. Denna ring symboliserar livet. Allt som är grönt symboliserar liv och allt som är vitt symboliserar renhet 68. Dopritualen går till på så sätt att den mandeiska prästen står i floden och männen eller kvinnorna står i kö och en efter en går ner där prästen står, han räcker handen till dem och ställer sig bredvid dem, sedan läser han några verser utantill som har med dop att göra ur den heliga boken Ginza rabba. Därefter dricker kvinnan eller mannen vatten ur prästens hand och man upprepar vissa ord som prästen betonar sedan går man från prästens vänstra sida till den högra, detta symboliserar människans förflyttning från den onda sidan till den goda. Ingen får röra den som precis har döpt sig, och råkar den döpte röra vid någon som inte döpt sig så måste denna döpas om igen 69. För att under denna ritual så anses den som döps mer ren än den som inte döps. Yardana (rinnande vatten) är heligt inom mandeismen för att det inte bara renar kroppen och själen utan det betraktas som livet själv. Vattnet bidrar även till att befrukta kvinnan och göra henne gravid med den mannen som hon skall gifta sig med. Det är alltså med hjälp av vattnet som man blir fertil. Inom dopet får man dricka vatten av prästen efter att han läst några verser utantill. Detta vatten som man dricker symboliserar att man ska bli fruktsam. Både 67 Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002):101 42

43 mannen och kvinnan dricker detta. Denna symbolik kommer från berättelsen om Johannes döparen. Johannes far och mor, Zakaria och Elisabeth hade inga barn och de var gamla, men så drack Elisabeth vatten som en ängel gav henne av det heliga yardana och hon blev gravid med Johannes 70. Den mandeiska rituella ceremoniella rengöringen är av tre steg. Den första kallas för rishama, denna skall man göra varje dag och ingen präst behövs under denna ceremoni. Man skall göra det dagligen och detta går ut på att man tvättar sina fötter och sina armar ända fram till armbågen och sedan ber man för sig själv och önskar välmående till sin familj och släkt. Detta sker vid rinnande vatten 71. Det andra steget av rengöring kallas för tamasha och sker via rinnande vatten och denna innebär en fullständig trippel nedsänkning i vattnet. Denna sker också utan någon präst. Alla kvinnor måste göra det andra steget av rengöring efter att menstruationen är slut och även efter att man har fött barn. Denna ritual rengör alltså kroppen. Tamasha görs även efter att man har rört vid en död person. Har man sänkt sig i vattnet tre gånger innebär det att man är ren och färdig med ritualen 72. Det tredje steget kallas för masbuta som betyder fullt dop. Detta i sin tur innebär att man skall döpa sig av en präst (detta får inte göras på egen hand) och skall göras varje söndag och vid varje högtid. Denna görs för att ta bort alla synder man begått, om man har rört vid en död människa, eller om man har varit sjuk, eller bara för att man vill ha en välsignelse och en ny början. När prästen döper dessa mäniskor tas alla synder bort och han välsignar dem Äktenskap Ett mandeiskt äktenskap sker precis som dopet vid rinnande vatten och utförs av en mandeisk präst. Inom mandeismen så måste man gifta sig, även de religiösa prästerna måste gifta sig. Man blir redan som liten inlärd att man skall gifta sig när man blir vuxen och att det måste vara med en från samma religion. Som mandéer får man enbart gifta sig med en annan mandéer. Man får inte konvertera in eller ut från religionen och ingen får komma in i religionen om man inte föds som mandéer. Sker äktenskap med någon från en annan religion så blir denna person utesluten från religionen och det blir upp till familjen att bestämma om de vill utesluta personen från familjen eller acceptera den. Det är mycket sällan som föräldrar accepterar att sin dotter eller son gifter sig med någon från en annan religion 74. Det får inte förekomma någon skilsmässa hos dem som tillhör den mandeiska religionen. Varför det inte får förekomma någon skilsmässa är för att den mandeiska uppfattningen om äktenskap innebär att det är ett gudomligt förbund mellan man och kvinna för hela livet genom troheten till varandra. Det är därför det är oupplösligt 75. Att ingå äktenskap med sin kusin är mycket vanligt inom mandeismen Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002): Drower (2002): Föresläsning med Kais Aidan den Malmö 75 Diar Al- Haydar, Mandeismen, de sista gnostikerna, Johannes döparens lärljungar (2012):

44 Det är inte tillåtet att ha sexuellt umgänge innan äktenskap. Detta gäller för både män och kvinnor inom mandeismen. Man måste alltså vara oskuld för att kunna gifta sig. Är en kvinna inte oskuld innan äktenskap så får hon inte gifta sig men om mannen som hon ska gifta sig med ändå vill gifta sig med henne så får hon gifta sig men då kommer prästen att viga henne som en icke oskuld kvinna. En man som inte är oskuld får heller inte gifta sig, men på en man kan man inte se om han är oskuld eller inte men det kan man se på en kvinna. Det är heller inte tillåtet för en man att ingå ett mandeiskt äktenskap om han är omskärd. För inom mandeismen får en man inte omskäras. Skulle en man vara omskärd så får han under inga omständigheter ingå ett mandeiskt äktenskap, det spelar heller ingen roll om kvinnan godkänner honom, för prästen kommer aldrig godkänna det. Varför detta är så strikt inom mandeismen är för att inom mandeismen tror man på att kroppen är lånad, och man får inte göra något med den. Det är själen som vandrar vidare efter ens död. Därför får man inte göra något med sin kropp så som att pierca sig, klippa håret, tatuera sig, omskära sig, och ha sexuellt umgänge med någon innan äktenskap. Äktenskapet är heligt, och därför bör man värna om sin kropp 77. Godkänns ett äktenskap av prästen så går äktenskapets ritual till på så sätt att brudparet döps innan vigselceremonin tillsammans, syftet med denna ritual är att rena paret fysiskt och själsligt samtidigt som båda är klädda i den vita restan. Denna ritual kallas för mahar. Mahar symboliserar partnerskapets nya hem, deras gemensamma liv och skapandet av nytt liv. Vigselceremonin genomförs självklart under närvaro av präster och vittnen samt släkt och familj. Det är som en glädje- ritual som visar att äktenskapet är ett heligt förbund mellan en man och en kvinna. Efteråt har man bokat en lokal och anordnat en stor bröllopsfest för familj, släkt och vänner. Bröllopsfesten kan antingen ske innan själva mahar eller efter. Vanligtvis sker mahar dagen efter bröllopsfesten. FIGUR 3 MANDEISKT BRÖLLOP 77 Föresläsning med Kais Aidan den Malmö 44