Ett särskilt tack till Erik, min älskade sambo, för att du peppat mig och gett mig energi att kunna genomföra detta arbete.

Transkript

1 Förord Denna uppsats är skriven för institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet och avser magisterexamen i miljö- och hälsoskydd. Min förhoppning är att Skellefteå kommuns miljöavdelning ska kunna dra nytta av den i sitt arbete med enskilda vattentäkter. Mitt varmaste tack till Thorbjörn Johansson, miljöavdelningen Skellefteå kommun, för att jag fått ta del av dina kunskaper och erfarenheter kring enskild vattenförsörjning. Tack för allt informationsmaterial du hjälpt mig med, alla dina synpunkter och dina kloka ord. Utan dig hade inte denna uppsats varit möjlig. Vidare vill jag tacka alla medarbetare vid Skellefteå kommuns miljöavdelning för ert trevliga sätt och era uppmuntrande samtal. Leif Vestermark förtjänar ett särskilt tack för att du tålmodigt stått ut med mina frågor om Skellefteås geologi. Jag vill också rikta ett stort tack till min handledare Sten Backlund vid Umeå universitet för synpunkter och råd som hjälp till att höja kvaliteten på min uppsats. Ett särskilt tack till Erik, min älskade sambo, för att du peppat mig och gett mig energi att kunna genomföra detta arbete. Slutligen vill jag tacka min klasskamrat och pendlarkumpan Mikael Renström för givande diskussioner och utbyte av kunskap under detta examensarbete och för trevligt sällskap på de drygt 1000 bussresorna vi genomfört under de gångna fyra åren. Skellefteå, Sandra Löfstedt I

2 Application of the general advice of The National Board of Health and Welfare on drinking water among water associations in the municipality of Skellefteå Sandra Löfstedt Abstract The extent to which the general recommendations for drinking water by The National Board of Health and Welfare is used among water associations in Skellefteå has been examined in this report. This is meaningful to study because national water sampling programs having shown that there are deficiencies in the quality of drinking water from small water wells. The question of whether they work sufficiently with their water treatment plant should therefore be justified. An examination of how the municipality of Skellefteå works with private wells has also been studied in this work. The study was consisted of a questionnaire survey, contact with the municipalities of Sweden and an interview with an environmental inspector in Skellefteå. The survey shows that the general recommendations of the Board are not well known among water associations in Skellefteå. It also indicates that the work with water treatment plants sometimes is insufficient, and that several associations don t check the quality of their water as often as they should. It seems that the associations with knowledge of the Board s general advice are working more frequently with their water treatment plants regarding both sampling and supervision of the plant, well and suroundings, than the associations without previous knowledge. The municipality of Skellefteå does not regularly work with private water sources but there are reasons to create better conditions for small water treatment plants regarding information on sampling, supervision and the general recommendations of The National Board of Health and Welfare on drinking water. Key words: Skellefteå, The National Board of Health and Welfare general recommendations, water association, water source, water well II

3 Sammanfattning I Skellefteå kommun finns uppskattningsvis 7000 små vattentäkter. Av dem är ungefär 120 vattenföreningar med minst fem hushåll anslutna. Dessa dricksvattenanläggningar använder grundvatten för sin vattenförsörjning, vanligen genom en borrad eller grävd brunn. Små vattentäkter omfattas av miljöbalken. Socialstyrelsen är tillsynsvägledande myndighet för hälsoskyddsfrågor inom miljöbalkens tillämpningsområde och har tagit fram allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten, en tolkning på hur miljöbalkens bestämmelser kan uppfyllas för brunnsägare. Det finns en mängd föreskrifter gällande det förebyggande skyddet av större vattenförekomster, och för dricksvattnets kvalitet vid de större anläggningarna finns bestämmelser i Livsmedelsverkets föreskrifter. För små vattentäkter finns inte bestämmelser om skydd och vattenkvalitet i samma utsträckning. Brunnsägaren ansvarar för att sköta vattentäkten och kontrollera kvaliteten på dricksvattnet. Kommunen utövar tillsyn över hälsoskyddet och bör därför kunna ingripa vid risk för olägenhet för människors hälsa. Om det är skäligt att ställa krav på privata vattentäkter har dock inte prövats i domstol. Socialstyrelsen genomförde år 2007 ett nationellt tillsynsprojekt där analysresultat från 5000 mindre brunnar sammanställdes. En av fem vattentäkter i projektet visade sig ha otjänligt vatten. Grundvattnets kvalitet påverkas främst av geologi, föroreningar och mikrobiologisk tillväxt. Det är inte ovanligt att naturligt förekommande ämnen i jord och berg påvisas i grundvattnet i halter som kan påverka människors hälsa negativt, barn är dessutom känsligare för vissa ämnen. I Skellefteå kommun är berggrunden rik på metaller och sulfidmineraliseringar vilket påverkar grundvattenkvaliteten. För att kunna leverera ett hälsosamt vatten är det viktigt att brunnsägaren har kunskap om hur täkten ska skötas och hur den påverkas av omgivningen. Uppsatsen syftar till att undersöka tillämpningen av Socialstyrelsens allmänna råd vid vattenföreningarna i Skellefteå kommun. Undersökningen har byggt på rådens innehåll, som främst är kontroll av vattnets kvalitet och förebyggande arbete för att förhindra problem med vattnet. Resultatet har tagits fram genom en enkätundersökning, en intervju med en miljöinspektör i Skellefteå kommun. Frågor om arbetet med enskilda vattentäkter har också ställts till Sveriges kommuner. Undersökningen visar att en av tre föreningar regelbundet analyserar vattnet med ett intervall av max fem år. Föreningar som tidigare känt till Socialstyrelsens allmänna råd verkar analysera vattnet oftare än de utan kännedom. Knappt en av tio vattenföreningar har aldrig analyserat vattnet. Nästan tre av fem ser över anläggningen regelbundet, men undersökningen pekar på att flera föreningar missar att se över några av täktens känsligaste delar. De med tidigare vetskap om råden verkar se över täkten oftare än de utan kännedom. Vid Skellefteå kommuns miljöavdelning arbetar man, som många andra kommuner i Sverige, inte aktivt med små vattentäkter. Då tidigare undersökningar visar att många privata vattenanläggningar levererar otjänligt vatten, och då flera vattenföreningar i Skellefteå inte ser vikten av regelbunden provtagning och översyn, kan det finnas anledning att skapa bättre förutsättningar för arbetet vid vattentäkterna genom upplysningar om provtagning, egenkontroll och Socialstyrelsens allmänna råd. III

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Definitioner Metod Avgränsning Vilka vattentäkter omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd? Fördelning av ansvar och tillsyn Brunnsägaren Kommunens miljönämnd Länsstyrelsen Naturvårdsverket Sveriges Geologiska Undersökning, SGU Livsmedelsverket Socialstyrelsen Regelverk EU Ramdirektivet för vatten Grundvattendirektivet och dricksvattendirektivet Nationell lagstiftning Miljöbalken Lokala föreskrifter Livsmedelsverkets föreskrifter Boverkets byggregler Övrig lagstiftning Socialstyrelsens allmänna råd Miljömål Regionala miljömål Lokala miljömål Dricksvattnets kvalitet IV

5 6.1 Allmänt om grundvatten Skellefteås geokemi Bergarter Jordarter Geokemins inverkan på grundvattnet i Skellefteå Brunnstyp och vattenanläggning Analys av vattnet Brunnsprojekt Socialstyrelsens nationella provtagningsprojekt Mikrobiologiska kvalitetsproblem Bakterier Virus Protozoer Mögelsvampar och aktinomyceter Mikrobiologisk analys av vattnet Kemiska kvalitetsproblem Arsenik Bly Fluorid Järn Koppar Mangan Natrium och klorid Nitrit och Nitrat Svavel Uran Radon Kemisk analys av vattnet Barn och enskilt dricksvatten Resultat Enkät till vattenföreningar i Skellefteå kommun Allmänt om enkätsvaren Frågor angående egenkontroll V

6 9.1.3 Inställning till lagstiftning och kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan tidigare kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd Tillämpas Socialstyrelsens allmänna råd i större utsträckning i vattenföreningar där barnfamiljer ingår? Exempel på kommunernas arbete med enskilda vattentäkter Vägar för information Inventering Tillsyn Provtagning Insatser gällande specifika ämnen Arbete med barn och enskilda vattentäkter Kampanjer och projekt Lokala föreskrifter Skellefteå Kommuns arbete med enskilda vattentäkter Intervju med miljöinspektör vid bygg- och miljökontoret, Skellefteå kommun Diskussion Metoddiskussion I vilken utsträckning tillämpas Socialstyrelsens allmänna råd vid vattenföreningarna i Skellefteå kommun? Provtagning Översyn Betydelsen av kännedom om de allmänna råden Tillämpas råden i större utsträckning i vattenföreningar där barnfamiljer ingår? Vad finns det för anledningar till att de allmänna råden inte tillämpas vid alla vattenföreningar och vad efterfrågar föreningarna för att underlätta kontakten med råden? Hur arbetar man vid Skellefteå kommuns miljöavdelning med enskilda vattentäkter? Slutsats Referenser VI

7 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Enkät till vattenföreningar i Skellefteå kommun Till miljökontoren i Sveriges kommuner VII

8 1 Inledning I Sverige konsumerar runt 1,2 miljoner permanentboende och lika många fritidsboende vatten från enskilda vattentäkter. Av de permanentboende är ca barn under 19 år (1). I Skellefteå kommun finns uppskattningsvis 7000 enskilda vattentäkter varav ungefär är 120 vattenföreningar (2). Dessa dricksvattenanläggningar använder oftast grundvatten för sin vattenförsörjning, genom en borrad eller grävd brunn. Dricksvatten från kommunala vattentäkter är i regel av god kvalitet i Sverige, medan dricksvattenkvaliteten från mindre brunnar inte sällan har visat sig vara bristfällig (1). Grundvattnets kvalitet påverkas främst av geologi, jordart, föroreningar och mikrobiologisk tillväxt (3). Kemiska ämnen från berggrund, utsläpp och material förknippas ofta med tekniska problem eller hälsoeffekter efter lång tid av exponering medan mikrobiologiska föroreningar ofta sammankopplas med akuta effekter. För att kunna tillhandahålla ett rent och hälsosamt vatten är det viktigt att brunnsägaren har kännedom om hur vattentäkten ska skötas och omgivningens påverkan. I Skellefteå kommun är berggrunden rik på metaller och sulfidmineraliseringar vilket påverkar grundvattenkvaliteten, det är bland annat vanligt med höga halter av järn, mangan och arsenik, (4)(5). I områden med genomsläppliga jordarter leder den uranrika berggrunden inte sällan till förhöjda halter radon i grundvattnet. Det finns en mängd föreskrifter som reglerar det förebyggande skyddet och dricksvattnets kvalitet vid större vattentäkter (6). Dessa omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten som utgår från EU:s dricksvattendirektiv (3). Privat dricksvatten under denna storleksgräns faller under hälsoskydd istället för livsmedel och omfattas därför av miljöbalken. Socialstyrelsen är central tillsynsvägledande myndighet för frågor som rör hälsoskydd inom miljöbalkens tillämpningsområde och har tagit fram allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten som är en tolkning på hur miljöbalkens bestämmelser kan uppfyllas för brunnsägare. Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten är bindande och tillsynsmyndigheten kan ställa krav på att verksamheten ska ha kännedom om vattenkvaliteten och vidta åtgärder om den visar sig vara bristfällig (7). Det finns också en mängd bestämmelser som reglerar det förebyggande skyddet av vattenförekomsterna. De större vattentäkterna får också extra betydelse genom Miljömålet Grundvatten av god kvalitet. För enskilda vattentäkter finns inte bestämmelser om skydd i samma utsträckning (8). Det är brunnsägaren som själv ansvarar för att sköta sin vattentäkt och kontrollera kvaliteten på dricksvattnet (3). Socialstyrelsens allmänna råd är till för att tolka miljöbalkens krav, och de riktvärden som anges i råden är framtagna med grund i miljöbalkens hälsoskyddsbestämmelser. Kommunen utövar tillsyn över hälsoskyddet och bör därför kunna ingripa om det finns risk för olägenhet för människors hälsa (1). Men frågan om det är skäligt 1

9 att ställa krav på enskilda vattentäkter har inte prövats i domstol, dessutom finns ett problem då det oftast är upp till verksamheterna själva att avgöra om problem med vattnet ska komma till kommunernas kännedom. 1.1 Syfte Med avstamp i ovanstående problematik är syftet med uppsatsen att undersöka i vilken utsträckning Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten tillämpas vid vattenföreningarna i Skellefteå kommun. Rådens innehåll och tillämpningsområde kommer att belysas. Eftersom de allmänna råden beskriver hur man bör sköta sin brunn kommer risker med att inte tillämpa dessa råd och speciellt risker som kan förekomma i Skellefteå kommun att beskrivas. Vidare kommer jag att titta på hur Skellefteå kommun arbetar med de vattentäkter som omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd och i samband med detta kommer exempel från andra kommuners arbete med enskilda vattentäkter att presenteras. Frågeställningar som besvaras är: I vilken utsträckning tillämpas Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten vid vattenföreningarna i Skellefteå kommun? Tillämpas råden i större utsträckning i vattenföreningar där barnfamiljer ingår? Vad finns det för anledningar till att Socialstyrelsens allmänna råd inte tillämpas vid alla vattenföreningar och vad efterfrågar föreningarna för att underlätta kontakten med råden? Hur arbetar Sveriges kommuner, Skellefteå kommun i synnerhet, med enskilda vattentäkter? 1.2 Definitioner Då somliga begrepp som används i denna uppsats kan ha olika betydelser i olika sammanhang följer här en beskrivning med definitioner av några begrepp som är viktiga att känna till för läsaren. I andra sammanhang kan begreppen ha annan betydelse. Definitionerna är till viss del hämtade ur Socialstyrelsens allmänna råd om Försiktighetsmått för dricksvatten. Vattentäkt Vattenverk Vattenanläggning Bortledande av yt- och grundvatten samt den utrustning och de tekniska anordningar som behövs för vattenuttaget. Den del av anläggningen som renar och förvarar dricksvattnet. Vattentäkt och vattenverk. 2

10 Enskild vattentäkt/liten vattentäkt Vattentäkt som omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten, dvs. som försörjer mindre än 50 personer eller tillhandahåller max 10m 3 vatten per dygn utan offentlig eller kommersiell verksamhet. Vattenförening Enskild vattentäkt som försörjer mer än 5 hushåll. Brunnsägare Den som är ansvarig för brunnen, exempelvis vattenförening, fastighetsägare eller liknande. 50/10-gränsen Förkortad benämning på mindre än 50 personer eller max 10m 3 vatten per dygn utan offentlig eller kommersiell verksamhet. Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten, SOSFS 2003:17, kommer ibland endast att benämnas som Socialstyrelsens allmänna råd eller de allmänna råden. 3

11 2 Metod För att sätta mig in i ämnet har den inledande perioden av examensarbetet ägnats åt insamling och inläsning av litteratur. Skellefteå kommuns miljöinspektörer har varit till stor hjälp i framtagandet av informationsmaterial och tidigare projekt som riktat sig till enskilda vattentäkter. För ytterligare information och undersökningar har Länsstyrelsen Västerbotten, Socialstyrelsen, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Naturvårdsverket, Sveriges kommuner och landsting, Livsmedelsverket och Institutet för miljömedicin kontaktats. Därutöver har lagstiftning studerats och vetenskapliga artiklar sökts i Pub Med. Samtidigt som förberedelser i form av litteraturstudier pågick uppdaterades uppgifter om kontaktpersoner i Skellefteå kommuns register över de vattenanläggningar som omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd. Kontakt har tagits med Tekniska kontoret och SGU för information om vattentäkter som eventuellt inte fanns med i registret. Då en inventering av dessa senast skedde på 1980-talet bedömdes uppdateringen nödvändig av flera skäl: 1) Vetskapen om vilka föreningar som vuxit, upphört eller anslutit sig till kommunalt vatten var viktig då dessa inte skulle ingå i undersökningen. 2) I det fall vattentäkten försörjer någon mindre livsmedelsverksamhet som miljöavdelningen inte haft vetskap om skulle den inte vara med i undersökningen. 3) En enkät skulle skickas ut. För att få så många svar på enkäten som möjligt är det en förutsättning att den kommer till rätt person. Då kontakt togs med vattenföreningarna informerades de också om examensarbetets syfte och den kommande enkäten, i hopp om att det skulle leda till en ökad svarsfrekvens och en mer tillförlitlig undersökning. En undersökning i form av en enkät utformades baserad på innehållet i Socialstyrelsens allmänna råd. Tyngdpunkten i enkäten lades på provtagning, tillsyn och skötsel av brunnen men frågor som behandlar vetskap om och inställning till Socialstyrelsens allmänna råd ingick också. Enkätundersökningen presenteras i bilaga 1. Ett första utkast av frågorna besvarades av en brunnsägare vid en mindre vattentäkt som inte skulle ingå i undersökningen. Enkäten skickades därefter ut till vattenföreningarna. Förfrankerat kuvert skickades med i brevet. Tiden att svara på enkäten ställdes till tio dagar. Efter tre veckor skickades en påminnelse ut till dem som inte svarat. Enkätsvaren har sammanställts och de flesta frågor har redovisats i stapeldiagram. För de frågor som berör de allmänna råden och dess innehåll har jämförelser gjorts mellan de som uppgett att de tidigare känt till råden och de som angett att de inte haft kännedom om råden sedan tidigare. Jämförelser har också gjorts mellan de vattenföreningar som uppgett att de levererar dricksvatten till barnfamiljer och de som enbart innehåller vuxna personer. Via mail kontaktades alla Sveriges kommuner med förfrågan om hur de arbetar med enskilda vattentäkter. Inget påminnelsebrev skickades ut, då jag endast var ute efter goda exempel och idéer, inte en fullständig redogörelse eller jämförelse. De svar som inkommit har sammanställts genom att belysa ett urval av goda exempel och funderingar hos de kommuner som valt att svara. 4

12 För att kunna presentera Skellefteå kommuns arbete med enskilda vattentäkter har sammanställningar av tidigare arbeten och projekt utförda vid miljöavdelningen studerats. Därutöver har en av miljöinspektörerna intervjuats om Skellefteå kommuns syn på arbetet vad gäller enskilda vattentäkter. 2.1 Avgränsning I undersökningen ingår Skellefteå kommuns vattenföreningar som tillhandahåller dricksvatten för 5-20 hushåll och som inte levererar dricksvatten till en offentlig eller kommersiell verksamhet. Den nedre gränsen sattes för att få en rimlig storlek på undersökningen. Den övre gränsen sattes till de vattenföreningar som omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd och då användes Skellefteå kommuns beräkningsmodell på 2,5 personer per hushåll för helårsboende (2). Storleken på vattenanläggningar för fritidsboende har räknats om enligt Livsmedelsverkets rekommendationer, där antalet boende räknas under en månad per år (9). Den övre gränsen för undersökningen sattes då till 100 hushåll eftersom det var den största vattentäkten med eget vatten i kommunen. Det har inte funnits utrymme att beräkna det exakta antalet personer vid varje vattenförening, och av samma skäl har hänsyn till totalt vattenuttag har inte tagits. Miljöavdelningen använder sig av beräkningsmodellen på 2,5 personer per hushåll då det anses representativt för kommunens befolkning (10). Man anser inte att det är rimligt att en vattenförening ska behöva hålla sig uppdaterad på två lagstiftningar och hoppa mellan dessa om antalet personer eller vattenuttaget i liten grad varierar mellan åren. När det gäller omfattningen av arbetet, så är inriktningen främst hälsoskydd och tillsyn. Jag kommer inte annat än mycket ytligt gå in på vattenanläggningens tekniska utformning. De problem med vattnet och vattenanläggningen som presenteras och diskuteras har främst utgångspunkt i kvalitets- och hälsoaspekter snarare än miljöaspekter, även om de inte sällan sammanfaller. Detsamma gäller de projekt och undersökningar som presenteras och diskuteras. 5

13 3 Vilka vattentäkter omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd? Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten gäller för de vattenanläggningar som försörjer mindre än 50 personer eller tillhandahåller mindre än 10 m 3 dricksvatten per dygn utan livsmedelsverksamhet eller offentlig verksamhet ansluten (3). Som livsmedelsverksamhet räknas alla verksamheter där livsmedel eller vatten säljs eller tillhandahålls på ett kommersiellt sätt, exempelvis restaurang, butik, café, eller bygdegård (3). I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om en vattentäkt faller under den så kallade 50/10- gränsen. Fritidshusområden där det bor fler än 50 personer och uttaget överstiger 10 m 3 under några få månader om året är ett sådant exempel (3). Livsmedelsverket har en beräkningsmodell för dessa i sina föreskrifter som säger att för fritidsboende kan varje person räknas under en månad per år vilket innebär att det totala antalet boende i fritidshusområdet delas med tolv (9). När en vattentäkt försörjer en arbetsplats kan det också vara oklart vilka författningar som bör tillämpas. Om vattnet används i inom företaget kan det vara svårt att skilja mängden vatten som används i verksamheten från vattenmängden som förbrukas till dryck, tvätt och dusch och det går därför inte alltid att räkna den förbrukade vattenmängden. Livsmedelsverket rekommenderar att personalantalet i de fallen ska vara vägledande och att en personal ska likställas med en boende vid ett vanligt hushåll då den anställde befinner sig på sin arbetsplats stora delar av dygnet (11). Socialstyrelsens allmänna råd kan därför vara tillämpliga på vattentäkter som försörjer arbetsplatser med upp till 50 arbetande personer i genomsnitt per dygn så länge det inte är en offentlig verksamhet eller en verksamhet med livsmedelsanknytning. 6

14 4 Fördelning av ansvar och tillsyn Då flera olika myndigheter och andra aktörer är inblandade i vattenförsörjningen är det viktigt att veta hur ansvarsuppdelningen ser ut när det gäller enskilda vattentäkter Brunnsägaren Den som äger och/eller nyttjar brunnen är verksamhetsutövare och därigenom ansvarig för anläggningens skötsel och dricksvattnets kvalitet (7). Verksamhetsutövaren ska planera och kontrollera vattenanläggningen för att undvika olägenhet för människors hälsa och bör också ta prover på dricksvattnet regelbundet. Om olägenhet uppstår är det verksamhetsutövarens ansvar att ta reda på vad som är orsaken och åtgärda felet. Verksamhetsutövaren ska bedöma om vattentäkten kan komma att skada allmänna eller enskildas intressen och om så är fallet är denne enligt miljöbalken skyldig att söka tillstånd för vattentäkten (se avsnitt 5.2.1) (12). Om så inte är fallet behövs inget tillstånd. Vattentäkter som ska försörja en- eller tvåfamiljsfastigheter eller en jordbruksfastighets husbehov behöver inte söka tillstånd om inte kommunen infört tillståndsplikt. Sådan tillståndsplikt kan kommunen införa om det behövs för att förhindra olägenheter för människors hälsa eller om det råder brist på sötvatten i området Kommunens miljönämnd Med stöd av miljöbalken har nämnden ansvar för tillsyn över hälsoskyddet och där ingår att tillse att kommunens invånare har rent och hälsosamt dricksvatten vilket även gäller de som tar sitt vatten från mindre vattenanläggningar (1). I vissa särskilda fall borde tillsynsansvaret kunna leda till att myndigheten kräver åtgärder av brunnsägaren, om kommunen bedömer att det krävs för att undvika olägenhet för människors hälsa. Sådana krav riktade till brunnsägare vid mindre anläggningar har dock inte hittills prövats i domstol. Miljöförvaltningen på kommunen ska också svara på frågor och verka som stöd vid eventuella kvalitetsproblem med dricksvattnet (1). Kommunen bör kunna förklara för brunnsägaren vilka parametrar som är viktigast att analysera och vad analysresultaten betyder Länsstyrelsen Länsstyrelsen är tillsammans med kommunen ansvarig för att utveckla regionala och lokala miljömål grundade på de nationella miljömålen (13). De har också övergripande ansvar för regionalt uppföljningsarbete vad gäller miljömålen och är samordnande regional miljömyndighet och miljöbalksmyndighet. Länsstyrelsen kan ge stöd vid bedömning om en vattenverksamhet ska ges tillståndsfrihet eller om den uppenbart kan skada allmänna eller enskilda intressen. Det är dock kommunen som beslutar om tillståndsfrihet. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet för vattenverksamhet enligt miljöbalkens 11 kapitel och det tillsynsansvaret innefattar även vattenförekomsterna vid enskilda vattentäkter. 7

15 4.1.4 Naturvårdsverket Både när det gäller stora och små vattentäkter har Naturvårdsverket ansvar för tillsynsvägledning enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken (14). Vägledningen är dock främst inriktad på allmänna anläggningar eller överhuvudtaget sådana som en kommunal förvaltning/bolag är huvudman för. De vägleder också vattenmyndigheterna, bland annat genom att ta fram föreskrifter. I Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområde gäller främst vattentäkter över storleksgränsen 50 personer eller uttag på minst 10 m 3 per dygn (15). Den kan dock i särskilda fall även tillämpas på mindre vattentäkter (14). Naturvårdsverkets tillsynsvägledning inriktar sig främst på vattentillgången och råvattnet, och inte brunnen eller hälsoeffekterna av det färdiga dricksvattnet Sveriges Geologiska Undersökning, SGU SGU är central tillsynsmyndighet för frågor som rör geologi i Sverige och där ingår även grundvattnet (7). SGU ska verka för att miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet ska uppnås vilket innebär att de beskriver hur målen kan nås och ger förslag på delmål. De ansvarar också för samordning, uppföljning och rapportering som rör miljökvalitetsmålet. Utöver detta vägleder SGU också vattenmyndigheterna, bland annat genom att ta fram föreskrifter (13). SGU för ett brunnsarkiv där brunnsuppgifter datalagras (16). Den som yrkesmässigt utför borrning, rördrivning, grävning eller liknande arbete är genom Lagen om uppgiftsskyldighet skyldiga att lämna in uppgifter om anläggningen till SGU. Brunnsdatabasen innehåller uppgifter från ca brunnar. Dessa uppgifter rör främst den tekniska beskrivningen av brunnen och med det menas bland annat läge, djup, diameter och vattenmängd. När vattenanalyser tas yrkesmässigt, t.ex. vid anläggandet av en brunn, måste analysresultatet rapporteras in till SGU (1). Det absolut vanligaste är dock att analyserna beställs av privatpersoner, och det är då frivilligt för brunnsägaren att välja om resultatet ska rapporteras in eller inte Livsmedelsverket Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet för frågor som rör livsmedel vilket även inkluderar dricksvatten. Dock omfattas endast större dricksvattenanläggningar samt de som försörjer kommersiell eller offentlig verksamhet av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (3). Tidigare var Livsmedelsverket tillsynsvägledande myndighet även för de enskilda vattentäkterna och därför grundar sig Socialstyrelsens allmänna råd till stor del på Livsmedelsverkets föreskrifter Socialstyrelsen Socialstyrelsen har som tillsynsvägledande myndighet för hälsoskyddsfrågor inom miljöbalkens tillämpningsområde det övergripande ansvaret för hälsofrågor i arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och det övergripande ansvaret för människors hälsa i Sverige 8

16 (17). När det gäller dricksvatten ansvarar de för regler och annat vägledningsmaterial som rör vattenanläggningar som inte omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (3). Socialstyrelsen ska vägleda kommunerna i deras hälsoskyddstillsyn för enskilda vattentäkter och som stöd till de allmänna råden har de gett ut en handbok; Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar (3). Handboken beskriver hur mindre vattentäkter bör anläggas och skötas, den tar upp de vanligaste orsakerna till kvalitetsproblem med dricksvattnet och den hänvisar till relevant lagstiftning. Boken vänder sig till tillsynsmyndigheten och är tänkt att användas som stöd i arbetet med dricksvatten från enskilda vattenanläggningar men den kan även användas av brunnsägare. 5 Regelverk Det regelverk som presenterats i detta avsnitt är ett urval av de viktigaste bestämmelser som berör enskilda vattentäkter, eller har legat till grund för Socialstyrelsens allmänna råd om dricksvatten. 5.1 EU Ramdirektivet för vatten År 2000 antog medlemsländerna inom EU ramdirektivet för vatten, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (13). Direktivet gäller direkt och bestämmelserna behöver inte införas i svensk lagstiftning (7). Ramdirektives syfte är en gemensam strategi för att bevara och förbättra kvaliteten på vattnet inom Europa. Innan införandet reglerades hanteringen av vattenresurser inom EU av flera olika direktiv och efterlevnaden av dessa var generellt sett dålig (13). Ramdirektivet innebar en del förändringar för svensk del och har lett till en ny vattenförvaltningsförordning och en samordnad vattenförvaltning med indelning av landet i vattendistrikt med vattenmyndigheter (7). Vattenförvaltningen omfattar efter direktivets inträdande alla sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten i landet (11). Målet med direktivet är att inget vatten får försämras av antropogen påverkan med avseende på kvalitet, kvantitet eller ekologi (7). Direktivet fokuserar på kemisk status, ekologisk status och uttag, inte på vattnets hälsoaspekter. Alla vattenresurser oavsett storlek ingår i direktivet, men det finns en nedre gräns för vilka vatten som omfattas av fastställda miljökvalitetsnormer (11). Över denna gräns ska dricksvattenförekomsten betraktas som ett skyddat område. Denna nedre gräns är för dricksvatten satt till grundvattenmagasin där dricksvattenuttaget är större än 10 m 3 per dygn eller försörjer fler än 50 personer. 9

17 5.1.2 Grundvattendirektivet och dricksvattendirektivet Grundvattendirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring, är en utveckling av ramdirektivets artikel 17 som handlar om strategier för att hindra och reglera förorening av grundvatten (18). Grundvattendirektivet ska komplettera ramdirektivet i syfte att skydda miljön och människors hälsa och undvika, förebygga och minska ohälsosamma och skadliga ämnen i grundvattnet. Dock gäller även här, att vid bestämmelser av grundvattnets kemiska status och vad som räknas som förorening, gäller direktivet enbart antropogen påverkan och inte höga halter av naturligt förekommande ämnen, även om de kan ha betydelse för människors hälsa (19). Grundvattendirektivet lyder direkt under ramdirektivet för vatten, vilket innebär att enskilda vattentäkter inte omfattas av direktivet. Undantaget om brunnen befinner sig inom en större grundvattenförekomst som faller inom ramen för vattenförvaltningsarbetet, då omfattas även mindre vattenuttaget av de miljökvalitetsnormer som vattenmyndigheten beslutar. Dricksvattendirektivet, Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, gäller dricksvattnets kvalitet och till skillnad från de tidigare nämnda direktiven är det i huvudsak hälsoinriktat (20). Syftet är att skydda människors hälsa från skadliga effekter av alla slags föroreningar i dricksvattnet, både naturligt förekommande ämnen och mikrobiologiska föroreningar, genom att säkerställa att det är hälsosamt och rent. Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att varje medlemsstat kan ha strängare nationella regler men inget ur direktivet får utelämnas (19). Medlemsstaterna får dock göra undantag för dricksvattentäkt som försörjer mindre än 50 personer eller tillhandahåller mindre än 10 m 3 vatten per dygn, vilket Sverige gjort genom Socialstyrelsens allmänna råd som inte är lika omfattande som Livsmedelsverkets föreskrifter, vilka baseras på dricksvattendirektivet. 5.2 Nationell lagstiftning Miljöbalken Enskilda vattenanläggningar omfattas av miljöbalken (3). I miljöbalken hittar man övergripande bestämmelser om förutsättningar, tillstånd och undantag som kan tillämpas på alla typer av vattenverksamheter. Riktvärden och specificerade råd för enskilda vattentäkter finns i Socialstyrelsens allmänna råd om dricksvatten. De större vattenanläggningarna har sina kvalitetsaspekter reglerade i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. Syftet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och en hälsosam livsmiljö för nuvarande och kommande generationer (12). I miljöbalkens andra kapitel finns grundläggande hänsynsregler som ska beaktas för alla som vidtar en åtgärd eller driver en verksamhet som lyder under miljöbalkens tillämpningsområde (12). Hänsynsreglerna som ska beaktas är: Bevisbörderegeln (omvänd bevisbörda) som talar om att den som bedriver en verksamhet måste kunna visa att den inte medför någon olägenhet 10

18 för människors hälsa eller miljön. Kunskapskravet innebär att den som vidtar en åtgärd är skyldig att ha kunskap om vad den kan innebära för människors hälsa och miljön. Den som driver en verksamhet är också skyldig att vidta försiktighetsåtgärder vilket innebär att åtgärd måste vidtas redan vid risk för olägenhet. Enligt lokaliseringsprincipen ska den plats som är lämpligast ur hälso- och miljösynpunkt väljas och enligt hushållsningsprincipen och produktvalsprincipen ska den som driver verksamheten hushålla med resurser och välja de produkter och material som är minst miljö- och hälsoskadliga. Utöver detta reglerar skälighetsregeln att de krav som ställs enligt miljöbalken inte får vara ekonomiskt orimliga. Dessa hänsynsregler gäller både för större verksameter och för privatpersoner och ska med andra ord beaktas vid anläggning och användning av enskilda vattentäkter (3). I miljöbalkens tredje och sjunde kapitel finns också bestämmelser som ska följas avseende skydd mot skador och olägenhet på värdefulla natur-, kultur och friluftsmiljöer samt miljö och hälsa i stort. Övergripande innebär detta att även enskilda vattentäkter ska beakta att miljön ska skyddas mot utsläpp och nedskräpning, den biologiska mångfalden ska bevaras och slöseri får inte ske med naturresurser och material Vattenskyddsområden I 7 kap finns bestämmelser om vattenskyddsområden. Länsstyrelsen och kommunen får förklara ett område som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som nyttjas eller kan antas komma att nyttjas för vattentäkt (15). Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för kommuner och länsstyrelser i arbetet med vattenskyddsområden. Handboken är avsedd att tillämpas på vattentillgångar som ger mer än 10m 3 vatten per dygn eller tillhandahåller dricksvatten för minst 50 personer men kan om det anses nödvändigt även tillämpas för mindre vattentillgångar. I Skellefteå finns det ingen vattentäkt under 50/10-gränsen som har ett vattenskyddsområde (10) Tillstånd enligt miljöbalken Bestämmelser om tillstånd för vattenverksamhet finns i miljöbalkens elfte kapitel (12). Grundbestämmelsen enligt 9 är att det krävs tillstånd för anläggande av en vattentäkt. Vattentäkter som försörjer en- och tvåfamiljsfastigheter eller en jordbruksfastighets husbehov är undantagna enligt 11. Enligt 12 behövs inte tillstånd om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas. Det är fastighetsägaren/brunnsägaren som ska bedöma vattentäktens påverkan på omgivningen. Alla vattentäkter, även för enskilt hushåll, måste söka tillstånd enligt sjunde kapitlet 28 om verksamheten kan tänkas skada skyddsområden, bevarandeområden eller skyddade arter och livsmiljöer. Kommunen kan enligt miljöbalkens nionde kapitel 10 och 12 också införa tillståndsplikt för nya brunnar eller anmälningsplikt för befintliga täkter om det anses nödvändigt för hälsoskyddet eller om det i området finns ont om sött grundvatten (12). 11

19 Hälsoskydd Vad som menas med olägenhet för människors hälsa definieras i miljöbalkens nionde kapitel 3 och regleras mer ingående i följdförfattningen Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (3). I förordningens 33 punkt 6 står skrivet att en bostad ska ha tillgång till vatten av god kvalitet. Socialstyrelsens allmänna råd tolkar vad som avses med god kvalitet vid mindre vattenanläggningar. Det är huvudsakligen genom förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som kommunen ställer krav och tar beslut som rör människors hälsa (3). Om skydd för vattentäkten krävs för att säkerställa hälsoskyddet snarare än vattenförekomsten eller naturmiljön är det med stöd av förordningens 40 punkt 5 som kommunen meddelar lokala föreskrifter om skydd för täkten (21). Föreskrifterna får dock inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller obefogad inskränkning för den enskilde. Socialstyrelsen är central, tillsynsvägledande myndighet för frågor som rör hälsoskydd inom miljöbalkens tillsynsområde och har därför gett ut de allmänna råden om dricksvatten som anger vilka krav som bör ställas på enskilda vattenverksamheter med grund i miljöbalkens bestämmelser (3) Egenkontroll Enligt miljöbalkens 26 kapitel 19 ska den som driver en verksamhet som kan påverka människors hälsa eller miljön bedriva egenkontroll, dvs. planera, kontrollera och undersöka verksamheten för att förebygga att skador uppstår genom regelbundna undersökningar (12). Egenkontroll innebär också att verksamhetsutövaren vet vilken lagstiftning verksamheten omfattas av och att den följs (3). Syftet är att få en strukturerad kontroll av sin egen anläggning och på så vis förhindra att olägenhet uppstår. Brunnsägaren bestämmer själv hur egenkontrollprogrammet ska se ut. Hur avancerad den ska vara beror på områdets beskaffenhet, mängden vatten som produceras och hur känsliga de som dricker vattnet är. Vid en mindre anläggning kan det vara tillräckligt med brunnsprotokoll (om det är en borrad brunn), skiss över anläggningen, analysprotokoll, viktiga kontaktpersoner och en instruktion för hur vattentäkten ska ses över och hur ofta samt en förteckning över problem som uppstått och hur de åtgärdats. Egenkontrollen ska vara till hjälp för brunnsägaren och bör därför vara enkelt utformad. Förutom att en egenkontroll är viktig om problem uppstår är den dessutom till stor hjälp vid byte av ansvarsuppgifter och försäljning av fastighet Lokala föreskrifter Det har redan nämnts att en kommun enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd kan införa tillståndsplikt, anmälningsplikt eller skyddsområde om det bedöms nödvändigt i känsliga områden, för hälsoskyddet eller för den långsiktiga vattenförsörjningen (21). I Skellefteå kommun har detta inte bedömts nödvändigt (10). 12

20 5.2.3 Livsmedelsverkets föreskrifter Kvalitetsaspekter för dricksvatten från vattenanläggningar som försörjer minst 50 personer eller tillhandahåller minst 10 m 3 vatten per dygn regleras av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (3). Även mindre vattenanläggningar omfattas av föreskrifterna om de tillhandahåller vatten för en offentlig eller kommersiell verksamhet, till exempel en skola eller ett café. Gränssättningen för Livsmedelsverkets ansvarsområde är satt utifrån EU:s dricksvattendirektiv (22). I Livsmedelsverkets tidigare kungörelse om dricksvatten fanns parametrar som skulle tillämpas även vid eventuell bedömning av enskilt dricksvatten. Dessa gäller inte längre, men Livsmedelsverkets lagstiftning spelar ändå en betydande roll då Socialstyrelsens allmänna råd till stor del baseras på dessa. Livsmedelsverkets föreskrifter blir även aktuella för brunnsägaren vid öppnande av till exempel ett sommarcafé Boverkets byggregler Boverkets byggregler (BBR) avsnitt 6 innehåller allmänna råd till tredje kapitlet 2 Plan och bygglag (1987:10) samt 5, 8 och 13 Förordning (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (23). Dessa lagrum handlar om att byggnader ska vara utförda på ett sådant sätt att de medger god hushållning med vatten, att bygganden med tillhörande installationer inte medför oacceptabla risker för de boendes hygien eller hälsa samt att inverkan på grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen begränsas (24, 25). I BBR 6:1 anges att byggnadens installationer ska utformas så att bland annat vattenkvaliteten ska vara tillfredsställande under byggnadens hela livslängd. I BBR 6:6 står att byggnader och deras installationer ska utformas så att vattenkvalitet och hygienförhållanden tillfredställer allmänna hälsokrav. I Skellefteå kommun rekommenderar byggnadsavdelningen på grund av detta fastighetsägaren att ta prov på dricksvattnet vid nybygge av fastighet och anläggande av brunn i områden utan kommunalt vatten (26) Övrig lagstiftning Lagstiftningen som presenterats ovan är den som närmast berör enskilda vattentäkter, eller legat till grund för Socialstyrelsens allmänna råd om dricksvatten. Utöver den omfattas enskilda vattenanläggningar av en rad andra lagar, förordningar och föreskrifter som i olika situationer kan tillämpas och därför kan vara viktiga att känna till (3). Exempel på dessa är Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, Lag (1985:245) om uppgiftsskyldighet vid grundvattenundersökning och brunnsborrning och Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Någon fördjupad presentation av dessa finns det dock inte utrymme för inom ramen för detta arbete. 5.3 Socialstyrelsens allmänna råd Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten ger rekommendationer, råd och exempel på hur miljöbalkens krav kan uppnås för enskilda anläggningar (27). Den juridiska statusen på allmänna råd är inte särskilt hög, däremot är författningen de tillhör, miljöbalken, tvingande. Det kan finnas andra sätt att uppnå de krav som ställs i miljöbalken, 13

21 än de som exemplifieras i råden. Om en verksamhet inte följer innehållet i ett allmänt råd ska den på annat sätt kunna uppvisa att den uppfyller målet med lagstiftningen. De allmänna råden kom till 2003 med syfte att ge stöd vid tillämpningen av miljöbalken (3). De som omfattas är mindre vattenanläggningar som inte levererar till någon offentlig eller kommersiell verksamhet och som försörjer mindre än 50 personer eller i genomsnitt tillhandahåller mindre än 10 m 3 vatten per dygn. Tidigare hade Livsmedelsverket ansvaret även för de små vattentäkterna och de omfattades då av Livsmedelsverkets föreskrifter för dricksvatten (27). Efter Sveriges inträdande i EU 1995 har lagstiftning på dricksvattenområdet kommit till som skulle kräva omfattande åtgärder av enskilda brunnsägare och vattenföreningar. Livsmedelsverket ansåg att många krav var ekonomisk orimliga och alltför komplicerade för enskilda anläggningar, och när EU dessutom hade en nedre gräns för vilka vattentäkter som kunde undantas från direktiven ville Livsmedelsverket lägga ifrån sig ansvaret för dessa. Eftersom dricksvatten berör människors hälsa gavs ansvaret till Socialstyrelsen. Riktvärdena i råden togs då fram i samarbete med Livsmedelsverket som i sin tur baserar sina föreskrifter på EU:s dricksvattendirektiv. I de allmänna råden beskrivs hur en dricksvattenanläggning kan anläggas och skyddas och vad användaren bör ta hänsyn till vid beredning och distribution av vattnet (27). Det står också att dricksvattnet bör vara hälsosamt och rent och ha en acceptabel estetisk och teknisk kvalitet samt exempel på hur vattnet kan anses uppfylla dessa egenskaper. I bilagan till råden finns riktvärden som inte bör överstigas för mikroorganismer, kemiska ämnen och egenskaper. Det står också hur egenkontrollprogrammet bör utformas, när undersökningar bör göras och hur de kan gå till samt hur vattenprov bör tas. Det finns ett fåtal skallkrav i de allmänna råden och dessa gäller anläggandet av vattenanläggningen, den ska anläggas i enlighet med miljöbalkens första och andra kapitel miljöbalken (27). Dessa paragrafer handlar om de allmänna hänsynsreglerna och främjandet av en hållbar utveckling och en god och hälsosam miljö. Det andra skallkravet gäller egenkontroll och kravet som finns i miljöbalkens 26 kapitel på att den som ansvarar för en dricksvattenanläggning är skyldig att bedriva egenkontroll. Beskrivningarna i de allmänna råden är övergripande och allmänt hållna. För att underlätta tillsynen och ge råden mer innehåll har Socialstyrelsen gett ut handboken: Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar (3). 14

22 5.4 Miljömål År 1999 antog Sveriges riksdag 16 övergripande mål som rör miljökvaliteten (28). Syftet är att Sveriges miljö, natur- och kulturresurser ska förvaltas ekologiskt hållbart på lång sikt. Miljökvalitetsmålens uppgift är att vara vägledande för statliga och andra samhällsaktörers tillämpning av miljöbalken när det gäller tolkning av begreppet hållbar utveckling. Strävan är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. Det miljömål som närmast berör dricksvatten från enskilda vattentäkter är Grundvatten av god kvalitet och det är SGU som ansvarar för miljömålet (29). Definitionen på detta mål lyder: Grundvattnet skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Målet ska vara uppnått till år 2020 (16). Till detta mål finns idag tre delmål (29). Skydd av grundvatten handlar om att skydda grundvattenförekomster som kan vara av vikt för att nuvarande och kommande vattenförsörjning ska ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Grundvattennivåer är ett delmål som handlar om att användningen av mark och vatten inte ska medföra sådana förändringar på grundvattennivåerna att det kan ge en negativ inverkan på miljön. Rent grundvatten innebär att alla grundvattenförekomster ska uppfylla de svenska normerna för grundvatten av god kvalitet med avseende på de föroreningar som orsakats av mänsklig aktivitet. Dessa tre berör dock främst större vattenuttag och innefattar därför inte enskilda vattentäkter, om dessa inte utgör en del i en större vattenförekomst. Gemensamt för de tre delmålen är också att fokus ligger på grundvattnet, det färdiga dricksvattnet och hälsoeffekter med detta innefattas inte. Varje år skriver Miljömålsrådet en rapport om hur vi ligger till för att klara miljömålen och var fjärde år görs en fördjupad utvärdering med fokus på behovet av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen (30). I den första fördjupade rapporten, Miljömålen - allas vårt ansvar från 2004, föreslog rådet att behovet av ett fjärde delmål under Grundvatten av god kvalitet som berör enskild vattenförsörjning borde utredas. SGU fick i uppdrag att utreda behovet av ett sådant delmål (7). Resultatet blev rapporten Utredning på uppdrag av regeringen - Ett nytt delmål för enskild vattenförsörjning som färdigställdes SGU föreslog i rapporten att ett delmål ska införas för enskild vattenförsörjning. SGU:s bedömning var att ett nytt delmål behövs för att hela miljömålet ska kunna nås. Delmålet ska omfatta alla icke-offentliga grundvattenbaserade dricksvattenanläggningar upp till 50/10-gränsen och det ska, till skillnad från tidigare delmål, innefatta både naturligt förekommande ämnen och mänskliga föroreningar. Syftet med delmålet är att även dricksvattnet vid mindre anläggningar ska uppfylla gällande svenska riktlinjer. I beskrivningen av vad delmålet skulle innebära ingår bland annat att dricksvatten vid enskilda vattentäkter ska uppfylla rekommendationerna i Socialstyrelsens allmänna råd och att dricksvattnet har undersökts enligt Socialstyrelsens rekommendationer. Förutom att detta delmål skulle göra att även mindre anläggningar omfattas av miljömålet Grundvatten av god kvalitet är det också mer hälsoinriktat än de tidigare delmålen, dessutom avser delmålet inte bara vattenförekomsten utan fokuserar även på dricksvattnets kvalitet. 15

23 År 2008 kom den andra fördjupade rapporten Miljömålen nu är det bråttom! ut från Miljömålsrådet (31). Här finns delmålet om enskild vattenförsörjning med som ett förslag på ytterligare åtgärder för att kunna nå målet till år År 2009 överlämnade regeringen miljömålspropositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete till riksdagen (32). I propositionen görs en samlad redovisning av de insatser som bidrar till att miljökvalitetsmålen kan nås. Prioriterade områden för det fortsatta arbetet lyfts också fram och en ny målstruktur för miljöarbetet föreslås, där delmålen omarbetas till etappmål. I propositionen behandlas förslaget till ett nytt delmål för enskild vattenförsörjning. Propositionen anger att Socialstyrelsens rekommendationer om dricksvattenkvalitet och undersökning i de allmänna råden för privat vattenförsörjning bör tillämpas bättre. Man slår också fast att det finns behov av ett bättre kunskapsunderlag rörande naturligt förkommande skadliga ämnen i grundvattnet och menar att underlaget behövs som ett stöd i den kommunala vattenplaneringen samt som en grund för rådgivning till brunnsägare vid enskilda vattentäkter. SGU anger, att när delmålen görs om till etappmål, förväntar de sig att förslaget kommer att beredas vidare i samband med översynen av etappmålen (19) Regionala miljömål Regionala miljömål som grundar sig i de nationella miljömålen antogs för Västerbottens län av länsstyrelsens styrelse 2003 (33). Under det regionala miljömålet Grundvatten av god kvalitet rör delmålen i huvudsak grundvattenförekomsten som sådana snarare än dricksvattnet. I några delmål berörs den enskilda vattentäkten precis som i det nationella målet om uttaget utgör en del i en större vattenförekomst (34). Det är dock fokus på råvattnets mängd och antropogena påverkan och inte på hela vattenanläggningen eller det färdiga dricksvattnets kvalitet Lokala miljömål Miljömålsrådet bedömer att kommunernas arbete spelar en viktig roll i arbetet med miljömålen (31). Genom att översätta nationella och regionala miljömål till lokala mål och åtgärder kan miljömålen bli ett hjälpmedel i politiken. Kommunen har också genom samhällsplanering och tillsyn tillgång till viktiga redskap för att förverkliga miljökvalitetsmålen. Utöver länsstyrelsens miljömål och med utgångspunkt i de egna problemen och förutsättningarna har loka miljömål för Skellefteå tagits fram (35). Levande vatten är ett av Skellefteås fyra övergripande miljömål och där är ett av delmålen att 40 procent av alla enskilda vattentäkter ska vara analyserade ur kemisk synpunkt år

24 6 Dricksvattnets kvalitet 6.1 Allmänt om grundvatten Vid enskilda vattentäkter är det oftast grundvatten som används som dricksvatten (1). En stor del av det regnvatten som når markytan tar sig genom jordlagren till grundvattnet (5). Föroreningar från markytan följer med, men då jorden fungerar som ett filter förbättras vattenkvaliteten successivt när det passerar genom jordlagren. Djupet från markytan ned till grundvattnet är därför tillsammans med jordens sammansättning avgörande för vattenkvaliteten. Genomsläppliga jordar med bra tillrinning ger vattnet ett sämre skydd då föroreningar transporteras snabbare ned till grundvattnet. Å andra sidan kan jordarter som innehåller en större andel finkornigt material uppvisa förhöjda metallhalter i vattnet, eftersom de minsta fraktionerna har förmågan att binda tungmetaller till sina ytor, vittringen sker också snabbare från dessa, eftersom den totala ytan blir avsevärt större. I berggrunden finns grundvatten där jordens porer och bergets sprickor är helt vattenfyllda (3). Det är då mindre utsatt för föroreningar än grundvattnet i jordlagren. Jorddjupet ovan berglagret är dock väldigt viktigt för vattenkvaliteten på grundvattnet i berggrunden. Grundvattnets strömningsriktning är av stor betydelse för om föroreningar i grundvattnet ska nå en eventuell brunn (3). Hur grundvattnet rör sig kan inte enbart bestämmas av markytans topografi, även om så ofta är fallet. Grundvattnet står i tryck från ovanliggande jordmassor vilket gör att vattenskiktet mycket väl kan pressas uppför sluttningar och branter. För att få bra vatten i sin brunn med så lite rening som möjligt är det viktigt att brunnsägaren tänker på detta och undersöker grundvattnets banor i marken innan brunnen anläggs. För en djupborrad brunn kan det vara svårt att få reda på strömningsriktningen innan brunnen anläggs. Föroreningskällor ska ligga uppströms brunnen för att förhindra inträngning i vattnet. Skyddsavståndet till en föroreningskälla och vattentäkten måste avgöras från fall till fall och beror till stor del på markens genomsläpplighet. Grundvattnets egenskaper är en kombination av den sammansättning som vattnet har när det når grundvattenreservoaren och reaktioner med de mineraler som finns i berggrunden (5). Grundvattnets ph beror dels på berg- och jordarternas innehåll men också på vattnets väg genom marken (15). Vid en lång och långsam transport hinner vattnets ph öka, varför dricksvatten från grävda brunnar ofta har lägre ph-värde än vatten från brunnar borrade i berg. Ett surt vatten har ofta högre metallhalter eftersom många metaller blir mer lättrörliga vid låga ph-värden. Under ph 6 ökar korrosionen, vilket gör att metaller löser ut snabbare, både i berg och i jord men också i vattentäktens ledningsnät. Grundvattnets kvalitet kan variera under året. I samband med snösmältning eller kraftiga regn kan vattenkvaliteten förändras till det sämre på grund av de stora flödena (3). Temperaturen styr också till stor del den mikrobiologiska tillväxten. 17

25 6.2 Skellefteås geokemi Bergarter Stora delar av Skellefteå kommun utgörs av sura, magmatiska bergarter, till exempel yngre och äldre graniter samt gråvacka, som är en sedimentär bergart (36). I den östra delen av kommunen hittar man Skellefteåfältet med sura och intermediära vulkaniska bergarter med höga halter sulfidmineral (5). Skellefteåfältet är ett av världens mineralrikaste områden och mycket rikt på metaller Jordarter Den absolut vanligast förekommande jordarten är morän (36). Det är inlandsisen som har format landskapet och transporterat materialet i sydostlig riktning mot Bottenviken, förhöjda halter av metaller från Skellefteåfältet finns därför också i moränen ända ut till kusten (36). Hela kommunens kustremsa och 3-4 mil in i landet ligger under högsta kustlinjen. Moränens mäktighet och sorteringsgrad varierar men under högsta kustlinjen är berget i regel mer svallat vilket ger ett tunnare jordlager med större fraktioner och ett mer genomsläppligt jordlager (5). Områden med finsediment förekommer också, även under högsta kustlinjen. Dessa områden har bildats i lugna djuphålor där svallsediment från tiden landet var täckt av hav har samlats Geokemins inverkan på grundvattnet i Skellefteå Höga halter av metaller förekommer i grundvattnet i Skellefteå kommun (5). Det kan förklaras av att grundvattnet på många ställen i kommunen omges av en mineraliserad miljö med förhöjt metallinnehåll. I ursvallade områden med mer genomsläppligt jordlager kommer grundvattnet snabbt i kontakt med bergrunden vilket innebär att den naturliga reningen blir sämre (3). I dessa områden kan höga radonhalter påträffas i vattnet, eftersom gasen lättare kan stiga (36). Stora delar av kommunen ligger under högsta kustlinjen och på flera platser i dessa områden förekommer sulfidjordar som orsakar en sur miljö (5). Inslag av sulfidjordar är vanligt förekommande i områden med finsediment. Då näringsinnehållet och temperaturen i havet var förhållandevis hög kunde produktionen och sedimentationen i djuphålorna ske snabbt vilket gav ofullständig nedbrytning av organiskt material och en syrefri miljö. När dessa jordar kommer i kontakt med syre bildas sulfat vilket gör att ph-värdet sänks. Detta gör inte bara många metaller mer lättlösliga, det gör också att vittringen sker snabbare vilket kan öka metallhalten i grundvattnet. Surt vatten löser också lättare ut metaller från materialen i vattenanläggningen (3). 18

26 6.3 Brunnstyp och vattenanläggning De vanligaste brunnstyperna vid enskilda vattentäkter i Skellefteå kommun är borrad och grävd brunn (2). Källor/källbrunnar förekommer också. I en bergborrad brunn nyttjas berggrunden som vattenmagasin. Borrdjupet varierar, för mindre vattentäkter är det oftast mellan 20 och över 150 meter. I grävda brunnar tas dricksvattnet från jordlagren, vanligen på 5-15 meters djup. Eftersom en grävd brunn anläggs i ytliga grundvattenmagasin är den mer utsatt för yttre påverkan än en borrad brunn (38). Den påverkas också i större utsträckning av avloppsinfiltration och jordbruk vilket gör att mikrobiologiska kvalitetsproblem är vanligare i dricksvatten från en grävd brunn än från en borrad. Den korta uppehållstiden gör också att föroreningar och sur nederbörd inte hinner filtreras på samma sätt som i en borrad brunn och ph-värdena i vattnet i en grävd brunn är därför vanligtvis lägre. Många metaller har som tidigare nämnts högre löslighet vid låga ph-värden vilket gör det vanligare att hitta höga halter av vissa metaller i grävda brunnar (6). En borrad brunn har oftast en jämnare vattenkvalitet än en grävd brunn och mindre mikrobiologiska problem, den har också bättre skydd mot föroreningar (3). Om berget går i dagen i brunnens omgivning kan dock föroreningar och ytvatten tränga ned i vattenförande spricksystem utan att först renas genom jordlagren (38). Brunnen kan då snabbt bli förorenad och problemen blir i regel svårare att åtgärda i en borrad brunn än i en grävd. Beroende på geokemin i området kan även naturliga kvalitetsproblem med dricksvattnet förekomma i form av ämnen som urlakas från berggrunden. En källa är ett koncentrerat utflöde av grundvatten från jord eller berg och uppkommer där grundvattenytan ligger jäms med eller högre än markytan (3). Kvaliteten på källvatten är ofta god men om källan ligger helt öppen riskerar exempelvis regn, snösmältning och djurspillning att förorena vattnet och påverka kvaliteten såväl kemiskt som mikrobiologiskt. Utformningen på brunnen liknar ofta den grävda typen men olika varianter förekommer. Hur vattenanläggningen ser ut i övrig varierar med typ av brunn, ålder och rening (39). De olika brunnstyperna har alla sina svaga punkter och vanliga fel. Figur 1 visar hur brunnarna kan se ut samt några vanliga problem med de olika typerna (Fig. 1). 19

27 Illustration: Claes Stridsberg Figur 1. Vanliga problem vid en grävd och borrad brunn (39) Figur 2 visar två exempel på hur delar av ett vattenverk kan se ut (Fig. 2). Generellt leds vattnet från brunnen genom en råvattenledning till pumpen och sedan till hydroforen eller hydropressen, som reglerar trycket i vattenledningar och kranar (3). En mindre mängd vatten kan lagras i en hydrofor eller hydropress. Vid anläggningar som försörjer flera hushåll leds vattnet ofta vidare till större reservbassänger. Reningsmetoder som kräver kemikalieberedning och dosering är ovanligt vid mindre vattentäkter eftersom det många gånger är underhållskrävande och kostsamt. Det är däremot vanligt att man renar vattnet från järn och mangan samt ph-justerar dricksvattnet från grävda brunnar genom ett kalkfilter. Kalkfiltret kan sitta i brunnen eller i hydroforen. Där dricksvattnet har höga radonhalter kan man sätta in en radonavskiljare, en luftningsanordning som i vissa fall även kan reducera halterna av järn, mangan och svavelväte i vattnet. Järn och mangan kan också reduceras genom oxidation och utfällning i filter. Arsenikrening förekommer på sina håll i Skellefteå kommun, likaså särskild luftning för svavelväte (10). 20

28 Figur 2. Två exempel på hur delar av ett vattenverk kan se ut Foto: Sandra Löfstedt 7 Analys av vattnet Socialstyrelsens allmänna råd anger inte något krav på metod, men analys av vattnet bör utföras av ackrediterat laboratorium (3). Anvisningar om hur provtagning går till finns i Socialstyrelsens handbok, Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar, samt på laboratoriernas hemsida. Ett dricksvatten bedöms som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt ur mikrobiologisk och/eller kemisk synpunkt, beroende på vad som analyseras (3). Tjänligt innebär att vattnet är lämpligt som dricksvatten och för andra hushållsändamål. Tjänligt med anmärkning innebär att vattnet har en sammansättning som inte är tillfredställande men som normalt inte bedöms medföra några hälsorisker. I vissa fall kan det dock innebära inskränkning i vattenanvändningen. Otjänligt innebär att vattnet inte bör användas till dryck eller matlagning. Alla riktvärden för otjänligt är direkt eller indirekt hälsomässigt grundade. 7.1 Brunnsprojekt Analyslaboratorierna har i samarbete med kommunerna genomfört olika varianter av kampanjer för vattenföreningar och privatpersoner med egen brunn (40). De så kallade brunnsprojekten har anordnats av det största analyslaboratoriet i Sverige i samarbete med 21

29 miljökontoren i de kommuner som valt att deltaga. I Skellefteå är detta det enda analyslaboratorium som kan användas för vattenanalyser på grund av de långa transportsträckorna till övriga laboratorier. Formerna för brunnsprojektet har varierat genom åren men grundidén har varit att miljökontoren har hjälpt till med förmedling av provtagningsflaskor. De har också kunnat svara på brunnsägarnas frågor i samband med provtagning och analystolkning. Kommunerna har sedan fått en kopia av analysrapporten och brunnsägarna har fått ett rabatterat pris på analyserna. Tidigare genomfördes varje år brunnsprojekt i samarbete med Skellefteå kommun men sedan ett par år tillbaka har laboratoriet infört en webbtjänst där privatpersoner kan beställa analys av brunnsvatten till reducerade priser. Beställaren kan, om den vill, kryssa i en ruta som ger laboratoriet tillåtelse att skicka en kopia av analysprotokollet till miljökontoret. Det nya systemet gör att laboratoriet inte kommer att ha brunnsprojekt i samma utsträckning som tidigare. I Skellefteå har kommunens miljöavdelning deltagit i brunnsprojekt från det att kampanjerna startade i början av 2000-talet (10). 7.2 Socialstyrelsens nationella provtagningsprojekt Socialstyrelsen har i samarbete med SGU genomfört det nationella projektet Dricksvatten från enskilda vattentäkter - Ett nationellt tillsynsprojekt 2007 där analysresultat från enskilda brunnar sammanställdes i syfte att få bättre kunskap om vattenkvaliteten vid de anläggningarna som inte omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (1). Resultaten visar att åtgärder behövs för att förbättra kvaliteten på dricksvattnet vid enskild vattenförsörjning. Endast lite mer än var femte brunn hade vatten helt utan anmärkning enligt Socialstyrelsens riktvärden och i ungefär var femte brunn var vattnet otjänligt. Många brunnar har dessutom visat sig ha en naturligt dålig vattenkvalitet, främst orsakad av för höga halter av hälsoskadliga ämnen i berggrunden. Ett av syftena med projektet var att fylla på SGU:s nationella databas (se avsnitt 4.1.5) för enskilda vattentäkter för att den ska kunna växa och utvecklas fortlöpande även efter projektets slut och så småningom användas för uppföljning av vattenkvalitet (1). Rapporteringen till denna databas är dock frivillig för brunnsägarna och det var inte mer än tio procent av alla deltagande som valde att överlämna sina analyssvar till databasen. Skellefteå kommun deltog i projektet och uppmanade vattenföreningar och privatpersoner att delta, dock uppstod missförstånd i samarbetet med laboratoriet och analysresultat från Skellefteå kommun finns varken med i SGU:s brunnsdatabas eller i resultatet av projektet (1). 7.3 Mikrobiologiska kvalitetsproblem Mikroorganismer finns överallt i miljön, även naturligt i vatten. Infektiösa sjukdomar som orsakas av virus, bakterier och parasitära protozoer anses idag som den vanligaste och mest utbredda hälsorisken knuten till enskild vattenförsörjning (41). 22

30 De flesta mikroorganismer är ofarliga men om patogena mikrobiologiska föroreningar ges möjlighet att överleva och sprida sig i dricksvattnet kan det ge akuta hälsoeffekter (41). Många faktorer påverkar om sjukdom uppstår och vilka symptom som uppkommer. Konsekvenserna varierar sedan beroende på vem som drabbas. De vanligaste symptomen är diarré, kräkningar, feber och allmän sjukdomskänsla men allvarligare symptom och kroniska besvär förekommer. I de flesta vattenburna utbrott är den orsakande mikroorganismen okänd. Det är därför svårt att peka ut någon specifik grupp som orsakar fler utbrott än andra. Det är dock bekräftat att de tre stora grupperna av mikroorganismer, bakterier, virus och protozoer har orsakat sjukdomsutbrott. Förekomst och tillväxt av mikrober i vattenanläggningen kan förutom att orsaka sjukdom även ge vattnet lukt och smak. Grundvatten är naturligt filtrerat och innehåller därför vanligtvis bara en låg halt mikroorganismer (41). En mängd faktorer styr mikrobernas tillväxt och överlevnad, bland annat temperatur, ph, fuktighet, vattenaktivitet, mörker, solljus, näringsämnen och energikällor. När mikroorganismer växer på en yta kan så kallad biofilm bildas i distributionsanläggningen som både förbrukar desinfektionsmedel och påskyndar korrosion, biofilmen kan i sig också sätta igen installationer. En kraftig biofilm gör det också svårare att ta bort den mikrobiologiska föroreningen. De flesta vattenburna smittor orsakas av att fekalt förorenat vatten påverkat dricksvattnet, antingen genom förorening av råvattentäkten eller genom korskoppling eller inträngning av avloppsvatten på ledningsnätet (41). Detta kan till exempel inträffa om skarvarna är otäta och ledningsdiket inte är ordentligt dränerat (se Figur 1) eller om avvattningen från pumphuset har kopplats till en avloppsledning, vilket gör att avloppsvatten kan rinna tillbaka in i brunnen vid stopp i ledningarna (10). Det kan finnas källor till förorening i närheten av brunnen som läcker in med ytvattnet, ett vanligt fel är då att jorden satt sig och att otäta skarvar tillåter vatten att rinna ned i brunnen (se Figur 1) (39). Om grundvattnet påverkats från en ytnära aktivitet betyder det att även andra föroreningar kan nå brunnen. Rapporteringen över vattenburna utbrott vid enskilda anläggningar kan innehålla stora mörkertal och anses inte vara tillförlitlig vilket troligen beror på att mindre sjukdomsutbrott sällan kommer till myndigheternas kännedom (17). Det nationella tillsynsprojektet som Socialstyrelsen och SGU genomförde 2007 bekräftade att den vanligaste orsaken till anmärkning på dricksvattnet var mikrobiologisk tillväxt (1). Det gällde både grävda och borrade brunnar men undersökningen visade att det var vanligare i grävda brunnar än i borrade. Åtta procent av de borrade brunnarna och 32 procent av de grävda hade otjänligt vatten pga. mikrobiologisk tillväxt. Värden över riktvärdena för de mikrobiologiska parametrarna återfanns i hela Sverige Bakterier Generellt är bakterier större än virus men mindre än protozoer (42). Beroende på bakterietyp varierar egenskaperna vad gäller överlevnad och infektionsdos väldigt mycket. Låga 23

31 temperaturer gynnar överlevnad av de flesta bakterietyper men försvårar tillväxt. Tillväxten försvåras också av den näringsfattiga miljön som oftast finns i brunnar, även om vissa arter kan växa till i biofilmer. Den vanligaste orsaken till sjukdomsutbrott på grund av mikroorganismer i dricksvattnet är att tarmbakterier som utsöndras via avföringen från djur eller människor kommer i kontakt med grundvattnet eller att tillrinnande förorenat ytvatten kan tränga in genom otätheter i brunnen (41) Virus Virus behöver en levande cell för sin metabolism (42). Det innebär att de kan överleva men inte tillväxa utanför sin värd. Kunskapen om virus förekomst i dricksvattnet är idag begränsad, men den låga temperaturen gynnar överlevnad och förekomst av partiklar och övriga mikroorganismer gynnar tillväxt. Virus är mindre än bakterier och svåra att avskilja i ett vattenverk vilket kan bli ett problem då de flesta virus har låg infektionsdos. När virus orsakar vattenburna utbrott är den vanligaste orsaken att avföring eller kräkningar från virusinfekterade människor sprids till brunnsvattnet. Vägarna är vanligen samma som de som beskrivs för bakterier Protozoer Protozoer finns i mark och vatten men också i tarmen hos infekterade människor och djur (43). Den vanligaste orsaken till förorening av protozoer i brunnsvattnet är att det kommit i kontakt med avloppsvatten eller avföring från djur. Protozoer är stora jämfört med bakterier och virus vilket gör dem relativt enkla att avskilja även i små vattenverk (44). Protozoernas tillväxt hämmas av det kalla grundvattnet men de har inga problem att överleva, särskilt inte om förekomsten av bakterier är stor eftersom de använder dessa som föda. Vid frystemperaturer dör däremot de flesta, till skillnad från bakterier och virus Mögelsvampar och aktinomyceter Aktinomyceter är en typ av bakterie men kallas ibland strålsvampar eftersom de växer i mycel (42). Förekomst av aktinomyceter och mögelsvampar i vattenanläggningen kan tyda på olämpliga materialval, exempelvis naturmaterial, i rörnätet eller otillräcklig vattenomsättning. Förekomst av aktinomyceter och mögelsvampar brukar leda till att vattnet luktar och smakar konstigt, ibland kan de ge upphov till hudirritationer Mikrobiologisk analys av vattnet De riktvärden för mikroorganismer i dricksvatten som finns i Socialstyrelsens allmänna råd gäller inte direkt sjukdomsframkallande mikroorganismer (3). Parametrarna är istället bakterier som indikerar om brunnen är förorenad mikrobiologiskt. Då de viktigaste mikroorganismerna i sammanhanget, bakterier, virus och protozoer, ofta kommer från samma källor, ger det en indikation på den totala föreningsgraden i vattnet (42). Höga värden visar på att andra sjukdomsframkallande mikroorganismer kan finnas närvarande. 24

32 Vid en mikrobiologisk normalkontroll enligt de allmänna råden ingår parametrarna E. coli, vars förekomst tyder på färsk fekal förorening, koliforma bakterier, som tyder på förorening från avföring eller jord och antal mikroorganismer vid 22 C som säger något om den totala kontamineringen av vattnet (45). Vid en utvidgad mikrobiologisk kontroll ingår bland annat även mögelsvamp och aktinomyceter. 7.4 Kemiska kvalitetsproblem Kemiska ämnen kommer vanligtvis från naturligt höga halter i berggrunden, material i vattenläggningen eller från mänskliga utsläpp (3). De kemiska riskfaktorerna kan i jämförelse med de mikrobiologiska oftare innebära mer långsiktiga hälsoeffekter, t.ex. utveckling av olika cancerformer (41). I vissa fall kan även akuta effekter förekomma. Kemiska ämnen kan också i förlängningen ge vattnet fysikaliska egenskaper. Gränsvärden och riktvärden för dricksvatten baseras vanligen på riskanalyser utifrån principen att alla grupper av konsumenter ska kunna inta två liter dricksvatten dagligen under en hel livstid utan oacceptabla risker. I det nationella tillsynsprojekt som Socialstyrelsen genomförde år 2007 i samarbete med SGU med syfte att få bättre överblick över dricksvattensituationen vid enskilda vattenanläggningar i Sverige analyserades också kemiska parametrar i brunnar över hela landet (1). Både bland de bergborrade och bland de grävda brunnarna var 5 % otjänliga. Anmärkningsvärt är dock att hela 67 % av de borrade och 72 % av de grävda brunnarna hade dricksvatten som var tjänligt med anmärkning. De vanligaste orsakerna till anmärkning hos borrade brunnar var arsenik, natrium, uran, fluorid, järn, mangan, klorid och radon. Hos grävda brunnar var det nitrat, järn, mangan, klorid, koppar, nitrat och uran som var de vanligaste källorna till anmärkning. Med utgångspunkt i den rikstäckande undersökningen som presenteras ovan och med hänsyn till vilka kemiska kvalitetsproblem som är vanliga Skellefteå kommun kommer några parametrar att belysas särskilt i detta avsnitt Arsenik Arsenik är en halvmetall som förekommer i grundvattnet där sulfid- och arsenikrika mineral finns i berggrunden (46). Det viktigaste arsenikförande mineralet är arsenikkis, som är vanligt i anslutning till sulfidmalmsfyndigheter. Skellefteåfältets malmer utgör Sveriges största kända arsenikprovins och bolidenmalmen var en av världens största arsenikfyndigheter. Arsenikhaltigt grundvatten kan också härstamma i föroreningar från bland annat bekämpningsmedel och tryckimpregnering av virke. Arsenik finns i organisk och oorganisk form där den oorganiska är giftigare. Den oorganiska arseniken finns som femvärd, som dominerar i ytvatten, och trevärd, som dominerar i grundvatten och också är den giftigaste formen. I Skellefteå är otjänligt dricksvatten vid enskilda vattentäkter på grund av arsenik i grundvattnet ett inte alltför ovanligt problem (10). I de malmer och mineraliseringar som finns 25

33 i Skellefteåfältet finns mycket höga halter av arsenik. Även jordarterna i området är arsenikrika (47). Till skillnad från många andra metaller har arsenik högre löslighet vid höga ph-värden, vilket är en av förklaringarna till att det är vanligast att hitta arsenik i bergborrade brunnar. Dock förekommer det även i vattnet från grävda brunnar, särskilt i Skellefteåområdet där moränen på sina håll är rik på arsenik (47). Provtagning bekräftar problemet med arsenik i Skellefteåområdet. Inom ramen för ett examensarbete som Elisabeth Karlsson, Naturgeografi, Umeå universitet utförde vid miljöavdelningen, Skellefteå kommun provtogs år 2005 slumpmässigt 60 brunnar och analyserades med avseende på arsenik (48). Sex av dessa brunnar hade arsenikhalter över gränsvärdet för otjänligt, samtliga dessa brunnar var borrade. År 2006 och 2007 ingick metallanalyser i brunnsprojektet (se avsnitt 8.1) (49). Arsenik var då en av parametrarna som analyseras. År 2006 provtogs 30 brunnar i Skellefteå kommun varav 1 prov var otjänligt med avseende på arsenik. År 2007 provtogs 54 nya brunnar varav 10 var otjänliga med avseende på arsenik. Höga halter arsenik i dricksvatten utgör en hälsorisk bland annat för att arsenik kan framkalla cancer, främst i hud, lunga, njurar och urinblåsa (50). Långvarig exponering kan även orsaka andra hälsoeffekter, som leverskador och diabetes. Första tecknen på arsenikförgiftning brukar vara hudförtjockning och pigmentförändringar. Experimentella studier har visat att barn och foster verkar vara mer känsliga för arsenik än vuxna personer. Den ökade känsligheten tros bero på att arsenik passerar moderkakan vilket kan påverka fostret. Barn dricker också betydligt mer vatten än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt och exponeringen för arsenik blir då högre i jämförelse. Trots att människan under lång tid haft kännedom om arsenikens toxiska effekter är det först på senare tid det uppmärksammats som ett problem i dricksvattnet (51). Frågan om arsenikrening har blivit aktuell och även om det idag finns en hel del tekniker att tillgå är kunskapen fortfarande begränsad. Det finns mer effektiva reningstekniker för den mindre giftiga femvärda arseniken än för den giftigare trevärda. Vid syresättning oxideras trevärd arsenik till femvärd men reaktionen går långsamt. För reningen behövs därför en kombination av oxidering och andra metoder. I Skellefteå kommun har många brunnsägare som upptäckt höga halter arsenik i vattnet valt att koppla in sig på kommunalt vatten istället för att försöka åtgärda problemet med rening (10) Bly Bly förekommer naturligt i berggrunder med vulkaniska bergarter och graniter. Det förekommer dessutom ofta bundet till svavel (5). Höga halter hittas därför på sina ställen runt Skellefteåfältet. Bly i berggrunden kan vara en källa till höga halter i dricksvattnet, men det förekommer också höga blyhalter på grund av att vatten vid lågt ph löser ut bly genom korrosion på blyhaltigt material i äldre vatteninstallationer, inklusive blyhaltiga lödningsmaterial i varmvattenberedare. En annan källa till bly i grundvatten är lufttransporterade föroreningar och lokal påverkan genom exempelvis läckage från avfallsupplag eller metallhaltiga gödselmedel. Förhöjda blyhalter i dricksvattnet från enskilda vattentäkter i Skellefteå är ovanligt men förekommer (10). 26

34 Vid exponering av bly under lång tid kan nervsystemet skadas. Små barn och foster är särskilt känsliga (46). Andra effekter som kan uppkomma redan vid relativt låg exponering är hämmad blodbildning och nedsatt hörsel. Vid förhöjda halter bly i dricksvattnet måste källan först utredas (3). Ett kalkfilter för att höja ph-värdet i kombination med utbyte av gamla material i vattenledningarna kan vara en lösning. Om källan till bly är höga halter i berggrund kan man höja ph-värdet och prova att rena vattnet genom kolfilter som generellt är bra på att fånga upp tungmetaller (52) Fluorid Fluor finns naturligt i stor mängd i berggrunden. Det förekommer aldrig fritt utan är alltid bundet till ett visst material, oftast i form av fluorid (53). Om bergrunden innehåller fluorid kommer det också att finnas i vattnet från bergborrade brunnar, vilket är vanligt i stora delar av Sverige (8). Resultatet från ett provtagningsprojekt utfört vid vattentäkter med livsmedelsverksamhet i Skellefteå kommun under 2009 visade att fluoridhalter som överstiger gränsvärdet för otjänligt förekommer (54). Fluorid i dricksvatten kan lätt tas upp från mag-tarmkanalen. Barn tar upp mer fluorid än vuxna och problem med fluorid blir därför vanligare hos barn (55). Vid låga fluorkoncentrationer har vattnet en kariesförebyggande verkan, men i större mängder kan det också ge fläckar på tandemaljen, s.k. dental fluoros. Studier tyder på att allvarlig dental fluoros kan öka risken för karies. Vid intag av höga koncentrationer av fluorid under lång tid kan fluor lagras in i benvävnaden och orsaka s.k. osteofluoros. Ostefluoros leder till ökad benmassa och bentäthet och ger smärta, stelhet och minskad rörlighet i leder. Det går att åtgärda höga fluoridhalter i brunnsvattnet med särskilda fluoridfilter, som kan kopplas in just före vattnet går ut i kranen (56) Järn Järn är det fjärde vanligaste grundämnet och ingår i de flesta bergarter (53). Det förekommer i jord och berg i två olika oxidationsstadier, Fe(II), som har hög löslighet och Fe(III) som har låg. Formen och koncentrationen beror av vattnets oxidationsförmåga. I syresatta vatten dominerar Fe(III) och i syrefattiga och syrefria vatten är Fe(II) mest förekommande. Grundvatten innehåller därför betydligt mer Fe(II) än ytvatten. När järnet kommer i kontakt med syre oxideras det och faller ut i bruna flockar, rostflagor. Naturligt höga järnhalter är ett av de vanligaste problemen med svenskt grundvatten och en av de vanligaste anmärkningarna vidprovtagning av enskilt vatten i Skellefteå (53). Höga halter ger vid oxidation upphov till rostfärgade avlagringar på kläder och sanitetsporslin (3). Det finns inget hälsobaserat gränsvärde för järn i dricksvatten i Sverige (57). Järn är ett essentiellt ämne och järnbrist kan till exempel leda till trötthet, nedstämdhet och nedsatt immunförsvar. Studier har dock visat att kraftiga järnöverskott (intag av halter långt över riktvärdet) å andra sidan kan ge symptom som diarré, trötthet, värk, aptit- och viktförlust, apati och förlamning. 27

35 Vid problem med järn brukar järnfilter sättas in (3). Filtret renar vattnet både från järn och från mangan. Reduceringen sker oftast med hjälp av ett sandfilter där luft tillförs samtidigt och järn och mangan kan oxidera. Utfällningarna fångas sedan upp i filtret. Vissa radonavskiljare kan också reducera halterna av järn och mangan i vattnet Koppar Höga kopparhalter är ovanligt i svenskt grundvatten men halter över riktvärdet för otjänligt förekommer ändå i dricksvattnet (3). Den främsta källan är istället korrosion från kopparledningar i vatteninstallationerna, ofta i samband med lågt ph. Det förekommer främst i varmvatten och vatten som stått stilla i ledningarna. Kopparhalter över gränsvärdet för otjänligt kan irritera mag- och tarmkanalen, speciellt hos små barn där det också kan ge upphov till diareér (17). Det påskyndar också korrosionsangrepp och kan missfärga sanitetsporslin, tvätt och hår. Det kan också ge vattnet smak. Den enklaste åtgärden för att bli av med höga kopparhalter i drickvattnet är att spola kallt vatten en stund före användning, eventuellt i samband med höjning av ph-värdet genom kalkfilter (3) Mangan Mangan är en metall som naturligt finns i jord och berggrund (53). På samma sätt som järn förekommer den i två former beroende på oxidationsstadie. Mangan(IV) är vanligt i syresatta vatten och mangan(ii) finns främst i sura vatten och vatten med låga syrgashalter. Manganhalten är starkare kopplad till syrgashalten än till ph-värdet. Det tvåvärdiga manganet är mer lättlösligt än det fyrvärda och därför förekommer mangan i större utsträckning i syrefattiga grundvatten än i ytvatten. Anmärkning på vattnet på grund av mangan är vanligt förekommande i dricksvatten från enskilda brunnar i Sverige och Skellefteå är inget undantag (4). Vid höga manganhalter finns risk för utfällningar i ledningarna (3). Mörka flagor lossnar och missfärgar vattnet vilket bland annat kan ge skador på textilier vid tvätt. Det kan också orsaka utfällningar på vatten- och avloppsinstallationer. Riktvärdet för mangan är tekniskt grundat men studier visar att ett högt manganintag kan ge upphov till negativa hälsoeffekter (58). Människans tarm och galla reglerar upptaget av mangan och metallen har därför länge setts som en av de minst toxiska metaller som vi exponeras av genom dricksvatten. Hos små barn är dock tarmens reglersystem outvecklat vilket gör att de kan ta upp betydligt mer mangan än vuxna. De kan heller inte utsöndra mangan i gallan på samma sätt som större barn och äldre. Det finns studier som visar ett samband mellan manganintag via dricksvattnet och effekter på barns nervsystem och beteende. Riktvärdet för tjänligt med anmärkning verkar kunna ge ett grundläggande skydd mot ohälsosam exponering men det behövs vidare forskning för att kunna bedöma vid vilka nivåer skadliga effekter kan uppstå och det har diskuterats om riktvärdet för mangan i dricksvattnet ska omvärderas (41). 28

36 Metoder för att minska halterna mangan i dricksvattnet är vanligtvis desamma som för rening av järnhaltigt vatten (3) Natrium och klorid När man pratar om salt i grundvatten menas oftast natriumklorid. Man kan analysera både natrium- och kloridinnehållet var för sig och de har också egna riktvärden (3). Förhöjda salthalter i grundvatten kan bero på att salt grundvatten påverkat brunnen men det kan också komma av antropogen påverkan, till exempel från spridning av vägsalt, avlopp, deponier eller djurhållning (13). I djupa, bergborrade brunnar kan höga natrium- och kloridhalter eventuellt bero på att relikt grundvatten, från den tid när Sverige var täckt av salt eller bräckt hav, tränger upp i brunnen genom kontakt med djupa grundvattenmagasin via vattenförande sprickor i bergrunden (3). Områden som ligger under marina gränsen har efter senaste istiden varit täckta av salt hav (13). Dessa områden kan vara riskområden för salt grundvatten. Detta sker oftast när uttaget av sött vatten, som flyter ovanpå det relika saltvattnet, blir stort och saltvattennivån höjs. Detta är vanligast i djupa borrhål. Hela Skellefteå kommuns kustremsa, två till tre mil in i landet, ligger under marina gränsen varpå saltvatteninträngning förekommer på sina håll i kommunen (37). Den vanligaste orsaken till saltsmak på vattnet i Skellefteå kommun verkar dock vara att saltvatten från nuvarande hav tränger in i brunnen i kustnära områden. Höga kloridhalter påverkar vattnets smak och påskyndar korrosionsangrepp på ledningssystem (59). Höga natriumhalter ökar risken för högt blodtryck (3). Även om salt består av en förening av natrium och klorid låter man oftast kloridhalten representera salthalten i grundvattnet (59). Anledningen är att kloridvärdet är en bättre indikator på om grundvattnet är salt, eftersom den är mer lättrörlig och inte fastnar lika mycket på partiklar som natrium gör. Natrium är en mycket reaktiv metall som i vattnet alltid förekommer i föreningar med andra ämnen. Kloriden går mer oförstörd genom jord- och berglager på sin väg till grundvattnet. För att enkelt kunna undersöka om en brunn har höga kloridhalter kan den elektriska konduktiviteten mätas. Det kan göras i fält. Konduktivitet är ett mått på den totala mängden joner i vattnet och det kan användas som en skattning av kloridhalten. Om ledningsförmågan visar sig vara förhöjd bör en kemisk analys utföras. Höga salthalter som beror på ytlig förorening kan åtgärdas genom att täta brunnen (3). Om orsaken är djupt liggande grundvatten kan det hjälpa att minska vattenuttaget och/eller täta nedre delen av brunnen. Ibland kan det hjälpa att höja pumpen Nitrit och Nitrat Höga halter av nitrat och nitrit förekommer i hela landet och beror främst på kväveläckage från åkermark eller påverkan från enskilda avlopp (59). Kväve är ett tillväxtbegränsande ämne som snabbt tas upp av växtlighet. I grundvatten förekommer kväve oftast som nitrat och i syrefattiga miljöer som nitrit. Nitrat och nitrit påträffas i både grävda och borrade brunnar. 29

37 Nitrit kan innebära en hälsorisk, främst för små barn då det försämrar blodets förmåga att transportera syre (17). Djurförsök har också visat att det möjligen är cancerframkallande. Det misstänks också att långvarigt intag av halter över riktvärdet för otjänligt kan skada binjurarna. Det är nitrit som orsakar de negativa hälsoeffekterna, men nitrat kan indirekt innebära en hälsorisk eftersom det omvandlas till nitrit i kroppen. Vid höga halter av nitrit eller nitrat i dricksvattnet bör första åtgärden vara att se över möjliga föroreningskällor i närområdet och kontrollera om ytligt vatten läcker in i brunnen (3). Om man kan förhindra detta kan problemet ibland åtgärdas. Ibland kan det dock vara svårt att göra något åt nitrat och nitrit i brunnsvattnet, om man inte kan ändra på markanvändningen i tillrinningsområdet Svavel I bergarter förekommer svavel i huvudsak som sulfid och sulfat, där sulfat är svavelsyrans salter och sulfid är salter av svavelväte (53). Sur nederbörd är en källa till sulfat i grundvatten, men riktigt höga koncentrationer svavel finns oftast i anslutning till områden med sulfidmineraliseringar eller i områden med sulfidjordar. I Skellefteå finns, som beskrivs i avsnitt 7.2, både höga halter av sulfidmineraliseringar och sulfidjordar (5). Den höga svavelhalten i berggrunden ger upphov till svavelsyra. Svavelsyra sänker ph och kan göra grundvattnet surt. Vid syrefria förhållanden, exempelvis då grundvatten blir stillastående, bildas svavelväte som gör att vattnet luktar ruttna ägg. Surt vatten och lukten av svavelväte är de vanligaste svavelrelaterade problemen med i dricksvatten från egen brunn (4). Som beskrivs i avsnitt 7.1, Allmänt om grundvatten bidrar ett surt vatten till ökade metallhalter, från berg, jord och material (3). Höga halter av sulfat i vattnet kan därför göra att rost- och frätskador påskyndas. Om det förekommer tillsammans med magnesium och natrium kan sulfat irritera mage och tarm och orsaka diarré, främst hos barn (53). Svavelväte blir en olägenhet eftersom det luktar illa, men de halter som förekommer i dricksvattnet är oftast inte skadliga för hälsan. Lukten kan åtgärdas genom luftning av vattnet. (3) För att bli av med sulfat bör man kontrollera att ytvatten inte rinner in i brunnen, om sulfaten har geologiskt ursprung finns filter för sulfatrening Uran Uran är ett radioaktivt element som förekommer naturligt i Sveriges berggrund, särskilt i vissa graniter och pegmatiter (60). I graniterna i Skellefteås berggrund förekommer höga uranhalter. Uran i dricksvattnet är vanligast i vatten från bergborrade brunnar men det förekommer förhöjda uranhalter i brunnar anlagda i sand- och grusavlagringar. Dock är uranhalterna i vattnet från de flesta grävda brunnar låg. Uran förekommer även i vatten i en lättlöslig form, som tas upp i mag- tarmkanalen om vi dricker uranhaltigt vatten (60). Upptaget har visat sig öka tillsammans med intag av mat (61). Det distribueras sedan till blodkroppar, skelett, lever och njurar. Uran utsöndras med urinen, 30

38 men en mindre andel lagras i lever, njurar och skelett. Studier av både djur och människor talar för att uran i höga doser kan skada njurarnas förmåga att återresorbera olika ämnen från urinen, och därmed öka utsöndringen av näringsämnen och mineraler i urinen. Eftersom uran även är radioaktivt har risken för cancer till följd av strålning diskuterats (61). Strålskyddsmyndigheten beräknar dock att för att uppnå en skadlig stråldos måste uranhalten i dricksvattnet mycket kraftigt överskrida gränsvärdet för otjänligt. Det är främst sönderfallsprodukten, radon, som ses som den dominerande hälsorisken. Uranhalterna kan i vissa fall minskas genom rening (62). Kunskaperna om rening av uran är dock begränsade i Sverige. Uran reagerar kemiskt olika beroende på vattenkvalitet, och beredningen måste därför anpassas till förhållandena på den aktuella platsen. Att späda ut det uranhaltiga vattnet med vatten som håller låg halt uran eller inget uran alls är en tänkbar åtgärd (63) Radon Radon är en ädelgas som naturligt finns i uranrik berggrund (64). När uran sönderfaller bildas radium. Radium sönderfaller i sin tur till radon. Vid sönderfallet avges strålning och vid långvarig exponering ökar risken att drabbas av lungcancer. Hälsorisken uppstår främst vid inandning, att dricka radonhaltigt vatten är i sig inte någon stor hälsorisk, däremot avgår en stor del radongas till inomhusluften när vattnet tappas upp eller används till disk och tvätt. Vatten med höga radonhalter förekommer främst i brunnar borrade i berg eller källor och grävda brunnar där vattnet kommer från grusåsar eller sprickor i berget (64). Granit, pegmatit och alunskiffer är bergarter som ofta är uranrika, men höga uranhalter kan även förekomma i andra bergarter. I Skellefteå finns uran naturligt i berggrunden då den är rik på graniter (65). Baserat på berggrundens uraninnehåll samt radonmätningar har SGU tagit fram kartmaterial som visar områden i Sverige där det finns risk för höga halter radon i grundvattnet (65). Delar av Skellefteå kommun klassas där som högrisk. Det är främst områden under högsta kustlinjen som har höga radonhalter i grundvattnet. Då områdena under HK i hög grad är svallade och mer genomsläppliga och jordlagret är tunnare kan radongas stiga (5). Grundvatten från grusåsar löper särskild risk för höga radonhalter. Grusåsar är väldigt vattenförande men de innehåller välsorterade, grövre fraktioner som gör det lätt för radonet att tränga upp varpå radonhalten i vattnet kan bli hög. Resultatet från ett provtagningsprojekt utfört 1997 vid enskilda vattentäkter i Skellefteå bekräftar att radonhalter som överstiger gränsvärdet för otjänligt förekommer (66). 100 enskilda vattentäkter utan radonavskiljare valdes slumpmässigt ut för provtagning inom projektet. Analyserna visade att 19 av brunnarna hade radonhalter som överskred dagens gränsvärde för otjänligt. Radonhaltigt vatten går att åtgärda genom luftning (67). De radonavskiljare som finns på marknaden idag är väl beprövade och i regel är det inte svårt att komma ned i halter under riktvärdena. 31

39 Kemisk analys av vattnet I en kemisk/fysikalisk normalanalys av dricksvattnet ingår alkalinitet, ammonium, fluorid, fosfat, färg, järn, kalcium, kalium, kemisk syreförbrukning, klorid, konduktivitet, koppar, magnesium, mangan, natrium, nitrat, nitrit, ph, sulfat, total hårdhet och turbiditet. Radon och övriga metaller är särskilda tillval (45). 8 Barn och enskilt dricksvatten Barn väljer inte alltid sin miljö (17). De vuxna i barnens närhet har därför ansvar för att barnen inte ska utsättas för ohälsosamma föroreningar i onödigt stor mängd och det gäller inte minst exponering genom vattnet de dricker. Barn växer och utvecklas, och jämfört med vuxna har de relativt sett högre ämnesomsättning och större näringsbehov. Detta gör att de dricker mer vatten än en vuxen i relation till sin kroppsvikt. Miljöföroreningar och skadliga ämnen kan då lagras i barnets kropp i jämförelsevis större mängd. Barn kan inte bara ansamla skadliga ämnen i kroppen i större utsträckning än vuxna, de är biologiskt sett också mer känsliga för vissa ämnen (17). Provtagning vid enskilda vattentäkter är därför extra viktigt om man har små barn. De föroreningar som uppges vara av särskild betydelse för barns hälsa är: fluorid, arsenik, mangan, nitrit och nitrat (se avsnitt 8.4). Vid höga bakteriehalter i vattnet kan hela familjen drabbas av magproblem, men små barn är mer känsliga och blir lättare sjuka. Generellt sett är dricksvattenkvaliteten i Sverige väldigt hög (1). Socialstyrelsen anser att vattenkvaliteten från större vattentäkter är väl kontrollerad genom lagstiftning och miljömål. Däremot menar de att behov finns för åtgärder som fokuserar på små vattentäkter. Kunskapen om dessa är idag ofullständig men Socialstyrelsen bedömer det sannolikt att många barn dricker vatten som inte är av god kvalitet (17). År 2005 fick Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen uppgiften att arbeta fram ett förslag till en nationell handlingsplan för barns miljö och hälsa (17). Uppdraget har sin grund i ett initiativ från Världshälsoorganisationen, WHO, som tar fasta på miljörelaterad hälsa och risker i barns miljö. År 2007 kom Förslag till handlingsplan för barns miljörelaterade hälsa Redovisning av ett regeringsuppdrag från Socialstyrelsen. Förslaget utgår bland annat från de nationella miljömålen. Grundvatten av god kvalitet nämns som ett av miljömålen som har tydligast koppling till människors hälsa. Med utgångspunkt från Världshälsoorganisationens prioriteringsområden tas fyra målområden upp i handlingsplanen, ett av dem är Rent dricksvatten och goda sanitära förhållanden som syftar till att ge alla barn dricksvatten av god kvalitet vilket även innefattar barn i familjer som använder vatten ur egen brunn. Under målområdet har Socialstyrelsen som ett delmål angett Förbättra övervakningen och åtgärda problem i enskilda vattentäkter. Särskilt viktigt är vatten som används av barnfamiljer. 32

40 Som åtgärdsförslag för att förbättra vattenkvaliteten skriver Socialstyrelsen att det är viktigt att kommunerna får stöd av de centrala myndigheterna för att kunna prioritera och arbeta med frågan (17). Information från kommunen till brunnsägare om att de själva måste analysera och åtgärda sitt vatten är viktigt, men även att bistå med råd när vattenkvaliteten är bristfällig. Socialstyrelsen skriver vidare att om kommunen misstänker att vattnet i ett område är förorenat kan det vara befogat med en mera aktiv tillsyn även om enskilda vattentäkter, särskilt om vattnet används av barnfamiljer. Förslaget har ännu inte lett fram till någon särskild handlingsplan, men några av förslagen kring Rent dricksvatten och goda sanitära förhållanden har behandlats inom ramen för arbetet med miljömålen och förslaget på ett nytt delmål som berör enskilda vattentäkter (68). 9 Resultat 9.1 Enkät till vattenföreningar i Skellefteå kommun Allmänt om enkätsvaren Det totala antalet utskickade enkäter uppgick till 117 st. Efter första utskicket svarade 54 % (63 st.) Ytterligare 13 svar kom in efter utskick av påminnelsebrevet. Totalt blev svarsfrekvensen på enkäten 65 % (76 st.). I några enkätsvar har frågor eller delar av enkäten inte fyllts i, svarsfrekvensen av de som svarat på enkäten varierar därför mellan frågorna. Några frågor har också kunnat besvaras med flera svarsalternativ. 88 % (67 st.) av föreningarna uppgav att vattentäkten försörjer barnfamiljer. 4 % (3 st.) visste inte om barn fanns anslutna och 8 % (6 st.) uppgav att vattentäkten endast levererar dricksvatten till vuxna personer Frågor angående egenkontroll Då ordet egenkontroll kan kännas främmande har begreppet inte använts i enkäten. Frågor har istället utformats baserade på vad en egenkontroll kan innefatta enligt Socialstyrelsens allmänna råd. Viktiga delar är provtagning och tillsyn av vattentäkten. 100 % (76 st.) besvarade fråga nr 2: Hur ofta tar ni vattenprov för mikrobiologisk analys? (Fig. 3). Två föreningar har svarat genom att välja två alternativ, antalet svar uppgick därför till 78. Det vanligaste svarsalternativet var med jämna mellanrum. De som valde det svarsalternativet ombads att fylla i intervall mellan provtagningarna. Av alla vattenföreningar var det 20 % (15 st.) som provtar vattnet för mikrobiologisk analys vart tredje år eller oftare. 33

41 Figur 3. Resultat av fråga nr 2, samt fördelning av intervall mellan provtagningarna för de 34 föreningar som svarat Med jämna mellanrum Som Annat alternativ skrev två vattenföreningar att prov tas när medlemmarna önskar. En förening uppgav att de trodde att vattenprov tagits men att företrädaren för föreningen avlidit. Två föreningar skriver att de förr var mjölkproducenter och då kontrollerade mejeriet vattnet varje år. Två föreningar svarade att prov tas någon gång då och då och en förening skriver att prov är taget men att de inte vet om det inkluderade mikrobiologisk analys. 100 % (76 st.) besvarade fråga nr 3: Hur ofta tar ni vattenprov för kemisk analys? (Fig. 4). Tre föreningar. har svarat genom att välja två alternativ, antalet svar uppgick därför till 79. De vanligaste svarsalternativen var Prov tas med jämna mellanrum och När vi misstänker problem med vattnets kvalitet. De som svarade Prov tas med jämna mellanrum ombads även här att fylla i intervall mellan provtagningarna. Av alla vattenföreningar som svarat är det 24 % (18 st.) som provtar vattnet för kemisk analys vart tredje år eller oftare. Figur 4. Resultat av fråga nr 3, samt fördelning av intervall mellan provtagningarna för de 33 föreningar som svarat Med jämna mellanrum 34

42 Som Annat alternativ angav även här två vattenföreningar att prov tas när medlemmarna önskar. En förening uppgav att de tar vattenprov vid filterbyte. En förening skriver att de förr var mjölkproducenter och då kontrollerade mejeriet vattnet varje år. Två svarade att prov har tagits några gånger. Tre vattenföreningar svarade att de flera gånger per år kontrollerar vattnets ph-värde. 100 % (76 st.) besvarade fråga nr 4: Har ni kontrollerat radonhalten i vattnet? 71 % (54 st.) av dessa svarade Ja. 16 % (12 st.) svarade Nej. 13 % (10 st.) svarade Vet ej. 100 % (76 st.) besvarade fråga nr 5: Har ni kontrollerat halterna tungmetaller i vattnet? 37 % (28 st.) av dessa svarade Ja. 27,5% (21 st.) svarade Nej. 35,5% (27st) Svarade Vet ej. De som valde svarsalternativet Ja ombads ge exempel på vilka tungmetaller som analyserats. 13 st. gav exempel. Fem föreningar uppgav att arsenikhalten kontrollerats. Andra svar var bly, koppar, nickel, tungmetallpaketet och alla. En förening skrev att det tagits prov, men de vet inte på vilka metaller. 97 % (74 st.) besvarade fråga nr 6: Har ni någon gång tagit prov på dricksvattnet och då upptäckt problemsom ni inte kände till innan? 14 % (10 st.) av dessa svarade Ja. 86 % (64 st.) svarade Nej. I komentarsfältet skrev fem stycken att det var radon som upptäckts. Andra parametrar som angavs var arsenik, ph, bly och fluorid. En förening svarade att de upptäckt kolibakterier men att de haft misstanke om det innan provet. 61 % (46 st.) besvarade fråga nr 7: Om ni sällan eller aldrig provtar dricksvattnet, vad är anledningen till att det inte görs oftare? (Fig. 5). Här har några vattenföreningar som analyserar vattnet relativt ofta svarat medan några som uppger att de sällan eller aldrig gör det hoppat över att svara. Flera föreningar som uppger att de provtar vattnet med ett intervall av 1-3 år återfinns i gruppen Vi tycker inte att det är nödvändigt, som också visade sig vara det vanligaste svarsalternativet med 65 % (30 st.). 17 % (8 st.) svarade att de tycker att det kostar för mycket. 35

43 Figur 5. Resultat av fråga nr 7 Som Annat alternativ angav tre vattenföreningar att det helt enkelt inte är någon som tänker på det så länge vattnet verkar bra. En förening skriver att de inte vet anledningen till att det inte blir gjort, en annan skriver att de inte tror att vattenkvaliteten förändras särskilt mycket. En förening anger att de ofta provtog vattnet förr som skäl till att det inte görs idag. En förening skriver Det man inte vet mår man inte illa över. 95 % (72 st.) besvarade fråga nr 8: Är någon person ansvarig för driften av er vattenanläggning? 87,5% (63 st.) av dessa svarade Ja. 12,5% (9 st.) svarade Nej. I komentarsfältet har tre vattenföreningar som svarat Nej uppgett att de istället hjälps åt i föreningen. 100 % (76 st.) besvarade fråga nr 9: Hur ofta sker översyn av vattentäkten? (Fig. 6) Tre föreningar har svarat genom att välja två alternativ, antalet svar uppgick därför till 79. Det vanligaste svarsalternativet var Med jämna mellanrum, med 70 % (53 st.) av svaren. 36

44 Figur 6. Resultat av fråga nr 9 Vattenföreningarna ombads också att skriva vad de kontrollerar vid översynen av anläggningen. 52 % (39 st.) av de som någon gång ser över sin anläggning valde att svara. De mest återkommande svaren var att reningsanläggningen kontrolleras eller att pumphus, hydrofor och vattenbehållare kontrolleras. Några vattenföreningar svarade att översyn av hela anläggningen sker. Två vattenföreningar skriver att de kontrollerar inne i brunnen och området runt vattentäkten. En av dessa skrev särskilt att de kontrollerar inne i brunnen att det inte ligger döda djur eller växtdelar där. En vattenförening uppger att kontroller sker i form av diskussion om vattnets kvalitet på föreningens årsmöten. Föreningarna som svarat med jämna mellanrum ombads också att ge exempel på om den förebyggande kontrollen gjort att de kunnat undvika att problem med dricksvattnet uppkommer. 15 vattenföreningar valde att svara. Några svarade endast ja och en förening skrev att de inte visste. Två vattenföreningar uppgav att de förhindrat läckage, fyra föreningar skrev att de genom regelbunden översyn får jämnare ph. Tre föreningar skriver att de förebygger problem genom att hålla anläggningen ren Inställning till lagstiftning och kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd Fråga nr 10, Vet ni vilken lagstiftning er vattenläggning omfattas av?, kommer inte att redovisas, eftersom svaren i stort sett sammanföll med svaren i fråga nr % (70 st.) svarade på fråga nr 11 Tycker ni att det är viktigt att veta vilken lagstiftning vattenanläggningen omfattas av?. 67 % (47 st.) av dessa svarade Ja. 33 % (23 st.) svarade Nej. I komentarsfältet skrev en vattenförening: Vi tycker inte att det är så vikigt, det viktiga är vattenkvaliteten och den är alla inkopplade observanta på. 37

45 97 % (74 st.) svarade på fråga nr 12 Kände ni till Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten, innan jag kontaktade er?. 28 % (21 st.) av dessa svarade Ja. 72 % (53 st.) svarade Nej. I komentarsfältet skrev en vattenförening: Vi förstår att det finns lagar och hänvisningar, men vi vet inte vem som står för dem eller var vi hittar dem. En annan skrev: Vi känner inte till några råd, men vi känner till att det finns gränsvärden för många ämnen. De föreningar som svarat Ja på fråga nr 12 ombads att svara på fråga nr 13: Om Ja, hur har ni kommit i kontakt med Socialstyrelsens allmänna råd? (Fig. 7) 100 % (21 st.) av de som svarat Ja på fråga 12 svarade, 24 svar har lämnats på frågan eftersom några har angett mer än ett svarsalternativ. De flesta, 43 % (9 st.) angav att de kommit i kontakt med råden via info från kommunen. Av de fyra som svarat att det kommit i kontakt med råden via internet skrev tre föreningar att det specifikt var på Socialstyrelsens hemsida. Hur har ni kommit i kontakt med Socialstyrelsens allmänna råd? Figur 7. Resultat av fråga nr 13 Som Annat alternativ angav två vattenföreningar att de inte minns hur de kom i kontakt med råden. En förening angav att de kommit i kontakt med dem via utbildning och en skrev att informationen kommit från media. Vid sista frågan ombads föreningarna att komma med förslag på vad som skulle kunna underlätta för brunnsägare att komma i kontakt med Socialstyrelsens allmänna råd. 17 % (13 st.) av vattenföreningarna svarade på frågan. 11 av dessa ansåg att kommunen bör skicka ut råden till vattenföreningarna, 10 av dem skrev särskilt att det skulle vara per post. Två föreslog att man skulle länka till råden via Skellefteå kommuns hemsida och två tyckte att kommunen kunde tipsa om webbadress. En av dessa föreslog att detta skulle kunna ske via sopräkningen. En vattenförening skrev trevliga möten i berörda områden är bästa metoden. 38

46 9.1.4 Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan tidigare kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd För att se om det finns något samband mellan kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd och hur föreningarna arbetar med sin vattentäkt har jämförelser gjorts för de frågor som handlar om verksamheternas egenkontroll (Fig. 8). Resultatet visar att bland vattenföreningar som ingått i undersökningen, provtar de som haft kännedom om Socialstyrelsen allmänna råd sitt dricksvatten för analys oftare när det gäller radon, mikrobiologiska och kemiska parametrar, än de som inte tidigare känt till råden. Även radon visar ett sådant samband, dock inte lika starkt. Hur ofta tar ni prov för mikrobiologisk analys? Hur ofta tar ni prov för kemisk analys? Har ni kontrollerat radonhalten i vattnet? Har ni kontrollerat halterna av tungmetaller i vattnet? Figur 8. Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan tidigare kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd och hur ofta de analyserar sitt dricksvatten 39

47 Vad gäller skötsel av vattentäkten så är förebyggande översyn en viktig del i anläggningens egenkontroll (3). En större andel av vattenföreningarna som känt till de allmänna råden har svarat att översyn sker med jämna mellanrum, än de utan tidigare kännedom (Fig. 9). Hur ofta sker översyn av vattentäkten? Figur 9. Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan tidigare kännedom om Socialstyrelsens allmänna råd och hur ofta de ser över sin vattentäkt Tillämpas Socialstyrelsens allmänna råd i större utsträckning i vattenföreningar där barnfamiljer ingår? Av de 76 vattenföreningar som besvarade enkäten hade 73 st. kännedom om de tillhandahåller vatten för barnfamiljer eller inte. Då det endast var 8 % (6 st.) av dessa som uppgav att vattenföreningen enbart tillhandahåller vatten för vuxna är det svårt att jämföra resultaten på ett rättvisande sätt men enkätsvaren som rör vattenanläggningarnas egenkontroll kommer ändå att redovisas. Undersökningen visade att något fler vattenföreningar med barnfamiljer analyserar sitt dricksvatten med jämna mellanrum gällande mikrobiologiska parametrar, radon och tungmetaller (Fig. 10). Vattenföreningar som endast levererar vatten till vuxna personer återfinns i större utsträckning bland de föreningar som aldrig tagit vattenprov, vilket gäller samtliga parametrar. 40

48 Hur ofta tar ni prov för mikrobiologisk analys? Hur ofta tar ni prov för kemisk analys? Har ni kontrollerat halterna av tungmetaller i vattnet? Har ni kontrollerat radonhalten i vattnet? Figur 10. Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan barnfamiljer och hur ofta de analyserar sitt dricksvatten Gällande översyn av vattentäkten, har en större andel av de vattenföreningar där barnfamiljer ingår svarat att de ser över anläggningen med jämna mellanrum, än de som enbart levererar vatten till vuxna (Fig. 11). 41

49 Hur ofta sker översyn av vattentäkten? Figur 11. Jämförelse mellan vattenföreningar med och utan barnfamiljer och hur ofta översyn av vattentäkten sker 9.2 Exempel på kommunernas arbete med enskilda vattentäkter 102 kommuner har besvarat frågorna som framgår av bilaga 2. Variationen på hur man arbetar med enskilda vattentäkter i Sveriges kommuner är stor. Vissa arbetar endast händelsestyrt, medan andra har regelbunden tillsyn. Flera kommuner, bland andra Hyltebruk, Örnsköldsvik, Svedala och Filipstad uppger resursbrist som anledning till varför de inte arbetar mer med små vattentäkter. Örnsköldsviks kommun har funderat över hälsoeffekterna av att de inte bedriver någon aktiv tillsyn, eftersom man i delar av kommunen har problem med arsenik, fluorid och radon Vägar för information När det gäller information till brunnsägare har de flesta kommuner upplysningar på sin hemsida där det står vad kommunen kan göra för dem som har eget vatten, vanliga problem med vattnet i kommunen, hur man kan gå till väga för analys och exempel på hur man kontrollerar sin vattentäkt. Många har hänvisningar till Socialstyrelsens och Livsmedelsverkets hemsidor. Det finns många vägar att nå ut med information. I Uppsala kommun skickar man ut upplysningar om provtagning, lagstiftning och skötsel av brunnen tillsammans med beslut om enskilt avlopp. I Kristinehamns kommun har man gått ut i radio och uppmanat brunnsägare att ta prover på sina brunnar. I Motala har man informerat om dricksvatten i små vattentäkter i 42