orna vars smidiga skinn har format sig efter mina fötter. Jag drar på mig byxor och en skjorta, stoppar in min långa mörka fläta under en mössa och

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "orna vars smidiga skinn har format sig efter mina fötter. Jag drar på mig byxor och en skjorta, stoppar in min långa mörka fläta under en mössa och"

Transkript

1 k a p i t e l 1 N är jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens sträva kanvasöverdrag. Hon har nog haft mardrömmar och lagt sig hos mor. Så är det förstås. Det är ju slåtterdag i dag. Jag lyfter huvudet och lutar hakan mot handen. Rummet är så pass ljust att jag ser dem. Min lillasyster Prim ligger ihopkrupen med ryggen mot mors mage och de har kinderna tätt ihop. I sömnen ser mor yngre ut, sliten, men inte så missmodig. Prims ansikte är fräscht som en daggdroppe, hon är lika söt som gullvivan hon är uppkallad efter. Mor lär visst också ha varit vacker en gång i tiden, har jag hört. På vakt vid Prims knä sitter världens fulaste katt. Nosen är intryckt, halva ena örat är borta och ögonen har samma färg som ruttnande squash. Prim döpte honom till Smörblomma och hävdade bestämt att den smutsgula pälsen liknade den klargula blomman. Han hatar mig. I alla fall misstror han mig. Trots att det är flera år sedan tror jag att han fortfarande minns mina försök att dränka honom i en hink. Prim kom hemsläpande med en mager kattunge med magen svullen av mask och pälsen full av löss och det sista jag behövde just då var ännu en mun att mätta. Men Prim tiggde och bad, hon till och med grät, så jag fick ge mig. Så småningom blev det bra med katten. Mamma lyckades befria honom från all ohyra och han är född till musjägare. Då och då fångar han till och med en råtta. Ibland när jag slaktar ett jaktbyte ger jag inälvorna till Smörblomma. Han har slutat fräsa åt mig. Inälvor. Inget fräsande. Det är så nära kärlek vi någonsin kommer. Jag slänger benen över sängkanten och sticker fötterna i jägarkäng

2 orna vars smidiga skinn har format sig efter mina fötter. Jag drar på mig byxor och en skjorta, stoppar in min långa mörka fläta under en mössa och greppar min samlarsäck. Under en träskål på bordet, i skydd för hungriga råttor och katter, står en perfekt liten getost inslagen i basilikablad. Det är Prims present till mig på slåtterdagen. Jag lägger försiktigt osten i fickan medan jag smyger ut genom dörren. Vår del av Distrikt 12 kallas Sömmen. Vid den här tiden på dygnet brukar det krylla av kolgruvearbetare på väg till morgonskiftet; män och kvinnor med uppdragna axlar och svullna knogar. De flesta har sedan länge gett upp försöken att skrubba bort koldammet från sina spruckna naglar och fårade, magra ansikten. Men i dag är de svarta, kolstybbstäckta gatorna tomma och de låga grå husens fönsterluckor stängda. Slåttern äger inte rum förrän klockan två. Lika bra att ta sovmorgon. Om man kan. Vårt hus ligger i bortersta änden av Sömmen. Jag behöver bara passera några grindar för att komma till det skräpiga fält som kalllas Ängen. Ett högt gallerstängsel, krönt med rullad taggtråd, skiljer Ängen från Skogen och inhägnar faktiskt hela Distrikt 12. Teoretiskt sett ska stängslet vara strömförande dygnet runt för att skrämma bort rovdjuren i skogen från våra gator förr brukade flockar av vilda hundar, ensamma pumor och björnar sätta skräck i folk. Men i praktiken har vi tur om vi får två eller tre timmars elektricitet under kvällarna och därför är det oftast ofarligt att vidröra stängslet. Trots det tar jag mig alltid tid att lyssna efter surrandet som betyder att elektriciteten är påslagen. Just nu är det knäpptyst. Dold bakom ett buskage lägger jag mig platt på mage och glider genom en halvmeterlång glipa som har funnits i flera år. Stängslet har flera andra svaga punkter, men den här är så nära vårt hus att jag nästan alltid går till skogs här. Så snart jag är inne bland träden tar jag fram en båge och ett koger med pilar från en ihålig stock. Oavsett om stängslet är strömförande eller ej, så har det sett till att inga köttätande rovdjur besöker Distrikt 12. Ute i skogen får de härja fritt och där finns även andra otrevligheter som giftormar och rabiessmittade djur. Dessutom finns det inga

3 egentliga stigar att följa. Men det finns mat om man vet hur man ska hitta den. Min far visste, och han lärde mig innan han blev sprängd i småbitar vid en gruvexplosion. Det fanns inte ens något kvar att begrava. Jag var elva då. Fem år efteråt vaknar jag fortfarande av att jag skriker åt honom att springa. Trots att det är olagligt att gå ut i skogen och straffet för tjuvskytte är hårt, skulle långt fler ta risken om de bara hade vapen. De flesta är inte djärva nog att våga sig ut med bara en kniv. Min båge är en raritet. Far slöjdade den och några till som jag håller noggrant gömda i skogen, omsorgsfullt insvepta i vattentäta omslag. Han hade kunnat tjäna bra med pengar på att sälja dem, men om han ertappats skulle han ha blivit offentligt avrättad för anstiftan till uppror. De flesta av fredsväktarna ser genom fingrarna med de få av oss som jagar, eftersom de tycker lika mycket om färskt kött som alla andra. Faktum är att de är bland våra bästa kunder. Blotta misstanken att någon försökte sig på att beväpna folk i Sömmen skulle leda till sträng bestraffning. Om höstarna brukar det alltid vara ett fåtal modiga själar som smyger sig ut i skogen för att plocka äpplen, men aldrig längre bort än att de har Ängen inom synhåll. De håller sig alltid så pass nära stängslet att de kan springa tillbaka till tryggheten i Distrikt 12 om någon fara dyker upp. «Distrikt 12 här kan du svälta ihjäl i trygghet», muttrar jag. Sedan sneglar jag hastigt över axeln. Till och med här, mitt ute i ingenstans, är man orolig för att bli avlyssnad. När jag var yngre brukade jag skrämma livet ur mor med de saker jag kunde kasta ur mig om Distrikt 12 och om människorna som styr våra liv i vårt lands avlägsna huvudstad. Så småningom förstod jag att detta bara gav oss mer problem. Alltså lärde jag mig att hålla tungan i styr och alltid se så likgiltig ut att ingen någonsin kunde läsa mina tankar. I skolan var jag flitig och tystlåten. På den officiella marknadsplatsen småpratade jag artigt. På Hällen, den svarta marknaden där jag har mina största inkomster, öppnar jag sällan munnen för att prata om annat än handeln. Också hemma, där jag inte är särskilt

4 trevlig, undviker jag att diskutera känsliga ämnen. Som slåtterdagen, matbristen eller Hungerspelen. Tänk om Prim skulle upprepa mina ord! Hur skulle det gå för oss då? I skogen väntar Gale, den ende jag kan vara mig själv tillsammans med. Jag känner hur mina ansiktsmuskler slappnar av, hur jag ökar takten medan jag går uppför kullarna till vår mötesplats, en klipphylla med utsikt över en dal. Ett snår bärbuskar skyddar klippan från oönskad insyn. När jag får syn på honom börjar jag le. Gale säger att jag aldrig ler, utom i skogen. «Hallå där, Katta», säger Gale. Mitt riktiga namn är Katniss, men när jag sa det till honom första gången viskade jag så svagt att han trodde att jag bara sa Katt. När sedan ett tokigt lodjur började följa efter mig i skogen för att få godbitar blev Katta Gales officiella smeknamn på mig. Till slut blev jag tvungen att döda lokatten eftersom den skrämde bort viltet för mig. Jag ångrade det nästan, för den var inget dåligt sällskap. Men jag fick ett rätt bra pris för skinnet. «Titta, vad jag har skjutit!» Gale håller upp ett bröd med en pil i och jag skrattar. Det är riktigt bageribröd, inte den sortens platta, kompakta bröd som vi bakar hemma av våra spannmålsransoner. Jag tar det i mina händer, drar ut pilen och håller hålet i skorpan mot näsan. Doften jag andas in får det att vattnas i munnen på mig. Fint bröd som det här är för särskilda tillfällen. «Mm, det är fortfarande varmt», säger jag. Han måste ha varit vid bageriet i gryningen och bytt sig till det. «Vad kostade det dig?» «Bara en ekorre. Jag tror gubben kände sig sentimental i morse», säger Gale. «Han önskade mig till och med lycka till.» «Alla känner väl lite extra samhörighet en sån här dag», säger jag men bryr mig inte ens om att himla med ögonen. «Prim har gjort en ost åt oss.» Jag tar fram den. Hans uppsyn ljusnar när han får se godsaken. «Tack, Prim. Vi får ju en riktig festmåltid.» Plötsligt lägger han sig till med huvudstadsdialekten och imiterar Effie Trinket, den maniskt optimistiska kvinna som anländer en gång om året för att läsa upp namnen vid

5 slåttern: «Oj, men jag har ju glömt att säga: Glatt hungerspel på dig!» Han plockar några björnbär från buskarna omkring oss. «Och må oddsen» Han kastar ett bär i en hög båge mot mig. Jag fångar det i munnen och krossar dess ömtåliga skal mellan tänderna. En sötsyrlig explosion sprider sig i min mun.» alltid vara er gynnsamma!» avslutar jag med lika hurtigt tonfall. Vi måste skämta om det för att hålla skräcken på avstånd. Dessutom är huvudstadsdialekten så tillgjord att nästan vad som helst låter roligt. Jag ser på medan Gale tar fram sin kniv och skär brödet i skivor. Han skulle kunna vara min bror. Vi har båda rakt svart hår och olivfärgad hy, till och med samma sorts grå ögon. Men vi är inte släkt, åtminstone inte på nära håll. De flesta gruvarbetarfamiljer ser ut ungefär så här. Det är därför mor och Prim, blonda och blåögda, alltid sticker ut. Och de är faktiskt malplacerade. Mina morföräldrar var en del av den lilla köpmannaklass som betjänar myndighetspersoner, fredsväktare och en och annan kund från Sömmen. De drev ett apotek i den finare delen av Distrikt 12. Eftersom nästan ingen har råd att gå till doktorn är apotekarna våra läkare. Far lärde känna mor därför att han under sina jaktturer ibland samlade in medicinalväxter som han sålde till deras butik. Det var hon som tillverkade läkemedel av dem. Hon måste verkligen ha älskat far eftersom hon lämnade sitt hem för Sömmen. Det är det jag försöker tänka på ibland, när jag inte kan minnas annat än en kvinna som satt passiv och onåbar medan hennes barn blev till skinn och ben. Jag försöker förlåta henne för fars skull. Men om jag ska vara ärlig är jag inte den förlåtande typen. Gale brer mjuk getost på brödskivorna och placerar omsorgsfullt ett basilikablad på varje medan jag repar bär från buskarna. Vi slår oss ner i ett prång bland klippblocken. På den här platsen är vi osynliga men har ändå bra utsikt över dalen. Där myllrar sommaren, det är liv och rörelse, det finns växter att samla, rötter att gräva upp, fisk som skimrar i regnbågens alla färger. Dagen är fantastiskt fin, med blå himmel och en lätt bris. Maten är underbar, osten smälter in i brödet

6 och bärens arom fyller våra munnar. Allting vore perfekt om det här verkligen hade varit en helgdag, om den lediga dagen verkligen hade varit till för att ströva omkring bland kullarna och tillsammans med Gale jaga mat till middagsbordet i kväll. Men i stället måste vi infinna oss på torget klockan två och vänta på att namnen ska ropas upp. «Vi skulle kunna göra det, vet du», säger Gale med låg röst. «Vad?» frågar jag. «Lämna distriktet. Rymma. Leva i skogen. Du och jag, vi skulle klara det», säger Gale. Jag vet inte vad jag ska svara. Idén är fullkomligt vansinnig. «Om vi inte hade så många barn», tillägger han hastigt. Det är förstås inte våra barn. Men de skulle lika gärna kunna vara det. Gales två små bröder och en syster. Prim. Och våra mödrar, för hur skulle de överleva utan oss? Vem skulle mätta de där munnarna som alltid vill ha mer? Även om vi båda jagar dagligen finns det fortfarande kvällar när våra jaktbyten måste användas för att skaffa ister eller skosnören eller ull. Och då händer det att vi får gå till sängs med knorrande magar. «Jag vill aldrig ha barn», säger jag. «Jag kanske skulle vilja om jag inte bodde här», säger Gale. «Men det gör du», säger jag irriterat. «Glöm det», fräser han tillbaka. Vårt samtal känns helt fel. Rymma? Hur skulle jag kunna rymma och lämna Prim, den enda människa i världen jag säkert vet att jag älskar? Och Gale är trogen sin familj. Vi kan inte rymma härifrån, så varför ens prata om det? Och även om vi skulle göra det även om vi faktiskt gjorde det hur kom det här med att skaffa barn in i bilden? Gale och jag har aldrig haft någon romans. När vi träffades var jag en mager tolvåring och trots att han bara var två år äldre såg han redan ut som en man. Det tog lång tid innan vi ens blev vänner, innan vi kunde sluta köpslå om allt och försöka hjälpas åt i stället. Om han nu vill ha barn, skulle Gale för övrigt inte ha några problem med att hitta sig en fru. Han ser bra ut, han är stark nog för att klara

7 av arbetet i gruvorna och han kan jaga. Flickorna i skolan vill ha honom, det märks på hur de viskar om honom när han går förbi. Det gör mig svartsjuk, men inte så som folk tror. Bra jaktkamrater växer inte på träd. «Vad vill du göra?» frågar jag. Vi kan jaga, fiska eller samla in växter och bär. «Vi kan väl fiska i sjön. Sen kan vi lämna metspöna och plocka något i skogen, något gott tills i kväll», säger han. I kväll. Efter slåttern är det meningen att vi ska fira. Och många gör det, av lättnad över att deras barn har blivit förskonade ännu ett år. Men minst två familjer kommer att stänga sina fönsterluckor och låsa dörrarna om sig. Sedan måste de komma på ett sätt överleva de kommande plågsamma veckorna. Det går bra för oss. Rovdjuren struntar i oss en sådan här dag, när det finns gott om villebråd som är lättare att få tag på och smakar bättre. Fram på förmiddagen har vi ett dussin fiskar, en säck full med växter och, bäst av allt, några liter jordgubbar. Det var jag som hittade bärstället för några år sedan, men det var Gales idé att sätta upp nät runtom för att hålla vilda djur borta. Vi vänder hemåt och tar vägen förbi Hällen, den svarta marknaden som håller till i ett gammalt övergivet kolmagasin. När kolhanteringen effektiviserades och de började transportera kolet direkt från gruvorna till godstågen, växte Hällen och tog successivt över bygget. Vid den här tiden på slåtterdagen har de flesta affärer stängt men på Hällen hålls en del öppet. Vi byter utan problem till oss gott bröd mot sex av fiskarna och får salt för ytterligare två. Flottiga Sae, den taniga gamla kvinna som säljer skålar med varm soppa från en kittel, köper hälften av våra växter mot några paraffinstycken. Vi skulle kanske få bättre betalt någon annanstans, men vi vill hålla oss väl med Flottiga Sae. Hon är den enda som alltid köper vildhund. Vi jagar dem inte med avsikt, men om man blir anfallen och dödar en hund eller två tja, kött som kött. «När det väl hamnat i soppan kallar jag det nötkött», säger Flot

8 tiga Sae med en blinkning. Ingen i Sömmen skulle rynka på näsan åt en fin vildhundsskank, men de fredsväktare som besöker Hällen har råd att vara lite petigare. När vi har avslutat våra affärer på marknaden går vi till borgmästarens bakdörr för att sälja hälften av jordgubbarna. Vi vet att han väldigt förtjust i dem och har råd att betala vårt pris. Borgmästarens dotter, Madge, öppnar dörren. Vi går i samma årskurs i skolan. Eftersom hon är borgmästarens dotter borde hon vara snobbig, men hon är helt okej. Hon håller sig helt enkelt på sin kant. Som jag. Vi brukar vara ihop med varandra i skolan ganska ofta eftersom ingen av oss egentligen hör till något gäng. Vi äter lunch ihop, sitter bredvid varandra på samlingar och idrottar tillsammans. Vi pratar sällan, vilket passar oss båda. I dag har hon bytt sin tråkiga skoluniform mot en dyr vit klänning och hennes blonda hår är uppsatt med ett rosa band. Slåtterkläder. «Fin klänning», säger Gale. Madge tittar på honom för att försöka räkna ut om det är en äkta komplimang eller om han bara är spydig. Det är en fin klänning, men hon skulle aldrig ha på sig den i vanliga fall. Hon pressar ihop läpparna men ler. «Tja, om jag ska åka till huvudstaden så vill jag ju se bra ut, förstår du väl?» Nu är det Gales tur att se förbryllad ut. Menar hon det? Eller driver hon med honom? Jag gissar på det sistnämnda. «Du kommer inte att åka till huvudstaden», säger Gale avmätt. Hans ögon landar på en liten rund brosch som pryder hennes klänning. Vacker. Handsmidd i äkta guld. Med den skulle man kunna köpa mat för flera månader till en hel familj. «Vad har du, då? Fem lotter? Jag hade sex stycken när jag var tolv.» «Det är inte hennes fel», säger jag. «Nej, det är ingens fel. Det bara är så», säger Gale. Madges ansikte är en uttryckslös mask. Hon lägger pengarna för bären i min hand. «Lycka till, Katniss.» «Du med», säger jag och dörren stängs.

9 Vi går mot Sömmen under tystnad. Jag gillar inte att Gale pikade Madge, men han har naturligtvis rätt. Slåttersystemet är orättvist och de fattiga drabbas värst. Från det man fyller tolv år kan man bli utvald. Det första året får man sitt namn på en lott. Vid tretton, på två lotter. Och så vidare och så vidare till arton års ålder det är sista året och då finns man på sju lotter. Så är det för alla medborgare i alla tolv distrikt i hela landet Panem. Men det finns en hake. Säg att man är fattig och svälter, som vi. Då kan man delta med flera lotter mot betalning i tesseras. Varje tessera är värd en knapp årsranson av säd och olja för en person. Man får även delta med en lott för varje medlem i sin egen familj. När jag fyllde tolv år deltog jag med fyra lotter en för att jag var tvungen och tre lotter för tesseras åt mig själv, Prim och mor. Faktum är att jag har gjort så varje år. Och man måste räkna alla extralotter följande år. Nu, vid sexton års ålder, kommer mitt namn finnas på tjugo lotter. Gale, som är arton och har hjälpt till att livnära en familj på fem personer i sju år, kommer att ha sitt namn på fyrtiotvå lotter. Man förstår varför Gale kan reta sig på en sådan som Madge; hon har aldrig varit i närheten av att behöva en tessera. Risken att en lott med hennes namn ska dras är väldigt liten om man jämför med oss som bor i Sömmen. Inte obefintlig, men liten. Och även om det är huvudstaden som bestämt reglerna inte distrikten och definitivt inte Madges familj är det svårt att inte vara hätsk mot dem som inte är tvungna att skriva in sig för tesseras. Gale vet att ilskan mot Madge är missriktad. Andra dagar har jag i skogens djup lyssnat på honom när han gormat och gått på om att tesseras bara är ännu ett sätt att skapa elände i vårt distrikt, ett sätt att utså hat mellan Sömmens svältande arbetare och dem som vanligen kan räkna med mat för dagen, ett sätt att se till att vi aldrig kommer att lita på varandra. «Det är bara huvudstaden som tjänar på att vi är splittrade», kunde han säga när ingen annan än jag hörde på. När det inte var slåtterdag, när ingen rik flicka med guldbrosch fällt en kommentar som hon säkerligen tyckte var helt oförarglig.

10 Jag sneglar på Gales ansikte där ilskan fortfarande pyr bakom den uttryckslösa masken. Jag tycker hans raseriutbrott är ganska meningslösa, men jag brukar aldrig påpeka det. Det är inte det att jag inte håller med honom, för det gör jag. Men vad hjälper det att gorma om huvudstaden ute i skogen? Det förändrar ingenting. Det skapar ingen rättvisa. Det fyller inte våra magar. Faktiskt så skrämmer det bort viltet. Men jag låter honom hållas. Bättre att han skriker i skogen än i distriktet. Gale och jag delar det vi har kvar av dagens skörd. Det blir två fiskar, några limpor gott bröd, grönsaker, en liter jordgubbar, salt, paraffin och lite pengar till oss var. «Vi ses på torget», säger jag. «Ha på dig något fint», säger han oengagerat. När jag kommer hem förstår jag att min mor och syster är klara att gå. Mor bär en prydlig klänning från sin tid som apotekaredotter. Prim är klädd i min första slåtterutstyrsel, kjol och en blus med krås. Den är lite stor för henne men mor har fått den att sitta uppe med hjälp av nålar. Ändå har Prim problem med att hålla blusen instoppad baktill. Ett badkar med varmt vatten väntar på mig. Jag skrubbar bort svett och smuts från skogen och tvättar till och med håret. Till min förvåning har mor lagt fram en av sina egna vackra klänningar åt mig. En mjuk, blå sak med matchande skor. «Är du säker?» frågar jag. Jag försöker behärska min motvilja mot att hon erbjuder mig hjälp. En gång i tiden var jag så arg att jag inte lät henne göra någonting för mig. Och det här är väldigt speciellt. Kläder från hennes förflutna betyder oerhört mycket för henne. «Det är klart. Vi sätter upp ditt hår också», säger hon. Jag låter henne torka mitt hår med handduken och fläta upp det på mitt huvud. Jag känner knappt igen mig själv i den spruckna spegeln som står lutad mot väggen. «Så vacker du är», säger Prim med dämpad röst. «Men jag är inte mig själv», säger jag. Jag kramar henne, för jag för

11 står att de kommande timmarna kommer att bli en pina för henne. Hennes första slåtterdag. Hon är ungefär så säker man kan bli, eftersom hennes namn bara står på en lott. Jag vägrade låta henne ta ut några tesseras. Men hon oroar sig för mig, för det otänkbara. Jag skyddar Prim på alla sätt jag kan, men slåttern förmår jag inget emot. Ångesten jag alltid känner när hon lider väller upp inom mig och jag blir rädd att hon ska märka något. Jag ser att blusen har glidit upp ur hennes kjol där bak och tvingar mig själv till lugn. «Dra in stjärten, lilla anka», säger jag och stoppar tillbaka blusen. Prim fnittrar till och svarar med ett lågmält «kvack». «Kvack på dig själv», säger jag med ett lätt skratt, ett sådant som bara Prim kan få mig till. «Kom igen, nu äter vi», säger jag och ger henne en snabb puss på huvudet. Fisken och växterna kokar redan i en gryta, men den är avsedd för kvällsvarden. Vi bestämmer oss för att spara jordgubbarna och bageribrödet till kvällen, och säger till varandra att vi vill ha något extra gott då. I stället dricker vi mjölk från Prims get Lady och äter det grova bröd som är gjort av tesseramjöl, trots att ingen har någon vidare aptit. Klockan ett går vi mot torget. Det är bara de som ligger på sin dödsbädd som inte behöver infinna sig. Till kvällen kommer ämbetsmännen att gå runt och kontrollera hur det ligger till med den saken. De som fuskar kastas i fängelse. Det är egentligen synd att de håller slåttern på torget som är ett av de få ställen i Distrikt 12 som faktiskt kan vara riktigt trevligt. Torget är omgärdat av butiker och på marknadsdagar, särskilt när vädret är fint, blir det nästan feststämning där. Men i dag är stämningen dyster, trots alla färgglada flaggor på byggnaderna. Kameramännen, som sitter likt asgamar på hustaken, gör sitt till. Folk köar under tystnad och skriver in sig. Slåttern är också ett bra tillfälle för de styrande att kontrollera befolkningsmängden. Ungdomar mellan tolv och arton blir infösta i repinhägnade fållor i åldersordning. De äldsta står längst fram och de yngsta, bland dem

12 Prim, står längre bak. Familjerna placerar sig runt området och de flesta håller varandra hårt i handen. Men det finns folk som helt enkelt har slutat bry sig eller inte längre har med någon älskad familjemedlem i spelet. De smyger omkring i publiken och erbjuder vadslagning om vilka två barn som kommer att bli utvalda. Man kan slå vad om de utvaldas ålder, om det blir Sömmenbor eller köpmän, om de utvalda ska bryta ihop och gråta. De flesta undviker svindlarna, men så omärkligt som möjligt. Det brukar vara tjallare som hålls med vadslagningen och vem har inte brutit mot lagen? Jag skulle kunna bli skjuten varje dag för att jag jagar, men aptiten hos dem som har makten skyddar mig. Det är inte alla som har det så väl förspänt. Och dessutom är jag och Gale överens om att ifall vi måste välja mellan en kula i huvudet och att svälta ihjäl, skulle kulan vara mycket snabbare. Allteftersom mer folk anländer blir det mer och mer trångt och kvävande på torget. Det är ett rätt stort område men räcker inte till för att rymma alla de åttatusen invånarna i Distrikt 12. Eftersläntrarna hänvisas till gatorna runt torget där föreställningen visas i direktsändning på regeringens stora tv-skärmar. Jag står i en grupp sextonåringar från Sömmen. Vi nickar spänt mot varandra och vänder sedan vår uppmärksamhet mot den provisoriska scen som byggts upp framför Rättens Hus. På den finns tre stolar, en talarstol och två stora glasklot, ett för pojkar och ett för flickor. Jag stirrar på papperslapparna i flickornas klot. På tjugo av dem står det Katniss Everdeen med prydlig handstil. Två av de tre stolarna är upptagna av Madges far, borgmästare Undersee, en lång, flintskallig man, och Effie Trinket, som är eskort till Distrikt 12 och nyligen har anlänt från huvudstaden med sitt otäcka vita leende, rosatonade hår och vårgröna dräkt. De mumlar något till varandra och ser sedan bekymrat på den tomma stolen. I samma ögonblick som rådhusklockan slår två slag kliver borgmästaren fram till talarstolen och börjar läsa. Det är samma berättelse varje år. Han berättar historien om Panem, landet som reste

13 sig ur askan av det som en gång kallades Nordamerika. Han talar om kata stroferna, torrperioderna, stormarna, bränderna, de stigande haven som uppslukade så mycket av landet och det brutala kriget om det lilla som blev kvar. Resultatet blev Panem, den strålande huvudstaden och runt den tretton distrikt som skänkte fred och välstånd åt sina medborgare. Sedan kom de mörka tiderna då distrikten gjorde uppror mot centralmakten. Tolv distrikt besegrades, det trettonde utplånades. Förräderifördraget gav oss nya lagar som en garant för freden. Fördraget gav oss också Hungerspelen, för att vi aldrig ska glömma att de mörka tiderna inte får återupprepas. Reglerna i Hungerspelen är enkla. Som straff för upproret måste varje distrikt tillhandahålla en flicka och en pojke att delta. De kallas spelungdomar. De tjugofyra spelarna hålls instängda på en vidsträckt utomhusarena som kan bestå av allt från brännhet öken till frusen ödemark. Under ett antal veckor utspelar sig en kamp på liv och död. Den sista överlevande spelaren vinner. Det är så huvudstaden påminner oss i distrikten om hur totalt utelämnade vi är åt dem: genom att ta våra barn och ungdomar från oss och tvinga dem att döda varandra medan vi ser på. Vi skulle inte överleva ännu ett uppror och det är det de vill ha sagt med sin lilla lek. «Se här, vilka offerlamm era barn är och det finns inget ni kan göra åt det. Om ni så mycket som lyfter ett finger kommer vi att förinta er intill sista man. Precis som vi gjorde med Distrikt 13.» För att inte bara plåga oss utan dessutom förödmjuka oss, kräver huvudstaden att vi ska se Hungerspelen som en festival, en idrottstävling där de spelar ut distrikten mot varandra. Den sista överlevande får ett bekvämt liv hemmavid och distriktet blir överöst med priser som mestadels består av mat. Hela året visar huvudstaden hur det vinnande distriktet får gåvor i form av säd och olja och till och med delikatesser som socker, medan resten av oss för en ständig kamp mot svälten. «Det här är en tid för såväl ånger som tacksamhet», mässar borgmästaren.

14 Sedan läser han upp namnen på distriktets forna segrare. På sjuttiofyra år har vi haft exakt två, varav endast en alltjämt är i livet: Haymitch Abernathy, en medelålders man med kulmage som i denna stund dyker upp och hojtar något obegripligt, medan han raglar upp på scenen och dråsar ner i den tredje stolen. Han är full. Väldigt full. Folkmassan applåderar lydigt, men Haymitch fattar inget utan försöker ge Effie Trinket en stor kram. Hon lyckas med nöd och näppe avvärja angreppet. Borgmästaren ser besvärad ut. Spektaklet direktsänds i tv vilket betyder att alla i hela Panem just nu skrattar rått åt Distrikt 12. Det vet borgmästaren mycket väl. Genom att hastigt presentera Effie Trinket försöker han rikta uppmärksamheten mot slåtterfestligheterna igen. Lika glädjestrålande och sprudlande som vanligt paraderar Effie fram till talarstolen och yttrar den välbekanta ramsan «Glatt hungerspel! Och må oddsen ALLTID vara er gynnsamma!» Hennes rosa hår måste vara en peruk för kalufsen har hamnat på sniskan efter sammandrabbningen med Haymitch. Hon babblar på en stund om vilken ära det är att få vara här, trots att alla vet hur innerligt hon längtar efter en knuff uppåt till ett bättre distrikt, där det finns riktiga segrare. Hon vill så gärna slippa bli antastad av fyllon inför hela nationen. Jag upptäcker att Gale tittar på mig ovanför folkmassan. Han ler nästan omärkligt. För att vara en slåtterfest så har tillställningen i alla fall ett visst underhållningsvärde. Men plötsligt slår det mig att Gales namn står på fyrtiotvå av lotterna i det där stora glasklotet. För honom är oddsen långt ifrån gynnsamma. De flesta andra pojkars odds är betydligt bättre. Och kanske tänker han samma sak om mig, för hans uppsyn mörknar och han vänder bort blicken. «Men det finns ändå tusentals lotter», önskar jag att jag kunde viska till honom. Det är dags för dragning. Effie Trinket säger som alltid «Damerna först!» och går fram till glasklotet med flickornas namn. Hon sträcker in handen, tar ett djupt tag inne i klotet och drar ut en pappers

15 lapp. Åskådarna drar kollektivt efter andan och sedan kan man höra en knappnål falla. Jag känner mig illamående och hoppas desperat att det inte ska vara en av mina lotter, inte jag, inte jag. Effie Trinket går tillbaka till talarstolen, slätar ut lotten och läser med klar röst upp namnet. Och det är inte mitt namn. Det är Primrose Everdeen.

16 k a p i t e l 2 E n gång satt jag i ett gömsle i ett träd och väntade orörlig på byte. Jag somnade och föll tre meter rakt ner i marken, där jag landade på rygg. Det var som om kraften i stöten tryckte ut all luft ur mina lungor. Jag låg orörlig kvar och fick tvinga mig själv att andas in, andas ut, att över huvud taget kunna göra något alls. Jag känner likadant nu. Jag kan inte röra mig och får inte fram ett ljud. Namnet ekar inne i mitt huvud, medan jag försöker komma ihåg hur man andas. Någon håller i min arm, en pojke från Sömmen, tror jag. Kanske hade jag varit på väg att trilla omkull och han stöttade mig. Det måste vara ett misstag. Det här kan inte hända. Prims var en lott bland många tusen! Risken att hon skulle bli vald var så minimal att jag inte ens hade brytt mig om att oroa mig för henne. Hade jag inte gjort allt jag kunde? Tagit alla tesseras som gick och vägrat låta henne göra detsamma? En lott. En lott bland alla tusen. Oddsen hade verkligen varit gynnsamma för henne. Men vad hjälpte det? Någonstans i fjärran hör jag folkmassan mumla olyckligt, som de alltid gör när en tolvåring blir utvald, för alla tycker att det är så orättvist. Och så får jag syn på henne. Vit i ansiktet och med händerna hårt knutna utefter sidan går hon med små, stela steg mot scenen och jag ser att blusen har halkat upp ur kjolen igen. Det är när jag upptäcker den detaljen, den oinstoppade blusens lilla ankstjärt, som jag återvänder till verkligheten. «Prim!» Det kvävda skriket sliter sig upp ur min strupe och mina muskler börjar fungera igen. «Prim!» Jag behöver inte tränga mig fram genom folkmassan. De andra ungarna stiger genast åt sidan så

17 att jag kan gå rakt fram till scenen. Jag når fram till henne i samma ögonblick som hon är på väg att äntra trappan. Med en svepande rörelse föser jag henne bakom mig. «Jag anmäler mig som frivillig!» flåsar jag. «Jag anmäler mig till slåttern!» Förvirring bryter ut på scenen. Det var årtionden sedan Distrikt 12 hade någon frivillig och ingen vet riktigt hur situationen ska hanteras. Enligt regelboken kan en annan flicka frivilligt ersätta en utvald flicka och en frivillig pojke ersätta en utvald pojke. I vissa distrikt anses det vara en så stor ära att bli utvald till slåttern att det kan bli riktigt komplicerat att välja bland alla frivilliga. Men i Distrikt 12 betraktas man som död redan i och med att man blir utvald och därför förekommer det numera aldrig några frivilliga. «Underbart!» säger Effie Trinket. «Men jag vill minnas att vi först måste presentera vinnaren och sedan fråga efter frivilliga och om någon då stiger fram så hrm» Hon tystnar, själv osäker. «Vad spelar det för roll?» säger borgmästaren. Han tittar på mig och ser lidande ut. Han känner mig inte egentligen, men han vet nog vem jag är. Jag är flickan som kommer med jordgubbar, flickan hans dotter kanske har pratat om någon gång, flickan som för fem år sedan stod hopkurad med sin mor och syster när han överlämnade en medalj till henne. En tapperhetsmedalj till äldsta barnet, avsedd för fadern som gått upp i rök i gruvorna. Minns han det? «Vad spelar det för roll?» upprepar han. «Låt henne komma fram.» Prim skriker hysteriskt bakom mig. Hennes magra armar håller mig som i ett skruvstäd. «Nej, Katniss! Nej! Du får inte åka!» «Prim, släpp mig», säger jag strävt, för det här gör så ont och jag vill inte gråta. Då kommer alla att se mina tårar när reprisen från slåtterfesterna sänds i kväll. De kommer att tro att jag är en lätt måltavla. En ynkrygg. Den tillfredsställelsen tänker jag inte ge någon. «Släpp mig nu!» Jag känner att någon lyfter bort henne från mig. Jag vänder mig om och ser att Gale står med den vilt fäktande Prim i famnen. «Upp

18 med dig, Katta», säger han och kämpar för att hålla rösten stadig. Sedan bär han Prim bort till mor. Jag stålsätter mig och går uppför trappan. «Ja, jag säger då det! Bravo!» hörs Effie Trinkets översvallande röst. «Det där är rätt inställning till spelen!» Äntligen händer det något spännande i hennes distrikt. «Och vad heter du, då?» Jag sväljer hårt. «Katniss Everdeen», säger jag. «Jag kan slå vad om att det där var din lillasyster. Hon får förstås inte sno åt sig hela äran!? Kom igen, allesammans! En stor applåd för vår nyaste spelare!» kvittrar Effie Trinket. Ingen i Distrikt 12 applåderar och det hedrar dem verkligen. Till och med de som håller på med vadslagning och de andra som normalt inte bryr sig längre håller tyst. Kanske beror det på att de känner igen mig från Hällen eller kände min far, kanske beror det på att de har träffat Prim som ingen kan låta bli att tycka om. Så i stället för att belöna mig med applåder skänker de mig den djärvaste form av missnöje de vågar sig på. Tystnad. Med sin tystnad säger de att de inte deltar i leken, att de inte vill finna sig i det som pågår, att allt det här är fel. Sedan händer något oväntat. I alla fall är det oväntat för mig, eftersom jag aldrig har inbillat mig att någon i Distrikt 12 skulle bry sig om mig. Men i och med att jag steg fram för att ta Prims plats var det något som förändrades. Nu verkar det som jag har blivit betydelsefull. Den ene efter den andre i publiken för tre fingrar till munnen och sträcker sedan fram handen mot mig. Till slut står nästan alla med utsträckta händer. Det är en gammal gest som man nästan bara ser vid begravningar i vårt distrikt. Med den visar man tacksamhet och beundran och tar farväl av någon man älskar. Nu håller jag verkligen på att börja gråta men som tur är tar Haymitch tillfället i akt att ragla fram över scenen för att gratulera mig. «Se på henne. Se på den här!» gastar han och slänger sin arm om mina axlar. Han är förvånansvärt stark för att vara ett sådant vrak. «Henne gillar jag!» Hans andedräkt stinker whiskey och det var inte

19 i går han tog ett bad senast. «Henne är det» Det tar ett tag innan han kommer på fortsättningen. «ruter i!» säger han triumferande. «Mer än man kan säga om er!» Han släpper mig och går mot scenens framkant. «Mer än man kan säga om er!» skriker han och pekar rakt in i en kamera. Är det publiken han talar till eller är han så full att han faktiskt hånar regimen? Det får jag aldrig veta, för just som Haymitch öppnar munnen för att fortsätta faller han ner från scenen och slår sig medvetslös. Han må vara äcklig, men jag är tacksam. Medan alla kameror skadeglatt riktas mot honom får jag tid att släppa ut det kvävda lilla ljud som väntat i min strupe. Sedan samlar jag mig, ställer mig med händerna bakom ryggen och stirrar ut i fjärran. Jag ser kullarna där Gale och jag var i morse. Under en sekund fylls jag av en längtan, när jag minns hans idé att vi skulle lämna distriktet och leva för oss själva i skogen Men jag vet att jag gjorde rätt som återvände hit. Vem skulle annars ha tagit Prims plats? Haymitch förpassas kvickt bort på bår och Effie Trinket försöker få ordning på torpet igen. «Vilken spännande dag!» drillar hon samtidigt som hon försöker rätta till peruken som har fått kraftig slagsida åt höger. «Och mer spännande ska det bli! För nu är det dags att välja pojkarnas spelare!» Hon placerar ena handen på huvudet, uppenbarligen i hopp om att få ordning på sitt perukproblem. Sedan går hon fram till pojkarnas klot och drar den första lott hon får fatt i. När hon skyndar tillbaka till talarstolen har jag inte ens tid att önska att Gale ska klara sig, innan hon läser upp namnet. «Peeta Mellark.» Peeta Mellark! «Åh, nej», tänker jag. «Inte han.» För jag känner igen hans namn, även om jag aldrig har talat med Peeta Mellark Oddsen är verkligen inte gynnsamma för mig i dag. Jag betraktar honom där han går fram mot scenen. Han är medellång, ganska kraftigt byggd och har askblont hår som faller i vågor ner över pannan. Jag ser att han är chockad. Han anstränger sig för

20 att verka likgiltig, men i hans blå ögon syns den panik jag så många gånger sett hos jagade djur. Ändå går han med bestämda steg upp på scenen och intar sin plats. Effie Trinket frågar om någon frivillig vill ta hans plats men ingen anmäler sig. Jag vet att han har två äldre bröder, som jag har sett i bageriet, men den ene är antagligen för gammal för att ställa upp och den andre vill inte. Det är så här det brukar vara. Familjekärleken räcker inte hur långt som helst på slåtterdagen. Det jag gjorde var revolutionerande. Efter detta följer som alltid borgmästarens uppläsning av det långa, tråkiga Förräderifördraget. Han är tvungen att göra det, men jag lyssnar inte. «Varför just han?» tänker jag. Sedan försöker jag intala mig själv att det inte spelar någon roll. Peeta Mellark och jag är inte vänner, inte ens grannar. Vi pratar inte med varandra. Det enda vi har gemensamt hände för flera år sedan. Han har antagligen glömt det. Men det har inte jag och jag vet att jag aldrig kommer att glömma Det var under den värsta tiden. Det var tre månader efter att far hade dött i gruvolyckan under den mest bitande kalla januarimånaden i mannaminne. Förlamningen efter hans bortgång hade släppt men smärtan kunde hugga tag i mig från ingenstans och pina mig tills jag kröp ihop i snyftningar. «Var är du?» ropade jag tyst för mig själv. «Vart har du tagit vägen?» Jag fick naturligtvis aldrig något svar. Distriktet hade gett oss en liten summa pengar som kompensation för hans död. Beloppet skulle försörja oss under en sorgemånad och sedan förväntades mor skaffa sig ett jobb. Men det gjorde hon inte. Hon gjorde ingenting. Antingen satt hon rätt upp och ner på en stol eller, vilket var vanligare, kröp ner under filtarna i sängen med blicken fixerad långt bort i fjärran. Nu och då fick hon liv, hon reste sig upp som om hon hade ett brådskande ärende och sedan kollapsade hon i orörlighet på nytt. Hur mycket Prim än bönade och bad så verkade hon inte bry sig det minsta. Jag var skräckslagen. Så småningom började jag förstå att mor

suzanne collins hungerspelen trilogin hungerspelen fatta eld revolt Översättning av Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström

suzanne collins hungerspelen trilogin hungerspelen fatta eld revolt Översättning av Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström suzanne collins hungerspelen trilogin hungerspelen fatta eld revolt Översättning av Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström bok ett hungerspelen Översättning av Lena Jonsson Del I Slåtterdagen kapitel

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp När sommaren var slut, lämnades min mamma av sin familj. Hon har berättat att hon sprang flera kilometer efter bilen, men ingen hörde hennes rop på hjälp. Till slut gav hon upp och kröp in i en håla under

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

DÖDLIG törst Lärarmaterial

DÖDLIG törst Lärarmaterial sidan 1 Författare: Peter Gotthardt Vad handlar boken om? I staden där Anna, Siri och Lina bor finns ett gammalt hus som alla kallar Slottet. Det är ett mystiskt hus där helt otroliga saker kan hända.

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Synopsis till kortfilmen Offline

Synopsis till kortfilmen Offline SOTS Synopsis till kortfilmen Offline Simon Hjortfors Högskolan Väst 2012-HT Titel: Offline Syfte: Visa att man kan ändra sitt sätt att leva om man verkligen försöker. Budskap: Det är ingen fara att gå

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Ett smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på www.argument.se

Ett smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på www.argument.se 10 Den första näsduken 11 Det är den 31 oktober 1988. Jag och en väninna sitter i soffan, hemma i mitt vardagsrum. Vi skrattar och har roligt. Plötsligt går vattnet! Jag ska föda mitt första barn. Det

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren Kapitel 1 Hej jag heter Matteo Lindgren. Jag går på elevskolan. Jag är 10 år. Min bästa kompis heter Emil Hanson. Vaktmästaren är läskig. Han är alltid arg skriker så högt så att man blir rädd. Första

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan.

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Extratips Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Boken finns som ljudbok, inläst av Astrid Lindgren. Låt eleverna lyssna på något eller några av kapitlen.

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Den stora katastrofen

Den stora katastrofen Den stora katastrofen H ej, det är jag här igen, Malin, jag som bor i Rukubacka med min lillasyster Fia, vår hund Rufs och mamma och pappa. Allting är bra här hos oss utom en sak. Det har hänt 4 5 en katastrof,

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Dansa henne till döds

Dansa henne till döds -1- Dansa henne till döds Personer: Kvinnan Mannen Den Andre Mannen Prästen Barnmorskan Vän 1 Vän 2 Barnet Näcken Vallflickan -2- Steg i grus, grenar som knäcks; en stig i en skog. Tystnad. Återigen steg,

Läs mer

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten

Läs mer

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN.

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. Nu spelar vi på trumman. Nu spelar.på trumman Han/hon spelar medan vi sjunger såhär God dag,

Läs mer

Prov svensk grammatik

Prov svensk grammatik Prov svensk grammatik Markera det alternativ som du anser vara rätt i meningarna nedan. Det är bara ett av alternativen som är rätt i varje mening. 1. När farfar hade ätit åt har ätit, sov han middag.

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Mina nio liv utan röd tråd

Mina nio liv utan röd tråd Mina nio liv utan röd tråd Marie Lind Strömblad Sida 1 Mina nio liv utan röd tråd Copyright 2012, Marie Lind Strömblad Ansvarig utgivare: Marie Lind Strömblad Framställt på vulkan.se ISBN: 978-91-637-1397-2

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 4 Friluftsdagen En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Det

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer